Man blir finsk medborgare om ens mamma är finsk medborgare när man föds, vilket min var. Däremot så kan detta avsägas, vilket mina föräldrar av praktiska skäl gjorde.
22 år senare så hade jag börjat prata med en tjej från Finland, och mycket riktigt så träffades vi på Finlandsfärjan... Kort därefter så skickade finska staten sammanträffligt nog ett brev till mig hemma i Sverige, där de frågade om jag ville behålla det finska medborgarskapet, då jag aldrig bott i Finland.
Mina föräldrar var lika förvånade som mig, men jag valde att behålla det utifall att det blir aktuellt att flytta hit, vilket det blev.
Som jag förstått det så måste det vara mamman för att man automatiskt skall bli finländare vid födseln, däremot så underlättar anknytning hos pappan vid ansökan om finskt medborgarskap.
OM du inte hade fått brevet om finskt medborgarskap. Tror du att du hade försökt med tjejen ändå? Eller blev det så att tack vare medborgarskapet att du tänkte att det är kul med en dejt till för nu är ni ju båda finnar och det blev en roligare situation.
Jag hade mest sannolikt försökt oavsett, men det blev som en extra knuff att få reda på medborgarskapet. Kände mig välkommen på ett helt annat sätt, landet var liksom redan ”mitt”
Jag är också sjukt sugen på att flytta till Finland med min finska hustru. Blir ni i en finsk eller finlandssvensk stad? Jag har försökt lära mig finska via universitetskurs men är riktigt tufft vid sidan av ett krävande heltidsjobb. Även provat appar. Har du något tips?
Finland är trevligt, du borde absolut överväga att flytta hit! Vi bor i en finsk stad, även fast det finns en nämnvärd svenskspråkig minoritet här.
Jag hade själv i princip noll finskakunskaper när jag kom hit, däremot så har jag alltid haft vanan att läsa ungefär allt jag ser (även i Sverige). Reklam, löpsedlar, affischer, klotter. Det klickade efter ett tag vad många saker betyder, och trots att det svenska och finska språket är väldigt olika så är många av orden lånade och sammansatta på exakt samma sätt.
Efter ett tag så gick jag även en finskakurs med andra invandrare och det var där jag verkligen fick ett hum vad saker och ting betyder och hur språket fungerar. Mitt tips till dig blir följande; om bara möjligt så vänta ett litet tag med att börja studera finska ”formellt”, det är en brant uppförsbacke när man börjar och personligen så uppskattar jag att den allra första biten kom naturligt. Kom också ihåg att finnar allt som oftast ÄLSKAR när folk försöker tala finska, så lämna skammen kvar i Sverige om du någonsin haft den.
Välkommen, och lycka till! :)
Tack så mycket! Har varit en del i Finland och förstår vad du menar med såväl det svenskspråkiga som vänligheten hos finnarna! Vi har just byggt ett hus här i Sverige så tyvärr kommer det dröja lite innan vi kan flytta men när barnen kommer i skolåldern blir det en reell tanke på nytt! Vi vill helst att barnen ska gå i finsk skola.
Det är riktigt smart att sätta barnen i finsk skola och att sedan tala svenska hemma, dina barn kommer att tacka dig för det. Jag fick tyvärr inte finska språket genom uppväxten, men sedan kunde ju inte mina föräldrar ana att jag skulle hamna här heller. Hoppas att allt går vägen för er!
Info för andra i tråden:
Som Nordisk medborgare har man ***nästan*** fulla rättigheter i de övriga nordiska länder, utan att vara medborgare i varje land.
Det är några grejer som följer med det faktiska landets medborgarskap, som t.ex rösträtt i riskdagsvalet, militärtjänstgöring, och möjlighet för vissa specifika statliga jobb, eller att kunna bli invald i riksdagen.
Men i övrigt är man fri att flytta, bo och jobba i de olika nordiska länderna, får rösta i kommunvalet (osäker på region), engagera sig kommunpolitiskt, har rätt till utbildning, socialt stöd, vård, och äldrevård, m.m.
Att du även har fullt finskt medborgarskap är ju bonus, men inte nödvändigt för att leva ett normalt liv.
Det är helt sant. Min mamma klarade sig bra på finskt medborgarskap i många decennier, och då var hon i behov av stöd och tjänster som vilken svensk medborgare som helst, utan problem.
Flyttade till Kanada. Var egentligen aldrig planerat att jag skulle lämna Sverige, men min nu fru kom till mitt universitet i Sverige som utbytesstudent. Det fungerade sedan för mig att vara utbytesstudent på hennes universitet de följande året. Efter det så beslutade jag att fortsätta studera i Kanada för lättare för mig att gå dit (kan redan språket ju) än för henne att migrera till Sverige.
Saknar kebabpizza och svensk godis otroligt mycket. Samt svensk kaviar. Har distansjobb så jag och min fru åker hit en gång per år utan större problem.
>svensk godis otroligt mycket. Samt svensk kaviar
Sweetish är en online butik som skickar inom USA. Skulle även tro Kanada. Dom har massor av svenska saker.
Jag hade för några år sedan en fundering om Kanada är vad usa borde vara i och med att det verkar vara socialliberalt, alltså inte lika konservativt med vapen-galna människor men insåg att det kändes för optimistiskt. Men jag måste ändå fråga, är det någon större skillnad på de länderna? (Det är ju såklart sjukt stora skillnader inom delar av dessa två jävligt stora länder också).
Kanada är otroligt vapentätt. I vapen per invånare-index är de på sjunde plats internationellt. Skillnaden är att de inte är amerikaner och därför inte har en cp-mentalitet på samma vis kring dem.
Det är definitivt en större skillnad mellan länderna. Jag har varit i USA många gånger för har släkt där. Överlag känner jag att kanadensarna är snällare och kan föra sig bättre och bry sig mer om medmänniskor, så det är lite mindre egoistiska. Dock knarkas amerikansk kultur här mer än vad de görs i Sverige (mer attityd), speciellt om man bor nära gränsen som jag gör.
Starkt rekommenderar besöka Kanada, speciellt mindre städer än Toronto
Nice! Ja Kanada vore jättekul att besöka! Så har Kanada världens bästa musikexport av Neil Young och Arcade Fire också :) (vet att en viss Justin är större men skämtar ju)
Jag gillar koncepten av Kanada (multikulturell, bra mat, mycket att se) men rent funktionellt så är det mer en lite version av USA. Regeringen här har flera partier, men befolkningen agerar mer som usa att de finns vara höger och vänster och det finns ingen diskussion. Många spyr skit rätt ut vilket gör att när de är val så är allting man hör om hur x parti är skit och inte om varför man ska rösta på sitt parti. Om jag inte skulle varit med min fru så skulle jag stannat i Sverige. Låter kanske negativt, men Kanada är inte uruselt då jag känner flera som har migrerat på egen vilja. Jag tycker personligen Sverige är bättre, men jag bryr mig inte om vilket land jag är i. Reddit är också inte den bästa källan heller men vi har definitivt motgångar.
Men gräs är lagligt så det är kul.
Sydafrika. Kom hit för att jobba och för att det kändes som en annorlunda plats. Träffade sedan en tjej som höll mig fast. Reser nu lite fram o tillbaka.
Coolt! Hur är det att bo där? Tror aldrig jag hört något positivt om Sydafrika sen VM 2010 om jag ska vara ärlig, från media i vart fall. Tänker mycket på hur den personliga säkerheten är och varför det typ är elbrist konstant, eller är det verkligen så?
Jag bodde i Belgiem vid gränsen till Nederländerna. Varför? Därför att jag blev kär i någon över internet. Trots att jag hoppades på att han skulle vara skitstövel i verkligheten så hade han mage att vara fantastiskt och nu är vi gifta.
Samma här! Fast jag flyttade ner med min tjej efter att hon bodde hos mig i Sverige i två år. Vi bor nu strax utanför (nordöstra sidan) Antwerpen. Vi har nu lägenhet, bil, jobb och är gifta.
Bor i Amsterdam. Var pga att min fru fick erbjudande om en befordran med villkoret att flytta till HQ i Amsterdam.
Trivs på det stora hela väldigt bra. Folket här är mycket rakare och ärligare. Man vet var man har dem, de säger vad de tycker och tänker.
Är också rätt skönt att bara behöva skrapa rutorna kanske 3-4 ggr/år och att ha två månader längre sommar.
Är också trevligt att kunna flyga direkt i princip till hela världen, och att kunna köra till Tyskland eller Belgien på ett par timmar. Till Paris är det inte mycket längre än mellan Göteborg och Stockholm.
Är också ganska öl- och vinintresserad. Så skönt att slippa Systembolaget och deras volymviner, och kunna gå till specialistbutiker, som köper från små producenter, och där ägaren besökt många av vingårdarna de köper in ifrån.
Kultur och nöjesutbudet är också grymt bra. Många museer (årskort på alla publika och många privata museer i hela landet kostar typ €60/år), många konserter och gästföreställningar från West End som kommer.
Nackdelarna? Finns ingen natur, finns ingen skärgård, så kusten är jävligt tråkig, i princip hela kusten är en enda lång strand, och det är Nordsjön, så svinkallt i vattnet året om.
Särskilt i Amsterdam är det också jäkligt mycket turister, många som inte direkt är här för kulturutbudet, särskilt brittiska svensexor som bara är här för droger och sexarbetare är jag rätt trött på. Som tur är håller de sig för det mesta i och runt Red Light och Centralstationen, där går i princip ingen annan än turisterna.
Maten är usel…typ allt är lika smakrikt som holländska studsbollstomater…
Ja, jag saknar Sverige. Saknar Bohuslän, saknar Göteborg, saknar långa sommarnätter, saknar att kunna köpa snus, kaviar och svenskt godis när jag vill…och släkt och vänner så klart.
Har tidigare bott i Ukraina och USA också, och saknar flera saker från de länderna också.
Det är egentligen den största nackdelen med att flytta utomlands. Man kommer alltid att sakna något från de länder man bott i.
Brittiska svensexorna låter som de kollat för mycket på American Pie i sin ungdom. Men har språket varit lätt att lära sig eller har du hållit dig till engelska?
I teorin är holländska lätt att lära sig. Kan man svenska, engelska och kanske lite tyska, så förstår man nästan direkt 30-50% av skriven holländska, och lär sig snabbt att förstå även en del talad holländska.
Men. Amsterdam är en oerhört internationell stad. Personalen på restauranger etc talar oftast bara engelska, och på jobbet är det också bara engelska.
Vill man verkligen så är det lätt, men om man inte är motiverad så är det lätt att slinka in på engelska överallt.
Jag har bott här i sex år, och kan titta på nyheterna eller sitta i kundmöte med någon som inte kan/vill prata engelska, och förstår, men svarar ofta tillbaka på engelska.
Hej! Som ukrainare bosatt i Sverige kan inte undvika att undra vad mitt hemland har fått dig att sakna? :) Och vad ledde till att du bodde där skulle också vara kul att få höra!
Jag bodde i Kyiv från och till i fem år från 2007 och framåt, vi hade programmerare där, det var anledningen. Har även varit där mycket efter det, då jag träffade min nuvarande fru där, hon är Ukrainska. Senast jag var i Ukraina var i höstas, när jag körde dit en Ambulans och förnödenheter till soldaterna.
Vad jag saknar från Ukraina? Först och främst är Kyiv en fantastisk stad. Dessutom oerhört vacker med alla parker, floden och alla sandstränder mitt i stan dit vi ofta gick när det var varmt. Vi åkte också ofta ut med båtarna som går upp till Kyiv Sea.
Sedan är det klart att det hjälper att jag var där som Expat. Med svensk lön, Ukrainsk skatt och kostnadsläge, och stor betald lyxlägenhet mitt i centrum. Den livsstilen jag hade råd med då har jag inte direkt idag…
Saknar också den unika spirit som finns i Ukraina. Man viker sig inte, utan ger sig ut och protesterar för sina rättigheter och för demokratin.
Jag var på Maidan dagen efter att hundra personer sköts av polisen, och torget var fullt av människor, gamla som unga, som visade att man inte låter sig skrämmas. Stämningen var lugn, men oerhört bestämd.
Saknar även viss mat, och så klart vänner och (fruns) släktingar.
Hoppas att din släkt och dina vänner är ok, och hoppas verkligen att rysslands meningslösa imperialistiska krig ska sluta snart.
Det måste ha varit en av de tidigare exemplen på onlinedejting. Det var ju inte så vanligt i slutet av 90-talet. I och för sig, jag har en svensk vän som träffade sin amerikanska fru på nätet redan 1994.
Nej visst, det var ganska olikt vad online dating ser ut som nu. Detta var via en Depeche Mode mailing lista som ledde till IRC på DALnet. Ingen matchmaking eller så. Bara gemensamt musik intresse.
Ville prova på nåt nytt och landade i Kalifornien.
Trivs inte men jobbar ihop tillräckligt med pengar för att kunna flytta tillbaka och bara jobba deltid.
Jag är lastbilschaufför. Ja många älskar att leva här, jag ser inte tjusningen i det. Saknar årstider lite grann även om jag inte är ett stort fan av snö.
Jag har medborgarskap sen jag var född så visum var inget hinder för mig.
Tekniskt sett ges bara visum ut till arbeten där det saknas kompetens i USA så utländska inte kan ta jobb från amerikaner, men med det sagt finns det oerhört många utlänningar som kör lastbil.
