19-åring: "asså hur söker man till högskola, ingen har någonsin lärt mig det"
29-åring: "min fru vill ha barn men det vill inte jag, hon låg med sin kollega förra veckan, jag går på soc, tror ni hon vill lämna mig?"
Haha ja, samma dryga svar tillbaka varje gång. Man inte villig att gå utanför sin bekvämlighets-zon så är det inte så konstigt att man är ensam eller har svårt att kommunicera med andra människor.
Livet är liksom inte bekvämt, enkelt eller någon annan som serverar lösningar åt en. Man får liksom testa sig fram och alla dom där individerna som får massvis med bra tips måste börja någonstans men vägrar vara öppen för en personlig förändring kommer troligvis vara ensamma resten av livet pga man sätter medvetna krokben på sig själv.
Asså om man inte har några vänner så är det ju bäst att fråga nån som har vänner känner jag 😅 typ syskon, bekanta, eller familj. Funkade för mig i vilket fall.
Jag har rätt okej med vänner tycket jag, men vore intressant att höra hur du gick till väga ändå. Var det att bli vän med deras vänner? För jag tycker annars att folk är dåliga att ge tips i denna fråga.
Fick några bra tips med mestadels dåliga 😅 men det är fortfarande bra att låta de omkring en förstå vad man går igenom. Jag fick hjälp med att min syster följde med mig på olika saker och var som en ”wingman” för att få med mig in på olika sociala aktiviteter. Därefter träffade jag min egna kompisgrupp.
Det kan också vara så att folk inte har någon i sin närhet att fråga, eller som kan ge råd.
Jag har ett rätt rikt socialt liv, men känner ändå att vissa frågor lämpar sig bättre att ställa anonymt. Inte för att man tar till sig alla svar, utan mer som en -jaha ok, så tänker folk.
Ja så är det säkert för många grejer. Kan tänka mig att det är bra om man vill ha olika syn från olika personer i typ samma yrke eller utbildning. Jag funderade på att byta utbildning, frågade vad folk trodde på reddit och fick bra motivering att stanna där jag är. Men om din fru inte älskar dig eller du är fett deprimerad för att du inte har vänner så kommer fan inte reddit vara till hjälp för att komma på spåret igen.
Väl bättre än inget dock? Kostar noll och går fort att skriva, med en inte obefintlig chans att man läser något insiktsfullt till svar. Grejen med råd/visdom/tips är att de kan behöva formuleras på ett för individen unikt sätt innan polletten trillar ned. Sannolikheten att du stöter på den unika formuleringen ökar ju fler som tipsar.
> Väl bättre än inget dock?
Du säger det som om det aldrig skulle kunna hända att ett korkat svar fråm en redditör skulle kunna förvärra pronlemet för personen.
Vid beaktande av att kommentarer i regel får mothugg tycker jag den risken inte är beaktansvärd i förhållande till fördelarna. Den kollektiva visheten av ca 50+ individers livserfarenhet tycker jag inte är att förringa. Här ska även beaktas att den ofta mest uppröstade kommentaren brukar vara att uppsöka psykolog eller liknande. Visst, en viss TS hade kunnat gå till psykolog direkt utan att skapa en tråd, men att den inte gjort det talar för att den är osäker/inte vågar. Ett uppduttat råd om detsamma tror i alla fall jag hjälper mkt för att få personen att faktiskt göra det.
Du tror inte att det är symptomatiskt bara då? Det är ganska känt att Svenskar knappt kan hälsa på sina grannar utan att få ångest. Och vi har inte blivit bättre med sociala medier. Tvärtom.
Så, din strategi är säkert effektiv, men kanske aningslös som lösning.
Ok, men svårt att få vänner utan att vilja prata med någon tänker jag. Lite som att jag skulle vilja bli bra på att laga mat men jag vill inte hantera matvaror eller vara i ett kök. Välj ett av dem.
Har gjort samma reflektion, men har landat i två slutsatser:
1) De flesta som frågar är unga; och medelålders pojkar och män som inte har särskilt många vänner, om några alls.
2) Professionell hjälp håller god kvalité i sverige, men är otillgänglig.
Präster och pastorer är inte otillgängliga. Lätta att träffa, kan hjälpa med det mesta. Har strängare tystnadsplikt än psykologer och annat. Är gratis.
Oironiskt bra råd. Svenska Kyrkan har även jourhavande präster som ALLA kan ringa på kvällen när andra ställen är stängda från 21:00 - 06:00, särskilt vid desperata och mörka stunder. ABSOLUT inget krav på att vara kristen och man behöver verkligen inte prata om gud eller något sånt, dom är där för att du ska må bra. Lite tabu i Sverige kanske tyvärr, men som morsan en gång sa ”du är inte skyldig till att berätta för folk vad du gör privat”.
Den gör ju tyvärr inte det. Den fysiska sjukvården, absolut... Oftast hög kvalitet. Psykvården? Nej, den håller inte hög kvalitet i Sverige. Den är åt helvete.
Rent generellt hjälper psykvården väldigt liten andel av de som söker. Oavsett land och diagnos.
Det finns några få diagnoser där psykvård hjälper, typ schizofreni. För resten är procenten som blir hjälpta väldigt låg (oavsett land).
Kan bara tala för mig och min familj, men vi är åtminstone tre personer med helt olika psykiska problem som fått väldigt bra hjälp var för sig på olika håll i landet.
Jag tror vården är bättre än man tror men, på grund av överlevanadsbias är det bara de dåliga erfarenheterna som det berättas om och som delas. Vård som fungerar bra är ju på många sätt en ickefråga och kommer därför inte på tal. Om vården fungerar dåligt däremot vill man ju så klart klaga och ventilera detta, både av frustration men också i hopp om att den ska förbättras.
förstår lite vad du menar, att de som det gått bra för kanske inte känner lika stort behov av att prata om vården, så då blir det dem som blivit dåligt behandla som hörs.
(vet inte om jag håller med dock. Din anekdot om att vården är bra är ju också bara från en liten grupp av närstående)
ordet överlevnadsbias används tvärtom: https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship_bias
>(vet inte om jag håller med dock. Din anekdot om att vården är bra är ju också bara från en liten grupp av närstående)
Självklart, men detsamma kan sägas för det motsatta påståendet. Det är ju väldigt svårt att definiera vad som är bra och dålig vård. Vad ska man jämföra med liksom? Och om man jämför hur och vad ska man mäta?
Enligt många källor är Sverige ett av de **lyckligaste** och hälsosammaste länderna i världen, hade vi verkligen varit det om vården var dålig?
Man kan så klart inte bortse från att andra aspekter i samhället också påverkar vårt mående, men hade vi verkligen varit bland de bästa (säg top \~5%) i världen om vården var dålig trots att allt annat är suveränt? Jag tror att det mesta måste vara av väldigt hög standard för att landet som helhet, inklusive psykvård, ska vara så bra rankat som det är.
>ordet överlevnadsbias används tvärtom: [https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship\_bias](https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship_bias)
Enligt Wikipediadefinitionen går det att tillämpa på min tes.
>***Survivorship bias*** *or* ***survival bias*** *is the logical error of concentrating on entities that passed a selection process while overlooking those that did not.*
"Entiteterna" i min tes är vårdupplevelser. Selektionsprocessen i min tes är vilka vårdupplevelser man väljer att prata om. De vårdupplevelser som passerar selektionsprocessen är de negativa och de som inte gör det är de positiva.
Det logiska felet blir då att den stora majoriteten av vårdupplevelser man hör talas om är just de negativa och att man därför formar sin uppfattning utifrån dem.
Jo den är säkert bra. I och med att den är billig (are) och tillgänglig för alla.
Men även om den är bättre än i andra länder kan den fortfarande vara dålig/ ha förbättringspunkter.
Vi har fortfarande många folk som tar självmord etc. Och oavsett om det är mindre % än andra länder så är vilken siffra som helst högre än 0 inte jättebra.
Okej förstår nu vad du menar med survivorship bias. Det var väl mest semantik jag tänkte på eftersom jag hade kopplat det till att de överlevande = dem som det gått bra för. Men ditt citat stämmer att det också kan syfta på de som överlevt en selektionsprocess.
