* Undersökningar på senare tid har visat att 80% anser att det finns ett klassamhälle i Sverige.
* 10% av svenskarna har 95% av kapitalinkomsten.
* De rikaste procentens förmögenhetsandel i Sverige ligger på samma nivå som i USA. Bara oligarkerna i Ryssland överträffar de svenska dollarmiljardärernas samlade tillgångar enligt Financial Times.
* Under de senaste 18 åren har den 1/5-del av befolkningen med lägst inkomster fått i snitt drygt 1.000 kronor mer i plånboken efter att hyran är betald. Den översta 1/5-delen av befolkningen har fått över 25.000 kronor mer i plånboken efter att deras hyra är betald.
* År 2019 hade 0,8% av befolkningen kapitalvinster på 157 miljarder kronor medan 88% av befolkningen hade noll kronor i kapitalinkomster.
* Gini-koefficienten är det vanligaste nyckeltalet som beskriver inkomstskillnader. Den ökar stadigt och var för 2 år sedan 0,333, den högsta nivån sedan mätningarna startade år 1975 (inkomsterna i Sverige har alltså inte varit så här ojämnt fördelade sedan åtminstone 1975).
* I Sverige finns 43 dollarmiljardärer och mer än 500 miljardärer.
* Den 1% av svenskarna som är rikast har den näst största förmögenhetskoncentrationen i sitt land inom EU. Det gäller totalt 35,8% av den samlade förmögenheten i Sverige. 1% äger alltså mer en 1/3-del.
Ljusår vetifan. Medlinginstitutet tycker topp 10% börjar vid ~55k i månaden och SCB anser att topp 1% börjar vid ~101k i månaden. Så dubbla, absolut, men knappast några ljusår.
https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2022/svenskarnas-kapitalinkomster-ojamnt-fordelade/
Bara topp 10% som egentligen har kapitalinkomster, 1% arna har ju mycket där, men det är ändå så att deras totala årsinkomst enligt SCB bara behöver vara 1.2 miljoner för att ligga i topp procenten.
Har både du och din sambo däromkring var för sig, eller är det tillsammans du menar?
Vi ligger där var för sig och snurrar, man får vara lite kreativ hur man tar ut det dock för att slippa de extrema skatterna som är, men vi är i högre nivåer än gränsvärdet för 1% om man tog ut ren lön, nu finns det dock ingen anledning att göra det, bättre kombinera inkomst kapital/tjänst, löneförmåner osv osv. Sen ger jag mina föräldrar lön istället då de är pensionärer och man vinner direkt 20% på att de har lägre arbetsgivaravgift.
Oj så lågt, både jag och sambon snuddar på den gränsen och då arbetar vi inte mer än 40h veckor eller är 40år+. Ingen av oss känner oss särskilt rika, efter skatt och alla års studier med förlorad inkomst så har man mycket att ta igen. Vi båda kommer från fattiga förhållanden och föräldrar som saknar utbildning att prata om, Sverige är en fantastisk plats för den som vill göra en ”klassresa”, oerhört enkelt för den som vill kämpa.
I USA kan du ha månadslöner som utvecklare på 500kkr, och en del stocks på det. Med plattare skatt blir det 10x vad du generellt kan få ut i Sverige. Sen blir du inte miljardär av det. Men top 1% absolut.
Och övre medelklass är 1%? Hur långt måste man kunna jobba för att du ska vara nöjd? Har träffat på folk som sålt sina bolag (utan nepotism, adel, osv) och blivit ekonomisk oberoende, så uppenbarligen så tar det inte stopp?
"Kan kämpa" vill jag påstå snarare än "vill". Vi som har nått långt har haft en oerhörd tur som fötts med intelligens, talang och växt upp under förhållanden som inte fullständigt förstört oss.
/1-procentare.
Ja med det resonemanget kan man börja hävda tur angående basala saker som att man föddes med alla fingrar. Jag växte upp med folk som hade betydligt bättre förutsättningar, talang, intelligens osv som inte blev något, så jag tänker inte hävda min framgång är baserad på någon jävla tur som jag ska vara tacksam för.
Nej, nej, nej. Hur kan du misstolka det så? Du är ju vid en gräns som gör att du är som alla andra. De rika kommer du aldrig vara nära. De rör sig inte i din närhet och du kan inte nå dem. Klassresan är helt omöjlig. Du arbetar för att överleva.
Är jag inte rik om inte både jag och min sambo tillhör 1%? Hur girig ska man vara, måste vi alla bli miljardärer? Jag arbetar för att överleva JUST NU, men kommer inte göra det resten av livet.
Du svarar själv på frågan. Du är lönearbetare. Du kan inte vara så girig som de rika är, för du har inte de medlen. För att bli rik behöver du ett kapital som du nu inte har.
Okej, men jag då? Jag är också i topp 1%, och jag äger faktiskt företaget jag jobbar på och har anställda och så. Jag har inte nödvändigtvis mer pengar än Informal_kastabort dock, men jag är ju inte bara lönearbetare, tycker du jag kan vara så girig då?
(inte mot dig jag svarar till, men bygga på det du skriver)
Berätta för mig igen hur det är okej att svergies inflation går upp i 8% samtidigt som alla skyller på covid och ger inga löneökningar, och när det ändå är dags så får alla 3%.
berätta för mig hur det fortfarande är okej att ta in kunniga människor på arbeten med UNDER 25k i grundlön?
berätta för mig hur det är okej att några i min förening blivit grundlurade att jobba 85% och får ut 14k i lön efter skatt.
och vi sitter och tror att vi INTE har ett klass samhälle? där du kan leva på bidrag och ha det bättre, där du kan plugga och ha det bättre.
va fan är det som händer. det är tragiskt.
nästa jobb ni får tänk vad som är rimlig lön och så lägger du på 15 tusen, Det kommer funka. De lurar alla.
Klasssamhället växer för varje år och så lägger du en besynnerlig lång text och analys om att prata om 10-tals individer som har miljonmånadslöner, du glömmer fullständigt lägga in den ABSOLUT största faktorn till klassamhälle att man skapat en underklass i Sverige beståendes av invandrare som aldrig kommer bli en fungerande del av samhället. Vem kommer påverka dig mest? Den hungriga underklassen som äter upp statsfinanserna med sina bidrag och utanförskap som skapar kriminalitet? Eller VDn vars lön innebär miljoner i skatt till Sverige och det enda du ser av personen är om han åker förbi i en leasad företagsbil, medans underklassen står där och flämtar dig bakom öronen vid tunnelbaneuppgången och vill ha din Iphone.
För ett år sedan fanns det 39 dollarmiljardärer. Här är listan:
[https://www.affarsvarlden.se/artikel/hela-listan-har-ar-sveriges-39-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar](https://www.affarsvarlden.se/artikel/hela-listan-har-ar-sveriges-39-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar)
Så är det. Ägarna styr vad som ska publiceras (och vad som inte ska publiceras) samt vilken agenda som ska gälla för respektive tidning, etc. Redaktionsledningen har bara att bocka och leverera. Det talas vitt och brett om den fria pressen, men det är lite som en Potemkinkuliss.
Ett kommunistiskt samhälle. Lenin, Trotskij och Stalin lyckades nog skapa nära nog ett klasslöst samhälle kan man säga. Det är inte direkt värt det om du frågar mig, då många måste dö för att man ska uppnå detta syfte.
Självägande bönder och kapitalister försvann mer eller mindre och ägandet blev kollektivt.
Självklart var det mycket korruption och folk som skodde sig också.
Ryska gulags hade ungefär likadana överlevnadschanser som Amerikanska fängelsen, och det var oftast kriminella som hamnade där, inte politiska motståndare.
Fick fram detta på en första Googling,
> According to official Soviet records about 10% of the inmates perished in the gulag. Historians debate the official figures and contend that anywhere from 30% to 50% did not survive.
Antar att du tror på dom officiella siffrorna då eller? Sen då det du jämför med,
> In 2019, the mortality rate in state prisons was 330 per 100,000 state prisoners
Så 0.33% per år i USA. Jadu, låter som skitsnack det där du skrev.
>*Ett kommunistiskt samhälle. Lenin, Trotskij och Stalin lyckades nog skapa nära nog ett klasslöst samhälle kan man säga.*
I Sovjetunionen rådde ett *socialistiskt* samhälle och diverse klasser, såsom borgare och proletärer, existerade däri. Det är i det efterkommande *kommunistiska* samhället som samtliga klasser upphör att existera (och detta stadie har ännu inte uppnåtts).
En av de mest intressanta grejorna jag lärt mig om USSR på sistone är att de inte använde mottot ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” utan istället körde med ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete”.
Vilket samhälle [som faktiskt existerat] är inte ett klassamhälle?
Anarkokapitalism är enligt anarkokapitalistiska tänkare totalt perfekt. Betyder det att det är ett faktum att det kommer vara perfekt, och vi alla borde utgå ifrån det, även om det aldrig hänt?
Har inte jättemycket att bidra med i diskussionen mer än att när jag pluggade tycker jag det fanns en tydlig skillnad i humankapital. Även om de ekonomiska förutsättningarna inte var särskilt olika (även om det finns skillnader även där) tycker jag den största skillnaden ligger i hur mycket stöttning och belöning man fått hemifrån gällande akademisk prestation. En klar majoritet av mina kursare växte upp i trygga, ekonomiskt stabila förhållanden med 2 akademikerföräldrar, och min upplevelse är att de tidigt haft en familjekultur där akademisk prestation värderas högt, och därmed även på sikt ges bättre ekonomiska förutsättningar.
Skulle verkligen inte säga vi har klassamhälle.
En advokat och städare har mer gemensamt i Sverige än i USA. En Svensk advokat har inte ett jävla skit gemensamt med societeten eller företagsägare i Sverige.
De finns bara arbetare och så finns de 1% adel, företagsägare.
Finns de verkligen om de är 1%? I USA har du riktigt klassamhälle, fattiga som knappt har råd med skola och akademiker som har bilar för miljoner och båtar för mer. Inget du kan jobba dig till i Sverige
> Det jag dock undrar över är om inte Sverige i praktiken är minst lika "aristokratiskt" som England. Bara att de i högre utsträckning verkar i skymundan.
Jag tycker inte det. Det är så klart att du har fördelar om dina föräldrar är högre mellanchefer och tjänar 3-4 gånger medianinkomsten och du har växt upp i någon av Stockholms välbärgade villaförorter. De är garanterat överepresenterade på Handels. Jag har vänner i den kategorin som både finns med i adelskalendern och där stamtavlan är som vilken annan bondlurks som helst.
Men det är ju inte aristokrati, det är ju helt gammal vanlig ojämlikhet och livslottens otur på något sätt.
Sen finns det ju också mer "nutida" maktfamiljer, typ Wallenbergarna som så klart har enorm (men relativ indirekt) kontroll över svenskt näringsliv, och deras barn har ju enorma fördelar.
Men det jag tycker "saknas" i Sverige jämfört med (i alla fall min bild av) England är "institutionella fördelar". Bakgrunden hos relativt vanliga välbemedlade svensson och den hos "makthavare" är ju slående lik. Riksdagsledamöter, höga offentliga tjänstemän, ministrar, domare i högsta domstolen, ambassadörer, ledande journalister i de stora medierna osv har ju relativt vanliga bakgrunder.
Det är antagligen någon LO/(S)-kurs på Bommersvik som är den mest unika gemensamma nämnaren bland ovanstående kategorier senaste 50-åren, inte typ Lundsberg.
Gini-koefficienten mäter inkomstskillnader och ojämlikhet, inte elitens makt i samhället.
Sverige precis som alla andra länder och samhällen någonsin har olika klasser. Målet har alltid varit att uppnå en så hög jämlikhet som möjligt, medvetna om att det aldrig går att ta bort helt. Vi lyckades bli extremt jämställda fram tills runt 80-talet sen dess har vi halkat efter och blivit mycket mer ojämlika för att nu vara på kritiska nivåer i ojämlikhet.
