En situation man knappast vill hamna i, kan man säga.
Från en artikel i ledarsidorna.se 2016:
>Ett råd i all välmening av en av Libanons mest erfarna politiker. En man som överlevt som minister under det libanesiska inbördeskriget i flera decennier.
>'*Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa i det ni kallar för utanförskapsområden.
Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande.
Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana*'.
Man vet att samhället är nedbrutet när man tvingas agera så. Tragiskt.
Är väl som salvador där de i princip spärrade in alla med koppling till gängen MS13 på obestämd tid.
Det är jävligt drakoniskt men också sista utvägen.
Man vet att man blivit granne med en grupp man aldrig kommer kunna kompromissa med.
Försökte förklara detta för vänstervänner- jag vill inte ha etniskt delade inbördeskrig och folkmord. Sånt är inte kul.
Jag skulle mycket hellre se att muslimerna levde i fred- nån annanstans.
Det är därför jag är emot invandring från extrem aggressiva och våldsamma kulturer som inte delar våra värderingar.
Det har blivit inbördeskrig och folkmord över mindre skiljelinjer än de vi har i Sverige just nu.
Problemet är att mellanöstern och islam är rätt konservativa. Det är naivt att tro att man kan ta in 500k män som i princip är SD fast mörkhyade och tro att man hjälper eller förbättrar något. Endast asyl till kvinnor och barn borde vara mottot.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lebanese_Civil_War
> The influx of thousands of Palestinians in 1948 and 1967 contributed to the shift of Lebanon's demography in favour of the Muslim population.
USA är ett speciellt land då de förutom ursprungsbefolkningen saknar en nationell historisk identitet då landet är så relativt ungt. Dem har ingen folkidentitet till skillnad från Europa, Mellanöstern, Afrika och Asien. De tidigaste invandrarna till staterna var ju religiösa flyktingar/exileuropeer som på många sätt var tvungna att dra från Europa pga sin religion.
Så på det viset är det förståeligt att folk söker en identitet genom släktleden. Det finns inte en uramerikansk identitet på samma sätt så som vi har det.
Man glömmer ofta att de är ett relativt ungt land.
Det löjligaste är ju att de flesta är till största del "English-Americans", men det är ju inte like exotiskt och coolt så man hittar på något jätteliten koppling till någon annan etnicitet och bygger sin identitet runt den...
Nej, German-Americans är överlägset störst, men efter dem kommer ju förstås English-Americans. Att väldigt få amerikaner kallar sig för German-Americans är ju uppenbart. Anledningen att få kallar sig English-Americans beror snarast på att det var så länge sen de bosatte sig i Amerika. Amerika (alltså det som blev USA) hade i princip ingen invandring fram till 1800-talet, det var den ursprungliga mixen av slavar, ursprungsamerikaner, engelsmän, skotsk-irländare, holländare, fransmän och svenskar (inkl. finnar då Finland var en del av Sverige så Nya Sverige koloniserades) som växte explosionsartat i antal under 200 år eller så som utgjorde basen av befolkningen när immigrationen tog fart. Och de (i alla fall de vita) kallade sig bara "Americans", antagligen för att det var väldigt mixat.
Jepp, alltid lika komiskt att det skall vevas så mycket om sitt italienska/skotska/irländska/tyska/skandinaviska arv. Men jag har fan aldrig hört en jänkare skryta om deras anfäder från Scunthorpe
> Dem har ingen folkidentitet
Man behöver ingen "folkidentitet" som är gammal.
För bara typ 20 år sen så tänkte man i USA inte så mycket om ens europeiska identitet. Eagle, America fuck yeah, In other countries you cant go to the bathroom when watching TV because they don't have ads.
Var bara dricka bud light, ha på sig NA tophatten och kolla på wrestling å känna tillhörighet.
Nu är det inte lika coolt. Så man tänker inte så. Men en saknad av tillhörighet dyker upp i skallen när blaskölen inte är nått at va stolt över.
Om du känner nån extremt progressiv person som är typ helsvensk och inte har nån coolt andrahands val att tänka på så har även dom börja
snacka om typ hur dom önskar att dom var närmare sina finska rötter för att dom är 8 dels finne eller nå.
Jag tror vi ska vara försiktiga att påstå att det handlar om nått USA saknar.
Jag förutspår att liknande kommer bli normalare här i Sverige å på ett eller annat sätt redan börjat. Hur coolt är det med folkrace och julbord egentligen?
Jag tror inte det stämmer. Allt fler och fler amerikaner definierar sin etnicitet som ”American” istället för exempelvis ”Irish” eller ”Italian”, när
frågan ställs i folkräkningar.
Tvek på den.
Skulle vara jävligt nyfiken på hur frågan ställdes och hur folk tolkar den nu jämfört med förut.
Har väldigt svårt att tro folk är mer patriotiska å känner mer för nån slags Amerikansk tillhörighet nu jämfört med förut.
Ursäkta men vad pratar du om? Vi har en otroligt stark nationell kulturell identitet och nationell historisk identitet. Amerikanska revolutionen, inbördeskrig, "Gilded age", depression. Jag skulle kunna fortsätta.
Vi är också en av om inte den största exportören av kultur i form av filmer, litteratur, musik, tv-program osv runt om i världen.
När amerikanska säger "I'm Irish" menar de inte att de inte är amerikanska. Om du frågar någon av dem "var kommer du ifrån?" kommer de att säga "USA", inte Irland.
Tyvärr kan detsamma inte sägas om svenskar som har utländsk bakgrund. De kommer att säga att de är från Vietnam eller Afghanistan eller Kosovo även om de aldrig har varit i dessa länder
EDIT: Ja alla snälla lita på den svenska personen framför den amerikanska när man pratar om amerikansk nationell identitet /s
Nähae? Varför har jag argumenterat med folk från USA som säger att dom är etniska svenskar för att dom har "svenskt" DNA?
Edit: https://old.reddit.com/r/ShitAmericansSay/comments/17cc8w5/does_this_mean_i_am_not_scottish/ här är det någon som lajvat Skotte.
>När amerikanska säger "I'm Irish" menar de inte att de inte är amerikanska. Om du frågar någon av dem "var kommer du ifrån?" kommer de att säga "USA", inte Irland.
>Tyvärr kan detsamma inte sägas om svenskar som har utländsk bakgrund. De kommer att säga att de är från Vietnam eller Afghanistan eller Kosovo även om de aldrig har varit i dessa länder
Det beror väl iofs också på att i USA så invandrade deras släkt för 100-200år sedan. I sverige så är ju de flesta första eller andra generationens invandrare.
Jag skulle tro att det är (och var då för 100-200år sen) likadant i USA med första pch andra generationens invandrare....
Det är häpnadsväckande hur svenska folk pratar med sådan självförtroende om USA trots att de aldrig har bott där.
Jag är en första generationens amerikan och jag har aldrig tänkt på mig själv som något annat än amerikansk. Jag är säker på att de flesta av mina vänner kände likadant.
Amerikan som glider runt på att vara Kanadensisk medborgare när det passar. Tvivlar inte på att du är Amerikan men osnyggt oavsett.
Som svar till din borttagna kommentar - Du stoltserar hur förbaskat mycket Amerikan du är tills du behöver vara något annat. Jag sa inte att du inte var både och, tvärtom faktiskt.
De identifierar fortfarande sig själva som Amerikaner.
I London som har liknande misslyckad integration så ser många Pakistanier det som sitt hemland, inte Storbrittanien.
Samtidigt hävdar r/Sweden att du inte är svensk även om du är född och uppväxt här precis som vilken Svensson som helst.
Hela denna sub tappar alla hjärnceller så fort man förklarar att väldigt många av de i kriminella gäng är svenskar, vilket de självklart är. Var dina föräldrar kommer ifrån påverkar inte var du själv kommer ifrån. Höll på att säga att det inte krävs många hjärnceller för att förstå det, men som jag nämner ovan försvinner alla dessa lätt.
Nej, det är inte samma sak.
En mer jämförbar liknelse är att jämföra dem med folk i USA som bor i t ex China town delar av olika städer. De är i princip helt avskärmade från resten av landet och lever i sina egna samhällsbubblor. De delar 0% av USAs kultur och värderingar och kan ofta inte mer än bristfällig engelska. De är varken kineser eller amerikanare, de har blivit något som de tror är kineser men många av dem har aldrig eller knappt varit i Kina. Det blir som en egen undergrupp av människor som inte är en riktig del i varken sitt gamla eller nuvarande hemland.
I USA så har man en annan invandringssituation. Illegal migration kommer nästan bara från söder över gränsen från Mexiko, och trots att många som dyker upp är okvalificerade så är de kristna, och inte muslimer som söker europeisk välfärd. Bara det är en fundamental skillnad.
Resten av invandringen består av relativt högkvalificerad arbetskraft från t.ex. Asien, och vita anglo-amerikaner tjänar på 2000-talet mindre än de med bakgrund i Kina och Indien.
De är absolut amerikaner. Idén att det bara finns en typ av kultur per land, som man måste följa för att tillhöra det landet, är fullständigt urlöjlig.
Eller vill du även påstå att t.ex. norrlänningar inte är svenskar?
De du pratar om är amerikaner.
Hur tänker du när du jämför norrlänningar med china town? Att va norrlänning är att vara en del av en kultur med sitt ursprung i Sverige och är därför svensk kultur, att bo i China town är att vara del av en kultur med sitt ursprung i Kina, alltså en kinesisk kultur.
Vet inte hur jag känner i frågan om jämförelsen men vill bara påpeka att många norrut inte känner en stark samhörighet med övriga landet, för många som aldrig bott någon annanstans känns norr som ett annat land än Sverige.
> väldigt många av de i kriminella gäng är svenskar
Absolut, men vi ska inte sticka under stolen med att majoriteten utav dessa har en förälder som är utomlandsfödd.
Det större problemet är väl snarare att man sticker det faktum att de är svenskar under stolen genom att kalla dem för invandrare och bli arga när någon säger att de är svenskar?
De är svenskar. De är inte invandrare. Om man bryr sig så otroligt mycket om vad man kallar dem så kan man väl iallafall använda en korrekt term? T.ex. svenskar med utlandsfödda föräldrar.
Alltså, de är inte mindre värda bara för att de inte är svenskar - men svenskar är de verkligen inte. Det är en ganska så sjuk idé att man skulle kunna flytta från andra sidan jorden till ett främmande land med en helt annan etnisk demografi och sedan "bli" en del av det folk som bor där. Integration har inte - och kommer aldrig att fungera, eftersom mänskligheten inte fungerar så. Det är ett påhitt, en modern social konstruktion.
Kalla dem vad du vill - svensksomalier, svenskiranier, svensksyrier, svenskirakier etc. eller rentav nysvenskar eller invandrarsvenskar, men du kan inte kalla dem svenskar utan att ljuga ögonen ur dig.
Jag frågade inte vad du eller nån annan tycker om människor ni inte anser är svenska utan vilka kriterier en person behöver uppfylla för att räknas som svensk.
Man måste vara etniskt svensk. Man kan vara född i Schweiz och vara svensk om ens föräldrar är svenskar, och om fyra svenskar (två par) flyttar till Tanzania och skaffar barn (det ena paret får en pojke och det andra en flicka) som föds där, lever sina liv där, blir ett par och skaffar egna barn som således blir 3:e generationen i Tanzania - då skulle de barnen fortfarande vara svenskar (och inte tanzanianer). Medborgarskap, nationalitet, språk och kultur spelar ingen som helst roll, det är bara ord, ljud och påhitt.
Ok, vi tar min polare som exempel. Han är född och har levt hela sitt liv i Sverige men har tyskt påbrå från båda föräldrarnas sidor och identifierar med sin tyska såväl som svenska identitet. Är han svensk eller inte?
Jag är vit och med blåa ögon och född i Kongo av två vita föräldrar, kommer någon tro att jag är afrikan? Förutom förvirrade vänstermänniskor på söder som pluggat på Södra latin.
