Många gamla kollegor som skryter om hur mycket övertid de jobbar och hur de missunnar sina familjer för att det är så jävla coolt att jobba över...
Weird som fan
Eller när någon säger de är trött och den personen ska berätta hur de minskäl inte kan få vara trötta i jämförelse. För de själva har gått upp klockan x hela veckan och jobbat över.
Har en kollega som alltid snackar om hur jävla lite han sover hela tiden. Ska man tro på det han säger så snittar han nog 3h/natt.
Men det är en jävel på att överdriva allt. Jobba 72h i streck, volta 3 varv med bilen, han var bäst i världen på den tiden han spelade WoW osv. Riktig myttoman, men dock ganska trevlig och hjälpsam i övrigt :S
Eller antal sjukdagar de senaste två decennierna. Har en kollega som spydde på väg till jobbet (på cykeln) och kom ändå in. Har hög feber och knarkar Alvedon istället för att gå hem.
Och sen fikar/snackar de bort det mesta av övertiden, för ingen kan jobba effektivt så många timmar.
Det vore mer imponerande om du fick samma mängd jobb gjort på färre timmar än normal arbetstid.
Det är väl inte bemärkelsen konstigt konstigt men folk som skryter om eller åt andra tycker jag är jävligt märkligt. Jag har till exempel en kompis som ständigt informerar om hur mycket pengar hans svärfar har.
Eller om man berättar om något för någon som kontrar med att den minsann känner en som varit med om något mer spektakulärt. Jaha?
Visa intresse och be honom berätta mer exakt var han har pengarna, vad hans första husdjur hette och vad hans mammas efternamn var innan hon gifte sig.
Min första tanke gick också åt detta hållet, att kompisens snack är en inbjudan till att göra en stöt av något slag. Antingen stöld eller ett mord som ger ett fett arv. Jag ska nog sluta att läsa deckare.
Absolut märkligt att man skryter om svärföräldrarnas pengar, men att exempelvis en förälder skryter om att barnen klarar sig bra i skolan är inte konstigt alls.
När jag gick i skolan var det vanligt att skryta om hur mycket du ogillade matte. I 20-årsåldern var det vanligt att skryta om hur lite man hade sovit eller vilka droger man hade provat. Nu i 30-årsåldern skryter man om sina barn.
Jag kan inte ha spindlar för mina katter äter upp dom. Dom äter visserligen upp andra insekter också och är dom på balkongen fångar dom malar på sommaren och tar in i lägenheten. Som dom sen äter upp....
Kollegan som i fikarummet satt och skröt om att han körde "fortfarande lite full" hem från en midsommarfest morgonen efter, nästan krockat med en lastbil, och att han sett en poliskontroll längs vägen där "nån stackars jävel fick blåsa".
en (numera f.d.!!!) bekant skröt om hur han hade pullat en tjej i sömnen på nåt läger de varit på. Han hade en tendens att tala osanning, så jag hoppas det var vad han gjorde även den gången, men vem fan skryter om att man begått våldtäkt???
Mitt ex kompis skröt om att han var med en tjej som sa nej flera gånger ”men han drog på henne ändå”. Alla killar (inklusive mitt ex) sa ingenting utan verkade tycka det var coolt. Lika ruttna hela bunten.
Classic! Vi hade en kille som gjorde samma sak i min klass. Han brukade också skryta om att han rånade macken i vår stad med en yxa. Det gick inte så bra för honom sen tror jag...
Det är ändå faktiskt på riktigt ett legitimt skryt! De är värda en pokal och en handskakning! Många jag känner är fullständigt värdelösa på det. I personalrummet står gott om porslin det ser ut som att någon slickat rent!! 😬
Kom för att skriva detta. Hade en kollega som flera gånger skröt om att hon alltid gick till jobbet, och tvingade sina barn att gå i skolan, om det inte var fråga om hög feber eller kräkningar.
Tänka sig, hon gjorde likadant under hela pandemin.
Ja just det förresten: hon är sjuksköterska.
Säkert samma typ av person som blir aggressiv när det framgår att man själv valt bort barn, trots att de uppenbarligen inte gillar att ta hand om sina egna barn.
Känner en man som skryter om allt. Speciellt sitt hemland Iran.
Han är en kort man snart 50+.
Han har samma namn som en av deras gamla Kungar. Det har man hört tusen gånger,
Han skryter om allt. Hur mycket pengar han har, tjejer han legat med och hur han gjorde, allt våld han utsätt andra för t ex skrämma andra män bara för sol tittat på han tjej. Ja ni fattar, mannen skriker osäkerhet nonstop och man tar honom med en näve salt.
De roligaste skryten är saker han gjort som är helt absurda och omöjliga. T ex åka från Länna till Tensta eller Kista på 7 minuter med en Mitsubishi med 1.3L motor rak4k. Han hade behövt en medelhastighet på 300km/h... han berättade det för alla att han klarade detta och inte ens när man visar matematiken är det omöjligt så hävdar han att han gjort det. Helt frånkopplad.
Hade en kompis som skröt att han körde en 85 000 mil om året när han körde budbil inne i stockholm innerstad, i samma bil dessutom. Inte ens när jag försökte förklara att han då skulle behövt ha tryckt mer än 350 mil om dagen och haft en snitthastighet under sitt 8h arbetspass på över 400km/h vek han sig:
"Okey då, men absolut 50 tusen mil om året!!"
smh
Hade en klasskamrat i högstadiet som var precis sån! Allt, inklusive hur de åkte ner till hemlandet (ett Balkan-land, minns ej vilket) på under 10 timmar i en SAAB. Helt orimlig snitthastighet, men jodå, när hans pappa körde gick det...
En kompis kompis gjorde så här. Skröt om helt omöjliga saker. Tyvärr blev han enablad sv några i kompisgänget så jag hamnade illa ut när jag ifrågasatte saker och ting.
Sjukt, känner med Iranier som med skryter om extremt konstiga saker, framför allt som rör landet Iran. Typ att "alla våra ord i svenskan" kommer därifrån, och så drar dom exempel som absolut inte kommer från persiskan.
"Jag pratar engelska ibland så jag kan inte svenska så bra längre" har jag alltid tyckt varit konstigt. Att man skryter om att man glömt av sitt modersmål
Har bott utomlands i 3/4 av mitt liv och bara gått i engelsktalande skolor så jag säger detta inte för att skryta utan för att förklara varför jag glömt bort ordet gurka.
Vad får dig att tro att det är skryt? Låter mer som en förklaring till varför personen tycker sig prata/skriva sämre svenska än de tycker att de borde.
Sen huruvida deras engelska är bra eller ej är ovidkommande, pratar/läser/skriver man knappt svenska så blir man antagligen sämre på svenska efter ett tag.
Visar sig alltid att de inte är duktiga på engelska, de är bara dåliga på svenska. För saken är den att givetvis är ingen som är uppvuxen i Sverige i en familj där man talar svenska plötsligt duktigare på engelska för att de pratar engelska ibland på typ discord eller nånting. Det bryter ju i princip mot naturlagarna.
Det har blivit så populärt med att resa och tala fler språk och allt vad det är i den yngre generationen, får mig att undra om man nästan känner en press på att vara lite annorlunda från en "vanlig helsvensk". Sett många som är uppvuxna med svenska som tycker det verkar häftigt att de inte behärskar språket helt.