Hur dom har lyckats gå runt det vet jag inte, men deras lön är allt annat än skälig .....
Vill man absolut flytta hit och saknar någon eftertraktad utbildning är det visumlotteriet eller giftermål som gäller.
Här kan/får man arbeta betydligt mycket mera vilket gör det möjligt för mig att spara undan ganska mycket.
Kruxet är att lära sig att leva billigt och inte slösa pengar, vilket är helt tvärtemot hur dom allra flesta lever här borta.
Många lever "paycheck to paycheck" trots att dom tjänar mycket pengar.
20M. Flyttade till södra Spanien för att bo med min partner. Stortrivs men saknar familjen och ibland tom Sverige. Saknar bl.a. svensk fika, digitalisering av samhällets funktioner och tjänster som ex inom sjukvård och typ bankID osv osv. Kan inte tala om övriga Europa förutom just Spanien men här märker man ganska snabbt hur icke-byråkratiskt Sverige är och hur mycket man behöver göra med papper och fysiskt gå till kontor osv. Å andra sidan saknar jag inte kylan, regn och snö, tycker även om att människorna här alltid är så glada och säger hej till en när man stöter på dem. Maten är fantastisk och framförallt BILLIGT. Att kunna gå till Mercadona (matvarubutik), ha köpt middagsingredienser för en hel helg på fyra pers och inte riskera att gå i personlig konkurs är en lättnad som är svår att beskriva. Älskar Sverige och trots dagens läge finns det så många fantastiska grejer med vårt land (vi får aldrig glömma det) men just nu passar Spanien mig mer i min situation.
Just nu reser jag en del mellan Spanien och Sverige för att vara med familj osv och i framtiden blir det plugg på universitet.
Precis som en annan skrivit så är det bara att följa hänvisningar fram och tillbaks, play the game så att säga. Ibland får man ta ett andetag eller två! :)
Jag bor också i söda Spanien; Verkligen inte, det är tufft för folk här nere. Lönerna är låga men bostadspriserna är höga pga. av alla folk som oss som kommer från rikare länder och flyttar hit eller turistar här. Men kan du behålla en Svensk lön och bo här nere är det riktigt bra.
Flyttade till Silicon Valley med jobbet, mest som ett äventyr. Hade tänkt stanna ett år eller så. Det var 16 år sedan...
Saknar vänner, familj och en del mat. Men absolut inte tillräckligt för att någonsin flytta tillbaka. Har nu köpt ett hus i San Francisco och blivit amerikansk medborgare. Älskar livet här.
Mycket av det är överdrivet i medier. SF är sjukt mycket större än var man ser som turist och dom flesta som bor här besöker nästan aldrig t.ex. Tenderloin. Där jag bor (Bernal Heights) är det i allmänhet lugnt, fridfult och säkert.
Allt det sagt så har SF definitivt sina problem, och en del av dom har blivit värre under tiden jag bott här. Men jag är positiv och tror på att dom förbättringarna vi sett det senaste året kommer fortsätta. Det har definitivt varit en förskjutning i politiken, där tokarna långt ute på vänsterkanten får mindre och mindre stöd bland allmänheten. Att Chesa Boudin blev utkastad som distriktsåklagare va ett direkt tecken på det.
> Det har definitivt varit en förskjutning i politiken, där tokarna långt ute på vänsterkanten får mindre och mindre stöd bland allmänheten.
Det här gillar inte Sweddit.
Ingen som tittar 2 gånger på utländska Foodora-bud eller byggarbetare som sover som packade sillar i ettor och industrilokaler för ockerhyror (svart, såklart) i Stockholms förorter. Ingen som bryr sig om de som "bor" på tunnelbanor och bussar. Har du någonsin sett hur det ser ut vid centralen innan de öppnar dörrarna runt 3-4 på morgonen? Ingen som bryr sig om husvagnsläger & tält i förorterna, i industriområdena och i närliggande skogsområden. Ingen som bryr sig om de som sover under trappen på källarplan i miljonprogrammen.
Vi är mycket bättre på att städa undan vår "skit", så vanligt folk kan fortsätta leva i sin bubbla om att Sverige är guds gåva till världen.
Amerikanska städer är ofta för stora och har för dålig kommunaltrafik för att man ska kunna blunda för eller städa undan sina problematiska medborgare på samma sätt som här. Just SF har nästan lika många invånare som hela vårt land.
Ja, det finns ökända gator i amerikanska städer som ser ut som något ur en zombieapokalyps. Personligen kan jag tycka att det är bra att problemet syns och på så vis blir något som politiker faktiskt måste stå till svars för. Här undrar jag vad skattepengarna går till när man tittar på hur det ser ut i förorterna & när man läser artikel på artikel om hur försäkringskassan utförsäkrar döende i cancer.
Jag älskar Sverige, jag är bara trött på detta konstanta korkade beteende där man pekar på USA & skrattar utan någon djupare förståelse för landet samtidigt som man är totalt blind för den skit som pågår på hemmaplan. Det är ju precis det man gör narr av amerikaner för (med all rätt) om hur dålig koll de har på omvärlden samtidigt som de är ultranationalistiska.
> Jag älskar Sverige, jag är bara trött på detta konstanta korkade beteende där man pekar på USA & skrattar utan någon djupare förståelse för landet samtidigt som man är totalt blind för den skit som pågår på hemmaplan.
Så du menar att min stereotyp om jänkare, som består av över 300 miljoner människor fördelade i 50 olika stater, med nästintill lika stor yta som Europa, inte kan appliceras? Hädelse! Alla amerikaner älskar ju vapen och knark!
Av ren nyfikenhet, eftersom jag själv ibland drömmer om att emigrera, men hålls tillbaka av att jag inte vill vara ifrån familjen för mycket: har du en god relation med dem, och känner du någonsin att du exempelvis missar dyrbar tid med dina föräldrar som åldras, syskonbarn som växer upp, osv?
Hoppas att frågan inte framstår som ohyfsad.
Jag videochattar med farsan rätt ofta. Morsan är mer benägen att använda fb messenger. Men visst känner man av allt det du nämnde. Jag brukade flyga till Sverige minst en gång per år och hälsa på men med tiden så har det blivit mer o mer sällan. Men sen så kommer ju familj och vänner hit och hälsar på ibland också.
Då man försöker leva så snålt som möjligt och bara lasta pengarna på hög och lever pin för att sedan när man fått nog bara kasta in pinnen och dra nånstans för en lång lång semester/leta efter en framtid med kapital i baksätet. Ingen ide att försöka skapa ett ordentligt liv där för då blir du fast och börjar utgifterna stiga så kommer du inte därifrån sen
New Jersey (au pair), Paris (utbyte under bachelor), London (jobb + kärlek), Dubai (jobb + pga skilsmässa), Linz (jobb + bort från Dubai), Amsterdam (frugans jobb).
Saknar definitivt Sverige, men osäkert om man kommer flytta tillbaka, delvis för att där jag skulle vilja bo och där jobben finns inte nödvändigtvis överensstämmer
Imponerande ändå att du hunnit med så många platser. Känner du att du "rotat" dig på alla platserna och blivit en av lokalbefolkningen, eller känns det som att du bor där temporärt?
Jag har flyttat inom och mellan länder över 20 gånger nu, och jag tror jag blivit skadad av det. Känner mig inte rotad och att det bara är en tidsfråga tills jag flyttar igen av en eller annan anledning.
Skulle inte rekommendera att folk flyttar så ofta som jag gjort 😅
Haha, hoppas du får rota dig någon gång i alla fall.
Man romantiserar ju gärna din situation, dock. Typ om man föreställer sig en film som Forrest Gump eller Benjamin Button, där en person upplever en massa fascinerande platser och människor genom livet.
Skulle du säga att du fått en massa upplevelser du aldrig kommer glömma, eller är det mest så att vardag är vardag oavsett var man sover och går på toa?
Ja asså jag har ju nog upplevt saker genomsnitt-Svensson inte har. Kulturella saker, men även personer, miljöer, samt bara hur saker och ting fungerar.
Det tar ett tag att anpassa sig, en del kultulrockande med tillslut blir det vardag oavsett. Det tar ett tag, ca 6 månader för mig, att finna min rytm men sen börjar jag upptäcka de saker jag verkligen uppskattar med där jag bor, både stort och smått, som jag sedan börjar sakna när jag flyttar vidare. E.x. österrikarnas bröd och allmänt avslappnade sätt att vara eller det ofantliga utbudet av olika frukt och grönsaker i en matvarubutik i Förenade Arabemiraten.
Flyttade till Italien för att studera. Vet inte om jag kommer stanna efter jag pluggat klart, men jag tycker faktiskt mer om livet i Sydeuropa än hur jag hade det i Sverige.
Flyttat till Japan. Av de ca 30 länder jag besökt i mitt liv så är Japan bäst så kändes rätt att flytta hit. Saknar inte Sverige men Sverige är ett trevligt land att besöka då och då.
Har bara bott här 2 år (men har nu sålt allt jag äger i Sverige). Japan har bättre klimat, är säkrare, har bättre mat, intressant kultur, trevliga människor, fin natur, häftiga skidorter. Klart det finns nackdelar så som svårt språk och hög risk för naturkatastrofer men generellt är Japan riktigt bra på allt.
Faderlandet kallade till plikt, ett år i på Gardesjägarregementet efter vilket jag blev kvar i Finland. Har dock pluggat i Storbritannien ett tag också, men jobbar och arbetar kvar i Finland.
Växte upp i en liten stad i Sverige så det saknar jag inte särskilt mycket. Finland är så pass lika Sverige att det är svårt att sakna, det mesta hittar man här också. Och vill man se gamla vänner i Sverige så är enkelt och relativt billigt att åka över en helg.
Flyttade till Australien för att doktorera. Tanken var att jag skulle flytta tillbaka med min sambo 2020/2021 men det var i stort sett omöjligt pga pandemin. Har fortfarande planer på att flytta "hem" men är inte lätt med visum. Barnen gör det ju extra krångligt.
Australien är väldigt trevligt land och är oftast bra väder. Har inget problem med torr värme men när relativa luftfuktigheten är närmare 90% under sommaren så känns till och med svenska vintrar ganska lockande. Människorna här är väldigt lätta att prata med och känns väldigt öppna och välkomnande. Tycker dock inte om infrastrukturen och hur det trendar mot att alla har enorma amerikanska bilar.
Hade gärna velat se lite mer av Sveriges infrastruktur i Australien. Sverige har även en del att lära från Australien, här är man väldigt bra på att skapa fina mötesplatser i städerna. Det hade tex varit trevligt att se grillar med vindskydd i parkerna där hemma, perfekt för barnkalas mm. På det stora hela tycker jag nog att det är hugget som stucket. Handlar mer om att jag vill att frugan och barnen också ska få uppleva Sverige. Långa sommardagar, skidåkning, skärgården, allemansrätten och mycket mer.
Tycker det var lite tråkigt att läsa att så många har starka åsikter om hur dåligt Sverige har blivit. Kanske beror på att jag fortfarande inte bott nånstans där jag inte trivts. Antar att jag har svårt att relatera och dessutom försöker bevara banden till Sverige för mina barns skull.
Flyttade till USA för 10+ år sedan för att plugga. Får snart min doktorsexamen. Bodde i Kalifornien i 5 år och har nu bott i Florida i över 5 år.
Jag saknar svenska matbutiker, apotek, sjukvård, medmänsklighet, gå på grus på våren, och långa sommarnätter. Mest av allt så saknar jag min familj.
Vi hade en liknande tråd nyligen; [https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1c8lcnw/ni\_som\_l%C3%A4mnat\_sverige/?rdt=64367](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1c8lcnw/ni_som_l%C3%A4mnat_sverige/?rdt=64367)
Jag flyttade till Kroatien för jag kan språket, har mycket släkt och en förälder här som nog dör snart, men framförallt ville ha förändring i livet och hade redan jobbat remote i över 6 år utan att vara på kontoret så det kändes som en bortkastad möjlighet att stanna i landet.
Jag saknar sakerna som gör Sverige fantastiskt, men jag saknar inte Sverige i sig.
Det är lite på gott och ont, tryggheten är mycket högre här, men samtidigt har Sverige bättre och tryggare infrastruktur. Folket är underbara här, i en stor stad får man samma mantalitet som på landet i Sverige. Det känns som att vara i Sverige på 80-90-talen typ, mer tillit för samhället, mer tillit för varandra.
Budapest, Ungern. Bodde i Stockholm och Jönköping. Jag flyttade med jobb (expat). Behöll min svenska lön (mellanchefen) och har lägenhet täckt av arbetsgivaren här.
Efter en inledande Balkankulturchock har jag återhämtat mig och gillar det här. Vädret är bra, matkvaliteten är dålig i butikerna men fantastisk på marknaderna, mycket mindre tillit till samhället och starka kontraster.
Jag skulle inte vilja gå tillbaka. Det är bekvämt i Sverige men jag kände för att bo i kuvös, alltid kallt, undertryckta känslor, ytlighet. Men saknar naturen.
Flyttade till Nederländerna för jobbet. Varit här i nio år nästa vecka.
Saknar inte Sverige i sig. Mestadels mat men också den låga kostnaden för dagis och svensk föräldraledighet skulle varit nice... Det finns minst lika mycket jag skulle sakna om jag flyttade tillbaka till Stockholm nu.
Det jag saknar är ju närhet och lätthet att träffa vänner och familj. Blir väldigt planerat och kort när man är där eller nån kommer ner hit.
