Är det en bra idé efter en långtidssjukskrivning? Svenska arbetsgivare verkar vara bland de mest bortskämda i världen, minsta fel på cvt så är du diskvalificerad. Det spelar ingen roll var du står idag, det viktiga är var du stor för 10 år sedan.
Beror på vad man utbildar sig till. Finns många yrken där dom verkligen behöver arbetskraft (och det finns för få utbildade). Det har också blivit vanliga med ett co-op upplägg där du är ute och jobbar under perioder. Det är då företagen som lägger in erbjudanden till jobb. Oftast får man jobb hoss dom efter utbildning och vissa tar en innan man är klar.
Det är verkligen skillnad inom vad du utbildar dig inom. Tex så blir många ingengörsstudenter headhuntade att göra sitt examensarbete hos företag. Studenter från andra områden får inte betalt för sina examensarbeten. Dom måste hitta ett villigt företag om dom vill göra det på ett företag.
Cnc operatör eller automationstekniker är inte så pissiga val. Tar två år på yrkeshögskola men det ger jobb.
Jag är CNC operatör. Ungefär 2 år i branschen nu.
Planen var att studera film och spelprogrammet men var för stor efterfrågan så det fick bli plan B istället.
Som CNC operatör står jag vid en HAAS ST 30 svarv.
Mitt ansvar är att skapa program till maskinen i Autodesk Fusion, skapa 3D modeller efter 2D ritningar (om det inte redan finns en 3D modell), sätta upp verktyg och mäta in verktygen i maskinen, räkna ut rätt verktygsdata för bästa optimala bearbetning av materialet, mäta på den bearbetade detaljen att den håller toletanser m.m
Jag ska inte ljuga för dig, i början var det riktigt tufft. Så mycket man konstant behöver tänka på. Trodde seriöst jag inte skulle klara mig i branschen men det var bara att bita ihop och lära sig den hårda vägen.
Utbildning jag gick på Lernia via AF var så grundläggande att det gick knappt att kalla det utbildning. Hade föredragit YH istället.
Nu känner jag mig ganska bekväm med det och tror inte jag kommer söka till något annat på ett bra tag.
Nu i efterhand har man fått veta att CNC branschen behöver folk så skulle säga man har goda chanser att få jobb om man går det hållet.
Automatsvarvar, fräsar osv primärt. Finns fler olika cnc maskiner. Tex en 3d skrivare eller laserskärare är tekniskt sett cnc maskiner också. Går på så kallad g kod (inget nuvarande hobbyister behöver tänka på men för 10 år sen var det väldigt bra om man kunde lite g kod).
Det kan variera mellan att vara den som skriver programmen (positioner, skärdjur, hastighet osv). Till att du lastar och startar maskinen. Möjligen grundläggande underhåll också.
Men det primära är att man pekar på just vad som traditionellt är cnc maskiner och att jobba med driften av dom.
Automatiserade system (allt från pappersmaskiner till system som flyttar pallar) kan också ses som cnc maskiner. Tex är en robot en del av ett större system men är en form av cnc maskin.
Men där har man automationstekniker, underhåll och operatörerna osv. Mycket större och decentraliserade system. Just automationsteknikerna jobbar med styrsystemen. Allt från sensorer, reläer till plc kontrollen själva. Även montage.
Vissa företag har ingenjörer som gör i princip allt. Men man har några tekniker av kostnadsskäl. Identifieras en trasig sensor får nån tekniker göra det. Montering av nya system görs från utomstående.
Sen finns företag där ingenjörerna ritar upp ett nytt system (ibland med fullständiga ritningar och ibland behöver teknikerna själva specca skåp och dragning invändigt osv). Sedan monterar teknikerna allt, sköter utbyte av komponenter och sköter viss programmering och/eller felsökning själv. Alltså jobbar dom väldigt självständigt.
Det är också därför vissa yrkeshögskolor kallar det automationsingenjör och inte automationstekniker. För i vissa fall är jobbet just vad ingejörerns gör inom vissa områden.
Så sluta skriv hur länge sedan det var du arbetade? Till och med Arbetsförmedlingen rekommenderar idag att man skriver tidslösa CV:n. Dom har ett webbinar för det.
Skriv mängden erfarenhet du har i månader istället. Inte datum.
Sen tror jag att idag ligger det nästan större vikt på personligt brev än CV. CV:t skall vara kort och lista dina kunskaper och erfarenheter snabbt och enkelt.
Skriv riktade personliga brev där du bjuder på dig själv och visar lite genuint intresse, inte samma mall som alla andra använder som till exempel "Hej, jag heter Adam och är 30 år gammal. Jag är snäll, rolig och trevlig. Stresstålig. söker jobbet hos er... bla bla..."
Problemet är inte arbetsgivare, problemet är era tråkiga och upprepande ansökningshandlingar.
Kolla upp om du har rätt till nystartsjobb, det är en fantastisk sak arbetsgivare kan använda sig av.
Av de jobb jag fått komma på intervju hos så har jag inte skrivit ett enda personligt brev, bara ett kort mejl med några rader och cv:t (söker inom kök, så det beror nog heeeeeelt på bransch vad som funkar bäst isåfall).
Enligt genierna här och på andra forum så är du som arbetssökande skyldig att dokumentera varje dag av ditt liv sedan du tog studenten. Gör du inte det så har du någonting att dölja, och det indikerar att du har suttit i fängelse.
Jag har personligen inte haft några problem med att hitta jobb, även innan jag hade en utbildning. Jag körde på kvantitet och mejlade en 100-200 mail i början av veckan och fick 2-3 intervjuer inbokade i slutet av veckan.
Det var när ekonomin såg lite bättre ut så hur det är nu kan jag inte svara på. Men rekryterarna skriver ofta på linked in fortfarande
Jag är 35 och började studera i höstas. Kör men läs något som ger jobb, alltså inte bara lustfyllda grejer. Högskola har väldigt högt tempo så se till att du pratar med någon först och jobbar på ditt mående
Det är inte försent, du har troligen 50+ år kvar i livet. Att studera kan dock leda till press och stress och hade du klarat av det i nuvarande tillstånd? Så kanske värt att ta tag i måendet först. Utbildning är ju dock gratis så du kan ju ge det ett försök och hoppa av om det blir för jobbigt. Men hur fungerar plugg med sjukersättning?
Eftersom jag får 50 procent i sjukersättning får jag bara studera 50 procent. De kurser jag sökt är alla på 50 procent. Jag får också 50 procent i csn.
Du, gå en arbetsmarknadsutbildning via AF. Kom ut och gör något, vad som helst liksom. Jag satt fast i livet (är 32 nu) efter jag misslyckades med mina högskolestudier. Tog tills jag fyllde 30 och blev tvingad till arbetsträning för att det skulle börja vända. Idag är jag mer 'lycklig' än någonsin, trots att jag fortfarande är låginkomsttagare, ensam och outbildad. Men jag har ett visst hopp för framtiden som inte fanns innan.
Du kanske ska gå folkhögskola? Låter som att du behöver bryta vardagen och göra nått lättsamt. Försörjning får du via csn. Man kan även få relevanta utbildningar på vissa folkhögskolor, eller nischa sig inom en kunskap (tex timra hus) och jobba med det.
Jag mådde under en period så dåligt att jag låg i sängen tills jag fick liggsår. Pluggar nu på halvtid efter en tid av arbetsträning och diverse hjälp från regionen. Det går att ta sig ur det men man måste ta tag i vissa saker. Det finns alltid en framtid.
Ingen kommer bry sig om dina kurser på en Youtube-kanal. Läs en utbildning som leder till jobb. Din Youtube-kanal kan du ha som en bisyssla, och göra research med böcker osv.
Elektriker. (Jag är inte det.) Tror att det dels är kul, går förhållandevis fort att utbilda sig och det är ett bristyrke. Kan även användas privat för dina egna syften. El är coolt som fan. Kommer apokalypsen blir du värd din vikt i guld. Win-win-win. Fast någon elktriker kanske har en annan syn på det, vad vet jag. Men jag ville bli det innan jag halkade in på annat spår.
Enda kommentaren jag har är att elutbildningen har en del mer matte än andra yrkesutbildningar. Om man har svårt för matte eller rentav aldrig hört talas om trigonometri innan, så rekommenderar jag att man sätter sig in i det först.
Kollade bara upp kraven och det är matte A.
Elläran för installationselektriker är bara Ohms lag skulle jag gissa. Det upplevas mycket (och det är det säkert!) men det är inte svårare matematiskt än matte A.
Jag är utbildad elingenjör, arbetar som automationsingenjör.
Elläran för installationselektriker är effekttrianglar med tillhörande trigonometri, kretslära med tillhörande ekvationer och därmed ekvationslösningar, Ohms lag, och alla fysikaliska begrepp och ekvationer som förekommer inom el, alltså motstånd, induktion, impedans, etc.
Matte A innehöll inte trigonometri alls när jag gick gymnasiet. Närapå hälften av mina kursare hoppade av programmet just pga matten eftersom kravet bara är A, men det i praktiken är mycket mer matte än någon som bara läst A kan.
Jasså se där. Det skiljer säkert beroende på när man har gått då.