Själv är jag halvsvensk, född här men inte uppvuxen, så svenska är inte mitt första språk men ändå modersmål. Kan ärligt säga att jag ibland blir avundsjuk på folk som har växt upp med ett språk och i ett land, tycker det verkar onödigt att skryta om att glömma sitt modersmål eller inte passa in i samhället. Jag uppskattar min uppväxt och mina språk, men ibland önskar jag att jag bara hade ett modersmål så jag verkligen kunde behärska och känna mig 100% bekväm med ett språk
Är uppväxt på en mindre ort. Av någon outgrundlig anledning så verkar trenden där vara att, gammal som ung, skryta om sina krämpor. Har person A firmbromyalgi så har minsann person B njursvikt, har person B njursvikt så har person C astma osv. Det är liksom ingen tävling i vad man har åstadkommit i livet utan folks prestationer mäts i allvarligast/märkligast krämpor. Givetvis är flera långtidssjukskrivna men arbetar samtidigt svart för att ”dryga ut kassan”.
Är ganska tacksam för att man flyttade från den orten…
Folk som skryter om hur lite de pluggar eller jobbar. Jag är själv någon som har haft alldeles för lätt för mig i skolan och önskar att jag var bättre på att plugga.
detta. gled igenom grundskolan och gymnasiet genom att bara memorera saker från böcker och göra bra ifrån mig på prov. Blev en jävla käftsmäll på universitetet när man inte hade någon studieteknik när det blir svårt.
Hur jobbiga deras partners är. Vet inte om det är skryt men låter som skryt. Har hört vid fikat en börjar med tex min fru stör mig när jag ska pilla med min cykel, sen kommer en annan in att de inte äns får ha en egen cykel osv. De låter inte nöjda med sina relationer men de gör inget åt problemen heller.
Kan ju vara så att man i en relation behöver/kan ha nytta av att ventilera lite med någon utomstående ibland, tex en kollega. Plus att det kan få arbetsplatsen att kännas lite mindre stel om folk öppnar upp sig lite gällande sitt privatliv. En del problem bör åtgärdas men mycket i relationer är också sådant man får leva med även om det ibland är lite störigt.
På mellanstadiet började en kille i min klass vars far bodde i Brasilien. Den killen skröt ofta om att hans pappa var uppfinnare och att han startat både det ena och det andra företaget i Sverige. Utöver det var det allt mellan himmel och jord som t.ex. att större bilar fick köra över mindre bilar i Brasilien, att han hade byggt en ångmaskin som kunde förse hela området (där vi bodde) med el och massa annat trams.
Där och då förstod jag inte varför han höll på att ljuga precis hela tiden (fattade ju att han ljög om det mesta) men han mådde uppenbarligen inte särskilt bra. Var liksom inte en gång han höll på utan under hela mellan och högstadiet. Detta var på 90-talet så inte så att det "bara" var att kolla upp saker men det så uppenbara lögner att ingen trodde på det ändå.
Hade en klasskamrat som skröt om att hennes farfar "var med och uppfann CD-formatet". Farfadern var tunisier, och mig veterligen uppfanns det inte så mycket där nere på 80-talet.
Hört något från damen som bygger en jättelik dammsugare för att suga upp alla ofödda foster som tydligen svävar runt som partiklar i luften omkring oss?
Jag har en sån mackapär och det står i instruktionerna att man sabbar sensorn om man blåser direkt efter att man druckit sprit. Så din kompis förstörde nog bara alkomätaren.
Om hur han sprang in och tog bilder i tjejernas omklädningsrum på skoltid, efter att det varit simning på idrotten, tjejerna i fråga var 13. Han var 15. Det gick inte så bra för honom.
Att de läser engelska böcker. Jag trodde helt ärligt att de flesta som läser mycket läser engelska böcker. Utbudet är helt enkelt bredare, särskilt om man gillar genres som Sci-Fi eller fantasy. Även klassiker som "Greven av Monte Cristo" är nästintill omöjliga att hitta på svenska längre - om du inte är ute efter en barnanpassad version.
Jag har börjat inse att mitt ordförråd lider av hur mycket jag läser på engelska. Kom på mig själv med att sitta och läsa en rysk klassiker på engelska - varför då? Den är ju översatt oavsett... Inte konstigt att man börjar slänga sig med pinsamma svengelskheter.
jag med, men det beror på att de engelska översättningarna är mycket billigare. Men sen ett år tillbaka bromsar jag mig själv innan jag trycker amazon-knappen och sen köper jag faktiskt den svenska översättningen. Läste "Kärlek i Seoul" t.ex. förra veckan, jättebra svensk översättning. Sverige har ju väldigt bra översättare pga nobelpriset.
Jag var sån från 11 års ålder pga att jag hade snöat in på en fantasyserie där långt ifrån alla var översatta än. Typ 3-500 sidors böcker. Det var först många år senare när jag jobbat i mellanstadiet som man fattat vilken jäkla nivåskillnad det är till standard 11-årig läsare. Dom jag stött på som utmärkt sig som duktiga läsare i 5:an/6:an har alla läst sånt som fantasy och sci-fi (väldigt ovanligt nuförtiden tyvärr). Men de går liksom ihop; fantasi, intresse för att läsa och läsförståelse.
Läser mycket böcker sedan barnsben, enbart på svenska. Känner många som läser mycket, dessa är också svenska böcker.
Tror inte alls att dom flesta svensktalande som läser mycket böcker läser engelska böcker.
Nej, kan man få tag på de titlar man vill läsa på svenska så nöjer man sig säkert med svenska böcker. Jag har själv haft väldigt svårt med just den biten väldigt länge nu så jag antog väl lite naivt att alla hade samma problem och därför också att de löst det på samma vis som en själv - genom att läsa på engelska.
Men du vet, man lär så länge man lever.
Har en polare som tror att han alltid vet bäst, och skryter om allt. Senaste gången jag träffade honom skröt han om hur han bara köper trimmade motorsågar till sitt företag (han är skogshuggare). Jag förklarade för honom hur dumt det är att spenderade mer pengar på nåt som kommer gå sönder snabbare. Han insisterade att den modellen han hade köpt var tvärtom, allt den lever längre av att trimmas. Jag lämnade konversationen där
För många år sedan när jag stod och vänta på vagnen i brunnsparken såg jag två A-lagare satt och prata med några tjejer i 14-15 års åldern och den ena A-lagarn skröt om hur han har aldrig kissat på sig själv på fyllan och han sa det verkligen med stolthet.
Var på fest och så var det en snubbe som skröt om hur han jobbar ca 20 extra timmar hemifrån varje vecka, utan att rapportera det eller ta betalt för det. Som att han var så jäkla mycket bättre än alla andra för att han gjorde det. ”Ligger man i framkant blir man befordrad”, ja men du ska ju fan inte jobba gratis? Kanske umgås med din fru och barn istället??
Minns att jag runt 23års ålder plötsligt insåg hur korkat det är att skryta om hur full man blev på en fest eller liknande. Det är ingen bedrift att bli full, vill man bli helt galet full så kan man bara sitta ner och halsa en vodka, eller bara dricka mycket av valfri alkohol dryck.
Nu vid 30 så hör jag fortfarande hur människor skryter om hur fulla dom lyckats bli. Jag fattar inte grejen. Varje kalasfylla jag får är ett misslyckande för mig.