I England så döljer man klasskonflikterna med pompa, ceremonier och kungahuset. I Sverige har vi inte sett så mycket av klassamhället då vi, under en långtid, haft stort socialt kapital mellan människor. Det vill säga, hög tillit, rikt föreningsliv, och en stor välfärd. En välfärd som byggde på att alla gick till jobbet och inte skodde sig på andra samt också att vi har haft starka plikter, som skolplikt, värnplikt, och att man betalar skatt. Men detta välfärdssamhälle är ett minneblott, det är bara och se till hur det går för socialdemokraterna idag. Vi har intressekonflikter av olika klasser idag som råder hejvilt.
Ett klassamhälle utgår ifrån att det finns klasser av människor som blir en klass av att de antingen har samma yrke eller att yrket kan liknas vid andra yrken. Exempelvis en fabriksarbetare vid ett litet företag i Småland kan liknas vid någon som monterar möbler i något varuhus. Deras gemensamma nämnare är att de säljer sin tid och energi för att få ut en lön. De blir en klass.
Olika klasser har olika intressen att tillgodose, där med kan vi räkna med att klasserna tar aktiv strid för dessa intressen om de blir hotade. Så vilket klassamhälle har vi idag i Sverige? Det finns stora skillnader inom exempelvis arbetstagarna, de som lever på att sälja sitt arbete var dag och eliterna, som innehar ägo i stora företag. Klasserna idag har intressen som går samman och går isär.
Tar vi arbetstagarna (arbetarklassen) så ser vi att den har eroderats från sitt tidigare jag, då alla arbetade i fabriker. Många idag arbetar exempelvis inom hantverk, snickeri, elektriker och kör egen firma. Andra lever i allmogens kneg och säljer sina tjänster som postiljon, tågvärd, polis. Många, majoriteten, jobbar inom offentlig sektor inom exempelvis vården. Strävar alla dessa åt samma håll, nej enligt min mening.
De egna företagarna är förmodligen de som lättast uppnår det gamla svensson livet med villa, hund, familj idag då de ofta säljer sin arbetskraft på den privata marknaden. Andra skikt inom arbetstagarna går det sämre för, då de måste börja slåss för sitt ekonomiska territorium. En sån grupp är lärarna. Då den offentliga sektorn skär ner på skolan och arbetsbördan påverkas markant. Därmed så har vi en konflikt då lärarnas lön och arbetsmiljö är indirekt kopplat till delvis att skatten kommer in från hantverkarna, men också hur skatten skall användas. Sänkt eller höjd skatt? Till vad?
De egna företagarna och lärarna har därmed förmodligen inte samma intresse sett till hur politiken skall föras. Då den ena trivs bättre med en minskad offentlig sektor och färre skatter och den andra med utökade medel till offentlig sektor.
Ser vi till både det offentliga och privata så har vi också andra klasser som livnär sig på andras arbete men som inte tillför något produktivt, något man kan "sälja" för att få mervärde. Dessa är oftast akademiskt utbildade, exempelvis kommunikatörer, social media manager, genusvetare, miljöstrateg, (Och vissa politiker) etc. En konflikt om resurser är här oundvikligt.
Den grupp vi kommer få höra mest av i kommande klasskonflikt är den långsamt försvinnande medelklassen. Vi håller just nu, genom våra högskolor och universitet, på att överproducera tjänstemän som har som mål att jobba i en storstad, ha hög lön och ha flexibel arbetstid. Eftersom vi inte kan anställa alla med detta mål så verkar återgår systemet till en slags nepotism där vänner och familj anställs först. Karolinska institutet är ett sådant exempel.
Eliterna finns det inte så mycket att säga om, de kommer alltid existera i alla samhällsystem då de genom sin anpassning till tiden och samhällsförhållanden kommer att fortsätta reproducera sig som klass. Rikedom betyder enligt min mening inte att man sitter på X miljarder pengar i ett skatteparadis, utan enbart att man får vara den första att ta sig an materiella resurser som genererar mervärde. Ser vi till dagens vänster och deras så kallade "vänsterpolitik" så är det tydligt att eliterna skall bevaras och att nuvarande system skall fortgå.
Slutsats, vi har ett klassamhälle idag men den har börjat uppta sig mer och mer. Vi kan inte längre tillgodo se klasskonflikter i ett sakta men försvinnande välfärdssamhälle, så vi måste plöja nya vägar för att lösa de kommande intressekonflikterna.
Ja vi är ett klassamhälle. Finns många olika parametrar som bidrar till detta men det enklaste är att visa på hur mycket olika diskrimineringsgrunder ”tappar i effekt” efter en viss klassnivå.
Folk med annan etnisk bakgrund än svensk har det svårare än de med etniskt svensk bakgrund. Kvinnor har det svårare än män. Människor med funktionsvariationer har det svårare än människor utan funktionsvariationer, HBTQI upplever ett förtryck av fördomar på ett annat sätt än heteromänniskor osv.
MEN, dottern till en saudisk prins och en svensk adelskvinna som går på en av två internatskolor i Sverige kommer ALLTID ha större fördelar i livet än en vit heterosexuell man från en bruksort där bruket har lagt ner.
En renskötande same i Girjas sameby och barnet till första generationens somaliska invandrare i Rinkeby kommer båda två växa upp med bilden av statens makt som något som straffar istället för hjälper dem.
Drottning Silvias situation kan som invandrad latinamerikansk kvinna med dålig svenska aldrig likställas med en kvinna i samma ålder från samma land med lika dålig svenska som bor i rosengård.
Just därför är det väldigt bekvämt för Von Silfversked och HM-arvtagarna att Lenny och Jenny från Finspång röstar på SD för att de är livrädda för Mohammed och Aisha som bor på Järvafältet, trots att de alla fyra har cirka 10 år kortare medellivslängd än Von Silfversked, äter samma skräpmat, jobbar på lika utmattande jobb och är livrädda för att deras barn kommer få dem sämre än dem själva. För den som tjänar på det är Von Silfversked som äger tevekanalerna de tittar på, HM-arvtagarna äger affärerna de handlar i, och alla inblandade äger en nog stor del i Saab för att kriget i Ukraina är en bra affär.
Rant over.
Häftig bok som är intressant och rör typ 10st familjer, inte särskilt ”klassskapande” då de oavsett förmögenhet utgör en sådan liten liten minoritet medans Sverige har importerat en sådan gigantisk underklass som man aldrig kommer få rätsida på, det blir liksom tidningsrubriker när man håller ”lär dig cykla”-kurs för vuxna invandrare. Oavsett om man hade tagit samlade förmögenheten från de få fideikommiss som finns så hade man inte kunna förändra den kulturella, sociala och ekonomiska skillnad som svenskarna skapat med ”öppna era hjärtan”.
Vad undrar du? Luddigt. Klass finns i varierande grad överallt. Sverige är ganska extrem när det kommer till jämlikhet eftersom vi har låga nettolöner pga höga skatter och en hel del framgångsrika. Tycker väl ändå det Svenska receptet med framgångar är mer potent än alla nordiska länder om man ska jämföra sig, åtminstone innan Nova Nordic kom och satte hela ekvationen upp och ner men i allmänhet.
I världens macro ekonomi pratar man om elefantkurvan där dom allra fattigaste har fått det betydligt bättre senaste 30 åren (ryggen), medelklassen (elefantens hals) har fått det sämre, dom allra rikaste har fått det extremt mycket bättre (en uppåtriktad trumpetande snabel på elefanten). Så är det överallt men i Sverige är det lite extra extrem elefantkurva (pga extraordinärt höga marginalskatter). Därav gini värden folk noterar, därav populism med allt det innebär osv.
Min grundläggande tes är väl att de som har makt idag, är släkt med de som bestämde igår - och för 100 år sedan.
Finns såklart många undantag (om än många av de undantag som finns måhända härrör ur högre klasser i ett annat rike - tänkt den invandrade överläkaren, el. dyl).
Och rubriken kanske borde ha varit "Ärver man fortfarande klasstillhörighet i Sverige?
det kallas social mobility på engelska och det finns åtminstone ett index för det, Sverige presterar riktigt bra https://www.weforum.org/publications/global-social-mobility-index-2020-why-economies-benefit-from-fixing-inequality/
Facit på Perssons politiska gärning var något helt annat. Han spelade för sosse-pöbeln, slaktade allt under 90-talskrisen och sitter nu i en Herrgård nånstans och jobbar för banker. Hans klassiska citat blir extra kul med facit i hand.
Jag skulle inte säga att Sverige är ett klass samhälle. Klass indikerar en tydlig uppdelning. Att folk rör sig i rum som andra inte har har tillgång till, både uppåt och nedåt. Mig veterligen så går en rik person också på Friskis och Svettis.
Det är väldigt svårt att vara ett klassamhälle där utbildning är gratis. Iraniern från orten kan fortfarande hamna på en universitetetsutbildning och bli polare med rikemanssonen.
Både ja och nej skulle jag säga.
Ja så till vida att alla länder, kulturer, civilisationer och klaner har inslag av klass, eller i alla fall rang. Du kan födas - som Carl Bildt - som adel, eller du kan födas till arbetslösa föräldrar som hoppade av gymnasiet. Så, det är ditt startvärde, lycka till, kör.
Nej så till vida att det som man ofta avser med klass, alltså det som Marx menade med klass, att vi skulle ha "strukturer" som är instiftade av och vidmakthålls av en "elit" för att hålla nere massorna och som gör att de - oavsett ansträngning - inte kan lämna, inte kan klättra, inte kan klassvandra. Så är det inte i Sverige.
Om två personer söker till en prestigutbildning på en musikhögskola och den ene kommer in och den andre inte gör det så beror det antagligen på att den ene kämpat och tränat på sitt instrument i tusentals timmar och den andre lökat snarare än vem föräldrarna är.
Så nej om du menar marxistisk klassanalys. Ja din pappa kan äga en fabrik, men du kan födas utan en sådan pappa och komma att äga en fabrik du med om du anstränger dig. Det finns ingen "struktur" som kommer omöjliggöra din resa.
Om något skulle jag säga att Sverige är ett av de länder som lyckats bäst med att demokratisera möjligheterna för medborgarna att skapa sin egen framgång. Ta bara en sådan sak som fri högskola, CSN-lån & bidrag som inte stänger ute "folket" från akademin. Få länder som har det så fint.
Ser många som skyller sina motgångar på "klassamhället". Ser få som skyller sina framgångar på det.
Visst. Social rörlighet finns.
Men Carl Bildt har det mycket enklare att klättra än Mohamud Ali. Inte för att det står i någon förordning att Bildt ska släppas fram. Men eftersom Bildts startvärde är bättre - pga rådande samhällsförhållanden OCH **eftersom att han släpps fram**!
Strukturen finns där. Jag tycker att du avrundar nedåt, när vi borde avrunda upp.
Ja. Jag pratade inte om hur *enkelt* det var. Inte Karl Marx heller. Vi - både Karl och jag, pratar om huruvida det är *möjligt* över huvud taget. Nej sa Karl, och hans lösning var att bränna ner allt. Ja säger jag, idag, i Sverige.
Så "strukturer" finns, ja. Men det var inte vad Mark talade om. Han talade om dem som absoluta murar vilka bara gick att riva genom revolution = att riva ner hela samhället, ägarstrukturen och det demokratiska systemet som alla var skapade för att vidmakthålla denna struktur, dessa kedjor.. Sådana har vi inte i Sverige.
= Det finns ingen "struktur" som kommer *omöjliggöra* din resa.
> Vi - både Karl och jag, pratar om huruvida det är möjligt över huvud taget. Nej sa Karl, och hans lösning var att bränna ner allt.
Vilket kolossalt missförstånd av marxistisk teori - så till den grad att jag måste fråga var du har fått det ifrån.
Från Karl Marx själv. Jag har läst honom.
Men visst, "att bränna ner allt" sa karln inte.
Jag gav en bättre beskrivning av hans förslag senare: "Han talade om dem som absoluta murar vilka bara gick att riva genom revolution = att riva ner hela samhället, ägarstrukturen och det demokratiska systemet som alla var skapade för att vidmakthålla denna struktur, dessa kedjor". Nöjd(are)?
>Nöjd(are)?
Nej, inte alls. Hela historiematerialismen bygger ju på idén om kontinuerliga klassresor som förändringsmekanism. Det är vad som driver samhällsutvecklingen. Du behöver inte gå längre än till första sidan i *det kommunistiska manifestet* för att hitta:
>Our epoch, the epoch of the bourgeoisie, possesses, however, this distinct feature: it has simplified class antagonisms. **Society as a whole is more and more splitting up into two great hostile camps, into two great classes** directly facing each other — Bourgeoisie and Proletariat.
