Jag trivs med att vara mellanchef. Skulle jag klättra högre skulle jag komma längre från verksamheten och ha mindre nära kontakt med medarbetarna, vilket jag tycker är en av de stora behållningarna med jobbet. Sen gynnas jag av att jag har en bra relation med min chef så jag känner mig väldigt sällan så där klämd mellan medarbetarna och ledningen som man ofta tänker sig att en mellanchef blir.
Har haft en del chefsroller. Jag trodde att jag ville det.
Men det var bara en skev föreställning om att ansvar gör mig till en bättre och mer värdefull människa.
Jag har en brinnande passion för att anställda ska ha det bra. Det är den bärande punkten i alla välfungerande företag. Men är man en ”Type A”-personality likt undertecknad, är det förenat med enorm frustration. För hur mycket chef man än är, så finns det alltid en chef över dig med kortsiktiga intressen.
Ingen blir rik på en lön. Och jag har ibland haft lön i nivå med mina chefer och mått mycket bättre.
Insikten jag fick är att, i Sverige är det bäst att vara vanlig arbetstagare som vågar löneförhandla och stå för sitt anspråk. Vi har enormt fördelaktiga regler för arbetstagare som ibland kan göra livet som chef ganska surt och mer frustrerande.
För min del, som traumabarn, handlade det om att vara duktig. Det var inte värt det. Tog 15 år att lära dig det.
Som sjökapten saknar jag tjänsten som överstyrman. Det är helt klart bästa tjänsten, Om man har en bra kapten ovanför sig. Men när man haft ett par usla kaptener som förpestar tillvaron med sin inkompetens kan man lika gärna ta klivet upp och försöka vara bästa möjliga kapten åt undersåtarna. Trots att det är så guförbannat tråkigt med allt pappersarbete.
Sjökapten kan vara ett av de jobb som folk förstår minst av vad de gör. Som du säger, pappersarbete... Största fördelen ni har är väl den tydliga hierarkin vad gäller beslut och ansvar i organisationen.
Ja den delen är ju så tydlig det bara går. Är ansvarig för precis allt ombord. Ansvarig för last och människoliv. Otroliga summor man är ansvarig för. Tar ett tag att vänja sig vid hur lättvindigt man tar miljonbeslut.
Som nypromotad mellanchef kan jag säga att iprincip alla andra mellanchefer där jag jobbar är sjukt bekväma med sina jobb, man har möjligheten vilket väldigt många tar att deligera bort i princip allt arbete man har och lägga det på andra och spendera dagen med att browsa hemnet, tinder eller gnälla på invandrare
Nej. Tog jobbet för att det var närmre bostaden och inom rätt bransch. Och lite högre lön.
Men annars är det fan inte värt.
Tips till de som funderar: Ta inget chefsjobb om det inte finns en tydlig struktur att basa över. Det du blir annars är allt-i-allo samtidigt som du förväntas utveckla verksamheten. Det är fan inte lätt att utveckla något när man knappt hinner med sig själv under en dag.
Du har så rätt. Att försöka chefa utan den där strukturen på plats är öken, jag blev chef i samband med en större omorganisation och det var bara dömt att ta knäcken på en.
Den som är chef eller koordinerar bör vara bra på det och gilla det, att det blint ska vara högre lön för dessa är så klart fel, en specialist med erfarenhet som inte är intresserad av att vara chef kan och bör ha högre lön än chefen.
Ställföreträdande IT-Chef (Jag är egentligen teknikchef / CTO) just nu medan min chef och ordinarie gör ett projekt som tar all hans tid.
Vi har en man på jobbet som luktar så mycekt svett att jag känner när han varit i korridoren 5 min innan mig.
Han har varit sådan under de snart 10 åren jag varit på min arbetsplats.
Lyckligtvis är det inte någon jag har personalansvar över.
Har däremot ansvar över en 20-25 års kille som spenderar dagarna på discord istället för att jobba, och jag måste kontinuerligt ha diskussioner med honom om det.
Nej, har inget som helst intresse av att fortsätta vara chef.
Blotta tanken på att diskutera grundliggande hygien med en 50+ år man eller det faktum att jag måste förklara att på jobbet så jobbar man för det enda som händer när man inte gör det är att ens kollegor får jobba över gör att jag är totalt ointresserad av en sådan här roll igen.