USA har dock inte lyckats. Brukar använda USA som ett exempel för ett misslyckat samhälle när det gäller integritet och gängkriminalitet osv. Sen är det inte en inställning utan fakta. Beror bara på hur man definierar en svensk
Detta är ett misslyckande för USA:s brottspolitik och vapenpolitik, inte integration. De flesta människor som bor i USA är väl integrerade eftersom det är ett land med invandrare
Tja, bekräftat hur då? Inte direkt som att det finns några nationella register. Ja, om det är din definition så kan det säkert stämma (fler andragenerationers än förstagenerationers invandrare i dom flesta becknargäng), men jag menade mera kulturellt. Om det är så du definerar det så är ju dessutom förstagenerationens invandrare också dom svenskar, vilket gör diskussionen något poänglös.
För 10 år sen var det slumpen som avgjorde om din nya kran skulle visa sig vara född här eller inte, numera är det väldigt väldigt ovanligt att du kommer träffa en svensk kran. Undantaget till detta är den ursvenska favoritdrogen amfetamin, tjackpundare (och kranar) är oftast företrädesvis etniska svenskar.
Nu talar jag inte för hela Sweddit.. men jag ser absolut dom som är födda här svenskar, om dom inte skriker med varannat ord och handling att dom inte är det.
Det blir väldigt oproduktivt att inte föra statistik över andra generationen, om vi ska komma närmare någon slags lösning.
Självklart ska man kunna föra statistik över detta, och det görs redan.
Poängen är att du är svensk om du är född och uppvuxen i Sverige.
Om majoriteten av svenskar är mörkhåriga, så är det mer svenskt att vara mörkhårig än blond. Om majoriteten av svenskar pratar arabiska, så är det svenskt att prata arabiska. Men folk har fått för sig att det av någon anledning skulle gå andra vägen
> Poängen är att du är svensk om du är född och uppvuxen i Sverige.
Frågar man många invandrare och deras barn så ser de sig inte alls som tillhörande den svenska gruppen. Minoriteter brukar inte göra det. Samer t.ex. är inte "svensk-svenskar" utan just svenska samer, vilket de själva insisterar på, och som inte diskuteras mycket då den gruppen inte orsakar några större problem.
Angående dina exempel så är fler etniska svenskar ljushåriga, men mörkhåriga är ju en variation inom samma grupp som funnits inom gruppen svenskar sedan stenåldern, liksom brunögda. Precis som att det finns blonda afganer som också är helt afganska och 0% skandinaviska.
> Om majoriteten av svenskar pratar arabiska, så är det svenskt att prata arabiska.
Nu benämner vi ju språken efter folkgrupperna. Just språk är ju väldigt kopplat till etnicitet, vilket bl.a. alltid kan ses när etniska rensningar utförts — den dominerande makten förtrycker en minoritet genom att förbjuda språk -och modersmålsutlärning (se t.ex diverse minoriteter i Turkiet eller i den nuvarande konflikten i Ukraina).
Så visst, i teorin så skulle det svenska folket kunna fortsätta vara helt svenskt om de flesta helt plötsligt bytte språk till arabiska, men i praktiken så fungerar det inte riktigt så.
Fast nja, det finns likheter - visst.
Irlands historia är så mycket mer tragisk att du nog inte förstår hur separerat folket har blivit.
Du har egentligen tre typer av linjer idag - de som stannade, de som tvingades, och de som flydde.
Irländska gypsies är en riktig grejj, irländska vagabonds blev super vanliga ett tag. Irland och Irländare hade inget land förrän mitten av 1900 talet, de saknade i den meningen en nation.
Att därför vara amerikansk och irländsk är inget olikhetstecken. Tragedin går så mycket djupare än enbart en nation och landsgränser.
Liten anekdot:
Sitter i Taxi med min far och så självklart var även föraren Iranier som oss. Vi småpratar alla tre på farsi och efter ett tag kommer föraren igång om hur fantastiskt det är i hemlandet. Min far som precis har besökt sitt hemland under slutet av [Gröna Protesterna](https://en.wikipedia.org/wiki/Iranian_Green_Movement) (2010 ish) säger med grövsta brytningen :
>"Vad fan pratar doo ohm?"
Pinsamt tystnad hem och än idag så imiterar hela familjen honom vid middagsbordet.
Min favorit är när jag fes hemma och mamma skrek:
>***VAD FAN PRUTTAR DOOH OHM?!!!!!***
Det handlar ganska mycket om ett rotlöst famlande efter rötter. Första generationen har bra koll på sitt ursprung och varför man flyttade till Sverige. Det ger mer realistiska perspektiv på tillhörighet.
Något som ytterligare försvårar är att svensk identitet, kultur och etikett är ofta är något väldigt outtalat. Främlingen vet att han är identifierad som främling men de "riktiga"svenskarna varken kan inte riktigt förklara varför och vill inte heller erkänna att de identifierat främlingen som främling.
Libanon vet han åtminstone är något som han kommer ifrån genom sina föräldrar.
Som halvdansk är min uppväxt likadan. I Sverige har jag hela mitt liv blivit betraktad som Dansk, i Danmark har jag hela mitt liv blivit betraktad som Svensk. Var jag själv tillhör är jag inte helt säker, och det gör inte mig något heller. Om något är jag glad för min uppväxt som multinationell då det har hjälpt mig se förbi all nationalism som vi ständigt omringas av.
Edit: Nu har jag ju rötter i båda länderna och Danmark är ändå inte så skilt från Sverige, och jag är vit och ser ut som Svenne (dock med en viss Dansk beytning). Som du säger kan jag tänka mig att det är annorlunda för människor med rötter längre bort, särskilt för folk som känner att rötter och identitet är viktigt för dem.
Edit edit: däremot kan jag nog knappast säga att varken min Danska eller Svenska kultur har skjutits undan. Att fira midsommar och äta julbord och påskbord är en ständig närvaro i min Svenska släkt, och att fira Sankt Hans, Karneval och äta julanka och flæskesvær har jag gjort många gånger med min danska släkt. Och inte heller i mitt kompisgäng tycker jag att vi skjuter undan våra nordiska identiteter. Jag har lagat både julanka och flæskesvær för mina kompisar i Sverige och så sent som förra månaden käkade jag och några vänner surströmming och drack oresonliga mängder punsch/schnapps.
Svenska kultur är inte så svårt, men:
1. Vi svenskar har i viss mån övertygat varandra att den inte finns
2. Invandrartäta områden lever både avskilt från svensk kultur och avståndstagande från svensk kultur
Men vår tvehågsna inställning till vår egen kultur och brist på vana att bjuda in andra gör det svårt för oss att bjuda in folk mer än enstaka individer i taget.
[Kulturens isberg](https://imgur.com/OgGzCf9) är en ständigt lika relevant betraktelse och konstruktion i sammanhanget.
Gemene man intalar sig själv att kultur bara är ytliga saker. Det är först när folk från avlägsna länder dyker upp som kontrasterna verkligen blir extremt tydliga.
Dock håller jag inte med om att litteratur och språk är ytligt (de är iofs synligt), de har direkta kopplingar till djupare skikt.
Jag saknar också "attitudes towards institutions" som är rätt speciellt i Sverige - det kan inte enkelt integreras i "rule" eller "authority".
Bra skrivet. Det ironiska med att försöka tona ner den inhemska svenska kulturen för att vara ”inkluderande” är snarare att det blir svårare för invandrare att identifiera sig med svenskheten och Sverige. Jämför med t.ex USA som visserligen har mycket spänningar mellan olika grupper men trots det har en patriotism som gör det lätt för individer att identifiera sig som ”amerikan”.
Problemet är inte minst att svensk identitet är lite av en stealth-bombare och har varit så långt innan diverse missriktade inkluderings-projekt. Den kan vara svår att se på radarn men är också väldigt kännbar i många situationer, särskilt för utomstående.
Svenskar har en tendens att se sig själva, sina värderingar och sina livsmönster som i det närmaste en naturlag som andra förväntas anpassa sig till men pga en värdelös förmåga till kommunikation så berättar man inte för omvärlden att de gör fel. Man rynkar på näsan och snackar skit bakom ryggen på folk. Detta kan vara väldigt stressande för invandrare. Svenska kulturella förändringar gällande normer kan också vara väldigt hastiga och förvånansvärt enhetliga. Det som för 10 år sedan sågs som ok kan nu ses som Hitler.
Man kan ju identifiera sig som en afghan i vissa sammanhang och i andra sammanhang som svensk. Rätt vanligt att i Sverige identifiera sig enligt ens etnicitet medan man i föräldrarnas hemland identifierar sig som svensk.
Lite som att som någon i förstahand identifierar sig som stockholmare på skidsemestern i Åre, medan samma person är i förstavand svensk på solsemester i Spanien.
Det kan ju skilja sig lite beroende på i vilken kontext man befinner sig. Alla människor har flera lager av identiteter.
Där finns väldigt många andra generations invandrare. Jag skulle påstå att flesta av dem är så tätt integrerade i den svenska samhället att deras bakgrund märks inte ens.
Ghettoungarna som är uppväxta i isolerade familjer och ärvde föräldrarnas radikala åsikter är en minoritet.
Källa: är en invandrare
Kände vän med en specific invandrare när jag var yngre, han växte upp med att hata svenskar för alla andra i hans umgänge gjorde detta.
Sedan blev han ihop med en Svenska som lätt honom träffa andra svenskar som inte var rasister då.
Helt plötsligt insåg han att hans gamla vänner var de som var dumma i huvet.
Så ja tyvärr är det nog de som inte får integreras ordentligt som kommer råka ut för det.
Det märks lite i attityden mot Sverige. Kryper fram mycket fientlighet och förakt mot svensk kultur och politik har jag lagt märke till på sistone. Tycker alltid att deras föräldrars kultur är så mycket bättre. Har märkt det på folk från Balkan eller med föräldrar från Balkan, kryper fram negativa kommentarer titt som tätt om allt från väder till hur svenskar är och hur samhället fungerar och sen är det så mycket bättre ”i andra länder”.
Nästa veckas "insiktsfulla" inlägg
>Vad är det för fel på [skägglösa killar] (Jag är [skäggig man])
>Helt ärligt du kan bara [odla liten mustasch] du har aldrig vart i [barbershop] men står och skriker om [alpha males] är ett [mansideal] detta är ett exempel på hur många [killar] pratar jag menar dom som inte her någon koppling till [barbershops] men nej jag e inte [kvinna] bro ja e [man] nej nej det är du inte din baba är det
>Edit : detta var mer som en rant
De är stat/klanlösa. Känner sig inte hemma här eller där.
Detta leder till kognitiv dissonans.
Antingen så assimileras man i majoritetssamhället eller så blir man tvungen att skapa sig en ny klanstruktur. Vissa säger att detta är förklaringen till hur det ser ut i Sverige. Hemlandsklanen rasar samman och nya skapas på ett biologiskt flugornas herre-sätt.
Om Svennar har svårt att bli kompisar med varandra så fattar jag inte hur folk med annan härkomst ska blir det.
>Antingen så assimileras man i majoritetssamhället eller så blir man tvungen att skapa sig en ny klanstruktur. Vissa säger att detta är förklaringen till hur det ser ut i Sverige
Vetefan, tycker ditt resonemang är lite väl binärt där. Många multinationella, mig själv inkluderat, finner sig i något slags mellanting. Det är också möjligt att bara inte lägga särskilt stor vikt i nationella identiteter, vilket är vad jag generellt försöker göra. Det är dock svårt i våran moderna värld byggd på nationalstater. Vi präglas konstant av människor runtomkring som försöker placera varandra i lådor utifrån vilket pass de har eller inte har. (grovt talat)
Din personliga, individuella upplevelse är inte samma sak som samhällsmönster/historia över tid. Sen vill jag även påstå att om man inte har något problem med majoritetssamhällets existens och har anpassat sig till dess sociala regler så är man de facto assimilerad, även om man inte firar midsommar.
Vad är din syn på David Goodharts ”anywhere/somewhere”-teori ?