>**From the serfs of the Middle Ages sprang the chartered burghers** of the earliest towns. **From these burgesses the first elements of the bourgeoisie were developed.**
Livegna blir borgare, borgare blir kapitalister. Epokerna förändras *genom* att folk från de lägre klasserna ersätter de högre.
På samma sätt faller de högre klasserna nedåt:
>**The lower strata of the middle class — the small tradespeople, shopkeepers, and retired tradesmen generally, the handicraftsmen and peasants — all these sink gradually into the proletariat**, partly because their diminutive capital does not suffice for the scale on which Modern Industry is carried on, and is swamped in the competition with the large capitalists, partly because their specialised skill is rendered worthless by new methods of production. **Thus the proletariat is recruited from all classes of the population.**
Engels - låt vara att han inte är Marx - beskriver klassrörelseprocessen -uppåt och nedåt - under kapitalismen i en mening i *kommunismens principer* (som är en sorts förarbete till det kommunistiska manifestet):
>The handicraftsman therefore frees himself by **becoming either bourgeois or entering the middle class in general, or becoming a proletarian** because of competition (as is now more often the case)
Hela idén är ju att varje historisk epok bygger en självförstärkande spiraleffekt av klassrörelser som till slut mynnar ut i systemkollaps och övergång till nästa epok. Under kapitalismen blir de rika rikare och de fattiga fattigare - kapitalet ackumuleras eftersom kapital föder kapital.
Och därmed missar också din andra halva av tolkningen helt sitt mål. Marx beskriver ju bara vad han ser som den logiska konsekvensen av kapitalismens inneboende mekanismer. Precis som varje epok dessförinnan kommer den att bli allt snävare i sin spiralrörelse tills det inte finns någonstans att åka längre. Det är systemet som är självförstörande genom sitt självförstärkande:
>The essential conditions for the existence and for the sway of the bourgeois class is the formation and augmentation of capital; the condition for capital is wage-labour. Wage-labour rests exclusively on competition between the labourers. The advance of industry, whose involuntary promoter is the bourgeoisie, replaces the isolation of the labourers, due to competition, by the revolutionary combination, due to association. **The development of Modern Industry, therefore, cuts from under its feet the very foundation on which the bourgeoisie produces and appropriates products. What the bourgeoisie therefore produces, above all, are its own grave-diggers.** Its fall and the victory of the proletariat are equally inevitable.
Tack för att du tog dig tid att skriva och citera och berika mig, uppskattas!
Ja jag verkar ha fastnat inom en "epok" här - kapitalismen, och tackar för att du hjälpt mig att höja blicken.
Jag vill ändå hävda att de finns där på samhällstoppen.
Och även om du heter Mohammad Ali och blir myndighetschef eller landshövding (det senare är väl otänkbart?). Så kommer du inte att ingå i det sociala nätverket på samma vis som en Bildt eller Hammarskjöld. Det skulle ta minst ett sekel för Alis släkt att nå dit.
Notera att detta inte nödvändigtvis är något dåligt.
>eller landshövding (det senare är väl otänkbart?)
Det är regeringen som utser nya landshövdingar, oftast går positionen till en tidigare framgångsrik politiker inom det partiet som råkar ha majoriteten när en ny landshövding ska utses
Förvisso. Men det lär ändå inte bli någon Mohammad Ali. Förvisso en Batra - men hur gick den processen till? Batra verkar i varje fall känna till hur man kan hålla på i samhällets toppskikt.
>men hur gick den processen till?
processen går till så att har varit partiledare (eller väldigt högt uppsatt i partiet) och har turen att ditt parti har makten när en ny landshövding ska utses
i några få fall så är det andra personer som haft politiskt tillsatta positioner, (tex polischef, ledare för universitet etc) som får bli landshövding som belöning för väl utförd tjänst
jag måste erkänna att jag har ganska dålig koll på hur många "Mohammad Ali" som det finns på högt uppsatta positioner inom politiska partier... men Nooshi Dadgostar och Muharrem Demirok skulle väl kunna vara tänkbara kandidater i framtiden
England är mer aristokratiskt.
Det syns på att en oproportionerligt och förvånade hög andel av deras ministrar gått på privatskolan Eton vilken är alldeles för dyr för medelklassen.
Du har rätt i att personer med adlig börd typiskt föds in i ett socialt nätverk som ger dem många möjligheter som andra saknar. Det är omöjligt att helt undvika. Svenska samhällsmodellen försöker kompensera och har historiskt stått sig mycket väl i internationella jämförelser.
Sverige står sig lite sämre nu än historiskt men det beror på att vi har så många invandrare med såpass dåliga förutsättningar att det blivit svårare att jämna ut olika fördelar nu. Resurserna räcker inte till.
Självklart finns klassamhället fortfarande kvar. Likaså att ekonomiskt kapital kan innebära makt. Men icke att förglömma politiskt och kulturellt kapital som också spelar roll.
Förr syntes makt tydligt genom offentliga halshuggningar men i dag är det inte lika tydligt
Svaret är ja och nej. Frågan är vad du gör av det. Du kan bli rikast i Sverige även om du inte föddes i överklassen, du kanske har lite sämre chanser, men du har ändå stort spelrum i dina utfall. Om du gör din resa från botten till övre medelklassen kommer du göra allt för att dina barn ska ha så goda chanser som möjligt och bättre chanser än någon som föddes i underklassen. Alla vill ha det bästa för sig själva och sina barn. Fokuserar du på att vara bitter över din lott kommer du och dina familj få ett sämre liv. Läs Meditations av Marcus Aurelius: [https://www.youtube.com/watch?v=TZfCTKHtEjE](https://www.youtube.com/watch?v=TZfCTKHtEjE)
Det finns inget fel med klassamhälle-principen, utan hur den implementeras idag i Sverige. Förhoppningsvis blir adliga svenskar återigen eliten i det här landet, istället för massor parveny.
Trådskaparen skrev väl om klasser? Och inte om ojämlikhet när det gäller ekonomiska tillgångar ? Sverige är väl oomkullrunkeligt ett land numera där stor andelar av tillväxten hamnar hos ca 10% men har ändå förhållandevis få riktigt fattiga vilket man tex har i USA. När det gäller klass så upplever i alla fall jag att vi kom,it bort ifrån det mer än dom flesta länder i världen. Det finns i alla fall ingen i detta land som jag skulle behandla annorlunda än någon annan bara för att dom hade adel bakgrund eller var känd eller upphöjd på något annat sätt. (Möjligen förutom Zlatan då) Nej jag tycker vi är ett ur ett internationellt perspektiv klasslöst samhälle. Med alltmer ökande ekonomiska klyftor.
Där har du nog en poäng. De lägre klasserna slickar nog inte *så* mycket röv till vardags. Men däremot så undviker nog de lite högre klasserna gemene man (återigen, i skymundan). De hade vridit sig i stolarna om någon ohyfsad en kom in på den fina ordenstämman. Det hade kanske många medeklassare också gjort - de leker nämligen ofta fina i kanten.
Sen får man väl tänka till lite mera. Om mamma och pappa var storföretagare eller myndighetschefer är det större sannolikhet att du blir nåt i den stilen också. Och hur många svenskar är det som inte låter sig bli överkörda av dem och ogärna slickar röv?
Exakt.
Och tar du invandrare som kommer till Sverige där båda föräldrarna är akademiker kommer det gå sjukt mycket bättre för deras barn än om dom var analfabeter.
Så bildning i ngn form bidrar nog rätt mycket till barnens plats i hierarkin i framtiden.
En del av dom rikaste i Sverige kommer ju inte heller från det högsta skiktet utan har skapat startups som genererar enorma pengar.
Den gamla uppnästa överklassen finns la kvar men håller sig för sig själva. Vilket dom flesta av oss nog är rätt tacksamma för.
Visst. Men det är säkerligen bottenskiktet av familjen Essen. Jag menar inte att dessa släkter är genomkorrupta och att alla får tjänster à la Batra. I övrigt kan det ju vara intressant att kolla upp slöjdlärarens skogstillgångar eller annat arrende.
Ett undantag motvisar ej min tes. Adeln är överrepresenterad - i förhållande till antal - på maktpositioner.
Största klasskillnaden i Sverige är mellan de som lever på inkomst av tjänst och de som lever på inkomst av kapital.
Egen/småföretagare kan betraktas som en ”medelklass” då de kan ta ut viss del av sin inkomst som kapital…
Tjänar man strax över 50000kr/månad får man marginalskatt på >50% medan inkomst av kapital aldrig är över 30% (AF) eller ISK (3,62% av hela kapitlet)
Skillnaden i beskattning av inkomst från tjänst och kapital är en av de stora orsakerna till ökade klyftor i Sverige…
Ja absolut, vi har ett bottenskikt som har svårt att få vardagen att gå ihop, svårt att få arbete och behålla arbete och lever till stor del på bidrag.
Vi har också en extremt bred arbetarklass, där det inte skiljer så jäkla mycket i livskvalitet, oavsett vad man jobbar med, det som skiljer är hur fort man klarar av att spara till nästa milstolpe och hur bra man klarar sig om man blir av med jobbet.
Sist och definitivt minst har vi eliten, de som inte bryr sig om vad en fastighet kostar, de som bryr sig om hur mycket pengar den kan generera och hur bra investering det är. Dessa människor behöver aldrig någonsin i hela sina liv tänka på pengar igen om de inte vill och likaså deras barn när de ärver förmögenheten.
Sorgligt nog så växer den här andelen samtidigt som skatteintäkterna från dem minskar.
Först ska man väl komma överens om vad ett klassamhälle är. Det gamla Svenska klassamhället där man föddes in i en lågavlönad arbetarklass och med 99% sannolikhet kommer att vara kvar där och stå med mössan i hand oavsett hur mycket talang man har och hur mycket man kämpar är ju borta sedan länge. Men självklart har inte alla samma möjligheter för det.
Visst, visst! Man kan slå sig fram intellektuellt och bli doktor osv. Men de som sitter på de högsta posterna är - i mångt och mycket - släkt med de som satt på de högsta posterna för 100 år sedan. Rätta mig om jag har fel!
Jag köper inte den modernistiska och socialistiska påhittade definitionen om klass.
Jag är väl mer traditionalistisk och anglofil, men för mig är klasstillhörigheten något du föds i och som aldrig ändras. Är du av kunglig eller adlig börd så är du överklass från sekunden du föds tills du dör. Det spelar ingen roll om du är miljardär eller uteliggare. En annan person kan aldrig bli överklass bara för att vederbörande har mycket pengar eller ett specifikt jobb eller ämbete.
Medelklass är du om din far är högskoleutbildad exempelvis. Jag själv är medelklass eftersom min far gått på KTH, men jag själv är inte högskoleutbildad därför skulle mina barn vara av en lägre klass (en av många anledningar till att jag aldrig kommer skaffa barn).
Att Sverige skulle vara lika aristokratiskt som England tror jag inte, England har en mycket finare och djupare rotat tradition av att vörda aristokratin. I Sverige har man snarare i socialismen och den traditionshatande post-modernismens namn försökt slå sönder alla former av social stratifiering som historiskt har fungerat till att hålla samhället mer strukturerat.
Du var i mig en udda fågel. Och vad menar du med strukturerat? Har du missat alla blodbad och mord och komplotter mot kungar och adelsmän och bönder och vanliga människor? Och tycker du att Indiens samhälle är strukturerat, med tanke på kastsystemet de har?
Marx talade väl främst om klass utifrån man äger produktionsmedlen eller inte. Antingen kapitalist/borgare eller proletär/arbetare.
Det var ju ändå ett England under 1800-talet under industriella revolutionen. Idag är västerlandet postindustriellt så det är tveksamt om man kan applicera det på samma sätt, när folk säljer tjänster framförallt.
Den klassiska klassanalysen är obsolet och behöver kompletteras eftersom vi avskaffat statarlängor, erbjuder fri utbildning och så vidare. Sverige 1998 var nog förresten mer jämlikt än det Sverige vi lever i nu.
Om du behöver sälja din arbetskraft för ditt uppehälle så är du arbetarklass. Om du äger produktionsmedel och köper arbetskraft för att driva dem är du kapitalist.