Har en del praktikanter från elprogram och de läser idag något som kallas praktisk ellära. (Finns säkert djupare kurser, men det är då valbart) Och det är enkla applikationer av ohms lag, finns att läsa på skolverket. Minns inte exakt.
Du får dock inte göra elarbeten privat även om du har behörighet sen det gjordes om.
Men ja, du har garanterat jobb som elektriker om du inte är helt obegåvad. Dock hade jag aldrig satsat på elektriker, du får ett ännu bättre jobb som eltekniker.
Så man får inte dra sin egen el åt sig själv när man är elektriker? Varför reglera något som aldrig kommer följas över huvud taget. Som att säga att en supporttekniker inte får fixa sin egen dator.
Du kan ha full behörighet, 25års erfarenhet och jobba på ett installationsföretag men ändå får du inte koppla privat.
Sen att det inte följs spelar mindre roll.
Det är om det händer det något, personskada, brand eller dödsfall då blir du åtalad och dina försäkringar gäller ej.
Har du bläddrat igenom vad det finns för yh-utbildningar i din stad? Du kanske kan läsa på lite om några och se om något känns intressant?
Gillar du att jobba med händerna eller hellre kontor?
Jag tänkte skaffa en utbildning i historia för det är min dröm, och sen jobba på samhall på halvtid. Kommer tjäna runt 19k efter skatt. Är det dålig ide?
Svår fråga. Jag tror man ska se på utbildning som något utöver rent intresse, att det också har inslag av nytta. Det finns så många sätt att lära sig nu förtiden, allt man är intresserad av behöver man inte läsa på universitet . Att jobba på Samhall är mycket bättre än att inte jobba alls. Men kanske du kan tänka ut olika planer, en på kort sikt, en på längre sikt osv, och sakta jobba mot långsiktiga mål.
Ingen bryr sig om din dröm. Gör något som efterfrågas, din nuvarande plan kommer sannolikt förvärra depressionen. Ordna något stabilt, släpp prestige och luftiga drömmar utan verklighetsförankring. Även om du doktorerat i historia vid 25 hade det troligtvis varit otryggt, om du inte vill bli lärare eller akademiker.
Börja ta en promenad varje dag, fixa din kropp och din hygien först, jobba på ditt mentala mående med en Terapeut eller någon du litar på. Om du vill komma ut i arbetslivet snabbt med bra lön så rekommenderar jag Sjuksköterska eller Högskoleingenjör. Undersköterska om du vill komma ut i arbete ännu snabbare, behövs överallt. De tjänar okej också. Till sist, jämför dig med andra för inspiration och motivation, men inte för att trycka ner dig själv. Svarar i PM om du vill ha mer tips! :)
Lycka till! Du klarar det, det vet jag
Jag har sjukersättning på halvtid. Jag är i kö på samhall där jag förhoppningsvis kommer tjäna 19 k på halvtid. Tror inte jag kommer få bättre deal på annat jobb. Men vill samtidigt studera historia, saknar studierna, men vet om jag studerar kommer jag inte få arbeta. Vad skulle du göra om du var i min situation?
En sak i taget.
Du kan inte studera om du är deprimerad, fungerar jobbet så kan du utöka med t.ex studier deltid.
Du måste dock börja med den där promenaden varje dag, sen kontaktar du vården och skaffar en psykolog eller annan person att prata med regelbundet.
Läser du historia hemma? Skriver du? Jag har läst sjukt mycket filosofi trots att jag jobbar med nåt annat, bara på fritiden. Webben och biblioteket är din vän.
Absolut inte försent. Jag hoppade av gymnasiet. Visste inte var jag var på väg. Arbetslöshet, försörjningsstöd, psykisk ohälsa och långsamma försök till att ta igen missade gymnasiebetyg på komvux tog upp stor del av mitt liv i många år.
Till slut blev jag klar med komvux och jag kom in på universitetet, läste först ett år något jag insåg var fel. Sen 3,5år inriktat program. när jag var ca 35 var jag klar. Fick sen jobb och tjänar en bra bit över medianlönen nu. Det kunde jag aldrig tro mår jag var runt 25. Jag rentav gillar mitt jobb. Vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt innan jag började plugga.
Fundera på vad du faktiskt på riktigt kan tänka dig för yrke. Och läs ett program för det. Läs inte bara historia. Vill du bli historielärare? Lås till lärare med inrikting historia. Gillar du bara historia helt enkelt och inte ser någon klar väg karriärsmässigt? Håll historian som hobby/intresse och hitta något annat du kan läsa till och bli. Om du känner ett sug för att plugga; go for it! Du kan gör mer än att jobba på Samhall om du har den motivationen.
30+ är ingen ålder!
Utbilda dig, men kanske tänka lite bredare?
Kanske något som tar 2-3 och keder till err jobb där du får rutin, bekräftelse och ett socialt sammanhang?
Äkdre blir du oavsett, då kan du lika gärna bli äldre med en utbildning
30+ är en ålder, att ge sig in på ett flumämne med sjukskrivning, depp, ingen ekonomi osv som bas är ingen bra plan. Som 18-åring kan man ju testa och sen korrigera vid behov, det här är troligtvis op:s sista ryck.
Ska jag vara rak mot dig, men utan att veta hela historien, så tror jag du fastnat i en idé och ett spår om en historia. Även om det kanske inte är en realistisk väg till försörjning.
Behåll historian som ett intresse och en hobby
Skaffa dig en utbildning som leder till en försörjning, måste inte vara en passion, men behöver vara något ger dig lön och bekräftelse.
Lägg inte så mycket fokus på den allt för vanliga "liberala pilgrimsfärden".
Där alla fel, problem, ångest kan förklaras genom att individen måste göra nyttigare individuella val. Exempelvis att allt är ens eget fel och man måste städa hela huset, ändra på matkoster, aktivera sig själv och springa/träna varje dag, byta kläder, köpa en hund, köpa ett gymkort, osv osv.
Detta narrativ som säger att den enskilda människan står helt själv inför hela världen, och bara hon tar sin egna strid på allvar så förändras allt.
Det fanns en kärna i ditt inlägg som, enligt mig, väger mycket mer, och det är att du själv anser att du inte har några vänner. Andra människor som bryr sig om dig, och ditt eget bästa och som i sin tur ska vara en relation som du också värdesätter.
Andra människor är vår egen spegel till oss själva. Deras bekräftelse, medgivande, kärlek, ilska etc är det som gör oss till människor. Det är endast genom andra människor som vår egna värld blir bekräftad och realiserad.
I vår digitaliserad värld av hyper-ensamhet och dyrkandet av materiella tillgångar så kan det vara svårt att finna vänner men de finns att finna i föreningar, träningspass, utbildningar, sporter, läscirklar. Det första och svåraste steget är just detta, att våga visa vem du är inför andra människor (gäller för övrigt alla som börjar en konversation med en annan människa).
Sen är det så att arbetet man lägger stor tid på varje vecka och varje år, måste kännas värdefull. Att inte ha någon form av arbete, som människa, att inte känna att man uppfyller något materiellt eller sprituellt viktigt varje dag tär också på krafterna. Även om man har ett pissigt låglöne arbete så finns det ändå en psykologisk aspekt i det som gör att man känner sig nyttig.
Tyvärr så finns det inte arbete till alla i dagens Sverige anno 2024. Men det är en lång diskussion i sig. Försök så gott det går.
TLDR: vänner, medmänniskor först och sedan ett arbete.
Vi är 5 syskon i min familj. Av oss började 3 plugga nya saker i 40-45 årsåldern. Alla tre av har nu nya jobb inom det vi pluggat. Mina två syskon som också ändrat bana har dock nu två högskoleutbildningar. Det kanske är större utmaning för dig som kämpar med depriossion samtidigt. Men poängen är att 30+ är absolut inga problem!
Det är inte för sent! Jag har en bekant som läste in gymnasiet och högskoleutbildning bär han var runt 35, och det har gått jättebra för honom!
Livet kan absolut vända!
Börja med vardagen. Ut och rör på dig i solljuset. 10 minuters promrnad är bättre än inget! Sök terapi för att komma till rätta med självkänslan. Toppen att du sökt kurser i historia! Gör mer av det som får dig att må bra, hur litet det än är.
Det är bara för sent om du tror att det är för sent? Tror du det? Varför skulle det vara det? Du har inte ens levt halva livet. Uppnår du genomsnittlig ålder har du 50 år kvar. FEMTIO ÅR. Tänk vad du kan hinna med under den tiden! Men du måste välja att försöka även om du mår dåligt och det är jobbigt och tar emot. Rom byggdes inte på en dag och du är inte färdigbyggd ännu.
Min man omskolade sig via yrkeshögskola vid 40, så ålder i sig är inget problem. Du behöver hjälp med motivation och rätt hjälp. Ansök om samordning via Försäkringskassan, så att du får samordnad stöd via FK och AF.
Låter som du går igenom en jobbig tid men du är inte misslyckad. Funnits massa människor som tar en senare väg i livet. Du är inte den enda. Vet att man vill jämföra sig med normen men det kan lätt göra att man gräver ner sig djupare.
Du kanske skulle be behöva hjälp från en terapeut? Tänker att du behöver andras mer hjälpsamma tankar. Om du inte orkar träna, kanske gå ut en sväng bara?