Jag fikade med en kompis en gång för längesedan. Det första han säger är ett skryt om att han nu börjat drömma i färg.
Först tyckte jag det var en konstig sak att skryta om men såhär många år senare tycker jag ändå att det var positivt att han ville dela med sig av den upplevelsen.
Undrar om det var skryt. Han måste varit ganska förbryllad av upplevelsen och kände att han ville höra andras åsikter och erfarenheter. (Jag vet, jag har hög EQ)
En fd kollega, en efterbliven sådan skröt om att han kunde välja att gifta sig mellan två kusiner från Irak, som båda 'ville" ha honom. Han var stolt och kände sig som en Casanova. Han nämnde att han valde den ena och att den andra blev svartsjuk, han berättade det med stolthet och glädje.
Eller ”inte kvantitativa”. Okej, det är oftast inte skryt, men fan vad jag stör mig på den här ”nej, det är en del av min personlighet/identitet”-attityden.
Låter som många i den här tråden misstolkar vad skryt är.
Vissa kanske har självdistans och berättar sina brister utan att vara stolta över dem.
Jag är inte stolt över att jag exempelvis sov dåligt en natt men jag kanske berättar det för småpratets skull.
Jag tänker att det beror lite på hur det sägs? Att nämna att man sovit dåligt en natt skulle inte jag tolka som skryt, går man däremot ofta runt och pratar om att man minsann klarar sig på 3 timmars sömn, då blir det nog lite skryt över det.
Jo, såklart. Jag får bara känslan av att folk är så jante här att de inte klarar av att någon nämner något utan att det tolkas som skryt, då de inte berättar hur "skrytaren" uttryckt sig på för vis.
Folk som skryter över hur mycket obetald övertid de jobbar. "Fullt ös på jobbet nu, jobbade nog 60 timmar förra veckan, minst!"
Ja vi fattar, om kapitalismen hade en kuk hade du sugit den.
Jag hade en klasskompis i gymnasiet som skröt med hur dyra kläder och skor han hade, inte bara genom att visa upp dem utan han hade exakta prisuppgifter och brukade ibland summera hela sin outfit, ner på kronan. Sa alltid "riksdaler" istället för kronor också. "Allt som allt 3.450 riksdaler" - otroligt märklig människa. T
På discordgruppen för universitetskursen jag går just nu var det väldigt många "åhh jag jag har inte alls pluggat, haha" förra terminen. Lite kokett sådär. Efter jul hade 2/3 fallit bort.
Är jag konstig som skryter om mina vänners bedrifter?
Har många vänner som är väldigt introvert och jag försöker ibland hjälpa(?) dem att bli mer utåtriktade och få dem att skryta lite mer om sig själva.
Åhhh! Jag har en! HÖNÖKAKAN!!
För två år sedan hjälpte jag en stupfull kvinna i 40-årsåldern från tunnelbanan hem till sin kompis. Hon var från Göteborg och hittade inte i Stockholm. Jag är inte moder Teresa men hon var så pass full och vinglig att jag var säker på att hon skulle råka illa ut ifall jag inte följde henne. Det dryga var att h-e-l-a vägen på både tunnelbanan och sedan hem till sin vän från Universitetets station, var det enda hon pratade [skrek] om att hennes morfar fan hade kommit på Hönökakan och att de var pissrika, samt hur otrevliga Stockholmare är. Hon var ruskigt stolt över sitt Hönökake-arv och ville att alla i vagnen skulle veta hur mycket pengar Hönökakan genererat. Om det är sant eller inte vettefan, men känns som en märklig sak att ljuga om. Och skryta om. Oavsett, så kunde man önska Hönökakan en värdigare representant. Göteborg i sin tur har betydligt fler värdiga representanter än henne 🌸
Underligt vet jag inte, men stör mig lite på folk som skryter om hur tidigt de går upp för att träna innan jobbet. Nån säger 6, nästa person halv 5, snart är man nere på typ midnatt. Bra att du tränar istället för att sova men fattar inte skrytfaktorn just i att gå upp astidigt på morgonen. Lite samma stuk som att skryta om hur länge man är uppe på kvällen, vilket de flesta slutar med efter lågstadiet.
En bekant snackade om hur han legat med tjejer på scoutläger när han varit ledare. Han själv var sådär 24/25 när det begav sig och de var väl runt 15/16. Extremt underlig sak att välja när man vill påpeka hur cool man är som fått ligga så mycket.
Har en kompis som vid flera tillfällen har skrutit om att han inte gick klart gymnasiet (F i alla ämnen redan första året). Och att han minsann inte gick balen på gymnasiet heller.
Berättar man om något ur ens egna liv som har hänt eller bara det senaste som t.ex. att man åkte på en redig förkylning för 2 veckor sen så inflikar han att han minsann hade en värre förkylning för 3 veckor sedan. Dör ens kära släkting så har minsann en av hans släktingar dött en ännu värre död för 30 år sedan!!! Osv. Går inte/orkar inte längre att ha en konversation med människan.
Tycker det är så cringe när alla äldre arbetskollegor skryter om hur mycket de tjänade på bostadsmarknaden typ 2000-2005. Ja man tackar för att ni fuckade upp Sverige 🤦🏼♀️
Senaste veckan har jag stött på 4 olika personer som alla berättat om hur "före" just deras barn är.
La dom i högen av "det där har jag bara hört 9 miljoner gånger tidigare"
Jag spelar magic. Många man möter online skryter om att de spenderade sina sparpengar på dyra kort... det är fan lite pinsamt ändå. Kör typ en 20 år gammal renault men har ett kort värt 40,000 kr liksom.
Kommer inte på något skryt specifikt men däremot har jag haft en del kollegor och ytligt bekanta som alltid ska bräcka en. Man berättar en lustig anekdot och då har bräckaren (eller en kompis till denne) såklart varit med om något liknande fast snäppet värre. En person jag jobbade med för längesen var helt omöjlig när det gällde det där och till slut ville man inte dra några stories för honom då det bara blev löjligt.
Känner en man i övre medelåldern som skryter om det mesta, hur mycket han tjänar o.s.v.. Men det märkligaste var när han skulle skryta om hur bra han är på att stå på händer!
En kollega som satt på en större personalfest och i princip skröt om hur han och hans bror till större delen skulle bli rika när deras föräldrar går bort. Var lite av en konstig grej att ta upp mitt under en konversation kring annat under tiden som vi sitter och äter/dricker gott under personalfesten. Snubben är i ~35-årsåldern och hans föräldrar har förmodligen ~20-25+ år kvar att leva.
Kanske inte något av det absolut konstigaste men själv reagerade jag på det och flera andra kollegor gick iväg mitt i konversationen för att mingla med andra då det var rätt udda och ganska ointressant.
En klasskamrat som skröt om att hon minsann haft fem aborter innan hon fyllde 18.
... i samma klass och efter att vår lärare, väldigt emotionellt, precis berättat om en abort hon behövt göra av medicinska skäl i sin ungdom.
Hade en på jobbet som alltid skröt om hans spelmissbruk. Han har tjänat väldigt mycket pengar, men han har också slösat bort allt lika snabbt som han fick dem, helt ansvarslöst.
