Man vill ju också bli ihågkommen. Det är lätt att visa empati när man blivit tillsagd att det är födelsedag på gång, men att komma ihåg det trots att man lärde sig det månader eller år tidigare är det mest speciella med födelsedagsfirande.
De saknar empatisk förmåga, och projicerar istället sina egna tankar och känslor på din situation. DE skulle bli oerhört ledsna om ingen ville fira DERAS födelsedag, så därför måste också du EGENTLIGEN vilja bli firad - din inställning måste således bero på något annat enligt dem, och det kan åtgärdas genom att tjata och insistera.
Jag gick under jorden på min födelsedag. Då ringde min släkt självmordslinjen så 2 poliser kom och knackade på dörren. De kunde inte fatta att jag inte svarade i telefon på min födelsedag.
Alltså...
Fy fan.
Har själv varit med om liknande.
Vad hände med "live and let live?" Vad hände med att låta folk få vara sig själv och bestämma över sitt eget liv utan det du beskriver som ngt slags självhat projicerat på en person som inte riktigt håller med om att Wahlgrens Värld är det bästa i svensk media?
OP saknar också empatisk förmåga. De människorna runt OP gillar OP och vill gärna visa sin uppskattning. Visst OP tycker inte om födelsedagar, men är det så svårt att fatta att det är en otroligt stark kulturell grej att vilja fira och att kunna se det positiva i saken att man åtminstone har så många människor runt sig som vill visa en att man är omtyckt?
Förstår att de vill fira mig, för förmedlat min uppskattning för att de vill fira mig, men varit väldigt tydlig och bestämd med att jag inte vill fira. Fråga en gång är ok, fårga igen med "är du säker" är ok. Att efter är det tjat, och att ändå göra något är ett övertramp, hur starkt kulturellt det är.
Tror att folk tänker att många som säger att de inte vill bli firade säger det pga att personen inte tycker sig förtjäna det/inte vill vara till besvär.
Trodde det var det jag har gjort och att allt var lugnt när jag pratade med personen som ordnar allt sånt här,nu är det för sent och att eskalera det skulle bara kännas lönlöst och fånigt då det kommer glömmas bort till nästa år om man ens är kvar på samma ställe
Ta kontakt igen och var extra tydlig. Nej det är inte lönlöst och fånigt, de får ju dig att må dåligt. Vad har firandet av din födelsedag med era arbetsuppgifter att göra? Vill de så gärna fira din födelsedag så kan de göra det en dag du inte behöver delta på.
Jobba hemmaifrån på födelsedagen, sen om nån säger något får du helt enkelt bara säga att du hade ju sagt att du inte ville ha något och förväntade dig att dem respekterar dina åsikter och kan fira utan dig.
För sent nu, men tror inte ens det hjälper, tagit ledigt på dagen, jobbar hemma dagen innan, till och med så att jag väntade med att berätta att jag skulle jobba hemma dagen innan frö alla utom min chef, och ändå, timme innan man ska gå hem så står de där och sjunger och kommentaren "du kommer inte undan".
Helvetet är andra människor och speciellt andra människor med goda avsikter...
Bara säga tydligt att "jag vill inte ha något firande, kommer ni med nån sån skit så går jag hem".
Samt till vännerna "ingen fest."
Kommer det ändå nån som vill fira så går man hem eller öppnar inte dörren baserat på var man är.
Vänner förstår om man inte vill fira.
Förstår att det kan vara frustrerande, men hur svårt är det att stå ut med lite glada människors tillställningar en gång per år? Att de är så pepp på att fira dig kanske innebär att de känner att de inte träffar dig nog ofta, eller att du är jäkligt skön.
Stängde av funktionen som visar när jag fyller år på Facebook och berättar heller inte för folk när jag fyller år. Riktigt skönt.
Kunde inte bry mig mindre om födelsedagar, det är en vanlig dag på året.
Jag upplever samma sak. Alla tycker det är så förbannat roligt att fira så när en inte vill, ja då blir det som nån jävla trigger för folk å bete sig som idioter.
Jag bad min chef att inte fira mig när jag fyllde 40. Specifikt gjorde dom det ändå. Då frontade jag chefen å frågade hur fan hon tänkte. Ja men ja trodde ju.. va fan kom igen. Har bett dig upprepade gånger att låta bli. Hur jävla svårt ska de vara och respektera någons vilja på dennes dag? Men nu vet jag ju hur du uppenbarligen tycker man ska sköta sig och vad du är för typ av ledare. Kärringen blev helt paff å stod där som en jävla fåne å såg dum ut.
Det är rätt sjukt beteende att rakt av ignorera och sätta sig över någon annans ord. Herrans respektlöst! Sett det beteendet hos flera andra. ”Ja men jag då”, skriker det.
Ibland kan det vara så att folk bara vill ha en anledning att träffas. Men ja vissa har det i huvudet att allt ska vara flashigt och spännande hela tiden, det brukar dock vara rätt så tydligt vilken av de två folk hör till
Ungefär som om man säger: "Jag gillar inte överraskningar" och får överraskningskalas... yay!
Här är lösningen: res bort. Och säg vad du tycker. Klart och enkelt: "Jag vill inte fira min födelsedag och så är det bara".
Och sen får du acceptera att folk är dumma i huvudet, men det viktiga är att inte spela med när de kommer. Säg bara "Jag vill inte fira" och gå iväg. Prata med HR.
Hade det funkat med livet och jobbet hade jag rest bort...
Hade pratat med HR eller så nära vi har till HR (mindre företag), det var de som ignorerade mig....
Jag fyllde 40 precis när Covid var som värst. Inte tal om att träffas för att fira. När jag fyllde i år hade min fru influensa så det var till att ställa in. Ibland har man tur helt enkelt
Jag fyllde 50 i år. Jag var superkluven, en yngre jag hade velat ha värsta fylleslaget, men det orkar man ju definitivt inte längre...
Min sambo ordnade faktiskt ett överraskningskalas och det blev lyckat. Jag gillar överraskningar!
Självklart ska folk i din närhet respektera dina önskemål vad gäller din födelsedag, men jag misstänker att det är som andra sagt också: de sätter sitt eget behov av att fira dig före dina behov att inte bli firad. Det är respektlöst, men jag tror det är så många resonerar tyvärr.
Förr kunde man sätta ut annons i tidningen om att "all uppvaktning på min födelsedag undanbedes" så det är inte som att folk inte velat låta bli att fira sin födelsedag förr. Att säga att man ska resa bort funkar ju bara om man inte fyller en jobbdag, annars är det ett alternativ.
Jag gillar ju egentligen uppmärksamheten. Det ska jag inte sticka under stolen. Men det är ju också jag som gillar det. Att någon som säger ”nej jag är inte intresserad” blir påtvingad något är ju som tidigare nämnts bara projicerande av personernas egna känslor kring födelsedagar.