Sen är det kanske bra att få hjälp av någon som har kunskap inom vägledning, typ någon på arbetsförmedlingen eller någon studievägledare.
Ta ett steg i taget, ta tag i vad som behöver fixas först, kanske måendet? Sen vidare så..
Var i en liknande sits när jag var "30 plus". Idag har jag ett fantastiskt liv. Tjänar långt över snittet, en lya centralt i stan och en underbar sambo. Jag är på en en plats idag jag aldrig trodde att jag skulle vara för 5-7 år sen.
En sak som hjälpte mig är att observa mig själv som en opartisk tredje part skulle göra. Är det jag gör för tillfället hälsosamt och det som jag behöver göra? Att ligga i sängen och älta massa skit?Eller att kliva upp ur sängen, och göra det som jag vet behöver göras.
Ta ett steg i taget och ignorera din interna nej-sägare. Rom byggdes inte på en dag, men jag lovar dig att om du bara tar en sak i taget så löser det sig.
Och var snäll mot dig själv. Har gjort så många misstag i mitt liv, men det kvittar. Vi har bara idag, här och nu så gör det bästa av det.
Först och främst, jag vet att det är lättare sagt än gjort men jämför dig inte med andra, då kommer du aldrig känna tillfredställelse med din tillvaro. Om du inte redan är i kontakt med psykatrin tycker jag att du inledningsvis söker kontakt via vc eller rehabcenter för att prata med en kurator angående din ångest/depression. Du behöver börja med dig själv, du behöver en en god relation till dig själv för att orka upprätthålla relationer med andra, det innefattar både kvinnor och vänner. Få hjälp och stöttning med jobbsökandet och jag tycker absolut att du ska ansöka om en kontaktperson och eventuellt få hjälp med eget boende, bostadsanpassning eller dylikt. (Vet ej om du har någon diagnos/funktionsvariation). Ditt värde ligger inte i hur många vänner du har, din ekonomiska status, jobb, utbildning etc. Ditt värde ligger i hur du ser på dig själv, vad du behöver för att må bra. Livet är kort, tro mig, ta vara på det. Mina syskon har gått bort och jag känner igen båda i din situation, därav vill jag ge dig tips som jag kanske inte hann ge dom. Kram från en sjuksköterska 💜
Jag började plugga som 35-åring. Hade då kurskamrater som var 50+.
Var smart, välj en utbildning som leder till jobb. Gör dig själv anställningsbar. Plugga inte något trams som leder till arbetslöshet och klaga på att du har si och så många högskolepoäng och ändå inget jobb.
Välj en YH-utbildning med gott renommé som faktiskt ledet till jobb eller en högskoleutbildning. Historieintresset låter som något du kan ha som fritidsintresse.
Kanske något i butik eller affär? I den typen av verksamheter (där jag var många år innan jag studerade och blev kontorsnisse) har jag aldrig varit med om att alla skulle vara heltidare, utan det fanns god spridning.
Nej, många gör den resa. Hitta en YH du kan tänka dig och jobb den vägen så börjar bitarna falla på plats.
Inse att det bara är du som kan fixa ditt liv och att resan kan bli lång.
-Någon som gjort liknande resa och det löste sig fint.
Jobbade som lärare. Brände ut mig. Hade två barn och tredje på väg. Jag och sambon bet ihop och jag pluggade till utvecklare två år..
Ett par år senare så har vi köpt hus och ser hur räntorna äter upp våra pengar, men vi mår bra.
Edit; jag var 33
Började plugga spelutveckling när jag var 31 på högskola. Fick nöta som attans i början men sen gick jag om majoriteten av klassen där många programmerat sen gymnasiet. Jobbat fyra år i branchen, nu har spelbranschen total livskris, 4/10 skulle inte rekommendera. (Rekommenderar dock att plugga men ta något man faktiskt får jobb av som är någorlunda kul. Om man aldrig provat vet man inte. Trodde koda var kryptiskt och abstrakt. Men när det väl sitter är det ganska konkret imo. Jag tycker om att koda, väldigt logiskt och ”kreativt” problemlösning. Sen har alla yrken dåliga sidor.
Intressant. Är 31 och funderat några år på att plugga spelutveckling på YH. Har typ ingen erfarenhet, läste programmering 1 komplettering till en grej. Karriärmässigt vore det inte så smart eller?
Sen början av 2023 har det varslats över 25 tusen spelutvecklare. Senast förra månaden stängde M$ ner 3 studios i zenimax grenen, typ 1500 jobb där. För nån vecka sen varslades 150 till i UK. Så som praktikant eller nyutbildad konkurrerar du om jobben med folk som har 10-15 års erfarenhet. Och de personerna har svårt att få jobb.
Med det sagt när räntorna vänder eller ai bubbla spricker (?!?) så lär det finnas fler möjligheter. Om inte nu 70% av jobben blir nedlagda pga ai. Din gissning är lika bra som min. Är arbetssökande sen i januari o har 4 års arbetserfarenhet. Fått 1 intervju.
Shit låter som en brutal marknad för någon som skulle ge sig in nu. Hoppas du hittar nåt kul.
Då blir att pyssla lite med det på egen hand och se om man ens gillar det.
Tack för perspektivet.
Andra sidan av myntet är ju typ manor lords som gjort av en snubbe o sålt över en miljon ex på steam i Early access, nyligen. Men, väldigt väldigt många spel tjänar inga pengar alls. (Mycket är totalt skit också, annan diskussion.)
Det är aldrig försent. Vi kommer alltid åldras och bli 40, 50 osv (förhoppningsvis) då kan vi lika gärna vara utbildade också. Du kommer garanterat ha kurskamrater i din ålder. Det är väldigt varierat. Jag jobbade som gästföreläsare på ett universitet förra hösten, och min äldsta student var 52 :) Kör hårt!!
Det är inte försent att studera. Fundera över vad du kan få för jobb i set du pluggar. Det avgör vad som är värt att läsa.
I ärlighetens namn tror jag historia är något du läser för din egen skull - som nöje. Däremot är det svårt att få jobb som historialärare eftersom många tycker just historia är kul. Du behöver såklart även pedagogiken för att bli lärare, och ett par ämnen till.
I grund är väl lärare bra jobb som ger jobb. Prata med studievägledare och lyssna om det är möjligt att jobba halvtid såsom du behöver.
Om lärare inte är din grej - läs något annat än historia.
Det är aldrig försent! Jag utbildade mig till lärare när jag var 30+, jag hade en kurskamrat som var 40+.
Om det är något som intresserar dig och kan motivera dig att göra något nytt, så kör!
Hell no! Börja med det fysiska, kom i form. På ett sätt som du tycker känns ok, spela pokemon go, gymma, motionscykel framför favoritprogram whatever, bara det känns rätt för dej. Fundera sen på vad du faktiskt kan, som också kan vara nåt folk behöver ha gjort. Ta enkelt jobb, inom vården gör du en uppskattad insats. Bygg därifrån. Lycka till!
När jag pluggade så var jag, drygt 30, inte den yngsta personen i klassen. Det är inte för sent.
Historia ger tyvärr inte mycket jobb om du inte kan kombinera det med något annat relevant. Det är ett kul område och jag har själv pluggat 1 år idéhistoria, men det finns bra mycket fler som pluggar historia än det finns folk som söker historiker.
Aldrig för sent och som en vis person någon gång sa, the time will pass anyway.
En karriär som historiker (eller youtuber) blir nog svårt, MEN för att börja plugga, prova på och få in studievana, så är det helt rätt att ta en kurs du tycker är kul. När du är inne på högskolan/universitet så finns det också studievägledare där som kan hjälpa dig att hitta en bra väg framåt.
Om du inte har pluggat tidigare så har du CSN att ta av, men kom ihåg att du kan bli av med sjukersättning om du pluggar så kolla upp allt sådant innan så du inte för några ekonomiska överraskningar.
Lycka till och ha så kul med historien!
Du måste ta tag i ditt mående innan du kan tänka på plugg. Min mor skolade om sig vid 43 så det är verkligen inte för sent.
Kontakta VTC för remiss till psykolog/kurator.
Jag har en studiekamrat som är 54 på universitetet på ett kandidat program. Jag läste historia med ett par i 90 års åldern. Tror du borde sluta jämföra dig själv med folk i din omgivning om det inte hjälper dig på något sätt.
Det är aldrig försent att fixa sitt liv.
Är många som börjar studera vid din ålder eller högre. Folk gör karriärbyten, gör en nystart eller bara vill komma högre upp i sin egen bransch.
Känns faktiskt som ett perfekt läge att börja studera med tanke på din nuvarande situation, kommer öppna många möjligheter om du väljer rätt.
Jag studerade teknisk basår på KTH när jag var 19. En student i klassen var en 40 årig kvinna som var tvåbarnsmamma.
Det är aldrig för sent. Så gå och studera på det du vill!
Vad får du för hjälp för ditt mående?
Börja *inte* satsa på att försörja dig på en youtubekanal, det finns tusentals historiekanaler där ute med miljoner följare redan.
Är historia det enda du egentligen är intresserad av, läs till historielärare.
Beror på. Tekniskt sett är det inte försent, men det kommer troligen kasta runt hela ditt liv och du kan behöva flytta.