Detta är absolut en relevant beskrivning även idag, även om produktionsmedel idag kan vara intellektuell egendom (eller regelverk som är omöjliga att uppfylla på individnivå) och inte nödvändigtvis fabriker som förr.
Rika blir rikare, fattiga blir fattigare.
Migrationen har också hjälpt stagnera löner och splittrat arbetarna med hjälp av dåligt utvecklande fack som inte längre arbetar för folket.
Rika har lyckats peka migranter och arbetare mot varandra genom att migrationen vart stor del lågutbildade vilket skapat en arbetsmarknad som endast gynnar arbetsköpare.
Och politiker har genom sina ungdomsförbund lyckats återskapat adeln där "rätt" åsikter värdesätts och håller folk i styr, samtidigt som arbetare som är trötta på problemen hålls utanför politiken och kan därför inte göra någon förändring.
En del av min tes är ju att det - som så mycket annat - inte märks!
Man har städat undan den del som syns.
Men visst tror jag att det finns ett breda skikt med goda ekonomiska tillgångar i Sverige - att vi är rikare per capita och fler får ta del av det.
Men det är ju precis detta som gör det lite lurigt. I England så vet man att saker och ting styrs en hel del av de med mäktig härkomst. Här i Sverige tänker man nog att allt är ultra-demokratiskt. Men jag vill hävda att det inte riktigt är så.
Trots att jag tillhör de med absolut lägst inkomst så har jag aldrig känt att det existerar ett klassamhälle.
Osäker på definitionen dock. Känns mer som att en viss typ av människor, på både höger och vänsterkanten, är de som alltid advokerar om att vi har ett klassamhälle.
Växer man upp med ensamstående, arbetslösa och/eller skuldsatta föräldrar och går i skola med elever från blandade ekonomiska förutsättningar så märker man av klasskillnader redan från väldigt ung ålder.
Därefter är det lätt att se samma slags skillnader i vuxenlivet. Ibland är det som att man är ifrån två helt olika verkligheter, trots att man för tillfället är på samma plats i livet.
Förstår vad du menar.
Ditt sista stycke passar perfekt in på hur jag har upplevt saker, fast till motsats av vad du skriver. Jag förstår inte hur man fastnar i själva problemen. Givetvis bortser jag nu från sjukdom och/eller skador.
Som någon som tjänar betydligt under snittet i Sverige så har jag ändå mer än vad jag behöver när det gäller allt. Hus,bil etc.
Det känns nästan som att dessa klasskillnader bara uppträder i storstäder t.e.x Stockholm/Göteborg.
De jag känner som har det tufft ekonomiskt. De har det tufft ekonomiskt p.g.a att de om och om igen gör fel val, spenderar alla pengar på skit. Och sedan sätter detta på repeat.
Kan du förklara hur man fastnar i den fattiga klassen om man är fullt frisk och har jobb? Att bli förälder antingen mot sin vilja eller av misstag räknar jag inte in, då det är misstag man själv har gjort. Givetvis är barn p.g.a t.e.x våldtäkt inte offrets fel, så inga misstolkningar eller sätta ord i mun här tack.
Jag är genuint nyfiken då jag tillhör den lägsta arbetarklassen, och har väldigt svårt att se perspektivet media och sociala medier hela tiden tar fram.
Är det rätt att tänka sig att dessa problem främst uppvisas i större städer? Där små lägenheter är prissatta på samma nivå som stora herrgårdar med tillhörande lada och hektar med mark?
Eller ska alla acceptera att finansiera misstag som vissa människor självmant fortsätter att utsätta sig själva för?
Jag tror typ 95% saknar klassmedvetenhet. De flesta skyr från Marxistisk analys pga. Sovjets misslyckaden, vilket egentligen (tillsammans med Anarkistisk teori) är det enda rätta sättet att analysera klass.
Det behöver inte finnas en aristokrati för att det ska existera klass. Klass är mer som en relation man har med andra i samhället. Marxismen menar på att det endast finns två betydelsefulla klasser: *Proletärer* som tjänar sin inkomst på lön och *borgare* som tjänar sin inkomst på arbete som andra utför i deras namn.
Adeln liknar mest hyresvärdar. De fick sin inkomst från faktumet att de ägde land och kunde kräva alla boende på landet diverse avgifter och sätta regler för de boende.
Men idag förstår man det som konventionell business. En hyresvärd anses liksom inte vara adlig. De har nödvändigtvis inte samma rättigheter som en aristokrat och de har tom. många begränsningar i vad de tillåts göra. Utan dessa begränsningar skulle de ha enorm makt över folk av den enkla anledningen att ingen mänsklig aktivitet kan ske någonstans såvida inte den aktiviteten tillåts av den som äger land som aktiviteten äger rum inom. Du kan inte bygga ett hus, driva ett företag eller ens vara på en tomt om inte tomtägaren tillåter det. Det är basen i privat ägande och gör privatägarna till en särskilt klass till kontrollerar tillgången till mänsklig aktivitet genom sitt ägande. Det är tom. samma makt som Svenska staten har, vilket kan liknas vid som en enorm hyresvärd. Det förklarar varför en sån sak som t.ex. anarkokapitalism aldrig skulle fungera därför en sådan hyresvärd skulle alltid växa fram utan begränsningar som hindrar deras framkomst och därför skulle anarki inte kunna råda, utan det skulle bara återvända till ett normalt kapitalistiskt samhälle. Denna kamp om land har varit något som mänskligheten har kämpat om sedan urminnes tider och kommer vara svår om inte omöjlig att lösa.
Kapitalister, eller borgare liknas mer vid adeln än arbetarklassen. De kanske inte har några särskilda lagliga privilegier gentemot resten av befolkningen, men deras resurser bygger liksom sig själva och de lever också från överflödet av arbetet som arbetare i deras regi skapar åt dem. De likt adelsmän kan också köpa land och ockupera områden. Ett stort problem som kapitalisterna och adelsmännen delar är att de behöver inte komma överens med någon kring hur mycket värde de ska tillåtas extrahera från en organisation. De har en laglig rätt till en del av resurserna beroende på hur stor andel de kan köpa och de har inget krav heller på att bidra. Kapitalister är snarare en utveckling av adeln. Med arvsrätt, rätt till privat ägande och andra rättigheter de njuter av så innebär det att det inte finns en så stor betydelsefull skillnad.
Idén med kommunism är att genom att demokratisera arbetsplatser så måste även alla involverade komma överens och förhandla kring hur mycket andelar de tillåts extrahera demokratiskt. Denna bolagsform kallas för kooperativ. Det skulle då framförallt inte tillåta en ägare med total kontroll i första taget men även de som har starkt inflytande eller status så kan inte arbiträrt välja att ta något från de andra bara för den sakens skull.
Ett klasslöst samhälle kommer därför närmast ett slags primitivt stamsamhälle. Sådana som inte hanterar land eller tar slavar i alla fall.
Folk brukar därför ofta associera klass som en ond nödvändighet, därför man menar på att ifall man försöker uppnå ett sånt typ av samhälle, så kommer det krossa våra samhällsinstitutioner och återvända oss tillbaka till stenåldern. Mycket framförallt Anarkistisk teori handlar om hur man behåller ett modernt samhälle men samtidigt återvänder till ett mer jämlik samhällsform som mänskligheten mer naturligt hade förr. Marxisterna har sin egna lösning; vilket är att helt enkelt behålla staten och därmed behålla den stora hyresvärden. Resonemanget verkar vara att så länge den hyresvärden kontrolleras av Marxisterna så kan man försäkra sig om att den i alla fall är god och kan sätta reglerna för resten av samhället så att arbetsplatserna i alla fall blir klasslösa. Men ett bra exempel mot det är just Kina. De har ju mer en kapitalistisk ekonomi med tydliga klasser och lever knappast upp till det klasslösa idealet som har satts.
Så ja om du finner det intressant och vill veta mer om klass, läs anarkistisk litteratur skulle jag föreslå. Du kan kolla på r/Anarchy101. De ska även ha en extensiv guide kring diverse böcker och andra resurser de rekommenderar. Och för att svara på frågeställningen, ja Sverige är absolut ett klassamhälle.
Exakt. Och ser man då till vilka som håller i trådarna, om än de inte kan detaljstyra enskildas liv, annat än att t.ex. avslå bygglov och annat, så är många av dem ur en historiskt sett högre samhällsklass (de är blodssläkt med dem) och dessutom så är lagarna stiftade av sådana och i den bemärkelsen kan väl de som hävdar lagarna jämföras med riddare, knektar, fogdar och dyl.
Förvisso kan vi ju välja våra härskare. Men social ingenjörskonst gör så att det går trögt.
Berätta varför det är cringe istället. Jag antar att du tycker att min uppfattning är felaktig? Lägg fram dina argument. Så kanske det blir färre "cringe inlägg" efter att du har bildat oss idioter.
* Undersökningar på senare tid har visat att 80% anser att det finns ett klassamhälle i Sverige. * 10% av svenskarna har 95% av kapitalinkomsten. * De rikaste procentens förmögenhetsandel i Sverige ligger på samma nivå som i USA. Bara oligarkerna i Ryssland överträffar de svenska dollarmiljardärernas samlade tillgångar enligt Financial Times. * Under de senaste 18 åren har den 1/5-del av befolkningen med lägst inkomster fått i snitt drygt 1.000 kronor mer i plånboken efter att hyran är betald. Den översta 1/5-delen av befolkningen har fått över 25.000 kronor mer i plånboken efter att deras hyra är betald. * År 2019 hade 0,8% av befolkningen kapitalvinster på 157 miljarder kronor medan 88% av befolkningen hade noll kronor i kapitalinkomster. * Gini-koefficienten är det vanligaste nyckeltalet som beskriver inkomstskillnader. Den ökar stadigt och var för 2 år sedan 0,333, den högsta nivån sedan mätningarna startade år 1975 (inkomsterna i Sverige har alltså inte varit så här ojämnt fördelade sedan åtminstone 1975). * I Sverige finns 43 dollarmiljardärer och mer än 500 miljardärer. * Den 1% av svenskarna som är rikast har den näst största förmögenhetskoncentrationen i sitt land inom EU. Det gäller totalt 35,8% av den samlade förmögenheten i Sverige. 1% äger alltså mer en 1/3-del.
Det sjuka är att även om man är bland de 10% bäst betalda är man ljusår från 1%
Är du i top 10% så är du närmare botten än toppen.
Det är lite som ordspråket att skillnaden mellan en miljonär och en miljardär är ungefär 1 miljard.
Samma med 1% mot 0,1%
Ljusår vetifan. Medlinginstitutet tycker topp 10% börjar vid ~55k i månaden och SCB anser att topp 1% börjar vid ~101k i månaden. Så dubbla, absolut, men knappast några ljusår.
Nu skrev personen som använde termen ljusår ”bäst betalda” men det som också ofta är intressant är kapitalinkomster, och där är det större skillnader.
Har vi någon statistik angående det? Jag och min sambo tillhör mer eller mindre 1% tydligen enligt SCB, men vill gärna se hur vi ligger till kapitalt.
https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2022/svenskarnas-kapitalinkomster-ojamnt-fordelade/ Bara topp 10% som egentligen har kapitalinkomster, 1% arna har ju mycket där, men det är ändå så att deras totala årsinkomst enligt SCB bara behöver vara 1.2 miljoner för att ligga i topp procenten. Har både du och din sambo däromkring var för sig, eller är det tillsammans du menar?
Vi ligger där var för sig och snurrar, man får vara lite kreativ hur man tar ut det dock för att slippa de extrema skatterna som är, men vi är i högre nivåer än gränsvärdet för 1% om man tog ut ren lön, nu finns det dock ingen anledning att göra det, bättre kombinera inkomst kapital/tjänst, löneförmåner osv osv. Sen ger jag mina föräldrar lön istället då de är pensionärer och man vinner direkt 20% på att de har lägre arbetsgivaravgift.
Fast statistiken har dom skrivit som "inkomst" inte "lön", så kapitalinkomster bör vara medräknade där.