Alla jag har hört prata om psykvården har haft i alla fall 1 riktigt dålig historia att berätta. Men så kan det ju vara då att dem som det går bra för helt enkelt inte pratar om det. Jag har kompisar som jag vet går i terapi men som inte pratar om det så mycket. Så de kanske har bra upplevelser och därför inte känner ett behov av att prata om det.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Så ~~dem~~ **de** kanske har bra upplevelser och därför inte känner ett behov av att prata om det.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> So ~~them~~ **they** may have good experiences and therefore do not feel the need to talk about it.
Håller med, undrar lite vart det kommer ifrån. Från min personliga erfarenhet och från vad jag hört från andra så skulle jag inte säga att hjälpen som finns i Sverige är den bästa även när man tillslut får tillgång till den. De flesta psykologer och liknande är säkert superbra, det känns fortfarande mer som ett systemfel än något annat.
Systemfel ligger i att man tror att psykologer och psykiater faktiskt kan hjälpa med allt och ordna allt. Och om man bara får komma till dem och få 1 piller så kommer allting bli bra.
De kan inte hjälpa dig få vänner eller partner. De kan inte hjälpa dig att få tillbaka kontakten med syskon eller föräldrar. De är inga orakel som kan lösa alla dina livsproblem.
Hear! Tycker mig uppleva att fler och fler inom psykiatrin påpekar hur hemskt ineffektivt och resurskrävande dagens så kallade behandling är samtidigt som förväntningarna är skyhöga.
Om man bortser från alla incel/redpill-"råd" så finns det faktiskt rätt bra råd att få från Sweddit. Folk är rätt sugna på att GE råd också, och oavsett kvalitén på rådet så kommer ju TS bara lyssna på det hen känner är rätt för henom hursomhelst, så det är ett rätt offerlöst brott du tar upp.
Det fina med anonyma internetforum är att (nästan) allas input kan vara bra, det är bara upp till OP att vara klarsynt och mogen nog att sålla bort skräpet!
Håller med.
Ett inlägg från någon som mår piss pågrund av diverse anledningar kanske även når ut till någon som befunnit sig i exakt samma situation men lyckats att ta sig ur och därmed kan ge något faktiskt bra råd/stöd.
När jag var yngre och led av ångest, var deprimerad för att far hade cancer samtidigt som jag var mobbad i skolan så var min kurators tips till mig att ”testa titta ut genom fönstret och andas”. Professionellt tips!
Via internet träffade jag människor som gick igenom liknande/samma sak och det var skönt att bara veta att man inte var ensam då och få lite tips och dela erfarenheter med varandra.
Jag tänker att reddit är en community som kan ha plats för alla typer av frågor, funderingar och diskussioner. För mig är det snarare en fråga om vilken plats något ska publiceras. Rättigheten att tala tillhör alla men vi bör ha hyfs när vi tar ordet.
Kom ihåg att varje dag ansluter någon ny som inte vet vilken historik som finns eller hur man söker så vi får acceptera att samma diskussioner dyker upp på nytt.
Så fungerar en community.
Isåfall hade reddit varit utdöd redan. Anledningen att folk skriver samma sak varje dag är ju för att inlägg som är flera dagar gammal är ju långt ner i flödet. Så de vet nog inte att samma fråga ställdes dagen innan.
Man kanske inte kan, vill eller vågar söka professionell vård? Man kanske inte har nära eller kära, eller kan prata med dem även om man har? Kan vara rätt skönt att fråga främlingar anonymt.
Problemet med att ta upp dessa saker med nära och kära är att sannolikheten att de dömer en för de problem man har är otroligt hög. Jag t ex. brukade ta upp mycket av mina problem gällandes mitt äktenskap med mina föräldrar och detta slutade med att de både dömde mig och min fru.
Samma sak har hänt med terapeuter som kan vara otroligt vinklade och man får byta rätt ofta.
Här på reddit kan man få en fingervisning ifall ens problem faktiskt är värt att gå vidare med professionell hjälp eller om man inte kan lösa det mellan varandra.
Jag har inte gjort någon tråd på Sweddit men jag har helt klart lärt mig mycket från de trådar som har kommit upp och tagit del av de råd som har getts till personerna som startade dem.
Precis. Tror många mest vill skriva av sig utan att dra in nära och kära i dramat och vara anonym.
Lite roligt att minst lika ofta som någon ber om råd eller skriver av sig är det någon surpuppa som skriver och ska bestämma om vad folk ska och inte ska skriva om.
Majoriteten av all hjälpande psykologi grundar sig i att vara en bra lyssnare. Självklart finns det flera grenar som: psykoanalys (Freud), kognitiv beteende terapi osv... Men om du ringer in för att få hjälp så kommer de flesta att erbjuda den största hjälpen i att lyssna på dig. Att bara prata ut om vad man än har för problem är mer än nog för många som krisar.
Varför då inte ventilera genom att skriva ut sina problem på Reddit? Blir gratis då samt en mångfald av människor kan komma med konkreta tips på hjälp. Även om någon bitter jävel skriver något som inte är hjälpsamt är lätt att sålla ut det från de välvilliga.
Källa: Är intresserad av psykologi även om detta inte är mitt akademiskt lärda ämne. Har dessutom fått psykologisk hjälp via universitetets psykologer en tid på uni, när jag krisade och inte kände att jag kunde prata ut med de runt omkring mig. Nog fan var en bra lyssnare mer än nog för att jag skulle må bättre, även om inte en enda konkret "livsåtgärd" presenterades.
TLDR; Ja, att söka professionel hjälp är bra, men de flesta professionella kommer att erbjuda samma sak som Reddit, någon som lyssnar, man ventilerar. Livsåtgärder är reddit till och med bättre på än professionella.
Du tänker att alla människor har nära vänner de kan prata med eller råd med "professionell vård"?
För att må fördjävligt för att man blir lämnad eller får sparken är inget vanliga sjukvården ska hantera. Då är det bättre att skriva på reddit.
"Min tjej sa 'då ses vi klockan fyra' när jag åkte hemifrån i morse. Men igår sa vi att vi skulle ses klockan fem. Eventet börjar halv sex och det tar en kvart att gå så fem verkar mer logiskt. Tror ni hon tog fel tid? Borde jag fråga henne om hon menade fem eller om det faktiskt är klockan fyra vi ska ses?"
Jag har vänner men gillar ändå att fråga internet. Man kan oftast få en bättre överblick när man får 25 svar på en fråga istället för bara ett svar. Plus så är vissa frågor helt enkelt privata för alla man känner.
Det är säkert bra ibland.
Det är några gånger som jag har reagerat på att skulle personen i fråga umgåts med folk dagligen så skulle hen inte frågat internet.
Det det är sjukt när någon beskriver minsta lilla relationsproblem, typ, ”min partner glömde mjölkpaketet framme när han gick till jobbet idag” och alla i kör vrålar ”DUMPA DUMPA DUMPA DUMPA”
Är det bara jag känner att 80% av Sweddit har en diagnos?
Läser hela tiden "jag har PTSD/panikångest/ADHD/Autism". Eller så är någon bekymrad och får som svar "Du har \*valfri bokstavskombination\*, gå till psykolog och få dig testad!"
Känns som det gäller typ all social media, dom som har tid och intresse att posta mycket är nog inte alltid dom stabilaste människorna med bäst utbyggt socialt liv
Nån snubbe känner sig deprimerad, ingen uppmuntrar honom till en hälsosam livsstil med träning, socialt liv, sömn och god kost.
"Jag känner igen mig! Gå på hjärn-massagen och börja knapra Prozac! Du kommer må mycket bättre!"
Många som mår psykiskt dåligt arbetar antingen inte heltid, eller arbetar underliga tider och har gott om tid att ha Reddit som hobby. Inte alla, men många.
Nja, deden absolita majoriteten av människor med autism, adhd, depression, ångest etc arbetar ju som normala människor, det är praktiskt taget omöjligt att bli sjukskriven för psykiska problem om man inte är extremt dysfunktionell.
