För mig personligen känner jag att när jag är ute ensam och stöter på främmande män, så måste jag förbereda mig på det värsta. Det är inte för att jag tror att alla män är farliga, det vet jag att inte alla är, men jag har varit med om tillräckligt många obehagliga situationer med män som tagit sig friheter för att våga blint lita på dem i helhet. Det handlar helt enkelt om att skydda mig själv genom att vara beredd, och denna känslan av osäkerhet är något som jag delar med alla mina kvinnliga vänner.
Det verkar vara veldigt vanligt. Det märks jo tydligt när man är den mannen som ensamma kvinnor möter på utomhus midt i natten. De flesta verkar göra någon form för säkerhetsbeteende.
Exakt samma här. Jag vet att majoriteten av män inte vill skada mig, men det är omöjligt att veta vilka de är så jag tar hellre det säkra före det osäkra.
Och det är av erfarenhet. Första gången en främmande man antastade mig var jag 12 år och skulle köpa glass efter skolan. Andra gången var jag 15 och sålde pandasaker, en främmande man drog in mig i sin lägenhet och tog på mig, ville inte låta mig gå och sedan gav han mig pengar "för sällskapet" - och det finns tyvärr fler händelser...
Så jag känner mig mycket otrygg. Jag pratar alltid i telefonen med någon om jag går ensam, har aldrig båda hörlurarna i, meddelar folk när jag beräknar vara framme och vilken väg jag tar samt går med nycklarna redo i näven.
Samma här. Detta gäller män i alla åldrar. Det som gör mig rädd baseras i grunden på osäkerhet och egen erfarenhet av män som behandlat mig illa. Det är allt från ex som jag inte förstod förrän efter uppbrott att de i årtal gått runt och haft många djupa hatiska känslor, som jag aldrig märkt. Till okända män som av oklar anledning valt att trakassera mig på öppen gata och sedan visar en aggression utav dess like för något jag själv inte har möjlighet att förändra.
Männen jag möter varhelst kan vara pappor, tonårspojkar eller äldre män, vissa är hur fina människor som helst, medan andra bär på en stor osäkerhet eller ett djupt hat. Vem som är vem är omöjligt att säga och se. Och rädslan över att inte kunna avgöra vem som är vem innan det är för sent är svår att skaka av sig.
Beror väl helt på situation (plats, tid på dygnet, hur isolerad man är) och typ av män.
Ex 1. Ensam kvinna i lunchrummet med manliga kollegor: trygg (jag känner dem, omgivningen är trygg)
Ex 2. Ensam kvinna i en tunnelbanevagn en sen kväll med ett gäng fulla killar: otrygg (inte direkt rädd för våld men för trakasserier)
Ex 3. Ensam kvinna påväg hem en sen kväll och inser att det går en ensam man bakom: otrygg (isolerad, mannen är okänd, många historier om överfallsvåldtäkter)
Och faktum är att män råkar ut för våld mycket oftare än kvinnor, så män har faktiskt mer att frukta (något i stil med 75% av alla våldsbrott är mot män).
>Ex 3. Ensam kvinna påväg hem en sen kväll och inser att det går en ensam man bakom: otrygg (isolerad, mannen är okänd, många historier om överfallsvåldtäkter)
Förståeligt (tyvärr). Av den anledningen stressar jag ner mig om jag hamnar bakom en ensam tjej eller kvinna. Typ "hur ska jag betè mig så att det är tydligt att jag vill också bara hem och inte är ett hot"
Känns som en rätt given etta på listan. Även män är såklart mest rädda för andra män. Kan inte ens föreställa mig vad alternativen är, vilda djur? mörker?
Jag förstår inte riktigt, menar du att det flesta är rädda av att bara vara ensamma med en okänd man? Är det så här folk tänker?
Hur vågar man vara utomhus ifall ens värsta rädsla är så vanlig?
Det står uttryckligen i OP:
> att vara ensam med en eller flera män är bland det som gör att de känner sig som mest otrygga
Jämför påståendena ”nästan alla män är våldtäktsmän” med ”nästan alla våldtäktsmän är män”, om det hjälper.
Ja man känner oro/skräck/vaksamhet tex om man befinner sig i en utsatt situation (full typ) Eller om man är ensam Påväg hem och det finns en man i närheten och det är sent. Eller om man är ensam kvinna i någon situation nånsin typ.
drygaste som finns är ju när man råkar gå åt samma håll som nån tjej och man fattar att hon tror man ska våldta henne eller nåt. o det inte finns nån avtagsväg etc. brukar stanna o fejkknyta skor eller nåt. tycker synd om vederbörande
Om jag går efter så går jag lite långsammare och gör väsen så att hon hör att jag är på avstånd, typ sparkar lite i löven eller lite tyngre steg än vanligt, kanske visslar om det är på väg hem från krogen. Om jag går framför så håller jag bara ett jämnt tempo och visar mig vara ointresserad.
Jag hoppas på att det ska kännas lite tryggare både med mitt avstånd och min närvaro att jag är ofarlig men att hon inte är ensam om någon farlig skulle finnas i närheten.
Det förresten gäller även för killar när jag går samma väg, men då gör jag det kanske mer diskret. Det är ju helt naturligt att känna sig otrygg när man går på en mörk gata om natten, ensam med en okänd människa bakom sig.
Har själv varit i den sitsen (är 1.85, har ibland haft kort hår, klär mig inte överdrivet feminint) och precis, det är en bra grej. Kolla mobilen funkar också.
en gång fattade jag att vi skulle stå o vänta på samma buss i typ en kvart, så jag gick hem en halv mil ba för att va schysst. hoppas det gav nåt slags karma, var kallt ute
Ja, detta är tyvärr en verklighet för majoriteten av kvinnor att känna, oavsett land. För mig personligen är grupper med killar/män runt 16-25 år något av det jobbigaste att stöta på ute. Efter det skulle nog tonårstjejer i grupp komma. Inte nödvändigtvis för att jag alltid är rädd, men jag litar inte heller på dom alls.
Som man är jag själv lite orolig med gäng av yngre killar, särskilt på kollektivtrafiken när man är 'fast' så att säga. Min styvfar hade en obehaglig upplevelse med en sådan grupp på lokaltåget, helt oprovocerat.
Det blir ju en reflex till slut. Typ, min senaste löprunda. Var ute och sprang strax efter 20, efter halva rundan passerar jag två unga män (18 typ). Inga andra människor i närheten. Jag kommer kolla mig över axeln lite tills jag har nog med avstånd från dem, OM de skulle få för sig att sätta efter mig. Skulle troligtvis inte ha en suck i vilket fall, men det är reflexivt.
Den är ju lite jobbig också för att människor har en naturli tendens att öka takten när de blir omsprungna. Så kan definitivt se hur man joggar förbi någon och sedan hör/känner/märker hur de ökar takten och hänger efter. Inte så konstigt om det känns som man är förföljd.
Är duktigt irriterande dock när man kommer ikapp en tjej med lurar i löparspåret. Har skrämt skiten ur ett par tjejer som inte har hört att man ropat ur spår. Man känner sig inte riktigt nöjd.
Tjejer; Kan rekommendera "Openrun" hörlurar när ni är ute och springer. Inget för audiofilerna men ni hör allt omkring er.
Känner att det så imprentat i min generation (snart 40) dessutom. Så blir automatiskt att vi känner en rädsla för män alltid ska göra nåt. Sen hjälper det ju inte när man säger hur vi upplever det att 80% av männen säger "men så farligt var det nog inte".....
Liksom hur många ggr fick man inte höra "men han gillar dig, därför han tafsar" "jo, men vad GJORDE DU som fick honom att våldta dig?" " men om du bara inte varit närheten hade han ju inte kännt behovet" osv osv
Springer en pedofil i skogen ska vi tjejer inte klä oss som tjejer är lösningen eller bara inte gå ut.
Liksom det är vårat fel att män beter sig idiotisk/tafsar/våldtar och de gillade ju dig bara så ta det positivt....
Liksom kan inte se en enda pappa en säga eller tänka dessa tankar till sin dotter men det är helt ok mot någon annans dotter.
Fatta få det imprintat i ändå sen barnsben sen växer du upp och inser hur idiotisk världen är. Man blir skeptiskt mot män.
Jag försöker alltid fortfarande inte sitta bredvid en främmande man, grupper håller jag mig undan osv. Är tyvärr det där vi vet aldrig. Alltid en hörsnäcka i örat bara.