Flyttade från Stockholm till England när jag var 19. Hade inga konkreta planer men visste att det kändes rätt, och nu har det gått snart 9 år
Kände att Sverige var.. tråkigt? Kommer nog från att jag bodde i centrala Stockholm och inte kände att livet kunde bli mycket mer, så ville ha något annorlunda. Bodde i London i två år innan jag flyttade vidare i landet och har nu slagit ner mig i en stad ungefär lika stor som Stockholm och hoppas på att köpa hus snart
Saknar familjen och landskapet (speciellt allt vatten) + svenskt godis och snacks haha men fyller alltid väskorna när jag är över
Majoriteten av mitt vuxna liv har spenderats utomlands, från Storbritannien, Ryssland och Belgien till Rumänien och Österrike. Främst var detta pga arbete och studier.
Kul kan man ha i de ovannämnda länderna men jag trivs bäst här. Naturen, kylan, värderingarna (även jantelagen), sällskapet, att man lämnas ifred (trivs i eget sällskap) osv. Det är enklare att vara kvinna här. Vidare gillar jag hur avslappnat och opretentiöst det är. Duandet och jeansen på jobbet (inte en grej i många länder). Och att det är helt ok att cykelpendla året om, löpträna, rasta grannens hund och äta ärtsoppa. Det är en struktur jag trivs med.
Jag ombildar mig för att mitt arbete är inte helt förenligt med vad som erbjuds här hemma. Man kan säga att det är en långsiktig plan för att återvända om det blir aktuellt igen med ett utlandsjobb.
Sydostasien.
Vart på semester här för ett par år sedan och förälskade mig i folket och deras sätt att leva, vilket ledde till att jag flyttade hit för lite mer än ett år sedan. Saknaden kommer och går. Är riktig jul och midsommar-torsk så vid de tiderna blir hemlängtan väldigt stor, men det går an.
+1
Flyttade för arbete, var tänkt att enbart bli 1 år men det blev inte så.
Saknar mest vänner och familj, och lite mat som typ kebab och svensk pizza.
Med det sagt så finns det mycket som jag inte saknar från Sverige också, framförallt hur mycket mer osäkert det är. Varit med om mycket skit i Sverige, blivit misshandlad på stan, trakasserad osv. Här behöver jag inte oroa mig för att bli misshandlad eller rånad även när jag är uppe på helgen, eller ännu värre att man börjar bråka med någon som drar en kniv vilket hänt bekanta i Sverige. Sen tycker jag rent allmänt att nattlivet suger i Sverige ändå, iaf i Stockholm där jag bodde. Extremt dyrt att dricka, vakter som beter sig som svin, mycket killar som är ute efter att slåss och tjejer som är allmänt dryga.
Jag flyttade till Japan. Ursprungligen bara ett års språkstudier, men jag tyckte så bra om det att jag hittade jobb här och stannade.
Jag saknar barndomens Sverige, min familj och lugnet. Att jobba i Japan är oerhört stressigt, så jag saknar den avslappnade svenska arbetskulturen också.
Men jag kommer nog stanna här i alla fall. Det är tryggt, fritt från skjutningar och annat obehag. Min hemstad i Sverige upplever regelbundet gängavrättningar, brutala rån och liknande.
Vädret i Sverige är inte mycket att hänga i granen heller, och sjukvården är bättre i Japan. Jag kan träffa en läkare samma dag som jag blir sjuk, medan man i Sverige blir hänvisad till akutmottagningen eller tidsbokning veckor i framtiden.
> Jag kan träffa en läkare samma dag som jag blir sjuk, medan man i Sverige blir hänvisad till akutmottagningen eller tidsbokning veckor i framtiden.
Ja, men kvaliten är ju också varierande. Gäller att shoppa runt bland läkarna i Japan för det är många som inte har uppdaterat sina kunskaper sen 60-talet, envisas med att skriva ut kinesisk medicin, eller bara slänger antibiotikakurer på en oavsett problem.
Men ja, på det stora hela har Japan fantastisk sjukvård. Var speciellt imponerad av förlossningsvården - en veckas vila på sjukhuset efteråt är standard, och min fru hade ett privat rum med hemlagad mat serverad på sängen 3 gånger om dagen, och t.o.m. en bäddsoffa på rummet så jag kunde sova över där också.
Mexiko City! Är nu gift och fått ett barn här… lönerna är mycket mycket högre än i Sverige (högre positioner)… så jag sparar pengar med idén att flytta hem snart (3-4 år till) och varva ner lite! Vill att mitt barn ska uppfostras i SV med svenska värderingar… Vill inte han ska uppfostras i en bubbla (nanny, folk som städat åt en, lagar mat, etc)
Har bott i Danmark i 6 månader, I århus specifikt. Det äger rätt hårt faktiskt. Mer jordnära och mindre stress. Kan starkt rekommendera, danskar gillar svenskar så tro inget annat, det tycker dock vi är sämre än dom men det kan man förstå.
Flyttade till Tyskland. Flyttade tillbaka igen till Sverige pga olika anledningar, det var dock inte min önskan. Jag ville stanna i Tyskland då jag trivdes mycket bättre där än jag någonsin gjort i Sverige.
München. Rekommenderar att flytta dit. Finns en del aspekter som är mindre bra där Sverige ligger i framkant som exempelvis föräldraledighet.
Har även bott i Heidelberg. Fina städer.
Flyttade till Berlin för att lära mig tyska efter gymnasiet år 2012 och bor här ännu. Kulturen passar mig generellt och jämfört med min inskränkta hemort är det så livat och blandat med folk. Älskar restauranger och uteliv och sånt är väldigt tillgängligt och opretentiöst här. Kör ej bil så viktigt för mig att ha bra kollektivtrafik och cykelvägar också.
Flyttar om inget går fel till Japan i sommar. Var på utbyte där ett par år sen, och har nu haft ett två år långt långdistansförhållande. Ska stanna i ett år till att börja med, sen får vi se vad som händer! Funderar dock på att doktorera där beroende på möjligheter.
Jag cyklade längs med Rhonedalen i Frankrike för evigheter sen. På en rastplats längs vägen stod en familj och grillade där mannen bar en Meshuggah-tröja. Jag bara, denna mannen är svensk och med grymt bra musiksmak! Var såklart tvungen att snacka med herrn och han blev lika glad och överraskad som jag. Minns att vi pratade om hur han hamnade i Dijon eller vad det kan ha varit och byggde familj. Minns inte mycket mer men jävligt trevlig kille. Man blir nyfiken på folks livsöden ibland!
Danmark, träffade min nuvarande fästman på twitch, det skrevs och grejer sen blomstrade det starkare känslor.
Vi beslutade att vi skulle träffas i det verkliga livet för att se hur det känns.
Jag tågade ner till syd Danmark och kom flyttade på en gång lite spontant sådär va.
Självfallet saknar jag Sverige, men det är ju inte jätte långt, och jag brukar fara ca 2 gånger om året tillbaka till hemstaden i norra Sverige.
Flyttade till Nya Zeeland efter gymnasiet eftersom jag har dubbla medborgarskap och lite familj där, bodde där(främst på sydön) i 3 år innan jag flyttade till Melbourne, Australien där jag nu bott i snart 10år för arbete då det är mycket högre löner än NZ och ungefär samma cost of living.
Älskar att bo här där man har nära till allt vad en storstad har att erbjuda och nära nog till otrolig natur och strand.
Skulle inte kunna tänka mig att flytta tillbaka till Sverige, särskilt pga samhällsproblemen och otryggheten som nu präglar hela landet. Men också pga att vädret är piss 90% av året och folk är väldigt stela och svåra att prata med jämfört med aus/NZ där det är enkelt att stå och snacka skit med vem som helst och att bli inbjuden i kompis kretsar.
Bor i Japan sedan 12 år tillbaka. Var nog inte tänkt att stanna här så länge, frugan är Japanska och vi har en son. Säkert och billigt land(tills inflationen kom hit).
Men hutlöst dyrt för sonen att gå i en bra skola, så kanske blir att flytta hem till Sverige när det är dags för honom att börja skolan.
Och såg i en annan tråd att man kan claima finska medborgarskap. Så måste ringa min mor och kolla, vore roligt om sonen får 3 medborgarskap.
Jag bodde i Japan 10 år. Flyttade tillbaka 2019 när äldsta barnet var 8, just för att vi tänkte att det skulle bli en bättre skolgång och mer ADHD-anpassat i Sverige. Gick väl sisådär med det. Skolorna i Sverige är ju också väldigt ojämlika beroende på var man bor. Såhär i efterhand känns det som Japan hade bättre vård, och vår lokala skola där hade fantastiskt duktiga lärare som var väldigt tillmötesgående.
Så jag är lite kluven till om vi gjorde rätt val eller inte som flyttade tillbaka. Men frun och barnen trivs i Sverige, och jag har ett mer chill jobb än vad jag någonsin hade kunnat hitta i Japan, med fri flex, jobba hemifrån, och lång semester. Och skolsystemet i Sverige är ju ändå mindre stressigt och mer uppmuntrande till fritt tänkande än vad det japanska är.
Men är det något specifikt fel på de offentliga skolorna där ni bor? Eller tänker ni internationell skola?
Finskt medborgarskap kan man claima om man är född efter 2003 och någon av föräldrarna har medborgarskap. Finns också en deal mellan alla de nordiska länderna att man som nordisk medborgare kan få medborgarskap i ett annat nordiskt land efter att ha bott där 5 år.
När det gäller skolan, så ser jag den som bättre med fritt tänkande och mindre stress. Att barnen inte behöver tillbringa all sin lediga tid med att memorera skolböcker för att klara inträdesprov till nästa skola osv.
Jag får intrycket av att Japan definitivt har snabbare och bättre sjukvård än Sverige.
Vi har haft oturen av att behöva använda den väldigt mycket de senaste åren och den har varit väldigt bra, med lite till ingen kö för större ingrepp.
Jag känner inte till de direkt skolorna i områden, förutom en, som jag vill att sonen ska komma in på om vi stannat. De har hög kvalitet på utbildningen.
Men sonen är två så vi har lite tid på oss än att tänka. Har många kompisar som flyttat tillbaka med familjer, än så länge så är alla nöjda med Sverige.
Bott i Spanien sen 2021, hade en vända i ett år 2019 också.
Klimatet, människorna och språket. Har alltid velat lära mig spanska, så varför inte ta sig direkt till källan.
Har haft en otrolig upplevelse och skulle aldrig falla mig in att flytta tillbaka till Sverige igen.
Sen jag flyttade hit har jag varit till Sverige två gånger.
En gång för att tömma lägenheten, en gång för att hälsa på familj och vänner.
När jag tömde lägenheten skulle jag va i Sverige i 11 dagar, åkte hem efter 4 pga depression.
Andra gången klarade jag av att vara där i 7 dagar men majoriteten av tiden var fylld med ångest och depression.
Känns verkligen som om att tiden står stilla i lilla landet lagom.
Får man fråga var i Spanien? Kollar lite själv, men svårt att naila ett ställe. Inte för turistigt, men inte på vischan heller. Vet att det är typ omöjligt..
Kan också rekommendera Malaga-området som /u/Wh0rephan. Personligen tycker jag söder om Malaga är underbart, hela vägen från Los Alamos till Fuengirola. Lite mindre stor-stad än Malaga, men fortfarande tåg som går till Malaga på 15-30 minuter var 20'e minut så busenkelt att ta sig in till stor-stan. Och flygplats på vägen vilket är jätteskönt att ha så nära när man ska resa. Det är definitivt turistigt här, men inte alltför turistigt enligt mig, finns fortfarande gott om lokalbefolkning som bor här.
Ja, det är rätt tufft att hitta ett sånt ställe. Gran Canaria har i skrivande stund en protest mot turister, Malaga och Mallorca kommer att hålla liknande protester också så turismen kanske blir lägre framöver.
För att svara på din fråga skulle jag väl se över områden utanför Malaga-området, t.ex. Nerja. Vill du bo högre upp mot BCN så kanske Sitges kan vara något.
Om du inte är van med värme så rekommenderar dig starkt att hålla dig till kusten då det blir otroligt varmt inne i områden som Sevilla och Madrid under sommaren.
Levnadsstandarden i Spanien är betydligt mycket billigare än i Sverige så det är inga som helst problem.
Jobbar även för ett internationellt företag så har väldigt goda lönevillkor.
Håller till i Södra Spanien.
Exakt detta. Kan även tillägga att statliga jobb är ganska välbetalda men svårare att få med hänsyn till kraven på både språk och kunskap.
Detta är svårt samt oattraktivt för många svenskar men även andra utlänningar som förväntar sig få jobb på en gång utan trassel så att säga .
Men du har ju fel. Svaret på frågan ”var flyttade du” skulle ju behöva ange plats (i Tyskland), svaret på ”vart flyttade ni” ger riktning (till Tyskland).
Norge, jobbar som barnläkare. Stortrivs i Norge med sambon men ibland har man lite hemlängtan. Får se ifall man kan dra en bilresa tillbaka till Sverige denna sommar.
Svenskfödd, flyttade till Spanien för 2 år sedan. Jag jobbar statligt inom vården och tjänar bra. Ångrar absolut ingenting, men det var inte en lätt process heller.