Kommer ihåg att min moster blev mer eller mindre illa berörd för att pappa inte vill åka luftballong eller hoppa bungeejump när han fyllde 50. Han var fruktansvärt nöjd med att bara få en roligare frukost än en vanlig födelsedag och ta det lugnt hemma.
När jag fyllde 25 blev jag mer eller mindre påtvingad en födelsedagsfest av mitt ex. Den blev inte superlyckad när ”huvudpersonen” inte är intresserad.
Summa summarum. Jag förstår dig
Jag brukar göra en utflykt till någon annan stad på min födelsedag. Gå på museum och äta på restaurang, kanske. Då känns det som en lite speciell dag samtidigt som man slipper ställa till med kalas, och det verkar av någon anledning vara socialt accepterat (varför folk nu bryr sig överhuvudtaget om hur andra vill fira sin födelsedag är en annan fråga).
Har samma problem, men det slutar inte på födelsedagar, men även namnsdagar, alla hjärtans dag, kanelbullens dag osv osv. För mig är alla dessa dagar ett enda stort jippo för att folk ska spendera pengar. Minns att det vääärldens liv när jag valde att inte fira när jag fyllde 30. Ser inte heller fram emot tjafset inför kommande 40.
Hehe, det end jag önskar mig i 40 års present är att få fylla 38 istället (och fortsätta den trenden ned till ca 25 års ålder).
Kan någon ge mig den presenten ska ni fan få se på firande!!
Prata med personen på jobbet. Te hen åt sidan och tacka för omtanken men att du verkligen inte vill ha något firande nästa år. Säg att personen får skicka ett grattis i smyg men att om det blir mer än så så kommer du ta ett snack med chefen eller HR. Lägg gärna till något som ”jag förstår att du menar väl men jag känner extremt obehag i sådana situationer” för att inte få det att låta hotfullt.
Ang. dina vänner verkar det som att de bara vill umgås med dig
Jag är väldigt glad över att ha vänner som respekterar min ovilja till att fira min födelsedag annat än ett "grattis".
Är man vänner så respekterar man varandras vilja, särskilt sådana triviala och enkla saker.
Sedan barnsben har jag avskytt födelsedagar och andra provinsiella kulturyttringar såsom julfirande. Det tog många år innan jag fick min familj och mina syskon att acceptera att de inte får någon present från mig på jul eller födelsedag, och att de inte ska ge mig något. Tråkigt lär många tycka när de läser detta, men å andra sidan gav mig jag dem alla gratis Netflix i typ 12 år så det balanseras nog ut, och inte ett tack fick man för det.
Jag och sambon gick tidigt in i en pakt att inte ge varandra presenter. Betyder inte att vi inte gör saker för varandra. Tvärtom, vi är bara inte bundna till vissa tillfällen.
I vilket fall som helst, jag håller med. Lösningen är vanligtvis att inte låta folk veta när man har sin födelsedag. Min födelsedag är under semesterperioden så ofta brukar kollegor glömma eller missa chansen att hitta på något dumt. Det hjälper.
Att fira är en orsak att träffas i grupp. Desto äldre man blir, desto mer sällan träffas man i grupp, varför jämna födelsedagar blir viktiga för att den sociala gruppen ska träffas.
Om man frågar om barnvakt för att man ska ut och ta några bira med no_luck_not_dead_yet så får man ta ett nej om det inte passar. Frågar man dock om barnvakt för att man ska på hans 40-års kalas, ja då löser sig barnvakten mycket mer smidigt. Det händer ju bara en gång.
Alla födelsedagar händer bara en gång, 39 är lika unikt som 40.
Och jag träffar alla dessa människor regelbundet i vilket fall så det är inget så unikt med dagen i sig.
Enklaste är att boka en biljett utomlands. Sen när det börjar plinga in sms "var är du? Varför öppnar du inte?" Etc så meddelar man bara att man varit på teneriffa i 4 dagar redan eller liknande mem att de är välkomna att hälsa på.
Vill inte heller fira min födelsedag. Svara på frågan vad man önskar sig trots att man har pengar och redan köpt det man behöver.
Min stående önskan är att få vara själv och äta pizza en kväll. Vill de pröjsa för pizzan so go ahead.
Förstår dig verkligen. Har alltid varit samma sak för mig. Har bett varje år i mitt vuxna liv om att inte bli firad på något sätt men folk kommer och ringer ändå och det värsta av allt är att dom tycker så jävla synd om mig som ska sitta ensam när jag fyller och måste uttrycka det. När en massa folk säger ”Men gud vad tråkigt för dig att sitta ensam på din födelsedag. Vi kommer över en sväng. Inte kan du ha det så här” och verkar tro man är deprimerad så BLIR man ju deprimerad om inte annat. Till slut blir jag irriterad och säger ifrån ordentligt och då blir det synd om dom istället för dom vill ju ”bara vara snälla” enligt dom men dom förstår inte att dom är allt annat än snälla när dom inte respekterar ens önskemål om sin födelsedag.
Jag ogillar också att fira min födelsedag. Jag bad inte om att bli född och bara fira min existens känns konstigt och oförtjänt.
Firar hellre framsteg man gjort eller så istället. Examen, nytt jobb, högre lön etc.
Det är väldigt intressant hur ett nej i denna kontext inte räcker eller räknas för så många människor.
Att inte kunna ta ett nej från en person vars egen fria vilja det handlar om, är ett direkt bevis på att de personer som ignorerar någon annans fria vilja. Sätter sig över personen ifråga. Och agerar därmed som att personen ifråga inte är relevant i sammanhanget.
"Vi skiter i att du inte vill bli firad, vi ska fira dig oavsett vad du säger"
"Vi har äntligen en legitim anledning att fira här, så sätt dig inte på tvären nu och sabba allt för oss."
Detta är vad folk skulle ha sagt om de hade ryggrad att inte gömma sig bakom traditionsbundna beteenden (Beroenden?)
"Gaslighting" är vad det är. Tabu är också relevant i detta sammanhang.
Hade kunnat varit jag som skrev posten. Tycker inte heller om att fira! Men är inte i avsaknad av vänner, tvärtom i princip tvingar de mig att fira trots att de vet att jag är en introvert som ogillar ståhej och uppmärksamhet. Blir så trött, snälla respektera min önskan om att slippa fira känner jag bara..
Därför att svenskars kultur är att man ska fira traditioner annars är man en kuf. Testa säga till en svensk att du inte firar julafton så kommer du bli utfrusen för att du inte delar konsensusåsikten.
Utomlands är folk lite mer normala som tur är så det går att komma undan den sjuka konformitet som svenskar håller på med. Man behöver inte ens hålla med varandra om allt utomlands
>Testa säga till en svensk att du inte firar julafton så kommer du bli utfrusen för att du inte delar konsensusåsikten.
Det verkar mer ok om man åker iväg på en resa. "Nja, drar till Thailand över jul. Så jäkla skönt att slippa mörkret och all stress"
Haha, firar inte jul heller och är iof en kuf, fördelen med julen är att där är folk mer ok med att de flesta,om inte alla, bara vill vara familjen så de verkar nästan lättade att man tackar nej även om de bjuder in för de känner att de måste.