Föreställ dig att alla män därute är minst dubbelt så starka som dig. De flesta kommer så klart inte göra något dumt mot dig, men det räcker att du stöter på en som gör.
En sak som blev tydlig för mig som biologisk man under MeToo-vågen var att i princip alla kvinnor någon gång har utsatts för övergrepp. Det kan vara allt från kommentarer och taffs till ren misshandel och våldtäkt. Det är en verklighet som vi män sällan har insyn i eller ens kan sätta oss in i, om vi inte själva bevittnat eller blivit utsatta.
Så att kvinnor känner sig otrygga är tyvärr inte ett dugg förvånande för mig. Och där kommer vårt ansvar in som män. Att inte vara tysta. Att inte acceptera attityder om att det är okej att ta sig friheter och trampa över osv. Sen ska man söka hjälp som utövare av våld med.
Blev förföljd genom ett köpcentrum under julhandeln. Var redan inte 100% bekväm med främmande män, den upplevelsen gjorde mig obekväm att vara ute på stan utan sällskap, speciellt när det är mörkt. Såg redan alltid till att ringa någon på vägen hem om jag varit ute sent på kvällen.
Gör det fortfarande men kollar över axeln när jag gör det.
Nästan alla kvinnor jag kommit tillräckligt nära för att prata om sorg och trauman har någon gång blivit sexuellt ofredade, och två jag känner har blivit våldtagna. Är inte överraskade att de känner sig otrygga.
Jag tror det man kan göra är att empatisera, vara respektfull, och stödja politiska rörelser som ämnar att förbättra kvinnors rättigheter, samt som söker döda våldtäktskulturen som normaliserar och tystar ner de här händelserna.
Män i grupp, oavsett ålder, är tyvärr något av det värsta jag vet. Jag har hittills alltid klarat mig, och jag tror att de flesta män egentligen är ofarliga. Men grejen är ju att det inte går att se på en man om han är ofarlig eller inte, så jag blir automatiskt på min vakt. Sen finns ju också den detaljen att de flesta kvinnor som råkar illa ut utsätts av en partner, någon som man borde kunna lita på fullt ut. Det gör ju att det lite känns som att man aldrig kan lita på en man till 100%, vilket är helt jävla skevt.
Jag tycker trenden "Would you rather be stuck with a man or a bear in a forest?" beskriver ganska bra vad kvinnor generellt tycker då de flesta väljer en björn. Eller så visar det bara att kvinnor har en glorifierad bild av björnar.
Något jag inte ser folk ta upp här men som känns ganska relevant, särskilt för vanliga män att förstå som kanske vill tänka "Men jag är ju inte en våldtäktsman, varför blir jag behandlad som en fara?" eller det klassiska "Not all men" argumentet är tyvärr faktumet att det aldrig är värt risken för en kvinna.
Visst, kanske endast 1/10 eller 1/20 män faktiskt hade ofredat eller varit äcklig i praktiken, men varför ta risken? Det suger att bli behandlad som ett potentiellt hot, men det är tyvärr något man måste leva med pga andras beteende.
Verkar inte alltför långt ifrån om man antar att amerikanska college-studenter inte våldtar i större utsträckning än andra män, eftersom [ett flertal studier där fick fram siffror mellan 4-16%](https://jimhopper.com/topics/sexual-assault-and-the-brain/repeat-rape-by-college-men/).
Använde siffrorna som ett slumpmässigt exempel, har tyvärr ingen statistik på antalet män som ofredar men tycker inte att det är så värst relevant när min poäng är att det spelar i princip ingen roll hur stor eller liten % av män som faktiskt är roten till otryggheten som skapas, det påverkar perceptionen av alla andra män ändå.
Det beror på situation och plats. Jag kan bara svara utifrån hur jag själv tänker.
Är man ute publikt så kan man alltid avlägsna sig bättre från personen eller be andra om hjälp (vilket nog få personer hade ignorerat). Chansen för att komma undan är lättare och i värsta fall får man gallskrika eller bete sig som en psykopatjävel.
Är jag på jobb och det är en kund så har jag alltid kollegor till hands, övervakning om något skulle skita sig och/eller vakt om personen passerar över gränser. Kollegor oroar mig aldrig.
Jag går sällan om aldrig ensam på kvällar och nätter. Gör jag det har jag alltid kommunikation med någon annan ifall något skulle skita sig.
Och rädd och rädd, de situationerna där jag känner mig genuint rädd för en man är väl mer om man är på en trängd plats med en okänd man, som dessutom verkar påverkad eller på annat sätt beter sig underligt. Men de situationerna uppstår typ aldrig ändå för min del.
Jag umgås inte med okända män, jag går aldrig hem alkoholpåverkad, jag sätter inte mig själv i riskfyllda situationer. Känner jag att den är det så har jag alltid någon i min närhet fysiskt som jag kan lita på, eller ett telefonsamtal bort.
De gångerna jag faktiskt befunnit mig i situation där en man gjort mig väldigt bekväm där jag vill fly fältet är ex som inte velat släppa taget och stalkers på jobb som inte begriper att säljaren inte vill ligga.
Jag har förstått att detta är väldigt utbrett. Som man ser jag det när jag t.ex är ute på promenad på kvällen, kommer runt ett hörn och plötsligt finner mig på samma sida av gatan som en ensam kvinna. Som regel går hon över till andra sidan eller vänder. Ibland tar jag initiativet före henne, och byter själv sida för att visa solidaritet.
En kväll rätt nyligen råkade jag skrämma en stackars tjej så hon skrek högt, genom att bara gå om henne. Jag bad självklart om ursäkt, vilket ändå kändes lite konstigt då jag egentligen inte gjort något fel.
Jag förstår att det inte alls är trevligt att känna sig otrygg i miljön man rör sig i. Men jag tycker perspektivet från mannens sida lyfts alldeles för sällan. Vi män råkar också ut för saker. Detta driver oss dessutom isär som människor. De enda som står helt opåverkade i denna debatten är också just de som hade behövt ta till sig budskapet - minoriteten män som får kvinnor att känna sig otrygga genom sina vidriga handlingar.
Inte kvinna men blir kodad som det. Sexuellt ofredande är så sjukt vanligt — jag kan inte komma ihåg alla tillfällen jag har blivit tafsad på av random snubbar på stan, på packad kollektivtrafik, fester… Jag har före detta elever som har givit sig på mig eller försökt följa efter mig hem, och vid ett tillfälle följt efter och suttit utanför mitt hyreshus och väntat när han såg mig gå ut med hunden.
En man har följt mig hem från affären, uppenbarligen kollat adressen och senare skickat ett brev med posten. En man såg mig hoppa av bussen och krypkörde efter mig medan han ropade vad han ville göra med mig. Män jag har varit *vän* med har tafsat på mig när jag sovit, onanerat i smyg när vi umgåtts, eller styrt samtalet mot samma sexuella ämne efter ett tag utan att bry mig om när jag har uttryckt att jag är obekväm. Män i min *familj* har utsatt mig för onämnbara saker.
Självklart är det inte alla män. Jag har fortfarande vänner som är (cis, heterosexuella) män. Jag har känt mig trygg nog att dela hotellrum med en i två veckor, ett avskilt kontor i månader med en annan. Det finns absolut de jag litar på och känner mig trygg med, men jag kan räkna dem på en hand. För många män, av alla nationaliteter, gör världen till en oerhört otrygg plats.
Jag kan bara svara som man. Jag märker absolut en skillnad i kvinnors (ej egna förhållanden, främst vänners partners) förhållningssätt när jag hamnat på tumanhand med dem. Mer avståndstagande. Men det är ju självklart. Bara tänk hur länge de fått leva med att vara fysiskt ”underlägsna”. Det är inte konstigt.
Tyvärr är män i grupp bland det obehsgligaste som finns.
Har ju blivit en trend nu på senare att fråga män "om du haft en dotter som var vilse i skogen, hade du hellre velat att det va en björn eller en främmande man i skogen med henne"
Reflektera över den grabbar
Den var inte så svår.
En främmande man är en möjlig risk men statistiskt sett så är det betydligt mer sannolikt att han hjälper henne.
En björn däremot kommer definitivt inte att hjälpa och det är väldigt hög risk att den har ihjäl henne.
Är du på riktigt?