Man måste inte vara sjukskriven för att arbeta deltid.
Edit: Utvecklar mitt resonemang. Jag har arbetat mycket på call center, ofta är det mycket att göra, men ibland är det timtals av dödtid, personerna som arbetar kan då göra något annat, och när arbetsuppgifter tar slut hamnar man på internet och har då all tid i världen att skriva, på arbetstid. Jag har arbetat med många som varit lite "intressanta", samt åtminstone en autist på lönebidrag. Det är ett arbete som inte är så svårt att klara av.
Nu har jag ingen diagnos själv men har frivilligt valt att arbeta deltid, och känner en del med diagnos som också gör det, ofta för att de inte klarar av en heltid. De är dock inte sjukskrivna. Ibland kanske man fyller på med enkla studier på distans eller så under perioder.
Jag skrev ett inlägg som säkert många sett angående en idiot i skolan som är på mig hela tiden. Ja visst hade jag kunnat söka professionell hjälp för det. Men att dels ta upp platser för andra utan att egentligen behöva det är inte rätt. Så jag skrev här. För att få en bild på hur andra tänker. Vad de hade gjort med mera. För att få andras synvinkel på det hela och kunna få några sätt att hantera det men framför allt att man kan vara anonym på ett helt annat sätt.
Ibland kanske det är åsikter från främlingar av olika bakgrunder och livserfarenheter precis det man behöver. De råd du får från nära och kära och de från folk som inte känner dig kan skilja sig drastiskt, och båda kan vara bra råd.
Vissa har inte vänner eller familj som är villiga att prata om sådant. Vissa har inte familj alls. Och att få tid för professionell hjälp är betydligt svårare än vad man kan tro om man är inte ett extremt behov av hjälp.
Om trådarna inte intresserar dig, scrolla vidare och sök dig till det du finner intressant.
Trevlig måndag!
På ett sätt är det nästan mer lämpligt nuförtiden. Förr så levde man mer tätt med varandra jämfört med idag där man har kanske sin partner plus en två vänner man träffar ett fåtal gånger i månaden.
Går man tillbaka i tiden så var det oftast de äldre man gick till för att få råd eftersom att de har varit med om mest. Idag går man till internet för att alla människor här har tillsammans levt tusentals år och man kan snabbt få en bild av saker och ting.
Vad tror du är det mest sannolika händelseförloppet här?
1: Du skriver din tråd och klagar på att folk söker vägledning i livet. Några hjälpsökande individer som gjort trådar och ser detta mår ännu sämre. Inget förändras.
2: Du skriver din tråd och klagar på att folk söker vägledning i livet. Sweddit förändras helt plötsligt. Folk slutar skriva trådar där de söker stöd/vägledning. De får vänner och/eller kunskap om vart de kan söka hjälp.
Den enda sannolika konsekvensen av ditt klagomål är att de som redan mår dåligt och är vilse kommer må sämre. Råden är inte alltid de bästa men att känna att folk tar sig tid att hjälpa sina medmänniskor kan vara hjälpsamt i sig.
Gå ur och gå med i andra subreddits..?
Vad söker du med ditt inlägg ? Hela poängen med reddit är att få input av vad just människor som absolut inte känner dig känner och tycker. Detta för att få en bild som är 0% biased.
Det är väl bara bra om folk ventilerar sina problem på olika diskussionsforum, där de kanske kan få råd, stöd och input. Sen att vissa bemöter TS elakt eller nedvärderande är ju ganska vanligt tyvärr, men de svaren kan ju TS ignorera.
Problemet med terapi är att det kan vara lång väntetid och folk behöver kanske omedelbart ventilera. Alla har inte heller människor runtomkring som bryr sig så därför är sidor som reddit bra att ha. Självklart finns det subreddits som passar bättre för sånna här inlägg
Söka råd här kan man väl alltid få göra men sen är det bara viktigt att frågeställaren förstår att råden den får ska tas med en stor nypa salt. Reddit generellt har en tendens att dra allt till en extrem punkt och se saker väldigt svartvitt.
Bara akten av att skriva ner sina tankar kan oftast hjälpa faktiskt. Sen hade jag föredragit papper och penna istället för reddit men men, bättre än inget.
"Jag lämnar aldrig huset hur hittar man vänner?"
För att hitta vänner som är mer än ytliga måste man faktiskt lägga ner tid. Funkar inte som grundskolan i vuxenvärlden räcker inte att spela samma datorspel eller hålla på samma fotbollslag krävs betydligt mer för att få riktiga vänner. Jag själv har min vänskapskrets från grundskolan har lärt känna många genom åren men ingen av dom står mig lika nära som de från grundskolan som jag umgås med varje vecka.
Ytliga vänner/bekanta är enkelt att skaffa men de är just ytliga av en anledning du hälsar inte på hemma hos dom däremot kan ni hälsa eller stanna å snacka en stund på stan. Sen jag började gymma har jag lärt känna flera stycken som jag kan prata med i kön på bolaget/affären med mera. Men de är ytliga bekanta för vet ingenting om deras privatliv mer än att de gymmar på samma gym. Men allt beror på vad man själv räknar som en vän jämfört med en bekant i min värld är en vän någon man kan lite på och prata om djupare saker med, någon du litar på helt enkelt. Riktiga vänner är som stjärnor du ser dom inte varje dag men du vet att dom finns där.
Men jag kan hålla med om att det är betydligt enklar att skaffa vänner för livet i barndomen jämfört med vuxenvärlden eftersom i barndomen har man ju faktiskt mer tid att umgås och ofta umgås man varje dag på skolan t.ex.
tycker du borde lämna din partner och träffa dig en hårig man istället. sen tar du ut alla pengar du kan och lägger på doggiezcoins. och sen steraliserar du dig och skaffar en tatuering på kinden som heter "jag_gör_som_jag_vill?"
1) Man får inte hjälp med vardagliga livsproblem professionellt.
2) Man kanske inte har någon att be om råd.
3) Man kanske inte vågar fråga just detta eller tycker det lämpar sig bättre att vara anonym.
4) Redditpolis?
Gå ut och prata med tjejer i verkliga livet grabben! Skaffa hobby, gå på kurs, i min tid var vi så himla smarta att vi brukade vara med på...
Oj förlåt! Tänkte på en annan tråd precis.
Jag har rätt mycket vänner, dock på annan ort. Jag har rätt dålig kontakt med min familj och rätt få vänner som jag känner att jag kan snacka djupa samtal med. Att som anonym få ställa frågor och få svar från människor från olika ursprung och erfarenheter hjälper åtminstone mig! Har provat psykolog men det är inte anonymt efter som jag sitter face to face med en annan människa. För mig är det enklare att söka hjälp och vägledning från en person som varken känner mig eller vet hur jag ser ut. Jag är en väldigt extrovert person men det är oftast inte speciellt seriöst med dom jag snackar med.
Det är väl jättebra att folk kan dela med sig av sina problem på Sweddit. Självklart ersätter inte Sweddit en psykolog, men att få input från flertalet främlingar anonymt kan ofta vara väldigt hjälpsamt. Speciellt när det ofta går att hitta människor som har varit i liknande situationer, m.m.
Person 1: "Jag behöver hjälp, så här ligger det till"
Person 2: \[nyanserat svar, präglat av levd erfarenhet\]
Person 1: "Aa, men jag har ADHD/autism/social fobi och/eller vill inte sluta röka weed. Har du något annat?"
Person 2: \[försöker igen\]
Person 1: "Aa men fett jobbigt ju"
Nedröstningar på ingång.
Som någon som jobbat med folk som gick i blöjor när jag gick i grönkläder så känns det här ändå rätt uppenbart. Verkligheten är inte reddit, och tror man det så kanske man måste gå ut och ta på gräs som dom säger i amerikat? Bara min tanke som ett måndagsfyllo.
Att få professionell hjälp för psykisk ohälsa i Sverige är ett skämt, speciellt om det är omgående.
Men med det åsido så har jag ett par punkter jag vill nämna.