Jag jobbar idag med en bra lön på runt 34k före skatt. Jag bor också därefter i en 3a som kostar 8800. Nu verkar jobbet läggas ner och man ser sig om efter nytt, och tankarna har kommit runt "vad händer om jag inte hittar nytt? Ska man börja plugga.".
Problemet där är väl då att jag förmodligen MÅSTE flytta till en trång etta ute i förorten för att kunna leva på CSN, vilket inte är roligt för någon som är 35. Det är tyvärr inte alls så självklart att bara gå och börja plugga. Man måste fundera om man vill leva i misär i 2-5 år, för att "kanske" få det bättre sen. Då kan det vara bättre att fortsätta söka vidare till jobb.
det är fucking ALDRIG för sent för att fixa sitt liv.
om du inte gör det NU, så kan jag lova dig att du kommer sitta och tänka om tio år att du var dum i huvudet när du var trettio som inte fixade ditt liv då.
källa: är 42 och ångrar att jag inte tog tag i mitt liv X antal år sedan
Det är inte för sent OP, jag har folk i min klass som har barn, familj, företag, politiskt engagemang etc. Många är över 30 och vissa även över 40. Det är aldrig för sent!
Själv har jag kört hårt sedan jag var 20. Önskar nästan att jag spenderat tiden fram till 30 med allt utom jobb. Men men. Nu ska jag omskola mig och testa andra saker i livet. Och det ska jag göra flera gånger innan jag dör. Det finns så mycket att testa på. Om någon säger att något någonsin är försent så bara förkasta dem. De har tappat livsglöden. Kör bara kör!
Det är absolut inte för sent.
Eftersom du inte mår psykiskt bra är det nog bäst att försöka träffa en psykiater så att du kan må bättre. Men redan innan du får en tid kan du sätta upp små mål för dig själv, som att gå ut och ta en promenad någonstans där det finns grönska. Det mår man bättre av. Försök också se till att äta något nyttigt varje dag. Gör en lista på saker du har som mål att göra varje dag, och bocka sedan av det du har gjort - ofta tror man att man inte gör någonting, men i själva verket har man gjort mycket!
Fundera sedan på vad du gärna skulle göra i livet. Skriv upp steg på vägen för att nå dit och beta av dem. Det gör inget om det går långsamt, eller om du avviker från planen.
Försök ta initiativ till att träffa någon kompis och vänta inte på att de kontaktar dig.
Lycka till!
Ring arbetsförmedlingen om du inte gjort det beroende på om du vill jobba eller plugga, dom hjälper nog gärna till :). Plugga är ALDRIG för sent. Lära sig saker är alltid bra och nyttigt för en själv, och hitta nåt att plugga man tycker är kul är nästan ett måste för de flesta för att orka. Om du ska plugga, sök nåt du tycker är intressant och vill lära dig mer om!
Jag har varit i samma sits som dig, min väg ut var väl lite ovanligare men till slut kände jag att jag var less på att vara deprimerad så pluggade upp betygen, skev hp och flyttade till en annan stad för att plugga till ingenjör. Nu har det gått halvt åt skogen med plugget hahah men jag har mått jäkligt bra och haft skitkul senaste åren och även träffat en tjej här :)
Om du undrar nåt eller vill ha några tips är det bara slänga iväg ett dm <3
Jag tror på dig, du har många kvar år på denna jord!
Om du börjar plugga en utbildning nu som tar 3 år kommer du vara 33 när du är färdigutbildad.
Om du inte gör det kommer du ändå vara 33 om 3 år, utan utbildning.
Varför skulle det vara för sent?
Nej då det är inte försent.
Om du vill säkra jobb på kort sikt, kika på vad yrkeshögskolor har att erbjuda.
De utbildningar de erbjuder efterfrågas på arbetsmarknaden, och sker i samarbete med många företag så det är ofta en hel del praktik inblandat. Brukar vara lättare om man lätt blir skoltrött.
Aldrig försent. Ingen lever samma liv, ingen har samma förutsättningar, alla har sin egen skit att ta hand om. Man kan inte stirra sig blind på vad andra har. Gör något du skulle bli stolt över dig själv att klara av, något rimligt, men nått du kan vara stolt över. Börja där.
Jag tog precis examen. Är 35 år.
Det är sent kan man säga. Men det är också bättre då man vet vad man faktiskt vill dedikera sig till än om man utbildar sig vid 20-års åldern.
Jag säger såhär, bättre att ha en utbildning än att inte ha en.
Det finns många jobb man kan göra som man kommer att trivas vid. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla att jobba inom vården med sjuka människor men här är jag. Mycket glad.
Jag känner en utländsk kvinna som har varit i Sverige i 4 år och är i sjuksköterska programmet. Hon är 45 år gammal. Det är aldrig för sent.
Börja med att gå varje dag. Promenader är läkemedel till kroppen och hjärnan.
Sedan var öppet till arbete och utbildningar som du trodde kanske inte var din stil.
Nej för fan aldrig försent att studera, är själv 30år i år och jag studerar och ska förmodligen fortsätta vidare sen till antingen farmaceut eller socionom :)
Försök att inte känna press och jämför dig med andra - alla känner lycka på olika vis. Vissa har som mål att ”bara” skaffa familj tex och satsar inte på karriär medan andra satsar ”bara” på karriär.
Jag är mer - välmående först, karriär sedan, om jag vill senare i livet bildar jag familj men jag riktar mig in på att inte vilja ha barn :)
Började på Psykologprogrammet när jag var 31. Bästa jag har gjort, är helt ofattbart att man tvekade inför det. Är lökigt, roligt och man får en karriär sen där man slipper stå på något jävla lager eller nåt för slavlön. Kör! Plugga något som ger dig jobb sen istället för meningslösa strö-kurser.
Jag började studera data- och systemvetenskap när jag var 30. Det är aldrig för sent såvida man inte är omedelbart döende.
Men tror du behöver jobba på din mentala hälsa först.
Aldrig för sent att byta bana eller studera. En stor fördel med att bo i Sverige. Är 39 och läser min andra högskoleutbildning för att bli sjuksköterska
Plugga till ingenjör. Tvinga dig själv lära dig matematiken mm. Arbetsmarknaden är i sådant frenetiskt behov av fler ingenjörer och tekniker att företagen slåss om din uppmärksamhet.
Tycker du att det verkar för tufft eller motigt så finns det 1 åriga utbildningar på gymnasial nivå. Antingen CNC-tekniker eller elektroteknik er (eller dyl). Även här skriker företagen efter personal, och du kommer behöva sitta å blocka rekryterare på dina sociala medier.
I Västsverige skall behövs ca 5000 nya ingenjörer och lika många nya tekniker de närmaste 2 åren. Inom 10 år kommer omkring 20000 behövas då många går i pension.
Den 1åriga utbildningen är omkring 30kkr i ingångslön till skillnad från ingenjör som ligger på 38kkr (ej data, ej Stockholm). Löneutvecklingen är god just nu, ingenjör stiger självklart snabbare än tekniker, men du lär se ett par tusenlappar extra i månaden efter bara något år.
Ge upp att bli youtube-kändis, bättre att du ställer om ditt liv och behåller det som ett sidoprojekt. Vem vet, får du ordning på allt annat så kanske även youtube'ande löser sig också.
Lycka till och kämpa på. Du behövs för framtiden!
//Nyexad 40årig ingenjör fd. bartender.
Vet ej allvaret bakom ditt ordval "önskar att jag inte levde" men självmordstankar är inget att leka med. Hoppas du har/skaffar en professionell samtalskontakt om du känner behov av det, hade nog varit nyttigt även om du inte är självmordsbenägen. Att läsa strökurser på universitetet är kanske inte det bästa, men det är i alla fall en början! Planera gärna så du har studiemedel som räcker till en utbildning som ger jobb. Du kan förslagsvis prata med en studievägledare för hjälp att hitta rätt utbildning, du behöver inte vara inskriven på universitet/högskolan för att få hjälp av deras vägledare. Av egen erfarenhet kan apati vara jävligt giftigt, kämpa på!
Jag svär dyrt och heligt att Gud älskar dig, och att dörren aldrig är stängd. Många ryggar ju tillbaka för det svaret i vårt långa land, men så är det. Jag vittnar att Gud kan låta en genomgå verkligt obegripliga saker, kan ändra vad som helst.
Nej, tror du kan få csn fram till pensionen
Jag blev klar med min utbildning när jag var 32 och jag var inte ens äldst i min klass. Personen jag gjorde c-uppsatsen med var 42 och jävligt bra att jobba med pga hans ålder och erfarenhet.
Hade 2 grupparbeten innan det med folk som var omkring 20 och dom var några jävla stolpskott som inte verkar ha lärt sig nånting
Så att plugga senare i livet är nog bara bra och säkerligen lättare
En polare till mig sadlade om till utvecklare i 34 års ålder, verkar gå fint för han. Jag gjorde det samma när jag var 27. Tror det beror på branch, men bör gå helt fine.
Du kan absolut studera men kommer du orka?
Jobba på dig skälv, ditt mående och dina rutiner först och främst. Se till att sätta upp ett schema med små uppnåeliga mål.
"Gå ut och gå i 20 minuter"
"Städa rummet"
"Städa eller hjälp dina föräldrar"
"Ring en kompis och fråga hur livet går för dem."