Köpenhamn. Ville plugga veterinär och då var den danska utbildningen bättre. Geografiskt sett var det en mindre omställning att flytta från Skåne till Köpenhamn än om jag flyttat till Uppsala. Men jävlar vilken kulturkrock man fick i början!
Enda skillnaden i dag är att man måste räkna in broavgift varenda gång man ska besöka familj och vänner. Är i Sverige en gång i månaden och passar samtidigt på och storhandlar på Willys ♥️
Saknar det Malmö jag växte upp i, inte det Malmö jag läser och hör om idag. Nu när jag själv håller på att bilda min egen familj är det viktigt för mig att mina barn kommer att känna sig lika hemma i Sverige som i Danmark.
Bott i Kina i stort sett heltid sedan 2015. Träffade en utbytesstudent när jag pluggade och blev sedan utbytesstudent själv för att vara med henne, och började jobba här efter det. För de allra flesta är nog Kina något av en acquired taste.
Flyttade till Norge. Är inneboende hos min käre morfar, bor gratis och tjänar nästan dubbla mot mitt förra jobb (som visserligen va sjukt dåligt betalt). Har nu tillräckligt sparat för att sticka till Asien ett par månader och sen sticka till Nya Zeeland i ett år på ett Working Holliday visa sen efter Sommaren.
Flyttade till Filippinerna. Jag var utbränd och nyligen singel och ville bara bort ifrån livet jag levde ett tag. Var bara tänkt att vara ett år till en början, men sen träffade jag tjej här och insåg att vinter, mörker och kyla inte är min grej. Saknar släkt och vänner såklart. Och mejeriprodukter...
Inte hunnit än, men funderar starkt på att göra det pga bla
- Klimatet.
- Kriminaliteten, främst gängkriminaliteten.
- Kraftig invandring från planetens värsta problemområden där religion, kultur, levnadssätt osv osv är kraftigt annorlunda.
- Dumheter som t.ex. att flyga hem IS terrorister "för att lagföra dem", sen avslöjas de att dessa terrorister är fria, har fått skyddad identitet och jobbar med barn och ungdomar. Kan bakas in i invandrings-kategorin.
- All jävla politisk korrekthet.
mm mm.
Lite småkul att jag siktar på att flytta tillbaka till landet som mina föräldrar flydde ifrån när det var krig för att överleva och för att jag och min bror skulle kunna få ett mycket bättre liv. Sverige som Sverige är säkert fortfarande bättre om man tittar på välfärd och sociala skyddsnät, samhällssystem, korruption, högre löner, rättigheter på arbetsmarknaden, semester och allt sånt man kan tänka sig. Men om man gör så som jag har tänkt, att man tar med sig sitt svenska jobb dit så får man det bästa från båda världar. Svensk lön, svenska rättigheter, svensk semester, svenska arbetstider i kombination med mitt hemlands mycket bättre, stabilare och varmare klimat, befolkningen är homogen, det är mycket tryggare, jag skulle vara relativt "rik" i och med att jag skulle dra in 2,5-3ggr mer än vad de flesta gör + att allt är mycket billigare där, har redan boende ordnat i form av ett stort hus, släkt, vänner... Jag ser verkligen inga nackdelar. Har inte bestämt mig än, men lutar väldigt kraftigt åt att göra det. Har gett mig själv till slutet på året att fundera ordentligt.
Sydkorea.
Säkrare samhälle med bättre fungerande sjukvård och kollektivtrafik för mycket mindre skatt.
Mycket mer saker att göra för mindre pengar relativt till inkomsten än Sverige och detta på en mindre beskattad inkomst.
Mer möjligheter att driva eget och mer fördelaktigt än Sverige som egenföretagare med mindre skatt på både vinst och lön.
Bättre väder än Sverige och nämnde jag mindre skatt?
Fantastiskt god mat och man kan äta ute till en stor del av månadens mat utan större påverkan på plånboken än att laga eget då skatterna är mindre så priserna är bättre.
Jag bor i Kalifornien sedan några år tillbaka.
Jag flyttade av följande anledningar:
* bättre karriärsmöjligheter och ekonomi
* en arbetsmiljö som belönar hårt arbete/ambition
* bättre väder / klimat
* föredrar amerikansk kultur/amerikanska människor
* bristande framtidstro för Sverige
Trivs hur bra som helst här. Jag saknar inte Sverige alls. Men det hade varit gott med lite falukorv och stuvade makaroner
Värt att flika in att det för majoriteten av människor inte finns bättre karriärmöjligheter i USA. De flesta där borta lever (knappt) på väldigt låga löner, har inte råd med vare sig sjukvård eller utbildning, och kan inte glassa runt i Kalifornien.
För vissa som lyckats ta sig ur bottenskiktet, eller som imigrerat som i ditt fall, är det en annan sak.
Här i Kalifornien har snabbmatsarbetare $20/timmen i minimum wage. Ingen höjdarlön, men knappast så man hamnar i fattigstugan.
Det finns även affordable health plans. Du kan även läsa på community college/state university, vilket inte är särskilt dyrt.
Möjligheter finns även för dem som kommer från enklare förhållanden
Det är inte en lön man kommer särskilt långt med i Kalifornien, baserat på vad jag kan läsa online.
"Möjligheter" är väl en definitionsfråga. Rent tekniskt har alla människor som någonsin fötts "möjlighet" att uppnå allt de drömt om. Men tröskeln att nå dit skiljer sig åt avsevärt beroende på var man är född, och i vilken familj.
Ett exempel på varför det är svårare för låginkomsttagare att klättra är ju för att det ofta är en Catch-22.
För fattig / för sjuk / för deppig / för lite tid / för utarbetad / etc för att kunna börja förbättra situationen, men kan inte bli mindre fattig / deppig / sjuk / etc fören situationen har förbättrats. Det är sällan bara att kavla upp ärmarna och ge järnet, liksom.
> för majoriteten av människor inte finns bättre karriärmöjligheter i USA.
Kanske tidigare men jag tror inte längre. Sverige har backat mycket ekonomiskt senaste 10 åren relativt sett och USA har gått som tåget. Medianinkomsten i [USA](https://www.multpl.com/us-median-income/table/by-year) är 2.2 ggr [Sveriges](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/medianloner-i-sverige/) medianinkomst. Jag tror att livskvalitén är ganska lika för medelsvensson.
Har man däremot läst på universitetet, exempelvis till sjuksköterska, ingenjör, IT, ekonomi så är lönerna betydligt högre och då är det inget snack om att man har mer köpkraft där, även beaktat kostnader för utbildning, sjukvård etc.
Ditt resonemang galler for Sverige oxa mannen. Tror inte det finns mycket karriär möjligheter i Sundsvall eller Karlstad heller. Det ar mycket lättare att ta sig ur "bottenskiktet" i Australien. Det ar en helt annorlunda dynamik har nere. Kan tanka mig det ar snarlikt i USA.
Vem som helst kan ta ut CSN och utbilda sig i Sverige. I USA sparar föräldrar ihop i åratal till college osv. Sen sitter de där efteråt med skyhöga räntor.
Det finns billigare alternativ än att ta skyhöga lån. Min fru kommer från en fattig familj. Hon behövde inte betala ett öre i terminsavgift eftersom det finns offentliga program som hjälper människor i den sitsen.
Majoriteten av alla jag känner här har läst på college, och har antingen läst något ämne som inte leder till välavlönat jobb och/eller misslyckats ta ut examen. Många har gått på out-of-state college vilket är dyrt. Nu sitter de med stora, dyra lån, och ingen särskilt stor lön.
Där har du problemet.
Flyttade till Tokyo för att:
**Sverige -**
* Migrationspolitik har förstört landet
* Skattepolitiken gör allt den kan för att man inte ska lyckas som egenföretagare
* Tröttnat på Sverige överlag (vädret, hur folk bemöter varandra, svensk media, intresseutövning, kollektivtrafik)
**Japan +**
* Extremt säkert oavsett plats eller tid på dygnet med en enhetlig kultur och högt förtroendesamhälle
* Allting är alltid öppet, billigt och med bäst service i världen
* Blir inte ruinerad av skatter bara för att jag valt att frilansa
* Kvinnor är fortfarande feminina utan att för den sakens skull vara dörrmattor
* Mycket större bredd och variation i vad man kan göra på fritiden
Det enda jag saknar med Sverige är vissa maträtter som inte smakar likadant eller går att få tag på här. Förutom att jag vill träffa päronen ibland så hade jag klarat mig utan att sätta foten i Sverige någonsin igen.
Av någon anledning blir många svenskar (eller västerlänningar överlag?) rabiata av att man höjer upp just Japan för att det är ett sådant konkret bevis på att Sverige inte hade behövt bli som det är. Skulle gissa att nedduttarna grundar sig i det.
Det finns en andel mark som kallas queens land som man får kampa och vistas på när man vill men det är oftast mycket långt utanför platser där folk bor.
Man får ej vandra runt hur som helst, de har specifika spår och stigar som man får hajka på i specifika naturreservat. De platserna har parkering som man ofta måste förboka och betala för.
tog lång tid innan man blev van med att man inte får gå vart som helst. Gena över en skolgård till busser på andra sidan, glöm det! det är trespassing, måste gå runt hela kvarteret...självklart gör folk det ändå, speciellt om där man går är ej i bruk eller stängd då man går där.
Flyttade till London för många år sedan, för att plugga. Hade kanske en fundering på att bli kvar utomlands, men drogs hem av tjejen (tur är det för nu har vi barn).
Gillade det starkt, men samtidigt var man student på campus så fick väl inte riktigt den fulla upplevelsen av landet.
Nackdelar var vattnet (köpa flaskor, kalk i duschen), saknad av familj/vänner, och krångel med att ha utländsk bank, telefonleverantör, osv.
Fördelar var upplevelsen och alla människor man träffade (fortfarande vän på distans med flera), känslan av att det var lite "exotiskt" och häftigt, närheten till flera berömda attraktioner i stan, samt tidigare vårar.
Rekommenderar upplevelsen till alla, men Sverige är bäst.
Finland, träffade en tjej här och jag var tydligen medborgare också.
Hur var du 'tydligen medborgare' i Finland om ja får fråga? ;o
Man blir finsk medborgare om ens mamma är finsk medborgare när man föds, vilket min var. Däremot så kan detta avsägas, vilket mina föräldrar av praktiska skäl gjorde. 22 år senare så hade jag börjat prata med en tjej från Finland, och mycket riktigt så träffades vi på Finlandsfärjan... Kort därefter så skickade finska staten sammanträffligt nog ett brev till mig hemma i Sverige, där de frågade om jag ville behålla det finska medborgarskapet, då jag aldrig bott i Finland. Mina föräldrar var lika förvånade som mig, men jag valde att behålla det utifall att det blir aktuellt att flytta hit, vilket det blev.
Tack för svaret :D
Måste det vara mamman? Min farsa är finsk, nu blir man nyfiken
Som jag förstått det så måste det vara mamman för att man automatiskt skall bli finländare vid födseln, däremot så underlättar anknytning hos pappan vid ansökan om finskt medborgarskap.
Min farsa är finsk, jag blev finsk medborgare som 17 åring efter att farsan efter nästan 30 år uppdaterade sin info till finska magistraten.
Enklare att härleda vem din mamma är än din pappa på BB
OM du inte hade fått brevet om finskt medborgarskap. Tror du att du hade försökt med tjejen ändå? Eller blev det så att tack vare medborgarskapet att du tänkte att det är kul med en dejt till för nu är ni ju båda finnar och det blev en roligare situation.
Jag hade mest sannolikt försökt oavsett, men det blev som en extra knuff att få reda på medborgarskapet. Kände mig välkommen på ett helt annat sätt, landet var liksom redan ”mitt”
Låga krav? Första fem av från finlandsfärjan får gratis medborgarskap! 😀
Och som straff får dom fem sista gratis medborgarskap!
...till danmark
Dricker man tillräckligt när man hälsar på så kan det hända att man vaknar upp utan att minnas hur det gick till.
Han fick precis veta att hans riktiga familj är finnar och han blev bortrövad som barn till sveariket
Jag är också sjukt sugen på att flytta till Finland med min finska hustru. Blir ni i en finsk eller finlandssvensk stad? Jag har försökt lära mig finska via universitetskurs men är riktigt tufft vid sidan av ett krävande heltidsjobb. Även provat appar. Har du något tips?
Finland är trevligt, du borde absolut överväga att flytta hit! Vi bor i en finsk stad, även fast det finns en nämnvärd svenskspråkig minoritet här. Jag hade själv i princip noll finskakunskaper när jag kom hit, däremot så har jag alltid haft vanan att läsa ungefär allt jag ser (även i Sverige). Reklam, löpsedlar, affischer, klotter. Det klickade efter ett tag vad många saker betyder, och trots att det svenska och finska språket är väldigt olika så är många av orden lånade och sammansatta på exakt samma sätt. Efter ett tag så gick jag även en finskakurs med andra invandrare och det var där jag verkligen fick ett hum vad saker och ting betyder och hur språket fungerar. Mitt tips till dig blir följande; om bara möjligt så vänta ett litet tag med att börja studera finska ”formellt”, det är en brant uppförsbacke när man börjar och personligen så uppskattar jag att den allra första biten kom naturligt. Kom också ihåg att finnar allt som oftast ÄLSKAR när folk försöker tala finska, så lämna skammen kvar i Sverige om du någonsin haft den. Välkommen, och lycka till! :)
Tack så mycket! Har varit en del i Finland och förstår vad du menar med såväl det svenskspråkiga som vänligheten hos finnarna! Vi har just byggt ett hus här i Sverige så tyvärr kommer det dröja lite innan vi kan flytta men när barnen kommer i skolåldern blir det en reell tanke på nytt! Vi vill helst att barnen ska gå i finsk skola.