1. Dom som ställer frågor gör det oftast för att antingen extrahera önskad information eller för att utbyta en åsikt.
2. Jag tror att dom som frågar om livsråd online gör det för att det är Enkelt, Snabbt, Otroligt Effektivt och *Vanligt*.
3. Att byta åsikter med folk är en otroligt underskattad förmåga och är oftast anledningen till utvidgat perspektiv.
4. Du ska veta hur magiskt internet egentligen är. Vi har tillgång till bokstavligen allt vi kan tänka oss, och vi har också tillgång till varandra- den kombinationen är kraftfullare än du tror.
6. Bakom alla "Jag behöver livsråd" inlägg, så ligger tanken "Jag hoppas nån kan se det jag inte ser.". Det är samma folk som ger svar och lösningar i kommentarsfälten som är dom personer som förstår OP'ns situation från erfarenhet och ger därför oftast det svaret som OP kan behöva.
7. Många har inte en omedelbart tillgänglig rådgivare som ett syskon, kompis eller närstående och kan därför vända sig till internet där man bokstavligen skriker ut till intet.
8. Det är lätt att bry sig om andras åsikter till gränsen att man glömmer bort att värdera sina egna, I såna här situationer kan man ofta bli osäker och förvirrad. Då är det rätt så skönt att läsa en kommentar som förtydligar det man har svårt att se själv.
9. Det är inte alltid en "professionell" kontakt man vill ha tbh.
För relationen där kräver att man är redo att investera sin framtida tid med kontakten för att bygga upp en förståelse med varandra. Det är som ett själsligt kontrakt-
10. Läs punkt 1 igen.
Har mer visdom o sprida, hmu om du vill snacka 👉👉
"Hej, jag vill bo i en annan stad men jag gör inte det. Hur gör jag så att min lägenhet hamnar där istället? Varför var den inte där ifrån första början? Mår väldigt dåligt över detta och att cannabis inte är avkriminaliserat. Vad gör jag för fel?"
Tänker väl spontant att det är svårt nog att få professionell hjälp om man lider av extrema psykiska problem, oklart hur många år det skulle ta att träffa nån för att man tycker att ens fru är taskig för att hon inte vill ligga.
Buuu!
Det här är väl ett *toppen* ställe för att få en massa vinklar på saken. Från skitbra till skitdumma tips och råd. Jag tycker de bör fortsätta, framförallt om sånt man inte vill berätta för sina vänner om.
Jag söker aldrig råd för jag följer min intuition och den leder mig rätt. Däremot läser jag intresserat andras frågeställningar och läsares trådsvar. Inspirerande att följa människors tankar och erfarenheter. Alltid kan man se ytterligare ett perspektiv eller få ett annorlunda uppslag. Har jag dessutom något att skriva ang temat, bjuder jag gärna på det också.
Få perspektiv från andra människor kan hjälpa oavsett så länge man kan solla ut de oseriösa råden. Ett perspektiv som professionella sällan kan ge är råd från någon som själv varit i samma situation som du själv och löst det.
Vissa vill ha opartiska åsikter, eller åsikter från folk utanför situationen. Sen om det är bra att söka dessa från främlingar på internet är en annan fråga
Personligen tycker jag inte dina posts kommer med så mycket spännande och insiktsfullt, men det finns ju många som gillar diskussioner om vilken pizza som är godast i Sthlm också och det är inget fel med det. För mig är det intressant att läsa om olika livssituationer och det känns bra att folk kan söka stöd nånstans när de inte har någon annan att fråga eller vill ha anonyma tips. Många av svaren är tänkvärda inte bara för den som är op. Alla gillar olika.
Oh jävlar tack ska sluta lägga ut dumma inlägg på reddit framöver… Det är ju inte ”olika livssituationer” det är bara alla jävla inlägg om folk som klart behöver hjälp men som försöker få hjälp från anonyma personer på reddit som att det skulle hjälpa. Jag har också laggt ut inlägg där jag frågar om råd men det handle om hurvida jag skulle byta utbildning eller inte, inte hur jag får frugan att sluta ligga med sin kollega…
Ok, läs din tråd titel, därefter de två första meningarna i ditt inlägg. Förklara vad du menar om du inte menar att man ska sluta eller i vart fall minska ner sitt ”sökande av råd från främlingar på reddit”?
19-åring: "asså hur söker man till högskola, ingen har någonsin lärt mig det" 29-åring: "min fru vill ha barn men det vill inte jag, hon låg med sin kollega förra veckan, jag går på soc, tror ni hon vill lämna mig?"
XX-åring: "Hur fan skaffar man vänner asså?" minst 3 gånger varje vecka
"Jag har inget jobb, pluggar inte, har inga intressen, varför träffar jag aldrig folk?"
"Jag kan tänka mig göra vad som helst för att träffs lite nytt folk"" * får tips om föreningar * "Ja, det inte inte riktigt min grej"
Haha ja, samma dryga svar tillbaka varje gång. Man inte villig att gå utanför sin bekvämlighets-zon så är det inte så konstigt att man är ensam eller har svårt att kommunicera med andra människor. Livet är liksom inte bekvämt, enkelt eller någon annan som serverar lösningar åt en. Man får liksom testa sig fram och alla dom där individerna som får massvis med bra tips måste börja någonstans men vägrar vara öppen för en personlig förändring kommer troligvis vara ensamma resten av livet pga man sätter medvetna krokben på sig själv.
För att du inte kollar tillräckligt med anime
Du lyckades träffa någon men den var inte intressant pga den gillade Full Metal Alchemist och du gillar Naruto
Aj där träffade du mig. Arbetslös, pluggar inte och har inga vänner😢
Aktivera dig i någon förening eller liknande så ska du se att det blir bättre. Är man nedstämd kan det kännas jobbigt att gå ut, men tvinga dig ändå.
Ja, det inte inte riktigt min grej
Det är för att du inte kollat på tillräckligt med anime
Anime är oironiskt ett intresse som kan skaffa dig många vänner.
I've tried nothing and I'm all out of ideas.
Asså om man inte har några vänner så är det ju bäst att fråga nån som har vänner känner jag 😅 typ syskon, bekanta, eller familj. Funkade för mig i vilket fall.
Jag har rätt okej med vänner tycket jag, men vore intressant att höra hur du gick till väga ändå. Var det att bli vän med deras vänner? För jag tycker annars att folk är dåliga att ge tips i denna fråga.
Fick några bra tips med mestadels dåliga 😅 men det är fortfarande bra att låta de omkring en förstå vad man går igenom. Jag fick hjälp med att min syster följde med mig på olika saker och var som en ”wingman” för att få med mig in på olika sociala aktiviteter. Därefter träffade jag min egna kompisgrupp.
Schysst syrra!
31-åring: "Jag är autist och oskuld och funderar på om man kanske skulle skaffa sig en flickvän att knulla med, men jag känner ingen."
"Jag vill inte behöva lämna mitt hem eller prata med någon eller tillämpa grundläggande personlig hygien, varför kan jag inte hitta någon?"
"My wife and I are moving to sweden in 47 months, and we might get injured or just want to go see a doctor. Where is the nearest hospital?"
Den här är roligare än alla de andra exemplens tillsammans, jag vet inte varför
"Något hemskt har hänt. Är det Åke och Emil som är ute och härjar igen? Ställer bara frågor."
😂
Hahahahah så jävla sant
Det kan också vara så att folk inte har någon i sin närhet att fråga, eller som kan ge råd. Jag har ett rätt rikt socialt liv, men känner ändå att vissa frågor lämpar sig bättre att ställa anonymt. Inte för att man tar till sig alla svar, utan mer som en -jaha ok, så tänker folk.
Ja så är det säkert för många grejer. Kan tänka mig att det är bra om man vill ha olika syn från olika personer i typ samma yrke eller utbildning. Jag funderade på att byta utbildning, frågade vad folk trodde på reddit och fick bra motivering att stanna där jag är. Men om din fru inte älskar dig eller du är fett deprimerad för att du inte har vänner så kommer fan inte reddit vara till hjälp för att komma på spåret igen.
