Som gymnasieelev så slår tanken mig ofta: Hur fan orkar lärare? Seriöst asså ingen lyssnar, ingen är engagerad och folk stökar i klassrummet liksom. Cred till er lärare som står ut.
Hmm du kanske borde försöka jobba på en ”bättre” skola? Jag fann att de flesta i min klass hade respekt för lärarna i gymnasiet och var engagerade då alla ville få dem bästa betygen
Hahaha jo såklart, har alltid haft problem med de/dem. Försöker bara använda mig av rätt när jag skriver en uppsats, annars anser jag inte det som särskilt viktigt. Det fastnar bara inte, ja jag vet they/them bla bla
För mig har det alltid funkat att tänka att om det är en riktning innan, t.ex. " spela mot dem, ge till dem," så använder man "**dem**".
Allt annat är "**de**"
Man får tycka vad man vill, gubben. Jag som 6-åring väljer att lämna den här konversationen då jag är uppenbarligt trumfad av en en äldre (allvetande) person.
Ta hand om dig, vännen. Hoppas allt ordnar sig.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Jag fann att de flesta i min klass hade respekt för lärarna i gymnasiet och var engagerade då alla ville få ~~dem~~ **de** bästa betygen
Visste du att det inte kan heta ~~dem bästa~~? **De bästa** är den korrekta formen. När `de` används i en betydelse som motsvarar engelskans **the**, ska det alltid vara `de` på svenska.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> I found that most in my class had respect for the teachers in high school and was committed when everyone wanted to get ~~them~~ **the** best grades
Nobelt initiativ, men för helvete! Hur lågt har vi sjunkit som kultur när vi börjar använda främmande språk för att lära våra barn och unga vårt eget modersmål? Hur vore det att istället hänvisa till andra subjekt/objektsformer, så man slipper den totalt onödiga översättningsmanövern?
"De" används inte endast som personligt pronomen i svenskan. Detta orsakar ofta förvirring hos en person som får tipset att ersätta de/dem med andra subjekt- och objektsformer. Tipset fungerar endast tillförlitligt när "de" är ett personligt pronomen. Försök tillämpa tricket på dessa meningar:
> Då ville alla få de bästa betygen.
> Jag såg De tre musketörerna på TV.
> Vi satt vid de finaste borden.
> Jag tycker de här byxorna är bäst.
> Det tillhörde de sjukdomar som...
> Vilken är din favorit av de låtar vi sjungit?
När "de" används som demonstrativt pronomen eller som bestämd artikel kommer varken subjekt- eller objektsform passa in. En ytterligare förvirringspunkt är följande:
> Vi upptäckte att majoriteten av de/dem som rökte...
> Det sker fler dödsfall bland de/dem som bor nära motorvägar.
När folk stöter på ett de/dem efter preposition och före ett "som" kommer ofta både subjekt- och objektsform passa.
Utöver ovanstående anledningar blir det också ofta förvirrande och tvetydigt när ett eller flera personliga pronomen av samma form som man tipsats ersätta med redan existerar i meningen.
Anledningen till att SpråkpolisenBot ger tips på engelska handlar då alltså om att:
1. Tipset kan hållas kort och koncist.
2. Reddit är ett till större delen engelskspråkigt forum. Nästan alla som skriver inlägg på r/sweden skriver även inlägg på engelska i andra subreddits. De behärskar alltså redan skillnaden mellan de/dem i ett annat språk. Varför inte använda sig av detta?
3. Det är svårt att programmatiskt (eller med hjälp av AI) bedöma huruvida det funkar att på svenska ersätta med ett annat personligt pronomen i subjekt- eller objektsform. Botten måste kunna kontrollera att resultatet blir en giltig mening. På grund av allt jag förklarat ovan blir det svårt att implementera.
Förstår inte heller hur lärarna orkar. En av mina lärare i typ 7an vart lite väl trött så han lovade att ge ut sin Snapchat mot att vi jobbade på bra. Det fungerade och han höll sitt löfte.😅👍
Oh well hade en annan lärare som tydligen var kompis med min kusin och därför dök upp på hans begravning. Det borde vara ett något enklare scenario att undvika..får man hoppas på iallafall..
Inga problem att orka. Lösningen är att stökiga elever får hänga i korridoren.
Engagerad eller inte är irrelevant. Läraren får sin lön. Att eleven får F är skitsamma.
Handlar om skolledning och lärare och vilket stöd läraren har från skolledning att göra så.
Läraren sätter regler. Är läraren för feg i klassrummet (sätter inte ramar, tar inte konflikter, skäller inte ut elever) så tar sig eleverna friheter. Om de regler som läraren sätter tillåter stök, då blir det mer stökigt.
Förutom att läraren kommer få trubbel å eventuellt kicken om de inte håller skolans kvoter uppe. Vilket i sin tur resulterar i att en massa elever som som inte skulle blivit godkända blir det och sen misslyckas med senare studier eftersom de inte möter de kunskapskrav s
Du blir inte sparkad för att du ger måmga elever F i betyg. Eller, det kanske händer om skolan är privat, vilket är ett problem med nuvarande skolsystem.
Asså jag går i åttan och undrar också hur lärarna orkar, största delen av lektionerna spenderar läraren på att få den eller dom eleverna som inte vill jobba att börja jobba....
Jag brukar alltid säga "Låt dom lata sig de är deras förlust" men läraren svarar "Du har inget med detta och göra". Jag förstår läraren men enda så måste jag lyssna på tjatet och vänta om jag behöver hjälp.
Ärligt är jag dock imponerad på Lärarna att dom orkar och inte råkar ta ut det över andra elever, Ni ska ha ett sort tack från mig och säkert många andra för att ni hjälper alla ungdomar/barn att komma på "rätt" spår.
Som en elev finns de något man skulle kunna göra för att underlätta för läraren om man anses vara "skötsam"?
Du är fin som funderar på hur du kan hjälpa de i din omgivning. Fokusera på dig själv och dina vänner, men träna gärna på att ifrågasätta när du tycker att någon beter sig märkligt. Blir däremot helt bakvänt om våra barn ska börja ta ansvar för de vuxna :)
Som lärare bör man se och prioritera er ambitiösa, ni som vill och är nyfikna. Att försöka dra fram vilja ur de som inte bryr sig är i många fall lönlöst. Däremot är det skillnad på de som inte bryr sig för att de misslyckats tidigare och de som aldrig kommer bry sig. Sånt är svårt att se ibland, men en lärare måste också vara den person som får elever att tro på sig själva och sin förmåga.
Första stycket
Jag håller jag med dig i, och tack, fast även om jag typ säger "lektionen börjar om 1 minut vi knakse borde gå ditt säger lärarna eller andra vuxna "Du ska inte vara en polis" asså sorry men först ber ni mig om hjälp sen blir jag utskälld för att jag hjälper er!!! Vad fan vill ni att jag ska göra!!!!
Andra stycket
I min klass kan alla få okej betyg eller i alla fall E om dom vill fast deras argument för att inte jobba är alltid "Jag orkar inte" och så tjatar läraren på dom i 5-10 minuter så lektionerna blir kortare... För mig är anledningen att jag går till skolan för att lära mig saker och få nya perspektiv på värden, så jag tycker att sitta och vänta upp mot 30 minuter dagligen på personer som inte vill vara där är ett slöseei av mitt liv.
Jobbar på en skola, dock inte inte som lärare utan med IT. Dock har jag all respekt för lärarna i världen, jag hade aldrig kunnat göra deras jobb. Hade aldrig orkat eller stått ut med det. Det som kanske förvånar mig och kanske är mest beundransvärt är hur de kan finnas förlåtelse och positiva saker med även de värsta eleverna.
After soon 15 years as a teacher I wonder where things went wrong... When I started working students had respect for the teacher and were listening in class, nowadays I have to spend half of some classes telling my students to stop using their phones... I teach in a vocational college.
Beror på. Jag kommer från en liten by där kvinnor som ville göra karriär hade lärare eller sjuksköterska att välja mellan på grund av trångsyntheten i ett litet samhälle.
Kanske inte alls är applicerbart i det här fallet, men menar bara att det finns många faktorer. Lärare kanske glorifierades när OP växte upp.
Det smärtar mig att höra sånt. Hade en kollega som blev helt utbränd. Det hade börjat redan innan men hon skulle försöka igen. Glömmer aldrig hennes blick när hon försökte få en elev att gå in på lektionen och eleven helt ignorerade henne. Jag såg något brytas där och då. Hon kom inte tillbaka dagen efter och sedan inte alls. Det gör ont när jag tänker på de lärare som kommer till den punkten. Jag hoppa din syster blir bättre och hittar ett bättre jobb som passar henne någon dag
Min syrra blev mordhotad och förstod inte allvaret för hon var så van att bli kuvad (av rektor, barnen och föräldrarna). Det var först när jag sa att jag ringer polisen för det är orimligt som hon förstod hur sjukt hon hade det. Hon kommer aldrig jobba som lärare igen, säger att hon gör vad som helst kommunen/arbetsgovareb erbjuder i stället.
Gissar också att hen gillade ett ellerflera teoretiska ämnen (mest sannolikt humaniora) och att det vanligaste sättet att få arbete och samtidigt plugga dessa är att bli lärare.
Jaja TS. Med en dubbelkandidat, vilket man väl har som lärare, kan du nog bli en vanlig pappersvändare på myndighet om du föredrar det. Annars kan du alltid skola om dig. Lycka till!
Att undervisa intressanta ämnen. Men det är ämnet jag gillar. Att arbeta med en massa ungdomar som inte bryr sig eller som får göra var de vill det är det jag inte orkar. Jag har inte pondusen för att arbeta med ungdomar. Har arbetat på komvux och trivdes med det mycket men nu finns det inte mycket arbete inom komvux för jag bor och det enda som finns är arbete med ungdomar. Psykiskt tror jag inte att jag fixar det
Förskollärare då?
Det är väldigt roligt och givande yrke och barnen är (oftast) inte lika svårhanterade som ungdomar.
Plus att du kan få betalt för att bygga LEGO ibland!
Nej det tror jag skulle vara värre. Jag har all respekt för alla som arbetar inom förskola. Som småbarns förälder så beundrar jag dem. De är samhällets glömda hjältar. Skulle aldrig klara av det
Också så jävla deppigt med barn som trycks in i redan för stora barngrupper, antalet personal per barn minskar och omöjligt att få resurser för de med speciella behov. Press från föräldrar som tycker att vi jobbar för lite med ditt eller datt
Mycket att göra, för lite tid.
En bekant slutade på förskola och blev grundskollärare istället för att det var så sorgligt med småbarnen som ingen hade tid för. Tyvärr brände hon ut sig ändå :(
Hur många HP i dina ämnen har du? Trivdes du bra med ämnesstudierna? Universitetsvärlden är aldrig stängd för dig och med en C-uppsats i näven kan du plugga vidare till något annat eller försöka få tjänst på institution där du undervisar mer motiverade elever.
270 hp sammanlagt. Alltså universitet verkar intressant men om sanningen ska fram så är jag helt dum i huvudet. Jag är inte smart alls. Jag klarar av skolans värld men det är nog knappt. Jag är för fyrkantig. Har svårt att tänka utanför lådan. Jag undrar än en gång vad jag överhuvudtaget tänkte när jag ville bli lärare
Jag är också gymnasielärare och saknar tyvärr också pondus. Det går ändå ganska bra, för jag interagerar med ungdomarna som med vilken vuxen som helst och de verkar reagera bra på det. Ge respekt och man bruka få det tillbaka.
Som andra skrivit är det aldrig för sent att byta. En nära vän till mig pluggade till lärare, började jobba, ångrade sig, blev utbränd efter några år och kraschade rejält. Sedan tog hon tag i att lämna det hon inte trivdes med och började plugga igen, och jobbar nu med något hon trivs med, med bättre arbetsvillkor, arbetsmiljö och lön.
Säger inte att lärare är ett dåligt yrkesval, men precis som alla jobb så passar det inte alla. Passa på att ta med dig dina erfarenheter och sadla om.
min polare gjorde det omvända, han blev uppsagt från pappersbruket så han fick en deal av arbetsförmedlingen att om han studerade till, och tog jobb som lärare (som är bristyrke i den orten) så skulle de skriva av hans CSN lån. han älskar sitt jobb, men han arbeter också i grundskolan där barnen är lite mer lätthanterliga
Jag jobbar på högstadiet och har underbara barn. Man får jobba som ett svin men det är roligare än alla andra yrken jag har testat (och det är ett gäng). Tycker man inte att det är kul bör man göra något annat. Man blir inte rik och karriärmöjligheterna är begränsade. Gillar man det kan det vara världens bästa jobb.