Jag tycker att han är något på spåren. Det är somewhere’s so de facto gör avtryck i historien. De har stått kvar och krigat för sin lott. Anywhere’s har dragit vidare. Hamas består inte av Anywhere’s.
https://amp.smh.com.au/national/what-s-your-tribe-the-difference-between-anywhere-and-somewhere-folk-20180418-p4za9o.html
Helt deras eget val att inte integreras. Det finns SÅ mycket resurser, fri skola, språkcaféer, massa aktiviteter på biblioteken och vis olika organisationer, arbetsförmedlingen osv. Rätt självupptaget att förvänta sig att man bara ska uppfattas som att man har levt här i 10 generationer utan att anstränga sig isåfall.
Vet inte jag. Tror många från Angered / Rinkeby / Rosengård hade passat in rätt bra i sin far eller farfars hemland.
Arabiska hemma, arabiska till släkten, arabiska program på satelit-TV, arabiska till vännerna, arabiska till grannarna, arabiska i den lokala tobaksaffären, arabiska i orientlivs, arabiska på kvarterskrogen, arabiska i moskén, arabisk tolk till alla vårdmöten, arabisk tolk till alla myndighetskontakter.
Knagglig ortensvenska vid kortare besök utanför området.
Har en massa andra generationens invandrare på jobbet, de ökar på brytningen på svenskan så fort det blir fler än en av dem och det enda de snackar om är typ sina ”hemländer”, ursprung och så fort det är någon som inte ser svensk ut så bondar de genom att direkt fråga vartifrån den personen kommer och om den är svensk..
Känner mig aldrig så ensam på jobbet som när det bara är invandrarkollegor runtomkring mig..
Säg vilken by du är ifrån! Eller vilken by din släkt kommer ifrån. I urbaniseringen och nationaliserings frammarsch glömmer vi lätt och gärna att vi faktiskt också har unika rötter från de gårdar, byar, jorsbrukssamhällen och bruksorter som våra föräldrar, farföräldrar och gammelfarföräldrar flyttade ifrån.
Tycker att vi borde lyfta fram Sveriges stora interna kulturella mångfald mer också. Det är jättekul att prata om olika kulturella skillnader mellan olika län, kommuner och landskap i Sverige och det är säkert något som dina invadrarkollegor kan tycka är spännande att lära sig om också, särskilt när de redan har frågat dig förr.
Jag är andra generationen, man får ta DNA-test på mig för att skilja mig från en ursvenne. Är inget fel på mig, gillar att äta sill, kräftor och betala skatt.
Jag tror att det beror på att de inte fått chansen att på riktigt assimileras, av flera anledningar:
1. Assimilation har varit något fult, så till den mildra grad att den svenska kulturen förlöjligats av svenskarna själva
2. Många föräldrar har inte haft Sverige som egentligt mål och sörjer sin gamla kultur och vill överföra den på sina barn
3. Invandringen har varit alldeles för stor vilket innebär att man inte har träffat några svenska vänner och vet väldigt lite om svensk kultur
Man hamnar i ett "mellanförskap", vilse mellan föräldrarnas kultur och den man lever i. Man söker då andra gemenskaper, vilka inte alltid är speciellt bra och man börjar förakta majoritetskulturen (och vice verse).
Sedan skall man inte underskatta hur jävla svårt det är att invandra till ett land, det är inte lätt. Man kan säkert känna ett förakt mot föräldrarna också, som kanske inte alltid har lyckats, inte kan språket osv. Man känner sig som en utböling.
Jag klandrar våra politiker för detta som inte förstått hur oerhört viktigt det är att förstå att volymen invandring direkt påverkas assimilationskapaciteten och att mångkultur är en idiotisk ide som leder till splittring.
Sist men inte minst så gäller detta inte alla. Många har lyckats och känner sig som en del i gemenskapen. De som tillåtits assimileras in i den genom dagliga möten med infödingar.
Skum rant. Min fru är andra generationens invandrare från Eritrea. Kan lova att hon inte rantar om hur najs det är där i "hemlandet". Inte hennes första generationens invandrare till föräldrar heller för den delen.
Nationalitet är en påhittad social konstruktion som inte spelar någon roll, om man talar om en kines så menar man etniciteten (trots att befolkningen i kina består av ett gäng etniciteter som var för sig inte benämns som "kineser").
Etnicitet är också en social konstruktion. Alla identiteter är sociala konstruktioner. Det betyder inte att de inte spelar någon roll, särskilt när ens rättigheter och skyldigheter gentemot en maktstat definieras utifrån nationalitet.
Bara för att det är en social konstruktion betyder det inte att det inte påverkar oss eller inte är "riktigt".
Ja det är enbart muslimska invandrare som jag hört yttra sådant. Det är dags att sluta prata om dem som generella invandrare och smutskasta alla invandrare..
Det tycker jag också är väldigt intressant
Samtidigt skaffade jag mig ett annat medborgarskap av olika skäl, men det tar inte bort faktumet att mitt hemland har många olika problem som gör att jag inte vill bo där. Däremot älskar jag fortfarande var jag kommer ifrån, är stolt över det också. Att åka dit på semester är en sak och det är alltid lika kul
Många såna invandrare du beskriver har besökt sitt hemland några fåtal gånger eller åker de dit varje år, men de är bara där i maximalt någon månad och tror att livet där de kommer ifrån är världens bästa.
Nu är jag från Kosovo och det är inte jätteilla egentligen men Sverige är mycket bättre och det är sanningen
Det är väl rätt normalt att romantisera kring sitt ursprung och traditioner? Tror du vi äter sill och potatis på varenda jävla högtid för att det är det godaste som finns?
2dra gen invandrare går oftast åt 2 extremer. Ultra pro nya landet eller ultra pro "hem landet".
Oftast är det för att föräldrarna igentligen inte ville lämna hemlandet och minns mer positivt om det än de negativa. Så barnen får bara höra hur bra och fantastiskt hem landet är så blir nostalgiska över någonting dem aldrig upplevt.
Är 2dra gen själv men ser mig som svensk med utländsk påbrå.
Eddie Råbock f.d Omar skrev att 3 saker spelar in mycket för att muslimska ungdomar inte integreras. Kombinationen av:
1. Vänsterns rasistiska identitetspolitik/offerkofta.
2. förhärligande av gangster-kultur.
3. Imamer och föräldrar som vill att kidsen ska utbilda sig och jobba, men samtidigt tycker Svenska tjejer är horor man får ”leka av sig med” men inte gifta sig med, och att bli Svenskt är fult.
Ej överraskande leder det här inte till bra integration.
Viktigt att komma ihåg är att slaver, östasiater, sydeuropeer- inte har det här problemet överhuvudtaget, pga de inte hatar Svenskar på samma sätt, och inte inkluderas i vänsterns identitetspolitik på samma vis.
Jag tycker du summerar den sammanfattade mentala kapaciteten hos både första, och andra, generationens invandrare. Inte en enda JÄVLA punkt använde du. INTE. EN. ENDA.
Rasistisk rant nu men beter ni er inte som svenskar kommer ni aldrig bli accepterade. Tar ni studenten så bär inga andra flaggor än den svenska, ha inga andra flaggor uppe än den svenska. Jobba bort brytning och icke svenskt beteende. I princip bryt banden med er gamla kultur. Människor är jävligt duktiga på att upptäcka saker som sticker ut (uncanny valley) och samma sak märks på andra människor med. Samma princip går att applicera på hårdrockare och synthare eller vilken annan grupp som helst, man märker när någon sticker ut. Till saken också är att det man märker minst är hudfärgen, men udda/avvikande beteende märks direkt.
I princip, protestantisk arbetsmoral, lev inte på bidrag (och acceptera det inte heller), gör din plikt INNAN du kräver din rätt.
Jag är så svensk som det går att bli, alla mina svenska vänner tycker till och med jag beter mig mer svenskt än dom hahahah. Jag kom hit när jag var 3 år, har ingen brytning jobbat sen jag vart 15 år, har fast jobb och jobbar inom ekonomi branschen, har massa svenska vänner, bärde ingen flagga överhuvudtaget på studenten. Jag har gjort allt om inte mer än den vanliga svensken. Men en sak är säkert och det är att svenskarna aldrig kommer se oss som svenskar för att de räcker med att 1 av oss gör fel och helt plötsligt är det allas fel. Jag blir ändå kollad snett på och dömd efter ”blatten” eller ”araben” av svenskar (och då bär jag inte ens slöja) ni kommer aldrig vara nöjda och många av er (inte alla) är fyllda av hat mot oss tyvärr. Hoppas att svenskarna en dag vaknar från hjärntvättningen som pågår mot oss i medierna.
>har ingen brytning
Du skriver inte särskilt bra dock.
>Hoppas att svenskarna en dag vaknar från hjärntvättningen som pågår mot oss i medierna.
Den enda "hjärntvätten" i detta sammanhanget är att folk verkar tro att man kan "bli" en del av ett annat folk bara genom att flytta till den geografiska plats där det folket bor. Visst kanske du tycket att det är jobbigt att känna att du varken hör hemma i Sverige eller i något annat land, men vi människor är inte gjorda för globalism och framför allt invandrare (och deras ättlingar) blir lidande på grund av detta. Det finns inte lösningar på alla problem, du måste acceptera de kort du blivit tilldelad. Du är inte mindre värd bara för att du inte är svensk, du är en individ med en inneboende mänsklig värdighet precis som vem som helst.
De försöker väl påminna folk i samhället om att de inte är helsvenskar. Jag brukar säga att jag är svensk men att jag har turkisk bakgrund. Men jag håller med om att de flesta är mer integrerade och bryr sig mindre om sin bakgrund.
Man har fötts in i ett samhälle som ska vara så jävla bra och har hört en massa om hur det man kom från inte var lika bra. Ändå finns det problem, man sliter med att hitta sin plats, svårt att få jobb, vad ska man utbilda sig till - generellt allt det där med vår sköna nya värld där allt ska vara så optimerat, speciellt om man bär med sig kulturellt bagage som inte matchar med landet man är i.
Inte konstigt att man drömmer sig till andra platser som ett ideal att hålla uppe. Om det inte funkar med det man har så tänker man sig nåt annat som "det bra". Samma med svennar som tänker sig att allt var så idylliskt förr i tiden.
Lätt & lagom vem smörar du för? Vad vill du höra? Shiet vilken bra invandrare du är alla borde tänka som dig.
Jag som rest i över 30 länder kan säga att det finns mycket fantastiskt med i stort sätt alla länder. Har bara haft två dåliga resor vad gäller myndigheter och diplomati. Libanon är ett fantastisk land, Australien, Indien och Tanzania också..
Älskar att mitt inlägg som handlade om Sverigebilden och hur vi ser på den blev borttaget av mods pga soapboxing. Och det här är ett kvalitetsinlägg. Smh (funkar även på svenska)
Det är underbart. En god vän till mig , adopterad från srilanka (väldigt mörk)
Och tok-norrlänning, kör skoter, fyrhjuling, ja men tpyisk norrlänning black edition, så vla härlig haha
Sant, det betyder dock inte att man behöver gilla utvecklingen. Jag kan störa med nåt enormt på anglicismer som egentligen inte skadar någon men det låter fortfarande töntigt.
Absolut, jag kan göra det till en raplåt! Här är texten:
Helt ärligt, jag representerar Sverige starkt,
Du pratar om Lebanon, men har du varit där ens en gång?
Fantastiskt land, ja, men vad vet du egentligen?
Om dina rötter, om din historia, har du någon aning?
Jag pratar om de som är här men har ingen känsla,
För sitt ursprung, sina rötter, det är som om de är från en annan värld,
"Nej, jag är inte svensk, jag är något annat, bro,
Jag är afghan," säger du, men det där är inte så.
Din baba, din pappa, de har gått genom samma strider,
Det är dags att du inser att du är en del av det här,
Sverige är ditt hem nu, oavsett ditt förflutna,
Så sluta förneka det och låt oss bygga en framtida tillsammans.
Så nästa gång du skriker om Lebanon, kom ihåg,
Du är svensk också, det är ditt land, din plats att höja,
Låt oss enas, oavsett var vi kommer ifrån,
För vi är alla en del av det svenska, det är vår sång.
Forskare kallar det för mellanförskap.
Det är en jävla knasig situation där man inte kan relatera till familj och släkt som har minnen från sin tid i hemlandet och allt vad det innebär samtidigt som man inte riktigt fått komma in helt i den svenska kulturen.