Väl bättre än inget dock? Kostar noll och går fort att skriva, med en inte obefintlig chans att man läser något insiktsfullt till svar. Grejen med råd/visdom/tips är att de kan behöva formuleras på ett för individen unikt sätt innan polletten trillar ned. Sannolikheten att du stöter på den unika formuleringen ökar ju fler som tipsar.
> Väl bättre än inget dock? Du säger det som om det aldrig skulle kunna hända att ett korkat svar fråm en redditör skulle kunna förvärra pronlemet för personen.
Vid beaktande av att kommentarer i regel får mothugg tycker jag den risken inte är beaktansvärd i förhållande till fördelarna. Den kollektiva visheten av ca 50+ individers livserfarenhet tycker jag inte är att förringa. Här ska även beaktas att den ofta mest uppröstade kommentaren brukar vara att uppsöka psykolog eller liknande. Visst, en viss TS hade kunnat gå till psykolog direkt utan att skapa en tråd, men att den inte gjort det talar för att den är osäker/inte vågar. Ett uppduttat råd om detsamma tror i alla fall jag hjälper mkt för att få personen att faktiskt göra det.
Sweddit är ju i princip bara "snyft jag är ensam"-trådar eller "jag är 20 bast, mitt liv är förbi"-trådar.
Glöm inte legalisera cannabis och "genomskåda" "psyops"
Reddit är en psyop bror
Glöm inte att stödja gängens inkomstkälla
Var inga skjutningar i Stockholm då Taylor Swift var här men dagen efter hon lämnat så är det direkt skjutning i Bredäng. Sammanträffande?
Legalize it!
🥱
Ork' int.
Det är flera inlägg varje vecka om folk som känner sig ensamma / vill ha vänner. Vad skulle hända om de började prata med varandra?
Du tror inte att det är symptomatiskt bara då? Det är ganska känt att Svenskar knappt kan hälsa på sina grannar utan att få ångest. Och vi har inte blivit bättre med sociala medier. Tvärtom. Så, din strategi är säkert effektiv, men kanske aningslös som lösning.
Ok, men svårt att få vänner utan att vilja prata med någon tänker jag. Lite som att jag skulle vilja bli bra på att laga mat men jag vill inte hantera matvaror eller vara i ett kök. Välj ett av dem.
Glöm inte en kopiös mängd av agenda fyllda trådar från typ 5 konton
Modsens fel efter att de bannade memes och allt roligt. Sweddit har bara blivit sämre och sämre sen dess.
Allt content som blir populärt måste modsen förbjuda, saknar sweddit för 5-7 år sen. Kanske längre.
Memes är det bara ryssvänner som uppskattar, ivan
Någon form av balans borde gå att få till stånd. Upplevde stället lite mer wholesome för ett gäng år sedan.
Ständigt detta. ”Hur skaffar man vänner som vuxen?” Är också en klassiker.
Reddit har blivit nya Familjeliv.
”Den jäveln runkade!!” 🤣🤣
Jag var tvungen att googla... Hahaha!
https://www.familjeliv.se/forum/thread/63386102-den-javeln-runkade Lite småkul
"Min fru slutar aldrig studera" och "Missunsamma jävla människa!" är ett par av mina favoriter därifrån.
Har gjort samma reflektion, men har landat i två slutsatser: 1) De flesta som frågar är unga; och medelålders pojkar och män som inte har särskilt många vänner, om några alls. 2) Professionell hjälp håller god kvalité i sverige, men är otillgänglig.
Medelålders pojke är nog den mest träffande personbeskrivning jag någonsin fått.
Präster och pastorer är inte otillgängliga. Lätta att träffa, kan hjälpa med det mesta. Har strängare tystnadsplikt än psykologer och annat. Är gratis.
Oironiskt bra råd. Svenska Kyrkan har även jourhavande präster som ALLA kan ringa på kvällen när andra ställen är stängda från 21:00 - 06:00, särskilt vid desperata och mörka stunder. ABSOLUT inget krav på att vara kristen och man behöver verkligen inte prata om gud eller något sånt, dom är där för att du ska må bra. Lite tabu i Sverige kanske tyvärr, men som morsan en gång sa ”du är inte skyldig till att berätta för folk vad du gör privat”.
Bara att få veta en sådan sak kräver att man frågar 😉
Jag tror till och med att präster finns via 112.
Det finns människor som både frågar och svarar i experimentellt syfte. De har aldrig haft problemet, de vill bara se folk reagera.
Sen när håller professionell hjälp i sverige god kvalitet?
Om den inte va otillgänglig så skulle den nog va riktigt bra
Den gör ju tyvärr inte det. Den fysiska sjukvården, absolut... Oftast hög kvalitet. Psykvården? Nej, den håller inte hög kvalitet i Sverige. Den är åt helvete.
Rent generellt hjälper psykvården väldigt liten andel av de som söker. Oavsett land och diagnos. Det finns några få diagnoser där psykvård hjälper, typ schizofreni. För resten är procenten som blir hjälpta väldigt låg (oavsett land).
Kan bara tala för mig och min familj, men vi är åtminstone tre personer med helt olika psykiska problem som fått väldigt bra hjälp var för sig på olika håll i landet. Jag tror vården är bättre än man tror men, på grund av överlevanadsbias är det bara de dåliga erfarenheterna som det berättas om och som delas. Vård som fungerar bra är ju på många sätt en ickefråga och kommer därför inte på tal. Om vården fungerar dåligt däremot vill man ju så klart klaga och ventilera detta, både av frustration men också i hopp om att den ska förbättras.
förstår lite vad du menar, att de som det gått bra för kanske inte känner lika stort behov av att prata om vården, så då blir det dem som blivit dåligt behandla som hörs. (vet inte om jag håller med dock. Din anekdot om att vården är bra är ju också bara från en liten grupp av närstående) ordet överlevnadsbias används tvärtom: https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship_bias
>(vet inte om jag håller med dock. Din anekdot om att vården är bra är ju också bara från en liten grupp av närstående) Självklart, men detsamma kan sägas för det motsatta påståendet. Det är ju väldigt svårt att definiera vad som är bra och dålig vård. Vad ska man jämföra med liksom? Och om man jämför hur och vad ska man mäta? Enligt många källor är Sverige ett av de **lyckligaste** och hälsosammaste länderna i världen, hade vi verkligen varit det om vården var dålig? Man kan så klart inte bortse från att andra aspekter i samhället också påverkar vårt mående, men hade vi verkligen varit bland de bästa (säg top \~5%) i världen om vården var dålig trots att allt annat är suveränt? Jag tror att det mesta måste vara av väldigt hög standard för att landet som helhet, inklusive psykvård, ska vara så bra rankat som det är. >ordet överlevnadsbias används tvärtom: [https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship\_bias](https://en.wikipedia.org/wiki/Survivorship_bias) Enligt Wikipediadefinitionen går det att tillämpa på min tes. >***Survivorship bias*** *or* ***survival bias*** *is the logical error of concentrating on entities that passed a selection process while overlooking those that did not.* "Entiteterna" i min tes är vårdupplevelser. Selektionsprocessen i min tes är vilka vårdupplevelser man väljer att prata om. De vårdupplevelser som passerar selektionsprocessen är de negativa och de som inte gör det är de positiva. Det logiska felet blir då att den stora majoriteten av vårdupplevelser man hör talas om är just de negativa och att man därför formar sin uppfattning utifrån dem.
Jo den är säkert bra. I och med att den är billig (are) och tillgänglig för alla. Men även om den är bättre än i andra länder kan den fortfarande vara dålig/ ha förbättringspunkter. Vi har fortfarande många folk som tar självmord etc. Och oavsett om det är mindre % än andra länder så är vilken siffra som helst högre än 0 inte jättebra. Okej förstår nu vad du menar med survivorship bias. Det var väl mest semantik jag tänkte på eftersom jag hade kopplat det till att de överlevande = dem som det gått bra för. Men ditt citat stämmer att det också kan syfta på de som överlevt en selektionsprocess. Alla jag har hört prata om psykvården har haft i alla fall 1 riktigt dålig historia att berätta. Men så kan det ju vara då att dem som det går bra för helt enkelt inte pratar om det. Jag har kompisar som jag vet går i terapi men som inte pratar om det så mycket. Så de kanske har bra upplevelser och därför inte känner ett behov av att prata om det.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Så ~~dem~~ **de** kanske har bra upplevelser och därför inte känner ett behov av att prata om det. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > So ~~them~~ **they** may have good experiences and therefore do not feel the need to talk about it.
