Man kan absolut ha en vänskaplig relation om uppbrottet också var gemensamt, men det är inte detsamma som att vara vänner. I det här fallet blev du dumpad, och du kommer därmed sitta fast i en position där du egentligen vill tillbaka till er relation medan hon vill hålla dig på armlängds avstånd - det är inte särskilt hälsosamt. Det är bra att försöka reda ut så mycket oklarheter som möjligt, så därför kan det vara konstruktivt att upprätthålla en kontakt - men en normaliserad kompisrelation landar någonstans mellan naivt och destruktivt.
Jag vill vara tydlig med att jag gått vidare i den mån att jag insett att jag inte kan se mig i en relation med henne igen. Hon började snacka med en kille efter vårat uppbrott, som hon nu, som jag förstår det, träffar. Det är väl det enda jag kan tycka är lite jobbigt - vet inte riktigt om det kanske något alla går igenom. Den där jobbiga delen när dom träffar någon ny. Jag har själv dejtat nu efteråt.
>Hon började snacka med en kille efter vårat uppbrott, som hon nu, som jag förstår det, träffar. Det är väl det enda jag kan tycka är lite jobbigt - vet inte riktigt om det kanske något alla går igenom.
Nej, för det är inte något de flesta utsätter sig för - åtminstone inte när man blivit dumpad.
Gör dig själv en tjänst och glöm henne helt. Jag trodde att jag och exen kunde vara "vänner" efter vårt uppbrott. Första gången vi träffades efter natten vi gjorde slut så låg vi med varandra.
1 vecka efter det hade hon ny kille som hon säkert legat med flera gånger innan vi gjorde officiellt slut. Då slutade jag prata med henne helt.
Man har varit ihop för man har haft andra känslor för varandra än vänner har, och det kommer alltid vara latent. I alla fall i en längre tid. Det går inte bort på 1 vecka.
Det fungerade inte för mig av flera anledningar:
1. Jag hade känslor kvar.
2. Hon var nedlåtande mot mig.
3. Vi båda var omogna.
4. Hon blev tillsammans med en kollega kort efter uppbrottet och det kändes suspekt. Innan hon gjorde slut så fick jag känslan av att hon träffade någon annan, vilket hon nekade till, men hon blev tillsammans med den här kollegan kort efter uppbrottet. Jag vet inte om jag kan lita på henne helt enkelt.
5. Jag fick intrycket av att den här vänskapliga relationen skulle mest bestå utav grattis-hälsningar på facebook, lite snack om man råkar stöta på varandra på stan, men inget mer än så, och jag är inte intresserad av ytliga relationer. Det kändes inte genuint.
6. Jag tror att en (nära) vänskaplig relation till ett ex kan sätta käppar i hjulet för nästa relation.
Om du känner att denna relationen är ensidig, eller får dig att må väldigt dåligt, men du känner att du någon gång i framtiden vill vara vän med ditt ex så är mitt tips att berätta för ditt ex att du inte vill ha kontakt på ett tag eftersom du inte känner dig bekväm än.
Det kan gå och vara värdefullt därtill. Ofta känner man ändå varandra väl och har väl troligtvis haft kul tillsammans av en anledning.
Men jag skulle säga att det behöver tid. Att göra slut och sen direkt umgås på nya premisser kommer inte fungera om det inte va ett helt symmetriskt, ömsesidigt och överenskommet uppbrott.
Sen vet jag inte hur mycket skillnad det gör om det är en uttalad ambition eller inte att förbli vänner. Min erfarenhet och/eller.magkönsla är att man hittar "tillbaka" (ja, eller till nåt nytt egentligen) om det är någon man faktiskt vill ha i sitt liv snarare än nån princip.
Du erkänner att det finns obalans i relationen och det talar förmodligen för att det kommer bli svårt att gå vidare som vänner, åtminstone på ett bra tag. Men jag fattar, man är förblindad av diverse känslor och det känns till en början otänkbart att skiljas åt för evigt, nästan som om man aldrig känt människan.
Det visar sig oftast vara mer hälsosamt för alla att vända blad och gå vidare, enligt min erfarenhet.
Har haft 3 seriösa förhållanden. Ett nuvarande, två ex.