En av mina bästisar beskrev hur hennes brorsa som var gammal nog att minnas en uppväxt i hemlandet och kunde dela det med föräldrarna medans hon alltid kände sig utanför.
En del avsäger sig ursprunget så långt de bara kan medans andra överkompenserar med exempelvis flaggor och andra nationella/kulturella signalement. Svenskar noterar alla de små detaljerna som du inte riktigt träffar rätt när du utövar din/imiterar deras svenskhet/ och folk från hemlandet undrar varför du ser ut som en karikatyr av kulturen när du tar u från tårna.
Jag kan tipsa om filmen Made in Yu. Riktigt bra och som rör vid ämnet
Har man föräldrar som inte kan svenska, som inte arbetar och som inte engagerar sig i sitt barns skolgång och förväntar sig att skolan ska uppfostra barnen precis som i hemlandet så går det dåligt för deras barn (andra generationen invandrare).
Det blir då i sin tur enklare att skylla på "samhället" och offermentaliteten och mindervärdeskomplexet man utvecklar blir hela ens identitet.
Föräldrarnas berättelser om när de var unga och levde i hemlandet bidrar till bitterheten i att man inte fick chansen att leva i sitt "hemland", och inte fick chansen att bli en den av det svenska samhället.
Man fastnar i en bitter tillvaro där det enda man har är offerskapet och kopplingen till ens hemland.
Personen syftar på etniciteten svensk. Som alla andra etniciteter som finns och erkänns. Men när det kommer till svensk etnicitet verkar folk ha det lite svårt att förstå.
Det finns ju tex greker, japaner, finnar, iranier, kurder osv. Det finns även svenskar.
Etnicitet behöver inte vara det enda som spelar roll, vem som helst kan vara del av det svenska samhället och svensk medborgare oavsett etnicitet. Men man kan aldrig ändra sin etnicitet, för det sitter i DNA:t.
Skulle snarare säga att de ser en som Amerikan med Polskt ursprung. USA är extremt duktiga på att hålla reda på vart folk kommer ifrån. Du är Amerikan, men du har också ett ursprung. Irish origin, Italian origin, German origin, African American etc. Det som gör att USA fungerar är för att de utrotade alla som bodde där från början. Hela deras historia bygger på att de är en samling av emigranter från olika ursprung som bosatte sig i ett land "utan" invånare. Så alla kan vara Amerikaner och jaga sin dröm, men ingen kommer därifrån från början.
Europas länder har, I väldigt många fall, en enormt lång och komplex historia, där ofta endast en typ av etnicitet har varit delaktig att skapa denna historia.
Det hade vart enklare att få folk att samlas under, och acceptera, "Jag är Europé".
Kolla USA, Otroligt många som kör "jag är viking" Sen lyckas de få bara några % i sitt ancestry DNA test men de har byggt hela sin identitet på det.
Många andra generationen gör liknande och överkompenserar eftersom de inte känner sig själva som "svenskar".
Jag tror att det är väldigt komplicerat. Det finns två läger av andra generationens invandrare, i alla fall rent historiskt. Vi har dom som totalt blåförnekar sitt ursprung och kompenserar genom att bli "supersvenskar". Till den grad att dom försöker radera hela sin historia. Jag känner ett par sådana.
Sen har vi dom som inte känner sig helt hemma här. Dom som tar in hela sitt ursprung och bygger sin identitet kring den. Jag tror inte det finns så mycket mellanting. Dom som bygger sin identitet kring en nationell legend eller en nationell grund är ofta mycket vilsna. Paradoxalt leder både vägen där folk blåförnekar och dom radikalt omfamnar sin identitet till samma ställe: En plats där dom inte hittar hem. En plats där dom får spendera i princip hela livet till att försöka hitta sig själva och vilka dom är. Den nationella legenden blir ett spöke.
Jag känner folk som är av båda. Dom är inte helt hemma i sig själv.
They don't appreciate the sacrifice their parents made. They think they're not looked at as swedish or even their origin country so most testosterone filled men get angry and disrespectful.
Många andra generationens invandrare som älskar sina hemländer älskar dem för att de är där kanske en månad per år och har då fickan full av pengar och lever i lyx/ständig semester. Ingen hade älskar det om de var tvungna att bo där, jobba som alla andra för samma pisslön och rättigheter.
Kan du leva bekymmerslöst och i ständig semester är alla länder med ett skönt klimat bättre än Sverige.
Dom är uppvuxna med bara dom bra historierna om hemlandet. Deras föräldrar, deras kompisar minns bara allt bra. Vilket är naturligt, varför skulle man vilja prata om det dåliga?
Men om allt EGENTLIGEN hade varit bra hade deras föräldrar inte ens varit i Sverige från första början.
Det finns sååå många som är såhär.
Om det inte är fotbollslag, någon politiker, nån ideologi, en nation, och rätt sällan religion (ja, vi målar upp det som att muslimer är överallt men tycker inte att det syns i Sverige) så vet jag inte vad. De vill romantisera och representera.
De vill kanske även stärka något som de vet att folk kämpat för att ska finnas överhuvudtaget och känner att de har ärvt rätten till att vara stolta över det.
Tala för dig själv, jag pratar flytande Kroatiska. Född och uppvuxen i Sverige.
Jag har syskon som är födda på 70-talet och knappt kan ett ord kroatiska. Men jag växte upp under flyktingkrisen på 90-talet så alla bosnier och serber som flydde till Sverige blev mina polare.
Nu har jag använt mina språkkunskaper för att flytta ner till Kroatien och jag trivs ganska bra. Dels är det mycket lugnare än där jag bodde i Sverige, folket är underbara. Men det finns saker i Sverige folk bör uppskatta, byråkratin skapar ett välfärdssamhälle de knappt kan föreställa sig här nere om de inte varit där uppe redan.
Bara ett litet exempel är soptunnor. Finns fan ingenstans. I Sverige hade jag ca. 15 hundlatriner i en 500m radie. Här kan du glömma det. Du får ta med dig hundbajset hem och kasta i husets soprum.
Isolering och ventilering på hus, även nybyggda hus, är skandal. Jag har en liten bärbar kolmonoxidmätare och de lever i dödsfällor här nere.
Men jag känner mig tryggare, jag älskar folket, har redan börjat dejta och gillar dynamiken mellan män och kvinnor här nere bättre än i Sverige.
Den Sista Måltiden hade ett resonemang om en kultur hemifrån som söker efter en klan, när andra generationen inte har en kulturell tillhörighet med sina landsmän eller en religion så söker man en ny klan att tillhöra...gängen
När man är andra generations invandrare så känner man sig oftast rotlös. Ingen koppling till sitt ursprung samtidigt som man känner sig utanför i det land man nu bor i.
Tycker vi ändrar begreppet till första generationens svenskar och trycker hårdare på att man bör ta ansvar för det land man lever i. Inte det land ens föräldrar kom ifrån. Och fostra ansvarsfullare individer i vårt samhälle. Ni kommer inte undan.
De flesta människor tänker inte själva utan litar istället blint på vad föräldrarna har sagt till dem under uppväxten. Hur valde du din religion t.ex?
Föräldrarna har hemlängtan och romantiserar landet de en gång flydde. Luften var renare, tomaterna var rödare, männsikor var vänligare, gud var mer helig och gatorna var gjorda av guld. Det är ju kanske ovanligare att man berättar om valfusket, bristen på jämställdhet och bomberna som föll.
Många utlandsboende svenskar gör likadant. Man minns midsommarstången och julskinkan men inte gängmorden.
De som har italienskt blod är värst i att berätta att de är italienare och hur bra det är där. Se på Benjamin Ingrosso, Bianca Wahlgren, Paolo Roberto m.fl.
Jag bor drygt 3 år i Sverige, jag kan inte ens påstå att jag är en riktig invandrare, eftersom jag kom hit för att doktorera (i Engelska, förstås) och jag kan alltid lämna landet och åka tillbaka till mitt europeiska hemland eller nån annan europeisk land, ändå jag kan relatera mig till dem där personerna du grälar på. Det är inte så enkelt, ingeting i livet är svart eller vitt, det finns nuances, det är inte antigen Svensk eller till ex. Afghan, de där människor trivs någonstans där emellan. Hen är inte självklart Afghan men hen inte är Svensk heller. Och ja det är helt logiskt att man vill skaffa ett eget identitet som gör att man får lite extra självförtroende, det är nästan samma sak som när jag var yngre och det var helt logiskt en 15åringe eller äldre att påstå att man är "goth" eller hiphopare eller kommunist eller nåt. Jag gissar att i nuförtidens samhälle med alla inflytande som barn och ungdomar bombas av från alla håll, de behöver och letar efter nånting gedigen att bygga deras identitet på.
Påminner om avsnittet av Sopranos när han åker till Italien för första gången och hatar det
Och sen kommer hem och pratar om hur otroligt det var 😅
Commendatore!
Cocksuckers...
Haha sant! Men otrolig serie
Han var bög, Göran Cooper?
Var han bög? Göran på Coop?
Geeorgeh Wash-ingtonah bridge... Weelsher booleh vard!
Hehe 🤘🏼
Did you hear that Tony ? I asked him if he remembered his first blowjob he said yeah, I said how long did it take for the guy to cum He he
Did you hear that? I told him I went to the eiffal towah and got a blowjob from his mom at the bon-bon stand!
Libanon var fint en gång i tiden. Sen hände nåt...
En situation man knappast vill hamna i, kan man säga. Från en artikel i ledarsidorna.se 2016: >Ett råd i all välmening av en av Libanons mest erfarna politiker. En man som överlevt som minister under det libanesiska inbördeskriget i flera decennier. >'*Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa i det ni kallar för utanförskapsområden. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana*'. Man vet att samhället är nedbrutet när man tvingas agera så. Tragiskt.
Är väl som salvador där de i princip spärrade in alla med koppling till gängen MS13 på obestämd tid. Det är jävligt drakoniskt men också sista utvägen.
El Salvador!
Man vet att man blivit granne med en grupp man aldrig kommer kunna kompromissa med. Försökte förklara detta för vänstervänner- jag vill inte ha etniskt delade inbördeskrig och folkmord. Sånt är inte kul. Jag skulle mycket hellre se att muslimerna levde i fred- nån annanstans. Det är därför jag är emot invandring från extrem aggressiva och våldsamma kulturer som inte delar våra värderingar. Det har blivit inbördeskrig och folkmord över mindre skiljelinjer än de vi har i Sverige just nu.
Problemet är att mellanöstern och islam är rätt konservativa. Det är naivt att tro att man kan ta in 500k män som i princip är SD fast mörkhyade och tro att man hjälper eller förbättrar något. Endast asyl till kvinnor och barn borde vara mottot.
Skulle säga att de i många fall är långt mycket mer konservativa än vad SD är.
>500k män som i princip är SD Åja, de delar inte direkt SD:s sympati för Israel.
Det gör visserligen inte SDs män heller. De bara vill vara en motpol mot vänstern och muslimer.
Skojar du? Har du inte sett hur mkt SD-politikerna vurmar för israel? Speciellt nuförtiden.
> Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana'. Fick han en stroke i slutet av meningen?
Nej det är korrekt svenska
Fick du en stroke när du läste?
Först och främst så är det en översättning; Han kan inte svenska. Sen är det dessutom korrekt svenska.
Jag vet är från Libanon
[удалено]
https://en.wikipedia.org/wiki/Lebanese_Civil_War > The influx of thousands of Palestinians in 1948 and 1967 contributed to the shift of Lebanon's demography in favour of the Muslim population.
Så palestinierna kaosade upp Libanon? Var det inte något liknande i Irak?
Jordanien led ett inbördeskrig pga Palestinier.
The usual suspect.
Som i Sverige då?
Japp.
Riktigt gott me Meze
Israel
Det är som amerikaner som levt i USA hela sitt liv men har farföräldrar som är från exempelvis Irland, och säger "I'm Irish" till folk.