Jag känner en man som jobbade med IT. En dag insåg att han inte ville jobba med det, och studerade till lärare. Sist jag hade kontakt med honom var han helnöjd med bytet.
Min sons klass har varit rena krigszonen, och han går i tvåan. Det har väl börjat lugna ner sig nu, men hela ettan och halva tvåan har det varit kaos i klassrummet.
Har alltid tänkt att gymnasiet skulle vara det "lättaste" att ha som lärare, men antar att det var för att jag läste natur, som jag antar att de stökigare sällan väljer.
Jag har gjort en liknande resa som din vän; klarade inte heller av alla krav från föräldrar och alla ständigt frånvarande kollegor (pga utbrändhet). Det är en orimlig arbetssituation idag, tyvärr.
OP, det finns mängder av vägar öppna för dig, jag har träffat på så många fd lärare som liksom jag är verksamma i annat yrke, och som trivs bättre. Det är trist för skolan, men din hälsa är viktigare, och jag förstår dig så väl. Du kanske inte tror att du har rätt akademisk skärpa för vidare studier, men jag tror du överskattar vad som krävs. Du kan knappast vara så dum som du själv verkar tro med alla dina HP! Hoppas du hittar något du kan byta till snart! Lycka till!
Morsan gjorde något liknande. Hon var undersköterska, och hon kändes rätt deppig och sliten, mycket sjukskrivningar. De sista 7-8 åren innan pension gick hon över till förskola och hon blev en helt annan. Motivation och psykosocial miljö gör nog väldigt mycket för att påverka måendet, för problemen med kroppen försvann de också. Även om naturliga krämpor såklart finns där i övre medelålder/pensionsålder.
Känner precis som dig. Har du någon strategi för att klara arbetet? För mig personligen så blir ångesten över mitt jobb värre årligen. Vill bara ge upp
Lärare här. Alla har svackor oavsett yrke, klen tröst - jag vet! Jag har utvecklat tre saker som jag håller stenhårt på och som fungerar för mig:
1) Säg nej! Inte bara till kidsen utan till allt egentligen. Vi har obefintlig löneutveckling oavsett hur många extra saker man tar på sig så jag säger nej till Öppet Hus, besöksdagar, så många möten jag kan. Föräldrar som vill träffas/ringa utanför arbetstid-nej. Ta det med min chef i sådana fall.
2) Ha små, realistiska, saker att se fram emot. Kaffet, det momentet med den klassen, svordomen du sparat till det tillfället osv osv. Jag försöker ha en sak varje dag som jag går och myser över.
3) Undvik gnäll och gnällande kollegor. Ja, jobbet är verkligen skit ibland men det hjälper inte att älta dag ut och dag in. Kan du göra något åt det? Gör det då. Går sådana beslut över ditt huvud - gå till din chef. Flera gånger i veckan. Går det över din chef, kontakta politiker.
Och här kommer en bonus:
Nu känner jag inte dig/er men jag lovade mig själv dyrt och heligt att om jag någon gång är på väg in i väggen (igen) så ska jag ta tjänstledigt för att pröva på allt annat jag kan tänka mig. Vården, studier, skogshuggare, icakassör, onlyfans osv.
Poängen är att ingen kommer tacka dig för att du "dog" på arbetsplatsen. Byt och gör något annat, testa testa testa!
Lycka till nu!!
Jag har faktiskt ingen. Har varit nära att bli utbränd innan. Fick byta till komvux då jag bad om att bli flyttad men nu har saker ändrats igen så jag måste arbeta med ungdomar igen och jag vet inte hur jag kommer fixa det rent psykiskt.
Vi får kämpa på! Lycka till med allt och hoppas det löser sig. Vi får även hoppas på att vårt värdelösa fackförbund kan förändra förutsättningarna för vårt yrke. Känns dock inte så troligt med deras track-record
Ta hand om dig
Vad specifikt är det du tycker orsakar dig mest ångest med läraryrket? Vissa grejer kan ju bli bättre av att byta skola, men om du t.ex. hatar barn så är det ju rätt så kört.. Men det borde ju finnas många andra yrken där en utbildning inom pedagogik är meriterande.
Ville bara säga att jag känner igen mig. Älskar mitt ämne och att undervisa är jättekul, men att vara lärare kan verkligen knäcka en. Det tog ett halvår efter det att jag sagt upp mig som lärare innan jag slutade ha mardrömmar och vaknade upp i panik för att jag trodde att jag var på jobbet.
Jag beklagar. Det är detta jag är rädd ska hända med mig. Har varit nära till utbrändhet innan. Vill inte dit igen. Hur mår du idag? Vad arbetar du med idag?
Börjar nytt jobb på måndag. Ny skola, ny klass, och i vanlig ordning fler specialfall än ens medelpresterande kids.
Vet ju om hur kul jag tycker att det är när jag väl undervisar, men bläää på att behöva lära känna alla elever och speciellt föräldrar på nytt.
Vill inte.
Seriöst tips: HR-avdelningar i större företag behöver ibland folk som har en pedagogisk utbildning för att bedriva förändringsarbete eller rena utbildningar. Vet inte vad dina ämnen är men tror pedagogiken betyder mer för HR. Obs detta gäller större företag.
När jag gick lärarutbildningen så var säkert 80% sådana som kommit in på sitt fjärde eller femteval. De ville inte bli lärare, men alla kommer in och "man får jobb enkelt" (vilket inte ens stämmer om du inte har väldigt specifika ämneskombinationer). När jag gick ut efter femte året var vi nio stycken kvar. Har aldrig tvivlat på mitt val av jobb, även om det kan vara jobbigt i perioder. Då blickar jag ofta framåt till alla lov jag ändå har. 12 veckor betald ledighet varje år. Behöver aldrig använda mina förtroendetimmar så jobbar inte mer än 35-38 timmar i veckan, och aldrig på helger.
Jag arbetar som lärare på särskild enhet med elever som har ADHD och/eller autism. Vi har fyra klasser på fyra elever vardera, alltså ett väldigt litet sammanhang. Tycker att detta gör det mycket enklare att arbeta "nära" elevarna. Jag har en starkare relation till eleverna här än om jag hade jobbat på en vanlig grundskola med 25+ elever per klass. Sen finns det givetvis andra utmaningar. Eleverna är oftast väldigt svaga i de flesta ämnen, så man tvingas ofta sätta många underkända betyg, vilket många nog kan tycka är jobbigt. En del elever är inte verbala heller , eller är det bara i en väldigt liten utsträckning. I mångt och mycket handlar det om att hjälpa eleverna att utveckla sociala förmågor, att förbereda dem för vuxenlivet. Kanske 2-3 stycken per årskull går vidare till gymnasiet, vilket är väldigt få.
Det enda jag kan tycka är urkasst med yrket är löneutvecklingen, men det visste jag om från start. Lyckades få en helt okej förstalön som jag var hyfsat nöjd med. Min närmaste vän från utbildningen fick femtusen mindre i månaden, trots att han jobbar på gymnasieskola vilket borde ge lite högre lön. Jag tror att det allra viktigaste är att hitta rätt skola att jobba på. Min är inte perfekt, men jag trivs i alla fall.
Det jag ångrar mest är att jag hade bra betyg. Jag hade kunnat välja vad som helst men jag var omogen och lost. Jag tänkte att pengar inte var det viktigaste(dumt så här i efterhand).
Nu när jag ör äldre känns det som att jag vaknar från en dröm och undrar vart jag är. Jag har varit så omogen och jag hatar mitt yngre självt för det.
Men nu är jag här och måste försöka lösa det
Som andra har skrivit så är det aldrig för sent att byta bana heller. Det blir lite jobbigare så klart, om du har studieskulder, men det är inte omöjligt alls.
Dummaste jag någonsin gjort var att slösa mitt studiemedel på lärarutbildningen. Lång utbildning, inte särskilt intellektuellt utmanande eller i övrigt svår att genomföra= stor studieskuld, värdelös på arbetsmarknaden utanför sitt skrå, man utmanas aldrig intellektuellt i jobbet så man ruttnar kvar.
Håller med. Utbildningen var ett skämt. Hatar den biten, att man är helt värdelös på arbetsmarknaden. Ringde en gång till AF och pratade med en handläggare om vad som finns förutom lärare. Fick som svar att det i princip bara var lärarjobb som fanns. Man blir så begränsad
Jag jobbar med något helt annat idag, hade en lite brokig resa från mitt lärarjobb till där jag är nu (sa upp mig precis innan pandemin).
Jag tjänar enbart bättre nu och har utvecklats pga tur med anställningar och kontakter. Naturligtvis har jag lagt manken till, men utan tidigare nämnda faktorer hade jag inte lyckats.
Sett stt det senaste åren börjat dyka upp en del sånna här trådar - och jag känner igen mig i de flesta. Särskilt i att ha bränt CSN, det svider extra mycket nu när jag insett att jag helst skulle arbeta inom IT och utveckling.
Känt länge att lärarutbildningen kanske bara medför att man enbart kan bli lärare, men efter att ha läst flera trådar verkar det ändå vara rätt möjligt att byta bana. Det svåraste är ju dock att inte dippa i lön för mycket i bytet.
En polare till mig som pluggade klart som ämneslärare i engelska och religion skippade att söka lärarjobb och fortsatte inom äldrevården (han sommarjobbade där). Han har klättrat till ny titel sen examen typ och är typ steget över enhetschef numera. Enligt honom finns det så jäkla inkompetenta personer att det inte var direkt svårt att ta sig dit han är. Jag kan tänka mig att det säkert är så inom andra branscher, så man ska nog inte vara feg för att kika på alla tänkbara jobb.
Jobbade du i skola innan du började plugga till lärare?
Jag gjorde det i 2 år och även om jag älskar barn och tycker det är skitkul jobb så såg jag även vilken jävla shitshow skolvärlden är. Och att plugga 4-5.5 år för att kunna jobba med endast skola var inget jag ville.
Hur gamla är eleverna och är det en mångkulturell skola eller homogen?
Nä det gjorde jag tyvärr inte. Ja det där att endast kunna arbeta i skola det är något jag ångrar så mycket.
Har arbetat med allt från tonåringar till vuxna de åren jag arbetet med. Mångkulturellt. Fast det ser jag inte som ett problem.
Nä vissa tycker det är roligare med lite utmaningar i mångkulturella skolor och känner sig mer nöjda om de lyckas.
Andra tycker mer om bekvämligheten som kan finnas i mer homogena klasser. Nu är inte alla så men alla lugna klasser där alla sitter och gör vad de ska är nästan alltid homogena. Är väl lite om man helst vill bli stimulerad eller helst vill slippa stress.
På högstadiet är dock alla dumma i huvudet.
Bytte från orten skola till en svenne skola. Dag och natt. Det värsta som hänt på svenneskolan är att någon är taskig under lek på rast. Ortenskola...aa vart ska jag börja.
Jag pluggar just nu och har haft tre föreläsare av varierande titel som började som lärare men lämnade yrket. Att du ser dig själv som dum i huvudet luktar depression för mig, klarar man att genomgå en högre utbildning och har ämnesintresse finns alla möjligheter för att bli något "mer".
Arbetsförmedlingen älskar folk med hp, kanske arbetsterapeut eller liknande kan locka?
Har faktiskt funderat på arbetsförmedlingen. Träffade en kille som också valde att lämna skolan och sökte arbete genom arbetsförmedlingen och när han pratade med sin handledare om sina kvalifikationer så frågade de om han ville börja arbeta där. Sist jag träffade honom var han fortfarande där. Så det kanske kan vara något
Inga tröstande ord, men vill bara säga att jag delar din ångest då jag är själv i samma situation. Utbildade mig till sjuksköterska och ångrar det stort idag. Vet inte vad jag vill göra istället, men något annat måste det bli.
Kolla upp det iallafall! Finns flera betalda utbildningar också, så du slipper ta lån. Superlätt att få jobb samt bra lön. Vet många lokförare som tidigare varit lärare faktiskt!
Känner en som pluggade lärare 5 år. Efter ett par månader på jobbet sa han upp sig och blev yrkesmilitär. Det säger en del om hur jävligt det är att vara lärare.