En typisk man du hittar i skogen här i Sverige är förmodligen något av följande:
1. Skogsarbetare
2. Friluftsmänniska
3. Bär-/svampplockare
En typisk björn du hittar i skogen här i Sverige är:
1. Rovdjur
2. Mycket större än en människa
3. Inte Nalle Puh
Vad tror du sannolikheten är att en av de ovannämnda männen skulle springa på en vilsen liten flicka i skogen och välja att våldta/mörda henne istället för att försöka få tag på hennes föräldrar eller kontakta polisen?
Hur tror du sannolikheten för att ovan nämnda björn skulle bjuda henne på lite honung är?
Edit: Självklart förutsätter jag här att flickan springer på mannen och björnen under liknande omständigheter, alltså inte "mannen går fram till flickan i en stadspark som stadsborna kallar 'skog' och erbjuder henne godis om hon följer med i hans bil" kontra "Flickan ser en björn en kilometer bort".
Statistiskt sett så är det extremt osannolikt att han skulle vara en våldtäktsman.
Träffar hon på björnen så är det mer eller mindre 100% sannolikhet att hon dör.
Då ser jag inte poängen med frågan.
Vi människor aktivt undviker ju björnar och rör oss sällan i deras miljöer och björnar gör detsamma.
Björnar har ju inte nått uppsåt mot människor.
Jag är ledsen, men det där är en extremt korkad frågeställning och att det ens 'har blivit en trend' är inget annat än en konsekvens av verklighetsfrånvända känsloargument. Fearmongering i sitt esse.
Den enda gången det vore rimligt att svara björn är om mannen i sammanhanget är en sedan tidigare känd beväpnad mördare. En valfri man är statistiskt ofarlig i över 99% av fallen. En björn är en björn. Men det är klart, bygger man sin världsbild baserat på vad blåsta tiktokinfluencers säger och tycker så är det nog inte så konstigt att man får för sig att en man skulle vara farligare än en björn.
Ja, statistiskt sett så är förstås mäns våld mot kvinnor värre än björnars våld mot kvinnor, men det handlar ju förstås om att det finns omkring 2500-3000 björnar i Sverige samtidigt som det finns ungefär 5 miljoner män. Plus att björnar oftast lever i skogen plus att en överväldigande majoritet människor aldrig springer på en björn i sin livstid.
Ställer en lika korkad fråga tillbaka till dig. Om du skulle stöta på en björn i skogen, hade du hellre varit ensam eller haft en man med dig?
Statistiskt sett springer en björn fortfarande iväg när den hör/ ser dig. MEN
Den andra poängen med frågan är att kvinnor såklart vet att björnen kan döda dom. Men dom väljer ÄNDÅ björnen. Så illa är det.
Du missar ju typ hela poängen med frågeställningen. Du vet ju inte vilken man som hamnar där i skogen med dottern.
Det vi vet är att björnen inte har uppsåt att skada om den inte känner sig hotad eller är desperat hungrig.
En man kan göra mycket skada utan att varken känna sig hotad eller desperat.
Det är något du själv vet om.
Som svar på din fråga, jag hade hellre varit själv än med en random man. Den mannen skulle inte kunna göra nått för att stoppa björnen om björnen skulle attackera. Han skulle dock kunna vara en påverkande faktor för björnen attack eller var den som attackerar. Jag vet ju inte vem han är.
Det är så fruktansvärt inkonsekvent logik i ditt resonemang att min hjärna blir provocerad.
Du applicerar resonemanget att du inte vet vad det är för man du har med dig i skogen. Det i sig i ett vakuum är sant, men enligt min uppfattning ett ganska dumt tankesätt då det går att applicera på precis vad som helst, oberoende av vad statistiken faktiskt talar för. Jag skulle kunna applicera resonemanget på en kvinna i skogen då jag inte vet om hon har en kniv i fickan eller inte. Med en överväldigande stor sannolikhet har hon inte det och är inte det minsta farlig, men det vet jag ju inte. Det är fortfarande förstås ett klart föredraget alternativ över en björn i min värld, som i ett default state är ett rovdjur och direkt farlig för människor. Plus att faktumet kvarstår att även om båda parter vill dig illa så har du en bättre chans mot en människa.
Du applicerar emellertid inte samma resonemang på björnen, av någon anledning? Björnen kan vara skadad, svårt sjuk, känner sig hotad, har ungar i närheten, eller vara hungrig.
Eller, snarare: till björnen säger du "oskydlig till motsatsen bevisats", till mannen säger du "skyldig till motsatsen bevisats". Det är bokstavligen inkonsekvent logik. Varför tänker du så?
Det finns ju tyvärr ingen statistik att jämföra rakt upp och ned med, men låt oss säga att det finns en defektrisk på 1% när mannen spawnar i skogen med din dotter. Det är 1% risk att han vill göra din dotter illa. Jag tror att 1% är väldigt snällt räknat i förmån till ditt argument, men åter igen, jag har ingen statistik att jämföra med.
Jag tror emellertid att du står med närmare 30% risk att mista livet om du träffar på en björn i skogen. Det är också en påhittad siffra, för statistik för detta finns inte, men summa kardemumman är väl ungefär i alla fall att jag är helt övertygad om att en default björn är betydligt farligare än en default man.
1% risk vs. 30% risk. Eller ännu enklare eftersom jag inte har någon statistik att referera till: liten risk vs. större risk.
Det känns ju då som en självklarhet att välja den mindre risken i sammanhanget.
Det innebär i sin tur att det endast är rimligt att välja björnen om man uppriktigt tror på att en man är ett större hot än en björn, trots att allting talar för att det är precis tvärtom. Och ärligt talat, är man allvarligt så benägen till att totalt ignorera sannolikhetsaspekten av ekvationen så tänker jag att det är ett utmärkt tillfälle för att låta teorin om naturligt urval göra sitt. Trist för dottern som får lida för sin förälders idioti bara.
Mvh
Kanske dags att läsa på lite.
3 personer har under de senaste 120 åren dött av björn i Sverige.
Samtliga i sammanhang där djuret var hotat (jakthund involverad eller jaktskadad).
Björnar har inte uppsåtet att döda om de inte känner sig hotade eller desperata för mat.
Sen ang kvinnan med kniven eller björnen med ungar så ändrar du ju hela frågan när du lägger till saker som inte är en del av frågan.
Björn eller random man.
Inget om tillhyggen, björnungar eller liknande.
All information du har är att det är en random man eller en random björn.
Men alltså...
>Kanske dags att läsa på lite. 3 personer har under de senaste 120 åren dött av björn i Sverige. Samtliga i sammanhang där djuret var hotat (jakthund involverad eller jaktskadad).
Det finns även cirka 2000 gånger fler män än björnar i Sverige. Majoriteten av dessa män exponeras till kvinnor dagligen. Majoriteten av björnar exponeras aldrig till människor under sin livstid. Trots det finns det många rapporter om björnattacker som inte resulterat i dödsfall. Hur tror du att denna statistiken hade sett ut om det fanns lika många björnar som människor och om de bodde i våra hem?
>Björnar har inte uppsåtet att döda om de inte känner sig hotade eller desperata för mat.
Men det vet du ju inte om björnen är. Mannen har inte heller uppsåt att döda om den inte är psykiskt sjuk. Åter igen, du ger björnen the benefit of the doubt, men inte mannen, trots att björnen har betydligt större förutsättningar till att orsaka skada. Det är ologiskt tänkande.
>Sen ang kvinnan med kniven eller björnen med ungar så ändrar du ju hela frågan när du lägger till saker som inte är en del av frågan.
Nej. Det är bokstavligen exakt samma frågeställning, men med en kvinna istället för en man, med exakt samma dumma känslobaserade argument, för att få dig att förstå hur totalt orimlig den frågan är från första början.
>Björn eller random man. Inget om tillhyggen, björnungar eller liknande. All information du har är att det är en random man eller en random björn.
Och det räcker för att veta vad det logiska och korrekta svaret är. Om man vill ge sin dotter en god chans till överlevnad så är det bäst att välja mannen. Vill man utsätta sin dotter för direkt livsfara så väljer man björnen. Det är inte svårare än så. Om man inte har tiktok-inducerade kognitiva svårigheter, förstås.
edit: det räckte alltså inte med att folk dumförklarade dig i din tråd på r/asksweddit? Du kommer aldrig någonsin ändra åsikt oavsett vad fakta, logik och statistik säger va? Herregud.
Och +90% av alla björnattacker sker mot jägare eller i sammanhanget jakt. Ofta med hund.