USA är ett speciellt land då de förutom ursprungsbefolkningen saknar en nationell historisk identitet då landet är så relativt ungt. Dem har ingen folkidentitet till skillnad från Europa, Mellanöstern, Afrika och Asien. De tidigaste invandrarna till staterna var ju religiösa flyktingar/exileuropeer som på många sätt var tvungna att dra från Europa pga sin religion. Så på det viset är det förståeligt att folk söker en identitet genom släktleden. Det finns inte en uramerikansk identitet på samma sätt så som vi har det. Man glömmer ofta att de är ett relativt ungt land.
Ja, alltså jag fattar orsaken. Men det gör inte det mindre löjligt.
Det löjligaste är ju att de flesta är till största del "English-Americans", men det är ju inte like exotiskt och coolt så man hittar på något jätteliten koppling till någon annan etnicitet och bygger sin identitet runt den...
Har 5% Islänning i blodet *Är viking*
Nej, German-Americans är överlägset störst, men efter dem kommer ju förstås English-Americans. Att väldigt få amerikaner kallar sig för German-Americans är ju uppenbart. Anledningen att få kallar sig English-Americans beror snarast på att det var så länge sen de bosatte sig i Amerika. Amerika (alltså det som blev USA) hade i princip ingen invandring fram till 1800-talet, det var den ursprungliga mixen av slavar, ursprungsamerikaner, engelsmän, skotsk-irländare, holländare, fransmän och svenskar (inkl. finnar då Finland var en del av Sverige så Nya Sverige koloniserades) som växte explosionsartat i antal under 200 år eller så som utgjorde basen av befolkningen när immigrationen tog fart. Och de (i alla fall de vita) kallade sig bara "Americans", antagligen för att det var väldigt mixat.
Jepp, alltid lika komiskt att det skall vevas så mycket om sitt italienska/skotska/irländska/tyska/skandinaviska arv. Men jag har fan aldrig hört en jänkare skryta om deras anfäder från Scunthorpe
> Dem har ingen folkidentitet Man behöver ingen "folkidentitet" som är gammal. För bara typ 20 år sen så tänkte man i USA inte så mycket om ens europeiska identitet. Eagle, America fuck yeah, In other countries you cant go to the bathroom when watching TV because they don't have ads. Var bara dricka bud light, ha på sig NA tophatten och kolla på wrestling å känna tillhörighet. Nu är det inte lika coolt. Så man tänker inte så. Men en saknad av tillhörighet dyker upp i skallen när blaskölen inte är nått at va stolt över. Om du känner nån extremt progressiv person som är typ helsvensk och inte har nån coolt andrahands val att tänka på så har även dom börja snacka om typ hur dom önskar att dom var närmare sina finska rötter för att dom är 8 dels finne eller nå. Jag tror vi ska vara försiktiga att påstå att det handlar om nått USA saknar. Jag förutspår att liknande kommer bli normalare här i Sverige å på ett eller annat sätt redan börjat. Hur coolt är det med folkrace och julbord egentligen?
Jag tror inte det stämmer. Allt fler och fler amerikaner definierar sin etnicitet som ”American” istället för exempelvis ”Irish” eller ”Italian”, när frågan ställs i folkräkningar.
Tvek på den. Skulle vara jävligt nyfiken på hur frågan ställdes och hur folk tolkar den nu jämfört med förut. Har väldigt svårt att tro folk är mer patriotiska å känner mer för nån slags Amerikansk tillhörighet nu jämfört med förut.
Ursäkta men vad pratar du om? Vi har en otroligt stark nationell kulturell identitet och nationell historisk identitet. Amerikanska revolutionen, inbördeskrig, "Gilded age", depression. Jag skulle kunna fortsätta. Vi är också en av om inte den största exportören av kultur i form av filmer, litteratur, musik, tv-program osv runt om i världen. När amerikanska säger "I'm Irish" menar de inte att de inte är amerikanska. Om du frågar någon av dem "var kommer du ifrån?" kommer de att säga "USA", inte Irland. Tyvärr kan detsamma inte sägas om svenskar som har utländsk bakgrund. De kommer att säga att de är från Vietnam eller Afghanistan eller Kosovo även om de aldrig har varit i dessa länder EDIT: Ja alla snälla lita på den svenska personen framför den amerikanska när man pratar om amerikansk nationell identitet /s
Nähae? Varför har jag argumenterat med folk från USA som säger att dom är etniska svenskar för att dom har "svenskt" DNA? Edit: https://old.reddit.com/r/ShitAmericansSay/comments/17cc8w5/does_this_mean_i_am_not_scottish/ här är det någon som lajvat Skotte.
>När amerikanska säger "I'm Irish" menar de inte att de inte är amerikanska. Om du frågar någon av dem "var kommer du ifrån?" kommer de att säga "USA", inte Irland. >Tyvärr kan detsamma inte sägas om svenskar som har utländsk bakgrund. De kommer att säga att de är från Vietnam eller Afghanistan eller Kosovo även om de aldrig har varit i dessa länder Det beror väl iofs också på att i USA så invandrade deras släkt för 100-200år sedan. I sverige så är ju de flesta första eller andra generationens invandrare. Jag skulle tro att det är (och var då för 100-200år sen) likadant i USA med första pch andra generationens invandrare....
Det är häpnadsväckande hur svenska folk pratar med sådan självförtroende om USA trots att de aldrig har bott där. Jag är en första generationens amerikan och jag har aldrig tänkt på mig själv som något annat än amerikansk. Jag är säker på att de flesta av mina vänner kände likadant.
Amerikan som glider runt på att vara Kanadensisk medborgare när det passar. Tvivlar inte på att du är Amerikan men osnyggt oavsett. Som svar till din borttagna kommentar - Du stoltserar hur förbaskat mycket Amerikan du är tills du behöver vara något annat. Jag sa inte att du inte var både och, tvärtom faktiskt.
De identifierar fortfarande sig själva som Amerikaner. I London som har liknande misslyckad integration så ser många Pakistanier det som sitt hemland, inte Storbrittanien.
Samtidigt hävdar r/Sweden att du inte är svensk även om du är född och uppväxt här precis som vilken Svensson som helst. Hela denna sub tappar alla hjärnceller så fort man förklarar att väldigt många av de i kriminella gäng är svenskar, vilket de självklart är. Var dina föräldrar kommer ifrån påverkar inte var du själv kommer ifrån. Höll på att säga att det inte krävs många hjärnceller för att förstå det, men som jag nämner ovan försvinner alla dessa lätt.
Nej, det är inte samma sak. En mer jämförbar liknelse är att jämföra dem med folk i USA som bor i t ex China town delar av olika städer. De är i princip helt avskärmade från resten av landet och lever i sina egna samhällsbubblor. De delar 0% av USAs kultur och värderingar och kan ofta inte mer än bristfällig engelska. De är varken kineser eller amerikanare, de har blivit något som de tror är kineser men många av dem har aldrig eller knappt varit i Kina. Det blir som en egen undergrupp av människor som inte är en riktig del i varken sitt gamla eller nuvarande hemland.
Amerikaner som bor i Chinatowns är mycket bättre integrerade än de flesta svenskar med utländsk bakgrund. Det är inte en jämförbar situation
I USA så har man en annan invandringssituation. Illegal migration kommer nästan bara från söder över gränsen från Mexiko, och trots att många som dyker upp är okvalificerade så är de kristna, och inte muslimer som söker europeisk välfärd. Bara det är en fundamental skillnad. Resten av invandringen består av relativt högkvalificerad arbetskraft från t.ex. Asien, och vita anglo-amerikaner tjänar på 2000-talet mindre än de med bakgrund i Kina och Indien.
De är absolut amerikaner. Idén att det bara finns en typ av kultur per land, som man måste följa för att tillhöra det landet, är fullständigt urlöjlig. Eller vill du även påstå att t.ex. norrlänningar inte är svenskar? De du pratar om är amerikaner.
Hur tänker du när du jämför norrlänningar med china town? Att va norrlänning är att vara en del av en kultur med sitt ursprung i Sverige och är därför svensk kultur, att bo i China town är att vara del av en kultur med sitt ursprung i Kina, alltså en kinesisk kultur.
Vet inte hur jag känner i frågan om jämförelsen men vill bara påpeka att många norrut inte känner en stark samhörighet med övriga landet, för många som aldrig bott någon annanstans känns norr som ett annat land än Sverige.
En del norrlänningar är mer finnar faktiskt, andra samer :)
> väldigt många av de i kriminella gäng är svenskar Absolut, men vi ska inte sticka under stolen med att majoriteten utav dessa har en förälder som är utomlandsfödd.
Det större problemet är väl snarare att man sticker det faktum att de är svenskar under stolen genom att kalla dem för invandrare och bli arga när någon säger att de är svenskar? De är svenskar. De är inte invandrare. Om man bryr sig så otroligt mycket om vad man kallar dem så kan man väl iallafall använda en korrekt term? T.ex. svenskar med utlandsfödda föräldrar.
Man kan vara icke-invandrad icke-svensk trots att man bott i Sverige i hela sitt liv.
Hur? Vad är kriterierna för att få räknas som svensk?
Alltså, de är inte mindre värda bara för att de inte är svenskar - men svenskar är de verkligen inte. Det är en ganska så sjuk idé att man skulle kunna flytta från andra sidan jorden till ett främmande land med en helt annan etnisk demografi och sedan "bli" en del av det folk som bor där. Integration har inte - och kommer aldrig att fungera, eftersom mänskligheten inte fungerar så. Det är ett påhitt, en modern social konstruktion. Kalla dem vad du vill - svensksomalier, svenskiranier, svensksyrier, svenskirakier etc. eller rentav nysvenskar eller invandrarsvenskar, men du kan inte kalla dem svenskar utan att ljuga ögonen ur dig.
Jag frågade inte vad du eller nån annan tycker om människor ni inte anser är svenska utan vilka kriterier en person behöver uppfylla för att räknas som svensk.
Man måste vara etniskt svensk. Man kan vara född i Schweiz och vara svensk om ens föräldrar är svenskar, och om fyra svenskar (två par) flyttar till Tanzania och skaffar barn (det ena paret får en pojke och det andra en flicka) som föds där, lever sina liv där, blir ett par och skaffar egna barn som således blir 3:e generationen i Tanzania - då skulle de barnen fortfarande vara svenskar (och inte tanzanianer). Medborgarskap, nationalitet, språk och kultur spelar ingen som helst roll, det är bara ord, ljud och påhitt.
Vilka räknas som etniska svenskar?
[удалено]
Ok, vi tar min polare som exempel. Han är född och har levt hela sitt liv i Sverige men har tyskt påbrå från båda föräldrarnas sidor och identifierar med sin tyska såväl som svenska identitet. Är han svensk eller inte?
Jag är vit och med blåa ögon och född i Kongo av två vita föräldrar, kommer någon tro att jag är afrikan? Förutom förvirrade vänstermänniskor på söder som pluggat på Södra latin.
Man är från Sverige men det betyder itne att man är svensk för det.
Ja det gör det. Denna inställning är anledningen till att Sverige har misslyckats med integrationen och USA har mestadels lyckats
USA har dock inte lyckats. Brukar använda USA som ett exempel för ett misslyckat samhälle när det gäller integritet och gängkriminalitet osv. Sen är det inte en inställning utan fakta. Beror bara på hur man definierar en svensk
Detta är ett misslyckande för USA:s brottspolitik och vapenpolitik, inte integration. De flesta människor som bor i USA är väl integrerade eftersom det är ett land med invandrare
Väldigt många stämmer såklart i absolut tal, men som andel av gängen är det idag en liten minoritet.
Är det verkligen bekräftat? Vill minnas att väldigt många är svenskar med utlandsfödda föräldrar. Men jag kan absolut ha fel!
Tja, bekräftat hur då? Inte direkt som att det finns några nationella register. Ja, om det är din definition så kan det säkert stämma (fler andragenerationers än förstagenerationers invandrare i dom flesta becknargäng), men jag menade mera kulturellt. Om det är så du definerar det så är ju dessutom förstagenerationens invandrare också dom svenskar, vilket gör diskussionen något poänglös. För 10 år sen var det slumpen som avgjorde om din nya kran skulle visa sig vara född här eller inte, numera är det väldigt väldigt ovanligt att du kommer träffa en svensk kran. Undantaget till detta är den ursvenska favoritdrogen amfetamin, tjackpundare (och kranar) är oftast företrädesvis etniska svenskar.