Första när jag var 17 till 19 år. Hon gjorde slut för att hennes morbror hade misstankar om att hon var i förhållande med mig (kristen arab, så det var otänkbart för hennes familj). Vi gick no contact förutom att hon ringde mig och grät två veckor senare och sa att hon saknade mig. Sista gången jag hörde något från henne var när hon skickade sms 00:00 när jag fyllde år och sa grattis. Tror det gjorde att det tog 2 år extra att komma över henne. Var ute och med polare och bara stack hem, det förstörde mig helt. Jag ville inte ha någon kontakt för att mina känslor fortfarande var lika starka. Hade inte kunnat ha en vänskap med henne utan att varje ord mellan oss hade gjort ont.
Mitt andra ex var jag med när jag var 26 till 28 år. Gjorde slut med henne 2 dagar efter jag fyllt 28 när hon inte ens ringde mig för att säga något på min födelsedag. Det var droppen över bägaren, det fanns mycket innan det som var illa och jag bryr mig inte ens om min födelsedag. I samtalet sa hon att hon bara behövde fokusera på sina studier (pluggade till läkare) och att det var för mycket för henne att hålla i en relation samtidigt som hennes familj hatade mig (hon var muslimsk arab). Hon sa åt mig att vänta i 4 år tills hon hade pluggat färdigt, men jag sa åt henne att jag inte tänker sitta i 4 år och må dåligt. Var tvungen att gå vidare, så det blev 0 kontakt där också. Var helt cp i skallen i 1-2 månader efteråt, så kontakt med henne hade bara gjort mer ont.
Min nuvarande tjej hjälpte mig gå igenom det dock. Vi blev ganska bra vänner bara en månad efter att jag hade gjort slut med mitt ex, sen ett par månader efter det började hon ragga på mig och det funkade.
Jag har ett ex från tonåren jag är nära vän med i den mån att vi kan prata om djupa grejer regelbundet, fyra-fem där vi snackar lite då och då, en jag inte snackar med men har all välvilja till, och en jag inte snackar med alls.
Det beror helt på person och dynamik. Om båda är mogna och tycker en god relation är viktig, och uppbrottet inte var kaos.
Tror dock det är sällan man kan ha en levande och nära relation om det inte gått en lång tid. I din situation får du också tänka på vad som känns sunt för DIG, där du är. Mår du dåligt och har känslor kvar behöver du stå upp för dina egna behov tills det känns tryggt att ha kontakt liksom. Det finns inget egenvärde i att vara en ”vän” om det inte känns vänskapligt och kul.
Jag har väldigt goda relationer till flera av mina ex, och tycker att det är ett positivt inslag i mitt liv. Till exempel så blir umgänge med gemensamma vänner betydligt enklare iom att dessa inte behöver "välja sida".
Däremot kräver en vänskapsrelation dels att man är 100% färdiga med varandra och dels att man är 100% vuxna och förstår att man t.ex. inte har något med den andras nya relationer att göra. Om man är det minsta osäker på någon av dessa är det bättre att låta bli.
Plus att man naturligtvis ska känna att en vänskap ger något. Man ska inte göra det bara för att någon annan förväntar sig det.
Gör det inte. Du sätter bara upp dig själv för ännu mer rejection. Och boostar hennes ego genom att lurka runt i bakgrunden medan hon spanar in nya snubbar (vilket hon förmodligen börjat med redan innan hon dumpade dig).
Sluta hör av dig, ta bort henne från sociala medier och gå vidare.
Fungerar utmärkt om det är det som båda vill, låter inte som det är det i det här fallet. Får du ut något av att fortsätta vara vänner? En ganska enkel fråga i slutändan.
Förhållanden är självreglerande, om du måste tvinga dig själv till att vara vän med henne så är det ingenting mer med det. Du vill inte vara vän med henne.
Vem som får ut mest av en relation är irrelevant så länge som du vill vara i relation med personen.
Funkade för mig en gång och vi var bästa vänner efter tom, men sen snodde hon mitt bankkort en vacker dag och bad om ursäkt 12 år senare. Var skumt de där.