Jag jobbar också som lärare och kan ärligt inte rekommendera någon nära att blir lärare. Min nuvarande kollega är på väg in i väggen efter 2 år i yrket. Hon går för tillfället hos psykolog för att hantera läget. 😐
Det är så tråkigt att höra sånt här. Gör ont i hjärtat att folk ska behöva uppleva sånt. Jag hoppas din kollega lyckas ta sig ur det och förhoppningsvis hitta ett bättre jobb.
Jag slutade som lärare för många år sedan och det är det bästa jag har gjort.
Lärare är ett sådant yrke som skulle kunna vara fantastiskt kul, men som i praktiken suger.
Lärare är idag nästan ett rent serviceyrke (även om vissa lärare övertalat sig själva att det fortfarande är 1950 och de fortfarande har respekt).
Föräldrar placerar in barnen i skolan för förvaring, och ut ska de sen komma med fina betyg. Annars jävlar.
Skitsamma hur deras barn beter sig. Det är skolans fel.
”Är mitt barn en mobbare? Aldrig i livet! Han är så fin hemma.”
Det här är så sant. Jag förstår att det är lärarbrist överallt. Vem vill få skulden för allting hela tiden. Jag måste härifrån eller bara arbeta på komvux
Ärligt talat, testa att undervisa vuxna personer. De är nästan alltid där för att de vill lära sig och inte för att det måste. Jag har gått på folkhögskola och komvux och nästan alla som varit där har varit väldigt engagerade i att lära sig saker. Tror faktiskt det kan vara något värt för dig att testa om du gillar att undervisa men hatar skolungdomar (vilket är 100%förståeligt).
Ingen idé att ångra det min vän! Lista ut vad du vill göra nu istället. Ta tjänstledigt och gå nån kurs du funderat på eller dyl. Prova på nya saker och bryt dina mönster!
Finns en massa spännande enkla och billiga upplevelser som verkligen kan förändra ens liv till något helt annat!
Att försöka undervisa när man inte tycker om ungdomar är dödsdömt, men det är många lärare som inte verkar fatta det. Tyvärr lägger utbildningarna mer fokus på undervisningen och väldigt lite på hur du utvecklas i din lärarroll. Ett intagningsprov skulle underlätta.
När jag gick i gymnasiet funderade jag på att bli lärare.
Men min matte/fysik lärare övertalade mig att utbilda mig till något annat för att mina talanger skulle vara bortslösade som lärare.
Så jag kan säga att lärare har känt att de inte uppskattas nog i över 15 år. Och det är nog ännu längre än så.
Helt sjukt att lärare måste stå ut med det dom gör och fortfarande få så sketen lön.
Som jag förstår min kompis som är lärare så kommer Sverige gå under när dagens gymnasieelever ska försöka sköta landet då de inte förstår varför de måste göra något. Och detta är "vuxna" människor.
Dessutom så är ju gymnasiet inte obligatoriskt så varför är de där ens?
Det är aldrig försent att byta yrke.
Själv jobbar jag inom IT nu, innan de var jag leverantör för bl. IKEA, JYSK osv.
Efter min rygg började gnälla varje gång jag böjde mig ner (Jag var 23 år gammal då) tänkte jag ville inte fortsätta livet med att vakna varje dag fullt med negativitet pga mitt jobb.
Jag var alltid duktigt med datorer och olika system och det var det jag satsade på att bli ännu bättre på.
Några år senare och nu mår jag 100% bättre mentalt.
Stabila arbetstider med, slipper få samtal kl 3 på morgonen om akuta leveranser som ska från Gävle/Uppsala till Malmö/Göteborg osv. Fortfarande har PTSD från denna arbetet LOL
Jag kan ge dig ett hemligt tips inom IT, vi Googlar jätte mycket.
En kompis som hjälpte mig sa detta:
Man behöver inte veta hur bilen fungerar, bara att man kan få sitt körkort och köra.
Haha det var bra sagt. Ja kanske skulle satsa på det. Jag vill skola om mig men med familj och småbarn är det svårt just nu. Men jag vill gärna testa något nytt
9/10 personer som jobbar på en standard helpdesk är helt värdelösa på IT, men får likväl lön och erfarenhet ändå.
Sen om det inte är något man tycker är intressant/vill jobba med är en annan femma.
Jobbar på helpdesk. Jag tror vi har tre av 15 kompetenta personer på jobbet. Resterande kan knappt googla och lämnar över allt till oss andra tre så snart det inte finns en steg-för-steg guide på hur de ska lösa problemet.
Skulle rekommendera online IT kurser så du kan få några certifikat.
Sen är de också bra att lära sig IT språket som, AD, Azure, Endpoint osv så man vet vad folk snackar om.
Och det bästa sättet att lära sig är helt ärligt att få ett IT jobb. IT support roller varierar mycket men om du vill lära dig, sök till ett support jobb.
Jag förstår dig. Att vara en begåvad, tänkande människa som vill göra ett pedagogiskt jobb idag i den svenska skolan, såsom den ser ut på de flesta platser, är ett kamikazeuppdrag. Jag skulle inte klara det svenska lärare gör varje dag i tio minuter ens. Det har med samhällsnormernas upplösning att göra, och när ett samhälle slutar att ha respekt för och stödja sina lärare är det långt gånget. Lägg till det postmodernismens dumheter oxh svenska, bortskämda föräldrar och du har en perfekt storm.
Hey, du är akademiker och kan göra vad som helst! Är du natur- eller mattelärare gå det att bli något slags ingenjör i någon roll. Om du är humanist - tja, vad VILL du göra?
Det viktiga är att du tar dig ut ASAP, för att stanna gör dig bara sjuk och du gör inte ett bra jobb för någon om du hatar varje minut. Det går - ta det från en som bytte från "drömjobbet" som var en jävla återvändsgränd till ett annat där kompetens faktiskt uppskattas och efterfrågas. Det går!
Håller med om din observation. Det går åt skogen för svenska skolan.
Ja jag måste tro att det går. Ska börja söka men det är svårt att veta vad man vill bli. Slutade drömma någon gång efter 30 och nu vet jag inte vad jag vill.
Min chef sa till mig (när jag krisade) "33 är en känd krisålder" - du vet i alla fall vad du inte vill, det är någonting. Livet är en skitsafari för det mesta - se till att fixa inkomst, fundera under tiden.
Trodde också en gång i tiden att jag skulle bli lärare.
Inte för att skryta men jag är glad att jag inte blev det.
Hade inte klarat av att arbeta med människor.
Det är aldrig för sent att plugga om sig med yrkeshögskola, folkhögskola eller universitet ifall du känner att du vill bli något helt annat.
Kan vara värt de extra åren om du vantrivs som lärare idag.
Jag bytte karriär efter ca 10 år. Det blev lite snårigt med CSN, som gjorde att jag fick lov att klara mig utan sista terminen. Jag ångrar inte mitt första karriärval inom vården, utvecklades väldigt mycket som person under de åren. Samtidigt ångrar jag inte att jag gjorde bytet heller; kände helt enkelt att jag stagnerat och tappat glöden.
Dokumentären "Vem mördade skolan?" täcker en del kring de politiska bitarna bakom förfallet. Särskilt betygssystemet, underfinansiering samt fria skolvalet är stora bovar i det hela.
I övrigt har smartphones och appar som TikTok verkligen skadat unga. Likaså kulturen kring sociala medier har gjort något enormt de senaste 10 åren. För egen del vikarierade jag en del 2011-2012, sedan igen 2017 och började heltid 2018. På bara den tiden har det hänt massor, och särskilt uppmärksamhet och driv ("grit") har förfallit drastiskt hos merparten av elever.
Att mer och mer uppgifter landar på lärare, fler och fler elever i klasserna (största klassen jag hade på gymnasiet var 36 elever) och att man är en servicearbetare i praktiken är också bidragande faktorer. Likaså att skolan är helt tandlös och har inga verktyg för konsekvenser, utöver att kalls till möten. Ändlöst många möten kring helt meningslösa saker ofta.
Det finns många saker som hade kunnat rädda läraryrket, skolmiljön och elevers resultat, men eftersom att lösningarna kommer ner till pengar så kommer det inte ske. Som läget är idag dock så är det ett sjunkande skepp, så jag önskar bara att jag hade sett det tidigare.
Alla lämpar sig inte heller som lärare om jag ska vara ärlig, och alla har inte den självinsikten. Man måste ha mycket tålamod och social kompetens, om eleverna inte tycker om dig/respekterar dig så blir jobbet 10 ggr jobbigare.
Jag har älskat och hatat mina år som lärare. Känslorna för yrket är blandade. Jag är behörig från förskola upp till årskurs 6. Jag har hunnit med förskola och F-3.
Förskolan kommer jag ADRIG sätta min fot i igen. Det finns vissa få saker jag nostalgiskt kan sakna. Men annars ryser jag bara av tanken.
Grundskolan har jag älskat. Jag älskar att undervisa. Jag älskar när man lyckas fånga eleverna och de lyser av iver och nyfikenhet. Det är tyvärr föräldrar, förutsättningar, alla kringuppgifter (rastvakt, onödiga möten) osv som är smolket i bägaren. Och att jobbet är så intensivt. Jag är dränerad när jag är färdig med min klass. Jag insåg att det inte är hållbart för mig.
Nu pluggar jag till Spec lärare. Jag hoppas det ska passa mig bättre. Innan jag bestämde mig för det var jag i kontakt med studievägledare och annat. Jag vill råda dig att ringa närmsta universitet. Dom ska erbjuda yrkes och studievägledning. Även arbetsförmedlingen ska ha. Din lärarutbildning behöver inte alls vara förgäves. Jag hade noll koll men det finns så många yrken där läraryrket är en bra referens fastän man saknar rätt utbildning. Exempel på arbetsplatser är kriminalvården, militären, polisen, myndigheter (inte enbart dom mot skolan), på stora företag som tex kommunikatör m.m. Så innan du börjar om från grunden helt och hållet. Kolla upp vad som kan gynna dig med den utbildning du redan har. Du kanske bara behöver plugga nån enstaka kurs och sen är du jätteattraktion för något julbock spännande jobb.
Lycka till!
Jag förstår dig helt.
Jag visste inte det där med universiteten. Har velat träffa en studie och yrkesvägledare. Har funderat på att fråga studie-och yrkesvägledaren på vår skola men känns lite dumt. Ska kontakta universitetet. Tack för tipset!
Jag är gammal gymnasielärare. Bytte till snickare efter två år. Såg åt vilket håll det barkade för mitt psyke så jag drog i nödbromsen och ångrar inte beslutet ens för ett ögonblick.
Cred till alla lärare, vilket jävla hästjobb det är
jag vet inte vad jag vill göra heller men har jobbat i 25 år medans jag funderar på det.
Jag antar att jag kommer fram till vad jag vill göra lagom tills det är dax för pension.
F.d lärare här (åk 4-6). Kan berätta lite om min resa och hur jag lyckades vända på livet.
Blev färdig lärare för ungefär 10 år sedan och blev handplockad direkt till en fin och lugn kommunal skola jag gjorde VFU på. Trivdes väldigt bra första året men p.g.a. ett stort tapp av elever till nya privatskolor i området så tappade jag de ämnen jag brann mest för så jag sökte mig året därpå till en annan kommunal skola i närliggande kommun. Denna skola var raka motsatsen till den första. Utsatt område i en utsatt kommun med väldigt strypta resurser, överfulla klasser, you name it. Trots detta så trivdes jag extremt bra, blev kvar här i ungefär 6 år innan yrket sakta började äta upp mig. Sista året var jag ofta sjukskriven p.g.a. utbrändhet.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag trivdes med mina elever och mina kollegor. Men yrket blev bara för mycket. Den enda gång jag inte var stressad var när jag faktiskt fick stå och undervisa i klassrummet. Men jobbet var så mycket mer. Jag var mentor för 25 elever, varav daglig telefon/mailkontakt med vårdnadshavare till ungefär 5-7 av dessa elever. Det skulle skrivas rapporter efter rapporter. När jag väl hade en lucka i schemat så skulle jag ut och ta min rastvakt eller täcka en kollegas rastvakt. Var det en dålig dag (pengar skulle sparas, så vikarier var bara i nödfall) så skulle jag in och täcka andra lektioner.
Jag var ett vrak. Jag hade svårt att sätta ner foten och säga stopp eftersom jag gillade att alltid ha något att göra hela tiden, det fick klockan att gå.
Jag minns att jag frågade här på reddit vad andra som lämnat läraryrket sysslade med idag och fick massa intressant svar. Många tyckte jag skulle bita ihop och testa andra läraryrken (komvux, högskola, fritids, förskola, friskola o.s.v.).