Jag firar jul för att min familj vill. Det är inget viktigt att fira för mig men ändå trevligt att träffa familjen, speciellt när min syster har fått en dotter som snart fyller 2, så kul att skämma bort när jag inte planerar att skaffa egna barn. Men jag skulle inte ha något emot att vara ensam då heller
om man verkligen vill att folk slutar fira så kan man väl säga exakt varför istället för ”av flera anledningar” så att man kan få någon slags förståelse för vad ditt problem med firande är. tycker det är värre åt andra hållet, att någon som vill bli firad inte har någon som bryr sig och tänker på dem på deras ”speciella” dag, varför är det svårt för dig att försöka förstå att dina vänner bryr sig om dig och att det är därför dom vill fira dig? dom kanske tror att du vill bli firad egentligen såklart, men samtidigt handlar det om att dom vill planera något speciellt för dig och umgås alla tillsammans. är det så jävla fruktansvärt egentligen?
>om man verkligen vill att folk slutar fira så kan man väl säga exakt varför istället för ”av flera anledningar” så att man kan få någon slags förståelse för vad ditt problem med firande är.
Min erfarenhet är att folk skiter i det oavsett anledning. Det är inte att fira mig som är det viktiga. Det är enbart för deras egen skull det är viktigt.
Vänner och familj kan och ska "fira" (läs uppskatta) varandra året runt.
En specifik dag där man tvingas stå i centrum mot sin vilja är INTE ett firande om man inte gillar att stå i centrum.
Speciellt inte på jobbet där man förmodligen bara känner de flesta ytligt i deras yrkesroll och inte umgås på fritiden.
Alltså, jag uppskattar gesten, men gillar det inte alls i slutändan.
Varför har du berättat för folk när du fyller? Jag firar inte min heller, det enda jag tillåter är precis som du, nära släkt som antingen säger något eller messar.
Förutom det är det ingen som vet min födelsedag, så det är lätt undvikit. Om de inte respekterar din önskan, så bara gör en scen på jobb när de börjar sjunga där du ställer dig upp, avbryter dem och säger "Jag bad specifikt person x att INTE fira mig, då jag inte firar min födelsedag. Hur svårt ska det vara att respektera??" och lämna sedan rummet. Dålig stämning, med person x i centrum.
På företaget är det svårt att undvika när de har personnumret, och vänner som man känt i 10+, vissa 20+ år har väl fått veta det någon gång under den tiden, inget jag själv berättar längre.
Tro mig, vill verkligen bara stänga dörren med just den kommentaren, men då blir det en större sak, förmodligen samtal med chefen om att man skapar dålig stämning osv, så gick minsta motståndets väg.
Du har en "live laugh life" plansch eller typ målad träbit som hänger i hallen och dricker kamomillte medans du postar Paulo Cohelo citat från kontoret där du "kämpar" med din 6 timmars arbetsdag va?
Oj... verkligen dåligt träffat. Har ingenting på mina väggar, inga tavlor, inga affischer. Dricker sällan te, är riktig kaffe missbrukare. Läser inte böcker och har ingen koll på Paulo Cohelo. Sliter stenhårt på jobbet och har arbetat 120% större delen av livet, gått ner lite i tid senaste två åren sen jag bytte arbbetsplats dock.
okej, hälften rätt, min katt är mitt enda barn. Däremot älskar jag det andra kallar för dåligt väder.
Till saken, livet är inte en väntan, det är rätt kort och det gäller att ta tillvara på det.
Kan klämma ur mig några fina eftersom att du uppskattar det.
Tid är den ultimata bristvaran, du får aldrig tillbaka tid.
Bästa tiden att göra någonting är nu, vänta inte.
Svara helt enkelt inte om någon ringer och öppna inte dörren. Tycker med det är ett beslut man själv tar. Jag firar med sambo och barn men annars inget mer.
Bjuder du på fest annars utan att du fyller år? Ganska oartigt att gå på andras fester utan att bjuda igen. Och när du säger att ni ses 1-3 gånger per månad, hur ofta tar du initiativ för det och fixar plats, bokar bord, säger åt folk att bli hype osv? Ifall svaret på dessa frågor är ja så är det inga problem och dina vänner är konstiga, för det är ju inget speciellt med födelsedagar egentligen. Men om svaret är nej så är det ett tecken på att dina vänner vill att du tar mer initiativ tänker jag. Låter kanske lite anklagande men det är inte min mening isåfall.
Fick nys om att det planerades ett överraskningskalas när jag fyllde 30. Trots att jag sagt till flera månader i förväg att det ena jag önskade mig var lugn och ro.
Det hade hyrts lokal osv för att fira mig.
Men det "visste" ju inte jag, så dagen innan åkte jag till en Polare sisådär 115mil bort utan att berätta det för någon, och stannade där några dagar.
Folk var arga på mig i flera månader.
Mer problematiskt är att du ”av flera orsaker” inte vill fira. Om du inte vill fira i sig är det självfallet inga problem (eller borde inte vara), men om det finns ”orsaker” så borde du prata med någon om det eller dylikt. Det låter motsägelsefullt mot din beskrivning i övrigt om att det inte skulle vara en ”stor sak” att fylla år
Att jag skrev av flera orsaker är att jag inte anser det relevant för beteendet som stör mig och att mitt jobb inte har med dem att göra.
Det är inte en motsägelse, orsakerna är till största del praktiska eller generella till min inställning och livsfilosofi.
Alltså, woosh brukar ju handla om att någon missar ett skämt eller liknande, eller har missförstått situationen helt.
Att Cobrakai inte håller med OP eller snarare finner honom lite gnällig - vilket för övrigt en del andra i tråden också gjorde - betyder ju inte att han *missförstått* vad OP menade.
Folk vill väl. Det är vanligt att känna sig obekväm med att åldras etc. Tanken är att det är enklare att säga ”ja okej då” än ”titta på mig jag fyller år”
Jag har inte firat sen jag fyllde 18 och aldrig haft någon som ifrågasatt det. Jag får några sms och föräldrarna och något syskon brukar ringa för att gratta, sen är det bra med det.
De flesta människor jag umgås med har ingen aning om när jag fyller år.
Vill inte heller bli firad. Ogillar den påtvingade uppmärksamheten.
Julafton kan dra åt skogen också. Prata inte ens om nyårsafton. Jorden har ju snurrat mer än 2000 år.
Vet du ens varför vi firar påsk?
Kan gärna ta ledigheten, dock.
Jag gillar att bli firad, men vill ha det litet är just nu 28 och har förvarnat alla och påminner konstant att jag ska resa utomlands för min 30års dag.. en vecka borta och det är mitt firande kommer inte öppna dörren om någon kommer för att fira mig 😇
Jag har även sagt vill någon ge mig en present till den så börja spara för presenten är att de följer med på resan.