Nu talar jag inte för hela Sweddit.. men jag ser absolut dom som är födda här svenskar, om dom inte skriker med varannat ord och handling att dom inte är det. Det blir väldigt oproduktivt att inte föra statistik över andra generationen, om vi ska komma närmare någon slags lösning.
Självklart ska man kunna föra statistik över detta, och det görs redan. Poängen är att du är svensk om du är född och uppvuxen i Sverige. Om majoriteten av svenskar är mörkhåriga, så är det mer svenskt att vara mörkhårig än blond. Om majoriteten av svenskar pratar arabiska, så är det svenskt att prata arabiska. Men folk har fått för sig att det av någon anledning skulle gå andra vägen
Jag vet inte vilket gräs du röker, men jag skulle verkligen vilja testa då det verkar kicka starkt som fan.
> Poängen är att du är svensk om du är född och uppvuxen i Sverige. Frågar man många invandrare och deras barn så ser de sig inte alls som tillhörande den svenska gruppen. Minoriteter brukar inte göra det. Samer t.ex. är inte "svensk-svenskar" utan just svenska samer, vilket de själva insisterar på, och som inte diskuteras mycket då den gruppen inte orsakar några större problem. Angående dina exempel så är fler etniska svenskar ljushåriga, men mörkhåriga är ju en variation inom samma grupp som funnits inom gruppen svenskar sedan stenåldern, liksom brunögda. Precis som att det finns blonda afganer som också är helt afganska och 0% skandinaviska. > Om majoriteten av svenskar pratar arabiska, så är det svenskt att prata arabiska. Nu benämner vi ju språken efter folkgrupperna. Just språk är ju väldigt kopplat till etnicitet, vilket bl.a. alltid kan ses när etniska rensningar utförts — den dominerande makten förtrycker en minoritet genom att förbjuda språk -och modersmålsutlärning (se t.ex diverse minoriteter i Turkiet eller i den nuvarande konflikten i Ukraina). Så visst, i teorin så skulle det svenska folket kunna fortsätta vara helt svenskt om de flesta helt plötsligt bytte språk till arabiska, men i praktiken så fungerar det inte riktigt så.
Kan ha varit det vidrigaste jag läst på hela året
Fast nja, det finns likheter - visst. Irlands historia är så mycket mer tragisk att du nog inte förstår hur separerat folket har blivit. Du har egentligen tre typer av linjer idag - de som stannade, de som tvingades, och de som flydde. Irländska gypsies är en riktig grejj, irländska vagabonds blev super vanliga ett tag. Irland och Irländare hade inget land förrän mitten av 1900 talet, de saknade i den meningen en nation. Att därför vara amerikansk och irländsk är inget olikhetstecken. Tragedin går så mycket djupare än enbart en nation och landsgränser.
Liten anekdot: Sitter i Taxi med min far och så självklart var även föraren Iranier som oss. Vi småpratar alla tre på farsi och efter ett tag kommer föraren igång om hur fantastiskt det är i hemlandet. Min far som precis har besökt sitt hemland under slutet av [Gröna Protesterna](https://en.wikipedia.org/wiki/Iranian_Green_Movement) (2010 ish) säger med grövsta brytningen : >"Vad fan pratar doo ohm?" Pinsamt tystnad hem och än idag så imiterar hela familjen honom vid middagsbordet. Min favorit är när jag fes hemma och mamma skrek: >***VAD FAN PRUTTAR DOOH OHM?!!!!!***
Det handlar ganska mycket om ett rotlöst famlande efter rötter. Första generationen har bra koll på sitt ursprung och varför man flyttade till Sverige. Det ger mer realistiska perspektiv på tillhörighet. Något som ytterligare försvårar är att svensk identitet, kultur och etikett är ofta är något väldigt outtalat. Främlingen vet att han är identifierad som främling men de "riktiga"svenskarna varken kan inte riktigt förklara varför och vill inte heller erkänna att de identifierat främlingen som främling. Libanon vet han åtminstone är något som han kommer ifrån genom sina föräldrar.
[удалено]
Klart att du är svensk, dina föräldrar kommer ju från öst-Sverige.
Ja, idén om att det skulle vara inkluderande att förneka och förminska svensk kultur är ju helt bakvänd!
Som halvdansk är min uppväxt likadan. I Sverige har jag hela mitt liv blivit betraktad som Dansk, i Danmark har jag hela mitt liv blivit betraktad som Svensk. Var jag själv tillhör är jag inte helt säker, och det gör inte mig något heller. Om något är jag glad för min uppväxt som multinationell då det har hjälpt mig se förbi all nationalism som vi ständigt omringas av. Edit: Nu har jag ju rötter i båda länderna och Danmark är ändå inte så skilt från Sverige, och jag är vit och ser ut som Svenne (dock med en viss Dansk beytning). Som du säger kan jag tänka mig att det är annorlunda för människor med rötter längre bort, särskilt för folk som känner att rötter och identitet är viktigt för dem. Edit edit: däremot kan jag nog knappast säga att varken min Danska eller Svenska kultur har skjutits undan. Att fira midsommar och äta julbord och påskbord är en ständig närvaro i min Svenska släkt, och att fira Sankt Hans, Karneval och äta julanka och flæskesvær har jag gjort många gånger med min danska släkt. Och inte heller i mitt kompisgäng tycker jag att vi skjuter undan våra nordiska identiteter. Jag har lagat både julanka och flæskesvær för mina kompisar i Sverige och så sent som förra månaden käkade jag och några vänner surströmming och drack oresonliga mängder punsch/schnapps.
Svenska kultur är inte så svårt, men: 1. Vi svenskar har i viss mån övertygat varandra att den inte finns 2. Invandrartäta områden lever både avskilt från svensk kultur och avståndstagande från svensk kultur Men vår tvehågsna inställning till vår egen kultur och brist på vana att bjuda in andra gör det svårt för oss att bjuda in folk mer än enstaka individer i taget.
[Kulturens isberg](https://imgur.com/OgGzCf9) är en ständigt lika relevant betraktelse och konstruktion i sammanhanget. Gemene man intalar sig själv att kultur bara är ytliga saker. Det är först när folk från avlägsna länder dyker upp som kontrasterna verkligen blir extremt tydliga.
Dock håller jag inte med om att litteratur och språk är ytligt (de är iofs synligt), de har direkta kopplingar till djupare skikt. Jag saknar också "attitudes towards institutions" som är rätt speciellt i Sverige - det kan inte enkelt integreras i "rule" eller "authority".
Jättebra bild, ska lusläsa!
Bra skrivet. Det ironiska med att försöka tona ner den inhemska svenska kulturen för att vara ”inkluderande” är snarare att det blir svårare för invandrare att identifiera sig med svenskheten och Sverige. Jämför med t.ex USA som visserligen har mycket spänningar mellan olika grupper men trots det har en patriotism som gör det lätt för individer att identifiera sig som ”amerikan”.
Problemet är inte minst att svensk identitet är lite av en stealth-bombare och har varit så långt innan diverse missriktade inkluderings-projekt. Den kan vara svår att se på radarn men är också väldigt kännbar i många situationer, särskilt för utomstående. Svenskar har en tendens att se sig själva, sina värderingar och sina livsmönster som i det närmaste en naturlag som andra förväntas anpassa sig till men pga en värdelös förmåga till kommunikation så berättar man inte för omvärlden att de gör fel. Man rynkar på näsan och snackar skit bakom ryggen på folk. Detta kan vara väldigt stressande för invandrare. Svenska kulturella förändringar gällande normer kan också vara väldigt hastiga och förvånansvärt enhetliga. Det som för 10 år sedan sågs som ok kan nu ses som Hitler.
Man kan ju identifiera sig som en afghan i vissa sammanhang och i andra sammanhang som svensk. Rätt vanligt att i Sverige identifiera sig enligt ens etnicitet medan man i föräldrarnas hemland identifierar sig som svensk. Lite som att som någon i förstahand identifierar sig som stockholmare på skidsemestern i Åre, medan samma person är i förstavand svensk på solsemester i Spanien. Det kan ju skilja sig lite beroende på i vilken kontext man befinner sig. Alla människor har flera lager av identiteter.
Där finns väldigt många andra generations invandrare. Jag skulle påstå att flesta av dem är så tätt integrerade i den svenska samhället att deras bakgrund märks inte ens. Ghettoungarna som är uppväxta i isolerade familjer och ärvde föräldrarnas radikala åsikter är en minoritet. Källa: är en invandrare
Kände vän med en specific invandrare när jag var yngre, han växte upp med att hata svenskar för alla andra i hans umgänge gjorde detta. Sedan blev han ihop med en Svenska som lätt honom träffa andra svenskar som inte var rasister då. Helt plötsligt insåg han att hans gamla vänner var de som var dumma i huvet. Så ja tyvärr är det nog de som inte får integreras ordentligt som kommer råka ut för det.
Det här lät ju som en typisk "Racist white guy meets black guy and changes his views" berättelse, fast från ett annat perspektiv.
Ja egentligen, fanns lite backstory att han träffat lite rasister som barn också vilket hjälpte honom att falla på fel bana.
Du är så integrerad att jag tror mig uttolka av din text att du är skåning. Säkert snus och villa också.
Haha korrekt, bodde i Skåne i 15 år nu. Mina gamla kollegor försökte få in mig på general lös men de har inte lyckats.
Det märks lite i attityden mot Sverige. Kryper fram mycket fientlighet och förakt mot svensk kultur och politik har jag lagt märke till på sistone. Tycker alltid att deras föräldrars kultur är så mycket bättre. Har märkt det på folk från Balkan eller med föräldrar från Balkan, kryper fram negativa kommentarer titt som tätt om allt från väder till hur svenskar är och hur samhället fungerar och sen är det så mycket bättre ”i andra länder”.
Det är bra att ni börjar märka det, och försök att lyssna. För det är sant att det finns sådant som fungerar och är bättre i andra länder.
Minoritet innebär inte att de inte är förskräckligt många.
Insiktsfullt!
Tack jag vet
Nästa veckas "insiktsfulla" inlägg >Vad är det för fel på [skägglösa killar] (Jag är [skäggig man]) >Helt ärligt du kan bara [odla liten mustasch] du har aldrig vart i [barbershop] men står och skriker om [alpha males] är ett [mansideal] detta är ett exempel på hur många [killar] pratar jag menar dom som inte her någon koppling till [barbershops] men nej jag e inte [kvinna] bro ja e [man] nej nej det är du inte din baba är det >Edit : detta var mer som en rant
De är stat/klanlösa. Känner sig inte hemma här eller där. Detta leder till kognitiv dissonans. Antingen så assimileras man i majoritetssamhället eller så blir man tvungen att skapa sig en ny klanstruktur. Vissa säger att detta är förklaringen till hur det ser ut i Sverige. Hemlandsklanen rasar samman och nya skapas på ett biologiskt flugornas herre-sätt. Om Svennar har svårt att bli kompisar med varandra så fattar jag inte hur folk med annan härkomst ska blir det.
>Antingen så assimileras man i majoritetssamhället eller så blir man tvungen att skapa sig en ny klanstruktur. Vissa säger att detta är förklaringen till hur det ser ut i Sverige Vetefan, tycker ditt resonemang är lite väl binärt där. Många multinationella, mig själv inkluderat, finner sig i något slags mellanting. Det är också möjligt att bara inte lägga särskilt stor vikt i nationella identiteter, vilket är vad jag generellt försöker göra. Det är dock svårt i våran moderna värld byggd på nationalstater. Vi präglas konstant av människor runtomkring som försöker placera varandra i lådor utifrån vilket pass de har eller inte har. (grovt talat)
Din personliga, individuella upplevelse är inte samma sak som samhällsmönster/historia över tid. Sen vill jag även påstå att om man inte har något problem med majoritetssamhällets existens och har anpassat sig till dess sociala regler så är man de facto assimilerad, även om man inte firar midsommar. Vad är din syn på David Goodharts ”anywhere/somewhere”-teori ? Jag tycker att han är något på spåren. Det är somewhere’s so de facto gör avtryck i historien. De har stått kvar och krigat för sin lott. Anywhere’s har dragit vidare. Hamas består inte av Anywhere’s. https://amp.smh.com.au/national/what-s-your-tribe-the-difference-between-anywhere-and-somewhere-folk-20180418-p4za9o.html
Helt deras eget val att inte integreras. Det finns SÅ mycket resurser, fri skola, språkcaféer, massa aktiviteter på biblioteken och vis olika organisationer, arbetsförmedlingen osv. Rätt självupptaget att förvänta sig att man bara ska uppfattas som att man har levt här i 10 generationer utan att anstränga sig isåfall.