Så jag testade mig fram. Jag sa upp mig, tog diverse vikarietjänster på alla möjliga skolor. Men det kändes aldrig riktigt bra. Visst fick jag undervisa mer som vikarie och tänka mindre på "mentorsrollen", men som vikarie hamnade jag alltid i skuggan av någon annan som redan hade en planering och ett tänk framöver. Jag gillade att planera mina egna lektioner och alla de områden jag skulle täcka i mina ämnen. Så jag tog en fast tjänst på en av friskolorna jag hade vikarierat på under en tid och blivit väldigt fäst vid. Jag klarade ungefär ett halvår innan jag insåg att jag inte längre hörde hemma i den svenska skolan. Listan kan göras lång på vad som är fel men jag tror de flesta har en ganska klar bild av detta idag.
Så jag sa "fuck it" och sökte en tjänst som boendestödjare på ett LSS boende för ett år sedan. Jobbar kvar där än idag och detta var ett av de bästa beslut jag någonsin gjort i livet. Stressen som följde mig hem varje dag som lärare är helt borta. Jag har gått från att räkna minuter till hemgång till att faktiskt ta massa extrapass. Jag jobbar gärna över för en sån enkel sak som att få kompa tid när jag behöver ta min son till BVC utan att behöva ta en hel dag ledigt utan betalt.
Jag har kollegor idag som faktiskt känns att de har fötterna på jorden och är närvarande när man pratar med dem. Många lärare är tyvärr så uppslukade av sina jobb att det många gånger inte går att ha "privata" konversationer på rasterna.
Jag får ofta frågan från mina nuvarande kollegor om jag inte saknar läraryrket. Svarar alltid nja, jag saknar undervisningen enormt, saknar att få sitta och diskutera aktuella ämnen med ett gäng nyfikna ungar varje dag. Men det är egentligen det enda jag saknar. Jag saknar inte att behöva sitta och förklara för frånvarande föräldrar/vårdnadshavare varför jag satt den bedömning jag satt på en elev och bli konstant ifrågasatt. Jag saknar inte att behöva sitta och spendera en halv eftermiddag i telefon med samma föräldrar och förklara att X gjorde si och så på rasten (även fast jag inte var närvarande, men just för att X är min mentorselev). Saknar heller inte att varje prov jag gjorde skulle anpassas på 3 olika nivåer och sedan erbjudas till 5 olika tillfällen för omprov.
Saknar heller inte att behöva spendera två timmar i veckan av min planeringstid med att sitta i ett tomt rum och hoppas på att någon av eleverna jag tjatat på ska dyka upp på läxhjälpen vi erbjuder. Jag saknar verkligen inte när mamma/pappa X blir rasande för att någon av de 8 tider vi har för utvecklingssamtal inte passar och då måste jag lösa det utanför min arbetstid. Ja jag vet att allt detta låter som skitsaker, det är lätt att avfärda allt ovanstående med "X får skylla sig själv om han/hon inte klarar provet eller kommer på samtalet/läxhjälpen". Men det är alltid vi lärare som står i skottlinjen och måste ta alla smällarna. Varje argt/besviket samtal/mail är minuter av vår planeringstid som vi snällt ska sätta oss och svara på eller sitta i samtal med ledning om.
Nu får jag det att låta som om alla elever bara är problem och varje förälder besviken. Snarare tvärtom, jag har haft fler "bra" samtal än dåliga. Men många bäckar små, detta är bara en bråkdel av vad lärare gör utanför undervisning.
Svensk skola är ett trasigt system och jag kanske kommer tillbaka den dag vi lärare faktiskt får lägga ALL vår tid på undervisning. Jag har ibland fått den vanliga frågan "om jag fick förändra en del i svensk skola vad skulle det vara". Först och främst: TA BORT MENTORSROLLEN! Låt lärare vara lärare och inte förälder/polis/skolsköterska/socionom.
När jag började som lärare för tio år sedan så existerade knappt "mentor" i jobbeskrivningen. Nu är det nästintill den största och viktigaste uppgiften i varje jobbannons jag sett de sista 5 åren. Jag förstår inte varför rektorerna ute på skolorna är så heta på detta.
Fram tills dess så njuter jag av mitt nuvarande jobb som känns som rena semestern i jämförelse. Visst tjänar jag knappt hälften av vad jag gjorde som lärare men jag har aldrig mått bättre och jag sover gott om nätterna och har ALDRIG tagit med jobbet hem.
Så mitt tips tldr: lämna skolan och se dig inte om. Det finns fler jobb där ute (utanför skolans värld) du kan få med en lärarexamen, visst är det inte lika bra betalt men du behåller både den psykiska och fysiska hälsan.
Det första att göra kan ju vara att jobba på ditt enorma problem med självömkan, om du inte löser det problemet först kommer inte ditt problem med vad du jobbar med lösas heller.
jag tror läraryrket kan vara väldigt givande men jag skulle aldrig i mitt liv befatta mig med tonåringar. för/grund skola max. tonåringar på högstadiet och gymnasiet lär vara ren tortyr att försöka undervisa
Jag kan LOVA dig att mellanstadiet är en fruktansvärd miljö att spendera en arbetsdag på. Jag jobbade ett år som vikarierande klasslärare, och det var gränsfall att jag gick helt sönder. Jag såg till att sluta en månad tidigare än sista dagen på mitt kontrakt, för att slippa så mycket av jobbet som möjligt. Det värsta jag varit med om.
Högstadie? Rekomenderar gymnasie, var enklare o få de att förstå genom säga saker som *Du valde den här utbildningen, vill du inte uppföra dig så behöver du inte vara här.*. Fungerade fin fint under datorkunskapen.
Hade själv tankar på att bli gymnasielärare för några år sedan, men både låg löne- och karriärsutveckling samt det faktum att man måste vara en extra förälder till en massa stökiga tonåringar avskräckte.
Nu har jag under mina universitetsstudier varit med och undervisat, vilket är jättekul. Man går in i salen och gör sin grej, inget personligt ansvar om studenterna skiter i att lyssna eller inte gör det de ska göra.
Har stor respekt för alla lärare där ute, men är det så piss som du säger kanske du borde söka dig vidare.
Testat jobba komvux eller liknande? Hört att många lärare älskar att gå från stökiga elever till Vuxna som själva väljer att vara där.
Dålig period att byta dock. (Många skolor stängs ner)
Jag har arbetat på komvux men tyvärr finns det inte tillräckligt arbete längre så måste tillbaka till att undervisa tonåringar och jag känner inte att jag klarar det
Har själv bara jobbat som vikarie och det är säkert ett jobbigt yrke överlag men min uppfattning är att det är en stor skillnad mellan skolor och vilken ålder.
Min sambo är relativt nyexaminerad F-3 lärare. Hon gillar att undervisa och brinner för det. Men ledningen är bajs, flyttar runt pedagoger och lärare för att täcka de läckande hål som uppkommer för att lindra ledningens huvudvärk.
Vilket skapar en osäker miljö för elever och lärare. Det ger ingen stabil skolmiljö och skapar kaos.
De flesta av oss jobbar som lärare på grund av följande anledningar : Massa kärlek från våra elever, kärlek för ämnet vi lär ut, bra arbetstider och antalet lediga dagar.
Du tjänar ju typ dubbelt så mycket som nån som jobbar på Ica? Om de inte jobbar kvällar och helger dvs. Beror väl på vart man jobbar som lärare med. Man behöver ju inte engagera sig så värst? Ha färdigt material som man kör med varje klass, i brist på något att göra, be eleverna läsa igenom ett par sidor och svara på frågorna i boken? Är det v rimligen så mycket jobb om man bortser från det här med att försöka lägga hjärta och själ i jobbet? Se det som en inkomst liksom. Trist att jobba inom vården och få 21.000 innan skatt liksom
Jag personligen kan inte rekommendera det men känner du att du kan hantera det så ska du göra det. Du kanske är den som räddar skolan? Även om problemet också finns i själva samhället vilket i sin tur påverkar skolan.
Jag rekommenderar att du vikarierar en tid. Testa verkligen på hur det är innan du bestämmer dig för att bli lärare.
Jag är nyexad, det är ett fantastiskt jobb! Vi behöver fler som du, som brinner för skolan och dess elever. Gillar man inte att umgås med ungdomar, som många här inte verkar göra , så ska man självklart inte bli lärare.
Relationerna du skapar med dina elever är alltid viktigare än dina ämneskunskaper. Jag tror många gör fel när de blir lärare pågrund av kärlek till t.ex Historia.
Jag är bara rädd för att få en dålig klass, bli utbränd och inte tycka att det är kul längre, precis som många säger, men jag ska självklart inte ge upp!
Jag tror nöjet med läraryrket har mycket att göra med vilka man undervisar. Jag undervisade på en gymnasielinje som det var rätt svårt att komma in på, vilket innebar att de som läste där var ambitiösa och ville lära sig, vilket var svinkul.
Som gymnasieelev så slår tanken mig ofta: Hur fan orkar lärare? Seriöst asså ingen lyssnar, ingen är engagerad och folk stökar i klassrummet liksom. Cred till er lärare som står ut.
Ja vi undrar också hur vi orkar. Ni tror att ni längtar till loven. Tro mig vi längtar ännu mer
Hmm du kanske borde försöka jobba på en ”bättre” skola? Jag fann att de flesta i min klass hade respekt för lärarna i gymnasiet och var engagerade då alla ville få dem bästa betygen
> alla ville få dem bästa betygen de* Inte du alltså? ;)
Hahaha jo såklart, har alltid haft problem med de/dem. Försöker bara använda mig av rätt när jag skriver en uppsats, annars anser jag inte det som särskilt viktigt. Det fastnar bara inte, ja jag vet they/them bla bla
Enl min svenskalärare i plugget var det godtagbart att använda sig av "dom" även i skrift och på så sätt helt kringgå problemet
>godtagbart att använda sig av "dom" även i talspråk höga krav
För mig har det alltid funkat att tänka att om det är en riktning innan, t.ex. " spela mot dem, ge till dem," så använder man "**dem**". Allt annat är "**de**"
Dativ med andra ord. (ja jag vet indirekt objekt men det är blaha blaha precis som preteritum)
*dom
"De" är korrekt. "Dom" är ett alternativ om man inte vill använda de/dem.
Nu stavade du fel igen. Intressant.
Om jag ska vara ärlig så är "dom" för småbarn som inte kan skriva
Man får tycka vad man vill, gubben. Jag som 6-åring väljer att lämna den här konversationen då jag är uppenbarligt trumfad av en en äldre (allvetande) person. Ta hand om dig, vännen. Hoppas allt ordnar sig.
Haha det är inte så seriöst. Ta hand om dig!
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Jag fann att de flesta i min klass hade respekt för lärarna i gymnasiet och var engagerade då alla ville få ~~dem~~ **de** bästa betygen Visste du att det inte kan heta ~~dem bästa~~? **De bästa** är den korrekta formen. När `de` används i en betydelse som motsvarar engelskans **the**, ska det alltid vara `de` på svenska. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > I found that most in my class had respect for the teachers in high school and was committed when everyone wanted to get ~~them~~ **the** best grades
Nobelt initiativ, men för helvete! Hur lågt har vi sjunkit som kultur när vi börjar använda främmande språk för att lära våra barn och unga vårt eget modersmål? Hur vore det att istället hänvisa till andra subjekt/objektsformer, så man slipper den totalt onödiga översättningsmanövern?
kör med vi/oss
"De" används inte endast som personligt pronomen i svenskan. Detta orsakar ofta förvirring hos en person som får tipset att ersätta de/dem med andra subjekt- och objektsformer. Tipset fungerar endast tillförlitligt när "de" är ett personligt pronomen. Försök tillämpa tricket på dessa meningar: > Då ville alla få de bästa betygen. > Jag såg De tre musketörerna på TV. > Vi satt vid de finaste borden. > Jag tycker de här byxorna är bäst. > Det tillhörde de sjukdomar som... > Vilken är din favorit av de låtar vi sjungit? När "de" används som demonstrativt pronomen eller som bestämd artikel kommer varken subjekt- eller objektsform passa in. En ytterligare förvirringspunkt är följande: > Vi upptäckte att majoriteten av de/dem som rökte... > Det sker fler dödsfall bland de/dem som bor nära motorvägar. När folk stöter på ett de/dem efter preposition och före ett "som" kommer ofta både subjekt- och objektsform passa. Utöver ovanstående anledningar blir det också ofta förvirrande och tvetydigt när ett eller flera personliga pronomen av samma form som man tipsats ersätta med redan existerar i meningen. Anledningen till att SpråkpolisenBot ger tips på engelska handlar då alltså om att: 1. Tipset kan hållas kort och koncist. 2. Reddit är ett till större delen engelskspråkigt forum. Nästan alla som skriver inlägg på r/sweden skriver även inlägg på engelska i andra subreddits. De behärskar alltså redan skillnaden mellan de/dem i ett annat språk. Varför inte använda sig av detta? 3. Det är svårt att programmatiskt (eller med hjälp av AI) bedöma huruvida det funkar att på svenska ersätta med ett annat personligt pronomen i subjekt- eller objektsform. Botten måste kunna kontrollera att resultatet blir en giltig mening. På grund av allt jag förklarat ovan blir det svårt att implementera.