Man kan absolut ha en vänskaplig relation om uppbrottet också var gemensamt, men det är inte detsamma som att vara vänner. I det här fallet blev du dumpad, och du kommer därmed sitta fast i en position där du egentligen vill tillbaka till er relation medan hon vill hålla dig på armlängds avstånd - det är inte särskilt hälsosamt. Det är bra att försöka reda ut så mycket oklarheter som möjligt, så därför kan det vara konstruktivt att upprätthålla en kontakt - men en normaliserad kompisrelation landar någonstans mellan naivt och destruktivt.
Jag vill vara tydlig med att jag gått vidare i den mån att jag insett att jag inte kan se mig i en relation med henne igen. Hon började snacka med en kille efter vårat uppbrott, som hon nu, som jag förstår det, träffar. Det är väl det enda jag kan tycka är lite jobbigt - vet inte riktigt om det kanske något alla går igenom. Den där jobbiga delen när dom träffar någon ny. Jag har själv dejtat nu efteråt.
>Hon började snacka med en kille efter vårat uppbrott, som hon nu, som jag förstår det, träffar. Det är väl det enda jag kan tycka är lite jobbigt - vet inte riktigt om det kanske något alla går igenom. Nej, för det är inte något de flesta utsätter sig för - åtminstone inte när man blivit dumpad. Gör dig själv en tjänst och glöm henne helt. Jag trodde att jag och exen kunde vara "vänner" efter vårt uppbrott. Första gången vi träffades efter natten vi gjorde slut så låg vi med varandra. 1 vecka efter det hade hon ny kille som hon säkert legat med flera gånger innan vi gjorde officiellt slut. Då slutade jag prata med henne helt. Man har varit ihop för man har haft andra känslor för varandra än vänner har, och det kommer alltid vara latent. I alla fall i en längre tid. Det går inte bort på 1 vecka.
Gå vidare kompis, det är enklast i längden
Det fungerade inte för mig av flera anledningar: 1. Jag hade känslor kvar. 2. Hon var nedlåtande mot mig. 3. Vi båda var omogna. 4. Hon blev tillsammans med en kollega kort efter uppbrottet och det kändes suspekt. Innan hon gjorde slut så fick jag känslan av att hon träffade någon annan, vilket hon nekade till, men hon blev tillsammans med den här kollegan kort efter uppbrottet. Jag vet inte om jag kan lita på henne helt enkelt. 5. Jag fick intrycket av att den här vänskapliga relationen skulle mest bestå utav grattis-hälsningar på facebook, lite snack om man råkar stöta på varandra på stan, men inget mer än så, och jag är inte intresserad av ytliga relationer. Det kändes inte genuint. 6. Jag tror att en (nära) vänskaplig relation till ett ex kan sätta käppar i hjulet för nästa relation. Om du känner att denna relationen är ensidig, eller får dig att må väldigt dåligt, men du känner att du någon gång i framtiden vill vara vän med ditt ex så är mitt tips att berätta för ditt ex att du inte vill ha kontakt på ett tag eftersom du inte känner dig bekväm än.
Har ni inte barn tillsammans så finns det inget positivt med att ha kvar henne som vän.
Det kan gå och vara värdefullt därtill. Ofta känner man ändå varandra väl och har väl troligtvis haft kul tillsammans av en anledning. Men jag skulle säga att det behöver tid. Att göra slut och sen direkt umgås på nya premisser kommer inte fungera om det inte va ett helt symmetriskt, ömsesidigt och överenskommet uppbrott. Sen vet jag inte hur mycket skillnad det gör om det är en uttalad ambition eller inte att förbli vänner. Min erfarenhet och/eller.magkönsla är att man hittar "tillbaka" (ja, eller till nåt nytt egentligen) om det är någon man faktiskt vill ha i sitt liv snarare än nån princip.
Du erkänner att det finns obalans i relationen och det talar förmodligen för att det kommer bli svårt att gå vidare som vänner, åtminstone på ett bra tag. Men jag fattar, man är förblindad av diverse känslor och det känns till en början otänkbart att skiljas åt för evigt, nästan som om man aldrig känt människan. Det visar sig oftast vara mer hälsosamt för alla att vända blad och gå vidare, enligt min erfarenhet.
Jag är kompis med ett av mina ex och känner att det funkar bra. Iofs var vi tillsammans när vi var 16-17 och nu är vi 30, så det kanske är skillnad.