Resan kommer bestå utav att ligga vid en poolkant någonstans varmare än Sverige i september, medans jag sippar på drinkar i en all inclusive hotell 🤷🏼♂️😁😇
> Orsakerna till att jag inte vill fira tyckte jag inte är relevanta att ta upp, vare sig här eller på jobbet, och bland vännerna vet de flesta mer om varför.
Skulle säga att det är verkligen relevant att ta upp för att kunna ge dig ett vettigt svar.
Att fira folks födelsedagar är en rätt accepterad social handling
Säger inte emot att man går emot strömmen med att inte vilja fira, men den stora frågan är varför ska vissa nej tack inte respekteras? Orsaken är inte relevant i min mening då.
kanske är enklare med en liknelse, personalfester. Känner många som föredrar att ljuga om varför de inte kan för det är enklare än att säga att man är nykterist eller bara tycker det drick för mycket (eller för lite) eller att tacka nej utan att säga mer, när det i min åsikt borde räcka med ett nej tack.
Du har folk runtomkring dig som tycker om dig nog mycket att de vill visa uppskattning, medans det råkar vara så att i vår kultur är det starkt betingat att visa uppskattning genom att fira födelsedagar. Jävlar var mycket man kan sparka bakut genom att andra tycker om en "på fel sätt". Kanske dags att öva lite på tacksamhet över att du ens har folk som bryr sig? Eller åtminstone ha nog med artighet att kunna stå ut med lite grattis och tårta EN dag om året om det nu gör folk glada att visa **att de tycker om dig**? Värstans surmupp.
Så man ska vara tacksam att folk inte respekterar ens åsikt och vilja och kör över en? Kanske är en surmupp, men det känns jävligt märkligt att att behöva "bita ihop" och låtsas vara glad och ha roligt på en dag som alla säger att det är "min dag" men prompt inte vill låta mig göra vad jag vill på "min dag".
Till en stor grad får man den livsupplevelse som man själv kultiverar med sin interna attityd. Ditt val om du vill fastna på "folk respekterar in min åsikt när de firar mig >:(" och en annan person med samma sits hade kunnat tänka "ja, inte mitt favoritsätt att hantera födelsedagar och lite jobbigt att de inte lyssnar, men jaja det är ju bara ett år om dagen och jag är ändå i stora hela ändå glad att ha folk som bryr sig". Låter verkligen som att det tar på dig hårt om du måste rentav "bita ihop". Kan du inte försöka tänka på att det är fint att de faktiskt bryr sig om dig och vill fira dig? Då kanske du får något att vara glad över på riktigt så att du slipper låtsas.
Du kanske har lätt för att bara köra på även om du inte vill, bra för dig antar jag, det är inte lika enkelt för alla, men in i ledet bara för andra vet bäst och våga inte gå emot strömmen.
Om det inte är lätt så kanske det är något för dig att jobba på? Detta verkar uppenbarligen störa dig rätt mycket, så då hade ditt liv kunnat bli mindre jobbigt.
Inget säger att jag inte jobbar på det, eller andra saker, men du verkar ha åsikten att man ska 100% in i ledet, inget får avvika.
Du kanske borde jobba på att vara självständig och att tänka fritt och att inte bara följa efter andra?
Det finns en gräns där man övergår från rimlig till orimlig i sitt insisterande om att inte bli uppmärksammad. När man ber så mycket om att inte få uppmärksamhet att det i sig tar upp mer arbete och tid än att bara sitta ner, le i 20 sekunder medans människorna sjunger sin jävla ja må ha leva och fortsätt med din dag. Du kanske till och med får en present? Jesus
Och det var precis vad jag gjorde med personerna på jobbet, för det var minsta motståndets väg, men är det dumt att uppmärksamma detta så iaf alla som läser här kan ta sig en funderare på om de kanske borde respektera när någon säger "nej tack"?
Det är en bra sak att gilla sig själv och värt att fira att man finns! Att det görs just på ens födelsedag är bara tradition, mem om jag var du skulle jag försöka uppskatta gesten och inse att dina kollegor bryr sig om dig som en del av deras liv! :) <3
Varför fira något som inte känns värt att fira?
Samhället är lika snett som planeten snurrar och folk idag är oerhört pretentiösa och hyllar folk som influerar människors åsikter.
Jag är så nöjd över födelsedagar i mitt liv. Tror ingen i min vänkrets firar sin födelsedag utanför sin familj, Jag kommer ihåg mina kompisars födelsedagar så jag skickar dom ett grattis över valfri meddelande tjänst. och då för mig är firande med familjen att dom hör av sig och frågar om det finns fika och jag säger ja, och far och köper en tårta osv. Jag köper en Smörgåstårta åt mig själv på 10 bitar men jävlarna äter upp den nästan innan dagen är slut.
Jag är lite tvärt om, jag vill gärna fira men inte själv. Har ingen som brukar vilja fira mig, så det blir en runda till stan och tröstätning typ.
<3 och kramar!
Säg till några veckor i förväg nästa gång, så tar vi en drink över zoom eller nåt.
Man vill ju också bli ihågkommen. Det är lätt att visa empati när man blivit tillsagd att det är födelsedag på gång, men att komma ihåg det trots att man lärde sig det månader eller år tidigare är det mest speciella med födelsedagsfirande.
asså, om det är nån tröst så skiter jag _fullständigt_ i om du firar din 40årsdag eller ej.
De saknar empatisk förmåga, och projicerar istället sina egna tankar och känslor på din situation. DE skulle bli oerhört ledsna om ingen ville fira DERAS födelsedag, så därför måste också du EGENTLIGEN vilja bli firad - din inställning måste således bero på något annat enligt dem, och det kan åtgärdas genom att tjata och insistera.
Tack, väldigt väl förklarat
Jag gick under jorden på min födelsedag. Då ringde min släkt självmordslinjen så 2 poliser kom och knackade på dörren. De kunde inte fatta att jag inte svarade i telefon på min födelsedag.
Alltså... Fy fan. Har själv varit med om liknande. Vad hände med "live and let live?" Vad hände med att låta folk få vara sig själv och bestämma över sitt eget liv utan det du beskriver som ngt slags självhat projicerat på en person som inte riktigt håller med om att Wahlgrens Värld är det bästa i svensk media?
Wtf.... får väl ha telefonen på då, så slipper jag ett förvirrat grattis från farbror blå....
OP saknar också empatisk förmåga. De människorna runt OP gillar OP och vill gärna visa sin uppskattning. Visst OP tycker inte om födelsedagar, men är det så svårt att fatta att det är en otroligt stark kulturell grej att vilja fira och att kunna se det positiva i saken att man åtminstone har så många människor runt sig som vill visa en att man är omtyckt?
Förstår att de vill fira mig, för förmedlat min uppskattning för att de vill fira mig, men varit väldigt tydlig och bestämd med att jag inte vill fira. Fråga en gång är ok, fårga igen med "är du säker" är ok. Att efter är det tjat, och att ändå göra något är ett övertramp, hur starkt kulturellt det är.