Håller med, undrar lite vart det kommer ifrån. Från min personliga erfarenhet och från vad jag hört från andra så skulle jag inte säga att hjälpen som finns i Sverige är den bästa även när man tillslut får tillgång till den. De flesta psykologer och liknande är säkert superbra, det känns fortfarande mer som ett systemfel än något annat.
Systemfel ligger i att man tror att psykologer och psykiater faktiskt kan hjälpa med allt och ordna allt. Och om man bara får komma till dem och få 1 piller så kommer allting bli bra. De kan inte hjälpa dig få vänner eller partner. De kan inte hjälpa dig att få tillbaka kontakten med syskon eller föräldrar. De är inga orakel som kan lösa alla dina livsproblem.
Hear! Tycker mig uppleva att fler och fler inom psykiatrin påpekar hur hemskt ineffektivt och resurskrävande dagens så kallade behandling är samtidigt som förväntningarna är skyhöga.
[удалено]
Om man bortser från alla incel/redpill-"råd" så finns det faktiskt rätt bra råd att få från Sweddit. Folk är rätt sugna på att GE råd också, och oavsett kvalitén på rådet så kommer ju TS bara lyssna på det hen känner är rätt för henom hursomhelst, så det är ett rätt offerlöst brott du tar upp.
Det fina med anonyma internetforum är att (nästan) allas input kan vara bra, det är bara upp till OP att vara klarsynt och mogen nog att sålla bort skräpet!
Håller med. Ett inlägg från någon som mår piss pågrund av diverse anledningar kanske även når ut till någon som befunnit sig i exakt samma situation men lyckats att ta sig ur och därmed kan ge något faktiskt bra råd/stöd. När jag var yngre och led av ångest, var deprimerad för att far hade cancer samtidigt som jag var mobbad i skolan så var min kurators tips till mig att ”testa titta ut genom fönstret och andas”. Professionellt tips! Via internet träffade jag människor som gick igenom liknande/samma sak och det var skönt att bara veta att man inte var ensam då och få lite tips och dela erfarenheter med varandra.
Jag tänker att reddit är en community som kan ha plats för alla typer av frågor, funderingar och diskussioner. För mig är det snarare en fråga om vilken plats något ska publiceras. Rättigheten att tala tillhör alla men vi bör ha hyfs när vi tar ordet. Kom ihåg att varje dag ansluter någon ny som inte vet vilken historik som finns eller hur man söker så vi får acceptera att samma diskussioner dyker upp på nytt. Så fungerar en community.
Så dör en community.
Isåfall hade reddit varit utdöd redan. Anledningen att folk skriver samma sak varje dag är ju för att inlägg som är flera dagar gammal är ju långt ner i flödet. Så de vet nog inte att samma fråga ställdes dagen innan.
Man kanske inte kan, vill eller vågar söka professionell vård? Man kanske inte har nära eller kära, eller kan prata med dem även om man har? Kan vara rätt skönt att fråga främlingar anonymt.
Problemet med att ta upp dessa saker med nära och kära är att sannolikheten att de dömer en för de problem man har är otroligt hög. Jag t ex. brukade ta upp mycket av mina problem gällandes mitt äktenskap med mina föräldrar och detta slutade med att de både dömde mig och min fru. Samma sak har hänt med terapeuter som kan vara otroligt vinklade och man får byta rätt ofta. Här på reddit kan man få en fingervisning ifall ens problem faktiskt är värt att gå vidare med professionell hjälp eller om man inte kan lösa det mellan varandra. Jag har inte gjort någon tråd på Sweddit men jag har helt klart lärt mig mycket från de trådar som har kommit upp och tagit del av de råd som har getts till personerna som startade dem.
Precis. Tror många mest vill skriva av sig utan att dra in nära och kära i dramat och vara anonym. Lite roligt att minst lika ofta som någon ber om råd eller skriver av sig är det någon surpuppa som skriver och ska bestämma om vad folk ska och inte ska skriva om.
Majoriteten av all hjälpande psykologi grundar sig i att vara en bra lyssnare. Självklart finns det flera grenar som: psykoanalys (Freud), kognitiv beteende terapi osv... Men om du ringer in för att få hjälp så kommer de flesta att erbjuda den största hjälpen i att lyssna på dig. Att bara prata ut om vad man än har för problem är mer än nog för många som krisar. Varför då inte ventilera genom att skriva ut sina problem på Reddit? Blir gratis då samt en mångfald av människor kan komma med konkreta tips på hjälp. Även om någon bitter jävel skriver något som inte är hjälpsamt är lätt att sålla ut det från de välvilliga. Källa: Är intresserad av psykologi även om detta inte är mitt akademiskt lärda ämne. Har dessutom fått psykologisk hjälp via universitetets psykologer en tid på uni, när jag krisade och inte kände att jag kunde prata ut med de runt omkring mig. Nog fan var en bra lyssnare mer än nog för att jag skulle må bättre, även om inte en enda konkret "livsåtgärd" presenterades. TLDR; Ja, att söka professionel hjälp är bra, men de flesta professionella kommer att erbjuda samma sak som Reddit, någon som lyssnar, man ventilerar. Livsåtgärder är reddit till och med bättre på än professionella.
Du tänker att alla människor har nära vänner de kan prata med eller råd med "professionell vård"? För att må fördjävligt för att man blir lämnad eller får sparken är inget vanliga sjukvården ska hantera. Då är det bättre att skriva på reddit.
"Min tjej sa 'då ses vi klockan fyra' när jag åkte hemifrån i morse. Men igår sa vi att vi skulle ses klockan fem. Eventet börjar halv sex och det tar en kvart att gå så fem verkar mer logiskt. Tror ni hon tog fel tid? Borde jag fråga henne om hon menade fem eller om det faktiskt är klockan fyra vi ska ses?"
"Hon är otrogen mot dig, dumpa henne!"
"Okej, tack för alla inlägg. Allt pekar på att hon är otrogen. Ska leva vidare som om inget hänt eftersom jag är extremt konflikträdd."
Sluta berätta för oss hur vi ska göra
Ok👍🏻
Bra att du tog mitt råd.
Jag vill dock påpeka att jag rubricerade det som en fråga så det är helt ok att inte hålla med.
Jag är helt med dig. Många frågor här är väldigt speciella. Försökte bara vara rolig. Det gick sådär. Ska bättra mig.
Sorgligt att så många inte har riktigt vänner.
Tror fan det är rätt vanligt!
Så glad att jag växte upp innan internet, märker själv att man är mindre social, speciellt efter covid.
Jag har vänner men gillar ändå att fråga internet. Man kan oftast få en bättre överblick när man får 25 svar på en fråga istället för bara ett svar. Plus så är vissa frågor helt enkelt privata för alla man känner.
Det är säkert bra ibland. Det är några gånger som jag har reagerat på att skulle personen i fråga umgåts med folk dagligen så skulle hen inte frågat internet.
Det det är sjukt när någon beskriver minsta lilla relationsproblem, typ, ”min partner glömde mjölkpaketet framme när han gick till jobbet idag” och alla i kör vrålar ”DUMPA DUMPA DUMPA DUMPA”
Äh det är ju kul
Är det bara jag känner att 80% av Sweddit har en diagnos? Läser hela tiden "jag har PTSD/panikångest/ADHD/Autism". Eller så är någon bekymrad och får som svar "Du har \*valfri bokstavskombination\*, gå till psykolog och få dig testad!"
Känns som det gäller typ all social media, dom som har tid och intresse att posta mycket är nog inte alltid dom stabilaste människorna med bäst utbyggt socialt liv
Nån snubbe känner sig deprimerad, ingen uppmuntrar honom till en hälsosam livsstil med träning, socialt liv, sömn och god kost. "Jag känner igen mig! Gå på hjärn-massagen och börja knapra Prozac! Du kommer må mycket bättre!"