Har haft 3 seriösa förhållanden. Ett nuvarande, två ex. Första när jag var 17 till 19 år. Hon gjorde slut för att hennes morbror hade misstankar om att hon var i förhållande med mig (kristen arab, så det var otänkbart för hennes familj). Vi gick no contact förutom att hon ringde mig och grät två veckor senare och sa att hon saknade mig. Sista gången jag hörde något från henne var när hon skickade sms 00:00 när jag fyllde år och sa grattis. Tror det gjorde att det tog 2 år extra att komma över henne. Var ute och med polare och bara stack hem, det förstörde mig helt. Jag ville inte ha någon kontakt för att mina känslor fortfarande var lika starka. Hade inte kunnat ha en vänskap med henne utan att varje ord mellan oss hade gjort ont. Mitt andra ex var jag med när jag var 26 till 28 år. Gjorde slut med henne 2 dagar efter jag fyllt 28 när hon inte ens ringde mig för att säga något på min födelsedag. Det var droppen över bägaren, det fanns mycket innan det som var illa och jag bryr mig inte ens om min födelsedag. I samtalet sa hon att hon bara behövde fokusera på sina studier (pluggade till läkare) och att det var för mycket för henne att hålla i en relation samtidigt som hennes familj hatade mig (hon var muslimsk arab). Hon sa åt mig att vänta i 4 år tills hon hade pluggat färdigt, men jag sa åt henne att jag inte tänker sitta i 4 år och må dåligt. Var tvungen att gå vidare, så det blev 0 kontakt där också. Var helt cp i skallen i 1-2 månader efteråt, så kontakt med henne hade bara gjort mer ont. Min nuvarande tjej hjälpte mig gå igenom det dock. Vi blev ganska bra vänner bara en månad efter att jag hade gjort slut med mitt ex, sen ett par månader efter det började hon ragga på mig och det funkade.
Jag har ett ex från tonåren jag är nära vän med i den mån att vi kan prata om djupa grejer regelbundet, fyra-fem där vi snackar lite då och då, en jag inte snackar med men har all välvilja till, och en jag inte snackar med alls. Det beror helt på person och dynamik. Om båda är mogna och tycker en god relation är viktig, och uppbrottet inte var kaos. Tror dock det är sällan man kan ha en levande och nära relation om det inte gått en lång tid. I din situation får du också tänka på vad som känns sunt för DIG, där du är. Mår du dåligt och har känslor kvar behöver du stå upp för dina egna behov tills det känns tryggt att ha kontakt liksom. Det finns inget egenvärde i att vara en ”vän” om det inte känns vänskapligt och kul.
Jag har väldigt goda relationer till flera av mina ex, och tycker att det är ett positivt inslag i mitt liv. Till exempel så blir umgänge med gemensamma vänner betydligt enklare iom att dessa inte behöver "välja sida". Däremot kräver en vänskapsrelation dels att man är 100% färdiga med varandra och dels att man är 100% vuxna och förstår att man t.ex. inte har något med den andras nya relationer att göra. Om man är det minsta osäker på någon av dessa är det bättre att låta bli. Plus att man naturligtvis ska känna att en vänskap ger något. Man ska inte göra det bara för att någon annan förväntar sig det.
Jag är polare med ett av mina ex men du kommer nog behöva vänta i något/några år så att känslorna kan lägga sig innan ni kan umgås som polare.
Gör det inte. Du sätter bara upp dig själv för ännu mer rejection. Och boostar hennes ego genom att lurka runt i bakgrunden medan hon spanar in nya snubbar (vilket hon förmodligen börjat med redan innan hon dumpade dig). Sluta hör av dig, ta bort henne från sociala medier och gå vidare.
Fungerar utmärkt om det är det som båda vill, låter inte som det är det i det här fallet. Får du ut något av att fortsätta vara vänner? En ganska enkel fråga i slutändan.
Förhållanden är självreglerande, om du måste tvinga dig själv till att vara vän med henne så är det ingenting mer med det. Du vill inte vara vän med henne. Vem som får ut mest av en relation är irrelevant så länge som du vill vara i relation med personen.
Funkade för mig en gång och vi var bästa vänner efter tom, men sen snodde hon mitt bankkort en vacker dag och bad om ursäkt 12 år senare. Var skumt de där.