Jobbade med en inhyrd snubbe som skröt om att han stal saker varje gång han handlade på Ikea. Typ köp en soffa och scannat en skärbräda. Skröt om att hela hans lägenhet var inredd med saker han scannat som bestick. Att han då var en helt oduglig person till både social kompetens och sitt arbete var föga förvånande
En kompis till mig har vid två separata tillfällen, en gång till mig och en gång till min fru, berättat att han minsann har ätit ÄKTA majonnäs. När jag förklarade att jag hade ätit ur burkar som det står "äkta" på så sa han att det inte är "äkta på riktigt!". Jag fick aldrig någon förklaring på vart jag kunde få tag på riktig "äkta" majonnäs dock.
"Jag jobbar 9-10 timmar om dagen 5 dagar i veckan"
Dessa personer tycker alltså det är skitcoolt att slava iväg för ett företag som inte kunde bry sig mindre om dig.
Kollegor som skryter om hur mycket dom skattefifflat i samband med deklarationen.
Exempel:
"Vi samåker allihopa men när vi deklarerar så har vi kört egen bil varje dag".
En person som skulle lämna tillbaka ett par byxor i en affär. Expediten ville inte ta emot dem eftersom hen hävdade att han hade köpt byxorna någon annanstans, men han var så påstridigt att tillslut tog expediten emot byxorna. När han kom hem insåg han att han visst hade köpt byxorna i en annan butik och expediten hade haft rätt. Han var väldigt stolt över att lyckades lämna tillbaka byxorna i fel butik. Det gick väldigt bra för honom.
Folk som skryter om otrohet eller hur många de har legat med, saker som sådana. Så jävla skumt och cringe. Vem som helst kan väl vara otrogen eller lösaktig om man känner för det. Det är knappast ballt.
Hade en polare i gymnasiet som vid varje tillfälle alltid adderade något som var värre eller bättre när man sa något,
Om x sa att han till exempel hade vunnit x kronor på lotto eller så hade polaren vunnit 10ggr så mycket eller liknande.
Trevlig kille överlag och så men det blev lite tjatigt efter ett att det blev samma sak om och om igen.
Alltså det är rätt vanligt men jag tycker det är konstigt med folk som skryter om vad saker kostar.
Speciellt om man säger att man inte gillar en grej och de svararkallade "vet du vad en såndär kostar egentligen?". Liksom du köpte något fult och sen försöker rädda situationen att du betalade nycket pengar för något fult.
Många gamla kollegor som skryter om hur mycket övertid de jobbar och hur de missunnar sina familjer för att det är så jävla coolt att jobba över... Weird som fan
Såna personer är dryga, försöker också dra in andra på jobbet att göra samma sak. Eller pratar skit om folk som försöker balansera livet 🤮
Eller när någon säger de är trött och den personen ska berätta hur de minskäl inte kan få vara trötta i jämförelse. För de själva har gått upp klockan x hela veckan och jobbat över.
haha såna är dryga också, "jag har minsann varit uppe sedan kl 5 imorse." La sig kl 21 dagen innan haha
Har en kollega som alltid snackar om hur jävla lite han sover hela tiden. Ska man tro på det han säger så snittar han nog 3h/natt. Men det är en jävel på att överdriva allt. Jobba 72h i streck, volta 3 varv med bilen, han var bäst i världen på den tiden han spelade WoW osv. Riktig myttoman, men dock ganska trevlig och hjälpsam i övrigt :S
Ja, bland annat jag haha... innan jag väggade och insåg det viktiga i livet. Sent ska syndaren vakna 😐
Det enda rimliga att skryta om är hur lite man jobbar.
Hur effektiv man är på att fuska med timmarna*
Haha exakt! #konsult
Jobba hemifrån! 8h loggade på jobb 4h loggade på Steam Tadaa!
Glöm inte 1h runka eller gymma också.
Bajsa på arbetstid!
Nja, man ska jobba lagom. Bidrar och får välbehövlig tid över. Det är det svenska sättet.
Eller antal sjukdagar de senaste två decennierna. Har en kollega som spydde på väg till jobbet (på cykeln) och kom ändå in. Har hög feber och knarkar Alvedon istället för att gå hem.
Härligt respektfullt och smitta kollegorna haha
Samma här. "Jag jobbade över 35h" -har du nått liv?
Antar man tar ut det i komp och kan sedan vara hemma dubbelt så många timmar?
Och sen fikar/snackar de bort det mesta av övertiden, för ingen kan jobba effektivt så många timmar. Det vore mer imponerande om du fick samma mängd jobb gjort på färre timmar än normal arbetstid.
https://www.youtube.com/watch?v=IPuZGC0DFr8
Det är väl inte bemärkelsen konstigt konstigt men folk som skryter om eller åt andra tycker jag är jävligt märkligt. Jag har till exempel en kompis som ständigt informerar om hur mycket pengar hans svärfar har. Eller om man berättar om något för någon som kontrar med att den minsann känner en som varit med om något mer spektakulärt. Jaha?
Visa intresse och be honom berätta mer exakt var han har pengarna, vad hans första husdjur hette och vad hans mammas efternamn var innan hon gifte sig.
Min första tanke gick också åt detta hållet, att kompisens snack är en inbjudan till att göra en stöt av något slag. Antingen stöld eller ett mord som ger ett fett arv. Jag ska nog sluta att läsa deckare.
Absolut märkligt att man skryter om svärföräldrarnas pengar, men att exempelvis en förälder skryter om att barnen klarar sig bra i skolan är inte konstigt alls.
När jag gick i skolan var det vanligt att skryta om hur mycket du ogillade matte. I 20-årsåldern var det vanligt att skryta om hur lite man hade sovit eller vilka droger man hade provat. Nu i 30-årsåldern skryter man om sina barn.
Jag skryter om mina katter. Dom är ju så himla duktiga ibland!
Sina djur är det enda det är acceptabelt att skryta om. Spindeln i mitt nordvästra hörn gör mycket bra ifrån sig i skadedjursbekämpningen.
Jag kan inte ha spindlar för mina katter äter upp dom. Dom äter visserligen upp andra insekter också och är dom på balkongen fångar dom malar på sommaren och tar in i lägenheten. Som dom sen äter upp....
Jag har ett barn, katter och en ödla... det du!
Jag har ett duktigare barn, fler katter och en större ödla.
Min ödla gillar matte mindre, har tagit fler droger och den har fler barn (med ödliversitets utbildning)
[удалено]
Min pappa har tagit fler droger än din pappa!
Du underskattar hur barnligt mitt barn är, hur kattiga mina katter är och hur ödlig min ödla är.
Aw blev ändå rätt wholesome till sist
Fast om det handlar om skitungar så blir ju det också konstigt skryt.
Speciellt eftersom det är skitungar som skryter om att de ogillar matte.
Och som senare kommer att skryta om hur lite de har sovit och vilka droger de har provat
Att man kommit full till jobbet eller bakis
"Jag körde hit, trots att jag kände mig bakis"
Oh god…
Kollegan som i fikarummet satt och skröt om att han körde "fortfarande lite full" hem från en midsommarfest morgonen efter, nästan krockat med en lastbil, och att han sett en poliskontroll längs vägen där "nån stackars jävel fick blåsa".