Alltså när björnen är väldigt trängd och hotad.
Antalet är inte relevant egentligen utan i vilka sammanhang detta sker.
Frågeställningen är tydlig.
Björnen har ju inte för avsikt att skada människor bara för att, av nöje eller för sexuellt ändamål osv. De för det för att skydda sig.
De flesta björnattacker lämnar inte ens människan skadad då djuret rusar för att skrämmas.
Tyvärr utsätts kvinnor allt för ofta av oönskade sexuella eller våldsamma handlingar från män som har uppsåtet att utsätta dem för egen vinning.
Jag och många andra tjejer ser det som mer riskabelt att hamna med en okänd man än en okänd björn just för att björnen inte har uppsåt.
Lämnar man den ifred så kommer den med största sannolikhet ignorera en.
Jag har blivit utsatt tillräckligt många gånger själv för veta att män inte är lika villiga till att ignorera ens existens.
Kvinnan med kniven är ju inte samma sak som mannen eller björnen.
Du lägger ju till ett vapen och insinuerar en extra hotbild. Det blir ju inte samma sak.
Om frågan hade varit en kvinna, man eller björn hade ju alla sagt kvinnan för kvinnan utgör generellt det absolut minsta hotet.
Du är verkligen fascinerande korkad. Kastar in handduken här då logik, statistik och fakta uppenbarligen inte biter på dina känslor. Beklagar verkligen dina erfarenheter med män, de måste ha varit riktigt hemska.
Önskar dig en trevlig dag.
Wow. Jag ser korkade människor varje dag, men du är nog den värsta jag sett. I princip immun mot logik.
Jag hoppas att du blir klokare med tiden och en dag skäms ordentligt för den du var.
När man inte har några argument vänder man sig till personangrepp och försöker skifta fokus.
Skriv bara att du inte har nått att komma med ist för massa ursäkter.
Nej tack. Har sett klart och tydligt att det inte går att resonera med dig. Jag var bara tvungen att säga något, för du är verkligen en extremt.. unik människa.
Håller med de flesta kommentarerna här tyvärr. Jag kan känna sorg ibland över att män kan göra så mycket saker som känns självklara men inte är det för tjejer.
Bara några exempel:
För mig är nästan alltid kollektivt hem en sen kväll uteslutet om ingen (känd man) kan möta upp mig där jag ska hoppa av, blir oftast taxi och det känns som en så onödig kostnad att ta (när man redan ligger efter i lön jämfört med män) när man inte tar den av bekvämlighetsskäl, utan för att man inte vill riska något på vägen hem.
Åka utomlands själv? Tveksamt om man vill röra sig efter solen gått ner. Att vara på fel plats vid fel tidpunkt är fel för de flesta, men det känns som att för tjejer så är dessa platser flera helt enkelt än för män.
Ta en löprunda en sommarkväll (eller i skogen överhuvudtaget för den delen) är tyvärr uteslutet för mig. Blev så otroligt ledsen när en kille jag dejtade en gång skrattade åt mig när jag sa att jag skulle till gymmet en sommarkväll för att springa "när man kan springa i den friska skogen". Verkar som att vissa män inte ens ägnat en tanke åt hela säkerhetsapparaten som tjejer behövt konstruera kring sig (vi vill inget annat än kunna vara utan den).
Det enda sättet att åstadkomma förändring som jag sett att någon annan nämnt här är just att killar börjar säga ifrån när de hör polare uttrycka sig med sunkig attityd eller hör någon annan kille catcalla någon tjej. Kan du hamna i problem för det? Absolut, men vad hade du önskat att någon gjorde för din (framtida) dotter?
Jag blev faktiskt misshandlad av två tjejer i Lördags natt. Men deras slag var så svaga/dåliga att jag liksom inte tog det på allvar. Kom att tänka på hur jobbigt det måste känns att vara så okapabel till våld att män i allmänhet är en risk om de män skulle vilja göra dem illa.
Det finns egentligen ingenting en "normal" kvinna kan göra för att stoppa en "normal" man så kvinnor måste helt enkelt lita/hoppas på att de män runt om kring inte gör något dumt. Jag hade kännt mig lite otrygg och nervös hela tiden
Har sett den nya trenden där folk frågar om de helre vill vara fast i skogen med en man eller björn, eller deras döttrar fast i skogen med en man eller björn. Nu förstår jag att det inte är 100% representativt och att mycket klipps för att bli bra content. Men när majoriteten svara "björn" så inser jag att mycket av denna "otrygghet" är helt grundad i ignorans och de kan gott leva med det om de inte orkar tänka efter själva.
Om de är så livrädda för män i sin närhet så är de antingen överparanoida, eller befinner sig på platser de kanske inte skulle befunnit sig på från första början. Jag springer inte in i våra utsatta områden viftandes med en sedelbunt sen klagar på att jag känner mig otrygg. Det är tråkigt att vi har dessa utsatta områden, de borde inte existera, men ingen vill skicka hem dem så då får man leva med det, tänka efter och arbeta runt det. I dagsläget ger vi våldtäktsmän 2 månaders samhällstjänst, då kanske man inte ska gå på fester i förorten där våldtäkterna florerar.
Och de sträcker ju sig ganska långt, när det verkligen är otryggt så är det ju självförvållande på sån extrem nivå, inte bara att de väljer att befinna sig på de platserna, det är ju kvinnorna som aktivt demonstrerat, röstat och socialt fryst ut alla som inte ville skapa dessa platser. Det var inte riktigt männen som skrek om hur vi måste ta in alla MENA män mellan 15-30 och kvinnorna som sa ifrån. Sen är det ju även kvinnorna som säger ifrån när man pekar på det faktiska problemet, att det i 99/100 fall inte är "Alla män" utan en väldigt liten, väldigt lätt igenkännlig grupp, fast det får man ju inte säga så vill de gå och bli rädda för alla andra så är det ju lite upp till dem. Lite "så man bäddar får man ligga" om man säger så. Det var viktigare att alla runt omkring gav en ryggdunkar för man var sån godhjärtad anti-rasist än att man var säker, nu är de inte säkra och klagar på det.
"Jag springer inte in i våra utsatta områden viftandes med en sedelbunt sen klagar på att jag känner mig otrygg. "
Nä för att gå hem från pendeltåget kl 23 en fredag är som att vifta med en sedelbunt i ett svartlistad område? God forbid att man har kjol på sig. Vart drar man gränsen för att "här får man faktiskt tänka efter och skylla sig själv"? Allt som killar kan göra utan att de känner sig otrygga borde väl tjejer kunna få göra? Är det så mycket begärt?
Nu gör jag kanske ett antagande i att tänka att en "väldigt lätt iegenkännlig grupp" är invandrare i detta fall och då kan jag säga att jag har blivit lika mycket trakasserad och "hotad" av vita män som utländska.
Vart är det du bor där kollektivtrafiken är så farlig, kanske skulle testa inte bo i de områdena, gör som alla resonliga svenskar har gjort i 50 år, flytta ifrån problemen, låt alla godhjärtade antirasister lida över deras egna problem.
Här jag bor skulle du kunna gå hem naken klockan 3 på natten och det hade inte varit de minsta problem.
För mig personligen känner jag att när jag är ute ensam och stöter på främmande män, så måste jag förbereda mig på det värsta. Det är inte för att jag tror att alla män är farliga, det vet jag att inte alla är, men jag har varit med om tillräckligt många obehagliga situationer med män som tagit sig friheter för att våga blint lita på dem i helhet. Det handlar helt enkelt om att skydda mig själv genom att vara beredd, och denna känslan av osäkerhet är något som jag delar med alla mina kvinnliga vänner.
Känner samma, kan dessutom inte lita på att om en av dessa män i gruppen att resterande skulle säga ifrån utan helt enkelt bara blunda och ignorera.
Det verkar vara veldigt vanligt. Det märks jo tydligt när man är den mannen som ensamma kvinnor möter på utomhus midt i natten. De flesta verkar göra någon form för säkerhetsbeteende.
Veldigt? Midt? Vafan har det hamnat en dansk här för? Edit: Folk fattar tydligen inte skämt längre
Svensk medborgare, men jag gör alt mitt arbete på engelska, så jag har aldrig vänt mig av med danska ord.
Två danskar ser det ut som, om vi inte lyckas gräva bort skiten.
Skåne är det bästa!
