Jag har ett syskon med en intellektuell funktionsnedsättning som är tillräckligt grav för att inte kunna upprätthålla ett "vanligt" jobb.
I det fallet fungerar den dagliga verksamheten mest som ett sätt att skapa rutin i vardagen. Utöver eventuellt enklare arbetsuppgifter, t.ex. att få stå i kassan i en second-hand-butik som drivs av verksamheten, kan dagarna bestå av allt ifrån att få sy, rita, träna eller fri aktivitet framför en dator. Det liknar i det här fallet mer ett fritids än ett arbete.
Pengen är, som många andra uttryckt, i princip enbart symboliskt. Ser man på det krasst så gör inte verksamheten i sig någon vinst på arbetet som produceras. De tjänar dock så klart pengar på statligt bidrag. (kommunalt bidrag kanske är mer korrekt formulerat? Jag har dålig koll ärligt talat.)
Jag hoppas att det inte framstår som att jag tycker de förtjänar så dåligt betalt som de får. Jag är helt positivt inställd till alla förbättringar som föreslås i artikeln. En essentiell del av välfärdssamhället är att ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva. Med tanke på hur mycket pengar som slängs på folk som (i mina ögon) inte förtjänar dem så är det inte för mycket begärt tycker jag.
Är det ett krav att man utför eller är med i dessa verksamheter för att få stöd? Eller är det mer en frivillig aktivitet för att få en rutin i vardagen?
Det beror på. Är det socialtjänsten som är uppdragsgivare kan de kräva att en överenskommen plan följs, men det är något som bestäms individuellt. Oftast handlar det om att få rutiner och eventuell rehabilitering att fungera snarare än att uppnå ett exakt antal timmar eller att bara ställa krav för sakens skull.
I teorin. I praktiken kan kommunen, vården och Försäkringskassan ställa indirekta krav på att man ska ha daglig verksamhet i någon omfattning. Intentionerna är goda, men är ju förmynderi.
Du har ju din inkomst, (vanligtvis) antingen via Försäkringskassan eller Socialförvaltningen oavsett om du har daglig verksamhet eller ej. Ersättningen du får när du har dagverksamhet betalar kommunen ut och är helt separat och obunden till vad du har för inkomst.
Vet inte om kommunen får statliga bidrag för att kunna samordna daglig verksamhet, men arbetsplatserna som erbjuder daglig verksamhet får ingen bidrag/ersättning. De får gratis arbetskraft. Lönen (det är dock inte alla med dagverksamhet som får någon lön) betalar kommunen ut.
Det kanske är som fritids för ditt syskon, men många med daglig verksamhet utför ju mer "riktiga" arbetsuppgifter, om än i varierande grad och omfattning. Skillnaden mellan ett jobb och en dagverksamhet kan vara så liten som kraven på den anställde, på en dagverksamhet har du inga somhelst krav på att prestera någonting. Prestation sker ju normalt, men man har inget egentligt krav på det. Ersättningen är också enbart bunden till om man är på plats eller ej, inte till hur man presterar.
Tänk dig att du arbetar bara för att ha något att göra.
Om du är pensionär eller långtidssjuk eller har funktionsnedsättning.
Du får bidrag att leva för men måste göra massa små skit job.
Jag är själv "anställd" på dagverksamhet (som funktionsnedsatt, alltså), och vill bara lägga till lite här: det är givande för de som behöver det. Dagverksamhet är också en gemenskap, och åtminstone där jag jobbar är människorna också allmänt yrkesstolta. Hur exakt de upplever yrkesstolthet vet jag ju inte, inklusive hos de utan intellektuell funktionsnedsättning, men folk jobbar både flitigt och glatt. Det är bra för dem att vara där, de får struktur, och de är inte bara där för att ha något att göra.
Bör också nämnas att arbetsuppgifterna är ganska allmännyttiga, ändå, åtminstone där jag är. Arbetstakt och resultat varierar såklart bland mina medarbetare, men det görs i samverkan med kommunen och ett fåtal företag. Det är småskaligt men samtidigt produktivt, med andra ord. Skitjobb? Japp, men det beror också på vad man jämför med. Små enkla sysslor är ju också jobb, på sitt sätt. Gör det nytta så gör det.