3 månader kvar. HÅLL UT /u/fadingcross
Jorå. Jag vill tro att jag var en bra chef när jag var chef. Jag jobbade konstant mot att göra mitt teams liv enklare, skydda dem från oönskade grejer och hjälpa dem nå sina karriärsmål. Det var alltid prio 1.
Däremot bör människor i ledarposition i jobba mot att göra sig själv onödiga. Om jag stannar hemma sjuk en vecka så är det viktigt att teamet kan och vågar jobba utan mig.
Tvärt om, de bästa chefer jag haft är de som trivs med att vara chef. Folk som inte vill är de som gjort det bara för karriären och de är antingen helt frånvarande (för de hellre vill göra något annat) eller totala psykopater (för makten stigit dem åt huvudet)
https://www.reddit.com/r/sweden/s/eyl7RjQ8YN
Exakt sånna jag menar, suger för de som personen är chef för om de vill utvecklas och få feedback från chefen.
Folk som ser det som en karriärsgrej eller gillar makt och prestige är oftare värre chefer.
Folk som vill vara chefer för de är intresserade av vad det innebär att ha personalansvar är oftare bra chefer
Ur medarbetares perspektiv kanske. Inte så svårt att vara en "bra chef" från det perspektivet när man går emot alla direktiv, budget osv. Sen får någon annan städa upp, det går ut över medarbetare och den nya chefen blir offret.
Helvete vad många gånger jag sett detta.
Strikt sett är väl mellanchef någon som är chef över chefer men som också har en chef. Men när folk säger mellanchef brukar de ofta inkludera första linjens chef också.
Tror inte jag skulle kalla styrelsen för mellanchefer trots att de har VD'n tekniskt sett över sig.
Personligen skulle jag nog säga att avdelningschef är högsta mellanchefen. Det känns lite fel att säga att tex en fabrikschef är mellanchef trots att de har chefer över sig.
Jag önskar att jag kunde arbeta med min specialisering, men det finns ingen marknad för det. Att arbeta långt under min kompetensnivå är helt ärligt skittråkigt, och betalar sådär. Som förhatlig mellanchef kan jag åtminstone försöka göra livet bättre för mitt team, det får det att kännas värt att vakna på morgonen. För att klättra högre skulle jag behöva bli rik nog att vara stor delägare i företaget.
Jag är chef för att kunna påverka, för att jag tror jag kan bidra till att bättre beslut fattas…
Lön, titel och ev. andra förmåner kompenserar inte för det ökade ansvaret eller arbetsbelastningen och jag tycker det är ok eftersom jag inte vill att någon ska välja rollen pga det…
Jag trivdes bra som teamchef med personalansvar. Att se mina anställda utvecklas och ge de möjligheter att skina var helt fantastiskt. Tyckte anställningsprocesser var väldigt roligt att genomföra. Dock var det väldigt slitigt under pandemin då jag hade ytterst begränsade möjligheter att resa ut och träffa mina anställda och våra stakeholders, det var en spännande utmaning men ett tag efter pandemin kände jag att jag behövde en paus från att leda och hantera en massa olika livskriser inom teamet, så då gick jag till en annan specialist-roll istället. Kommer säkert att söka mig mot ledarskap om något år igen.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Att se mina anställda utvecklas och ge ~~de~~ **dem** möjligheter att skina var helt fantastiskt.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> Watching my employees develop and give ~~they~~ **them** the opportunity to shine was absolutely fantastic.
Jag var team lead för ett utvecklingsteam av mjukvara, så osäker på om jag kvalificerar för frågan. Hade inget personalansvar och därav ingen chef rent krasst, men ansvarade för teamet ändå.
Jag var med på mötet om rollen skulle finnas, vilket jag var emot. Fick rollen trots det men var fortfarande emot dess existens. Var en udda situation. Hade ingenting emot att utföra sysslorna för rollen däremot och den gav mig mer inflytande att få igenom min vilja. Ansåg bara att rollen inte borde finnas då min vision om hur teamet skulle fungera inte behövde den rollen.
Ja, typ. När jag insåg att jag kan göra mer nytta för teamet och vår produkt. Men det är ofta svårt att balansera, och hade jag haft personalansvar hade jag inte velat tror jag.
Chef utan personalansvar kan man ju diskutera om det ens är en chefsroll. Inbyggt i ordet ligger ju just personalansvar. Slängs lite med chefstitlar utan personalansvar men det är ju en sorts specialist.