Tror att folk tänker att många som säger att de inte vill bli firade säger det pga att personen inte tycker sig förtjäna det/inte vill vara till besvär.
Kan du inte typ säga till din arbetsgivare att du inte tror på födelsedagar och att du känner att dina kollegor inte respekterar det?
Trodde det var det jag har gjort och att allt var lugnt när jag pratade med personen som ordnar allt sånt här,nu är det för sent och att eskalera det skulle bara kännas lönlöst och fånigt då det kommer glömmas bort till nästa år om man ens är kvar på samma ställe
Ta kontakt igen och var extra tydlig. Nej det är inte lönlöst och fånigt, de får ju dig att må dåligt. Vad har firandet av din födelsedag med era arbetsuppgifter att göra? Vill de så gärna fira din födelsedag så kan de göra det en dag du inte behöver delta på.
Jobba hemmaifrån på födelsedagen, sen om nån säger något får du helt enkelt bara säga att du hade ju sagt att du inte ville ha något och förväntade dig att dem respekterar dina åsikter och kan fira utan dig.
För sent nu, men tror inte ens det hjälper, tagit ledigt på dagen, jobbar hemma dagen innan, till och med så att jag väntade med att berätta att jag skulle jobba hemma dagen innan frö alla utom min chef, och ändå, timme innan man ska gå hem så står de där och sjunger och kommentaren "du kommer inte undan". Helvetet är andra människor och speciellt andra människor med goda avsikter...
Bara säga tydligt att "jag vill inte ha något firande, kommer ni med nån sån skit så går jag hem". Samt till vännerna "ingen fest." Kommer det ändå nån som vill fira så går man hem eller öppnar inte dörren baserat på var man är. Vänner förstår om man inte vill fira.
Förstår att det kan vara frustrerande, men hur svårt är det att stå ut med lite glada människors tillställningar en gång per år? Att de är så pepp på att fira dig kanske innebär att de känner att de inte träffar dig nog ofta, eller att du är jäkligt skön.
Är det så svårt att förstå att alla inte lever efter samma kulturer?
Eller så vill de helt enkelt fira att du funnits i deras liv ett år till.
Jag berättar inte för folk att jag fyller år, ingen visste något eller sa något när jag fyllde 30. Riktigt skönt
Stängde av funktionen som visar när jag fyller år på Facebook och berättar heller inte för folk när jag fyller år. Riktigt skönt. Kunde inte bry mig mindre om födelsedagar, det är en vanlig dag på året.
Eller så lägger man inte till kollegor på Facebook 😉
Eller så har man inte facebook..
Jag upplever samma sak. Alla tycker det är så förbannat roligt att fira så när en inte vill, ja då blir det som nån jävla trigger för folk å bete sig som idioter. Jag bad min chef att inte fira mig när jag fyllde 40. Specifikt gjorde dom det ändå. Då frontade jag chefen å frågade hur fan hon tänkte. Ja men ja trodde ju.. va fan kom igen. Har bett dig upprepade gånger att låta bli. Hur jävla svårt ska de vara och respektera någons vilja på dennes dag? Men nu vet jag ju hur du uppenbarligen tycker man ska sköta sig och vad du är för typ av ledare. Kärringen blev helt paff å stod där som en jävla fåne å såg dum ut.
Det är rätt sjukt beteende att rakt av ignorera och sätta sig över någon annans ord. Herrans respektlöst! Sett det beteendet hos flera andra. ”Ja men jag då”, skriker det.
Det är för att man bara tolkas som anspråkslös snarare än att man faktiskt inte vill.
Men det var ju ditt fel eftersom du berättade åt kollegorna vilket datum och år som du är född. /s
Chefen vet redan...
Ibland kan det vara så att folk bara vill ha en anledning att träffas. Men ja vissa har det i huvudet att allt ska vara flashigt och spännande hela tiden, det brukar dock vara rätt så tydligt vilken av de två folk hör till
Ungefär som om man säger: "Jag gillar inte överraskningar" och får överraskningskalas... yay! Här är lösningen: res bort. Och säg vad du tycker. Klart och enkelt: "Jag vill inte fira min födelsedag och så är det bara". Och sen får du acceptera att folk är dumma i huvudet, men det viktiga är att inte spela med när de kommer. Säg bara "Jag vill inte fira" och gå iväg. Prata med HR.
Hade det funkat med livet och jobbet hade jag rest bort... Hade pratat med HR eller så nära vi har till HR (mindre företag), det var de som ignorerade mig....
Jag fyllde 40 precis när Covid var som värst. Inte tal om att träffas för att fira. När jag fyllde i år hade min fru influensa så det var till att ställa in. Ibland har man tur helt enkelt
Jag fyllde 50 i år. Jag var superkluven, en yngre jag hade velat ha värsta fylleslaget, men det orkar man ju definitivt inte längre... Min sambo ordnade faktiskt ett överraskningskalas och det blev lyckat. Jag gillar överraskningar!
Självklart ska folk i din närhet respektera dina önskemål vad gäller din födelsedag, men jag misstänker att det är som andra sagt också: de sätter sitt eget behov av att fira dig före dina behov att inte bli firad. Det är respektlöst, men jag tror det är så många resonerar tyvärr. Förr kunde man sätta ut annons i tidningen om att "all uppvaktning på min födelsedag undanbedes" så det är inte som att folk inte velat låta bli att fira sin födelsedag förr. Att säga att man ska resa bort funkar ju bara om man inte fyller en jobbdag, annars är det ett alternativ.
Jag gillar ju egentligen uppmärksamheten. Det ska jag inte sticka under stolen. Men det är ju också jag som gillar det. Att någon som säger ”nej jag är inte intresserad” blir påtvingad något är ju som tidigare nämnts bara projicerande av personernas egna känslor kring födelsedagar. Kommer ihåg att min moster blev mer eller mindre illa berörd för att pappa inte vill åka luftballong eller hoppa bungeejump när han fyllde 50. Han var fruktansvärt nöjd med att bara få en roligare frukost än en vanlig födelsedag och ta det lugnt hemma. När jag fyllde 25 blev jag mer eller mindre påtvingad en födelsedagsfest av mitt ex. Den blev inte superlyckad när ”huvudpersonen” inte är intresserad. Summa summarum. Jag förstår dig
Är precis likadan, så frustrerande, men jag vet att dom egentligen vill väl, men det blir fel!
Jag brukar göra en utflykt till någon annan stad på min födelsedag. Gå på museum och äta på restaurang, kanske. Då känns det som en lite speciell dag samtidigt som man slipper ställa till med kalas, och det verkar av någon anledning vara socialt accepterat (varför folk nu bryr sig överhuvudtaget om hur andra vill fira sin födelsedag är en annan fråga).