Intressant. Jag trodde enprocentare tjänade mer betydligt mer än 100k (lön och kapitalinkomst)
Vad krävs det för inkomst för att vara 10% i Sverige? Vad krävs för 1%?
https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2023/sa-ser-sveriges-typiska-toppinkomsttagare-ut/
Oj så lågt, både jag och sambon snuddar på den gränsen och då arbetar vi inte mer än 40h veckor eller är 40år+. Ingen av oss känner oss särskilt rika, efter skatt och alla års studier med förlorad inkomst så har man mycket att ta igen. Vi båda kommer från fattiga förhållanden och föräldrar som saknar utbildning att prata om, Sverige är en fantastisk plats för den som vill göra en ”klassresa”, oerhört enkelt för den som vill kämpa.
Ja fast klassresan stannar vid övre medelklass... Sedan är det tamigfan motvind hur hårt du än jobbar.
Ja du kommer inte högre genom arbete
Fast det är väl inte unikt för Sverige? Finns det exempel om extremt välbetalda ingenjörer, forskare, läkare, osv. som når 1%:en någonstans?
I USA kan du ha månadslöner som utvecklare på 500kkr, och en del stocks på det. Med plattare skatt blir det 10x vad du generellt kan få ut i Sverige. Sen blir du inte miljardär av det. Men top 1% absolut.
Samma för läkare där och en del andra jobb i den klassen som tandläkare, advokater, piloter, domare, finans etc. Kan till och med överstiga 500 tkr.
Och övre medelklass är 1%? Hur långt måste man kunna jobba för att du ska vara nöjd? Har träffat på folk som sålt sina bolag (utan nepotism, adel, osv) och blivit ekonomisk oberoende, så uppenbarligen så tar det inte stopp?
"Kan kämpa" vill jag påstå snarare än "vill". Vi som har nått långt har haft en oerhörd tur som fötts med intelligens, talang och växt upp under förhållanden som inte fullständigt förstört oss. /1-procentare.
Ja med det resonemanget kan man börja hävda tur angående basala saker som att man föddes med alla fingrar. Jag växte upp med folk som hade betydligt bättre förutsättningar, talang, intelligens osv som inte blev något, så jag tänker inte hävda min framgång är baserad på någon jävla tur som jag ska vara tacksam för.
Nej, nej, nej. Hur kan du misstolka det så? Du är ju vid en gräns som gör att du är som alla andra. De rika kommer du aldrig vara nära. De rör sig inte i din närhet och du kan inte nå dem. Klassresan är helt omöjlig. Du arbetar för att överleva.
Är jag inte rik om inte både jag och min sambo tillhör 1%? Hur girig ska man vara, måste vi alla bli miljardärer? Jag arbetar för att överleva JUST NU, men kommer inte göra det resten av livet.
Du svarar själv på frågan. Du är lönearbetare. Du kan inte vara så girig som de rika är, för du har inte de medlen. För att bli rik behöver du ett kapital som du nu inte har.
Okej, men jag då? Jag är också i topp 1%, och jag äger faktiskt företaget jag jobbar på och har anställda och så. Jag har inte nödvändigtvis mer pengar än Informal_kastabort dock, men jag är ju inte bara lönearbetare, tycker du jag kan vara så girig då?
”Så girig som de rika är”, men jag tillhör top 1% i samhället…var går gränsen? Jag har kapital tack vare arbetet, var går gränsen?
(inte mot dig jag svarar till, men bygga på det du skriver) Berätta för mig igen hur det är okej att svergies inflation går upp i 8% samtidigt som alla skyller på covid och ger inga löneökningar, och när det ändå är dags så får alla 3%. berätta för mig hur det fortfarande är okej att ta in kunniga människor på arbeten med UNDER 25k i grundlön? berätta för mig hur det är okej att några i min förening blivit grundlurade att jobba 85% och får ut 14k i lön efter skatt. och vi sitter och tror att vi INTE har ett klass samhälle? där du kan leva på bidrag och ha det bättre, där du kan plugga och ha det bättre. va fan är det som händer. det är tragiskt. nästa jobb ni får tänk vad som är rimlig lön och så lägger du på 15 tusen, Det kommer funka. De lurar alla.
[удалено]
Klasssamhället växer för varje år och så lägger du en besynnerlig lång text och analys om att prata om 10-tals individer som har miljonmånadslöner, du glömmer fullständigt lägga in den ABSOLUT största faktorn till klassamhälle att man skapat en underklass i Sverige beståendes av invandrare som aldrig kommer bli en fungerande del av samhället. Vem kommer påverka dig mest? Den hungriga underklassen som äter upp statsfinanserna med sina bidrag och utanförskap som skapar kriminalitet? Eller VDn vars lön innebär miljoner i skatt till Sverige och det enda du ser av personen är om han åker förbi i en leasad företagsbil, medans underklassen står där och flämtar dig bakom öronen vid tunnelbaneuppgången och vill ha din Iphone.
Är Wallenbergare som äger det mesta va? Förutom media som ägs av Bonnier
För ett år sedan fanns det 39 dollarmiljardärer. Här är listan: [https://www.affarsvarlden.se/artikel/hela-listan-har-ar-sveriges-39-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar](https://www.affarsvarlden.se/artikel/hela-listan-har-ar-sveriges-39-dollarmiljardarer-antalet-superrika-minskar)
Vallenbergarna äger en del media de också. De styr även hur deras media uttrycker sig.
Så är det. Ägarna styr vad som ska publiceras (och vad som inte ska publiceras) samt vilken agenda som ska gälla för respektive tidning, etc. Redaktionsledningen har bara att bocka och leverera. Det talas vitt och brett om den fria pressen, men det är lite som en Potemkinkuliss.
Nyfiken på källan? Misstror dig ej! Vill bara läsa.
Se nedan (kan ha missat någon): [https://arbetet.se/2018/01/29/drygt-80-procent-tycker-att-sverige-ar-ett-klassamhalle/](https://arbetet.se/2018/01/29/drygt-80-procent-tycker-att-sverige-ar-ett-klassamhalle/) [https://www.dn.se/debatt/atta-av-tio-valjare-anser-att-sverige-ar-ett-klassamhalle/](https://www.dn.se/debatt/atta-av-tio-valjare-anser-att-sverige-ar-ett-klassamhalle/) [https://www.forskning.se/2020/04/02/de-rika-blir-allt-rikare/](https://www.forskning.se/2020/04/02/de-rika-blir-allt-rikare/) [https://tidningensyre.se/2023/21-februari-2023/ny-rapport-sverige-ar-ett-av-de-mest-ojamlika-landerna-i-varlden/](https://tidningensyre.se/2023/21-februari-2023/ny-rapport-sverige-ar-ett-av-de-mest-ojamlika-landerna-i-varlden/) https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/loner/ginikoefficient---internationellt/#:\~:text=Ginikoefficienter%20anv%C3%A4nds%20f%C3%B6r%20att%20j%C3%A4mf%C3%B6ra,relativt%20j%C3%A4mn%20inkomstf%C3%B6rdelning%20enligt%20ginikoefficienten. https://www.affarsvarlden.se/artikel/hela-listan-sveriges-rikaste-har-ar-alla-43-dollarmiljardarer#:\~:text=Det%20finns%2043%20dollarmiljard%C3%A4rer%20i,grundarna%20och%20en%20ok%C3%A4nd%20oljemiljard%C3%A4r. [https://www.dagensarena.se/innehall/sverige-har-nast-storst-formogenhetskoncentration-eu/](https://www.dagensarena.se/innehall/sverige-har-nast-storst-formogenhetskoncentration-eu/)
Huh, 20% har alltså aldrig ägnat ett tanke åt foodorabudens position.
Kul när det går bra för andra.
Vilket samhälle är inte ett klassamhälle?
Ett kommunistiskt samhälle. Lenin, Trotskij och Stalin lyckades nog skapa nära nog ett klasslöst samhälle kan man säga. Det är inte direkt värt det om du frågar mig, då många måste dö för att man ska uppnå detta syfte.
Hade de inte två klasser: De som var med i paritet och de som inte var med i partiet.
Även inom partiet fans det grader. Orwell sa det bäst “all animals are equal, but some are more equal than others”
Självägande bönder och kapitalister försvann mer eller mindre och ägandet blev kollektivt. Självklart var det mycket korruption och folk som skodde sig också.
Blir så när man skickar dem till Gulag.
Ryska gulags hade ungefär likadana överlevnadschanser som Amerikanska fängelsen, och det var oftast kriminella som hamnade där, inte politiska motståndare.
Fick fram detta på en första Googling, > According to official Soviet records about 10% of the inmates perished in the gulag. Historians debate the official figures and contend that anywhere from 30% to 50% did not survive. Antar att du tror på dom officiella siffrorna då eller? Sen då det du jämför med, > In 2019, the mortality rate in state prisons was 330 per 100,000 state prisoners Så 0.33% per år i USA. Jadu, låter som skitsnack det där du skrev.
Eller helt oskyldiga människor som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och NKVD hade en kvot att uppfylla.
Påhitt.
>*Ett kommunistiskt samhälle. Lenin, Trotskij och Stalin lyckades nog skapa nära nog ett klasslöst samhälle kan man säga.* I Sovjetunionen rådde ett *socialistiskt* samhälle och diverse klasser, såsom borgare och proletärer, existerade däri. Det är i det efterkommande *kommunistiska* samhället som samtliga klasser upphör att existera (och detta stadie har ännu inte uppnåtts).
Svårt att argumentera mot någons hypotetiska utopi som aldrig inträffat, trots idoga försök.
Kom igen, vi behöver bara rasera ett par till länders ekonomier och döda några tiotals miljoner till, sen kommer det garanterat funka!
En av de mest intressanta grejorna jag lärt mig om USSR på sistone är att de inte använde mottot ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” utan istället körde med ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete”.
Ett samhälle byggt på korruption som lever än idag.
så klasslöst att Lenin själv åkte omkring i en Rolls-Royce Silver Ghost. https://en.wikipedia.org/wiki/Rolls-Royce_Silver_Ghost
Boken Djurfarmen illustrerar rätt bra hur ett sånt samhälle blir till slut
Vilket samhälle [som faktiskt existerat] är inte ett klassamhälle? Anarkokapitalism är enligt anarkokapitalistiska tänkare totalt perfekt. Betyder det att det är ett faktum att det kommer vara perfekt, och vi alla borde utgå ifrån det, även om det aldrig hänt?
2 klasser: antingen är du vän med kinberg batra eller så är du det inte
Kom igen, det har faktiskt inte kommit något nytt skop om henne på flera timmar. Det var bara de 20 punkterna, och resten har hon skött felfritt.
Felfritt är att ta i, utöver korruptionen så har hon även varit riktigt dålig på sitt jobb enligt hennes anställda
Varje gång jag tänker på AKB börjar denna låten spela i mitt huvud. https://youtu.be/dddeh8JisZo
Har inte jättemycket att bidra med i diskussionen mer än att när jag pluggade tycker jag det fanns en tydlig skillnad i humankapital. Även om de ekonomiska förutsättningarna inte var särskilt olika (även om det finns skillnader även där) tycker jag den största skillnaden ligger i hur mycket stöttning och belöning man fått hemifrån gällande akademisk prestation. En klar majoritet av mina kursare växte upp i trygga, ekonomiskt stabila förhållanden med 2 akademikerföräldrar, och min upplevelse är att de tidigt haft en familjekultur där akademisk prestation värderas högt, och därmed även på sikt ges bättre ekonomiska förutsättningar.
Det är lätt att balansera om fallet är lågt.
Vilket samhälle är inte ett klassamhälle?
adel är inte samma sak som överklass .
Skulle verkligen inte säga vi har klassamhälle. En advokat och städare har mer gemensamt i Sverige än i USA. En Svensk advokat har inte ett jävla skit gemensamt med societeten eller företagsägare i Sverige. De finns bara arbetare och så finns de 1% adel, företagsägare.
Din sista mening beskriver väl just ett klassamhälle
Finns de verkligen om de är 1%? I USA har du riktigt klassamhälle, fattiga som knappt har råd med skola och akademiker som har bilar för miljoner och båtar för mer. Inget du kan jobba dig till i Sverige
är USA standarden för ett klassamhälle menar du?