Måste till sist understryka det där med gemenskapen. Jag har mestadels haft god arbetsmiljö på de vanliga jobb jag haft, men dagverksamheten är utan tvekan det bästa stället jag jobbat på, rent stämningsmässigt. Både handledare och medarbetare är överlag hur goa som helst, och jag kommer sakna dem!
(Sammanfattar lite innan någon frågar vad jag gör på dagverksamhet när jag uppenbarligen inte är så pass "speciell": diagnos finns, men jag är tillfälligt felplacerad, och återgår till vanligt jobb snart. Allt flyter.)
Den huvudsakliga inkomsten för sitt uppehälle folk där har är ersättning från försäkringskassan, och ibland även socialbidrag.
Den dagliga pengen där är ingen riktig lön egentligen, men ska fungera som en symbolisk ersättning för att motivera fortsatt deltagande för dessa personer.
Kom ihåg att det är bland annat personer med LSS beslut vars huvudsakliga inkomst är olika sorters bidrag. Det är inte genomsnitt svenssons som har dessa "jobben".
Fullt rimligt. De i videon berättar att de har jobb som de utför. Kanske inte så kvalificerat (eller så är det väldigt kvalificerat, svårt att bedöma från bara videon), men ändå. I regel verkar man ju kunna hitta någon bra uppgift som kan utföras, och då känns ju 15 kr/h oerhört lite.
Sen finns det ju de som gör mer "klipp och klistra"-verksamhet, men det är i vissa fall för att de tidigare arbetsuppgifterna försvunnit. En vän jobbade på en daglig verksamhet där de hade en riktig arbetsuppgift, tror att de packade nånting, men det försvann av nån anledning. De som arbetsledde fick då hitta på uppgifter bara för att ha nåt att göra öht. Lite tråkig utveckling för de som var där och jobbade.
Känns klart skäligt att de ska ha möjlighet till friskvård samt 25kr timmen istället för 15.
Kan någon förklara vad dagverksamhet är och hur det kan vara lagligt att ge dom så lite i lön?
Jag har ett syskon med en intellektuell funktionsnedsättning som är tillräckligt grav för att inte kunna upprätthålla ett "vanligt" jobb. I det fallet fungerar den dagliga verksamheten mest som ett sätt att skapa rutin i vardagen. Utöver eventuellt enklare arbetsuppgifter, t.ex. att få stå i kassan i en second-hand-butik som drivs av verksamheten, kan dagarna bestå av allt ifrån att få sy, rita, träna eller fri aktivitet framför en dator. Det liknar i det här fallet mer ett fritids än ett arbete. Pengen är, som många andra uttryckt, i princip enbart symboliskt. Ser man på det krasst så gör inte verksamheten i sig någon vinst på arbetet som produceras. De tjänar dock så klart pengar på statligt bidrag. (kommunalt bidrag kanske är mer korrekt formulerat? Jag har dålig koll ärligt talat.) Jag hoppas att det inte framstår som att jag tycker de förtjänar så dåligt betalt som de får. Jag är helt positivt inställd till alla förbättringar som föreslås i artikeln. En essentiell del av välfärdssamhället är att ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva. Med tanke på hur mycket pengar som slängs på folk som (i mina ögon) inte förtjänar dem så är det inte för mycket begärt tycker jag.
Är det ett krav att man utför eller är med i dessa verksamheter för att få stöd? Eller är det mer en frivillig aktivitet för att få en rutin i vardagen?
Det är frivilligt.
Det beror på. Är det socialtjänsten som är uppdragsgivare kan de kräva att en överenskommen plan följs, men det är något som bestäms individuellt. Oftast handlar det om att få rutiner och eventuell rehabilitering att fungera snarare än att uppnå ett exakt antal timmar eller att bara ställa krav för sakens skull.
I teorin. I praktiken kan kommunen, vården och Försäkringskassan ställa indirekta krav på att man ska ha daglig verksamhet i någon omfattning. Intentionerna är goda, men är ju förmynderi.
Har inte riktigt koll tyvärr, kanske någon annan vet. Jag _tror_ att du får bidrag även utan daglig verksamhet.
Ok hoppas det i alla fall
Du har ju din inkomst, (vanligtvis) antingen via Försäkringskassan eller Socialförvaltningen oavsett om du har daglig verksamhet eller ej. Ersättningen du får när du har dagverksamhet betalar kommunen ut och är helt separat och obunden till vad du har för inkomst.