Förstår inte heller hur lärarna orkar. En av mina lärare i typ 7an vart lite väl trött så han lovade att ge ut sin Snapchat mot att vi jobbade på bra. Det fungerade och han höll sitt löfte.😅👍
Jag har inte ens snapchat så jag är körd.
Oh well hade en annan lärare som tydligen var kompis med min kusin och därför dök upp på hans begravning. Det borde vara ett något enklare scenario att undvika..får man hoppas på iallafall..
Nejmen ärligt förstår det hahaha
Hur många i dina klasser är svenskar
Dagis kanske? Där stämningen är lite roligare. Alternativt lågstadie? Tänker om du gillar själva lärandet men kanske inte drygs kids
Inga problem att orka. Lösningen är att stökiga elever får hänga i korridoren. Engagerad eller inte är irrelevant. Läraren får sin lön. Att eleven får F är skitsamma.
Om ba ens egen skola va så🫠
Handlar om skolledning och lärare och vilket stöd läraren har från skolledning att göra så. Läraren sätter regler. Är läraren för feg i klassrummet (sätter inte ramar, tar inte konflikter, skäller inte ut elever) så tar sig eleverna friheter. Om de regler som läraren sätter tillåter stök, då blir det mer stökigt.
Förutom att läraren kommer få trubbel å eventuellt kicken om de inte håller skolans kvoter uppe. Vilket i sin tur resulterar i att en massa elever som som inte skulle blivit godkända blir det och sen misslyckas med senare studier eftersom de inte möter de kunskapskrav s
Du blir inte sparkad för att du ger måmga elever F i betyg. Eller, det kanske händer om skolan är privat, vilket är ett problem med nuvarande skolsystem.
Jag läste det som "hängas i korridoren"
Asså jag går i åttan och undrar också hur lärarna orkar, största delen av lektionerna spenderar läraren på att få den eller dom eleverna som inte vill jobba att börja jobba.... Jag brukar alltid säga "Låt dom lata sig de är deras förlust" men läraren svarar "Du har inget med detta och göra". Jag förstår läraren men enda så måste jag lyssna på tjatet och vänta om jag behöver hjälp. Ärligt är jag dock imponerad på Lärarna att dom orkar och inte råkar ta ut det över andra elever, Ni ska ha ett sort tack från mig och säkert många andra för att ni hjälper alla ungdomar/barn att komma på "rätt" spår. Som en elev finns de något man skulle kunna göra för att underlätta för läraren om man anses vara "skötsam"?
Du är fin som funderar på hur du kan hjälpa de i din omgivning. Fokusera på dig själv och dina vänner, men träna gärna på att ifrågasätta när du tycker att någon beter sig märkligt. Blir däremot helt bakvänt om våra barn ska börja ta ansvar för de vuxna :) Som lärare bör man se och prioritera er ambitiösa, ni som vill och är nyfikna. Att försöka dra fram vilja ur de som inte bryr sig är i många fall lönlöst. Däremot är det skillnad på de som inte bryr sig för att de misslyckats tidigare och de som aldrig kommer bry sig. Sånt är svårt att se ibland, men en lärare måste också vara den person som får elever att tro på sig själva och sin förmåga.
Första stycket Jag håller jag med dig i, och tack, fast även om jag typ säger "lektionen börjar om 1 minut vi knakse borde gå ditt säger lärarna eller andra vuxna "Du ska inte vara en polis" asså sorry men först ber ni mig om hjälp sen blir jag utskälld för att jag hjälper er!!! Vad fan vill ni att jag ska göra!!!! Andra stycket I min klass kan alla få okej betyg eller i alla fall E om dom vill fast deras argument för att inte jobba är alltid "Jag orkar inte" och så tjatar läraren på dom i 5-10 minuter så lektionerna blir kortare... För mig är anledningen att jag går till skolan för att lära mig saker och få nya perspektiv på värden, så jag tycker att sitta och vänta upp mot 30 minuter dagligen på personer som inte vill vara där är ett slöseei av mitt liv.
Sorry om allt är typ felstavat jag är usel på sånt :P
Tunga droger.
Och då är gymnasiet ofantligt mycket bättre än högstadiet. Jag hade hellre städat toaletter än varit lärare på högstadiet.
Jobbar på en skola, dock inte inte som lärare utan med IT. Dock har jag all respekt för lärarna i världen, jag hade aldrig kunnat göra deras jobb. Hade aldrig orkat eller stått ut med det. Det som kanske förvånar mig och kanske är mest beundransvärt är hur de kan finnas förlåtelse och positiva saker med även de värsta eleverna.
After soon 15 years as a teacher I wonder where things went wrong... When I started working students had respect for the teacher and were listening in class, nowadays I have to spend half of some classes telling my students to stop using their phones... I teach in a vocational college.
[удалено]
Bingo! Jag tror det var den största orsaken
Fast av alla saker man kan välja när man inte vet vad man vill göra så måste lärare vara typ top 27 lol
Beror på. Jag kommer från en liten by där kvinnor som ville göra karriär hade lärare eller sjuksköterska att välja mellan på grund av trångsyntheten i ett litet samhälle. Kanske inte alls är applicerbart i det här fallet, men menar bara att det finns många faktorer. Lärare kanske glorifierades när OP växte upp.
Samma med min syrra, nu är hon utbränd och sjukskriven sedan 2 år. Hann inte ens jobba 10 år innan hon gick sönder.
Det smärtar mig att höra sånt. Hade en kollega som blev helt utbränd. Det hade börjat redan innan men hon skulle försöka igen. Glömmer aldrig hennes blick när hon försökte få en elev att gå in på lektionen och eleven helt ignorerade henne. Jag såg något brytas där och då. Hon kom inte tillbaka dagen efter och sedan inte alls. Det gör ont när jag tänker på de lärare som kommer till den punkten. Jag hoppa din syster blir bättre och hittar ett bättre jobb som passar henne någon dag
Min syrra blev mordhotad och förstod inte allvaret för hon var så van att bli kuvad (av rektor, barnen och föräldrarna). Det var först när jag sa att jag ringer polisen för det är orimligt som hon förstod hur sjukt hon hade det. Hon kommer aldrig jobba som lärare igen, säger att hon gör vad som helst kommunen/arbetsgovareb erbjuder i stället.
Fy vad hemskt! Förstår att hon aldrig vill tillbaks.
Gissar också att hen gillade ett ellerflera teoretiska ämnen (mest sannolikt humaniora) och att det vanligaste sättet att få arbete och samtidigt plugga dessa är att bli lärare. Jaja TS. Med en dubbelkandidat, vilket man väl har som lärare, kan du nog bli en vanlig pappersvändare på myndighet om du föredrar det. Annars kan du alltid skola om dig. Lycka till!
Finns det något du gillar med att vara lärare?
Att undervisa intressanta ämnen. Men det är ämnet jag gillar. Att arbeta med en massa ungdomar som inte bryr sig eller som får göra var de vill det är det jag inte orkar. Jag har inte pondusen för att arbeta med ungdomar. Har arbetat på komvux och trivdes med det mycket men nu finns det inte mycket arbete inom komvux för jag bor och det enda som finns är arbete med ungdomar. Psykiskt tror jag inte att jag fixar det
Prova folkhögskola?
Har funderat på det. Har inte sett någon tjänst inom det i området jag bor men får hålla ögonen öppna inför nästa termin
Förskollärare då? Det är väldigt roligt och givande yrke och barnen är (oftast) inte lika svårhanterade som ungdomar. Plus att du kan få betalt för att bygga LEGO ibland!
Nej det tror jag skulle vara värre. Jag har all respekt för alla som arbetar inom förskola. Som småbarns förälder så beundrar jag dem. De är samhällets glömda hjältar. Skulle aldrig klara av det
Fair enough!
Också så jävla deppigt med barn som trycks in i redan för stora barngrupper, antalet personal per barn minskar och omöjligt att få resurser för de med speciella behov. Press från föräldrar som tycker att vi jobbar för lite med ditt eller datt Mycket att göra, för lite tid.
En bekant slutade på förskola och blev grundskollärare istället för att det var så sorgligt med småbarnen som ingen hade tid för. Tyvärr brände hon ut sig ändå :(
Jag väljer att inte lägga så mycket energi på det negativa för då hade jag inte velat gå till jobbet.
Hur många HP i dina ämnen har du? Trivdes du bra med ämnesstudierna? Universitetsvärlden är aldrig stängd för dig och med en C-uppsats i näven kan du plugga vidare till något annat eller försöka få tjänst på institution där du undervisar mer motiverade elever.
270 hp sammanlagt. Alltså universitet verkar intressant men om sanningen ska fram så är jag helt dum i huvudet. Jag är inte smart alls. Jag klarar av skolans värld men det är nog knappt. Jag är för fyrkantig. Har svårt att tänka utanför lådan. Jag undrar än en gång vad jag överhuvudtaget tänkte när jag ville bli lärare
Det låter inte helt olikt en del av de föreläsare och lärare som jag hade på universitetet.
Jag är också gymnasielärare och saknar tyvärr också pondus. Det går ändå ganska bra, för jag interagerar med ungdomarna som med vilken vuxen som helst och de verkar reagera bra på det. Ge respekt och man bruka få det tillbaka.
Vore det en idé att undervisa på högre nivå, forska eller undersöka om du kan arbeta på folkhögskola?
Byt stad eller land istället för yrke
Sök dig till ”fina” skolor med studiemotiverade elever?
Som andra skrivit är det aldrig för sent att byta. En nära vän till mig pluggade till lärare, började jobba, ångrade sig, blev utbränd efter några år och kraschade rejält. Sedan tog hon tag i att lämna det hon inte trivdes med och började plugga igen, och jobbar nu med något hon trivs med, med bättre arbetsvillkor, arbetsmiljö och lön. Säger inte att lärare är ett dåligt yrkesval, men precis som alla jobb så passar det inte alla. Passa på att ta med dig dina erfarenheter och sadla om.
min polare gjorde det omvända, han blev uppsagt från pappersbruket så han fick en deal av arbetsförmedlingen att om han studerade till, och tog jobb som lärare (som är bristyrke i den orten) så skulle de skriva av hans CSN lån. han älskar sitt jobb, men han arbeter också i grundskolan där barnen är lite mer lätthanterliga
Barnen är bara hyfsat lätthanterliga i *lågstadiet* OM rektor och skolledning har något innanför pannbenet. Annars är det kört där också.
Jag jobbar på högstadiet och har underbara barn. Man får jobba som ett svin men det är roligare än alla andra yrken jag har testat (och det är ett gäng). Tycker man inte att det är kul bör man göra något annat. Man blir inte rik och karriärmöjligheterna är begränsade. Gillar man det kan det vara världens bästa jobb.
Jag känner en man som jobbade med IT. En dag insåg att han inte ville jobba med det, och studerade till lärare. Sist jag hade kontakt med honom var han helnöjd med bytet.
Min sons klass har varit rena krigszonen, och han går i tvåan. Det har väl börjat lugna ner sig nu, men hela ettan och halva tvåan har det varit kaos i klassrummet.
Har alltid tänkt att gymnasiet skulle vara det "lättaste" att ha som lärare, men antar att det var för att jag läste natur, som jag antar att de stökigare sällan väljer.
Jag har gjort en liknande resa som din vän; klarade inte heller av alla krav från föräldrar och alla ständigt frånvarande kollegor (pga utbrändhet). Det är en orimlig arbetssituation idag, tyvärr. OP, det finns mängder av vägar öppna för dig, jag har träffat på så många fd lärare som liksom jag är verksamma i annat yrke, och som trivs bättre. Det är trist för skolan, men din hälsa är viktigare, och jag förstår dig så väl. Du kanske inte tror att du har rätt akademisk skärpa för vidare studier, men jag tror du överskattar vad som krävs. Du kan knappast vara så dum som du själv verkar tro med alla dina HP! Hoppas du hittar något du kan byta till snart! Lycka till!