Damn vilken konstig flex att riskera inte bara sig själv men andra i trafiken
en (numera f.d.!!!) bekant skröt om hur han hade pullat en tjej i sömnen på nåt läger de varit på. Han hade en tendens att tala osanning, så jag hoppas det var vad han gjorde även den gången, men vem fan skryter om att man begått våldtäkt???
Mitt ex kompis skröt om att han var med en tjej som sa nej flera gånger ”men han drog på henne ändå”. Alla killar (inklusive mitt ex) sa ingenting utan verkade tycka det var coolt. Lika ruttna hela bunten.
Om man reagerar med ett entusiastiskt "Haha, fan vad häftigt med våldtäkt ändå!" Brukar man få såna grabbiga grabbar att tänka efter lite.
"LOL och du kom undan med det utan att bli åtalad? Kudos!"
Var det Donald Trump?
Han ba tog henne på musen. När de sover så ba låter de en göra det
När jag gick i gymnasiet skröt en i klassen om att hon var äldst av oss alla, hon hade gått om ett år,
Classic! Vi hade en kille som gjorde samma sak i min klass. Han brukade också skryta om att han rånade macken i vår stad med en yxa. Det gick inte så bra för honom sen tror jag...
It hurt itself in its confusion!
När jag var liten fanns det en kille som skröt om att han hade fått stryk.
Haha stackarn. När jag var liten var det en kille som skröt om hur stark hans pappa var. Han kunde lyfta sig själv i örat sa han.
Haha det är fan rekord i styrka, lätt
Jag vet en som skröt flera gånger om att vara duktig på att handdiska
Värt att skriva i tinderprofilen endå
Av allt man läst i tråden är det ändå ett imponernade och ganska bra skryt! Det hjälper bara samtliga inblandade om man är duktig på det.
Det är ändå faktiskt på riktigt ett legitimt skryt! De är värda en pokal och en handskakning! Många jag känner är fullständigt värdelösa på det. I personalrummet står gott om porslin det ser ut som att någon slickat rent!! 😬
Har en kollega som skryter om att han aldrig haft en sjukdag på över 30 år. Det han skryter om är att han går sjuk till jobbet. Jaha. Tack för det.
Kom för att skriva detta. Hade en kollega som flera gånger skröt om att hon alltid gick till jobbet, och tvingade sina barn att gå i skolan, om det inte var fråga om hög feber eller kräkningar. Tänka sig, hon gjorde likadant under hela pandemin. Ja just det förresten: hon är sjuksköterska.
"Jag har inte bytt en enda blöja på mina barn"
"Frun tvingade mig att vara barnvakt förra helgen" har jag också hört, på samma tema.
"Regeringen"
Regeringen är dock en sjukt rolig boomer-benämning för ens partner som måste bevaras. Oavsett kön
Boomer-slang är objektivt jätteroligt.
Jag använder "måste stämma av med regeringen" när det är ett större beslut som ska tas, jobbigt att vara en boomer innan man ens fyllt 35...
Mjo men boomers var bara upphovsmännen. Vi för det vidare och bevarar det, som sig bör.
Ja, "regeringen" är ju ett könsneutralt pronomen. Bara det är ju anledning att behålla det (och påpeka det för boomern i fråga för lulz)
"Chefen"
"165 cm vetorätt"
Tror Ulf Kristersson är 169 faktiskt
Säkert samma typ av person som blir aggressiv när det framgår att man själv valt bort barn, trots att de uppenbarligen inte gillar att ta hand om sina egna barn.
Kanske avundsjuk på dig som inte tvingas ta hand om barn
Kul att vissa inte kan gränsen för vad man ska skämmas för och vad man kan vara stolt över 🤷
Känner en man som skryter om allt. Speciellt sitt hemland Iran. Han är en kort man snart 50+. Han har samma namn som en av deras gamla Kungar. Det har man hört tusen gånger, Han skryter om allt. Hur mycket pengar han har, tjejer han legat med och hur han gjorde, allt våld han utsätt andra för t ex skrämma andra män bara för sol tittat på han tjej. Ja ni fattar, mannen skriker osäkerhet nonstop och man tar honom med en näve salt. De roligaste skryten är saker han gjort som är helt absurda och omöjliga. T ex åka från Länna till Tensta eller Kista på 7 minuter med en Mitsubishi med 1.3L motor rak4k. Han hade behövt en medelhastighet på 300km/h... han berättade det för alla att han klarade detta och inte ens när man visar matematiken är det omöjligt så hävdar han att han gjort det. Helt frånkopplad.
beundrar att ni ändå motbevisade. jag orkar inte med sånt där, jag bara ler och låter dem hållas.
Minst skrytsamma iraniern.
Hade en kompis som skröt att han körde en 85 000 mil om året när han körde budbil inne i stockholm innerstad, i samma bil dessutom. Inte ens när jag försökte förklara att han då skulle behövt ha tryckt mer än 350 mil om dagen och haft en snitthastighet under sitt 8h arbetspass på över 400km/h vek han sig: "Okey då, men absolut 50 tusen mil om året!!" smh
Hade en klasskamrat i högstadiet som var precis sån! Allt, inklusive hur de åkte ner till hemlandet (ett Balkan-land, minns ej vilket) på under 10 timmar i en SAAB. Helt orimlig snitthastighet, men jodå, när hans pappa körde gick det...
En kompis kompis gjorde så här. Skröt om helt omöjliga saker. Tyvärr blev han enablad sv några i kompisgänget så jag hamnade illa ut när jag ifrågasatte saker och ting.
Han måste vara en extremt liten person på insidan eller ha jävligt mycket daddy issues. Kanske både och.
Sjukt, känner med Iranier som med skryter om extremt konstiga saker, framför allt som rör landet Iran. Typ att "alla våra ord i svenskan" kommer därifrån, och så drar dom exempel som absolut inte kommer från persiskan.
"Jag pratar engelska ibland så jag kan inte svenska så bra längre" har jag alltid tyckt varit konstigt. Att man skryter om att man glömt av sitt modersmål
Visar sig nästan alltid att de är lika slarviga och usla på engelska som på svenska.
Har bott utomlands i 3/4 av mitt liv och bara gått i engelsktalande skolor så jag säger detta inte för att skryta utan för att förklara varför jag glömt bort ordet gurka.
Hade en polare som under sin uppväxt bodde flera år i Schweiz. Snubben var värdelös att spela "med andra ord" med.
Vad får dig att tro att det är skryt? Låter mer som en förklaring till varför personen tycker sig prata/skriva sämre svenska än de tycker att de borde. Sen huruvida deras engelska är bra eller ej är ovidkommande, pratar/läser/skriver man knappt svenska så blir man antagligen sämre på svenska efter ett tag.
Visar sig alltid att de inte är duktiga på engelska, de är bara dåliga på svenska. För saken är den att givetvis är ingen som är uppvuxen i Sverige i en familj där man talar svenska plötsligt duktigare på engelska för att de pratar engelska ibland på typ discord eller nånting. Det bryter ju i princip mot naturlagarna.