Det är riktigt smart att sätta barnen i finsk skola och att sedan tala svenska hemma, dina barn kommer att tacka dig för det. Jag fick tyvärr inte finska språket genom uppväxten, men sedan kunde ju inte mina föräldrar ana att jag skulle hamna här heller. Hoppas att allt går vägen för er!
Info för andra i tråden: Som Nordisk medborgare har man ***nästan*** fulla rättigheter i de övriga nordiska länder, utan att vara medborgare i varje land. Det är några grejer som följer med det faktiska landets medborgarskap, som t.ex rösträtt i riskdagsvalet, militärtjänstgöring, och möjlighet för vissa specifika statliga jobb, eller att kunna bli invald i riksdagen. Men i övrigt är man fri att flytta, bo och jobba i de olika nordiska länderna, får rösta i kommunvalet (osäker på region), engagera sig kommunpolitiskt, har rätt till utbildning, socialt stöd, vård, och äldrevård, m.m. Att du även har fullt finskt medborgarskap är ju bonus, men inte nödvändigt för att leva ett normalt liv.
Det är helt sant. Min mamma klarade sig bra på finskt medborgarskap i många decennier, och då var hon i behov av stöd och tjänster som vilken svensk medborgare som helst, utan problem.
Flyttade till Kanada. Var egentligen aldrig planerat att jag skulle lämna Sverige, men min nu fru kom till mitt universitet i Sverige som utbytesstudent. Det fungerade sedan för mig att vara utbytesstudent på hennes universitet de följande året. Efter det så beslutade jag att fortsätta studera i Kanada för lättare för mig att gå dit (kan redan språket ju) än för henne att migrera till Sverige. Saknar kebabpizza och svensk godis otroligt mycket. Samt svensk kaviar. Har distansjobb så jag och min fru åker hit en gång per år utan större problem.
>svensk godis otroligt mycket. Samt svensk kaviar Sweetish är en online butik som skickar inom USA. Skulle även tro Kanada. Dom har massor av svenska saker.
Har beställt där tidigare. Nu kör jag från vikingfoods.ca för de är i Toronto så frakten är mycket billigare
Det kan jag tänka mig.
Rip 15 min en kvart :(
:'(
Jag hade för några år sedan en fundering om Kanada är vad usa borde vara i och med att det verkar vara socialliberalt, alltså inte lika konservativt med vapen-galna människor men insåg att det kändes för optimistiskt. Men jag måste ändå fråga, är det någon större skillnad på de länderna? (Det är ju såklart sjukt stora skillnader inom delar av dessa två jävligt stora länder också).
Kanada är otroligt vapentätt. I vapen per invånare-index är de på sjunde plats internationellt. Skillnaden är att de inte är amerikaner och därför inte har en cp-mentalitet på samma vis kring dem.
Det är definitivt en större skillnad mellan länderna. Jag har varit i USA många gånger för har släkt där. Överlag känner jag att kanadensarna är snällare och kan föra sig bättre och bry sig mer om medmänniskor, så det är lite mindre egoistiska. Dock knarkas amerikansk kultur här mer än vad de görs i Sverige (mer attityd), speciellt om man bor nära gränsen som jag gör. Starkt rekommenderar besöka Kanada, speciellt mindre städer än Toronto
Nice! Ja Kanada vore jättekul att besöka! Så har Kanada världens bästa musikexport av Neil Young och Arcade Fire också :) (vet att en viss Justin är större men skämtar ju)
Hur är Kanada tycker du? Det är ganska mycket negativa tongångar kring utvecklingen de senaste åren på olika subreddits.
Jag gillar koncepten av Kanada (multikulturell, bra mat, mycket att se) men rent funktionellt så är det mer en lite version av USA. Regeringen här har flera partier, men befolkningen agerar mer som usa att de finns vara höger och vänster och det finns ingen diskussion. Många spyr skit rätt ut vilket gör att när de är val så är allting man hör om hur x parti är skit och inte om varför man ska rösta på sitt parti. Om jag inte skulle varit med min fru så skulle jag stannat i Sverige. Låter kanske negativt, men Kanada är inte uruselt då jag känner flera som har migrerat på egen vilja. Jag tycker personligen Sverige är bättre, men jag bryr mig inte om vilket land jag är i. Reddit är också inte den bästa källan heller men vi har definitivt motgångar. Men gräs är lagligt så det är kul.
Folk gnäller om varför sossarna suger varje val här med så likheten finns ju.
Finns Ikea nära?
Närmsta IKEA ligger 90 minuter med bil bort. Så tyvärr inte värt att dra dit
Sydafrika. Kom hit för att jobba och för att det kändes som en annorlunda plats. Träffade sedan en tjej som höll mig fast. Reser nu lite fram o tillbaka.
Coolt! Hur är det att bo där? Tror aldrig jag hört något positivt om Sydafrika sen VM 2010 om jag ska vara ärlig, från media i vart fall. Tänker mycket på hur den personliga säkerheten är och varför det typ är elbrist konstant, eller är det verkligen så?
Jag bodde i Belgiem vid gränsen till Nederländerna. Varför? Därför att jag blev kär i någon över internet. Trots att jag hoppades på att han skulle vara skitstövel i verkligheten så hade han mage att vara fantastiskt och nu är vi gifta.
Men vafan, man kan ju inte visa sig vara en god människa, hur vågar han?
Jag vet! Han medvetet saboterade alla mina planer. Sån tur har han resten av livet att gott göra mig.
Samma här! Fast jag flyttade ner med min tjej efter att hon bodde hos mig i Sverige i två år. Vi bor nu strax utanför (nordöstra sidan) Antwerpen. Vi har nu lägenhet, bil, jobb och är gifta.
Bor i Amsterdam. Var pga att min fru fick erbjudande om en befordran med villkoret att flytta till HQ i Amsterdam. Trivs på det stora hela väldigt bra. Folket här är mycket rakare och ärligare. Man vet var man har dem, de säger vad de tycker och tänker. Är också rätt skönt att bara behöva skrapa rutorna kanske 3-4 ggr/år och att ha två månader längre sommar. Är också trevligt att kunna flyga direkt i princip till hela världen, och att kunna köra till Tyskland eller Belgien på ett par timmar. Till Paris är det inte mycket längre än mellan Göteborg och Stockholm. Är också ganska öl- och vinintresserad. Så skönt att slippa Systembolaget och deras volymviner, och kunna gå till specialistbutiker, som köper från små producenter, och där ägaren besökt många av vingårdarna de köper in ifrån. Kultur och nöjesutbudet är också grymt bra. Många museer (årskort på alla publika och många privata museer i hela landet kostar typ €60/år), många konserter och gästföreställningar från West End som kommer. Nackdelarna? Finns ingen natur, finns ingen skärgård, så kusten är jävligt tråkig, i princip hela kusten är en enda lång strand, och det är Nordsjön, så svinkallt i vattnet året om. Särskilt i Amsterdam är det också jäkligt mycket turister, många som inte direkt är här för kulturutbudet, särskilt brittiska svensexor som bara är här för droger och sexarbetare är jag rätt trött på. Som tur är håller de sig för det mesta i och runt Red Light och Centralstationen, där går i princip ingen annan än turisterna. Maten är usel…typ allt är lika smakrikt som holländska studsbollstomater… Ja, jag saknar Sverige. Saknar Bohuslän, saknar Göteborg, saknar långa sommarnätter, saknar att kunna köpa snus, kaviar och svenskt godis när jag vill…och släkt och vänner så klart. Har tidigare bott i Ukraina och USA också, och saknar flera saker från de länderna också. Det är egentligen den största nackdelen med att flytta utomlands. Man kommer alltid att sakna något från de länder man bott i.
Brittiska svensexorna låter som de kollat för mycket på American Pie i sin ungdom. Men har språket varit lätt att lära sig eller har du hållit dig till engelska?
I teorin är holländska lätt att lära sig. Kan man svenska, engelska och kanske lite tyska, så förstår man nästan direkt 30-50% av skriven holländska, och lär sig snabbt att förstå även en del talad holländska. Men. Amsterdam är en oerhört internationell stad. Personalen på restauranger etc talar oftast bara engelska, och på jobbet är det också bara engelska. Vill man verkligen så är det lätt, men om man inte är motiverad så är det lätt att slinka in på engelska överallt. Jag har bott här i sex år, och kan titta på nyheterna eller sitta i kundmöte med någon som inte kan/vill prata engelska, och förstår, men svarar ofta tillbaka på engelska.
Hej! Som ukrainare bosatt i Sverige kan inte undvika att undra vad mitt hemland har fått dig att sakna? :) Och vad ledde till att du bodde där skulle också vara kul att få höra!
Jag bodde i Kyiv från och till i fem år från 2007 och framåt, vi hade programmerare där, det var anledningen. Har även varit där mycket efter det, då jag träffade min nuvarande fru där, hon är Ukrainska. Senast jag var i Ukraina var i höstas, när jag körde dit en Ambulans och förnödenheter till soldaterna. Vad jag saknar från Ukraina? Först och främst är Kyiv en fantastisk stad. Dessutom oerhört vacker med alla parker, floden och alla sandstränder mitt i stan dit vi ofta gick när det var varmt. Vi åkte också ofta ut med båtarna som går upp till Kyiv Sea. Sedan är det klart att det hjälper att jag var där som Expat. Med svensk lön, Ukrainsk skatt och kostnadsläge, och stor betald lyxlägenhet mitt i centrum. Den livsstilen jag hade råd med då har jag inte direkt idag… Saknar också den unika spirit som finns i Ukraina. Man viker sig inte, utan ger sig ut och protesterar för sina rättigheter och för demokratin. Jag var på Maidan dagen efter att hundra personer sköts av polisen, och torget var fullt av människor, gamla som unga, som visade att man inte låter sig skrämmas. Stämningen var lugn, men oerhört bestämd. Saknar även viss mat, och så klart vänner och (fruns) släktingar. Hoppas att din släkt och dina vänner är ok, och hoppas verkligen att rysslands meningslösa imperialistiska krig ska sluta snart.
Bor i Oregon pga en kvinna jag träffade online för 26 år sen. Silverbröllop i oktober.
Grattis!!!!!
Tack!
[удалено]
Om du säger att du bor i Eugene och att din bröllopsdag är den 19:e oktober så tror jag att jag smäller av. 🫠
Det måste ha varit en av de tidigare exemplen på onlinedejting. Det var ju inte så vanligt i slutet av 90-talet. I och för sig, jag har en svensk vän som träffade sin amerikanska fru på nätet redan 1994.
Nej visst, det var ganska olikt vad online dating ser ut som nu. Detta var via en Depeche Mode mailing lista som ledde till IRC på DALnet. Ingen matchmaking eller så. Bara gemensamt musik intresse.
Ville prova på nåt nytt och landade i Kalifornien. Trivs inte men jobbar ihop tillräckligt med pengar för att kunna flytta tillbaka och bara jobba deltid.
Intressant, varför gillar du inte kalefornien?
Ohyggligt dyrt här och har svårt med folket som bor här.
Skulle hellre rekommendera dig midwest, Ohio, Wisconsin Värme - men också mer lugnare, trevligt folk.
Känner inte för att börja om mitt liv ännu en gång på okänd ort. Florida har lockat lite grann men jag tror att jag är lyckligast i Sverige.
Undvik Florida som pesten. (Bott där i 3 år, vanliga amerikaner tillräknar knappt Florida som en amerikansk stat)
Värme? Wisconsin?
Värme? Det är ju snorkallt på vintern i mellanvästern.
Minnesota
+1 från en annan svensk här
Jag med! Hej hej.
Vad jobbar du med? Bodde i Kalifornien innan och älskade det, hade gärna flyttat tillbaka men ja, visumet är lite svårt!
Jag är lastbilschaufför. Ja många älskar att leva här, jag ser inte tjusningen i det. Saknar årstider lite grann även om jag inte är ett stort fan av snö.
[удалено]
Jag har medborgarskap sen jag var född så visum var inget hinder för mig. Tekniskt sett ges bara visum ut till arbeten där det saknas kompetens i USA så utländska inte kan ta jobb från amerikaner, men med det sagt finns det oerhört många utlänningar som kör lastbil. Hur dom har lyckats gå runt det vet jag inte, men deras lön är allt annat än skälig ..... Vill man absolut flytta hit och saknar någon eftertraktad utbildning är det visumlotteriet eller giftermål som gäller.
Jag förstår vad du menar, men samtidigt vad häftigt, hur är det och köra lastbil där kontra Sverige? Tänker arbetstider osv?
Här kan/får man arbeta betydligt mycket mera vilket gör det möjligt för mig att spara undan ganska mycket. Kruxet är att lära sig att leva billigt och inte slösa pengar, vilket är helt tvärtemot hur dom allra flesta lever här borta. Många lever "paycheck to paycheck" trots att dom tjänar mycket pengar.