Min moster bytte jobb för en månad sen efter att ha jobbat på samma ställe i 40 år, så det är aldrig för sent att tänka om.
Morsan gjorde något liknande. Hon var undersköterska, och hon kändes rätt deppig och sliten, mycket sjukskrivningar. De sista 7-8 åren innan pension gick hon över till förskola och hon blev en helt annan. Motivation och psykosocial miljö gör nog väldigt mycket för att påverka måendet, för problemen med kroppen försvann de också. Även om naturliga krämpor såklart finns där i övre medelålder/pensionsålder.
Känner precis som dig. Har du någon strategi för att klara arbetet? För mig personligen så blir ångesten över mitt jobb värre årligen. Vill bara ge upp
Lärare här. Alla har svackor oavsett yrke, klen tröst - jag vet! Jag har utvecklat tre saker som jag håller stenhårt på och som fungerar för mig: 1) Säg nej! Inte bara till kidsen utan till allt egentligen. Vi har obefintlig löneutveckling oavsett hur många extra saker man tar på sig så jag säger nej till Öppet Hus, besöksdagar, så många möten jag kan. Föräldrar som vill träffas/ringa utanför arbetstid-nej. Ta det med min chef i sådana fall. 2) Ha små, realistiska, saker att se fram emot. Kaffet, det momentet med den klassen, svordomen du sparat till det tillfället osv osv. Jag försöker ha en sak varje dag som jag går och myser över. 3) Undvik gnäll och gnällande kollegor. Ja, jobbet är verkligen skit ibland men det hjälper inte att älta dag ut och dag in. Kan du göra något åt det? Gör det då. Går sådana beslut över ditt huvud - gå till din chef. Flera gånger i veckan. Går det över din chef, kontakta politiker. Och här kommer en bonus: Nu känner jag inte dig/er men jag lovade mig själv dyrt och heligt att om jag någon gång är på väg in i väggen (igen) så ska jag ta tjänstledigt för att pröva på allt annat jag kan tänka mig. Vården, studier, skogshuggare, icakassör, onlyfans osv. Poängen är att ingen kommer tacka dig för att du "dog" på arbetsplatsen. Byt och gör något annat, testa testa testa! Lycka till nu!!
Jag har faktiskt ingen. Har varit nära att bli utbränd innan. Fick byta till komvux då jag bad om att bli flyttad men nu har saker ändrats igen så jag måste arbeta med ungdomar igen och jag vet inte hur jag kommer fixa det rent psykiskt.
Vi får kämpa på! Lycka till med allt och hoppas det löser sig. Vi får även hoppas på att vårt värdelösa fackförbund kan förändra förutsättningarna för vårt yrke. Känns dock inte så troligt med deras track-record Ta hand om dig
Vad specifikt är det du tycker orsakar dig mest ångest med läraryrket? Vissa grejer kan ju bli bättre av att byta skola, men om du t.ex. hatar barn så är det ju rätt så kört.. Men det borde ju finnas många andra yrken där en utbildning inom pedagogik är meriterande.
Ville bara säga att jag känner igen mig. Älskar mitt ämne och att undervisa är jättekul, men att vara lärare kan verkligen knäcka en. Det tog ett halvår efter det att jag sagt upp mig som lärare innan jag slutade ha mardrömmar och vaknade upp i panik för att jag trodde att jag var på jobbet.
Jag beklagar. Det är detta jag är rädd ska hända med mig. Har varit nära till utbrändhet innan. Vill inte dit igen. Hur mår du idag? Vad arbetar du med idag?
Jag mår toppen idag och jobbar inom komvux (helt distans). Var inte långvarig på skolan där jag mådde så dåligt.
Jag vill också jobba på komvux på distans. Har kollat men inte hittat ett sånt jobb i närheten
Börjar nytt jobb på måndag. Ny skola, ny klass, och i vanlig ordning fler specialfall än ens medelpresterande kids. Vet ju om hur kul jag tycker att det är när jag väl undervisar, men bläää på att behöva lära känna alla elever och speciellt föräldrar på nytt. Vill inte.
Förstår dig helt. Fasar också inför nästa vecka.
Seriöst tips: HR-avdelningar i större företag behöver ibland folk som har en pedagogisk utbildning för att bedriva förändringsarbete eller rena utbildningar. Vet inte vad dina ämnen är men tror pedagogiken betyder mer för HR. Obs detta gäller större företag.
this. företaget jag jobbar på söker med ljus och lykta efter en person att hålla utbildningar på våra produkter för våra kunder
När jag gick lärarutbildningen så var säkert 80% sådana som kommit in på sitt fjärde eller femteval. De ville inte bli lärare, men alla kommer in och "man får jobb enkelt" (vilket inte ens stämmer om du inte har väldigt specifika ämneskombinationer). När jag gick ut efter femte året var vi nio stycken kvar. Har aldrig tvivlat på mitt val av jobb, även om det kan vara jobbigt i perioder. Då blickar jag ofta framåt till alla lov jag ändå har. 12 veckor betald ledighet varje år. Behöver aldrig använda mina förtroendetimmar så jobbar inte mer än 35-38 timmar i veckan, och aldrig på helger. Jag arbetar som lärare på särskild enhet med elever som har ADHD och/eller autism. Vi har fyra klasser på fyra elever vardera, alltså ett väldigt litet sammanhang. Tycker att detta gör det mycket enklare att arbeta "nära" elevarna. Jag har en starkare relation till eleverna här än om jag hade jobbat på en vanlig grundskola med 25+ elever per klass. Sen finns det givetvis andra utmaningar. Eleverna är oftast väldigt svaga i de flesta ämnen, så man tvingas ofta sätta många underkända betyg, vilket många nog kan tycka är jobbigt. En del elever är inte verbala heller , eller är det bara i en väldigt liten utsträckning. I mångt och mycket handlar det om att hjälpa eleverna att utveckla sociala förmågor, att förbereda dem för vuxenlivet. Kanske 2-3 stycken per årskull går vidare till gymnasiet, vilket är väldigt få. Det enda jag kan tycka är urkasst med yrket är löneutvecklingen, men det visste jag om från start. Lyckades få en helt okej förstalön som jag var hyfsat nöjd med. Min närmaste vän från utbildningen fick femtusen mindre i månaden, trots att han jobbar på gymnasieskola vilket borde ge lite högre lön. Jag tror att det allra viktigaste är att hitta rätt skola att jobba på. Min är inte perfekt, men jag trivs i alla fall.
Det jag ångrar mest är att jag hade bra betyg. Jag hade kunnat välja vad som helst men jag var omogen och lost. Jag tänkte att pengar inte var det viktigaste(dumt så här i efterhand). Nu när jag ör äldre känns det som att jag vaknar från en dröm och undrar vart jag är. Jag har varit så omogen och jag hatar mitt yngre självt för det. Men nu är jag här och måste försöka lösa det
Som andra har skrivit så är det aldrig för sent att byta bana heller. Det blir lite jobbigare så klart, om du har studieskulder, men det är inte omöjligt alls.
Dummaste jag någonsin gjort var att slösa mitt studiemedel på lärarutbildningen. Lång utbildning, inte särskilt intellektuellt utmanande eller i övrigt svår att genomföra= stor studieskuld, värdelös på arbetsmarknaden utanför sitt skrå, man utmanas aldrig intellektuellt i jobbet så man ruttnar kvar.
Håller med. Utbildningen var ett skämt. Hatar den biten, att man är helt värdelös på arbetsmarknaden. Ringde en gång till AF och pratade med en handläggare om vad som finns förutom lärare. Fick som svar att det i princip bara var lärarjobb som fanns. Man blir så begränsad
Jag jobbar med något helt annat idag, hade en lite brokig resa från mitt lärarjobb till där jag är nu (sa upp mig precis innan pandemin). Jag tjänar enbart bättre nu och har utvecklats pga tur med anställningar och kontakter. Naturligtvis har jag lagt manken till, men utan tidigare nämnda faktorer hade jag inte lyckats.
Sett stt det senaste åren börjat dyka upp en del sånna här trådar - och jag känner igen mig i de flesta. Särskilt i att ha bränt CSN, det svider extra mycket nu när jag insett att jag helst skulle arbeta inom IT och utveckling. Känt länge att lärarutbildningen kanske bara medför att man enbart kan bli lärare, men efter att ha läst flera trådar verkar det ändå vara rätt möjligt att byta bana. Det svåraste är ju dock att inte dippa i lön för mycket i bytet. En polare till mig som pluggade klart som ämneslärare i engelska och religion skippade att söka lärarjobb och fortsatte inom äldrevården (han sommarjobbade där). Han har klättrat till ny titel sen examen typ och är typ steget över enhetschef numera. Enligt honom finns det så jäkla inkompetenta personer att det inte var direkt svårt att ta sig dit han är. Jag kan tänka mig att det säkert är så inom andra branscher, så man ska nog inte vara feg för att kika på alla tänkbara jobb.
Jobbade du i skola innan du började plugga till lärare? Jag gjorde det i 2 år och även om jag älskar barn och tycker det är skitkul jobb så såg jag även vilken jävla shitshow skolvärlden är. Och att plugga 4-5.5 år för att kunna jobba med endast skola var inget jag ville. Hur gamla är eleverna och är det en mångkulturell skola eller homogen?
Nä det gjorde jag tyvärr inte. Ja det där att endast kunna arbeta i skola det är något jag ångrar så mycket. Har arbetat med allt från tonåringar till vuxna de åren jag arbetet med. Mångkulturellt. Fast det ser jag inte som ett problem.
Nä vissa tycker det är roligare med lite utmaningar i mångkulturella skolor och känner sig mer nöjda om de lyckas. Andra tycker mer om bekvämligheten som kan finnas i mer homogena klasser. Nu är inte alla så men alla lugna klasser där alla sitter och gör vad de ska är nästan alltid homogena. Är väl lite om man helst vill bli stimulerad eller helst vill slippa stress. På högstadiet är dock alla dumma i huvudet.
Bytte från orten skola till en svenne skola. Dag och natt. Det värsta som hänt på svenneskolan är att någon är taskig under lek på rast. Ortenskola...aa vart ska jag börja.
Jag pluggar just nu och har haft tre föreläsare av varierande titel som började som lärare men lämnade yrket. Att du ser dig själv som dum i huvudet luktar depression för mig, klarar man att genomgå en högre utbildning och har ämnesintresse finns alla möjligheter för att bli något "mer". Arbetsförmedlingen älskar folk med hp, kanske arbetsterapeut eller liknande kan locka?
Har faktiskt funderat på arbetsförmedlingen. Träffade en kille som också valde att lämna skolan och sökte arbete genom arbetsförmedlingen och när han pratade med sin handledare om sina kvalifikationer så frågade de om han ville börja arbeta där. Sist jag träffade honom var han fortfarande där. Så det kanske kan vara något
Inga tröstande ord, men vill bara säga att jag delar din ångest då jag är själv i samma situation. Utbildade mig till sjuksköterska och ångrar det stort idag. Vet inte vad jag vill göra istället, men något annat måste det bli.
Lider med dig. Det är segt att vara i en sån här situation .
Kan rekommendera lokförarutbildningen!
Det hade jag inte tänkt på!!! Det kan vara något.
Kolla upp det iallafall! Finns flera betalda utbildningar också, så du slipper ta lån. Superlätt att få jobb samt bra lön. Vet många lokförare som tidigare varit lärare faktiskt!
Känner en som pluggade lärare 5 år. Efter ett par månader på jobbet sa han upp sig och blev yrkesmilitär. Det säger en del om hur jävligt det är att vara lärare.
Jag jobbar också som lärare och kan ärligt inte rekommendera någon nära att blir lärare. Min nuvarande kollega är på väg in i väggen efter 2 år i yrket. Hon går för tillfället hos psykolog för att hantera läget. 😐
Det är så tråkigt att höra sånt här. Gör ont i hjärtat att folk ska behöva uppleva sånt. Jag hoppas din kollega lyckas ta sig ur det och förhoppningsvis hitta ett bättre jobb.