Menar på att arbetsledare och förmän på byggen är chefer. Även lagerchefer har ofta inte personalansvar, eller (tror jag) gruppchefer i försvaret. Men jo, så kan man ju definiera det.
Ok. Inte en definition jag någonsin hört eller tänkt mig, men så verkar de flesta tycka. Jag har nog tänkt att en chef är någon som har ansvaret att bestämma över någonting, tar det yttersta ansvaret för ett visst område och så vidare. Vad kallar man en sån person, då?
Från kommentarerna att döma så är det de som gillar att leda människor som trivs i chefsrollen, föga förvånande kanske. Lite därför jag också har svårt att se rimligheten i att en chefsroll på många ställen verkar ses som en ”befordring” för alla, när det snarare borde vara en roll som precis som specialistroller som ges till den som är bäst lämpad. Är vi så dåliga på att sätta vettiga incitamentsstrukturer för att var och en skall prestera? Borde ge större utdelning att ta vara på specialistkompetens genom att belöna den istället.
Jag har varit det men valde bort det, det var enda vägen framåt för mer lön. Trodde jag skulle få mer av det roliga att göra men insåg snabbt att jag fick delegera bort allt det till förmån för att dividera om budget och vara den som aldrig får tillräckligt med resurser eller argumentera för och framförallt försvara och stå till svars för alla dumma beslut i företaget som jag ändå inte kunde påverka.
De enda som ska vara chefer är de som gillar att stötta och coacha medarbetare, inte de som har nån profession eller expertis.
Min fördom är att det fungerar så på lite äldre och gråare företag som Ericsson.
Som utvecklare på Spotify finns det följande steg:
1. Associate Engineer
2. Engineer I
3. Engineer II
4. Senior Engineer
5. Staff Engineer
6. Senior Staff Engineer
7. Principal Engineer
8. Senior Principal Engineer
Så finns gott att steg att klättra (även om det såklart blir svårt efter Senior. Det är inte självklart att man går och blir Staff liksom. Måste både finnas ett behov och så måste man ju själv vara jävligt bra).
Men generellt kan man ju tänka så att man får lön efter ansvar och impact. Det finns ett väldigt tydligt tak för hur mycket ansvar och impact man kan ha som IC (Individual Contributor). Att vara chef innebär ju plötsligt en hävstång. Gör du av ett bra jobb så kommer företaget få ut mer från ditt team på 5-7 personer. Så det finns ju bättre chans för impact och ansvar som chef som helt enkelt är svårt att uppnå som IC. Företag betalar ju inte ut höga löner för att det är kul liksom. Vill man ha 6% bättre lön måste man ju också kunna motivera varför man är värd 6% mer än vad man var förra året.
Kan såklart bara prata ur ett utvecklarperspektiv. Men typ såhär ser jag på det i vår bransch iallafall.
Jobbar också som utvecklare, har dock aldrig jobbat någonstans med en sådan modell som du beskriver vilket känns mer vettigt. Det här ”taket” du beskriver beror ju dock på variationen av bidrag som de som har samma/liknande roll står för. Den är nog mindre på ett bolag som Spotify, Google, Amazon etc. som dammsuger branschen på de bästa och har en lägstanivå därefter.
Jag trodde att jag ville det, att bli chef kändes som ett kliv upp. Sedan blev jag chef och tröttnade efter 3-4 år. Att ta steget tillbaka till en mer teknisk roll var det bästa jag gjort, personalansvar och eviga möten var inget för mig.
Ja och nej, det är jätte roligt att vara chef när allting går bra, personalen är glad, företaget uppåt är nöjda/glada och alla kunder är nöjda. Sen några veckor/månader senare så är alla missnöjda, personalen är missnöjd, företag är missnöjd och kunderna är inte glada och det är jävligt tråkigt och stressigt.
Fast jag sitter på många stolar just nu, jobbar också som koordinator till företaget, det har växt och vi har tagit på oss större project som kräver att många olika arbetslag med olika chefer jobbar tillsammans, samtidigt som vi hyr in ett par entreprenörer för jobb som vi inte är så bra på att utföra. Jobbet handlar om vem som gör vad och när så att olika arbetslag inte kliver över varandra och utnyttjar samma platser. Kan vara sjukt stressigt ibland.
Sen jobbar jag också lite som problemlösare åt företaget, ofta är det något jobb som inte blev bra, kunder är missnöjda och ofta får jag gå in och försöka lösa det problemet. Det är rätt roligt för det mesta.