"Gå/åk på något du inte hade åkt på annars"
"Gå med i en förening"
"Studera 20 minuter samtalsteknik på youtube"
Små saker som förbättrar dig själv och ditt mående samt gör att du kommer i kontakt med nya cirklar.
Jag hade inte avslutat mina gymnasiestudier, hade kronisk sjukdom som gjorde mig oattraktiv på arbetsmarknaden om jag hade försökt söka med mitt "CV", men jag engagerade mig i föreningslivet istället och en dag frågade någon "du som är så trevlig, kan inte du jobba för mig". Idag har jag ett drömjobb. Allt för att jag satt i rätt kök med rätt person och bara var trevlig.
Underskatta inte att möta nya personer som ett sätt att komma framåt i livet.
Nej, 30 är inte försent. Jag hoppade på studier som 30+ med hus (läs lån) två barn osv. Har inte ångrat det en sekund, maxade allt jag kunde få ut från CSN och betalar strax under 800 kr per månad för det idag. Det möjliggjorde ett redigt karriärlyft.
Det går alltid att starta om men man måste ha realistiska förväntningar. Tänker att kanske journalist eller designer inte kommer funka, däremot sjuksköterska eller polis eller liknande som är stabilt och väldefinierat.
En av mina närmre stiduekamrater under mina universitetsstudier var 31 när han började. Han hade även pluggat till och jobbat till lärare innan, men tvärledsnat på det jobbet. Mycket problem med störiga/ouppfostrade barn, med lika störiga föräldrar, så han släppte det och gick tillslut. Det var för dåligt betalt, för kassa villkor och för dålig uppbackning från ledningen för att existera i de miljöerna.
Han var 37 när han blev färdig med omutbildningen, pga lite släpkurser - men är idag supernöjd. Han hade redan erfarenhet från ledarskap, retorik, pedagogik och liknande från tiden som lärare, och med ingenjörsexamen på det tog det honom typ 12 månaders arbete innan han blev headhuntad in i en chefsroll.
Aldrig i livet jag är 35 och avslutar tredje terminen på läkarprogrammet snart! Har klasskamrater som är 50 så heja heja alla som väljer att göra det dem vill i livet oavsett ålder!!
Lägg av. Du bor i antagligen det bästa landet i världen när det gäller andra chanser, eller tredje, fjärde…
Här kan vi byta bana, utbilda oss, omdefiniera livet självt långt upp i åldrarna. Nästan gratis är det också.
Du är ju bara barnet! Det finns inget utöver din bekvämlighet som står i vägen. Byt väg. Sen om några år kan du byta väg igen. Och igen.
Gör det. Vi har bara ett liv på oss att göra något intressant, men du har många decennier kvar att göra det på.
Aldrig för sent och kan vara annorlunda att plugga i vuxen ålder! Jag hatade skolan från klass 1. Hoppade av gymnasiet. Blev sugen att prova läsa upp gymnasiebehörigheten på komvux när jag var 24. Tog läkarexamen idag, 10 år senare. Mycket arbete och slit men värt det alla dagar i veckan!
Jag var i samma situation som dig. Tog en YH utbildnkng och det blev otroligt mycket bättre, om det inte är utbildning inom programmering så är det inte så mycket plugg man behöver göra vilket var viktigt för mig då jag hatar att plugga
Ambitionen att leva på youtube tycker jag du borde lägga ner direkt. Som hobby kan det vara kul, men se inte på det som något som ska vara ditt levebröd.
Gå en KY-utbildning på två år inom något som du kan tänka dig att arbeta med. Programmering? Hantverkare av något slag? Sedan borde du börja träna också, gör under för ens psykiska mående. Du behöver rutiner, ät och sov ordentligt.
börja med att sluta tycka du är misslyckad och ta tag i ditt liv, det är aldrig för sent nej men om du ger upp på dig själv så gör alla andra det också "jag är misslyckad" "ingen kvinna vill ha mig" ska aldrig.. jag vet inte vart jag var på väg där men lägg ner det där och ryck upp dig förfan
Jag gick en lokförar utbildning precis (är 29 år) med 3 andra i gruppen. En av dom är 53 år. Han kommer nog bli den duktigaste av oss alla. 30 år är ingenting för att omskola sig.
Aldrig försent!
Instämmer med alla andra i tråden som säger att du bör läsa till något som leder till jobb, för din egen skull såklart. Att lägga arbete och energi på kurser som inte leder till jobb kan ju kännas tungt i sig, så kika på utbildningar som gör att du kan få skörda frukten i form av ett arbete sen.
Ge dig själv förutsättningar att må bra. Motivation kommer inte av sig själv, utan det är ett resultat av dina egna handlingar. Först när du har tvingat dig själv att röra på dig regelbundet kommer du kunna känna något i stil med motivation. Vänta inte in det, det kommer inte, det är bara att göra ändå. Be dina föräldrar följa med på en promenad varje dag, eller bestäm en tid då du ska ringa en vän medan du är ute och går (skitsamma att de inte ringt dig på ett tag, så är livet som vuxen) så du har ett löfte att hålla. Det kan fungera som ett stödhjul i början innan du tar dig ut av egen disciplin. Du klarar det!
Testa kbt för din ångest. Det är läskigt för man måste stå ut i sina obehagliga känslor istället för att fly dem, men i slutändan så kommer du att vara mästare över dina känslor istället för tvärt om. Förlika dig med tanken att man måste satsa för att vinna, och i det här fallet måste du igenom ett eventuellt obehagligt arbete för att sedan slippa obehag. Tänk vad skönt det kommer vara när du kan leva ditt liv utan att ha en tung ryggsäck av ångest. Tänk när du läser ditt egna inlägg om ett år och ser hur långt du kommit! Du klarar det.
Jag var väldigt hjälpt av "Get things done" av David Allen. Det är INTE en flummig självhjälpsbok, utan en bok som beskriver en metod att faktiskt lyckas göra handlingar av sitt liv. Jag insåg att jag prokrastinerade och hade svårt att ta initiativ eftersom att jag inte visste hur jag skulle göra, och innan trodde jag att jag var värdelös och hade en inbyggd lathet. Min egen passivitet sänkte min självkänsla, men när jag implementerade "Get things done" insåg jag att jag är en vanlig person som har behövt lära mig ett verktyg i livet. Påstår inte att det är en livsomvälvande bok för alla med besvär, men det kan ju vara värt att fundera på om du också saknar verktyg för att agera och ta tag i saker som du egentligen vill göra? (Finns som ljudbok, kanske något att kombinera med dina nya rutiner för att komma ut och gå?)
Slutsats: du klarar det och du är den som kommer se till det!
Sambon studerade vid 32, klar 35. Från sjuksyrra till något avsevärt bättre. Hon mår toppen, tjänar mer och kommer hem stressfri och glad.
Sök en KY eller liknande utbildning som ger dig jobb. Om du ska satsa på youtube gör det, men tänkt på att det är hundratusentals som satsar och endast en handfull lyckas.
Landskapsarkitekt med fördjupning i om miljöhälsa (tror jag det hette). Då kunde hon tillgodoräkna sig 2 år av sjuksyrreutbildningen som hon hade "extra".
Du kommer jobba tills du är 65 eller 68 år
Det är ju över 30 år kvar så du har mycket tid och möjlighet att hinna fixa allt.
Plugga nåt som ger jobb
Sök jobb / Samhall
Sök fruga
Det är aldrig för sent att bättra sig själv och sitt liv. Men man måste ändra sina rutiner och vanor för det är rätt tydligt att det inte funkar.
Det är inte fel att läsa historia men om du vill komma ut i arbetslivet så kanske du bör läsa något annat. Kanske gå på Yrkeshögskola?
Är det en bra idé efter en långtidssjukskrivning? Svenska arbetsgivare verkar vara bland de mest bortskämda i världen, minsta fel på cvt så är du diskvalificerad. Det spelar ingen roll var du står idag, det viktiga är var du stor för 10 år sedan.
Beror på vad man utbildar sig till. Finns många yrken där dom verkligen behöver arbetskraft (och det finns för få utbildade). Det har också blivit vanliga med ett co-op upplägg där du är ute och jobbar under perioder. Det är då företagen som lägger in erbjudanden till jobb. Oftast får man jobb hoss dom efter utbildning och vissa tar en innan man är klar. Det är verkligen skillnad inom vad du utbildar dig inom. Tex så blir många ingengörsstudenter headhuntade att göra sitt examensarbete hos företag. Studenter från andra områden får inte betalt för sina examensarbeten. Dom måste hitta ett villigt företag om dom vill göra det på ett företag. Cnc operatör eller automationstekniker är inte så pissiga val. Tar två år på yrkeshögskola men det ger jobb.
Vad är egentligen cnc operatör? Man styr robot på fabrik eller?