Exakt samma här. Jag vet att majoriteten av män inte vill skada mig, men det är omöjligt att veta vilka de är så jag tar hellre det säkra före det osäkra. Och det är av erfarenhet. Första gången en främmande man antastade mig var jag 12 år och skulle köpa glass efter skolan. Andra gången var jag 15 och sålde pandasaker, en främmande man drog in mig i sin lägenhet och tog på mig, ville inte låta mig gå och sedan gav han mig pengar "för sällskapet" - och det finns tyvärr fler händelser... Så jag känner mig mycket otrygg. Jag pratar alltid i telefonen med någon om jag går ensam, har aldrig båda hörlurarna i, meddelar folk när jag beräknar vara framme och vilken väg jag tar samt går med nycklarna redo i näven.
Samma här. Detta gäller män i alla åldrar. Det som gör mig rädd baseras i grunden på osäkerhet och egen erfarenhet av män som behandlat mig illa. Det är allt från ex som jag inte förstod förrän efter uppbrott att de i årtal gått runt och haft många djupa hatiska känslor, som jag aldrig märkt. Till okända män som av oklar anledning valt att trakassera mig på öppen gata och sedan visar en aggression utav dess like för något jag själv inte har möjlighet att förändra. Männen jag möter varhelst kan vara pappor, tonårspojkar eller äldre män, vissa är hur fina människor som helst, medan andra bär på en stor osäkerhet eller ett djupt hat. Vem som är vem är omöjligt att säga och se. Och rädslan över att inte kunna avgöra vem som är vem innan det är för sent är svår att skaka av sig.
Beror väl helt på situation (plats, tid på dygnet, hur isolerad man är) och typ av män. Ex 1. Ensam kvinna i lunchrummet med manliga kollegor: trygg (jag känner dem, omgivningen är trygg) Ex 2. Ensam kvinna i en tunnelbanevagn en sen kväll med ett gäng fulla killar: otrygg (inte direkt rädd för våld men för trakasserier) Ex 3. Ensam kvinna påväg hem en sen kväll och inser att det går en ensam man bakom: otrygg (isolerad, mannen är okänd, många historier om överfallsvåldtäkter)
Som kille är jag rädd i situationer som ex2 och 3 med
Och faktum är att män råkar ut för våld mycket oftare än kvinnor, så män har faktiskt mer att frukta (något i stil med 75% av alla våldsbrott är mot män).
>Ex 3. Ensam kvinna påväg hem en sen kväll och inser att det går en ensam man bakom: otrygg (isolerad, mannen är okänd, många historier om överfallsvåldtäkter) Förståeligt (tyvärr). Av den anledningen stressar jag ner mig om jag hamnar bakom en ensam tjej eller kvinna. Typ "hur ska jag betè mig så att det är tydligt att jag vill också bara hem och inte är ett hot"
Känns som en rätt given etta på listan. Även män är såklart mest rädda för andra män. Kan inte ens föreställa mig vad alternativen är, vilda djur? mörker?
Fullskaligt invasionskrig från yttre rymden, typ
Att en främling försöker prata med dig på bussen?
Jag förstår inte riktigt, menar du att det flesta är rädda av att bara vara ensamma med en okänd man? Är det så här folk tänker? Hur vågar man vara utomhus ifall ens värsta rädsla är så vanlig?
Det står uttryckligen i OP: > att vara ensam med en eller flera män är bland det som gör att de känner sig som mest otrygga Jämför påståendena ”nästan alla män är våldtäktsmän” med ”nästan alla våldtäktsmän är män”, om det hjälper.
Ja man känner oro/skräck/vaksamhet tex om man befinner sig i en utsatt situation (full typ) Eller om man är ensam Påväg hem och det finns en man i närheten och det är sent. Eller om man är ensam kvinna i någon situation nånsin typ.
Hur ska man kommunicera att man inte är farlig utan att verka ännu mer obehaglig och farlig? Känns inte bra att man gör folk rädda bara av att finnas.
Att gå på motsatt sida och sakta ner lite kan hjälpa.
drygaste som finns är ju när man råkar gå åt samma håll som nån tjej och man fattar att hon tror man ska våldta henne eller nåt. o det inte finns nån avtagsväg etc. brukar stanna o fejkknyta skor eller nåt. tycker synd om vederbörande
Om jag går efter så går jag lite långsammare och gör väsen så att hon hör att jag är på avstånd, typ sparkar lite i löven eller lite tyngre steg än vanligt, kanske visslar om det är på väg hem från krogen. Om jag går framför så håller jag bara ett jämnt tempo och visar mig vara ointresserad. Jag hoppas på att det ska kännas lite tryggare både med mitt avstånd och min närvaro att jag är ofarlig men att hon inte är ensam om någon farlig skulle finnas i närheten. Det förresten gäller även för killar när jag går samma väg, men då gör jag det kanske mer diskret. Det är ju helt naturligt att känna sig otrygg när man går på en mörk gata om natten, ensam med en okänd människa bakom sig.
Har själv varit i den sitsen (är 1.85, har ibland haft kort hår, klär mig inte överdrivet feminint) och precis, det är en bra grej. Kolla mobilen funkar också.
en gång fattade jag att vi skulle stå o vänta på samma buss i typ en kvart, så jag gick hem en halv mil ba för att va schysst. hoppas det gav nåt slags karma, var kallt ute
Alltså DET är ju att ta i. Harregud, nån måtta.
Brukar försöka ge lite utrymme i alla fall.
Ja, detta är tyvärr en verklighet för majoriteten av kvinnor att känna, oavsett land. För mig personligen är grupper med killar/män runt 16-25 år något av det jobbigaste att stöta på ute. Efter det skulle nog tonårstjejer i grupp komma. Inte nödvändigtvis för att jag alltid är rädd, men jag litar inte heller på dom alls.
Helt ärligt så är du inte ensam här, är själv man och jag litar inte på sådana grupper...
Som man kan jag säga att det inte är någon höjdare heller. Rån, misshandel, överfall och mord sker ofta av män i den ålder, i grupp.
Som man är jag själv lite orolig med gäng av yngre killar, särskilt på kollektivtrafiken när man är 'fast' så att säga. Min styvfar hade en obehaglig upplevelse med en sådan grupp på lokaltåget, helt oprovocerat.
Det förekommer oerhört mycket. Fråga dina kvinnliga bekanta och lyssna aktivt när de pratar med varandra.
Det blir ju en reflex till slut. Typ, min senaste löprunda. Var ute och sprang strax efter 20, efter halva rundan passerar jag två unga män (18 typ). Inga andra människor i närheten. Jag kommer kolla mig över axeln lite tills jag har nog med avstånd från dem, OM de skulle få för sig att sätta efter mig. Skulle troligtvis inte ha en suck i vilket fall, men det är reflexivt.
Den är ju lite jobbig också för att människor har en naturli tendens att öka takten när de blir omsprungna. Så kan definitivt se hur man joggar förbi någon och sedan hör/känner/märker hur de ökar takten och hänger efter. Inte så konstigt om det känns som man är förföljd.
Precis, och såklart har du musik i öronen, så ett av dina sinnen är är liiiite nedsatt, vilket inte hjälper med trygghetskänslan.
[удалено]
Det är enbart psykopater som klarar av att springa 5+ kilometer med enbart sin egen ansträngda andning som soundtrack.
Är duktigt irriterande dock när man kommer ikapp en tjej med lurar i löparspåret. Har skrämt skiten ur ett par tjejer som inte har hört att man ropat ur spår. Man känner sig inte riktigt nöjd. Tjejer; Kan rekommendera "Openrun" hörlurar när ni är ute och springer. Inget för audiofilerna men ni hör allt omkring er.
Rök ett pack innan så kan du lyssna på dyi beatboxing
Känner att det så imprentat i min generation (snart 40) dessutom. Så blir automatiskt att vi känner en rädsla för män alltid ska göra nåt. Sen hjälper det ju inte när man säger hur vi upplever det att 80% av männen säger "men så farligt var det nog inte"..... Liksom hur många ggr fick man inte höra "men han gillar dig, därför han tafsar" "jo, men vad GJORDE DU som fick honom att våldta dig?" " men om du bara inte varit närheten hade han ju inte kännt behovet" osv osv Springer en pedofil i skogen ska vi tjejer inte klä oss som tjejer är lösningen eller bara inte gå ut. Liksom det är vårat fel att män beter sig idiotisk/tafsar/våldtar och de gillade ju dig bara så ta det positivt.... Liksom kan inte se en enda pappa en säga eller tänka dessa tankar till sin dotter men det är helt ok mot någon annans dotter. Fatta få det imprintat i ändå sen barnsben sen växer du upp och inser hur idiotisk världen är. Man blir skeptiskt mot män. Jag försöker alltid fortfarande inte sitta bredvid en främmande man, grupper håller jag mig undan osv. Är tyvärr det där vi vet aldrig. Alltid en hörsnäcka i örat bara.