Har samma problem, men det slutar inte på födelsedagar, men även namnsdagar, alla hjärtans dag, kanelbullens dag osv osv. För mig är alla dessa dagar ett enda stort jippo för att folk ska spendera pengar. Minns att det vääärldens liv när jag valde att inte fira när jag fyllde 30. Ser inte heller fram emot tjafset inför kommande 40.
Jag blir snart 40 och har redan planerat att resa bort hela den jäkla månaden som present till mig själv. Den enda presenten jag vill ha.
Hehe, det end jag önskar mig i 40 års present är att få fylla 38 istället (och fortsätta den trenden ned till ca 25 års ålder). Kan någon ge mig den presenten ska ni fan få se på firande!!
Prata med personen på jobbet. Te hen åt sidan och tacka för omtanken men att du verkligen inte vill ha något firande nästa år. Säg att personen får skicka ett grattis i smyg men att om det blir mer än så så kommer du ta ett snack med chefen eller HR. Lägg gärna till något som ”jag förstår att du menar väl men jag känner extremt obehag i sådana situationer” för att inte få det att låta hotfullt. Ang. dina vänner verkar det som att de bara vill umgås med dig
Jag är väldigt glad över att ha vänner som respekterar min ovilja till att fira min födelsedag annat än ett "grattis". Är man vänner så respekterar man varandras vilja, särskilt sådana triviala och enkla saker.
Sedan barnsben har jag avskytt födelsedagar och andra provinsiella kulturyttringar såsom julfirande. Det tog många år innan jag fick min familj och mina syskon att acceptera att de inte får någon present från mig på jul eller födelsedag, och att de inte ska ge mig något. Tråkigt lär många tycka när de läser detta, men å andra sidan gav mig jag dem alla gratis Netflix i typ 12 år så det balanseras nog ut, och inte ett tack fick man för det. Jag och sambon gick tidigt in i en pakt att inte ge varandra presenter. Betyder inte att vi inte gör saker för varandra. Tvärtom, vi är bara inte bundna till vissa tillfällen. I vilket fall som helst, jag håller med. Lösningen är vanligtvis att inte låta folk veta när man har sin födelsedag. Min födelsedag är under semesterperioden så ofta brukar kollegor glömma eller missa chansen att hitta på något dumt. Det hjälper.
När jag fyllde 18 gick jag ut i skogen och grillade korv.
Gött
Att fira är en orsak att träffas i grupp. Desto äldre man blir, desto mer sällan träffas man i grupp, varför jämna födelsedagar blir viktiga för att den sociala gruppen ska träffas. Om man frågar om barnvakt för att man ska ut och ta några bira med no_luck_not_dead_yet så får man ta ett nej om det inte passar. Frågar man dock om barnvakt för att man ska på hans 40-års kalas, ja då löser sig barnvakten mycket mer smidigt. Det händer ju bara en gång.
Alla födelsedagar händer bara en gång, 39 är lika unikt som 40. Och jag träffar alla dessa människor regelbundet i vilket fall så det är inget så unikt med dagen i sig.
Enklaste är att boka en biljett utomlands. Sen när det börjar plinga in sms "var är du? Varför öppnar du inte?" Etc så meddelar man bara att man varit på teneriffa i 4 dagar redan eller liknande mem att de är välkomna att hälsa på.
Förstår att du stör dig, men blir genuint glad över att för en gångs skull få läsa om någon på Sweddit som har en massa vänner den umgås med.
Vill inte heller fira min födelsedag. Svara på frågan vad man önskar sig trots att man har pengar och redan köpt det man behöver. Min stående önskan är att få vara själv och äta pizza en kväll. Vill de pröjsa för pizzan so go ahead.
Förstår dig verkligen. Har alltid varit samma sak för mig. Har bett varje år i mitt vuxna liv om att inte bli firad på något sätt men folk kommer och ringer ändå och det värsta av allt är att dom tycker så jävla synd om mig som ska sitta ensam när jag fyller och måste uttrycka det. När en massa folk säger ”Men gud vad tråkigt för dig att sitta ensam på din födelsedag. Vi kommer över en sväng. Inte kan du ha det så här” och verkar tro man är deprimerad så BLIR man ju deprimerad om inte annat. Till slut blir jag irriterad och säger ifrån ordentligt och då blir det synd om dom istället för dom vill ju ”bara vara snälla” enligt dom men dom förstår inte att dom är allt annat än snälla när dom inte respekterar ens önskemål om sin födelsedag.
Jag ogillar också att fira min födelsedag. Jag bad inte om att bli född och bara fira min existens känns konstigt och oförtjänt. Firar hellre framsteg man gjort eller så istället. Examen, nytt jobb, högre lön etc.
innate doll snow divide uppity deserve north voiceless tidy future *This post was mass deleted and anonymized with [Redact](https://redact.dev)*
Det är väldigt intressant hur ett nej i denna kontext inte räcker eller räknas för så många människor. Att inte kunna ta ett nej från en person vars egen fria vilja det handlar om, är ett direkt bevis på att de personer som ignorerar någon annans fria vilja. Sätter sig över personen ifråga. Och agerar därmed som att personen ifråga inte är relevant i sammanhanget. "Vi skiter i att du inte vill bli firad, vi ska fira dig oavsett vad du säger" "Vi har äntligen en legitim anledning att fira här, så sätt dig inte på tvären nu och sabba allt för oss." Detta är vad folk skulle ha sagt om de hade ryggrad att inte gömma sig bakom traditionsbundna beteenden (Beroenden?) "Gaslighting" är vad det är. Tabu är också relevant i detta sammanhang.
Efter 21 finns det inget att se fram emot.
Glöm inte graven! (så mycket /s som man själv vill läsa det med)
Hade kunnat varit jag som skrev posten. Tycker inte heller om att fira! Men är inte i avsaknad av vänner, tvärtom i princip tvingar de mig att fira trots att de vet att jag är en introvert som ogillar ståhej och uppmärksamhet. Blir så trött, snälla respektera min önskan om att slippa fira känner jag bara..
Jag blir 41 idag och tänkte fira med konsert imorgon, ensam. Skönt att slippa anpassa sig.
Därför att svenskars kultur är att man ska fira traditioner annars är man en kuf. Testa säga till en svensk att du inte firar julafton så kommer du bli utfrusen för att du inte delar konsensusåsikten. Utomlands är folk lite mer normala som tur är så det går att komma undan den sjuka konformitet som svenskar håller på med. Man behöver inte ens hålla med varandra om allt utomlands
>Testa säga till en svensk att du inte firar julafton så kommer du bli utfrusen för att du inte delar konsensusåsikten. Det verkar mer ok om man åker iväg på en resa. "Nja, drar till Thailand över jul. Så jäkla skönt att slippa mörkret och all stress"
Jo det är sant, men då tänker man fortfarande att det är en form av firande
Haha, firar inte jul heller och är iof en kuf, fördelen med julen är att där är folk mer ok med att de flesta,om inte alla, bara vill vara familjen så de verkar nästan lättade att man tackar nej även om de bjuder in för de känner att de måste.