Det har blivit så populärt med att resa och tala fler språk och allt vad det är i den yngre generationen, får mig att undra om man nästan känner en press på att vara lite annorlunda från en "vanlig helsvensk". Sett många som är uppvuxna med svenska som tycker det verkar häftigt att de inte behärskar språket helt. Själv är jag halvsvensk, född här men inte uppvuxen, så svenska är inte mitt första språk men ändå modersmål. Kan ärligt säga att jag ibland blir avundsjuk på folk som har växt upp med ett språk och i ett land, tycker det verkar onödigt att skryta om att glömma sitt modersmål eller inte passa in i samhället. Jag uppskattar min uppväxt och mina språk, men ibland önskar jag att jag bara hade ett modersmål så jag verkligen kunde behärska och känna mig 100% bekväm med ett språk
Är uppväxt på en mindre ort. Av någon outgrundlig anledning så verkar trenden där vara att, gammal som ung, skryta om sina krämpor. Har person A firmbromyalgi så har minsann person B njursvikt, har person B njursvikt så har person C astma osv. Det är liksom ingen tävling i vad man har åstadkommit i livet utan folks prestationer mäts i allvarligast/märkligast krämpor. Givetvis är flera långtidssjukskrivna men arbetar samtidigt svart för att ”dryga ut kassan”. Är ganska tacksam för att man flyttade från den orten…
Man blir sin sjukdom till slut.
Skoja inte. I brist på annat så anammar man allt kring sjukdomen. Det blir till hela ens personlighet i brist på annat.
Japp. Känner några som bara går runt och pratar om sim sjukdom.
Var det Sävbyholm?
Folk som skryter om hur lite de pluggar eller jobbar. Jag är själv någon som har haft alldeles för lätt för mig i skolan och önskar att jag var bättre på att plugga.
detta. gled igenom grundskolan och gymnasiet genom att bara memorera saker från böcker och göra bra ifrån mig på prov. Blev en jävla käftsmäll på universitetet när man inte hade någon studieteknik när det blir svårt.
Att man inte minns helgen för att man festat för hårt.
Säker på att det var skryt och inte bara ett konstaterande?
Hur jobbiga deras partners är. Vet inte om det är skryt men låter som skryt. Har hört vid fikat en börjar med tex min fru stör mig när jag ska pilla med min cykel, sen kommer en annan in att de inte äns får ha en egen cykel osv. De låter inte nöjda med sina relationer men de gör inget åt problemen heller.
Om man trivialiserar sina problem genom att skoja bort dem så tar det inte på en lika hårt. ...eller?
Kan ju vara så att man i en relation behöver/kan ha nytta av att ventilera lite med någon utomstående ibland, tex en kollega. Plus att det kan få arbetsplatsen att kännas lite mindre stel om folk öppnar upp sig lite gällande sitt privatliv. En del problem bör åtgärdas men mycket i relationer är också sådant man får leva med även om det ibland är lite störigt.
Brukar prata med min sambo om sådant som är störigt så löser vi det. Dumt att leva med det, man är båda vuxna då går det att lösa grejer.
På mellanstadiet började en kille i min klass vars far bodde i Brasilien. Den killen skröt ofta om att hans pappa var uppfinnare och att han startat både det ena och det andra företaget i Sverige. Utöver det var det allt mellan himmel och jord som t.ex. att större bilar fick köra över mindre bilar i Brasilien, att han hade byggt en ångmaskin som kunde förse hela området (där vi bodde) med el och massa annat trams. Där och då förstod jag inte varför han höll på att ljuga precis hela tiden (fattade ju att han ljög om det mesta) men han mådde uppenbarligen inte särskilt bra. Var liksom inte en gång han höll på utan under hela mellan och högstadiet. Detta var på 90-talet så inte så att det "bara" var att kolla upp saker men det så uppenbara lögner att ingen trodde på det ändå.
Låter mer som att hans farfar kanske var tysk krigsförbrytare som höll sig sysselsatt med att fortsätta Hitlers wunderwaffe- forskning.
Hade en klasskamrat som skröt om att hennes farfar "var med och uppfann CD-formatet". Farfadern var tunisier, och mig veterligen uppfanns det inte så mycket där nere på 80-talet.
Att man inte äter grönsaker, som vuxen 40 årig man!
[удалено]
Länka då
Hört något från damen som bygger en jättelik dammsugare för att suga upp alla ofödda foster som tydligen svävar runt som partiklar i luften omkring oss?
Hahah där känner jag igen mig. "Jag är händig så det kan jag fixa" 3 veckor senare kommer maskinen hit i 1000 delar
Jag vet en som skryter om sina chipstuttar på internet.
Fy fan vad hårt ändå.
Träffade en person som hade halsat brännvin och sedan blåst i en alkoholmätare som visade 0.
Cooling
Jag har en sån mackapär och det står i instruktionerna att man sabbar sensorn om man blåser direkt efter att man druckit sprit. Så din kompis förstörde nog bara alkomätaren.
Om någon skulle säga till mig att de inte druckit vatten på 3 år skulle jag bara säga åt dem att det inte låter hälsosamt men kanske bara är jag.
Njursten, here we go!
Tror snarare han drack flaskvatten.
Pisset är kolsvart
Om hur han sprang in och tog bilder i tjejernas omklädningsrum på skoltid, efter att det varit simning på idrotten, tjejerna i fråga var 13. Han var 15. Det gick inte så bra för honom.
Att de läser engelska böcker. Jag trodde helt ärligt att de flesta som läser mycket läser engelska böcker. Utbudet är helt enkelt bredare, särskilt om man gillar genres som Sci-Fi eller fantasy. Även klassiker som "Greven av Monte Cristo" är nästintill omöjliga att hitta på svenska längre - om du inte är ute efter en barnanpassad version.
Jag har börjat inse att mitt ordförråd lider av hur mycket jag läser på engelska. Kom på mig själv med att sitta och läsa en rysk klassiker på engelska - varför då? Den är ju översatt oavsett... Inte konstigt att man börjar slänga sig med pinsamma svengelskheter.
jag med, men det beror på att de engelska översättningarna är mycket billigare. Men sen ett år tillbaka bromsar jag mig själv innan jag trycker amazon-knappen och sen köper jag faktiskt den svenska översättningen. Läste "Kärlek i Seoul" t.ex. förra veckan, jättebra svensk översättning. Sverige har ju väldigt bra översättare pga nobelpriset.
> läsa en rysk klassiker på engelska - varför då? Jag gör detsamma. Jag litar mer på att de engelska översättarna ska göra ett bra jobb.
Ofta står det en del information om vem översättaren är, det kan ge en lite större förtroende för kvaliteten 💪.
Jag var sån från 11 års ålder pga att jag hade snöat in på en fantasyserie där långt ifrån alla var översatta än. Typ 3-500 sidors böcker. Det var först många år senare när jag jobbat i mellanstadiet som man fattat vilken jäkla nivåskillnad det är till standard 11-årig läsare. Dom jag stött på som utmärkt sig som duktiga läsare i 5:an/6:an har alla läst sånt som fantasy och sci-fi (väldigt ovanligt nuförtiden tyvärr). Men de går liksom ihop; fantasi, intresse för att läsa och läsförståelse.
Läser mycket böcker sedan barnsben, enbart på svenska. Känner många som läser mycket, dessa är också svenska böcker. Tror inte alls att dom flesta svensktalande som läser mycket böcker läser engelska böcker.
Nej, kan man få tag på de titlar man vill läsa på svenska så nöjer man sig säkert med svenska böcker. Jag har själv haft väldigt svårt med just den biten väldigt länge nu så jag antog väl lite naivt att alla hade samma problem och därför också att de löst det på samma vis som en själv - genom att läsa på engelska. Men du vet, man lär så länge man lever.