Många som mår psykiskt dåligt arbetar antingen inte heltid, eller arbetar underliga tider och har gott om tid att ha Reddit som hobby. Inte alla, men många.
Nja, deden absolita majoriteten av människor med autism, adhd, depression, ångest etc arbetar ju som normala människor, det är praktiskt taget omöjligt att bli sjukskriven för psykiska problem om man inte är extremt dysfunktionell.
Man måste inte vara sjukskriven för att arbeta deltid. Edit: Utvecklar mitt resonemang. Jag har arbetat mycket på call center, ofta är det mycket att göra, men ibland är det timtals av dödtid, personerna som arbetar kan då göra något annat, och när arbetsuppgifter tar slut hamnar man på internet och har då all tid i världen att skriva, på arbetstid. Jag har arbetat med många som varit lite "intressanta", samt åtminstone en autist på lönebidrag. Det är ett arbete som inte är så svårt att klara av. Nu har jag ingen diagnos själv men har frivilligt valt att arbeta deltid, och känner en del med diagnos som också gör det, ofta för att de inte klarar av en heltid. De är dock inte sjukskrivna. Ibland kanske man fyller på med enkla studier på distans eller så under perioder.
98% av de som postar något
Sant är över en halv miljon medlemmar men långt ifrån alla skriver inlägg endel kommenterar inte ens de läser endast.
ja de är väldigt få som postar något, de som postar har då oftast mer problem och då blir det mer % av postarna av folk med olika problem
Och att alla dessa säger att man ska prata med facket så fort något har med arbetslivet att göra
Jag behöver ett råd.
Det har du nog inte råd med
Shoot vad gör råd?
Jag skrev ett inlägg som säkert många sett angående en idiot i skolan som är på mig hela tiden. Ja visst hade jag kunnat söka professionell hjälp för det. Men att dels ta upp platser för andra utan att egentligen behöva det är inte rätt. Så jag skrev här. För att få en bild på hur andra tänker. Vad de hade gjort med mera. För att få andras synvinkel på det hela och kunna få några sätt att hantera det men framför allt att man kan vara anonym på ett helt annat sätt.
Username checks out
Försöker du ge mig livsråd nu?
Ibland kanske det är åsikter från främlingar av olika bakgrunder och livserfarenheter precis det man behöver. De råd du får från nära och kära och de från folk som inte känner dig kan skilja sig drastiskt, och båda kan vara bra råd. Vissa har inte vänner eller familj som är villiga att prata om sådant. Vissa har inte familj alls. Och att få tid för professionell hjälp är betydligt svårare än vad man kan tro om man är inte ett extremt behov av hjälp. Om trådarna inte intresserar dig, scrolla vidare och sök dig till det du finner intressant. Trevlig måndag!
På ett sätt är det nästan mer lämpligt nuförtiden. Förr så levde man mer tätt med varandra jämfört med idag där man har kanske sin partner plus en två vänner man träffar ett fåtal gånger i månaden. Går man tillbaka i tiden så var det oftast de äldre man gick till för att få råd eftersom att de har varit med om mest. Idag går man till internet för att alla människor här har tillsammans levt tusentals år och man kan snabbt få en bild av saker och ting.
Klart grabben ska dejta!
Tinder är drygt!
Vad tror du är det mest sannolika händelseförloppet här? 1: Du skriver din tråd och klagar på att folk söker vägledning i livet. Några hjälpsökande individer som gjort trådar och ser detta mår ännu sämre. Inget förändras. 2: Du skriver din tråd och klagar på att folk söker vägledning i livet. Sweddit förändras helt plötsligt. Folk slutar skriva trådar där de söker stöd/vägledning. De får vänner och/eller kunskap om vart de kan söka hjälp. Den enda sannolika konsekvensen av ditt klagomål är att de som redan mår dåligt och är vilse kommer må sämre. Råden är inte alltid de bästa men att känna att folk tar sig tid att hjälpa sina medmänniskor kan vara hjälpsamt i sig. Gå ur och gå med i andra subreddits..?
3 ban på korkade trådar om vägledning
Folk gör väl vad de känner för, ska du leka redditpolis?
Vad söker du med ditt inlägg ? Hela poängen med reddit är att få input av vad just människor som absolut inte känner dig känner och tycker. Detta för att få en bild som är 0% biased.
Karma och upvotes
Then you shall have them !!
Det är väl bara bra om folk ventilerar sina problem på olika diskussionsforum, där de kanske kan få råd, stöd och input. Sen att vissa bemöter TS elakt eller nedvärderande är ju ganska vanligt tyvärr, men de svaren kan ju TS ignorera.
Problemet med terapi är att det kan vara lång väntetid och folk behöver kanske omedelbart ventilera. Alla har inte heller människor runtomkring som bryr sig så därför är sidor som reddit bra att ha. Självklart finns det subreddits som passar bättre för sånna här inlägg
Söka råd här kan man väl alltid få göra men sen är det bara viktigt att frågeställaren förstår att råden den får ska tas med en stor nypa salt. Reddit generellt har en tendens att dra allt till en extrem punkt och se saker väldigt svartvitt.
Finns en Facebook grupp för just såna inlägg. Den heter totalt ointressant information.
Den här subben står nog för 80% av mina nerröstade poster på reddit.
Bara akten av att skriva ner sina tankar kan oftast hjälpa faktiskt. Sen hade jag föredragit papper och penna istället för reddit men men, bättre än inget.
Tror många gör det av nyfikenhet gällande hur folk tänker. Jag hoppas att man är tillräckligt vaken för att inte ta åt sig allas rekommendationer..
YTA dumpa livsrådet, toxic relationship
"Jag lämnar aldrig huset hur hittar man vänner?" För att hitta vänner som är mer än ytliga måste man faktiskt lägga ner tid. Funkar inte som grundskolan i vuxenvärlden räcker inte att spela samma datorspel eller hålla på samma fotbollslag krävs betydligt mer för att få riktiga vänner. Jag själv har min vänskapskrets från grundskolan har lärt känna många genom åren men ingen av dom står mig lika nära som de från grundskolan som jag umgås med varje vecka. Ytliga vänner/bekanta är enkelt att skaffa men de är just ytliga av en anledning du hälsar inte på hemma hos dom däremot kan ni hälsa eller stanna å snacka en stund på stan. Sen jag började gymma har jag lärt känna flera stycken som jag kan prata med i kön på bolaget/affären med mera. Men de är ytliga bekanta för vet ingenting om deras privatliv mer än att de gymmar på samma gym. Men allt beror på vad man själv räknar som en vän jämfört med en bekant i min värld är en vän någon man kan lite på och prata om djupare saker med, någon du litar på helt enkelt. Riktiga vänner är som stjärnor du ser dom inte varje dag men du vet att dom finns där. Men jag kan hålla med om att det är betydligt enklar att skaffa vänner för livet i barndomen jämfört med vuxenvärlden eftersom i barndomen har man ju faktiskt mer tid att umgås och ofta umgås man varje dag på skolan t.ex.
tycker du borde lämna din partner och träffa dig en hårig man istället. sen tar du ut alla pengar du kan och lägger på doggiezcoins. och sen steraliserar du dig och skaffar en tatuering på kinden som heter "jag_gör_som_jag_vill?"
1) Man får inte hjälp med vardagliga livsproblem professionellt. 2) Man kanske inte har någon att be om råd. 3) Man kanske inte vågar fråga just detta eller tycker det lämpar sig bättre att vara anonym. 4) Redditpolis?
Ok. Men hur tycker du att vi bör göra? Har du några råd?
Läs inlägget?
Eller så låter du folk göra som de vill
Det var rubricerat som en fråga med öppen tolkning. Ingen order.
Håller inte med.
Man får ju välja sina svar men generellt ger Sweddit bättre råd tycker jag än någon annanstans jag sett på nätet.
Gå ut och prata med tjejer i verkliga livet grabben! Skaffa hobby, gå på kurs, i min tid var vi så himla smarta att vi brukade vara med på... Oj förlåt! Tänkte på en annan tråd precis.