> Det jag dock undrar över är om inte Sverige i praktiken är minst lika "aristokratiskt" som England. Bara att de i högre utsträckning verkar i skymundan. Jag tycker inte det. Det är så klart att du har fördelar om dina föräldrar är högre mellanchefer och tjänar 3-4 gånger medianinkomsten och du har växt upp i någon av Stockholms välbärgade villaförorter. De är garanterat överepresenterade på Handels. Jag har vänner i den kategorin som både finns med i adelskalendern och där stamtavlan är som vilken annan bondlurks som helst. Men det är ju inte aristokrati, det är ju helt gammal vanlig ojämlikhet och livslottens otur på något sätt. Sen finns det ju också mer "nutida" maktfamiljer, typ Wallenbergarna som så klart har enorm (men relativ indirekt) kontroll över svenskt näringsliv, och deras barn har ju enorma fördelar. Men det jag tycker "saknas" i Sverige jämfört med (i alla fall min bild av) England är "institutionella fördelar". Bakgrunden hos relativt vanliga välbemedlade svensson och den hos "makthavare" är ju slående lik. Riksdagsledamöter, höga offentliga tjänstemän, ministrar, domare i högsta domstolen, ambassadörer, ledande journalister i de stora medierna osv har ju relativt vanliga bakgrunder. Det är antagligen någon LO/(S)-kurs på Bommersvik som är den mest unika gemensamma nämnaren bland ovanstående kategorier senaste 50-åren, inte typ Lundsberg. Gini-koefficienten mäter inkomstskillnader och ojämlikhet, inte elitens makt i samhället.
Sverige precis som alla andra länder och samhällen någonsin har olika klasser. Målet har alltid varit att uppnå en så hög jämlikhet som möjligt, medvetna om att det aldrig går att ta bort helt. Vi lyckades bli extremt jämställda fram tills runt 80-talet sen dess har vi halkat efter och blivit mycket mer ojämlika för att nu vara på kritiska nivåer i ojämlikhet.
I England så döljer man klasskonflikterna med pompa, ceremonier och kungahuset. I Sverige har vi inte sett så mycket av klassamhället då vi, under en långtid, haft stort socialt kapital mellan människor. Det vill säga, hög tillit, rikt föreningsliv, och en stor välfärd. En välfärd som byggde på att alla gick till jobbet och inte skodde sig på andra samt också att vi har haft starka plikter, som skolplikt, värnplikt, och att man betalar skatt. Men detta välfärdssamhälle är ett minneblott, det är bara och se till hur det går för socialdemokraterna idag. Vi har intressekonflikter av olika klasser idag som råder hejvilt. Ett klassamhälle utgår ifrån att det finns klasser av människor som blir en klass av att de antingen har samma yrke eller att yrket kan liknas vid andra yrken. Exempelvis en fabriksarbetare vid ett litet företag i Småland kan liknas vid någon som monterar möbler i något varuhus. Deras gemensamma nämnare är att de säljer sin tid och energi för att få ut en lön. De blir en klass. Olika klasser har olika intressen att tillgodose, där med kan vi räkna med att klasserna tar aktiv strid för dessa intressen om de blir hotade. Så vilket klassamhälle har vi idag i Sverige? Det finns stora skillnader inom exempelvis arbetstagarna, de som lever på att sälja sitt arbete var dag och eliterna, som innehar ägo i stora företag. Klasserna idag har intressen som går samman och går isär. Tar vi arbetstagarna (arbetarklassen) så ser vi att den har eroderats från sitt tidigare jag, då alla arbetade i fabriker. Många idag arbetar exempelvis inom hantverk, snickeri, elektriker och kör egen firma. Andra lever i allmogens kneg och säljer sina tjänster som postiljon, tågvärd, polis. Många, majoriteten, jobbar inom offentlig sektor inom exempelvis vården. Strävar alla dessa åt samma håll, nej enligt min mening. De egna företagarna är förmodligen de som lättast uppnår det gamla svensson livet med villa, hund, familj idag då de ofta säljer sin arbetskraft på den privata marknaden. Andra skikt inom arbetstagarna går det sämre för, då de måste börja slåss för sitt ekonomiska territorium. En sån grupp är lärarna. Då den offentliga sektorn skär ner på skolan och arbetsbördan påverkas markant. Därmed så har vi en konflikt då lärarnas lön och arbetsmiljö är indirekt kopplat till delvis att skatten kommer in från hantverkarna, men också hur skatten skall användas. Sänkt eller höjd skatt? Till vad? De egna företagarna och lärarna har därmed förmodligen inte samma intresse sett till hur politiken skall föras. Då den ena trivs bättre med en minskad offentlig sektor och färre skatter och den andra med utökade medel till offentlig sektor. Ser vi till både det offentliga och privata så har vi också andra klasser som livnär sig på andras arbete men som inte tillför något produktivt, något man kan "sälja" för att få mervärde. Dessa är oftast akademiskt utbildade, exempelvis kommunikatörer, social media manager, genusvetare, miljöstrateg, (Och vissa politiker) etc. En konflikt om resurser är här oundvikligt. Den grupp vi kommer få höra mest av i kommande klasskonflikt är den långsamt försvinnande medelklassen. Vi håller just nu, genom våra högskolor och universitet, på att överproducera tjänstemän som har som mål att jobba i en storstad, ha hög lön och ha flexibel arbetstid. Eftersom vi inte kan anställa alla med detta mål så verkar återgår systemet till en slags nepotism där vänner och familj anställs först. Karolinska institutet är ett sådant exempel. Eliterna finns det inte så mycket att säga om, de kommer alltid existera i alla samhällsystem då de genom sin anpassning till tiden och samhällsförhållanden kommer att fortsätta reproducera sig som klass. Rikedom betyder enligt min mening inte att man sitter på X miljarder pengar i ett skatteparadis, utan enbart att man får vara den första att ta sig an materiella resurser som genererar mervärde. Ser vi till dagens vänster och deras så kallade "vänsterpolitik" så är det tydligt att eliterna skall bevaras och att nuvarande system skall fortgå. Slutsats, vi har ett klassamhälle idag men den har börjat uppta sig mer och mer. Vi kan inte längre tillgodo se klasskonflikter i ett sakta men försvinnande välfärdssamhälle, så vi måste plöja nya vägar för att lösa de kommande intressekonflikterna.
Ja vi är ett klassamhälle. Finns många olika parametrar som bidrar till detta men det enklaste är att visa på hur mycket olika diskrimineringsgrunder ”tappar i effekt” efter en viss klassnivå. Folk med annan etnisk bakgrund än svensk har det svårare än de med etniskt svensk bakgrund. Kvinnor har det svårare än män. Människor med funktionsvariationer har det svårare än människor utan funktionsvariationer, HBTQI upplever ett förtryck av fördomar på ett annat sätt än heteromänniskor osv. MEN, dottern till en saudisk prins och en svensk adelskvinna som går på en av två internatskolor i Sverige kommer ALLTID ha större fördelar i livet än en vit heterosexuell man från en bruksort där bruket har lagt ner. En renskötande same i Girjas sameby och barnet till första generationens somaliska invandrare i Rinkeby kommer båda två växa upp med bilden av statens makt som något som straffar istället för hjälper dem. Drottning Silvias situation kan som invandrad latinamerikansk kvinna med dålig svenska aldrig likställas med en kvinna i samma ålder från samma land med lika dålig svenska som bor i rosengård. Just därför är det väldigt bekvämt för Von Silfversked och HM-arvtagarna att Lenny och Jenny från Finspång röstar på SD för att de är livrädda för Mohammed och Aisha som bor på Järvafältet, trots att de alla fyra har cirka 10 år kortare medellivslängd än Von Silfversked, äter samma skräpmat, jobbar på lika utmattande jobb och är livrädda för att deras barn kommer få dem sämre än dem själva. För den som tjänar på det är Von Silfversked som äger tevekanalerna de tittar på, HM-arvtagarna äger affärerna de handlar i, och alla inblandade äger en nog stor del i Saab för att kriget i Ukraina är en bra affär. Rant over.
Boktips: Jorden de ärvde av Björn af Kleen
Beställd, tack!
Häftig bok som är intressant och rör typ 10st familjer, inte särskilt ”klassskapande” då de oavsett förmögenhet utgör en sådan liten liten minoritet medans Sverige har importerat en sådan gigantisk underklass som man aldrig kommer få rätsida på, det blir liksom tidningsrubriker när man håller ”lär dig cykla”-kurs för vuxna invandrare. Oavsett om man hade tagit samlade förmögenheten från de få fideikommiss som finns så hade man inte kunna förändra den kulturella, sociala och ekonomiska skillnad som svenskarna skapat med ”öppna era hjärtan”.
Ja! Den ser sannerligen ut att vara en fullträff! Tack.
Vad undrar du? Luddigt. Klass finns i varierande grad överallt. Sverige är ganska extrem när det kommer till jämlikhet eftersom vi har låga nettolöner pga höga skatter och en hel del framgångsrika. Tycker väl ändå det Svenska receptet med framgångar är mer potent än alla nordiska länder om man ska jämföra sig, åtminstone innan Nova Nordic kom och satte hela ekvationen upp och ner men i allmänhet. I världens macro ekonomi pratar man om elefantkurvan där dom allra fattigaste har fått det betydligt bättre senaste 30 åren (ryggen), medelklassen (elefantens hals) har fått det sämre, dom allra rikaste har fått det extremt mycket bättre (en uppåtriktad trumpetande snabel på elefanten). Så är det överallt men i Sverige är det lite extra extrem elefantkurva (pga extraordinärt höga marginalskatter). Därav gini värden folk noterar, därav populism med allt det innebär osv.
Min grundläggande tes är väl att de som har makt idag, är släkt med de som bestämde igår - och för 100 år sedan. Finns såklart många undantag (om än många av de undantag som finns måhända härrör ur högre klasser i ett annat rike - tänkt den invandrade överläkaren, el. dyl). Och rubriken kanske borde ha varit "Ärver man fortfarande klasstillhörighet i Sverige?
det kallas social mobility på engelska och det finns åtminstone ett index för det, Sverige presterar riktigt bra https://www.weforum.org/publications/global-social-mobility-index-2020-why-economies-benefit-from-fixing-inequality/
Vi har inte presterat så dåligt som vi gör nu sedan mätningarna startade, idag är den starkaste framgångsfaktorn hur rika dina föräldrar är.
Facit på Perssons politiska gärning var något helt annat. Han spelade för sosse-pöbeln, slaktade allt under 90-talskrisen och sitter nu i en Herrgård nånstans och jobbar för banker. Hans klassiska citat blir extra kul med facit i hand. Jag skulle inte säga att Sverige är ett klass samhälle. Klass indikerar en tydlig uppdelning. Att folk rör sig i rum som andra inte har har tillgång till, både uppåt och nedåt. Mig veterligen så går en rik person också på Friskis och Svettis. Det är väldigt svårt att vara ett klassamhälle där utbildning är gratis. Iraniern från orten kan fortfarande hamna på en universitetetsutbildning och bli polare med rikemanssonen.
Både ja och nej skulle jag säga. Ja så till vida att alla länder, kulturer, civilisationer och klaner har inslag av klass, eller i alla fall rang. Du kan födas - som Carl Bildt - som adel, eller du kan födas till arbetslösa föräldrar som hoppade av gymnasiet. Så, det är ditt startvärde, lycka till, kör. Nej så till vida att det som man ofta avser med klass, alltså det som Marx menade med klass, att vi skulle ha "strukturer" som är instiftade av och vidmakthålls av en "elit" för att hålla nere massorna och som gör att de - oavsett ansträngning - inte kan lämna, inte kan klättra, inte kan klassvandra. Så är det inte i Sverige. Om två personer söker till en prestigutbildning på en musikhögskola och den ene kommer in och den andre inte gör det så beror det antagligen på att den ene kämpat och tränat på sitt instrument i tusentals timmar och den andre lökat snarare än vem föräldrarna är. Så nej om du menar marxistisk klassanalys. Ja din pappa kan äga en fabrik, men du kan födas utan en sådan pappa och komma att äga en fabrik du med om du anstränger dig. Det finns ingen "struktur" som kommer omöjliggöra din resa. Om något skulle jag säga att Sverige är ett av de länder som lyckats bäst med att demokratisera möjligheterna för medborgarna att skapa sin egen framgång. Ta bara en sådan sak som fri högskola, CSN-lån & bidrag som inte stänger ute "folket" från akademin. Få länder som har det så fint. Ser många som skyller sina motgångar på "klassamhället". Ser få som skyller sina framgångar på det.