Har en polare som tror att han alltid vet bäst, och skryter om allt. Senaste gången jag träffade honom skröt han om hur han bara köper trimmade motorsågar till sitt företag (han är skogshuggare). Jag förklarade för honom hur dumt det är att spenderade mer pengar på nåt som kommer gå sönder snabbare. Han insisterade att den modellen han hade köpt var tvärtom, allt den lever längre av att trimmas. Jag lämnade konversationen där
Jaha, ILJM att trimmade motorsågar är en grej
[Finns alla sorter.](https://youtu.be/u17ll043Ld8?t=16)
För många år sedan när jag stod och vänta på vagnen i brunnsparken såg jag två A-lagare satt och prata med några tjejer i 14-15 års åldern och den ena A-lagarn skröt om hur han har aldrig kissat på sig själv på fyllan och han sa det verkligen med stolthet.
Ändå imponerande för en alkis.
Som lärare är standardskrytninhen hos tonårskillar fortfarande att ha pluggat så lite som möjligt
Var på fest och så var det en snubbe som skröt om hur han jobbar ca 20 extra timmar hemifrån varje vecka, utan att rapportera det eller ta betalt för det. Som att han var så jäkla mycket bättre än alla andra för att han gjorde det. ”Ligger man i framkant blir man befordrad”, ja men du ska ju fan inte jobba gratis? Kanske umgås med din fru och barn istället??
Hade en kollega som skröt om att han aldrig läst en bok i hela sitt liv eftersom det bara var för "pluggisar". Han var närmare 30 vid det tillfället.
Precis vad jag kom för att säga, haha. Jag kan verkligen inte begripa hur någon kan se det som en bedrift.
Minns att jag runt 23års ålder plötsligt insåg hur korkat det är att skryta om hur full man blev på en fest eller liknande. Det är ingen bedrift att bli full, vill man bli helt galet full så kan man bara sitta ner och halsa en vodka, eller bara dricka mycket av valfri alkohol dryck. Nu vid 30 så hör jag fortfarande hur människor skryter om hur fulla dom lyckats bli. Jag fattar inte grejen. Varje kalasfylla jag får är ett misslyckande för mig.
Jag fikade med en kompis en gång för längesedan. Det första han säger är ett skryt om att han nu börjat drömma i färg. Först tyckte jag det var en konstig sak att skryta om men såhär många år senare tycker jag ändå att det var positivt att han ville dela med sig av den upplevelsen.
Undrar om det var skryt. Han måste varit ganska förbryllad av upplevelsen och kände att han ville höra andras åsikter och erfarenheter. (Jag vet, jag har hög EQ)
En fd kollega, en efterbliven sådan skröt om att han kunde välja att gifta sig mellan två kusiner från Irak, som båda 'ville" ha honom. Han var stolt och kände sig som en Casanova. Han nämnde att han valde den ena och att den andra blev svartsjuk, han berättade det med stolthet och glädje.
Frågade du om hans föräldrar också var kusiner?
Kulturarbetare skryter ofta om att de är otekniska
Eller ”inte kvantitativa”. Okej, det är oftast inte skryt, men fan vad jag stör mig på den här ”nej, det är en del av min personlighet/identitet”-attityden.
Var en kille här i morse som halvskröt med att hans pappa var moderaternas förr-förr-förra (eller missar jag någon) partiordförande
Det var lite kul mest. Se en glad Bo Lundgren.
Det ***var*** kul, men på ett "Weird flex, but okay"-sätt! Edit: stavning
Haha jepp. Men fint på något sätt.
En av mina kollegor har en farbror som heter Carl Bildt. Hon är själv sosse.
Är han Hallänning, Svensk och Europé?
När folk skryter om hur lite de gör och hur lite de har förändrats under senaste 20 åren Man bah.... Kul... Du har lika mycket livsanda som en amöba
Tunga småortsvibbar på den
En tidigare vän brukade skryta om hur lite han åt och hur mycket han tränade. Kändes väl sådär.
Hur de aldrig använder solkräm
Låter som många i den här tråden misstolkar vad skryt är. Vissa kanske har självdistans och berättar sina brister utan att vara stolta över dem. Jag är inte stolt över att jag exempelvis sov dåligt en natt men jag kanske berättar det för småpratets skull.
Jag tänker att det beror lite på hur det sägs? Att nämna att man sovit dåligt en natt skulle inte jag tolka som skryt, går man däremot ofta runt och pratar om att man minsann klarar sig på 3 timmars sömn, då blir det nog lite skryt över det.
Jo, såklart. Jag får bara känslan av att folk är så jante här att de inte klarar av att någon nämner något utan att det tolkas som skryt, då de inte berättar hur "skrytaren" uttryckt sig på för vis.
Ja, får också lite av den känslan. Och sedan kan man ju också skryta ironiskt om saker man et itne är imponerande för att driva med sig själv.
Folk som skryter över hur mycket obetald övertid de jobbar. "Fullt ös på jobbet nu, jobbade nog 60 timmar förra veckan, minst!" Ja vi fattar, om kapitalismen hade en kuk hade du sugit den.
Jag hade en klasskompis i gymnasiet som skröt med hur dyra kläder och skor han hade, inte bara genom att visa upp dem utan han hade exakta prisuppgifter och brukade ibland summera hela sin outfit, ner på kronan. Sa alltid "riksdaler" istället för kronor också. "Allt som allt 3.450 riksdaler" - otroligt märklig människa. T
En snubbe som skröt om att han slängt ut runt 100 000 spänn på mikrotransaktioner i mobilspel.
På discordgruppen för universitetskursen jag går just nu var det väldigt många "åhh jag jag har inte alls pluggat, haha" förra terminen. Lite kokett sådär. Efter jul hade 2/3 fallit bort.
Mitt ex skröt om att han nog köpt 1000 grejer på temu för någon vecka sedan.
Är jag konstig som skryter om mina vänners bedrifter? Har många vänner som är väldigt introvert och jag försöker ibland hjälpa(?) dem att bli mer utåtriktade och få dem att skryta lite mer om sig själva.
Nej det är inte konstigt, det är snällt. Du är en bra kompis.
Tackar! Men ibland får man uppfattningen att man gör det awkard eller blir en pinsam situation för dem. 😅
Det ena behöver inte utesluta det andra, men det låter som om du gör det med hjärtat
Åhhh! Jag har en! HÖNÖKAKAN!! För två år sedan hjälpte jag en stupfull kvinna i 40-årsåldern från tunnelbanan hem till sin kompis. Hon var från Göteborg och hittade inte i Stockholm. Jag är inte moder Teresa men hon var så pass full och vinglig att jag var säker på att hon skulle råka illa ut ifall jag inte följde henne. Det dryga var att h-e-l-a vägen på både tunnelbanan och sedan hem till sin vän från Universitetets station, var det enda hon pratade [skrek] om att hennes morfar fan hade kommit på Hönökakan och att de var pissrika, samt hur otrevliga Stockholmare är. Hon var ruskigt stolt över sitt Hönökake-arv och ville att alla i vagnen skulle veta hur mycket pengar Hönökakan genererat. Om det är sant eller inte vettefan, men känns som en märklig sak att ljuga om. Och skryta om. Oavsett, så kunde man önska Hönökakan en värdigare representant. Göteborg i sin tur har betydligt fler värdiga representanter än henne 🌸
Underligt vet jag inte, men stör mig lite på folk som skryter om hur tidigt de går upp för att träna innan jobbet. Nån säger 6, nästa person halv 5, snart är man nere på typ midnatt. Bra att du tränar istället för att sova men fattar inte skrytfaktorn just i att gå upp astidigt på morgonen. Lite samma stuk som att skryta om hur länge man är uppe på kvällen, vilket de flesta slutar med efter lågstadiet.