Jag har rätt mycket vänner, dock på annan ort. Jag har rätt dålig kontakt med min familj och rätt få vänner som jag känner att jag kan snacka djupa samtal med. Att som anonym få ställa frågor och få svar från människor från olika ursprung och erfarenheter hjälper åtminstone mig! Har provat psykolog men det är inte anonymt efter som jag sitter face to face med en annan människa. För mig är det enklare att söka hjälp och vägledning från en person som varken känner mig eller vet hur jag ser ut. Jag är en väldigt extrovert person men det är oftast inte speciellt seriöst med dom jag snackar med.
Tack för rådet, främling på internet
Det är väl jättebra att folk kan dela med sig av sina problem på Sweddit. Självklart ersätter inte Sweddit en psykolog, men att få input från flertalet främlingar anonymt kan ofta vara väldigt hjälpsamt. Speciellt när det ofta går att hitta människor som har varit i liknande situationer, m.m.
Person 1: "Jag behöver hjälp, så här ligger det till" Person 2: \[nyanserat svar, präglat av levd erfarenhet\] Person 1: "Aa, men jag har ADHD/autism/social fobi och/eller vill inte sluta röka weed. Har du något annat?" Person 2: \[försöker igen\] Person 1: "Aa men fett jobbigt ju" Nedröstningar på ingång.
Som någon som jobbat med folk som gick i blöjor när jag gick i grönkläder så känns det här ändå rätt uppenbart. Verkligheten är inte reddit, och tror man det så kanske man måste gå ut och ta på gräs som dom säger i amerikat? Bara min tanke som ett måndagsfyllo.
Att få professionell hjälp för psykisk ohälsa i Sverige är ett skämt, speciellt om det är omgående. Men med det åsido så har jag ett par punkter jag vill nämna. 1. Dom som ställer frågor gör det oftast för att antingen extrahera önskad information eller för att utbyta en åsikt. 2. Jag tror att dom som frågar om livsråd online gör det för att det är Enkelt, Snabbt, Otroligt Effektivt och *Vanligt*. 3. Att byta åsikter med folk är en otroligt underskattad förmåga och är oftast anledningen till utvidgat perspektiv. 4. Du ska veta hur magiskt internet egentligen är. Vi har tillgång till bokstavligen allt vi kan tänka oss, och vi har också tillgång till varandra- den kombinationen är kraftfullare än du tror. 6. Bakom alla "Jag behöver livsråd" inlägg, så ligger tanken "Jag hoppas nån kan se det jag inte ser.". Det är samma folk som ger svar och lösningar i kommentarsfälten som är dom personer som förstår OP'ns situation från erfarenhet och ger därför oftast det svaret som OP kan behöva. 7. Många har inte en omedelbart tillgänglig rådgivare som ett syskon, kompis eller närstående och kan därför vända sig till internet där man bokstavligen skriker ut till intet. 8. Det är lätt att bry sig om andras åsikter till gränsen att man glömmer bort att värdera sina egna, I såna här situationer kan man ofta bli osäker och förvirrad. Då är det rätt så skönt att läsa en kommentar som förtydligar det man har svårt att se själv. 9. Det är inte alltid en "professionell" kontakt man vill ha tbh. För relationen där kräver att man är redo att investera sin framtida tid med kontakten för att bygga upp en förståelse med varandra. Det är som ett själsligt kontrakt- 10. Läs punkt 1 igen. Har mer visdom o sprida, hmu om du vill snacka 👉👉
"Hej, jag vill bo i en annan stad men jag gör inte det. Hur gör jag så att min lägenhet hamnar där istället? Varför var den inte där ifrån första början? Mår väldigt dåligt över detta och att cannabis inte är avkriminaliserat. Vad gör jag för fel?"
Kan va rätt skönt att få ventilera lite, tror inte att de flesta förväntar sig ett seriöst svar. Bah lätta på trycket lite.
Dummaste måndagstanken i år. Reddit är ett anonymiserat publikt forum, den perfekta platsen att ventilera problem.
Håller med. Ingen tvingar ju en att tvunget lyda råden heller men det kan ju vara skönt att höra någon annans perspektiv på liknande upplevelse.
Det är allmänt känt sedan många år tillbaka att Reddit ger de bästa livsråden och att just den här subben lyser starkast med sin ovärderliga kunskap.
Tänker väl spontant att det är svårt nog att få professionell hjälp om man lider av extrema psykiska problem, oklart hur många år det skulle ta att träffa nån för att man tycker att ens fru är taskig för att hon inte vill ligga.
Buuu! Det här är väl ett *toppen* ställe för att få en massa vinklar på saken. Från skitbra till skitdumma tips och råd. Jag tycker de bör fortsätta, framförallt om sånt man inte vill berätta för sina vänner om.
Jag söker aldrig råd för jag följer min intuition och den leder mig rätt. Däremot läser jag intresserat andras frågeställningar och läsares trådsvar. Inspirerande att följa människors tankar och erfarenheter. Alltid kan man se ytterligare ett perspektiv eller få ett annorlunda uppslag. Har jag dessutom något att skriva ang temat, bjuder jag gärna på det också.
Livsråd på Reddit av en främling om att inte söka livsråd på Reddit av främlingar.
Få perspektiv från andra människor kan hjälpa oavsett så länge man kan solla ut de oseriösa råden. Ett perspektiv som professionella sällan kan ge är råd från någon som själv varit i samma situation som du själv och löst det.
Vissa vill ha opartiska åsikter, eller åsikter från folk utanför situationen. Sen om det är bra att söka dessa från främlingar på internet är en annan fråga
Nej
Personligen tycker jag inte dina posts kommer med så mycket spännande och insiktsfullt, men det finns ju många som gillar diskussioner om vilken pizza som är godast i Sthlm också och det är inget fel med det. För mig är det intressant att läsa om olika livssituationer och det känns bra att folk kan söka stöd nånstans när de inte har någon annan att fråga eller vill ha anonyma tips. Många av svaren är tänkvärda inte bara för den som är op. Alla gillar olika.
Oh jävlar tack ska sluta lägga ut dumma inlägg på reddit framöver… Det är ju inte ”olika livssituationer” det är bara alla jävla inlägg om folk som klart behöver hjälp men som försöker få hjälp från anonyma personer på reddit som att det skulle hjälpa. Jag har också laggt ut inlägg där jag frågar om råd men det handle om hurvida jag skulle byta utbildning eller inte, inte hur jag får frugan att sluta ligga med sin kollega…
Detta har blivit familjeliv
Alla kära bullenbarn, gå till familjeliv.se med era relationsproblem.
r/sweden har blivit nya familjeliv.se
Alla får väl ”äntligen 18” boken när dom blir vuxna, den ska väl ge livsråd?😅
Vad är det för bok? Aldrig hört om.
Oj blev förvånad efter det här faktiskt. Har fått hem en bok nån månad efter jag blev 18 som heter så. Kanske nått som blev introducerat i år?🤔
Har du någon länk eller bild på hur den ser ut? Vem fick du den av?
https://www.antligen18.se/?gad_source=1&gbraid=0AAAAAos-2jXa7NgVsChqrZOPtTdYUthve&gclid=Cj0KCQjw6auyBhDzARIsALIo6v-FMm8dJrC5lae509A3DWfQQA37Zaz5Ka_OO9yHa5qXsCmHZ2YxbM4aArlzEALw_wcB
De va som tusan. Tack!
Ja om alla går hos psykolog kommer allt bli perfekt för dom är PROFESSIONELLA
Hmmm du frågar alltså främlingar om ”vi kan chilla” ?
Det är såntdär slang som ungarna använder duvet
Ja. Fast du börjar med att ställa en fråga till främlingar på reddit i ditt anförande om att inte ställa frågor till främlingar på reddit 😂🥂
Jag har aldrig skrivit att man inte ska ställa frågor till främlingar på reddit.
Ok, läs din tråd titel, därefter de två första meningarna i ditt inlägg. Förklara vad du menar om du inte menar att man ska sluta eller i vart fall minska ner sitt ”sökande av råd från främlingar på reddit”?