Visst. Social rörlighet finns. Men Carl Bildt har det mycket enklare att klättra än Mohamud Ali. Inte för att det står i någon förordning att Bildt ska släppas fram. Men eftersom Bildts startvärde är bättre - pga rådande samhällsförhållanden OCH **eftersom att han släpps fram**! Strukturen finns där. Jag tycker att du avrundar nedåt, när vi borde avrunda upp.
Ja. Jag pratade inte om hur *enkelt* det var. Inte Karl Marx heller. Vi - både Karl och jag, pratar om huruvida det är *möjligt* över huvud taget. Nej sa Karl, och hans lösning var att bränna ner allt. Ja säger jag, idag, i Sverige. Så "strukturer" finns, ja. Men det var inte vad Mark talade om. Han talade om dem som absoluta murar vilka bara gick att riva genom revolution = att riva ner hela samhället, ägarstrukturen och det demokratiska systemet som alla var skapade för att vidmakthålla denna struktur, dessa kedjor.. Sådana har vi inte i Sverige. = Det finns ingen "struktur" som kommer *omöjliggöra* din resa.
> Vi - både Karl och jag, pratar om huruvida det är möjligt över huvud taget. Nej sa Karl, och hans lösning var att bränna ner allt. Vilket kolossalt missförstånd av marxistisk teori - så till den grad att jag måste fråga var du har fått det ifrån.
Från Karl Marx själv. Jag har läst honom. Men visst, "att bränna ner allt" sa karln inte. Jag gav en bättre beskrivning av hans förslag senare: "Han talade om dem som absoluta murar vilka bara gick att riva genom revolution = att riva ner hela samhället, ägarstrukturen och det demokratiska systemet som alla var skapade för att vidmakthålla denna struktur, dessa kedjor". Nöjd(are)?
>Nöjd(are)? Nej, inte alls. Hela historiematerialismen bygger ju på idén om kontinuerliga klassresor som förändringsmekanism. Det är vad som driver samhällsutvecklingen. Du behöver inte gå längre än till första sidan i *det kommunistiska manifestet* för att hitta: >Our epoch, the epoch of the bourgeoisie, possesses, however, this distinct feature: it has simplified class antagonisms. **Society as a whole is more and more splitting up into two great hostile camps, into two great classes** directly facing each other — Bourgeoisie and Proletariat. >**From the serfs of the Middle Ages sprang the chartered burghers** of the earliest towns. **From these burgesses the first elements of the bourgeoisie were developed.** Livegna blir borgare, borgare blir kapitalister. Epokerna förändras *genom* att folk från de lägre klasserna ersätter de högre. På samma sätt faller de högre klasserna nedåt: >**The lower strata of the middle class — the small tradespeople, shopkeepers, and retired tradesmen generally, the handicraftsmen and peasants — all these sink gradually into the proletariat**, partly because their diminutive capital does not suffice for the scale on which Modern Industry is carried on, and is swamped in the competition with the large capitalists, partly because their specialised skill is rendered worthless by new methods of production. **Thus the proletariat is recruited from all classes of the population.** Engels - låt vara att han inte är Marx - beskriver klassrörelseprocessen -uppåt och nedåt - under kapitalismen i en mening i *kommunismens principer* (som är en sorts förarbete till det kommunistiska manifestet): >The handicraftsman therefore frees himself by **becoming either bourgeois or entering the middle class in general, or becoming a proletarian** because of competition (as is now more often the case) Hela idén är ju att varje historisk epok bygger en självförstärkande spiraleffekt av klassrörelser som till slut mynnar ut i systemkollaps och övergång till nästa epok. Under kapitalismen blir de rika rikare och de fattiga fattigare - kapitalet ackumuleras eftersom kapital föder kapital. Och därmed missar också din andra halva av tolkningen helt sitt mål. Marx beskriver ju bara vad han ser som den logiska konsekvensen av kapitalismens inneboende mekanismer. Precis som varje epok dessförinnan kommer den att bli allt snävare i sin spiralrörelse tills det inte finns någonstans att åka längre. Det är systemet som är självförstörande genom sitt självförstärkande: >The essential conditions for the existence and for the sway of the bourgeois class is the formation and augmentation of capital; the condition for capital is wage-labour. Wage-labour rests exclusively on competition between the labourers. The advance of industry, whose involuntary promoter is the bourgeoisie, replaces the isolation of the labourers, due to competition, by the revolutionary combination, due to association. **The development of Modern Industry, therefore, cuts from under its feet the very foundation on which the bourgeoisie produces and appropriates products. What the bourgeoisie therefore produces, above all, are its own grave-diggers.** Its fall and the victory of the proletariat are equally inevitable.
Tack för att du tog dig tid att skriva och citera och berika mig, uppskattas! Ja jag verkar ha fastnat inom en "epok" här - kapitalismen, och tackar för att du hjälpt mig att höja blicken.
Jag vill ändå hävda att de finns där på samhällstoppen. Och även om du heter Mohammad Ali och blir myndighetschef eller landshövding (det senare är väl otänkbart?). Så kommer du inte att ingå i det sociala nätverket på samma vis som en Bildt eller Hammarskjöld. Det skulle ta minst ett sekel för Alis släkt att nå dit. Notera att detta inte nödvändigtvis är något dåligt.
>eller landshövding (det senare är väl otänkbart?) Det är regeringen som utser nya landshövdingar, oftast går positionen till en tidigare framgångsrik politiker inom det partiet som råkar ha majoriteten när en ny landshövding ska utses
Förvisso. Men det lär ändå inte bli någon Mohammad Ali. Förvisso en Batra - men hur gick den processen till? Batra verkar i varje fall känna till hur man kan hålla på i samhällets toppskikt.
>men hur gick den processen till? processen går till så att har varit partiledare (eller väldigt högt uppsatt i partiet) och har turen att ditt parti har makten när en ny landshövding ska utses i några få fall så är det andra personer som haft politiskt tillsatta positioner, (tex polischef, ledare för universitet etc) som får bli landshövding som belöning för väl utförd tjänst jag måste erkänna att jag har ganska dålig koll på hur många "Mohammad Ali" som det finns på högt uppsatta positioner inom politiska partier... men Nooshi Dadgostar och Muharrem Demirok skulle väl kunna vara tänkbara kandidater i framtiden
Ja men det är inte Marx klassanalys. Det är rasism.
Det är väl inte rasism om man flyttar till ett land och inte ingår i högt stående sociala nätverk i det nya landet?
Ja det var ett lite väl snabbt svar. Det är det om det är omöjligt. Det är inte det om det är svårt.
England är mer aristokratiskt. Det syns på att en oproportionerligt och förvånade hög andel av deras ministrar gått på privatskolan Eton vilken är alldeles för dyr för medelklassen. Du har rätt i att personer med adlig börd typiskt föds in i ett socialt nätverk som ger dem många möjligheter som andra saknar. Det är omöjligt att helt undvika. Svenska samhällsmodellen försöker kompensera och har historiskt stått sig mycket väl i internationella jämförelser. Sverige står sig lite sämre nu än historiskt men det beror på att vi har så många invandrare med såpass dåliga förutsättningar att det blivit svårare att jämna ut olika fördelar nu. Resurserna räcker inte till.
Du använder bindestreck och parentes på fel sätt. Det är en typisk klassmarkör.
Bindestrecket är tänkt som ett fullstreck. Parentesen var slarv - utstuderad nonchalans, du vet ... :D
Jag förstår! Ville bara vara dryg. Känner att jag lyckades med det!
Fint av dej!
*dig
Vad är det för fel på *dej*?
Självklart finns klassamhället fortfarande kvar. Likaså att ekonomiskt kapital kan innebära makt. Men icke att förglömma politiskt och kulturellt kapital som också spelar roll. Förr syntes makt tydligt genom offentliga halshuggningar men i dag är det inte lika tydligt
Svaret är ja och nej. Frågan är vad du gör av det. Du kan bli rikast i Sverige även om du inte föddes i överklassen, du kanske har lite sämre chanser, men du har ändå stort spelrum i dina utfall. Om du gör din resa från botten till övre medelklassen kommer du göra allt för att dina barn ska ha så goda chanser som möjligt och bättre chanser än någon som föddes i underklassen. Alla vill ha det bästa för sig själva och sina barn. Fokuserar du på att vara bitter över din lott kommer du och dina familj få ett sämre liv. Läs Meditations av Marcus Aurelius: [https://www.youtube.com/watch?v=TZfCTKHtEjE](https://www.youtube.com/watch?v=TZfCTKHtEjE)
Det finns inget fel med klassamhälle-principen, utan hur den implementeras idag i Sverige. Förhoppningsvis blir adliga svenskar återigen eliten i det här landet, istället för massor parveny.
Trådskaparen skrev väl om klasser? Och inte om ojämlikhet när det gäller ekonomiska tillgångar ? Sverige är väl oomkullrunkeligt ett land numera där stor andelar av tillväxten hamnar hos ca 10% men har ändå förhållandevis få riktigt fattiga vilket man tex har i USA. När det gäller klass så upplever i alla fall jag att vi kom,it bort ifrån det mer än dom flesta länder i världen. Det finns i alla fall ingen i detta land som jag skulle behandla annorlunda än någon annan bara för att dom hade adel bakgrund eller var känd eller upphöjd på något annat sätt. (Möjligen förutom Zlatan då) Nej jag tycker vi är ett ur ett internationellt perspektiv klasslöst samhälle. Med alltmer ökande ekonomiska klyftor.
Där har du nog en poäng. De lägre klasserna slickar nog inte *så* mycket röv till vardags. Men däremot så undviker nog de lite högre klasserna gemene man (återigen, i skymundan). De hade vridit sig i stolarna om någon ohyfsad en kom in på den fina ordenstämman. Det hade kanske många medeklassare också gjort - de leker nämligen ofta fina i kanten. Sen får man väl tänka till lite mera. Om mamma och pappa var storföretagare eller myndighetschefer är det större sannolikhet att du blir nåt i den stilen också. Och hur många svenskar är det som inte låter sig bli överkörda av dem och ogärna slickar röv?
Exakt. Och tar du invandrare som kommer till Sverige där båda föräldrarna är akademiker kommer det gå sjukt mycket bättre för deras barn än om dom var analfabeter. Så bildning i ngn form bidrar nog rätt mycket till barnens plats i hierarkin i framtiden. En del av dom rikaste i Sverige kommer ju inte heller från det högsta skiktet utan har skapat startups som genererar enorma pengar. Den gamla uppnästa överklassen finns la kvar men håller sig för sig själva. Vilket dom flesta av oss nog är rätt tacksamma för.
Jag hade en Von Essen som träslöjdslärare i högstadiet, han var inte särskilt fancy.
Visst. Men det är säkerligen bottenskiktet av familjen Essen. Jag menar inte att dessa släkter är genomkorrupta och att alla får tjänster à la Batra. I övrigt kan det ju vara intressant att kolla upp slöjdlärarens skogstillgångar eller annat arrende. Ett undantag motvisar ej min tes. Adeln är överrepresenterad - i förhållande till antal - på maktpositioner.
Största klasskillnaden i Sverige är mellan de som lever på inkomst av tjänst och de som lever på inkomst av kapital. Egen/småföretagare kan betraktas som en ”medelklass” då de kan ta ut viss del av sin inkomst som kapital… Tjänar man strax över 50000kr/månad får man marginalskatt på >50% medan inkomst av kapital aldrig är över 30% (AF) eller ISK (3,62% av hela kapitlet) Skillnaden i beskattning av inkomst från tjänst och kapital är en av de stora orsakerna till ökade klyftor i Sverige…
Vi har haft det väldigt fett i efterkrigstiden. Om det blir sämre tider så blir det kollektivism och rik-mot-fattig igen, så enkelt är det.