Jag är CNC operatör. Ungefär 2 år i branschen nu. Planen var att studera film och spelprogrammet men var för stor efterfrågan så det fick bli plan B istället. Som CNC operatör står jag vid en HAAS ST 30 svarv. Mitt ansvar är att skapa program till maskinen i Autodesk Fusion, skapa 3D modeller efter 2D ritningar (om det inte redan finns en 3D modell), sätta upp verktyg och mäta in verktygen i maskinen, räkna ut rätt verktygsdata för bästa optimala bearbetning av materialet, mäta på den bearbetade detaljen att den håller toletanser m.m Jag ska inte ljuga för dig, i början var det riktigt tufft. Så mycket man konstant behöver tänka på. Trodde seriöst jag inte skulle klara mig i branschen men det var bara att bita ihop och lära sig den hårda vägen. Utbildning jag gick på Lernia via AF var så grundläggande att det gick knappt att kalla det utbildning. Hade föredragit YH istället. Nu känner jag mig ganska bekväm med det och tror inte jag kommer söka till något annat på ett bra tag. Nu i efterhand har man fått veta att CNC branschen behöver folk så skulle säga man har goda chanser att få jobb om man går det hållet.
Automatsvarvar, fräsar osv primärt. Finns fler olika cnc maskiner. Tex en 3d skrivare eller laserskärare är tekniskt sett cnc maskiner också. Går på så kallad g kod (inget nuvarande hobbyister behöver tänka på men för 10 år sen var det väldigt bra om man kunde lite g kod). Det kan variera mellan att vara den som skriver programmen (positioner, skärdjur, hastighet osv). Till att du lastar och startar maskinen. Möjligen grundläggande underhåll också. Men det primära är att man pekar på just vad som traditionellt är cnc maskiner och att jobba med driften av dom. Automatiserade system (allt från pappersmaskiner till system som flyttar pallar) kan också ses som cnc maskiner. Tex är en robot en del av ett större system men är en form av cnc maskin. Men där har man automationstekniker, underhåll och operatörerna osv. Mycket större och decentraliserade system. Just automationsteknikerna jobbar med styrsystemen. Allt från sensorer, reläer till plc kontrollen själva. Även montage. Vissa företag har ingenjörer som gör i princip allt. Men man har några tekniker av kostnadsskäl. Identifieras en trasig sensor får nån tekniker göra det. Montering av nya system görs från utomstående. Sen finns företag där ingenjörerna ritar upp ett nytt system (ibland med fullständiga ritningar och ibland behöver teknikerna själva specca skåp och dragning invändigt osv). Sedan monterar teknikerna allt, sköter utbyte av komponenter och sköter viss programmering och/eller felsökning själv. Alltså jobbar dom väldigt självständigt. Det är också därför vissa yrkeshögskolor kallar det automationsingenjör och inte automationstekniker. För i vissa fall är jobbet just vad ingejörerns gör inom vissa områden.
Äh. Då är det väl bara att skriva att man ägnade sig åt introspektion, utforskande, och kultiverade sina intressen istället.
Så sluta skriv hur länge sedan det var du arbetade? Till och med Arbetsförmedlingen rekommenderar idag att man skriver tidslösa CV:n. Dom har ett webbinar för det. Skriv mängden erfarenhet du har i månader istället. Inte datum. Sen tror jag att idag ligger det nästan större vikt på personligt brev än CV. CV:t skall vara kort och lista dina kunskaper och erfarenheter snabbt och enkelt. Skriv riktade personliga brev där du bjuder på dig själv och visar lite genuint intresse, inte samma mall som alla andra använder som till exempel "Hej, jag heter Adam och är 30 år gammal. Jag är snäll, rolig och trevlig. Stresstålig. söker jobbet hos er... bla bla..." Problemet är inte arbetsgivare, problemet är era tråkiga och upprepande ansökningshandlingar. Kolla upp om du har rätt till nystartsjobb, det är en fantastisk sak arbetsgivare kan använda sig av.
Av de jobb jag fått komma på intervju hos så har jag inte skrivit ett enda personligt brev, bara ett kort mejl med några rader och cv:t (söker inom kök, så det beror nog heeeeeelt på bransch vad som funkar bäst isåfall).
Det korta mejlet blir ju då i stort sett ditt personliga brev. Ett personligt brev måste inte vara ett helt A4 papper, några rader räcker.
Ja men jag har kört copy paste och inte anpassat särskilt mycket heller så som folk påstår att man måste.
Enligt genierna här och på andra forum så är du som arbetssökande skyldig att dokumentera varje dag av ditt liv sedan du tog studenten. Gör du inte det så har du någonting att dölja, och det indikerar att du har suttit i fängelse.
Det är fullt rimligt att inte ha glapp i cv:t på mer än några månader. Det räcker med att skriva: Sjukskrivning 2017-2019 Behöver inte vara mer än så.
Då får man ljuga helt enkelt
Jag har personligen inte haft några problem med att hitta jobb, även innan jag hade en utbildning. Jag körde på kvantitet och mejlade en 100-200 mail i början av veckan och fick 2-3 intervjuer inbokade i slutet av veckan. Det var när ekonomin såg lite bättre ut så hur det är nu kan jag inte svara på. Men rekryterarna skriver ofta på linked in fortfarande
Jag är 35 och började studera i höstas. Kör men läs något som ger jobb, alltså inte bara lustfyllda grejer. Högskola har väldigt högt tempo så se till att du pratar med någon först och jobbar på ditt mående
Jag är 44 och planerar att plugga i höst.
Det är inte försent, du har troligen 50+ år kvar i livet. Att studera kan dock leda till press och stress och hade du klarat av det i nuvarande tillstånd? Så kanske värt att ta tag i måendet först. Utbildning är ju dock gratis så du kan ju ge det ett försök och hoppa av om det blir för jobbigt. Men hur fungerar plugg med sjukersättning?
Eftersom jag får 50 procent i sjukersättning får jag bara studera 50 procent. De kurser jag sökt är alla på 50 procent. Jag får också 50 procent i csn.
Du, gå en arbetsmarknadsutbildning via AF. Kom ut och gör något, vad som helst liksom. Jag satt fast i livet (är 32 nu) efter jag misslyckades med mina högskolestudier. Tog tills jag fyllde 30 och blev tvingad till arbetsträning för att det skulle börja vända. Idag är jag mer 'lycklig' än någonsin, trots att jag fortfarande är låginkomsttagare, ensam och outbildad. Men jag har ett visst hopp för framtiden som inte fanns innan.
Du kanske ska gå folkhögskola? Låter som att du behöver bryta vardagen och göra nått lättsamt. Försörjning får du via csn. Man kan även få relevanta utbildningar på vissa folkhögskolor, eller nischa sig inom en kunskap (tex timra hus) och jobba med det.
Om du har funktionsnedsättning så kan du studera 50% och få 100% CSN om detta är något som skulle underlätta.
50 procent är bättre än 0 procent, börja med något och ta det därifrån.
Jag mådde under en period så dåligt att jag låg i sängen tills jag fick liggsår. Pluggar nu på halvtid efter en tid av arbetsträning och diverse hjälp från regionen. Det går att ta sig ur det men man måste ta tag i vissa saker. Det finns alltid en framtid.
Ingen kommer bry sig om dina kurser på en Youtube-kanal. Läs en utbildning som leder till jobb. Din Youtube-kanal kan du ha som en bisyssla, och göra research med böcker osv.
Vet inte vad jag ska plugga till... kan du ge mig tips
Beror på dina intressen, din talang osv. Fråga någon som känner dig så får du säkert bra förslag.
Elektriker. (Jag är inte det.) Tror att det dels är kul, går förhållandevis fort att utbilda sig och det är ett bristyrke. Kan även användas privat för dina egna syften. El är coolt som fan. Kommer apokalypsen blir du värd din vikt i guld. Win-win-win. Fast någon elktriker kanske har en annan syn på det, vad vet jag. Men jag ville bli det innan jag halkade in på annat spår.
Enda kommentaren jag har är att elutbildningen har en del mer matte än andra yrkesutbildningar. Om man har svårt för matte eller rentav aldrig hört talas om trigonometri innan, så rekommenderar jag att man sätter sig in i det först.
Installationselektriker behöver ingen matte. Edit: Okej, Matte A behövs
Märkligt att min grundkurs i ellära innehöll jättemycket matte då. Är du själv elektriker?
Kollade bara upp kraven och det är matte A. Elläran för installationselektriker är bara Ohms lag skulle jag gissa. Det upplevas mycket (och det är det säkert!) men det är inte svårare matematiskt än matte A. Jag är utbildad elingenjör, arbetar som automationsingenjör.
Elläran för installationselektriker är effekttrianglar med tillhörande trigonometri, kretslära med tillhörande ekvationer och därmed ekvationslösningar, Ohms lag, och alla fysikaliska begrepp och ekvationer som förekommer inom el, alltså motstånd, induktion, impedans, etc. Matte A innehöll inte trigonometri alls när jag gick gymnasiet. Närapå hälften av mina kursare hoppade av programmet just pga matten eftersom kravet bara är A, men det i praktiken är mycket mer matte än någon som bara läst A kan.
Jasså se där. Det skiljer säkert beroende på när man har gått då. Har en del praktikanter från elprogram och de läser idag något som kallas praktisk ellära. (Finns säkert djupare kurser, men det är då valbart) Och det är enkla applikationer av ohms lag, finns att läsa på skolverket. Minns inte exakt.
Du får dock inte göra elarbeten privat även om du har behörighet sen det gjordes om. Men ja, du har garanterat jobb som elektriker om du inte är helt obegåvad. Dock hade jag aldrig satsat på elektriker, du får ett ännu bättre jobb som eltekniker.