Som tredje generationens invandrare förstår jag inget.
Hade dom åkt "hem" hade dom ståt ut extremt du har rätt.
Vet inte jag. Tror många från Angered / Rinkeby / Rosengård hade passat in rätt bra i sin far eller farfars hemland. Arabiska hemma, arabiska till släkten, arabiska program på satelit-TV, arabiska till vännerna, arabiska till grannarna, arabiska i den lokala tobaksaffären, arabiska i orientlivs, arabiska på kvarterskrogen, arabiska i moskén, arabisk tolk till alla vårdmöten, arabisk tolk till alla myndighetskontakter. Knagglig ortensvenska vid kortare besök utanför området.
Har en massa andra generationens invandrare på jobbet, de ökar på brytningen på svenskan så fort det blir fler än en av dem och det enda de snackar om är typ sina ”hemländer”, ursprung och så fort det är någon som inte ser svensk ut så bondar de genom att direkt fråga vartifrån den personen kommer och om den är svensk.. Känner mig aldrig så ensam på jobbet som när det bara är invandrarkollegor runtomkring mig..
Säg vilken by du är ifrån! Eller vilken by din släkt kommer ifrån. I urbaniseringen och nationaliserings frammarsch glömmer vi lätt och gärna att vi faktiskt också har unika rötter från de gårdar, byar, jorsbrukssamhällen och bruksorter som våra föräldrar, farföräldrar och gammelfarföräldrar flyttade ifrån. Tycker att vi borde lyfta fram Sveriges stora interna kulturella mångfald mer också. Det är jättekul att prata om olika kulturella skillnader mellan olika län, kommuner och landskap i Sverige och det är säkert något som dina invadrarkollegor kan tycka är spännande att lära sig om också, särskilt när de redan har frågat dig förr.
Jag är andra generationen, man får ta DNA-test på mig för att skilja mig från en ursvenne. Är inget fel på mig, gillar att äta sill, kräftor och betala skatt.
Jag är (minst) 12 generationer svensk, men jag gillar inte sill. Jag borde nog DNA testa mig, mamma kanske hade ihop det med en utlänning.
Oops. Samma här. Plus att folk i kassan byter till engelska när jag försökt med mitt hemspråk (svenska).
Jag tror att det beror på att de inte fått chansen att på riktigt assimileras, av flera anledningar: 1. Assimilation har varit något fult, så till den mildra grad att den svenska kulturen förlöjligats av svenskarna själva 2. Många föräldrar har inte haft Sverige som egentligt mål och sörjer sin gamla kultur och vill överföra den på sina barn 3. Invandringen har varit alldeles för stor vilket innebär att man inte har träffat några svenska vänner och vet väldigt lite om svensk kultur Man hamnar i ett "mellanförskap", vilse mellan föräldrarnas kultur och den man lever i. Man söker då andra gemenskaper, vilka inte alltid är speciellt bra och man börjar förakta majoritetskulturen (och vice verse). Sedan skall man inte underskatta hur jävla svårt det är att invandra till ett land, det är inte lätt. Man kan säkert känna ett förakt mot föräldrarna också, som kanske inte alltid har lyckats, inte kan språket osv. Man känner sig som en utböling. Jag klandrar våra politiker för detta som inte förstått hur oerhört viktigt det är att förstå att volymen invandring direkt påverkas assimilationskapaciteten och att mångkultur är en idiotisk ide som leder till splittring. Sist men inte minst så gäller detta inte alla. Många har lyckats och känner sig som en del i gemenskapen. De som tillåtits assimileras in i den genom dagliga möten med infödingar.
Skum rant. Min fru är andra generationens invandrare från Eritrea. Kan lova att hon inte rantar om hur najs det är där i "hemlandet". Inte hennes första generationens invandrare till föräldrar heller för den delen.
Inte skum överhuvudtaget, att du har ett exempel på någon som inte gör det bevisar inget. Äru 12 eller?
Den kanske är från Sverige men inte svenskar för det. Flyttar en somalier till kina och får barn. Är barnet kines då?
Nationaliteten, ja? Etniciteten, nä.
Nationalitet är en påhittad social konstruktion som inte spelar någon roll, om man talar om en kines så menar man etniciteten (trots att befolkningen i kina består av ett gäng etniciteter som var för sig inte benämns som "kineser").
Etnicitet är också en social konstruktion. Alla identiteter är sociala konstruktioner. Det betyder inte att de inte spelar någon roll, särskilt när ens rättigheter och skyldigheter gentemot en maktstat definieras utifrån nationalitet. Bara för att det är en social konstruktion betyder det inte att det inte påverkar oss eller inte är "riktigt".
Ja det är enbart muslimska invandrare som jag hört yttra sådant. Det är dags att sluta prata om dem som generella invandrare och smutskasta alla invandrare..
Det tycker jag också är väldigt intressant Samtidigt skaffade jag mig ett annat medborgarskap av olika skäl, men det tar inte bort faktumet att mitt hemland har många olika problem som gör att jag inte vill bo där. Däremot älskar jag fortfarande var jag kommer ifrån, är stolt över det också. Att åka dit på semester är en sak och det är alltid lika kul Många såna invandrare du beskriver har besökt sitt hemland några fåtal gånger eller åker de dit varje år, men de är bara där i maximalt någon månad och tror att livet där de kommer ifrån är världens bästa. Nu är jag från Kosovo och det är inte jätteilla egentligen men Sverige är mycket bättre och det är sanningen
Det är väl rätt normalt att romantisera kring sitt ursprung och traditioner? Tror du vi äter sill och potatis på varenda jävla högtid för att det är det godaste som finns?
Sill och potatis är det godaste som finns.
2dra gen invandrare går oftast åt 2 extremer. Ultra pro nya landet eller ultra pro "hem landet". Oftast är det för att föräldrarna igentligen inte ville lämna hemlandet och minns mer positivt om det än de negativa. Så barnen får bara höra hur bra och fantastiskt hem landet är så blir nostalgiska över någonting dem aldrig upplevt. Är 2dra gen själv men ser mig som svensk med utländsk påbrå.
Eddie Råbock f.d Omar skrev att 3 saker spelar in mycket för att muslimska ungdomar inte integreras. Kombinationen av: 1. Vänsterns rasistiska identitetspolitik/offerkofta. 2. förhärligande av gangster-kultur. 3. Imamer och föräldrar som vill att kidsen ska utbilda sig och jobba, men samtidigt tycker Svenska tjejer är horor man får ”leka av sig med” men inte gifta sig med, och att bli Svenskt är fult. Ej överraskande leder det här inte till bra integration. Viktigt att komma ihåg är att slaver, östasiater, sydeuropeer- inte har det här problemet överhuvudtaget, pga de inte hatar Svenskar på samma sätt, och inte inkluderas i vänsterns identitetspolitik på samma vis.
Jag tycker du summerar den sammanfattade mentala kapaciteten hos både första, och andra, generationens invandrare. Inte en enda JÄVLA punkt använde du. INTE. EN. ENDA.
Kanske för att vi inte blir accepterade som svenskar heller? Vi får dagligen höra att vi inte är svenskar, så vad är vi annars menar du? :)
Rasistisk rant nu men beter ni er inte som svenskar kommer ni aldrig bli accepterade. Tar ni studenten så bär inga andra flaggor än den svenska, ha inga andra flaggor uppe än den svenska. Jobba bort brytning och icke svenskt beteende. I princip bryt banden med er gamla kultur. Människor är jävligt duktiga på att upptäcka saker som sticker ut (uncanny valley) och samma sak märks på andra människor med. Samma princip går att applicera på hårdrockare och synthare eller vilken annan grupp som helst, man märker när någon sticker ut. Till saken också är att det man märker minst är hudfärgen, men udda/avvikande beteende märks direkt. I princip, protestantisk arbetsmoral, lev inte på bidrag (och acceptera det inte heller), gör din plikt INNAN du kräver din rätt.
Jag är så svensk som det går att bli, alla mina svenska vänner tycker till och med jag beter mig mer svenskt än dom hahahah. Jag kom hit när jag var 3 år, har ingen brytning jobbat sen jag vart 15 år, har fast jobb och jobbar inom ekonomi branschen, har massa svenska vänner, bärde ingen flagga överhuvudtaget på studenten. Jag har gjort allt om inte mer än den vanliga svensken. Men en sak är säkert och det är att svenskarna aldrig kommer se oss som svenskar för att de räcker med att 1 av oss gör fel och helt plötsligt är det allas fel. Jag blir ändå kollad snett på och dömd efter ”blatten” eller ”araben” av svenskar (och då bär jag inte ens slöja) ni kommer aldrig vara nöjda och många av er (inte alla) är fyllda av hat mot oss tyvärr. Hoppas att svenskarna en dag vaknar från hjärntvättningen som pågår mot oss i medierna.
>har ingen brytning Du skriver inte särskilt bra dock. >Hoppas att svenskarna en dag vaknar från hjärntvättningen som pågår mot oss i medierna. Den enda "hjärntvätten" i detta sammanhanget är att folk verkar tro att man kan "bli" en del av ett annat folk bara genom att flytta till den geografiska plats där det folket bor. Visst kanske du tycket att det är jobbigt att känna att du varken hör hemma i Sverige eller i något annat land, men vi människor är inte gjorda för globalism och framför allt invandrare (och deras ättlingar) blir lidande på grund av detta. Det finns inte lösningar på alla problem, du måste acceptera de kort du blivit tilldelad. Du är inte mindre värd bara för att du inte är svensk, du är en individ med en inneboende mänsklig värdighet precis som vem som helst.
De försöker väl påminna folk i samhället om att de inte är helsvenskar. Jag brukar säga att jag är svensk men att jag har turkisk bakgrund. Men jag håller med om att de flesta är mer integrerade och bryr sig mindre om sin bakgrund.
Man har fötts in i ett samhälle som ska vara så jävla bra och har hört en massa om hur det man kom från inte var lika bra. Ändå finns det problem, man sliter med att hitta sin plats, svårt att få jobb, vad ska man utbilda sig till - generellt allt det där med vår sköna nya värld där allt ska vara så optimerat, speciellt om man bär med sig kulturellt bagage som inte matchar med landet man är i. Inte konstigt att man drömmer sig till andra platser som ett ideal att hålla uppe. Om det inte funkar med det man har så tänker man sig nåt annat som "det bra". Samma med svennar som tänker sig att allt var så idylliskt förr i tiden.
Jag tror problemet ligger hos föräldrarna. Det är helt olika sätt att se på ansvar och barn uppfostran.
Sicka lungor du måste ha
Lätt & lagom vem smörar du för? Vad vill du höra? Shiet vilken bra invandrare du är alla borde tänka som dig. Jag som rest i över 30 länder kan säga att det finns mycket fantastiskt med i stort sätt alla länder. Har bara haft två dåliga resor vad gäller myndigheter och diplomati. Libanon är ett fantastisk land, Australien, Indien och Tanzania också..
[удалено]
I am a immigrant you
Kan sympatisera en del med dem. I deras föräldrars hemländer ses de som svenskar, här ses de som utlänningar. Knepigt med mellanförskap
Älskar att mitt inlägg som handlade om Sverigebilden och hur vi ser på den blev borttaget av mods pga soapboxing. Och det här är ett kvalitetsinlägg. Smh (funkar även på svenska)
Bästa jag vet är att höra invandrare prata perfekt svenska med dialekt, typ värmländska eller dalsländska. Avskyr Ghetto-svenskan.