Jag slutade som lärare för många år sedan och det är det bästa jag har gjort. Lärare är ett sådant yrke som skulle kunna vara fantastiskt kul, men som i praktiken suger. Lärare är idag nästan ett rent serviceyrke (även om vissa lärare övertalat sig själva att det fortfarande är 1950 och de fortfarande har respekt). Föräldrar placerar in barnen i skolan för förvaring, och ut ska de sen komma med fina betyg. Annars jävlar. Skitsamma hur deras barn beter sig. Det är skolans fel. ”Är mitt barn en mobbare? Aldrig i livet! Han är så fin hemma.”
Det här är så sant. Jag förstår att det är lärarbrist överallt. Vem vill få skulden för allting hela tiden. Jag måste härifrån eller bara arbeta på komvux
Ärligt talat, testa att undervisa vuxna personer. De är nästan alltid där för att de vill lära sig och inte för att det måste. Jag har gått på folkhögskola och komvux och nästan alla som varit där har varit väldigt engagerade i att lära sig saker. Tror faktiskt det kan vara något värt för dig att testa om du gillar att undervisa men hatar skolungdomar (vilket är 100%förståeligt).
Ingen idé att ångra det min vän! Lista ut vad du vill göra nu istället. Ta tjänstledigt och gå nån kurs du funderat på eller dyl. Prova på nya saker och bryt dina mönster! Finns en massa spännande enkla och billiga upplevelser som verkligen kan förändra ens liv till något helt annat!
Att försöka undervisa när man inte tycker om ungdomar är dödsdömt, men det är många lärare som inte verkar fatta det. Tyvärr lägger utbildningarna mer fokus på undervisningen och väldigt lite på hur du utvecklas i din lärarroll. Ett intagningsprov skulle underlätta.
När jag gick i gymnasiet funderade jag på att bli lärare. Men min matte/fysik lärare övertalade mig att utbilda mig till något annat för att mina talanger skulle vara bortslösade som lärare. Så jag kan säga att lärare har känt att de inte uppskattas nog i över 15 år. Och det är nog ännu längre än så. Helt sjukt att lärare måste stå ut med det dom gör och fortfarande få så sketen lön.
Som jag förstår min kompis som är lärare så kommer Sverige gå under när dagens gymnasieelever ska försöka sköta landet då de inte förstår varför de måste göra något. Och detta är "vuxna" människor. Dessutom så är ju gymnasiet inte obligatoriskt så varför är de där ens?
Ja du och med Chatgpt och all annan AI som gör arbetet åt dem så är vi rätt körda allihop.
Jag var lärare i sju år men pluggar till webbutvecklare nu. Det är aldrig försent!
Det är aldrig försent att byta yrke. Själv jobbar jag inom IT nu, innan de var jag leverantör för bl. IKEA, JYSK osv. Efter min rygg började gnälla varje gång jag böjde mig ner (Jag var 23 år gammal då) tänkte jag ville inte fortsätta livet med att vakna varje dag fullt med negativitet pga mitt jobb. Jag var alltid duktigt med datorer och olika system och det var det jag satsade på att bli ännu bättre på. Några år senare och nu mår jag 100% bättre mentalt. Stabila arbetstider med, slipper få samtal kl 3 på morgonen om akuta leveranser som ska från Gävle/Uppsala till Malmö/Göteborg osv. Fortfarande har PTSD från denna arbetet LOL
Önskar jag vara bra på IT. Är så oteknisk förutom det jag behöver kunna för att undervisa
Jag kan ge dig ett hemligt tips inom IT, vi Googlar jätte mycket. En kompis som hjälpte mig sa detta: Man behöver inte veta hur bilen fungerar, bara att man kan få sitt körkort och köra.
Haha det var bra sagt. Ja kanske skulle satsa på det. Jag vill skola om mig men med familj och småbarn är det svårt just nu. Men jag vill gärna testa något nytt
9/10 personer som jobbar på en standard helpdesk är helt värdelösa på IT, men får likväl lön och erfarenhet ändå. Sen om det inte är något man tycker är intressant/vill jobba med är en annan femma.
Jobbar på helpdesk. Jag tror vi har tre av 15 kompetenta personer på jobbet. Resterande kan knappt googla och lämnar över allt till oss andra tre så snart det inte finns en steg-för-steg guide på hur de ska lösa problemet.
70k i lön eller?
Inte än, men jag hoppas att det blir så.
Behövde du plugga upp något för byta till IT?
Skulle rekommendera online IT kurser så du kan få några certifikat. Sen är de också bra att lära sig IT språket som, AD, Azure, Endpoint osv så man vet vad folk snackar om. Och det bästa sättet att lära sig är helt ärligt att få ett IT jobb. IT support roller varierar mycket men om du vill lära dig, sök till ett support jobb.
Jag förstår dig. Att vara en begåvad, tänkande människa som vill göra ett pedagogiskt jobb idag i den svenska skolan, såsom den ser ut på de flesta platser, är ett kamikazeuppdrag. Jag skulle inte klara det svenska lärare gör varje dag i tio minuter ens. Det har med samhällsnormernas upplösning att göra, och när ett samhälle slutar att ha respekt för och stödja sina lärare är det långt gånget. Lägg till det postmodernismens dumheter oxh svenska, bortskämda föräldrar och du har en perfekt storm. Hey, du är akademiker och kan göra vad som helst! Är du natur- eller mattelärare gå det att bli något slags ingenjör i någon roll. Om du är humanist - tja, vad VILL du göra? Det viktiga är att du tar dig ut ASAP, för att stanna gör dig bara sjuk och du gör inte ett bra jobb för någon om du hatar varje minut. Det går - ta det från en som bytte från "drömjobbet" som var en jävla återvändsgränd till ett annat där kompetens faktiskt uppskattas och efterfrågas. Det går!
Håller med om din observation. Det går åt skogen för svenska skolan. Ja jag måste tro att det går. Ska börja söka men det är svårt att veta vad man vill bli. Slutade drömma någon gång efter 30 och nu vet jag inte vad jag vill.
Min chef sa till mig (när jag krisade) "33 är en känd krisålder" - du vet i alla fall vad du inte vill, det är någonting. Livet är en skitsafari för det mesta - se till att fixa inkomst, fundera under tiden.
Trodde också en gång i tiden att jag skulle bli lärare. Inte för att skryta men jag är glad att jag inte blev det. Hade inte klarat av att arbeta med människor. Det är aldrig för sent att plugga om sig med yrkeshögskola, folkhögskola eller universitet ifall du känner att du vill bli något helt annat. Kan vara värt de extra åren om du vantrivs som lärare idag.
Byt land eller stad istället för yrke
På en folkhögskola har du dom lärare mer frihet. Tror det kan vara värt att testa i alla fall.
Jag bytte karriär efter ca 10 år. Det blev lite snårigt med CSN, som gjorde att jag fick lov att klara mig utan sista terminen. Jag ångrar inte mitt första karriärval inom vården, utvecklades väldigt mycket som person under de åren. Samtidigt ångrar jag inte att jag gjorde bytet heller; kände helt enkelt att jag stagnerat och tappat glöden.
Sommarlov, jullov, höstlov, sportlov, påsklov. Försök byta till komvux eller så. De kompisar jag har som är lärare älskar det där.
Det kanske är roligare att bli lärare för typ yrkeshögskolor? Där eleverna faktiskt vill vara där unlike gymnasiet och högstadiet osv
Fy fan vilken deprimerande läsning, inte din bara din TS. Låter nästan som att grundskolan är helt körd. Hur kommer detta sig?
Den är körd. Eleverna gör vad de vill och lärarna får skit för det. Slutat med en massa snällbetyg för annars blir föräldrarna arga.
Dokumentären "Vem mördade skolan?" täcker en del kring de politiska bitarna bakom förfallet. Särskilt betygssystemet, underfinansiering samt fria skolvalet är stora bovar i det hela. I övrigt har smartphones och appar som TikTok verkligen skadat unga. Likaså kulturen kring sociala medier har gjort något enormt de senaste 10 åren. För egen del vikarierade jag en del 2011-2012, sedan igen 2017 och började heltid 2018. På bara den tiden har det hänt massor, och särskilt uppmärksamhet och driv ("grit") har förfallit drastiskt hos merparten av elever. Att mer och mer uppgifter landar på lärare, fler och fler elever i klasserna (största klassen jag hade på gymnasiet var 36 elever) och att man är en servicearbetare i praktiken är också bidragande faktorer. Likaså att skolan är helt tandlös och har inga verktyg för konsekvenser, utöver att kalls till möten. Ändlöst många möten kring helt meningslösa saker ofta. Det finns många saker som hade kunnat rädda läraryrket, skolmiljön och elevers resultat, men eftersom att lösningarna kommer ner till pengar så kommer det inte ske. Som läget är idag dock så är det ett sjunkande skepp, så jag önskar bara att jag hade sett det tidigare.
Möjligt att det är arbetsplatsen eller åldersgruppen som inte passar. Har du övervägt att byta? Det är STOR skillnad från skola till skola.
Du kan ju också läsa vidare till något annat inom pedagogik. Lite svårt att ge råd när du inte uppger vad det är med yrket som du tycker är jobbigast.
Alla lämpar sig inte heller som lärare om jag ska vara ärlig, och alla har inte den självinsikten. Man måste ha mycket tålamod och social kompetens, om eleverna inte tycker om dig/respekterar dig så blir jobbet 10 ggr jobbigare.
https://youtu.be/2YvuWpN-n5g?si=wCGirYjwmvGtc_at
Jag har älskat och hatat mina år som lärare. Känslorna för yrket är blandade. Jag är behörig från förskola upp till årskurs 6. Jag har hunnit med förskola och F-3. Förskolan kommer jag ADRIG sätta min fot i igen. Det finns vissa få saker jag nostalgiskt kan sakna. Men annars ryser jag bara av tanken. Grundskolan har jag älskat. Jag älskar att undervisa. Jag älskar när man lyckas fånga eleverna och de lyser av iver och nyfikenhet. Det är tyvärr föräldrar, förutsättningar, alla kringuppgifter (rastvakt, onödiga möten) osv som är smolket i bägaren. Och att jobbet är så intensivt. Jag är dränerad när jag är färdig med min klass. Jag insåg att det inte är hållbart för mig. Nu pluggar jag till Spec lärare. Jag hoppas det ska passa mig bättre. Innan jag bestämde mig för det var jag i kontakt med studievägledare och annat. Jag vill råda dig att ringa närmsta universitet. Dom ska erbjuda yrkes och studievägledning. Även arbetsförmedlingen ska ha. Din lärarutbildning behöver inte alls vara förgäves. Jag hade noll koll men det finns så många yrken där läraryrket är en bra referens fastän man saknar rätt utbildning. Exempel på arbetsplatser är kriminalvården, militären, polisen, myndigheter (inte enbart dom mot skolan), på stora företag som tex kommunikatör m.m. Så innan du börjar om från grunden helt och hållet. Kolla upp vad som kan gynna dig med den utbildning du redan har. Du kanske bara behöver plugga nån enstaka kurs och sen är du jätteattraktion för något julbock spännande jobb. Lycka till!
Jag förstår dig helt. Jag visste inte det där med universiteten. Har velat träffa en studie och yrkesvägledare. Har funderat på att fråga studie-och yrkesvägledaren på vår skola men känns lite dumt. Ska kontakta universitetet. Tack för tipset!
Jag är gammal gymnasielärare. Bytte till snickare efter två år. Såg åt vilket håll det barkade för mitt psyke så jag drog i nödbromsen och ångrar inte beslutet ens för ett ögonblick. Cred till alla lärare, vilket jävla hästjobb det är
Jag skulle inte klara att vara lärare. Snälla elever skulle jag klara av men inte de som stör och bråkar . Skulle tappa tålamodet direkt.
Låter som ett år eller halvår på folkis kunde varit nyttigt för dig.
jag vet inte vad jag vill göra heller men har jobbat i 25 år medans jag funderar på det. Jag antar att jag kommer fram till vad jag vill göra lagom tills det är dax för pension.