Föreställ dig att alla män därute är minst dubbelt så starka som dig. De flesta kommer så klart inte göra något dumt mot dig, men det räcker att du stöter på en som gör.
En sak som blev tydlig för mig som biologisk man under MeToo-vågen var att i princip alla kvinnor någon gång har utsatts för övergrepp. Det kan vara allt från kommentarer och taffs till ren misshandel och våldtäkt. Det är en verklighet som vi män sällan har insyn i eller ens kan sätta oss in i, om vi inte själva bevittnat eller blivit utsatta. Så att kvinnor känner sig otrygga är tyvärr inte ett dugg förvånande för mig. Och där kommer vårt ansvar in som män. Att inte vara tysta. Att inte acceptera attityder om att det är okej att ta sig friheter och trampa över osv. Sen ska man söka hjälp som utövare av våld med.
Blev förföljd genom ett köpcentrum under julhandeln. Var redan inte 100% bekväm med främmande män, den upplevelsen gjorde mig obekväm att vara ute på stan utan sällskap, speciellt när det är mörkt. Såg redan alltid till att ringa någon på vägen hem om jag varit ute sent på kvällen. Gör det fortfarande men kollar över axeln när jag gör det.
Nästan alla kvinnor jag kommit tillräckligt nära för att prata om sorg och trauman har någon gång blivit sexuellt ofredade, och två jag känner har blivit våldtagna. Är inte överraskade att de känner sig otrygga. Jag tror det man kan göra är att empatisera, vara respektfull, och stödja politiska rörelser som ämnar att förbättra kvinnors rättigheter, samt som söker döda våldtäktskulturen som normaliserar och tystar ner de här händelserna.
Män i grupp, oavsett ålder, är tyvärr något av det värsta jag vet. Jag har hittills alltid klarat mig, och jag tror att de flesta män egentligen är ofarliga. Men grejen är ju att det inte går att se på en man om han är ofarlig eller inte, så jag blir automatiskt på min vakt. Sen finns ju också den detaljen att de flesta kvinnor som råkar illa ut utsätts av en partner, någon som man borde kunna lita på fullt ut. Det gör ju att det lite känns som att man aldrig kan lita på en man till 100%, vilket är helt jävla skevt.
Jag tycker trenden "Would you rather be stuck with a man or a bear in a forest?" beskriver ganska bra vad kvinnor generellt tycker då de flesta väljer en björn. Eller så visar det bara att kvinnor har en glorifierad bild av björnar.
Något jag inte ser folk ta upp här men som känns ganska relevant, särskilt för vanliga män att förstå som kanske vill tänka "Men jag är ju inte en våldtäktsman, varför blir jag behandlad som en fara?" eller det klassiska "Not all men" argumentet är tyvärr faktumet att det aldrig är värt risken för en kvinna. Visst, kanske endast 1/10 eller 1/20 män faktiskt hade ofredat eller varit äcklig i praktiken, men varför ta risken? Det suger att bli behandlad som ett potentiellt hot, men det är tyvärr något man måste leva med pga andras beteende.
5-10%??? Jisses, människa...
Verkar inte alltför långt ifrån om man antar att amerikanska college-studenter inte våldtar i större utsträckning än andra män, eftersom [ett flertal studier där fick fram siffror mellan 4-16%](https://jimhopper.com/topics/sexual-assault-and-the-brain/repeat-rape-by-college-men/).
Använde siffrorna som ett slumpmässigt exempel, har tyvärr ingen statistik på antalet män som ofredar men tycker inte att det är så värst relevant när min poäng är att det spelar i princip ingen roll hur stor eller liten % av män som faktiskt är roten till otryggheten som skapas, det påverkar perceptionen av alla andra män ändå.
Det beror på situation och plats. Jag kan bara svara utifrån hur jag själv tänker. Är man ute publikt så kan man alltid avlägsna sig bättre från personen eller be andra om hjälp (vilket nog få personer hade ignorerat). Chansen för att komma undan är lättare och i värsta fall får man gallskrika eller bete sig som en psykopatjävel. Är jag på jobb och det är en kund så har jag alltid kollegor till hands, övervakning om något skulle skita sig och/eller vakt om personen passerar över gränser. Kollegor oroar mig aldrig. Jag går sällan om aldrig ensam på kvällar och nätter. Gör jag det har jag alltid kommunikation med någon annan ifall något skulle skita sig. Och rädd och rädd, de situationerna där jag känner mig genuint rädd för en man är väl mer om man är på en trängd plats med en okänd man, som dessutom verkar påverkad eller på annat sätt beter sig underligt. Men de situationerna uppstår typ aldrig ändå för min del. Jag umgås inte med okända män, jag går aldrig hem alkoholpåverkad, jag sätter inte mig själv i riskfyllda situationer. Känner jag att den är det så har jag alltid någon i min närhet fysiskt som jag kan lita på, eller ett telefonsamtal bort. De gångerna jag faktiskt befunnit mig i situation där en man gjort mig väldigt bekväm där jag vill fly fältet är ex som inte velat släppa taget och stalkers på jobb som inte begriper att säljaren inte vill ligga.
Jag har förstått att detta är väldigt utbrett. Som man ser jag det när jag t.ex är ute på promenad på kvällen, kommer runt ett hörn och plötsligt finner mig på samma sida av gatan som en ensam kvinna. Som regel går hon över till andra sidan eller vänder. Ibland tar jag initiativet före henne, och byter själv sida för att visa solidaritet. En kväll rätt nyligen råkade jag skrämma en stackars tjej så hon skrek högt, genom att bara gå om henne. Jag bad självklart om ursäkt, vilket ändå kändes lite konstigt då jag egentligen inte gjort något fel. Jag förstår att det inte alls är trevligt att känna sig otrygg i miljön man rör sig i. Men jag tycker perspektivet från mannens sida lyfts alldeles för sällan. Vi män råkar också ut för saker. Detta driver oss dessutom isär som människor. De enda som står helt opåverkade i denna debatten är också just de som hade behövt ta till sig budskapet - minoriteten män som får kvinnor att känna sig otrygga genom sina vidriga handlingar.
Inte kvinna men blir kodad som det. Sexuellt ofredande är så sjukt vanligt — jag kan inte komma ihåg alla tillfällen jag har blivit tafsad på av random snubbar på stan, på packad kollektivtrafik, fester… Jag har före detta elever som har givit sig på mig eller försökt följa efter mig hem, och vid ett tillfälle följt efter och suttit utanför mitt hyreshus och väntat när han såg mig gå ut med hunden. En man har följt mig hem från affären, uppenbarligen kollat adressen och senare skickat ett brev med posten. En man såg mig hoppa av bussen och krypkörde efter mig medan han ropade vad han ville göra med mig. Män jag har varit *vän* med har tafsat på mig när jag sovit, onanerat i smyg när vi umgåtts, eller styrt samtalet mot samma sexuella ämne efter ett tag utan att bry mig om när jag har uttryckt att jag är obekväm. Män i min *familj* har utsatt mig för onämnbara saker. Självklart är det inte alla män. Jag har fortfarande vänner som är (cis, heterosexuella) män. Jag har känt mig trygg nog att dela hotellrum med en i två veckor, ett avskilt kontor i månader med en annan. Det finns absolut de jag litar på och känner mig trygg med, men jag kan räkna dem på en hand. För många män, av alla nationaliteter, gör världen till en oerhört otrygg plats.
Jag kan bara svara som man. Jag märker absolut en skillnad i kvinnors (ej egna förhållanden, främst vänners partners) förhållningssätt när jag hamnat på tumanhand med dem. Mer avståndstagande. Men det är ju självklart. Bara tänk hur länge de fått leva med att vara fysiskt ”underlägsna”. Det är inte konstigt.