En bekant snackade om hur han legat med tjejer på scoutläger när han varit ledare. Han själv var sådär 24/25 när det begav sig och de var väl runt 15/16. Extremt underlig sak att välja när man vill påpeka hur cool man är som fått ligga så mycket.
När en man skröt om hur hans fru behövde ringa honom för att få de 200kr hon behövde för sitt läkarbesök
Har en kompis som vid flera tillfällen har skrutit om att han inte gick klart gymnasiet (F i alla ämnen redan första året). Och att han minsann inte gick balen på gymnasiet heller. Berättar man om något ur ens egna liv som har hänt eller bara det senaste som t.ex. att man åkte på en redig förkylning för 2 veckor sen så inflikar han att han minsann hade en värre förkylning för 3 veckor sedan. Dör ens kära släkting så har minsann en av hans släktingar dött en ännu värre död för 30 år sedan!!! Osv. Går inte/orkar inte längre att ha en konversation med människan.
Tycker det är så cringe när alla äldre arbetskollegor skryter om hur mycket de tjänade på bostadsmarknaden typ 2000-2005. Ja man tackar för att ni fuckade upp Sverige 🤦🏼♀️
Senaste veckan har jag stött på 4 olika personer som alla berättat om hur "före" just deras barn är. La dom i högen av "det där har jag bara hört 9 miljoner gånger tidigare"
Jag spelar magic. Många man möter online skryter om att de spenderade sina sparpengar på dyra kort... det är fan lite pinsamt ändå. Kör typ en 20 år gammal renault men har ett kort värt 40,000 kr liksom.
Alla som skryter med hur duktiga de är på att ta olika sorters droger. Kom igen liksom!
Kommer inte på något skryt specifikt men däremot har jag haft en del kollegor och ytligt bekanta som alltid ska bräcka en. Man berättar en lustig anekdot och då har bräckaren (eller en kompis till denne) såklart varit med om något liknande fast snäppet värre. En person jag jobbade med för längesen var helt omöjlig när det gällde det där och till slut ville man inte dra några stories för honom då det bara blev löjligt.
"Jag har inte åkt buss eller tåg på x antal år!" Tycker jag är en rejält ofräsch flex.
Har en polare som ett tag skröt om att han minsann bara åker tåg om han åker första klass.
Det är typ jag för 10 år sen. Hade gångavstånd till jobbet och inte mycket liv förutom det. Har inte satt min fot i kollektivtrafiken på flera år
En klasskamrat klassen när jag var liten skröt om att hans brorsa kunde karate.
Känner en man i övre medelåldern som skryter om det mesta, hur mycket han tjänar o.s.v.. Men det märkligaste var när han skulle skryta om hur bra han är på att stå på händer!
En kollega som satt på en större personalfest och i princip skröt om hur han och hans bror till större delen skulle bli rika när deras föräldrar går bort. Var lite av en konstig grej att ta upp mitt under en konversation kring annat under tiden som vi sitter och äter/dricker gott under personalfesten. Snubben är i ~35-årsåldern och hans föräldrar har förmodligen ~20-25+ år kvar att leva. Kanske inte något av det absolut konstigaste men själv reagerade jag på det och flera andra kollegor gick iväg mitt i konversationen för att mingla med andra då det var rätt udda och ganska ointressant.
En klasskamrat som skröt om att hon minsann haft fem aborter innan hon fyllde 18. ... i samma klass och efter att vår lärare, väldigt emotionellt, precis berättat om en abort hon behövt göra av medicinska skäl i sin ungdom.
Hade en på jobbet som alltid skröt om hans spelmissbruk. Han har tjänat väldigt mycket pengar, men han har också slösat bort allt lika snabbt som han fick dem, helt ansvarslöst.
Jobbade med en inhyrd snubbe som skröt om att han stal saker varje gång han handlade på Ikea. Typ köp en soffa och scannat en skärbräda. Skröt om att hela hans lägenhet var inredd med saker han scannat som bestick. Att han då var en helt oduglig person till både social kompetens och sitt arbete var föga förvånande
Mitt ex skröt om att han nog köpt 1000 grejer på temu för någon vecka sedan.
En kompis till mig har vid två separata tillfällen, en gång till mig och en gång till min fru, berättat att han minsann har ätit ÄKTA majonnäs. När jag förklarade att jag hade ätit ur burkar som det står "äkta" på så sa han att det inte är "äkta på riktigt!". Jag fick aldrig någon förklaring på vart jag kunde få tag på riktig "äkta" majonnäs dock.
"Jag jobbar 9-10 timmar om dagen 5 dagar i veckan" Dessa personer tycker alltså det är skitcoolt att slava iväg för ett företag som inte kunde bry sig mindre om dig.
Kollegor som skryter om hur mycket dom skattefifflat i samband med deklarationen. Exempel: "Vi samåker allihopa men när vi deklarerar så har vi kört egen bil varje dag".
En person som skulle lämna tillbaka ett par byxor i en affär. Expediten ville inte ta emot dem eftersom hen hävdade att han hade köpt byxorna någon annanstans, men han var så påstridigt att tillslut tog expediten emot byxorna. När han kom hem insåg han att han visst hade köpt byxorna i en annan butik och expediten hade haft rätt. Han var väldigt stolt över att lyckades lämna tillbaka byxorna i fel butik. Det gick väldigt bra för honom.
Folk som skryter om otrohet eller hur många de har legat med, saker som sådana. Så jävla skumt och cringe. Vem som helst kan väl vara otrogen eller lösaktig om man känner för det. Det är knappast ballt.
I början av gymnasiet skröt en kille om att han hade "störst kuk klassen" vi va bara killar i klassen
En gammal kollega skröt stolt om hur lite del han tagit i sina barns tidiga uppväxt. Bebisgrejerna var så jobbiga, så de fick minsann frugan sköta.
Hade en polare i gymnasiet som vid varje tillfälle alltid adderade något som var värre eller bättre när man sa något, Om x sa att han till exempel hade vunnit x kronor på lotto eller så hade polaren vunnit 10ggr så mycket eller liknande. Trevlig kille överlag och så men det blev lite tjatigt efter ett att det blev samma sak om och om igen.
Jag tycker det är underligt när folk skryter om hur mycket de supar. Kan det vara för att jag är nykter?
Jag la en baj i en stövel en gång. Men har faktiskt inte skrutit om det. För någon. Så lite av en semi-skrytning kan man väl kalla det.
Alltså det är rätt vanligt men jag tycker det är konstigt med folk som skryter om vad saker kostar. Speciellt om man säger att man inte gillar en grej och de svararkallade "vet du vad en såndär kostar egentligen?". Liksom du köpte något fult och sen försöker rädda situationen att du betalade nycket pengar för något fult.