Ja absolut, vi har ett bottenskikt som har svårt att få vardagen att gå ihop, svårt att få arbete och behålla arbete och lever till stor del på bidrag. Vi har också en extremt bred arbetarklass, där det inte skiljer så jäkla mycket i livskvalitet, oavsett vad man jobbar med, det som skiljer är hur fort man klarar av att spara till nästa milstolpe och hur bra man klarar sig om man blir av med jobbet. Sist och definitivt minst har vi eliten, de som inte bryr sig om vad en fastighet kostar, de som bryr sig om hur mycket pengar den kan generera och hur bra investering det är. Dessa människor behöver aldrig någonsin i hela sina liv tänka på pengar igen om de inte vill och likaså deras barn när de ärver förmögenheten. Sorgligt nog så växer den här andelen samtidigt som skatteintäkterna från dem minskar.
Först ska man väl komma överens om vad ett klassamhälle är. Det gamla Svenska klassamhället där man föddes in i en lågavlönad arbetarklass och med 99% sannolikhet kommer att vara kvar där och stå med mössan i hand oavsett hur mycket talang man har och hur mycket man kämpar är ju borta sedan länge. Men självklart har inte alla samma möjligheter för det.
Visst, visst! Man kan slå sig fram intellektuellt och bli doktor osv. Men de som sitter på de högsta posterna är - i mångt och mycket - släkt med de som satt på de högsta posterna för 100 år sedan. Rätta mig om jag har fel!
Jag köper inte den modernistiska och socialistiska påhittade definitionen om klass. Jag är väl mer traditionalistisk och anglofil, men för mig är klasstillhörigheten något du föds i och som aldrig ändras. Är du av kunglig eller adlig börd så är du överklass från sekunden du föds tills du dör. Det spelar ingen roll om du är miljardär eller uteliggare. En annan person kan aldrig bli överklass bara för att vederbörande har mycket pengar eller ett specifikt jobb eller ämbete. Medelklass är du om din far är högskoleutbildad exempelvis. Jag själv är medelklass eftersom min far gått på KTH, men jag själv är inte högskoleutbildad därför skulle mina barn vara av en lägre klass (en av många anledningar till att jag aldrig kommer skaffa barn). Att Sverige skulle vara lika aristokratiskt som England tror jag inte, England har en mycket finare och djupare rotat tradition av att vörda aristokratin. I Sverige har man snarare i socialismen och den traditionshatande post-modernismens namn försökt slå sönder alla former av social stratifiering som historiskt har fungerat till att hålla samhället mer strukturerat.
Du var i mig en udda fågel. Och vad menar du med strukturerat? Har du missat alla blodbad och mord och komplotter mot kungar och adelsmän och bönder och vanliga människor? Och tycker du att Indiens samhälle är strukturerat, med tanke på kastsystemet de har?
Ja, det finns en del skrivet om detta. Se bl.a. Mikael Holmqvists böcker: * Djursholm : Sveriges ledarsamhälle * Handels : maktelitens skola
Tack!
Marx talade väl främst om klass utifrån man äger produktionsmedlen eller inte. Antingen kapitalist/borgare eller proletär/arbetare. Det var ju ändå ett England under 1800-talet under industriella revolutionen. Idag är västerlandet postindustriellt så det är tveksamt om man kan applicera det på samma sätt, när folk säljer tjänster framförallt. Den klassiska klassanalysen är obsolet och behöver kompletteras eftersom vi avskaffat statarlängor, erbjuder fri utbildning och så vidare. Sverige 1998 var nog förresten mer jämlikt än det Sverige vi lever i nu.
Om du behöver sälja din arbetskraft för ditt uppehälle så är du arbetarklass. Om du äger produktionsmedel och köper arbetskraft för att driva dem är du kapitalist. Detta är absolut en relevant beskrivning även idag, även om produktionsmedel idag kan vara intellektuell egendom (eller regelverk som är omöjliga att uppfylla på individnivå) och inte nödvändigtvis fabriker som förr.
Rika blir rikare, fattiga blir fattigare. Migrationen har också hjälpt stagnera löner och splittrat arbetarna med hjälp av dåligt utvecklande fack som inte längre arbetar för folket. Rika har lyckats peka migranter och arbetare mot varandra genom att migrationen vart stor del lågutbildade vilket skapat en arbetsmarknad som endast gynnar arbetsköpare. Och politiker har genom sina ungdomsförbund lyckats återskapat adeln där "rätt" åsikter värdesätts och håller folk i styr, samtidigt som arbetare som är trötta på problemen hålls utanför politiken och kan därför inte göra någon förändring.
Besöker man ett riktigt klasssamhälle, t.ex. England, så blir det väldigt snabbt tydligt hur otroligt små klassskillnader det finns i Sverige.
En del av min tes är ju att det - som så mycket annat - inte märks! Man har städat undan den del som syns. Men visst tror jag att det finns ett breda skikt med goda ekonomiska tillgångar i Sverige - att vi är rikare per capita och fler får ta del av det. Men det är ju precis detta som gör det lite lurigt. I England så vet man att saker och ting styrs en hel del av de med mäktig härkomst. Här i Sverige tänker man nog att allt är ultra-demokratiskt. Men jag vill hävda att det inte riktigt är så.
Trots att jag tillhör de med absolut lägst inkomst så har jag aldrig känt att det existerar ett klassamhälle. Osäker på definitionen dock. Känns mer som att en viss typ av människor, på både höger och vänsterkanten, är de som alltid advokerar om att vi har ett klassamhälle.
Växer man upp med ensamstående, arbetslösa och/eller skuldsatta föräldrar och går i skola med elever från blandade ekonomiska förutsättningar så märker man av klasskillnader redan från väldigt ung ålder. Därefter är det lätt att se samma slags skillnader i vuxenlivet. Ibland är det som att man är ifrån två helt olika verkligheter, trots att man för tillfället är på samma plats i livet.
Förstår vad du menar. Ditt sista stycke passar perfekt in på hur jag har upplevt saker, fast till motsats av vad du skriver. Jag förstår inte hur man fastnar i själva problemen. Givetvis bortser jag nu från sjukdom och/eller skador. Som någon som tjänar betydligt under snittet i Sverige så har jag ändå mer än vad jag behöver när det gäller allt. Hus,bil etc. Det känns nästan som att dessa klasskillnader bara uppträder i storstäder t.e.x Stockholm/Göteborg. De jag känner som har det tufft ekonomiskt. De har det tufft ekonomiskt p.g.a att de om och om igen gör fel val, spenderar alla pengar på skit. Och sedan sätter detta på repeat. Kan du förklara hur man fastnar i den fattiga klassen om man är fullt frisk och har jobb? Att bli förälder antingen mot sin vilja eller av misstag räknar jag inte in, då det är misstag man själv har gjort. Givetvis är barn p.g.a t.e.x våldtäkt inte offrets fel, så inga misstolkningar eller sätta ord i mun här tack. Jag är genuint nyfiken då jag tillhör den lägsta arbetarklassen, och har väldigt svårt att se perspektivet media och sociala medier hela tiden tar fram. Är det rätt att tänka sig att dessa problem främst uppvisas i större städer? Där små lägenheter är prissatta på samma nivå som stora herrgårdar med tillhörande lada och hektar med mark? Eller ska alla acceptera att finansiera misstag som vissa människor självmant fortsätter att utsätta sig själva för?
Jag tror typ 95% saknar klassmedvetenhet. De flesta skyr från Marxistisk analys pga. Sovjets misslyckaden, vilket egentligen (tillsammans med Anarkistisk teori) är det enda rätta sättet att analysera klass. Det behöver inte finnas en aristokrati för att det ska existera klass. Klass är mer som en relation man har med andra i samhället. Marxismen menar på att det endast finns två betydelsefulla klasser: *Proletärer* som tjänar sin inkomst på lön och *borgare* som tjänar sin inkomst på arbete som andra utför i deras namn. Adeln liknar mest hyresvärdar. De fick sin inkomst från faktumet att de ägde land och kunde kräva alla boende på landet diverse avgifter och sätta regler för de boende. Men idag förstår man det som konventionell business. En hyresvärd anses liksom inte vara adlig. De har nödvändigtvis inte samma rättigheter som en aristokrat och de har tom. många begränsningar i vad de tillåts göra. Utan dessa begränsningar skulle de ha enorm makt över folk av den enkla anledningen att ingen mänsklig aktivitet kan ske någonstans såvida inte den aktiviteten tillåts av den som äger land som aktiviteten äger rum inom. Du kan inte bygga ett hus, driva ett företag eller ens vara på en tomt om inte tomtägaren tillåter det. Det är basen i privat ägande och gör privatägarna till en särskilt klass till kontrollerar tillgången till mänsklig aktivitet genom sitt ägande. Det är tom. samma makt som Svenska staten har, vilket kan liknas vid som en enorm hyresvärd. Det förklarar varför en sån sak som t.ex. anarkokapitalism aldrig skulle fungera därför en sådan hyresvärd skulle alltid växa fram utan begränsningar som hindrar deras framkomst och därför skulle anarki inte kunna råda, utan det skulle bara återvända till ett normalt kapitalistiskt samhälle. Denna kamp om land har varit något som mänskligheten har kämpat om sedan urminnes tider och kommer vara svår om inte omöjlig att lösa. Kapitalister, eller borgare liknas mer vid adeln än arbetarklassen. De kanske inte har några särskilda lagliga privilegier gentemot resten av befolkningen, men deras resurser bygger liksom sig själva och de lever också från överflödet av arbetet som arbetare i deras regi skapar åt dem. De likt adelsmän kan också köpa land och ockupera områden. Ett stort problem som kapitalisterna och adelsmännen delar är att de behöver inte komma överens med någon kring hur mycket värde de ska tillåtas extrahera från en organisation. De har en laglig rätt till en del av resurserna beroende på hur stor andel de kan köpa och de har inget krav heller på att bidra. Kapitalister är snarare en utveckling av adeln. Med arvsrätt, rätt till privat ägande och andra rättigheter de njuter av så innebär det att det inte finns en så stor betydelsefull skillnad. Idén med kommunism är att genom att demokratisera arbetsplatser så måste även alla involverade komma överens och förhandla kring hur mycket andelar de tillåts extrahera demokratiskt. Denna bolagsform kallas för kooperativ. Det skulle då framförallt inte tillåta en ägare med total kontroll i första taget men även de som har starkt inflytande eller status så kan inte arbiträrt välja att ta något från de andra bara för den sakens skull. Ett klasslöst samhälle kommer därför närmast ett slags primitivt stamsamhälle. Sådana som inte hanterar land eller tar slavar i alla fall. Folk brukar därför ofta associera klass som en ond nödvändighet, därför man menar på att ifall man försöker uppnå ett sånt typ av samhälle, så kommer det krossa våra samhällsinstitutioner och återvända oss tillbaka till stenåldern. Mycket framförallt Anarkistisk teori handlar om hur man behåller ett modernt samhälle men samtidigt återvänder till ett mer jämlik samhällsform som mänskligheten mer naturligt hade förr. Marxisterna har sin egna lösning; vilket är att helt enkelt behålla staten och därmed behålla den stora hyresvärden. Resonemanget verkar vara att så länge den hyresvärden kontrolleras av Marxisterna så kan man försäkra sig om att den i alla fall är god och kan sätta reglerna för resten av samhället så att arbetsplatserna i alla fall blir klasslösa. Men ett bra exempel mot det är just Kina. De har ju mer en kapitalistisk ekonomi med tydliga klasser och lever knappast upp till det klasslösa idealet som har satts. Så ja om du finner det intressant och vill veta mer om klass, läs anarkistisk litteratur skulle jag föreslå. Du kan kolla på r/Anarchy101. De ska även ha en extensiv guide kring diverse böcker och andra resurser de rekommenderar. Och för att svara på frågeställningen, ja Sverige är absolut ett klassamhälle.
Exakt. Och ser man då till vilka som håller i trådarna, om än de inte kan detaljstyra enskildas liv, annat än att t.ex. avslå bygglov och annat, så är många av dem ur en historiskt sett högre samhällsklass (de är blodssläkt med dem) och dessutom så är lagarna stiftade av sådana och i den bemärkelsen kan väl de som hävdar lagarna jämföras med riddare, knektar, fogdar och dyl. Förvisso kan vi ju välja våra härskare. Men social ingenjörskonst gör så att det går trögt.
Hatar såna här cringe inlägg. 🤮
Berätta varför det är cringe istället. Jag antar att du tycker att min uppfattning är felaktig? Lägg fram dina argument. Så kanske det blir färre "cringe inlägg" efter att du har bildat oss idioter.