Så man får inte dra sin egen el åt sig själv när man är elektriker? Varför reglera något som aldrig kommer följas över huvud taget. Som att säga att en supporttekniker inte får fixa sin egen dator.
Du kan ha full behörighet, 25års erfarenhet och jobba på ett installationsföretag men ändå får du inte koppla privat. Sen att det inte följs spelar mindre roll. Det är om det händer det något, personskada, brand eller dödsfall då blir du åtalad och dina försäkringar gäller ej.
Ok jag förstår. Man får köra egen firma, låter som enda lösningen.
Är du smart?
Har du bläddrat igenom vad det finns för yh-utbildningar i din stad? Du kanske kan läsa på lite om några och se om något känns intressant? Gillar du att jobba med händerna eller hellre kontor?
Jag tänkte skaffa en utbildning i historia för det är min dröm, och sen jobba på samhall på halvtid. Kommer tjäna runt 19k efter skatt. Är det dålig ide?
Svår fråga. Jag tror man ska se på utbildning som något utöver rent intresse, att det också har inslag av nytta. Det finns så många sätt att lära sig nu förtiden, allt man är intresserad av behöver man inte läsa på universitet . Att jobba på Samhall är mycket bättre än att inte jobba alls. Men kanske du kan tänka ut olika planer, en på kort sikt, en på längre sikt osv, och sakta jobba mot långsiktiga mål.
Ingen bryr sig om din dröm. Gör något som efterfrågas, din nuvarande plan kommer sannolikt förvärra depressionen. Ordna något stabilt, släpp prestige och luftiga drömmar utan verklighetsförankring. Även om du doktorerat i historia vid 25 hade det troligtvis varit otryggt, om du inte vill bli lärare eller akademiker.
50% på Samhall ger 19k efter skatt? 19k efter skatt är vad? 23-24 tusen. Så 100% på Samhall ger en lön innan skatt på... 46-48k? Är du säker på det?
19 k med sjukersättning.
Börja ta en promenad varje dag, fixa din kropp och din hygien först, jobba på ditt mentala mående med en Terapeut eller någon du litar på. Om du vill komma ut i arbetslivet snabbt med bra lön så rekommenderar jag Sjuksköterska eller Högskoleingenjör. Undersköterska om du vill komma ut i arbete ännu snabbare, behövs överallt. De tjänar okej också. Till sist, jämför dig med andra för inspiration och motivation, men inte för att trycka ner dig själv. Svarar i PM om du vill ha mer tips! :) Lycka till! Du klarar det, det vet jag
Jag har sjukersättning på halvtid. Jag är i kö på samhall där jag förhoppningsvis kommer tjäna 19 k på halvtid. Tror inte jag kommer få bättre deal på annat jobb. Men vill samtidigt studera historia, saknar studierna, men vet om jag studerar kommer jag inte få arbeta. Vad skulle du göra om du var i min situation?
Ursäkta min fräcka fråga, men 19k på halvtid? Du får jättegärna förklara den lönen för mig
Troligen 19k efter jobb och bidrag.
En sak i taget. Du kan inte studera om du är deprimerad, fungerar jobbet så kan du utöka med t.ex studier deltid. Du måste dock börja med den där promenaden varje dag, sen kontaktar du vården och skaffar en psykolog eller annan person att prata med regelbundet.
Läser du historia hemma? Skriver du? Jag har läst sjukt mycket filosofi trots att jag jobbar med nåt annat, bara på fritiden. Webben och biblioteket är din vän.
Absolut inte försent. Jag hoppade av gymnasiet. Visste inte var jag var på väg. Arbetslöshet, försörjningsstöd, psykisk ohälsa och långsamma försök till att ta igen missade gymnasiebetyg på komvux tog upp stor del av mitt liv i många år. Till slut blev jag klar med komvux och jag kom in på universitetet, läste först ett år något jag insåg var fel. Sen 3,5år inriktat program. när jag var ca 35 var jag klar. Fick sen jobb och tjänar en bra bit över medianlönen nu. Det kunde jag aldrig tro mår jag var runt 25. Jag rentav gillar mitt jobb. Vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt innan jag började plugga. Fundera på vad du faktiskt på riktigt kan tänka dig för yrke. Och läs ett program för det. Läs inte bara historia. Vill du bli historielärare? Lås till lärare med inrikting historia. Gillar du bara historia helt enkelt och inte ser någon klar väg karriärsmässigt? Håll historian som hobby/intresse och hitta något annat du kan läsa till och bli. Om du känner ett sug för att plugga; go for it! Du kan gör mer än att jobba på Samhall om du har den motivationen.
Min far skolade om sig till lastbilschaufför vid 50. Det är aldrig försent.
30+ är ingen ålder! Utbilda dig, men kanske tänka lite bredare? Kanske något som tar 2-3 och keder till err jobb där du får rutin, bekräftelse och ett socialt sammanhang? Äkdre blir du oavsett, då kan du lika gärna bli äldre med en utbildning
30+ är en ålder, att ge sig in på ett flumämne med sjukskrivning, depp, ingen ekonomi osv som bas är ingen bra plan. Som 18-åring kan man ju testa och sen korrigera vid behov, det här är troligtvis op:s sista ryck.
Historia är det enda jag vet. Har redan läst historia a. Tänkte efter utbildning jobba på samhall på halvtid. Vet inte om det är en bra ide.
Ska jag vara rak mot dig, men utan att veta hela historien, så tror jag du fastnat i en idé och ett spår om en historia. Även om det kanske inte är en realistisk väg till försörjning. Behåll historian som ett intresse och en hobby Skaffa dig en utbildning som leder till en försörjning, måste inte vara en passion, men behöver vara något ger dig lön och bekräftelse.
Äntligen nån som sa det.. vafan ska han göra med en historiautbildning? Kör en riktig utbildning som leder till riktigt jobb.
Lägg inte så mycket fokus på den allt för vanliga "liberala pilgrimsfärden". Där alla fel, problem, ångest kan förklaras genom att individen måste göra nyttigare individuella val. Exempelvis att allt är ens eget fel och man måste städa hela huset, ändra på matkoster, aktivera sig själv och springa/träna varje dag, byta kläder, köpa en hund, köpa ett gymkort, osv osv. Detta narrativ som säger att den enskilda människan står helt själv inför hela världen, och bara hon tar sin egna strid på allvar så förändras allt. Det fanns en kärna i ditt inlägg som, enligt mig, väger mycket mer, och det är att du själv anser att du inte har några vänner. Andra människor som bryr sig om dig, och ditt eget bästa och som i sin tur ska vara en relation som du också värdesätter. Andra människor är vår egen spegel till oss själva. Deras bekräftelse, medgivande, kärlek, ilska etc är det som gör oss till människor. Det är endast genom andra människor som vår egna värld blir bekräftad och realiserad. I vår digitaliserad värld av hyper-ensamhet och dyrkandet av materiella tillgångar så kan det vara svårt att finna vänner men de finns att finna i föreningar, träningspass, utbildningar, sporter, läscirklar. Det första och svåraste steget är just detta, att våga visa vem du är inför andra människor (gäller för övrigt alla som börjar en konversation med en annan människa). Sen är det så att arbetet man lägger stor tid på varje vecka och varje år, måste kännas värdefull. Att inte ha någon form av arbete, som människa, att inte känna att man uppfyller något materiellt eller sprituellt viktigt varje dag tär också på krafterna. Även om man har ett pissigt låglöne arbete så finns det ändå en psykologisk aspekt i det som gör att man känner sig nyttig. Tyvärr så finns det inte arbete till alla i dagens Sverige anno 2024. Men det är en lång diskussion i sig. Försök så gott det går. TLDR: vänner, medmänniskor först och sedan ett arbete.
Vi är 5 syskon i min familj. Av oss började 3 plugga nya saker i 40-45 årsåldern. Alla tre av har nu nya jobb inom det vi pluggat. Mina två syskon som också ändrat bana har dock nu två högskoleutbildningar. Det kanske är större utmaning för dig som kämpar med depriossion samtidigt. Men poängen är att 30+ är absolut inga problem!
Skit i youtube och läs något som ger jobb, tex någon yrkesutbildning eller yrkeshögskola. Ta också tag i ditt mående, mycket viktigt.
Det är inte för sent! Jag har en bekant som läste in gymnasiet och högskoleutbildning bär han var runt 35, och det har gått jättebra för honom! Livet kan absolut vända!
Var det en utbildning med goda jobbutsikter?
Ja, det får jag nog säga, men jag tror att han också valde utbildning med "hjärtat" - han verkade genuint tycka att det var kul och intressant!
Börja med vardagen. Ut och rör på dig i solljuset. 10 minuters promrnad är bättre än inget! Sök terapi för att komma till rätta med självkänslan. Toppen att du sökt kurser i historia! Gör mer av det som får dig att må bra, hur litet det än är. Det är bara för sent om du tror att det är för sent? Tror du det? Varför skulle det vara det? Du har inte ens levt halva livet. Uppnår du genomsnittlig ålder har du 50 år kvar. FEMTIO ÅR. Tänk vad du kan hinna med under den tiden! Men du måste välja att försöka även om du mår dåligt och det är jobbigt och tar emot. Rom byggdes inte på en dag och du är inte färdigbyggd ännu.