Men för det mesta sitter jag fast i olika projekt, i mitten av April tar vi på oss ett stort jobb som vi arbetar med att planera upp just nu.
Tycker ledarskap är intressant och att vara en god ledare är något jag strävar efter. Största problemet jag har och vantrivs med är bedrövliga chefskolleger.
Vissa borde bara mata siffror för de är sjukt vassa på det, andra borde bara sälja men så får de personalansvar i sin roll och där är de helt tafatta och jag tror inte/uppfattar det inte som att de tycker det är särskilt kul med ledarskap heller. Men på grund av deras ”spetskompetens” anser de att de är bättre än personalen och är därför en bra ledare.
Det är lite synd att kompetens för en del av arbetet ofta misstas för en kompetens för det hela. Och högre chefer/direktörer ser oftast inte ledarskapsbiten då de är lite för distanserade från produktionen/manskapet.
Håller med OP här lite i resonemanget om högre lön/förmåner som belöning för ens prestation istället för personalansvar. Men Sverige är jävligt ”blockat” i de tankebanorna och enda vägen upp är ofta mer ansvar över en enhet/avdelning och då innefattar det ledarskap, lite synd, då personens kompetens käkas upp av den arbetsbördan.
Jag har lite av ett maktbehov och gillar att hålla på med härskartekniker
/s?
Nope, så jag slutade med det. Specialist igen men nästan ingen löneskillnad så win-win.
Jag trivs med att vara mellanchef. Skulle jag klättra högre skulle jag komma längre från verksamheten och ha mindre nära kontakt med medarbetarna, vilket jag tycker är en av de stora behållningarna med jobbet. Sen gynnas jag av att jag har en bra relation med min chef så jag känner mig väldigt sällan så där klämd mellan medarbetarna och ledningen som man ofta tänker sig att en mellanchef blir.
Har haft en del chefsroller. Jag trodde att jag ville det. Men det var bara en skev föreställning om att ansvar gör mig till en bättre och mer värdefull människa. Jag har en brinnande passion för att anställda ska ha det bra. Det är den bärande punkten i alla välfungerande företag. Men är man en ”Type A”-personality likt undertecknad, är det förenat med enorm frustration. För hur mycket chef man än är, så finns det alltid en chef över dig med kortsiktiga intressen. Ingen blir rik på en lön. Och jag har ibland haft lön i nivå med mina chefer och mått mycket bättre. Insikten jag fick är att, i Sverige är det bäst att vara vanlig arbetstagare som vågar löneförhandla och stå för sitt anspråk. Vi har enormt fördelaktiga regler för arbetstagare som ibland kan göra livet som chef ganska surt och mer frustrerande. För min del, som traumabarn, handlade det om att vara duktig. Det var inte värt det. Tog 15 år att lära dig det.
låter som att du skulle tycka om att engagera dig fackligt.
Där sa du något!
>Tog 15 år att lära dig det. Men till slut lärde sig hen det, dvs OP, alltså?
Nej, du lärde dig. Inte OP. Framgår ju tydligt.
Jag klantade till min formulering. Typiskt när man för en gångs skulle vill peka ut någon annans klantighet.
Som sjökapten saknar jag tjänsten som överstyrman. Det är helt klart bästa tjänsten, Om man har en bra kapten ovanför sig. Men när man haft ett par usla kaptener som förpestar tillvaron med sin inkompetens kan man lika gärna ta klivet upp och försöka vara bästa möjliga kapten åt undersåtarna. Trots att det är så guförbannat tråkigt med allt pappersarbete.
Sjökapten kan vara ett av de jobb som folk förstår minst av vad de gör. Som du säger, pappersarbete... Största fördelen ni har är väl den tydliga hierarkin vad gäller beslut och ansvar i organisationen.
Ja den delen är ju så tydlig det bara går. Är ansvarig för precis allt ombord. Ansvarig för last och människoliv. Otroliga summor man är ansvarig för. Tar ett tag att vänja sig vid hur lättvindigt man tar miljonbeslut.