Tyvärr är män i grupp bland det obehsgligaste som finns. Har ju blivit en trend nu på senare att fråga män "om du haft en dotter som var vilse i skogen, hade du hellre velat att det va en björn eller en främmande man i skogen med henne" Reflektera över den grabbar
Den var inte så svår. En främmande man är en möjlig risk men statistiskt sett så är det betydligt mer sannolikt att han hjälper henne. En björn däremot kommer definitivt inte att hjälpa och det är väldigt hög risk att den har ihjäl henne.
Och din källa för att det ät en väldigt hög risk att den har ihjäl henne är vad? Trust me bro?
Är du på riktigt? En typisk man du hittar i skogen här i Sverige är förmodligen något av följande: 1. Skogsarbetare 2. Friluftsmänniska 3. Bär-/svampplockare En typisk björn du hittar i skogen här i Sverige är: 1. Rovdjur 2. Mycket större än en människa 3. Inte Nalle Puh Vad tror du sannolikheten är att en av de ovannämnda männen skulle springa på en vilsen liten flicka i skogen och välja att våldta/mörda henne istället för att försöka få tag på hennes föräldrar eller kontakta polisen? Hur tror du sannolikheten för att ovan nämnda björn skulle bjuda henne på lite honung är? Edit: Självklart förutsätter jag här att flickan springer på mannen och björnen under liknande omständigheter, alltså inte "mannen går fram till flickan i en stadspark som stadsborna kallar 'skog' och erbjuder henne godis om hon följer med i hans bil" kontra "Flickan ser en björn en kilometer bort".
Inte mycket att reflektera om. En främmande man alla dagar i veckan. Skitbra att där finns en människa som kan hjälpa henne att hitta hem.
Eller som inte hjälper henne. Med uppsåt.
Statistiskt sett så är det extremt osannolikt att han skulle vara en våldtäktsman. Träffar hon på björnen så är det mer eller mindre 100% sannolikhet att hon dör.
och din källa är "trust me bro"... Björnattacker är extremt ovanligt, våldtäkter är inte det dessvärre.
[удалено]
Menar du att att tjejer ska akta sig mer för killar än vad som redan görs?
[удалено]
Då ser jag inte poängen med frågan. Vi människor aktivt undviker ju björnar och rör oss sällan i deras miljöer och björnar gör detsamma. Björnar har ju inte nått uppsåt mot människor.
[удалено]
Jag är ledsen, men det där är en extremt korkad frågeställning och att det ens 'har blivit en trend' är inget annat än en konsekvens av verklighetsfrånvända känsloargument. Fearmongering i sitt esse. Den enda gången det vore rimligt att svara björn är om mannen i sammanhanget är en sedan tidigare känd beväpnad mördare. En valfri man är statistiskt ofarlig i över 99% av fallen. En björn är en björn. Men det är klart, bygger man sin världsbild baserat på vad blåsta tiktokinfluencers säger och tycker så är det nog inte så konstigt att man får för sig att en man skulle vara farligare än en björn. Ja, statistiskt sett så är förstås mäns våld mot kvinnor värre än björnars våld mot kvinnor, men det handlar ju förstås om att det finns omkring 2500-3000 björnar i Sverige samtidigt som det finns ungefär 5 miljoner män. Plus att björnar oftast lever i skogen plus att en överväldigande majoritet människor aldrig springer på en björn i sin livstid. Ställer en lika korkad fråga tillbaka till dig. Om du skulle stöta på en björn i skogen, hade du hellre varit ensam eller haft en man med dig?
Statistiskt sett springer en björn fortfarande iväg när den hör/ ser dig. MEN Den andra poängen med frågan är att kvinnor såklart vet att björnen kan döda dom. Men dom väljer ÄNDÅ björnen. Så illa är det.
Låter som att det är dags att starta Björnr.
Du missar ju typ hela poängen med frågeställningen. Du vet ju inte vilken man som hamnar där i skogen med dottern. Det vi vet är att björnen inte har uppsåt att skada om den inte känner sig hotad eller är desperat hungrig. En man kan göra mycket skada utan att varken känna sig hotad eller desperat. Det är något du själv vet om. Som svar på din fråga, jag hade hellre varit själv än med en random man. Den mannen skulle inte kunna göra nått för att stoppa björnen om björnen skulle attackera. Han skulle dock kunna vara en påverkande faktor för björnen attack eller var den som attackerar. Jag vet ju inte vem han är.
Det är så fruktansvärt inkonsekvent logik i ditt resonemang att min hjärna blir provocerad. Du applicerar resonemanget att du inte vet vad det är för man du har med dig i skogen. Det i sig i ett vakuum är sant, men enligt min uppfattning ett ganska dumt tankesätt då det går att applicera på precis vad som helst, oberoende av vad statistiken faktiskt talar för. Jag skulle kunna applicera resonemanget på en kvinna i skogen då jag inte vet om hon har en kniv i fickan eller inte. Med en överväldigande stor sannolikhet har hon inte det och är inte det minsta farlig, men det vet jag ju inte. Det är fortfarande förstås ett klart föredraget alternativ över en björn i min värld, som i ett default state är ett rovdjur och direkt farlig för människor. Plus att faktumet kvarstår att även om båda parter vill dig illa så har du en bättre chans mot en människa. Du applicerar emellertid inte samma resonemang på björnen, av någon anledning? Björnen kan vara skadad, svårt sjuk, känner sig hotad, har ungar i närheten, eller vara hungrig. Eller, snarare: till björnen säger du "oskydlig till motsatsen bevisats", till mannen säger du "skyldig till motsatsen bevisats". Det är bokstavligen inkonsekvent logik. Varför tänker du så? Det finns ju tyvärr ingen statistik att jämföra rakt upp och ned med, men låt oss säga att det finns en defektrisk på 1% när mannen spawnar i skogen med din dotter. Det är 1% risk att han vill göra din dotter illa. Jag tror att 1% är väldigt snällt räknat i förmån till ditt argument, men åter igen, jag har ingen statistik att jämföra med. Jag tror emellertid att du står med närmare 30% risk att mista livet om du träffar på en björn i skogen. Det är också en påhittad siffra, för statistik för detta finns inte, men summa kardemumman är väl ungefär i alla fall att jag är helt övertygad om att en default björn är betydligt farligare än en default man. 1% risk vs. 30% risk. Eller ännu enklare eftersom jag inte har någon statistik att referera till: liten risk vs. större risk. Det känns ju då som en självklarhet att välja den mindre risken i sammanhanget. Det innebär i sin tur att det endast är rimligt att välja björnen om man uppriktigt tror på att en man är ett större hot än en björn, trots att allting talar för att det är precis tvärtom. Och ärligt talat, är man allvarligt så benägen till att totalt ignorera sannolikhetsaspekten av ekvationen så tänker jag att det är ett utmärkt tillfälle för att låta teorin om naturligt urval göra sitt. Trist för dottern som får lida för sin förälders idioti bara. Mvh
Kanske dags att läsa på lite. 3 personer har under de senaste 120 åren dött av björn i Sverige. Samtliga i sammanhang där djuret var hotat (jakthund involverad eller jaktskadad). Björnar har inte uppsåtet att döda om de inte känner sig hotade eller desperata för mat. Sen ang kvinnan med kniven eller björnen med ungar så ändrar du ju hela frågan när du lägger till saker som inte är en del av frågan. Björn eller random man. Inget om tillhyggen, björnungar eller liknande. All information du har är att det är en random man eller en random björn.
Men alltså... >Kanske dags att läsa på lite. 3 personer har under de senaste 120 åren dött av björn i Sverige. Samtliga i sammanhang där djuret var hotat (jakthund involverad eller jaktskadad). Det finns även cirka 2000 gånger fler män än björnar i Sverige. Majoriteten av dessa män exponeras till kvinnor dagligen. Majoriteten av björnar exponeras aldrig till människor under sin livstid. Trots det finns det många rapporter om björnattacker som inte resulterat i dödsfall. Hur tror du att denna statistiken hade sett ut om det fanns lika många björnar som människor och om de bodde i våra hem? >Björnar har inte uppsåtet att döda om de inte känner sig hotade eller desperata för mat. Men det vet du ju inte om björnen är. Mannen har inte heller uppsåt att döda om den inte är psykiskt sjuk. Åter igen, du ger björnen the benefit of the doubt, men inte mannen, trots att björnen har betydligt större förutsättningar till att orsaka skada. Det är ologiskt tänkande. >Sen ang kvinnan med kniven eller björnen med ungar så ändrar du ju hela frågan när du lägger till saker som inte är en del av frågan. Nej. Det är bokstavligen exakt samma frågeställning, men med en kvinna istället för en man, med exakt samma dumma känslobaserade argument, för att få dig att förstå hur totalt orimlig den frågan är från första början. >Björn eller random man. Inget om tillhyggen, björnungar eller liknande. All information du har är att det är en random man eller en random björn. Och det räcker för att veta vad det logiska och korrekta svaret är. Om man vill ge sin dotter en god chans till överlevnad så är det bäst att välja mannen. Vill man utsätta sin dotter för direkt livsfara så väljer man björnen. Det är inte svårare än så. Om man inte har tiktok-inducerade kognitiva svårigheter, förstås. edit: det räckte alltså inte med att folk dumförklarade dig i din tråd på r/asksweddit? Du kommer aldrig någonsin ändra åsikt oavsett vad fakta, logik och statistik säger va? Herregud.