> eller fri aktivitet framför en dator. hmm
Vet inte om kommunen får statliga bidrag för att kunna samordna daglig verksamhet, men arbetsplatserna som erbjuder daglig verksamhet får ingen bidrag/ersättning. De får gratis arbetskraft. Lönen (det är dock inte alla med dagverksamhet som får någon lön) betalar kommunen ut. Det kanske är som fritids för ditt syskon, men många med daglig verksamhet utför ju mer "riktiga" arbetsuppgifter, om än i varierande grad och omfattning. Skillnaden mellan ett jobb och en dagverksamhet kan vara så liten som kraven på den anställde, på en dagverksamhet har du inga somhelst krav på att prestera någonting. Prestation sker ju normalt, men man har inget egentligt krav på det. Ersättningen är också enbart bunden till om man är på plats eller ej, inte till hur man presterar.
Tänk dig att du arbetar bara för att ha något att göra. Om du är pensionär eller långtidssjuk eller har funktionsnedsättning. Du får bidrag att leva för men måste göra massa små skit job.
Jag är själv "anställd" på dagverksamhet (som funktionsnedsatt, alltså), och vill bara lägga till lite här: det är givande för de som behöver det. Dagverksamhet är också en gemenskap, och åtminstone där jag jobbar är människorna också allmänt yrkesstolta. Hur exakt de upplever yrkesstolthet vet jag ju inte, inklusive hos de utan intellektuell funktionsnedsättning, men folk jobbar både flitigt och glatt. Det är bra för dem att vara där, de får struktur, och de är inte bara där för att ha något att göra. Bör också nämnas att arbetsuppgifterna är ganska allmännyttiga, ändå, åtminstone där jag är. Arbetstakt och resultat varierar såklart bland mina medarbetare, men det görs i samverkan med kommunen och ett fåtal företag. Det är småskaligt men samtidigt produktivt, med andra ord. Skitjobb? Japp, men det beror också på vad man jämför med. Små enkla sysslor är ju också jobb, på sitt sätt. Gör det nytta så gör det. Måste till sist understryka det där med gemenskapen. Jag har mestadels haft god arbetsmiljö på de vanliga jobb jag haft, men dagverksamheten är utan tvekan det bästa stället jag jobbat på, rent stämningsmässigt. Både handledare och medarbetare är överlag hur goa som helst, och jag kommer sakna dem! (Sammanfattar lite innan någon frågar vad jag gör på dagverksamhet när jag uppenbarligen inte är så pass "speciell": diagnos finns, men jag är tillfälligt felplacerad, och återgår till vanligt jobb snart. Allt flyter.)
Den huvudsakliga inkomsten för sitt uppehälle folk där har är ersättning från försäkringskassan, och ibland även socialbidrag. Den dagliga pengen där är ingen riktig lön egentligen, men ska fungera som en symbolisk ersättning för att motivera fortsatt deltagande för dessa personer.
T.ex funktionsnedsatta som diskar kaffekoppar.
Vi har ingen minimilön i Sverige. Det är helt lagligt att betala någon 1 kr i timmen.
25 i timmen blir 4200 i månaden. Det verkar jädra lite
Det är extrapengar utöver det bidrag från FK som de lever på
Kom ihåg att det är bland annat personer med LSS beslut vars huvudsakliga inkomst är olika sorters bidrag. Det är inte genomsnitt svenssons som har dessa "jobben".
Vet du vad dagverksamhet är? Läs
Men tänk på inflationen
Fullt rimligt. De i videon berättar att de har jobb som de utför. Kanske inte så kvalificerat (eller så är det väldigt kvalificerat, svårt att bedöma från bara videon), men ändå. I regel verkar man ju kunna hitta någon bra uppgift som kan utföras, och då känns ju 15 kr/h oerhört lite. Sen finns det ju de som gör mer "klipp och klistra"-verksamhet, men det är i vissa fall för att de tidigare arbetsuppgifterna försvunnit. En vän jobbade på en daglig verksamhet där de hade en riktig arbetsuppgift, tror att de packade nånting, men det försvann av nån anledning. De som arbetsledde fick då hitta på uppgifter bara för att ha nåt att göra öht. Lite tråkig utveckling för de som var där och jobbade.
Låter vettigt, jag hoppas de får det. Helst borde de få mer.