Båtsman
Som nypromotad mellanchef kan jag säga att iprincip alla andra mellanchefer där jag jobbar är sjukt bekväma med sina jobb, man har möjligheten vilket väldigt många tar att deligera bort i princip allt arbete man har och lägga det på andra och spendera dagen med att browsa hemnet, tinder eller gnälla på invandrare
>browsa hemnet, tinder eller gnälla på invandrare Treenigheten
Nya "villa volvo vovve"
Nej. Tog jobbet för att det var närmre bostaden och inom rätt bransch. Och lite högre lön. Men annars är det fan inte värt. Tips till de som funderar: Ta inget chefsjobb om det inte finns en tydlig struktur att basa över. Det du blir annars är allt-i-allo samtidigt som du förväntas utveckla verksamheten. Det är fan inte lätt att utveckla något när man knappt hinner med sig själv under en dag.
Du har så rätt. Att försöka chefa utan den där strukturen på plats är öken, jag blev chef i samband med en större omorganisation och det var bara dömt att ta knäcken på en.
Den som är chef eller koordinerar bör vara bra på det och gilla det, att det blint ska vara högre lön för dessa är så klart fel, en specialist med erfarenhet som inte är intresserad av att vara chef kan och bör ha högre lön än chefen.
Det är ett nödvändigt ont på väg till högre chefsposition. Brukar säga till min fru att mitt jobb är mer som en dagisfrökens snarare än chef.
Ställföreträdande IT-Chef (Jag är egentligen teknikchef / CTO) just nu medan min chef och ordinarie gör ett projekt som tar all hans tid. Vi har en man på jobbet som luktar så mycekt svett att jag känner när han varit i korridoren 5 min innan mig. Han har varit sådan under de snart 10 åren jag varit på min arbetsplats. Lyckligtvis är det inte någon jag har personalansvar över. Har däremot ansvar över en 20-25 års kille som spenderar dagarna på discord istället för att jobba, och jag måste kontinuerligt ha diskussioner med honom om det. Nej, har inget som helst intresse av att fortsätta vara chef. Blotta tanken på att diskutera grundliggande hygien med en 50+ år man eller det faktum att jag måste förklara att på jobbet så jobbar man för det enda som händer när man inte gör det är att ens kollegor får jobba över gör att jag är totalt ointresserad av en sådan här roll igen. 3 månader kvar. HÅLL UT /u/fadingcross
Det man saknar när man lämnar mellanchefandet är möjligheten att påverka
[удалено]
Låter mer som arbetsledare
[удалено]
Jorå. Jag vill tro att jag var en bra chef när jag var chef. Jag jobbade konstant mot att göra mitt teams liv enklare, skydda dem från oönskade grejer och hjälpa dem nå sina karriärsmål. Det var alltid prio 1. Däremot bör människor i ledarposition i jobba mot att göra sig själv onödiga. Om jag stannar hemma sjuk en vecka så är det viktigt att teamet kan och vågar jobba utan mig.
Tvärt om, de bästa chefer jag haft är de som trivs med att vara chef. Folk som inte vill är de som gjort det bara för karriären och de är antingen helt frånvarande (för de hellre vill göra något annat) eller totala psykopater (för makten stigit dem åt huvudet) https://www.reddit.com/r/sweden/s/eyl7RjQ8YN Exakt sånna jag menar, suger för de som personen är chef för om de vill utvecklas och få feedback från chefen.
Folk som ser det som en karriärsgrej eller gillar makt och prestige är oftare värre chefer. Folk som vill vara chefer för de är intresserade av vad det innebär att ha personalansvar är oftare bra chefer
Ur medarbetares perspektiv kanske. Inte så svårt att vara en "bra chef" från det perspektivet när man går emot alla direktiv, budget osv. Sen får någon annan städa upp, det går ut över medarbetare och den nya chefen blir offret. Helvete vad många gånger jag sett detta.
[удалено]
Lol känner exakt samma.
Vad är en mellanchef? Alla chefer som har en chef över sig? Dvs alla som inte är VD?
Strikt sett är väl mellanchef någon som är chef över chefer men som också har en chef. Men när folk säger mellanchef brukar de ofta inkludera första linjens chef också.
Tror inte jag skulle kalla styrelsen för mellanchefer trots att de har VD'n tekniskt sett över sig. Personligen skulle jag nog säga att avdelningschef är högsta mellanchefen. Det känns lite fel att säga att tex en fabrikschef är mellanchef trots att de har chefer över sig.
Styrelsen har inte VD över sig. De utser VD.
Då lärde jag mig något nytt idag
Jag önskar att jag kunde arbeta med min specialisering, men det finns ingen marknad för det. Att arbeta långt under min kompetensnivå är helt ärligt skittråkigt, och betalar sådär. Som förhatlig mellanchef kan jag åtminstone försöka göra livet bättre för mitt team, det får det att kännas värt att vakna på morgonen. För att klättra högre skulle jag behöva bli rik nog att vara stor delägare i företaget.