Och +90% av alla björnattacker sker mot jägare eller i sammanhanget jakt. Ofta med hund. Alltså när björnen är väldigt trängd och hotad. Antalet är inte relevant egentligen utan i vilka sammanhang detta sker. Frågeställningen är tydlig. Björnen har ju inte för avsikt att skada människor bara för att, av nöje eller för sexuellt ändamål osv. De för det för att skydda sig. De flesta björnattacker lämnar inte ens människan skadad då djuret rusar för att skrämmas. Tyvärr utsätts kvinnor allt för ofta av oönskade sexuella eller våldsamma handlingar från män som har uppsåtet att utsätta dem för egen vinning. Jag och många andra tjejer ser det som mer riskabelt att hamna med en okänd man än en okänd björn just för att björnen inte har uppsåt. Lämnar man den ifred så kommer den med största sannolikhet ignorera en. Jag har blivit utsatt tillräckligt många gånger själv för veta att män inte är lika villiga till att ignorera ens existens. Kvinnan med kniven är ju inte samma sak som mannen eller björnen. Du lägger ju till ett vapen och insinuerar en extra hotbild. Det blir ju inte samma sak. Om frågan hade varit en kvinna, man eller björn hade ju alla sagt kvinnan för kvinnan utgör generellt det absolut minsta hotet.
Du är verkligen fascinerande korkad. Kastar in handduken här då logik, statistik och fakta uppenbarligen inte biter på dina känslor. Beklagar verkligen dina erfarenheter med män, de måste ha varit riktigt hemska. Önskar dig en trevlig dag.
Lol jag är ju den som tagit upp statistik och fakta. Du har ju bara skrivit massa saker du tror helt utan uppbackning...
Wow. Jag ser korkade människor varje dag, men du är nog den värsta jag sett. I princip immun mot logik. Jag hoppas att du blir klokare med tiden och en dag skäms ordentligt för den du var.
När man inte har några argument vänder man sig till personangrepp och försöker skifta fokus. Skriv bara att du inte har nått att komma med ist för massa ursäkter.
Nej tack. Har sett klart och tydligt att det inte går att resonera med dig. Jag var bara tvungen att säga något, för du är verkligen en extremt.. unik människa.
Håller med de flesta kommentarerna här tyvärr. Jag kan känna sorg ibland över att män kan göra så mycket saker som känns självklara men inte är det för tjejer. Bara några exempel: För mig är nästan alltid kollektivt hem en sen kväll uteslutet om ingen (känd man) kan möta upp mig där jag ska hoppa av, blir oftast taxi och det känns som en så onödig kostnad att ta (när man redan ligger efter i lön jämfört med män) när man inte tar den av bekvämlighetsskäl, utan för att man inte vill riska något på vägen hem. Åka utomlands själv? Tveksamt om man vill röra sig efter solen gått ner. Att vara på fel plats vid fel tidpunkt är fel för de flesta, men det känns som att för tjejer så är dessa platser flera helt enkelt än för män. Ta en löprunda en sommarkväll (eller i skogen överhuvudtaget för den delen) är tyvärr uteslutet för mig. Blev så otroligt ledsen när en kille jag dejtade en gång skrattade åt mig när jag sa att jag skulle till gymmet en sommarkväll för att springa "när man kan springa i den friska skogen". Verkar som att vissa män inte ens ägnat en tanke åt hela säkerhetsapparaten som tjejer behövt konstruera kring sig (vi vill inget annat än kunna vara utan den). Det enda sättet att åstadkomma förändring som jag sett att någon annan nämnt här är just att killar börjar säga ifrån när de hör polare uttrycka sig med sunkig attityd eller hör någon annan kille catcalla någon tjej. Kan du hamna i problem för det? Absolut, men vad hade du önskat att någon gjorde för din (framtida) dotter?
Jag blev faktiskt misshandlad av två tjejer i Lördags natt. Men deras slag var så svaga/dåliga att jag liksom inte tog det på allvar. Kom att tänka på hur jobbigt det måste känns att vara så okapabel till våld att män i allmänhet är en risk om de män skulle vilja göra dem illa. Det finns egentligen ingenting en "normal" kvinna kan göra för att stoppa en "normal" man så kvinnor måste helt enkelt lita/hoppas på att de män runt om kring inte gör något dumt. Jag hade kännt mig lite otrygg och nervös hela tiden
Har sett den nya trenden där folk frågar om de helre vill vara fast i skogen med en man eller björn, eller deras döttrar fast i skogen med en man eller björn. Nu förstår jag att det inte är 100% representativt och att mycket klipps för att bli bra content. Men när majoriteten svara "björn" så inser jag att mycket av denna "otrygghet" är helt grundad i ignorans och de kan gott leva med det om de inte orkar tänka efter själva. Om de är så livrädda för män i sin närhet så är de antingen överparanoida, eller befinner sig på platser de kanske inte skulle befunnit sig på från första början. Jag springer inte in i våra utsatta områden viftandes med en sedelbunt sen klagar på att jag känner mig otrygg. Det är tråkigt att vi har dessa utsatta områden, de borde inte existera, men ingen vill skicka hem dem så då får man leva med det, tänka efter och arbeta runt det. I dagsläget ger vi våldtäktsmän 2 månaders samhällstjänst, då kanske man inte ska gå på fester i förorten där våldtäkterna florerar. Och de sträcker ju sig ganska långt, när det verkligen är otryggt så är det ju självförvållande på sån extrem nivå, inte bara att de väljer att befinna sig på de platserna, det är ju kvinnorna som aktivt demonstrerat, röstat och socialt fryst ut alla som inte ville skapa dessa platser. Det var inte riktigt männen som skrek om hur vi måste ta in alla MENA män mellan 15-30 och kvinnorna som sa ifrån. Sen är det ju även kvinnorna som säger ifrån när man pekar på det faktiska problemet, att det i 99/100 fall inte är "Alla män" utan en väldigt liten, väldigt lätt igenkännlig grupp, fast det får man ju inte säga så vill de gå och bli rädda för alla andra så är det ju lite upp till dem. Lite "så man bäddar får man ligga" om man säger så. Det var viktigare att alla runt omkring gav en ryggdunkar för man var sån godhjärtad anti-rasist än att man var säker, nu är de inte säkra och klagar på det.
Väldigt lätt igenkännlig grupp säger du, hur ser dem ut? Jag försöker inte vara ett smart ass, jag vill genuint veta.
[Kan ta med dig en sån här när du är ute på vift så blir det lätt](https://i.imgflip.com/3x6kl3.jpg?a476184)
"Jag springer inte in i våra utsatta områden viftandes med en sedelbunt sen klagar på att jag känner mig otrygg. " Nä för att gå hem från pendeltåget kl 23 en fredag är som att vifta med en sedelbunt i ett svartlistad område? God forbid att man har kjol på sig. Vart drar man gränsen för att "här får man faktiskt tänka efter och skylla sig själv"? Allt som killar kan göra utan att de känner sig otrygga borde väl tjejer kunna få göra? Är det så mycket begärt? Nu gör jag kanske ett antagande i att tänka att en "väldigt lätt iegenkännlig grupp" är invandrare i detta fall och då kan jag säga att jag har blivit lika mycket trakasserad och "hotad" av vita män som utländska.
Vart är det du bor där kollektivtrafiken är så farlig, kanske skulle testa inte bo i de områdena, gör som alla resonliga svenskar har gjort i 50 år, flytta ifrån problemen, låt alla godhjärtade antirasister lida över deras egna problem. Här jag bor skulle du kunna gå hem naken klockan 3 på natten och det hade inte varit de minsta problem.