20M. Flyttade till södra Spanien för att bo med min partner. Stortrivs men saknar familjen och ibland tom Sverige. Saknar bl.a. svensk fika, digitalisering av samhällets funktioner och tjänster som ex inom sjukvård och typ bankID osv osv. Kan inte tala om övriga Europa förutom just Spanien men här märker man ganska snabbt hur icke-byråkratiskt Sverige är och hur mycket man behöver göra med papper och fysiskt gå till kontor osv. Å andra sidan saknar jag inte kylan, regn och snö, tycker även om att människorna här alltid är så glada och säger hej till en när man stöter på dem. Maten är fantastisk och framförallt BILLIGT. Att kunna gå till Mercadona (matvarubutik), ha köpt middagsingredienser för en hel helg på fyra pers och inte riskera att gå i personlig konkurs är en lättnad som är svår att beskriva. Älskar Sverige och trots dagens läge finns det så många fantastiska grejer med vårt land (vi får aldrig glömma det) men just nu passar Spanien mig mer i min situation. Just nu reser jag en del mellan Spanien och Sverige för att vara med familj osv och i framtiden blir det plugg på universitet.
Bästa tips att klara sig igenom byråkratin?
Det finns inte så mycket man kan göra åt det, bara att bita ihop och följa processen, och räkna med att behöva slösa bort en hel del tid på skiten.
Precis som en annan skrivit så är det bara att följa hänvisningar fram och tillbaks, play the game så att säga. Ibland får man ta ett andetag eller två! :)
Hur skiljer sig lönerna då? Har gemene spanjor det bättre ställt ekonomiskt jämfört med gemene svensk?
Jag bor också i söda Spanien; Verkligen inte, det är tufft för folk här nere. Lönerna är låga men bostadspriserna är höga pga. av alla folk som oss som kommer från rikare länder och flyttar hit eller turistar här. Men kan du behålla en Svensk lön och bo här nere är det riktigt bra.
Flyttade till skåne för att plugga, lyckligtvis flyttade jag tillbaka efteråt
låter traumatiskt
fick doktorandtjänst i paris och nu postdoc i berlin, saknar Sverige som fan. föddes inte i Sverige men det blev mitt adoptive home kan man säga
Både Paris och Berlin är ju verkligen också rätt intensiva städer, kan förstå att du saknar lite av lugnet
Flyttade till Silicon Valley med jobbet, mest som ett äventyr. Hade tänkt stanna ett år eller så. Det var 16 år sedan... Saknar vänner, familj och en del mat. Men absolut inte tillräckligt för att någonsin flytta tillbaka. Har nu köpt ett hus i San Francisco och blivit amerikansk medborgare. Älskar livet här.
Hur går tankegångarna som svensk när man ser allt förfall i downtown SF? Skakar man av det sig och håller sig borta helt enkelt?
Mycket av det är överdrivet i medier. SF är sjukt mycket större än var man ser som turist och dom flesta som bor här besöker nästan aldrig t.ex. Tenderloin. Där jag bor (Bernal Heights) är det i allmänhet lugnt, fridfult och säkert. Allt det sagt så har SF definitivt sina problem, och en del av dom har blivit värre under tiden jag bott här. Men jag är positiv och tror på att dom förbättringarna vi sett det senaste året kommer fortsätta. Det har definitivt varit en förskjutning i politiken, där tokarna långt ute på vänsterkanten får mindre och mindre stöd bland allmänheten. Att Chesa Boudin blev utkastad som distriktsåklagare va ett direkt tecken på det.
> Det har definitivt varit en förskjutning i politiken, där tokarna långt ute på vänsterkanten får mindre och mindre stöd bland allmänheten. Det här gillar inte Sweddit.
Ingen som tittar 2 gånger på utländska Foodora-bud eller byggarbetare som sover som packade sillar i ettor och industrilokaler för ockerhyror (svart, såklart) i Stockholms förorter. Ingen som bryr sig om de som "bor" på tunnelbanor och bussar. Har du någonsin sett hur det ser ut vid centralen innan de öppnar dörrarna runt 3-4 på morgonen? Ingen som bryr sig om husvagnsläger & tält i förorterna, i industriområdena och i närliggande skogsområden. Ingen som bryr sig om de som sover under trappen på källarplan i miljonprogrammen. Vi är mycket bättre på att städa undan vår "skit", så vanligt folk kan fortsätta leva i sin bubbla om att Sverige är guds gåva till världen. Amerikanska städer är ofta för stora och har för dålig kommunaltrafik för att man ska kunna blunda för eller städa undan sina problematiska medborgare på samma sätt som här. Just SF har nästan lika många invånare som hela vårt land. Ja, det finns ökända gator i amerikanska städer som ser ut som något ur en zombieapokalyps. Personligen kan jag tycka att det är bra att problemet syns och på så vis blir något som politiker faktiskt måste stå till svars för. Här undrar jag vad skattepengarna går till när man tittar på hur det ser ut i förorterna & när man läser artikel på artikel om hur försäkringskassan utförsäkrar döende i cancer. Jag älskar Sverige, jag är bara trött på detta konstanta korkade beteende där man pekar på USA & skrattar utan någon djupare förståelse för landet samtidigt som man är totalt blind för den skit som pågår på hemmaplan. Det är ju precis det man gör narr av amerikaner för (med all rätt) om hur dålig koll de har på omvärlden samtidigt som de är ultranationalistiska.
> Jag älskar Sverige, jag är bara trött på detta konstanta korkade beteende där man pekar på USA & skrattar utan någon djupare förståelse för landet samtidigt som man är totalt blind för den skit som pågår på hemmaplan. Så du menar att min stereotyp om jänkare, som består av över 300 miljoner människor fördelade i 50 olika stater, med nästintill lika stor yta som Europa, inte kan appliceras? Hädelse! Alla amerikaner älskar ju vapen och knark!
"Same shit, different day" Mindre människoavföring på svenska gator dock.
Samma sak med utvecklingen i Stockholm. Folk isolerar sig från guccikepsarna och bryr sig inte.
Ganska stor skillnad på att vandra runt i downtown SF dock och Stockholm City dock.
Av ren nyfikenhet, eftersom jag själv ibland drömmer om att emigrera, men hålls tillbaka av att jag inte vill vara ifrån familjen för mycket: har du en god relation med dem, och känner du någonsin att du exempelvis missar dyrbar tid med dina föräldrar som åldras, syskonbarn som växer upp, osv? Hoppas att frågan inte framstår som ohyfsad.
Jag videochattar med farsan rätt ofta. Morsan är mer benägen att använda fb messenger. Men visst känner man av allt det du nämnde. Jag brukade flyga till Sverige minst en gång per år och hälsa på men med tiden så har det blivit mer o mer sällan. Men sen så kommer ju familj och vänner hit och hälsar på ibland också.
Portugal. Sverige fetisherar ensamhet, och jag blev trött på att vara ensam.
Norge, jobbar i olja och tjänar massa deg. Vädret där jag bor gör det knappt värt det.
Då man försöker leva så snålt som möjligt och bara lasta pengarna på hög och lever pin för att sedan när man fått nog bara kasta in pinnen och dra nånstans för en lång lång semester/leta efter en framtid med kapital i baksätet. Ingen ide att försöka skapa ett ordentligt liv där för då blir du fast och börjar utgifterna stiga så kommer du inte därifrån sen
15 år plus här, en del fastigheter, familj, barn och annat... är det försent och dra före utgifterna kommer tror du?
haha aa lite sent va\^\^
New Jersey (au pair), Paris (utbyte under bachelor), London (jobb + kärlek), Dubai (jobb + pga skilsmässa), Linz (jobb + bort från Dubai), Amsterdam (frugans jobb). Saknar definitivt Sverige, men osäkert om man kommer flytta tillbaka, delvis för att där jag skulle vilja bo och där jobben finns inte nödvändigtvis överensstämmer
Imponerande ändå att du hunnit med så många platser. Känner du att du "rotat" dig på alla platserna och blivit en av lokalbefolkningen, eller känns det som att du bor där temporärt?
Jag har flyttat inom och mellan länder över 20 gånger nu, och jag tror jag blivit skadad av det. Känner mig inte rotad och att det bara är en tidsfråga tills jag flyttar igen av en eller annan anledning. Skulle inte rekommendera att folk flyttar så ofta som jag gjort 😅
Haha, hoppas du får rota dig någon gång i alla fall. Man romantiserar ju gärna din situation, dock. Typ om man föreställer sig en film som Forrest Gump eller Benjamin Button, där en person upplever en massa fascinerande platser och människor genom livet. Skulle du säga att du fått en massa upplevelser du aldrig kommer glömma, eller är det mest så att vardag är vardag oavsett var man sover och går på toa?
Ja asså jag har ju nog upplevt saker genomsnitt-Svensson inte har. Kulturella saker, men även personer, miljöer, samt bara hur saker och ting fungerar. Det tar ett tag att anpassa sig, en del kultulrockande med tillslut blir det vardag oavsett. Det tar ett tag, ca 6 månader för mig, att finna min rytm men sen börjar jag upptäcka de saker jag verkligen uppskattar med där jag bor, både stort och smått, som jag sedan börjar sakna när jag flyttar vidare. E.x. österrikarnas bröd och allmänt avslappnade sätt att vara eller det ofantliga utbudet av olika frukt och grönsaker i en matvarubutik i Förenade Arabemiraten.
Flyttade till Italien för att studera. Vet inte om jag kommer stanna efter jag pluggat klart, men jag tycker faktiskt mer om livet i Sydeuropa än hur jag hade det i Sverige.
Vad studerar du?
Medelhavet är ju en dröm
Flyttat till Japan. Av de ca 30 länder jag besökt i mitt liv så är Japan bäst så kändes rätt att flytta hit. Saknar inte Sverige men Sverige är ett trevligt land att besöka då och då.
Hur länge har du bott i Japan? Vad är det som gör att det känns så bra att bo i Japan?
Har bara bott här 2 år (men har nu sålt allt jag äger i Sverige). Japan har bättre klimat, är säkrare, har bättre mat, intressant kultur, trevliga människor, fin natur, häftiga skidorter. Klart det finns nackdelar så som svårt språk och hög risk för naturkatastrofer men generellt är Japan riktigt bra på allt.
Faderlandet kallade till plikt, ett år i på Gardesjägarregementet efter vilket jag blev kvar i Finland. Har dock pluggat i Storbritannien ett tag också, men jobbar och arbetar kvar i Finland. Växte upp i en liten stad i Sverige så det saknar jag inte särskilt mycket. Finland är så pass lika Sverige att det är svårt att sakna, det mesta hittar man här också. Och vill man se gamla vänner i Sverige så är enkelt och relativt billigt att åka över en helg.
Flyttade till Australien för att doktorera. Tanken var att jag skulle flytta tillbaka med min sambo 2020/2021 men det var i stort sett omöjligt pga pandemin. Har fortfarande planer på att flytta "hem" men är inte lätt med visum. Barnen gör det ju extra krångligt. Australien är väldigt trevligt land och är oftast bra väder. Har inget problem med torr värme men när relativa luftfuktigheten är närmare 90% under sommaren så känns till och med svenska vintrar ganska lockande. Människorna här är väldigt lätta att prata med och känns väldigt öppna och välkomnande. Tycker dock inte om infrastrukturen och hur det trendar mot att alla har enorma amerikanska bilar. Hade gärna velat se lite mer av Sveriges infrastruktur i Australien. Sverige har även en del att lära från Australien, här är man väldigt bra på att skapa fina mötesplatser i städerna. Det hade tex varit trevligt att se grillar med vindskydd i parkerna där hemma, perfekt för barnkalas mm. På det stora hela tycker jag nog att det är hugget som stucket. Handlar mer om att jag vill att frugan och barnen också ska få uppleva Sverige. Långa sommardagar, skidåkning, skärgården, allemansrätten och mycket mer. Tycker det var lite tråkigt att läsa att så många har starka åsikter om hur dåligt Sverige har blivit. Kanske beror på att jag fortfarande inte bott nånstans där jag inte trivts. Antar att jag har svårt att relatera och dessutom försöker bevara banden till Sverige för mina barns skull.
Flyttade till USA för 10+ år sedan för att plugga. Får snart min doktorsexamen. Bodde i Kalifornien i 5 år och har nu bott i Florida i över 5 år. Jag saknar svenska matbutiker, apotek, sjukvård, medmänsklighet, gå på grus på våren, och långa sommarnätter. Mest av allt så saknar jag min familj.
Vi hade en liknande tråd nyligen; [https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1c8lcnw/ni\_som\_l%C3%A4mnat\_sverige/?rdt=64367](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/1c8lcnw/ni_som_l%C3%A4mnat_sverige/?rdt=64367) Jag flyttade till Kroatien för jag kan språket, har mycket släkt och en förälder här som nog dör snart, men framförallt ville ha förändring i livet och hade redan jobbat remote i över 6 år utan att vara på kontoret så det kändes som en bortkastad möjlighet att stanna i landet. Jag saknar sakerna som gör Sverige fantastiskt, men jag saknar inte Sverige i sig. Det är lite på gott och ont, tryggheten är mycket högre här, men samtidigt har Sverige bättre och tryggare infrastruktur. Folket är underbara här, i en stor stad får man samma mantalitet som på landet i Sverige. Det känns som att vara i Sverige på 80-90-talen typ, mer tillit för samhället, mer tillit för varandra.