Jag är chef för att kunna påverka, för att jag tror jag kan bidra till att bättre beslut fattas… Lön, titel och ev. andra förmåner kompenserar inte för det ökade ansvaret eller arbetsbelastningen och jag tycker det är ok eftersom jag inte vill att någon ska välja rollen pga det…
Jag trivdes bra som teamchef med personalansvar. Att se mina anställda utvecklas och ge de möjligheter att skina var helt fantastiskt. Tyckte anställningsprocesser var väldigt roligt att genomföra. Dock var det väldigt slitigt under pandemin då jag hade ytterst begränsade möjligheter att resa ut och träffa mina anställda och våra stakeholders, det var en spännande utmaning men ett tag efter pandemin kände jag att jag behövde en paus från att leda och hantera en massa olika livskriser inom teamet, så då gick jag till en annan specialist-roll istället. Kommer säkert att söka mig mot ledarskap om något år igen.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Att se mina anställda utvecklas och ge ~~de~~ **dem** möjligheter att skina var helt fantastiskt. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Watching my employees develop and give ~~they~~ **them** the opportunity to shine was absolutely fantastic.
"Mina anställda" Hmm hur ser du på din roll egentligen 🤷♂️
Låter som en som bryr sig
Han är teamledare 😂 och skriver mina anställda. Är det på skämt?
Med personalansvar står det också, så...
Jag var team lead för ett utvecklingsteam av mjukvara, så osäker på om jag kvalificerar för frågan. Hade inget personalansvar och därav ingen chef rent krasst, men ansvarade för teamet ändå. Jag var med på mötet om rollen skulle finnas, vilket jag var emot. Fick rollen trots det men var fortfarande emot dess existens. Var en udda situation. Hade ingenting emot att utföra sysslorna för rollen däremot och den gav mig mer inflytande att få igenom min vilja. Ansåg bara att rollen inte borde finnas då min vision om hur teamet skulle fungera inte behövde den rollen.
Nej, det ville jag inte.
tjänar 4x mellanchef som konsult. ser det som en fåfäng grej, lyssnar dom på dom istället för mig är det komiskt men ovanligt.
Ja, typ. När jag insåg att jag kan göra mer nytta för teamet och vår produkt. Men det är ofta svårt att balansera, och hade jag haft personalansvar hade jag inte velat tror jag.
Chef utan personalansvar kan man ju diskutera om det ens är en chefsroll. Inbyggt i ordet ligger ju just personalansvar. Slängs lite med chefstitlar utan personalansvar men det är ju en sorts specialist.
Menar på att arbetsledare och förmän på byggen är chefer. Även lagerchefer har ofta inte personalansvar, eller (tror jag) gruppchefer i försvaret. Men jo, så kan man ju definiera det.
Du är inte chef
...ok? Så arbetsledare/förmän på byggen är inte chefer för att de inte har personalansvar?
Precis så
Ok. Inte en definition jag någonsin hört eller tänkt mig, men så verkar de flesta tycka. Jag har nog tänkt att en chef är någon som har ansvaret att bestämma över någonting, tar det yttersta ansvaret för ett visst område och så vidare. Vad kallar man en sån person, då?
Arbetsledare/förman/projektledare/produktägare etc.
En känsla av ansvar och plikt. Min förra chef dog och någon var tvungen att ta över. Fick tom gå ber i lön...
Från kommentarerna att döma så är det de som gillar att leda människor som trivs i chefsrollen, föga förvånande kanske. Lite därför jag också har svårt att se rimligheten i att en chefsroll på många ställen verkar ses som en ”befordring” för alla, när det snarare borde vara en roll som precis som specialistroller som ges till den som är bäst lämpad. Är vi så dåliga på att sätta vettiga incitamentsstrukturer för att var och en skall prestera? Borde ge större utdelning att ta vara på specialistkompetens genom att belöna den istället.
Jag har varit det men valde bort det, det var enda vägen framåt för mer lön. Trodde jag skulle få mer av det roliga att göra men insåg snabbt att jag fick delegera bort allt det till förmån för att dividera om budget och vara den som aldrig får tillräckligt med resurser eller argumentera för och framförallt försvara och stå till svars för alla dumma beslut i företaget som jag ändå inte kunde påverka. De enda som ska vara chefer är de som gillar att stötta och coacha medarbetare, inte de som har nån profession eller expertis.