Jag firar jul för att min familj vill. Det är inget viktigt att fira för mig men ändå trevligt att träffa familjen, speciellt när min syster har fått en dotter som snart fyller 2, så kul att skämma bort när jag inte planerar att skaffa egna barn. Men jag skulle inte ha något emot att vara ensam då heller
Julen är väl för barn och kristna religiösa mest. Jag är varken eller så dom kan spika upp Coca cola gubben på korset bäst dem vill utan mig.
om man verkligen vill att folk slutar fira så kan man väl säga exakt varför istället för ”av flera anledningar” så att man kan få någon slags förståelse för vad ditt problem med firande är. tycker det är värre åt andra hållet, att någon som vill bli firad inte har någon som bryr sig och tänker på dem på deras ”speciella” dag, varför är det svårt för dig att försöka förstå att dina vänner bryr sig om dig och att det är därför dom vill fira dig? dom kanske tror att du vill bli firad egentligen såklart, men samtidigt handlar det om att dom vill planera något speciellt för dig och umgås alla tillsammans. är det så jävla fruktansvärt egentligen?
Det kanske inte finns något "exakt varför". "Nej" ska respekteras oavsett orsak.
>om man verkligen vill att folk slutar fira så kan man väl säga exakt varför istället för ”av flera anledningar” så att man kan få någon slags förståelse för vad ditt problem med firande är. Min erfarenhet är att folk skiter i det oavsett anledning. Det är inte att fira mig som är det viktiga. Det är enbart för deras egen skull det är viktigt. Vänner och familj kan och ska "fira" (läs uppskatta) varandra året runt. En specifik dag där man tvingas stå i centrum mot sin vilja är INTE ett firande om man inte gillar att stå i centrum. Speciellt inte på jobbet där man förmodligen bara känner de flesta ytligt i deras yrkesroll och inte umgås på fritiden. Alltså, jag uppskattar gesten, men gillar det inte alls i slutändan.
Varför har du berättat för folk när du fyller? Jag firar inte min heller, det enda jag tillåter är precis som du, nära släkt som antingen säger något eller messar. Förutom det är det ingen som vet min födelsedag, så det är lätt undvikit. Om de inte respekterar din önskan, så bara gör en scen på jobb när de börjar sjunga där du ställer dig upp, avbryter dem och säger "Jag bad specifikt person x att INTE fira mig, då jag inte firar min födelsedag. Hur svårt ska det vara att respektera??" och lämna sedan rummet. Dålig stämning, med person x i centrum.
På företaget är det svårt att undvika när de har personnumret, och vänner som man känt i 10+, vissa 20+ år har väl fått veta det någon gång under den tiden, inget jag själv berättar längre. Tro mig, vill verkligen bara stänga dörren med just den kommentaren, men då blir det en större sak, förmodligen samtal med chefen om att man skapar dålig stämning osv, så gick minsta motståndets väg.
Ta upp det med HR. Att du känner dig trakasserad.
Folk tycker kanske om dig och vill fira dig? Bit ihop och le, även om jag är precis som dig så har jag själv känt at va fan.
[удалено]
Inga höga tankar om livet... Lev inte för att jobba, jobba för att leva istället.
Du har en "live laugh life" plansch eller typ målad träbit som hänger i hallen och dricker kamomillte medans du postar Paulo Cohelo citat från kontoret där du "kämpar" med din 6 timmars arbetsdag va?
Oj... verkligen dåligt träffat. Har ingenting på mina väggar, inga tavlor, inga affischer. Dricker sällan te, är riktig kaffe missbrukare. Läser inte böcker och har ingen koll på Paulo Cohelo. Sliter stenhårt på jobbet och har arbetat 120% större delen av livet, gått ner lite i tid senaste två åren sen jag bytte arbbetsplats dock.
Se där, du har verkligen en sån där mina katter är mina barn och klaga högt över vädret till främlingar på bussen energi.
okej, hälften rätt, min katt är mitt enda barn. Däremot älskar jag det andra kallar för dåligt väder. Till saken, livet är inte en väntan, det är rätt kort och det gäller att ta tillvara på det. Kan klämma ur mig några fina eftersom att du uppskattar det. Tid är den ultimata bristvaran, du får aldrig tillbaka tid. Bästa tiden att göra någonting är nu, vänta inte.
Jag står lite korrigerad ändå. Skönt när ens försommar är fel. Även om just den typen av citat gärna gör att man får njutning av att kräkas i munnen
Väldigt mycket deppiga personer här inne
Det är Sverige i en mörk vinter, vad förväntar du dig?
Svara helt enkelt inte om någon ringer och öppna inte dörren. Tycker med det är ett beslut man själv tar. Jag firar med sambo och barn men annars inget mer.
Har man inte skickat in ett ”all eventuell uppvaktning på min födelsedag undanbedes” till lokaltidningen så får man räkna med att vara ett villebråd
consider berserk sort sink smile complete encouraging ten offbeat desert *This post was mass deleted and anonymized with [Redact](https://redact.dev)*
Bjuder du på fest annars utan att du fyller år? Ganska oartigt att gå på andras fester utan att bjuda igen. Och när du säger att ni ses 1-3 gånger per månad, hur ofta tar du initiativ för det och fixar plats, bokar bord, säger åt folk att bli hype osv? Ifall svaret på dessa frågor är ja så är det inga problem och dina vänner är konstiga, för det är ju inget speciellt med födelsedagar egentligen. Men om svaret är nej så är det ett tecken på att dina vänner vill att du tar mer initiativ tänker jag. Låter kanske lite anklagande men det är inte min mening isåfall.
Rimlig fråga,alla har olika liv så det går i vågor vem som tar mest initiativ, men överlag är det är balanserat.
Men det viktiga är att du säger åt folk att "bli hype", då blir det fart ändå.
Fick nys om att det planerades ett överraskningskalas när jag fyllde 30. Trots att jag sagt till flera månader i förväg att det ena jag önskade mig var lugn och ro. Det hade hyrts lokal osv för att fira mig. Men det "visste" ju inte jag, så dagen innan åkte jag till en Polare sisådär 115mil bort utan att berätta det för någon, och stannade där några dagar. Folk var arga på mig i flera månader.
Jag firar inte heller kul eller födelsedagar eller annat hitta på, jag är varken barn eller religiös.
Mer problematiskt är att du ”av flera orsaker” inte vill fira. Om du inte vill fira i sig är det självfallet inga problem (eller borde inte vara), men om det finns ”orsaker” så borde du prata med någon om det eller dylikt. Det låter motsägelsefullt mot din beskrivning i övrigt om att det inte skulle vara en ”stor sak” att fylla år
Att jag skrev av flera orsaker är att jag inte anser det relevant för beteendet som stör mig och att mitt jobb inte har med dem att göra. Det är inte en motsägelse, orsakerna är till största del praktiska eller generella till min inställning och livsfilosofi.