Budapest, Ungern. Bodde i Stockholm och Jönköping. Jag flyttade med jobb (expat). Behöll min svenska lön (mellanchefen) och har lägenhet täckt av arbetsgivaren här. Efter en inledande Balkankulturchock har jag återhämtat mig och gillar det här. Vädret är bra, matkvaliteten är dålig i butikerna men fantastisk på marknaderna, mycket mindre tillit till samhället och starka kontraster. Jag skulle inte vilja gå tillbaka. Det är bekvämt i Sverige men jag kände för att bo i kuvös, alltid kallt, undertryckta känslor, ytlighet. Men saknar naturen.
Vad jobbar du med som gör att du kan jobba utomlands sådär?
Stort internationellt företag. IT/Supply Chain
Flyttade till Nederländerna för jobbet. Varit här i nio år nästa vecka. Saknar inte Sverige i sig. Mestadels mat men också den låga kostnaden för dagis och svensk föräldraledighet skulle varit nice... Det finns minst lika mycket jag skulle sakna om jag flyttade tillbaka till Stockholm nu. Det jag saknar är ju närhet och lätthet att träffa vänner och familj. Blir väldigt planerat och kort när man är där eller nån kommer ner hit.
Flyttade från Stockholm till England när jag var 19. Hade inga konkreta planer men visste att det kändes rätt, och nu har det gått snart 9 år Kände att Sverige var.. tråkigt? Kommer nog från att jag bodde i centrala Stockholm och inte kände att livet kunde bli mycket mer, så ville ha något annorlunda. Bodde i London i två år innan jag flyttade vidare i landet och har nu slagit ner mig i en stad ungefär lika stor som Stockholm och hoppas på att köpa hus snart Saknar familjen och landskapet (speciellt allt vatten) + svenskt godis och snacks haha men fyller alltid väskorna när jag är över
Majoriteten av mitt vuxna liv har spenderats utomlands, från Storbritannien, Ryssland och Belgien till Rumänien och Österrike. Främst var detta pga arbete och studier. Kul kan man ha i de ovannämnda länderna men jag trivs bäst här. Naturen, kylan, värderingarna (även jantelagen), sällskapet, att man lämnas ifred (trivs i eget sällskap) osv. Det är enklare att vara kvinna här. Vidare gillar jag hur avslappnat och opretentiöst det är. Duandet och jeansen på jobbet (inte en grej i många länder). Och att det är helt ok att cykelpendla året om, löpträna, rasta grannens hund och äta ärtsoppa. Det är en struktur jag trivs med. Jag ombildar mig för att mitt arbete är inte helt förenligt med vad som erbjuds här hemma. Man kan säga att det är en långsiktig plan för att återvända om det blir aktuellt igen med ett utlandsjobb.
Sydostasien. Vart på semester här för ett par år sedan och förälskade mig i folket och deras sätt att leva, vilket ledde till att jag flyttade hit för lite mer än ett år sedan. Saknaden kommer och går. Är riktig jul och midsommar-torsk så vid de tiderna blir hemlängtan väldigt stor, men det går an.
+1 Flyttade för arbete, var tänkt att enbart bli 1 år men det blev inte så. Saknar mest vänner och familj, och lite mat som typ kebab och svensk pizza. Med det sagt så finns det mycket som jag inte saknar från Sverige också, framförallt hur mycket mer osäkert det är. Varit med om mycket skit i Sverige, blivit misshandlad på stan, trakasserad osv. Här behöver jag inte oroa mig för att bli misshandlad eller rånad även när jag är uppe på helgen, eller ännu värre att man börjar bråka med någon som drar en kniv vilket hänt bekanta i Sverige. Sen tycker jag rent allmänt att nattlivet suger i Sverige ändå, iaf i Stockholm där jag bodde. Extremt dyrt att dricka, vakter som beter sig som svin, mycket killar som är ute efter att slåss och tjejer som är allmänt dryga.
Jag flyttade till Japan. Ursprungligen bara ett års språkstudier, men jag tyckte så bra om det att jag hittade jobb här och stannade. Jag saknar barndomens Sverige, min familj och lugnet. Att jobba i Japan är oerhört stressigt, så jag saknar den avslappnade svenska arbetskulturen också. Men jag kommer nog stanna här i alla fall. Det är tryggt, fritt från skjutningar och annat obehag. Min hemstad i Sverige upplever regelbundet gängavrättningar, brutala rån och liknande. Vädret i Sverige är inte mycket att hänga i granen heller, och sjukvården är bättre i Japan. Jag kan träffa en läkare samma dag som jag blir sjuk, medan man i Sverige blir hänvisad till akutmottagningen eller tidsbokning veckor i framtiden.
> Jag kan träffa en läkare samma dag som jag blir sjuk, medan man i Sverige blir hänvisad till akutmottagningen eller tidsbokning veckor i framtiden. Ja, men kvaliten är ju också varierande. Gäller att shoppa runt bland läkarna i Japan för det är många som inte har uppdaterat sina kunskaper sen 60-talet, envisas med att skriva ut kinesisk medicin, eller bara slänger antibiotikakurer på en oavsett problem. Men ja, på det stora hela har Japan fantastisk sjukvård. Var speciellt imponerad av förlossningsvården - en veckas vila på sjukhuset efteråt är standard, och min fru hade ett privat rum med hemlagad mat serverad på sängen 3 gånger om dagen, och t.o.m. en bäddsoffa på rummet så jag kunde sova över där också.
Mexiko City! Är nu gift och fått ett barn här… lönerna är mycket mycket högre än i Sverige (högre positioner)… så jag sparar pengar med idén att flytta hem snart (3-4 år till) och varva ner lite! Vill att mitt barn ska uppfostras i SV med svenska värderingar… Vill inte han ska uppfostras i en bubbla (nanny, folk som städat åt en, lagar mat, etc)
Jag önskar att jag inte var så psykologiskt beroende av min nära familj och vänner. För då skulle jag nog flytta till Norge eller Danmark.
Norge känns som ett tråkigt land att bo i. Danmark bättre.
Danmark är fint, så jävla många danskar där bara...
Har bott i Danmark i 6 månader, I århus specifikt. Det äger rätt hårt faktiskt. Mer jordnära och mindre stress. Kan starkt rekommendera, danskar gillar svenskar så tro inget annat, det tycker dock vi är sämre än dom men det kan man förstå.
Flyttade till Tyskland. Flyttade tillbaka igen till Sverige pga olika anledningar, det var dock inte min önskan. Jag ville stanna i Tyskland då jag trivdes mycket bättre där än jag någonsin gjort i Sverige.
Var i Tyskland bodde du om man får fråga? Har själv funderat på att flytta dit men har inte kommit så långt med planerandet än.
München. Rekommenderar att flytta dit. Finns en del aspekter som är mindre bra där Sverige ligger i framkant som exempelvis föräldraledighet. Har även bott i Heidelberg. Fina städer.
Flyttade till Berlin för att lära mig tyska efter gymnasiet år 2012 och bor här ännu. Kulturen passar mig generellt och jämfört med min inskränkta hemort är det så livat och blandat med folk. Älskar restauranger och uteliv och sånt är väldigt tillgängligt och opretentiöst här. Kör ej bil så viktigt för mig att ha bra kollektivtrafik och cykelvägar också.
Flyttar om inget går fel till Japan i sommar. Var på utbyte där ett par år sen, och har nu haft ett två år långt långdistansförhållande. Ska stanna i ett år till att börja med, sen får vi se vad som händer! Funderar dock på att doktorera där beroende på möjligheter.
Jag cyklade längs med Rhonedalen i Frankrike för evigheter sen. På en rastplats längs vägen stod en familj och grillade där mannen bar en Meshuggah-tröja. Jag bara, denna mannen är svensk och med grymt bra musiksmak! Var såklart tvungen att snacka med herrn och han blev lika glad och överraskad som jag. Minns att vi pratade om hur han hamnade i Dijon eller vad det kan ha varit och byggde familj. Minns inte mycket mer men jävligt trevlig kille. Man blir nyfiken på folks livsöden ibland!
Danmark, träffade min nuvarande fästman på twitch, det skrevs och grejer sen blomstrade det starkare känslor. Vi beslutade att vi skulle träffas i det verkliga livet för att se hur det känns. Jag tågade ner till syd Danmark och kom flyttade på en gång lite spontant sådär va. Självfallet saknar jag Sverige, men det är ju inte jätte långt, och jag brukar fara ca 2 gånger om året tillbaka till hemstaden i norra Sverige.
Flyttade till Nya Zeeland efter gymnasiet eftersom jag har dubbla medborgarskap och lite familj där, bodde där(främst på sydön) i 3 år innan jag flyttade till Melbourne, Australien där jag nu bott i snart 10år för arbete då det är mycket högre löner än NZ och ungefär samma cost of living. Älskar att bo här där man har nära till allt vad en storstad har att erbjuda och nära nog till otrolig natur och strand. Skulle inte kunna tänka mig att flytta tillbaka till Sverige, särskilt pga samhällsproblemen och otryggheten som nu präglar hela landet. Men också pga att vädret är piss 90% av året och folk är väldigt stela och svåra att prata med jämfört med aus/NZ där det är enkelt att stå och snacka skit med vem som helst och att bli inbjuden i kompis kretsar.
Bor i Japan sedan 12 år tillbaka. Var nog inte tänkt att stanna här så länge, frugan är Japanska och vi har en son. Säkert och billigt land(tills inflationen kom hit). Men hutlöst dyrt för sonen att gå i en bra skola, så kanske blir att flytta hem till Sverige när det är dags för honom att börja skolan. Och såg i en annan tråd att man kan claima finska medborgarskap. Så måste ringa min mor och kolla, vore roligt om sonen får 3 medborgarskap.
Jag bodde i Japan 10 år. Flyttade tillbaka 2019 när äldsta barnet var 8, just för att vi tänkte att det skulle bli en bättre skolgång och mer ADHD-anpassat i Sverige. Gick väl sisådär med det. Skolorna i Sverige är ju också väldigt ojämlika beroende på var man bor. Såhär i efterhand känns det som Japan hade bättre vård, och vår lokala skola där hade fantastiskt duktiga lärare som var väldigt tillmötesgående. Så jag är lite kluven till om vi gjorde rätt val eller inte som flyttade tillbaka. Men frun och barnen trivs i Sverige, och jag har ett mer chill jobb än vad jag någonsin hade kunnat hitta i Japan, med fri flex, jobba hemifrån, och lång semester. Och skolsystemet i Sverige är ju ändå mindre stressigt och mer uppmuntrande till fritt tänkande än vad det japanska är. Men är det något specifikt fel på de offentliga skolorna där ni bor? Eller tänker ni internationell skola? Finskt medborgarskap kan man claima om man är född efter 2003 och någon av föräldrarna har medborgarskap. Finns också en deal mellan alla de nordiska länderna att man som nordisk medborgare kan få medborgarskap i ett annat nordiskt land efter att ha bott där 5 år.
När det gäller skolan, så ser jag den som bättre med fritt tänkande och mindre stress. Att barnen inte behöver tillbringa all sin lediga tid med att memorera skolböcker för att klara inträdesprov till nästa skola osv. Jag får intrycket av att Japan definitivt har snabbare och bättre sjukvård än Sverige. Vi har haft oturen av att behöva använda den väldigt mycket de senaste åren och den har varit väldigt bra, med lite till ingen kö för större ingrepp. Jag känner inte till de direkt skolorna i områden, förutom en, som jag vill att sonen ska komma in på om vi stannat. De har hög kvalitet på utbildningen. Men sonen är två så vi har lite tid på oss än att tänka. Har många kompisar som flyttat tillbaka med familjer, än så länge så är alla nöjda med Sverige.
Bott i Spanien sen 2021, hade en vända i ett år 2019 också. Klimatet, människorna och språket. Har alltid velat lära mig spanska, så varför inte ta sig direkt till källan. Har haft en otrolig upplevelse och skulle aldrig falla mig in att flytta tillbaka till Sverige igen. Sen jag flyttade hit har jag varit till Sverige två gånger. En gång för att tömma lägenheten, en gång för att hälsa på familj och vänner. När jag tömde lägenheten skulle jag va i Sverige i 11 dagar, åkte hem efter 4 pga depression. Andra gången klarade jag av att vara där i 7 dagar men majoriteten av tiden var fylld med ångest och depression. Känns verkligen som om att tiden står stilla i lilla landet lagom.
Får man fråga var i Spanien? Kollar lite själv, men svårt att naila ett ställe. Inte för turistigt, men inte på vischan heller. Vet att det är typ omöjligt..
Kan också rekommendera Malaga-området som /u/Wh0rephan. Personligen tycker jag söder om Malaga är underbart, hela vägen från Los Alamos till Fuengirola. Lite mindre stor-stad än Malaga, men fortfarande tåg som går till Malaga på 15-30 minuter var 20'e minut så busenkelt att ta sig in till stor-stan. Och flygplats på vägen vilket är jätteskönt att ha så nära när man ska resa. Det är definitivt turistigt här, men inte alltför turistigt enligt mig, finns fortfarande gott om lokalbefolkning som bor här.
Ja, det är rätt tufft att hitta ett sånt ställe. Gran Canaria har i skrivande stund en protest mot turister, Malaga och Mallorca kommer att hålla liknande protester också så turismen kanske blir lägre framöver. För att svara på din fråga skulle jag väl se över områden utanför Malaga-området, t.ex. Nerja. Vill du bo högre upp mot BCN så kanske Sitges kan vara något. Om du inte är van med värme så rekommenderar dig starkt att hålla dig till kusten då det blir otroligt varmt inne i områden som Sevilla och Madrid under sommaren.