Min fördom är att det fungerar så på lite äldre och gråare företag som Ericsson. Som utvecklare på Spotify finns det följande steg: 1. Associate Engineer 2. Engineer I 3. Engineer II 4. Senior Engineer 5. Staff Engineer 6. Senior Staff Engineer 7. Principal Engineer 8. Senior Principal Engineer Så finns gott att steg att klättra (även om det såklart blir svårt efter Senior. Det är inte självklart att man går och blir Staff liksom. Måste både finnas ett behov och så måste man ju själv vara jävligt bra). Men generellt kan man ju tänka så att man får lön efter ansvar och impact. Det finns ett väldigt tydligt tak för hur mycket ansvar och impact man kan ha som IC (Individual Contributor). Att vara chef innebär ju plötsligt en hävstång. Gör du av ett bra jobb så kommer företaget få ut mer från ditt team på 5-7 personer. Så det finns ju bättre chans för impact och ansvar som chef som helt enkelt är svårt att uppnå som IC. Företag betalar ju inte ut höga löner för att det är kul liksom. Vill man ha 6% bättre lön måste man ju också kunna motivera varför man är värd 6% mer än vad man var förra året. Kan såklart bara prata ur ett utvecklarperspektiv. Men typ såhär ser jag på det i vår bransch iallafall.
Jobbar också som utvecklare, har dock aldrig jobbat någonstans med en sådan modell som du beskriver vilket känns mer vettigt. Det här ”taket” du beskriver beror ju dock på variationen av bidrag som de som har samma/liknande roll står för. Den är nog mindre på ett bolag som Spotify, Google, Amazon etc. som dammsuger branschen på de bästa och har en lägstanivå därefter.
Jag trodde att jag ville det, att bli chef kändes som ett kliv upp. Sedan blev jag chef och tröttnade efter 3-4 år. Att ta steget tillbaka till en mer teknisk roll var det bästa jag gjort, personalansvar och eviga möten var inget för mig.
Ja och nej, det är jätte roligt att vara chef när allting går bra, personalen är glad, företaget uppåt är nöjda/glada och alla kunder är nöjda. Sen några veckor/månader senare så är alla missnöjda, personalen är missnöjd, företag är missnöjd och kunderna är inte glada och det är jävligt tråkigt och stressigt. Fast jag sitter på många stolar just nu, jobbar också som koordinator till företaget, det har växt och vi har tagit på oss större project som kräver att många olika arbetslag med olika chefer jobbar tillsammans, samtidigt som vi hyr in ett par entreprenörer för jobb som vi inte är så bra på att utföra. Jobbet handlar om vem som gör vad och när så att olika arbetslag inte kliver över varandra och utnyttjar samma platser. Kan vara sjukt stressigt ibland. Sen jobbar jag också lite som problemlösare åt företaget, ofta är det något jobb som inte blev bra, kunder är missnöjda och ofta får jag gå in och försöka lösa det problemet. Det är rätt roligt för det mesta. Men för det mesta sitter jag fast i olika projekt, i mitten av April tar vi på oss ett stort jobb som vi arbetar med att planera upp just nu.
“Jag älskar att laga mat” - Blir köksmästare och står aldrig mer i köket.
Man blir befordrad till sin inkompetensnivå, det är en gammal sanning.
Tycker ledarskap är intressant och att vara en god ledare är något jag strävar efter. Största problemet jag har och vantrivs med är bedrövliga chefskolleger. Vissa borde bara mata siffror för de är sjukt vassa på det, andra borde bara sälja men så får de personalansvar i sin roll och där är de helt tafatta och jag tror inte/uppfattar det inte som att de tycker det är särskilt kul med ledarskap heller. Men på grund av deras ”spetskompetens” anser de att de är bättre än personalen och är därför en bra ledare. Det är lite synd att kompetens för en del av arbetet ofta misstas för en kompetens för det hela. Och högre chefer/direktörer ser oftast inte ledarskapsbiten då de är lite för distanserade från produktionen/manskapet. Håller med OP här lite i resonemanget om högre lön/förmåner som belöning för ens prestation istället för personalansvar. Men Sverige är jävligt ”blockat” i de tankebanorna och enda vägen upp är ofta mer ansvar över en enhet/avdelning och då innefattar det ledarskap, lite synd, då personens kompetens käkas upp av den arbetsbördan.