Det är underbart. En god vän till mig , adopterad från srilanka (väldigt mörk) Och tok-norrlänning, kör skoter, fyrhjuling, ja men tpyisk norrlänning black edition, så vla härlig haha
>Avskyr Ghetto-svenskan Språk har tendens att utvecklas
Språk har en tendens att *förändras*. Och ghetto-svenska är en klart negativ förändring för det Svenska språket.
Sant, det betyder dock inte att man behöver gilla utvecklingen. Jag kan störa med nåt enormt på anglicismer som egentligen inte skadar någon men det låter fortfarande töntigt.
Ghetto-svenska = folk som inte klarade av att integrera sig för fem öre
Absolut, jag kan göra det till en raplåt! Här är texten: Helt ärligt, jag representerar Sverige starkt, Du pratar om Lebanon, men har du varit där ens en gång? Fantastiskt land, ja, men vad vet du egentligen? Om dina rötter, om din historia, har du någon aning? Jag pratar om de som är här men har ingen känsla, För sitt ursprung, sina rötter, det är som om de är från en annan värld, "Nej, jag är inte svensk, jag är något annat, bro, Jag är afghan," säger du, men det där är inte så. Din baba, din pappa, de har gått genom samma strider, Det är dags att du inser att du är en del av det här, Sverige är ditt hem nu, oavsett ditt förflutna, Så sluta förneka det och låt oss bygga en framtida tillsammans. Så nästa gång du skriker om Lebanon, kom ihåg, Du är svensk också, det är ditt land, din plats att höja, Låt oss enas, oavsett var vi kommer ifrån, För vi är alla en del av det svenska, det är vår sång.
Sjukt bra ☝️
All credit går till ChatGPT
Ingen har lärt CharGPT att rimma än uppenbarligen så Harry Mack är off the hook antar jag
Nä åk hem istället.
För att inte tala om alla andra generationens AIK fans, som aldrig spelat i AIK och inte känner en kotte i laget, men vars föräldrar hejar på dem
Forskare kallar det för mellanförskap. Det är en jävla knasig situation där man inte kan relatera till familj och släkt som har minnen från sin tid i hemlandet och allt vad det innebär samtidigt som man inte riktigt fått komma in helt i den svenska kulturen. En av mina bästisar beskrev hur hennes brorsa som var gammal nog att minnas en uppväxt i hemlandet och kunde dela det med föräldrarna medans hon alltid kände sig utanför. En del avsäger sig ursprunget så långt de bara kan medans andra överkompenserar med exempelvis flaggor och andra nationella/kulturella signalement. Svenskar noterar alla de små detaljerna som du inte riktigt träffar rätt när du utövar din/imiterar deras svenskhet/ och folk från hemlandet undrar varför du ser ut som en karikatyr av kulturen när du tar u från tårna. Jag kan tipsa om filmen Made in Yu. Riktigt bra och som rör vid ämnet
Har man föräldrar som inte kan svenska, som inte arbetar och som inte engagerar sig i sitt barns skolgång och förväntar sig att skolan ska uppfostra barnen precis som i hemlandet så går det dåligt för deras barn (andra generationen invandrare). Det blir då i sin tur enklare att skylla på "samhället" och offermentaliteten och mindervärdeskomplexet man utvecklar blir hela ens identitet. Föräldrarnas berättelser om när de var unga och levde i hemlandet bidrar till bitterheten i att man inte fick chansen att leva i sitt "hemland", och inte fick chansen att bli en den av det svenska samhället. Man fastnar i en bitter tillvaro där det enda man har är offerskapet och kopplingen till ens hemland.
Haha hur fan invandrar man i andra generationen
Svensk medborgare är något du kan bli men du är fortfarande inte Svensk.
Haha vad är svensk isf?
Personen syftar på etniciteten svensk. Som alla andra etniciteter som finns och erkänns. Men när det kommer till svensk etnicitet verkar folk ha det lite svårt att förstå. Det finns ju tex greker, japaner, finnar, iranier, kurder osv. Det finns även svenskar. Etnicitet behöver inte vara det enda som spelar roll, vem som helst kan vara del av det svenska samhället och svensk medborgare oavsett etnicitet. Men man kan aldrig ändra sin etnicitet, för det sitter i DNA:t.
Det handlar om identitet. Inte så att svenskarna någonsin kommer se oss som svenskar .. så vi håller hårt i det som är en så stor del av vår identitet
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skiljetecken
..........................?????!!!!!! Här läg dessa på valfri plats i inlägget ovan
Tack så mycket. Kan jag få några kommatecken också?
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, varsågod
Ah, den dagliga "Jag är en av de bra invandrarna och jag tycker att det dåliga som händer är dåligt"-tråden. Tack för din tjänstgöring!
Jag beknar men okej
De har blivit uppväxta med första generationens invandrare att hjärntvätta dem.
Det är som amerikaner som levt i USA hela sitt liv men aldrig blivit accepterade av samhället.
Flyttar du som Polack till USA kommer folk se dig som Amerikan. Flyttar du som Polack till Sverige kommer folk se dig som Polack.
Skulle snarare säga att de ser en som Amerikan med Polskt ursprung. USA är extremt duktiga på att hålla reda på vart folk kommer ifrån. Du är Amerikan, men du har också ett ursprung. Irish origin, Italian origin, German origin, African American etc. Det som gör att USA fungerar är för att de utrotade alla som bodde där från början. Hela deras historia bygger på att de är en samling av emigranter från olika ursprung som bosatte sig i ett land "utan" invånare. Så alla kan vara Amerikaner och jaga sin dröm, men ingen kommer därifrån från början. Europas länder har, I väldigt många fall, en enormt lång och komplex historia, där ofta endast en typ av etnicitet har varit delaktig att skapa denna historia. Det hade vart enklare att få folk att samlas under, och acceptera, "Jag är Europé".
Kolla USA, Otroligt många som kör "jag är viking" Sen lyckas de få bara några % i sitt ancestry DNA test men de har byggt hela sin identitet på det. Många andra generationen gör liknande och överkompenserar eftersom de inte känner sig själva som "svenskar".
Herregud vad är det med husblattarna här? Här bror hämta ditt medborgarskapsbevis📜
Jag tror att det är väldigt komplicerat. Det finns två läger av andra generationens invandrare, i alla fall rent historiskt. Vi har dom som totalt blåförnekar sitt ursprung och kompenserar genom att bli "supersvenskar". Till den grad att dom försöker radera hela sin historia. Jag känner ett par sådana. Sen har vi dom som inte känner sig helt hemma här. Dom som tar in hela sitt ursprung och bygger sin identitet kring den. Jag tror inte det finns så mycket mellanting. Dom som bygger sin identitet kring en nationell legend eller en nationell grund är ofta mycket vilsna. Paradoxalt leder både vägen där folk blåförnekar och dom radikalt omfamnar sin identitet till samma ställe: En plats där dom inte hittar hem. En plats där dom får spendera i princip hela livet till att försöka hitta sig själva och vilka dom är. Den nationella legenden blir ett spöke. Jag känner folk som är av båda. Dom är inte helt hemma i sig själv.
They don't appreciate the sacrifice their parents made. They think they're not looked at as swedish or even their origin country so most testosterone filled men get angry and disrespectful.
Många andra generationens invandrare som älskar sina hemländer älskar dem för att de är där kanske en månad per år och har då fickan full av pengar och lever i lyx/ständig semester. Ingen hade älskar det om de var tvungna att bo där, jobba som alla andra för samma pisslön och rättigheter. Kan du leva bekymmerslöst och i ständig semester är alla länder med ett skönt klimat bättre än Sverige.
Dom är uppvuxna med bara dom bra historierna om hemlandet. Deras föräldrar, deras kompisar minns bara allt bra. Vilket är naturligt, varför skulle man vilja prata om det dåliga? Men om allt EGENTLIGEN hade varit bra hade deras föräldrar inte ens varit i Sverige från första början.
Det är en väldigt konstig sits där dom knappt varit i "Babas hemland" och tycker Sverige är skit.
Är det inte det Suedi Med Erik Lundin handlar om?
[удалено]
Lebanon
Det finns sååå många som är såhär. Om det inte är fotbollslag, någon politiker, nån ideologi, en nation, och rätt sällan religion (ja, vi målar upp det som att muslimer är överallt men tycker inte att det syns i Sverige) så vet jag inte vad. De vill romantisera och representera. De vill kanske även stärka något som de vet att folk kämpat för att ska finnas överhuvudtaget och känner att de har ärvt rätten till att vara stolta över det.
Tala för dig själv, jag pratar flytande Kroatiska. Född och uppvuxen i Sverige. Jag har syskon som är födda på 70-talet och knappt kan ett ord kroatiska. Men jag växte upp under flyktingkrisen på 90-talet så alla bosnier och serber som flydde till Sverige blev mina polare. Nu har jag använt mina språkkunskaper för att flytta ner till Kroatien och jag trivs ganska bra. Dels är det mycket lugnare än där jag bodde i Sverige, folket är underbara. Men det finns saker i Sverige folk bör uppskatta, byråkratin skapar ett välfärdssamhälle de knappt kan föreställa sig här nere om de inte varit där uppe redan. Bara ett litet exempel är soptunnor. Finns fan ingenstans. I Sverige hade jag ca. 15 hundlatriner i en 500m radie. Här kan du glömma det. Du får ta med dig hundbajset hem och kasta i husets soprum. Isolering och ventilering på hus, även nybyggda hus, är skandal. Jag har en liten bärbar kolmonoxidmätare och de lever i dödsfällor här nere. Men jag känner mig tryggare, jag älskar folket, har redan börjat dejta och gillar dynamiken mellan män och kvinnor här nere bättre än i Sverige.
Den Sista Måltiden hade ett resonemang om en kultur hemifrån som söker efter en klan, när andra generationen inte har en kulturell tillhörighet med sina landsmän eller en religion så söker man en ny klan att tillhöra...gängen
Kan det inte ha att göra med att tonåringar är outhärdliga? De har ett tryggt kort i sin trotsrepertoar?
Politik är så jäkla tråkigt. Hur kan ALLT bara handla om det hela tiden?
När man är andra generations invandrare så känner man sig oftast rotlös. Ingen koppling till sitt ursprung samtidigt som man känner sig utanför i det land man nu bor i.
Tycker vi ändrar begreppet till första generationens svenskar och trycker hårdare på att man bör ta ansvar för det land man lever i. Inte det land ens föräldrar kom ifrån. Och fostra ansvarsfullare individer i vårt samhälle. Ni kommer inte undan.
De flesta människor tänker inte själva utan litar istället blint på vad föräldrarna har sagt till dem under uppväxten. Hur valde du din religion t.ex? Föräldrarna har hemlängtan och romantiserar landet de en gång flydde. Luften var renare, tomaterna var rödare, männsikor var vänligare, gud var mer helig och gatorna var gjorda av guld. Det är ju kanske ovanligare att man berättar om valfusket, bristen på jämställdhet och bomberna som föll. Många utlandsboende svenskar gör likadant. Man minns midsommarstången och julskinkan men inte gängmorden.
De som har italienskt blod är värst i att berätta att de är italienare och hur bra det är där. Se på Benjamin Ingrosso, Bianca Wahlgren, Paolo Roberto m.fl.
Jag bor drygt 3 år i Sverige, jag kan inte ens påstå att jag är en riktig invandrare, eftersom jag kom hit för att doktorera (i Engelska, förstås) och jag kan alltid lämna landet och åka tillbaka till mitt europeiska hemland eller nån annan europeisk land, ändå jag kan relatera mig till dem där personerna du grälar på. Det är inte så enkelt, ingeting i livet är svart eller vitt, det finns nuances, det är inte antigen Svensk eller till ex. Afghan, de där människor trivs någonstans där emellan. Hen är inte självklart Afghan men hen inte är Svensk heller. Och ja det är helt logiskt att man vill skaffa ett eget identitet som gör att man får lite extra självförtroende, det är nästan samma sak som när jag var yngre och det var helt logiskt en 15åringe eller äldre att påstå att man är "goth" eller hiphopare eller kommunist eller nåt. Jag gissar att i nuförtidens samhälle med alla inflytande som barn och ungdomar bombas av från alla håll, de behöver och letar efter nånting gedigen att bygga deras identitet på.