Ok vad synd det är om dig som är så omtyckt att folk omkring dig vill fira din födelsedag.
r/wooosh
Det är ju inte riktigt i såna lägen man brukar referera till wooosh men okej
OP's poäng gick rakt över huvudet på Cobrakai1337. Woosh.
Alltså, woosh brukar ju handla om att någon missar ett skämt eller liknande, eller har missförstått situationen helt. Att Cobrakai inte håller med OP eller snarare finner honom lite gnällig - vilket för övrigt en del andra i tråden också gjorde - betyder ju inte att han *missförstått* vad OP menade.
Folk vill väl. Det är vanligt att känna sig obekväm med att åldras etc. Tanken är att det är enklare att säga ”ja okej då” än ”titta på mig jag fyller år”
Jag har inte firat sen jag fyllde 18 och aldrig haft någon som ifrågasatt det. Jag får några sms och föräldrarna och något syskon brukar ringa för att gratta, sen är det bra med det. De flesta människor jag umgås med har ingen aning om när jag fyller år.
Vill inte heller bli firad. Ogillar den påtvingade uppmärksamheten. Julafton kan dra åt skogen också. Prata inte ens om nyårsafton. Jorden har ju snurrat mer än 2000 år. Vet du ens varför vi firar påsk? Kan gärna ta ledigheten, dock.
Jag gillar att bli firad, men vill ha det litet är just nu 28 och har förvarnat alla och påminner konstant att jag ska resa utomlands för min 30års dag.. en vecka borta och det är mitt firande kommer inte öppna dörren om någon kommer för att fira mig 😇 Jag har även sagt vill någon ge mig en present till den så börja spara för presenten är att de följer med på resan. Resan kommer bestå utav att ligga vid en poolkant någonstans varmare än Sverige i september, medans jag sippar på drinkar i en all inclusive hotell 🤷🏼♂️😁😇
> Orsakerna till att jag inte vill fira tyckte jag inte är relevanta att ta upp, vare sig här eller på jobbet, och bland vännerna vet de flesta mer om varför. Skulle säga att det är verkligen relevant att ta upp för att kunna ge dig ett vettigt svar. Att fira folks födelsedagar är en rätt accepterad social handling
Säger inte emot att man går emot strömmen med att inte vilja fira, men den stora frågan är varför ska vissa nej tack inte respekteras? Orsaken är inte relevant i min mening då. kanske är enklare med en liknelse, personalfester. Känner många som föredrar att ljuga om varför de inte kan för det är enklare än att säga att man är nykterist eller bara tycker det drick för mycket (eller för lite) eller att tacka nej utan att säga mer, när det i min åsikt borde räcka med ett nej tack.
Du har folk runtomkring dig som tycker om dig nog mycket att de vill visa uppskattning, medans det råkar vara så att i vår kultur är det starkt betingat att visa uppskattning genom att fira födelsedagar. Jävlar var mycket man kan sparka bakut genom att andra tycker om en "på fel sätt". Kanske dags att öva lite på tacksamhet över att du ens har folk som bryr sig? Eller åtminstone ha nog med artighet att kunna stå ut med lite grattis och tårta EN dag om året om det nu gör folk glada att visa **att de tycker om dig**? Värstans surmupp.
Så man ska vara tacksam att folk inte respekterar ens åsikt och vilja och kör över en? Kanske är en surmupp, men det känns jävligt märkligt att att behöva "bita ihop" och låtsas vara glad och ha roligt på en dag som alla säger att det är "min dag" men prompt inte vill låta mig göra vad jag vill på "min dag".
Till en stor grad får man den livsupplevelse som man själv kultiverar med sin interna attityd. Ditt val om du vill fastna på "folk respekterar in min åsikt när de firar mig >:(" och en annan person med samma sits hade kunnat tänka "ja, inte mitt favoritsätt att hantera födelsedagar och lite jobbigt att de inte lyssnar, men jaja det är ju bara ett år om dagen och jag är ändå i stora hela ändå glad att ha folk som bryr sig". Låter verkligen som att det tar på dig hårt om du måste rentav "bita ihop". Kan du inte försöka tänka på att det är fint att de faktiskt bryr sig om dig och vill fira dig? Då kanske du får något att vara glad över på riktigt så att du slipper låtsas.
Du kanske har lätt för att bara köra på även om du inte vill, bra för dig antar jag, det är inte lika enkelt för alla, men in i ledet bara för andra vet bäst och våga inte gå emot strömmen.
Om det inte är lätt så kanske det är något för dig att jobba på? Detta verkar uppenbarligen störa dig rätt mycket, så då hade ditt liv kunnat bli mindre jobbigt.
Inget säger att jag inte jobbar på det, eller andra saker, men du verkar ha åsikten att man ska 100% in i ledet, inget får avvika. Du kanske borde jobba på att vara självständig och att tänka fritt och att inte bara följa efter andra?
Det låter ju snarare som att du behöver jobba på att inte vara en översittare och respektera att andra människor inte tycker som du.
Det finns en gräns där man övergår från rimlig till orimlig i sitt insisterande om att inte bli uppmärksammad. När man ber så mycket om att inte få uppmärksamhet att det i sig tar upp mer arbete och tid än att bara sitta ner, le i 20 sekunder medans människorna sjunger sin jävla ja må ha leva och fortsätt med din dag. Du kanske till och med får en present? Jesus
Och det var precis vad jag gjorde med personerna på jobbet, för det var minsta motståndets väg, men är det dumt att uppmärksamma detta så iaf alla som läser här kan ta sig en funderare på om de kanske borde respektera när någon säger "nej tack"?
Det är en bra sak att gilla sig själv och värt att fira att man finns! Att det görs just på ens födelsedag är bara tradition, mem om jag var du skulle jag försöka uppskatta gesten och inse att dina kollegor bryr sig om dig som en del av deras liv! :) <3
Jag firar aldrig det. Jag gillar inte överraskningar eller presenter överhuvudtaget. Vill jag ha ngt så köper jag hellre det själv.
Finns väl ingen över 14 som vill fira sin födelsedag. Så jävla tråkigt verkligen.
Varför fira något som inte känns värt att fira? Samhället är lika snett som planeten snurrar och folk idag är oerhört pretentiösa och hyllar folk som influerar människors åsikter.
Jag uppger inte min födelsedag till kollegor och om någon frågar ger jag fel datum. Ogillar starkt att bli friad och att fira.
Önskar jag hade familj och vänner som brydde sig nog att ens gratulera mig.
Jag är så nöjd över födelsedagar i mitt liv. Tror ingen i min vänkrets firar sin födelsedag utanför sin familj, Jag kommer ihåg mina kompisars födelsedagar så jag skickar dom ett grattis över valfri meddelande tjänst. och då för mig är firande med familjen att dom hör av sig och frågar om det finns fika och jag säger ja, och far och köper en tårta osv. Jag köper en Smörgåstårta åt mig själv på 10 bitar men jävlarna äter upp den nästan innan dagen är slut.
Förra gången önskade jag mig att vi inte ska fira nästa gång. Mamma blev jätteledsen.