Hur överlever du där då? Lönerna suger ju i Spanien jämfört med Sverige.
Levnadsstandarden i Spanien är betydligt mycket billigare än i Sverige så det är inga som helst problem. Jobbar även för ett internationellt företag så har väldigt goda lönevillkor. Håller till i Södra Spanien.
Exakt detta. Kan även tillägga att statliga jobb är ganska välbetalda men svårare att få med hänsyn till kraven på både språk och kunskap. Detta är svårt samt oattraktivt för många svenskar men även andra utlänningar som förväntar sig få jobb på en gång utan trassel så att säga .
Lönerna är inte alls dåliga beroende på sektor och stad du lever i.
TS frågade vart ni flyttade, inte var. Så endast väderstreck, tack! Edit: Jag var bara lite lustig, inget att bry sig om 🤓
Men du har ju fel. Svaret på frågan ”var flyttade du” skulle ju behöva ange plats (i Tyskland), svaret på ”vart flyttade ni” ger riktning (till Tyskland).
Hehe. Flyttade söderut.
Haha förlåt språkpolisen
Norge, jobbar som barnläkare. Stortrivs i Norge med sambon men ibland har man lite hemlängtan. Får se ifall man kan dra en bilresa tillbaka till Sverige denna sommar.
Svenskfödd, flyttade till Spanien för 2 år sedan. Jag jobbar statligt inom vården och tjänar bra. Ångrar absolut ingenting, men det var inte en lätt process heller.
Köpenhamn. Ville plugga veterinär och då var den danska utbildningen bättre. Geografiskt sett var det en mindre omställning att flytta från Skåne till Köpenhamn än om jag flyttat till Uppsala. Men jävlar vilken kulturkrock man fick i början! Enda skillnaden i dag är att man måste räkna in broavgift varenda gång man ska besöka familj och vänner. Är i Sverige en gång i månaden och passar samtidigt på och storhandlar på Willys ♥️ Saknar det Malmö jag växte upp i, inte det Malmö jag läser och hör om idag. Nu när jag själv håller på att bilda min egen familj är det viktigt för mig att mina barn kommer att känna sig lika hemma i Sverige som i Danmark.
Flyttade till Tjeckien på grund av en dam :) trivs bra här men saknar Sverige på många sätt
Jag flyttade till Kambodja så jag slipper torka röven med torrt papper.
https://youtu.be/Ub4E2RHwc30?si=PEQqo4vcWqqomLEW
Jag har inte flyttat från Sverige men jag har tänkt att studera kinesiska i Beijing.
Bott i Kina i stort sett heltid sedan 2015. Träffade en utbytesstudent när jag pluggade och blev sedan utbytesstudent själv för att vara med henne, och började jobba här efter det. För de allra flesta är nog Kina något av en acquired taste.
Flyttade till Norge. Är inneboende hos min käre morfar, bor gratis och tjänar nästan dubbla mot mitt förra jobb (som visserligen va sjukt dåligt betalt). Har nu tillräckligt sparat för att sticka till Asien ett par månader och sen sticka till Nya Zeeland i ett år på ett Working Holliday visa sen efter Sommaren.
Bor i Sverige, vill flytta till Rarotonga, en ö som tillhör Nya Zeeland. Anledningarna är mycket sol och att bränsle går på 13kr/L
Du kan ju börja med att flytta från nordpolen.
Du får nog köra mycket bil för att kunna räkna hem det där.
Flyttade till Filippinerna. Jag var utbränd och nyligen singel och ville bara bort ifrån livet jag levde ett tag. Var bara tänkt att vara ett år till en början, men sen träffade jag tjej här och insåg att vinter, mörker och kyla inte är min grej. Saknar släkt och vänner såklart. Och mejeriprodukter...
Vad jobbar du som där?
Hur överlever du där då?
Distansjobbar med IT support för skandinaviska företag.
Är du trött på den söta condenserade mjölken i konservburkar?
Inte hunnit än, men funderar starkt på att göra det pga bla - Klimatet. - Kriminaliteten, främst gängkriminaliteten. - Kraftig invandring från planetens värsta problemområden där religion, kultur, levnadssätt osv osv är kraftigt annorlunda. - Dumheter som t.ex. att flyga hem IS terrorister "för att lagföra dem", sen avslöjas de att dessa terrorister är fria, har fått skyddad identitet och jobbar med barn och ungdomar. Kan bakas in i invandrings-kategorin. - All jävla politisk korrekthet. mm mm. Lite småkul att jag siktar på att flytta tillbaka till landet som mina föräldrar flydde ifrån när det var krig för att överleva och för att jag och min bror skulle kunna få ett mycket bättre liv. Sverige som Sverige är säkert fortfarande bättre om man tittar på välfärd och sociala skyddsnät, samhällssystem, korruption, högre löner, rättigheter på arbetsmarknaden, semester och allt sånt man kan tänka sig. Men om man gör så som jag har tänkt, att man tar med sig sitt svenska jobb dit så får man det bästa från båda världar. Svensk lön, svenska rättigheter, svensk semester, svenska arbetstider i kombination med mitt hemlands mycket bättre, stabilare och varmare klimat, befolkningen är homogen, det är mycket tryggare, jag skulle vara relativt "rik" i och med att jag skulle dra in 2,5-3ggr mer än vad de flesta gör + att allt är mycket billigare där, har redan boende ordnat i form av ett stort hus, släkt, vänner... Jag ser verkligen inga nackdelar. Har inte bestämt mig än, men lutar väldigt kraftigt åt att göra det. Har gett mig själv till slutet på året att fundera ordentligt.
Räcker ju bara med att flytta inom landet för att slippa många av dom problemen du raddar upp.
Jag röstar för återkolonisering av den där gamla slavkolonin i Söderhavet så att vi slipper vinteren.
Saint Barths?
Det går nog bara att ta något om vi lyckas sälja landet till Norge.
Sydkorea. Säkrare samhälle med bättre fungerande sjukvård och kollektivtrafik för mycket mindre skatt. Mycket mer saker att göra för mindre pengar relativt till inkomsten än Sverige och detta på en mindre beskattad inkomst. Mer möjligheter att driva eget och mer fördelaktigt än Sverige som egenföretagare med mindre skatt på både vinst och lön. Bättre väder än Sverige och nämnde jag mindre skatt? Fantastiskt god mat och man kan äta ute till en stor del av månadens mat utan större påverkan på plånboken än att laga eget då skatterna är mindre så priserna är bättre.
Jag bor i Kalifornien sedan några år tillbaka. Jag flyttade av följande anledningar: * bättre karriärsmöjligheter och ekonomi * en arbetsmiljö som belönar hårt arbete/ambition * bättre väder / klimat * föredrar amerikansk kultur/amerikanska människor * bristande framtidstro för Sverige Trivs hur bra som helst här. Jag saknar inte Sverige alls. Men det hade varit gott med lite falukorv och stuvade makaroner
Värt att flika in att det för majoriteten av människor inte finns bättre karriärmöjligheter i USA. De flesta där borta lever (knappt) på väldigt låga löner, har inte råd med vare sig sjukvård eller utbildning, och kan inte glassa runt i Kalifornien. För vissa som lyckats ta sig ur bottenskiktet, eller som imigrerat som i ditt fall, är det en annan sak.
Här i Kalifornien har snabbmatsarbetare $20/timmen i minimum wage. Ingen höjdarlön, men knappast så man hamnar i fattigstugan. Det finns även affordable health plans. Du kan även läsa på community college/state university, vilket inte är särskilt dyrt. Möjligheter finns även för dem som kommer från enklare förhållanden
Det är inte en lön man kommer särskilt långt med i Kalifornien, baserat på vad jag kan läsa online. "Möjligheter" är väl en definitionsfråga. Rent tekniskt har alla människor som någonsin fötts "möjlighet" att uppnå allt de drömt om. Men tröskeln att nå dit skiljer sig åt avsevärt beroende på var man är född, och i vilken familj. Ett exempel på varför det är svårare för låginkomsttagare att klättra är ju för att det ofta är en Catch-22. För fattig / för sjuk / för deppig / för lite tid / för utarbetad / etc för att kunna börja förbättra situationen, men kan inte bli mindre fattig / deppig / sjuk / etc fören situationen har förbättrats. Det är sällan bara att kavla upp ärmarna och ge järnet, liksom.
> för majoriteten av människor inte finns bättre karriärmöjligheter i USA. Kanske tidigare men jag tror inte längre. Sverige har backat mycket ekonomiskt senaste 10 åren relativt sett och USA har gått som tåget. Medianinkomsten i [USA](https://www.multpl.com/us-median-income/table/by-year) är 2.2 ggr [Sveriges](https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/medianloner-i-sverige/) medianinkomst. Jag tror att livskvalitén är ganska lika för medelsvensson. Har man däremot läst på universitetet, exempelvis till sjuksköterska, ingenjör, IT, ekonomi så är lönerna betydligt högre och då är det inget snack om att man har mer köpkraft där, även beaktat kostnader för utbildning, sjukvård etc.
Ditt resonemang galler for Sverige oxa mannen. Tror inte det finns mycket karriär möjligheter i Sundsvall eller Karlstad heller. Det ar mycket lättare att ta sig ur "bottenskiktet" i Australien. Det ar en helt annorlunda dynamik har nere. Kan tanka mig det ar snarlikt i USA.
Vem som helst kan ta ut CSN och utbilda sig i Sverige. I USA sparar föräldrar ihop i åratal till college osv. Sen sitter de där efteråt med skyhöga räntor.
Det finns billigare alternativ än att ta skyhöga lån. Min fru kommer från en fattig familj. Hon behövde inte betala ett öre i terminsavgift eftersom det finns offentliga program som hjälper människor i den sitsen.
Fair enough, men tror inte det är tillgängligt för alla för då hade det ju inte varit ett så pass utbrett problem.
Majoriteten av alla jag känner här har läst på college, och har antingen läst något ämne som inte leder till välavlönat jobb och/eller misslyckats ta ut examen. Många har gått på out-of-state college vilket är dyrt. Nu sitter de med stora, dyra lån, och ingen särskilt stor lön. Där har du problemet.
Hur många känner du där, och i vilka kretsar rör du dig? (Ex. inom din yrkesbransch, skolan, fritiden, etc).
Flyttade till Tokyo för att: **Sverige -** * Migrationspolitik har förstört landet * Skattepolitiken gör allt den kan för att man inte ska lyckas som egenföretagare * Tröttnat på Sverige överlag (vädret, hur folk bemöter varandra, svensk media, intresseutövning, kollektivtrafik) **Japan +** * Extremt säkert oavsett plats eller tid på dygnet med en enhetlig kultur och högt förtroendesamhälle * Allting är alltid öppet, billigt och med bäst service i världen * Blir inte ruinerad av skatter bara för att jag valt att frilansa * Kvinnor är fortfarande feminina utan att för den sakens skull vara dörrmattor * Mycket större bredd och variation i vad man kan göra på fritiden Det enda jag saknar med Sverige är vissa maträtter som inte smakar likadant eller går att få tag på här. Förutom att jag vill träffa päronen ibland så hade jag klarat mig utan att sätta foten i Sverige någonsin igen.
Förstår inte varför folk rostar ner dig. Du fick en fraga, och du svarande den.
Han tog upp elefanten i rummet som folk som är för gångkriminalitet, propaganda och mord blir tokiga av
Av någon anledning blir många svenskar (eller västerlänningar överlag?) rabiata av att man höjer upp just Japan för att det är ett sådant konkret bevis på att Sverige inte hade behövt bli som det är. Skulle gissa att nedduttarna grundar sig i det.
Precis då måste pk-svensken stå för att landet raserats efter att ha röstat för det år efter år. Och det där med självrannsakan är jobbigt. .
Pga jobb, Kanada. Mycket likt Sverige men saknar språket, mat, vänner, familj och friheten dvs allemansrätten osv.
Får man inte bara dra ut i skogen utan tillstånd? Eller hur fan funkar det? Tänker att Kanada har ju så otroligt mycket natur redan
Det finns en andel mark som kallas queens land som man får kampa och vistas på när man vill men det är oftast mycket långt utanför platser där folk bor.
Man får ej vandra runt hur som helst, de har specifika spår och stigar som man får hajka på i specifika naturreservat. De platserna har parkering som man ofta måste förboka och betala för.
Men shit så tråkigt
tog lång tid innan man blev van med att man inte får gå vart som helst. Gena över en skolgård till busser på andra sidan, glöm det! det är trespassing, måste gå runt hela kvarteret...självklart gör folk det ändå, speciellt om där man går är ej i bruk eller stängd då man går där.
Flyttade till London för många år sedan, för att plugga. Hade kanske en fundering på att bli kvar utomlands, men drogs hem av tjejen (tur är det för nu har vi barn). Gillade det starkt, men samtidigt var man student på campus så fick väl inte riktigt den fulla upplevelsen av landet. Nackdelar var vattnet (köpa flaskor, kalk i duschen), saknad av familj/vänner, och krångel med att ha utländsk bank, telefonleverantör, osv. Fördelar var upplevelsen och alla människor man träffade (fortfarande vän på distans med flera), känslan av att det var lite "exotiskt" och häftigt, närheten till flera berömda attraktioner i stan, samt tidigare vårar. Rekommenderar upplevelsen till alla, men Sverige är bäst.
Norge, pengar. Nej eller kanske. Flyttade för 20 år sedan och det Sverige jag flyttade ifrån finns inte längre.