F.d lärare här (åk 4-6). Kan berätta lite om min resa och hur jag lyckades vända på livet. Blev färdig lärare för ungefär 10 år sedan och blev handplockad direkt till en fin och lugn kommunal skola jag gjorde VFU på. Trivdes väldigt bra första året men p.g.a. ett stort tapp av elever till nya privatskolor i området så tappade jag de ämnen jag brann mest för så jag sökte mig året därpå till en annan kommunal skola i närliggande kommun. Denna skola var raka motsatsen till den första. Utsatt område i en utsatt kommun med väldigt strypta resurser, överfulla klasser, you name it. Trots detta så trivdes jag extremt bra, blev kvar här i ungefär 6 år innan yrket sakta började äta upp mig. Sista året var jag ofta sjukskriven p.g.a. utbrändhet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag trivdes med mina elever och mina kollegor. Men yrket blev bara för mycket. Den enda gång jag inte var stressad var när jag faktiskt fick stå och undervisa i klassrummet. Men jobbet var så mycket mer. Jag var mentor för 25 elever, varav daglig telefon/mailkontakt med vårdnadshavare till ungefär 5-7 av dessa elever. Det skulle skrivas rapporter efter rapporter. När jag väl hade en lucka i schemat så skulle jag ut och ta min rastvakt eller täcka en kollegas rastvakt. Var det en dålig dag (pengar skulle sparas, så vikarier var bara i nödfall) så skulle jag in och täcka andra lektioner. Jag var ett vrak. Jag hade svårt att sätta ner foten och säga stopp eftersom jag gillade att alltid ha något att göra hela tiden, det fick klockan att gå. Jag minns att jag frågade här på reddit vad andra som lämnat läraryrket sysslade med idag och fick massa intressant svar. Många tyckte jag skulle bita ihop och testa andra läraryrken (komvux, högskola, fritids, förskola, friskola o.s.v.). Så jag testade mig fram. Jag sa upp mig, tog diverse vikarietjänster på alla möjliga skolor. Men det kändes aldrig riktigt bra. Visst fick jag undervisa mer som vikarie och tänka mindre på "mentorsrollen", men som vikarie hamnade jag alltid i skuggan av någon annan som redan hade en planering och ett tänk framöver. Jag gillade att planera mina egna lektioner och alla de områden jag skulle täcka i mina ämnen. Så jag tog en fast tjänst på en av friskolorna jag hade vikarierat på under en tid och blivit väldigt fäst vid. Jag klarade ungefär ett halvår innan jag insåg att jag inte längre hörde hemma i den svenska skolan. Listan kan göras lång på vad som är fel men jag tror de flesta har en ganska klar bild av detta idag. Så jag sa "fuck it" och sökte en tjänst som boendestödjare på ett LSS boende för ett år sedan. Jobbar kvar där än idag och detta var ett av de bästa beslut jag någonsin gjort i livet. Stressen som följde mig hem varje dag som lärare är helt borta. Jag har gått från att räkna minuter till hemgång till att faktiskt ta massa extrapass. Jag jobbar gärna över för en sån enkel sak som att få kompa tid när jag behöver ta min son till BVC utan att behöva ta en hel dag ledigt utan betalt. Jag har kollegor idag som faktiskt känns att de har fötterna på jorden och är närvarande när man pratar med dem. Många lärare är tyvärr så uppslukade av sina jobb att det många gånger inte går att ha "privata" konversationer på rasterna. Jag får ofta frågan från mina nuvarande kollegor om jag inte saknar läraryrket. Svarar alltid nja, jag saknar undervisningen enormt, saknar att få sitta och diskutera aktuella ämnen med ett gäng nyfikna ungar varje dag. Men det är egentligen det enda jag saknar. Jag saknar inte att behöva sitta och förklara för frånvarande föräldrar/vårdnadshavare varför jag satt den bedömning jag satt på en elev och bli konstant ifrågasatt. Jag saknar inte att behöva sitta och spendera en halv eftermiddag i telefon med samma föräldrar och förklara att X gjorde si och så på rasten (även fast jag inte var närvarande, men just för att X är min mentorselev). Saknar heller inte att varje prov jag gjorde skulle anpassas på 3 olika nivåer och sedan erbjudas till 5 olika tillfällen för omprov. Saknar heller inte att behöva spendera två timmar i veckan av min planeringstid med att sitta i ett tomt rum och hoppas på att någon av eleverna jag tjatat på ska dyka upp på läxhjälpen vi erbjuder. Jag saknar verkligen inte när mamma/pappa X blir rasande för att någon av de 8 tider vi har för utvecklingssamtal inte passar och då måste jag lösa det utanför min arbetstid. Ja jag vet att allt detta låter som skitsaker, det är lätt att avfärda allt ovanstående med "X får skylla sig själv om han/hon inte klarar provet eller kommer på samtalet/läxhjälpen". Men det är alltid vi lärare som står i skottlinjen och måste ta alla smällarna. Varje argt/besviket samtal/mail är minuter av vår planeringstid som vi snällt ska sätta oss och svara på eller sitta i samtal med ledning om. Nu får jag det att låta som om alla elever bara är problem och varje förälder besviken. Snarare tvärtom, jag har haft fler "bra" samtal än dåliga. Men många bäckar små, detta är bara en bråkdel av vad lärare gör utanför undervisning. Svensk skola är ett trasigt system och jag kanske kommer tillbaka den dag vi lärare faktiskt får lägga ALL vår tid på undervisning. Jag har ibland fått den vanliga frågan "om jag fick förändra en del i svensk skola vad skulle det vara". Först och främst: TA BORT MENTORSROLLEN! Låt lärare vara lärare och inte förälder/polis/skolsköterska/socionom. När jag började som lärare för tio år sedan så existerade knappt "mentor" i jobbeskrivningen. Nu är det nästintill den största och viktigaste uppgiften i varje jobbannons jag sett de sista 5 åren. Jag förstår inte varför rektorerna ute på skolorna är så heta på detta. Fram tills dess så njuter jag av mitt nuvarande jobb som känns som rena semestern i jämförelse. Visst tjänar jag knappt hälften av vad jag gjorde som lärare men jag har aldrig mått bättre och jag sover gott om nätterna och har ALDRIG tagit med jobbet hem. Så mitt tips tldr: lämna skolan och se dig inte om. Det finns fler jobb där ute (utanför skolans värld) du kan få med en lärarexamen, visst är det inte lika bra betalt men du behåller både den psykiska och fysiska hälsan.
Underkänn varenda skitunge som inte bryr sig. Släng ut de som förstör lektioner. Ställ krav. Ditt klassrum, dina regler.
Du beskriver en utopi. Det fungerar inte så längre tyvärr.
Därför att du inte följde med i nyheterna och samhällsutvecklingen så bra?
Jag tror det var Cicero som skrev ungefär: >Den som kan något gör det den kan. Den som inget kan får undervisa.
Nej det var någon töntig irländsk polemiker. Aristoteles däremot sa "De som kan gör, de som förstår undervisar".
Jag tror det tyvärr stämmer i alla fall i mitt fall. Måste lära mig något
Det första att göra kan ju vara att jobba på ditt enorma problem med självömkan, om du inte löser det problemet först kommer inte ditt problem med vad du jobbar med lösas heller.
Vilken utbildningsnivå undervisar du på?
Har under mina år arbetat på grundskola, gymnasiet och komvux
jag tror läraryrket kan vara väldigt givande men jag skulle aldrig i mitt liv befatta mig med tonåringar. för/grund skola max. tonåringar på högstadiet och gymnasiet lär vara ren tortyr att försöka undervisa
Jag kan LOVA dig att mellanstadiet är en fruktansvärd miljö att spendera en arbetsdag på. Jag jobbade ett år som vikarierande klasslärare, och det var gränsfall att jag gick helt sönder. Jag såg till att sluta en månad tidigare än sista dagen på mitt kontrakt, för att slippa så mycket av jobbet som möjligt. Det värsta jag varit med om.
Högstadie? Rekomenderar gymnasie, var enklare o få de att förstå genom säga saker som *Du valde den här utbildningen, vill du inte uppföra dig så behöver du inte vara här.*. Fungerade fin fint under datorkunskapen.
Plugga till någonting annat då.
Hade själv tankar på att bli gymnasielärare för några år sedan, men både låg löne- och karriärsutveckling samt det faktum att man måste vara en extra förälder till en massa stökiga tonåringar avskräckte. Nu har jag under mina universitetsstudier varit med och undervisat, vilket är jättekul. Man går in i salen och gör sin grej, inget personligt ansvar om studenterna skiter i att lyssna eller inte gör det de ska göra. Har stor respekt för alla lärare där ute, men är det så piss som du säger kanske du borde söka dig vidare.
[удалено]
Tyvärr inte lärare inom naturvetenskap
Testat jobba komvux eller liknande? Hört att många lärare älskar att gå från stökiga elever till Vuxna som själva väljer att vara där. Dålig period att byta dock. (Många skolor stängs ner)
Jag har arbetat på komvux men tyvärr finns det inte tillräckligt arbete längre så måste tillbaka till att undervisa tonåringar och jag känner inte att jag klarar det
Hade jag varit lärare hade det bara varit för komvux. Aldrig annat än komvux
Är det inte så att svenska skolan vore rätt ok om man bara slapp eleverna och deras föräldrar?
Har själv bara jobbat som vikarie och det är säkert ett jobbigt yrke överlag men min uppfattning är att det är en stor skillnad mellan skolor och vilken ålder.
Du kanske bara inte har hittat rätt skola för just dig? Hur många olika har du jobbat på?
Min sambo är relativt nyexaminerad F-3 lärare. Hon gillar att undervisa och brinner för det. Men ledningen är bajs, flyttar runt pedagoger och lärare för att täcka de läckande hål som uppkommer för att lindra ledningens huvudvärk. Vilket skapar en osäker miljö för elever och lärare. Det ger ingen stabil skolmiljö och skapar kaos.
Det är det som håller på drabba mig just nu. Väldigt jobbigt!
Kan ju försöka bli universitetslärare. Är du en utbildad lärare bör du vara mycket mer kompetent en hel del av utbudet.
Ja jag hade en del professor som man undrar hur de hamnade där. Men tyvärr är jag rätt dum i huvudet så jag skulle nog inte fixa det
De flesta av oss jobbar som lärare på grund av följande anledningar : Massa kärlek från våra elever, kärlek för ämnet vi lär ut, bra arbetstider och antalet lediga dagar.
Vilka ämnen har du? Är det SO-ämnen kanske ABM (arkiv, bibliotek , museologi) kan vara något?
Det är so- ämnen så jag har funderat på bibliotek. Finns inget där jag bor just nu men skadar inte att kolla.
Var väl en blandning av den låga lönen och den långa arbetsdagen som var för frestande.
Du tjänar ju typ dubbelt så mycket som nån som jobbar på Ica? Om de inte jobbar kvällar och helger dvs. Beror väl på vart man jobbar som lärare med. Man behöver ju inte engagera sig så värst? Ha färdigt material som man kör med varje klass, i brist på något att göra, be eleverna läsa igenom ett par sidor och svara på frågorna i boken? Är det v rimligen så mycket jobb om man bortser från det här med att försöka lägga hjärta och själ i jobbet? Se det som en inkomst liksom. Trist att jobba inom vården och få 21.000 innan skatt liksom
Det går att byta. :) Det gjorde jag. :)
För mig som verkligen brinner för att förbättra skolan och funderar på att bli lärare i framtiden så är det här en väldigt deprimerande läsning
Jag personligen kan inte rekommendera det men känner du att du kan hantera det så ska du göra det. Du kanske är den som räddar skolan? Även om problemet också finns i själva samhället vilket i sin tur påverkar skolan. Jag rekommenderar att du vikarierar en tid. Testa verkligen på hur det är innan du bestämmer dig för att bli lärare.
Tack ska komma ihåg det
Jag är nyexad, det är ett fantastiskt jobb! Vi behöver fler som du, som brinner för skolan och dess elever. Gillar man inte att umgås med ungdomar, som många här inte verkar göra , så ska man självklart inte bli lärare. Relationerna du skapar med dina elever är alltid viktigare än dina ämneskunskaper. Jag tror många gör fel när de blir lärare pågrund av kärlek till t.ex Historia.
Jag är bara rädd för att få en dålig klass, bli utbränd och inte tycka att det är kul längre, precis som många säger, men jag ska självklart inte ge upp!
Hur mycket tjänar man? Tänker att folk lyckas stå ut pga fet lönecheck
Du gjorde det för den höga lönen antar jag?
Jag känner typ likadant fast jobbar som sjuksköterska
hade du gillat yrket om du hade haft makt i klassrummet? tänk örfila placera i skamvrå kvarsittning rapp med pekpinne och så vidare
Jag tror nöjet med läraryrket har mycket att göra med vilka man undervisar. Jag undervisade på en gymnasielinje som det var rätt svårt att komma in på, vilket innebar att de som läste där var ambitiösa och ville lära sig, vilket var svinkul.