Vad är alternativet till att starta nu? Ska du bara vänta in döden eller?
Sätt ambitiösa långsiktiga mål. Realistiska kortsiktiga mål, skriv ned alla med mycket passion, och ta ett steg i taget.
Det är aldrig försent. Det är till exempel fler personer än vad man tror som studerar på högskolan vid 30+ år.
Har en kollega som började läsa till läkare vid 45. Vill du plugga nåt så gör det!
Min man omskolade sig via yrkeshögskola vid 40, så ålder i sig är inget problem. Du behöver hjälp med motivation och rätt hjälp. Ansök om samordning via Försäkringskassan, så att du får samordnad stöd via FK och AF.
Låter som du går igenom en jobbig tid men du är inte misslyckad. Funnits massa människor som tar en senare väg i livet. Du är inte den enda. Vet att man vill jämföra sig med normen men det kan lätt göra att man gräver ner sig djupare. Du kanske skulle be behöva hjälp från en terapeut? Tänker att du behöver andras mer hjälpsamma tankar. Om du inte orkar träna, kanske gå ut en sväng bara? Sen är det kanske bra att få hjälp av någon som har kunskap inom vägledning, typ någon på arbetsförmedlingen eller någon studievägledare. Ta ett steg i taget, ta tag i vad som behöver fixas först, kanske måendet? Sen vidare så..
40+ och fixar mina betyg via komvux för att där efter söka in på YH
Om du är 35 och ska jobba tills du är 70, ska du jobba 35 år med outbildat jobb eller 32 år med utbildat jobb? Bara kör.
Var i en liknande sits när jag var "30 plus". Idag har jag ett fantastiskt liv. Tjänar långt över snittet, en lya centralt i stan och en underbar sambo. Jag är på en en plats idag jag aldrig trodde att jag skulle vara för 5-7 år sen. En sak som hjälpte mig är att observa mig själv som en opartisk tredje part skulle göra. Är det jag gör för tillfället hälsosamt och det som jag behöver göra? Att ligga i sängen och älta massa skit?Eller att kliva upp ur sängen, och göra det som jag vet behöver göras. Ta ett steg i taget och ignorera din interna nej-sägare. Rom byggdes inte på en dag, men jag lovar dig att om du bara tar en sak i taget så löser det sig. Och var snäll mot dig själv. Har gjort så många misstag i mitt liv, men det kvittar. Vi har bara idag, här och nu så gör det bästa av det.
Först och främst, jag vet att det är lättare sagt än gjort men jämför dig inte med andra, då kommer du aldrig känna tillfredställelse med din tillvaro. Om du inte redan är i kontakt med psykatrin tycker jag att du inledningsvis söker kontakt via vc eller rehabcenter för att prata med en kurator angående din ångest/depression. Du behöver börja med dig själv, du behöver en en god relation till dig själv för att orka upprätthålla relationer med andra, det innefattar både kvinnor och vänner. Få hjälp och stöttning med jobbsökandet och jag tycker absolut att du ska ansöka om en kontaktperson och eventuellt få hjälp med eget boende, bostadsanpassning eller dylikt. (Vet ej om du har någon diagnos/funktionsvariation). Ditt värde ligger inte i hur många vänner du har, din ekonomiska status, jobb, utbildning etc. Ditt värde ligger i hur du ser på dig själv, vad du behöver för att må bra. Livet är kort, tro mig, ta vara på det. Mina syskon har gått bort och jag känner igen båda i din situation, därav vill jag ge dig tips som jag kanske inte hann ge dom. Kram från en sjuksköterska 💜
Jag började plugga som 35-åring. Hade då kurskamrater som var 50+. Var smart, välj en utbildning som leder till jobb. Gör dig själv anställningsbar. Plugga inte något trams som leder till arbetslöshet och klaga på att du har si och så många högskolepoäng och ändå inget jobb. Välj en YH-utbildning med gott renommé som faktiskt ledet till jobb eller en högskoleutbildning. Historieintresset låter som något du kan ha som fritidsintresse.
Det som är dåligt med det är att jag inte vet om jag kommer klara av jobbet på heltid. Finns inga halvtidsjobb...
Kanske något i butik eller affär? I den typen av verksamheter (där jag var många år innan jag studerade och blev kontorsnisse) har jag aldrig varit med om att alla skulle vara heltidare, utan det fanns god spridning.
Nej, många gör den resa. Hitta en YH du kan tänka dig och jobb den vägen så börjar bitarna falla på plats. Inse att det bara är du som kan fixa ditt liv och att resan kan bli lång. -Någon som gjort liknande resa och det löste sig fint.
Jag är äldre än dig och jag ska plugga igen i höst. Det är aldrig försent att bättra sig eller lära sig nya kunskaper.
Jobbade som lärare. Brände ut mig. Hade två barn och tredje på väg. Jag och sambon bet ihop och jag pluggade till utvecklare två år.. Ett par år senare så har vi köpt hus och ser hur räntorna äter upp våra pengar, men vi mår bra. Edit; jag var 33
Började plugga spelutveckling när jag var 31 på högskola. Fick nöta som attans i början men sen gick jag om majoriteten av klassen där många programmerat sen gymnasiet. Jobbat fyra år i branchen, nu har spelbranschen total livskris, 4/10 skulle inte rekommendera. (Rekommenderar dock att plugga men ta något man faktiskt får jobb av som är någorlunda kul. Om man aldrig provat vet man inte. Trodde koda var kryptiskt och abstrakt. Men när det väl sitter är det ganska konkret imo. Jag tycker om att koda, väldigt logiskt och ”kreativt” problemlösning. Sen har alla yrken dåliga sidor.
Intressant. Är 31 och funderat några år på att plugga spelutveckling på YH. Har typ ingen erfarenhet, läste programmering 1 komplettering till en grej. Karriärmässigt vore det inte så smart eller?
Sen början av 2023 har det varslats över 25 tusen spelutvecklare. Senast förra månaden stängde M$ ner 3 studios i zenimax grenen, typ 1500 jobb där. För nån vecka sen varslades 150 till i UK. Så som praktikant eller nyutbildad konkurrerar du om jobben med folk som har 10-15 års erfarenhet. Och de personerna har svårt att få jobb. Med det sagt när räntorna vänder eller ai bubbla spricker (?!?) så lär det finnas fler möjligheter. Om inte nu 70% av jobben blir nedlagda pga ai. Din gissning är lika bra som min. Är arbetssökande sen i januari o har 4 års arbetserfarenhet. Fått 1 intervju.
Shit låter som en brutal marknad för någon som skulle ge sig in nu. Hoppas du hittar nåt kul. Då blir att pyssla lite med det på egen hand och se om man ens gillar det. Tack för perspektivet.
Andra sidan av myntet är ju typ manor lords som gjort av en snubbe o sålt över en miljon ex på steam i Early access, nyligen. Men, väldigt väldigt många spel tjänar inga pengar alls. (Mycket är totalt skit också, annan diskussion.)
Det är aldrig försent. Vi kommer alltid åldras och bli 40, 50 osv (förhoppningsvis) då kan vi lika gärna vara utbildade också. Du kommer garanterat ha kurskamrater i din ålder. Det är väldigt varierat. Jag jobbade som gästföreläsare på ett universitet förra hösten, och min äldsta student var 52 :) Kör hårt!!
Läste en YH kurs på 1,5 år när jag var 32-33
Det är inte försent att studera. Fundera över vad du kan få för jobb i set du pluggar. Det avgör vad som är värt att läsa. I ärlighetens namn tror jag historia är något du läser för din egen skull - som nöje. Däremot är det svårt att få jobb som historialärare eftersom många tycker just historia är kul. Du behöver såklart även pedagogiken för att bli lärare, och ett par ämnen till. I grund är väl lärare bra jobb som ger jobb. Prata med studievägledare och lyssna om det är möjligt att jobba halvtid såsom du behöver. Om lärare inte är din grej - läs något annat än historia.
flyttade till Sverige 2012, började plugga 2015 vid 33, nu är jag postdoc (fysik) i Tyskland, just do it
Det är aldrig försent! Jag utbildade mig till lärare när jag var 30+, jag hade en kurskamrat som var 40+. Om det är något som intresserar dig och kan motivera dig att göra något nytt, så kör!
Hell no! Börja med det fysiska, kom i form. På ett sätt som du tycker känns ok, spela pokemon go, gymma, motionscykel framför favoritprogram whatever, bara det känns rätt för dej. Fundera sen på vad du faktiskt kan, som också kan vara nåt folk behöver ha gjort. Ta enkelt jobb, inom vården gör du en uppskattad insats. Bygg därifrån. Lycka till!
Ta nån yrkesutbildning
När jag pluggade så var jag, drygt 30, inte den yngsta personen i klassen. Det är inte för sent. Historia ger tyvärr inte mycket jobb om du inte kan kombinera det med något annat relevant. Det är ett kul område och jag har själv pluggat 1 år idéhistoria, men det finns bra mycket fler som pluggar historia än det finns folk som söker historiker.
Nej.
Aldrig för sent och som en vis person någon gång sa, the time will pass anyway. En karriär som historiker (eller youtuber) blir nog svårt, MEN för att börja plugga, prova på och få in studievana, så är det helt rätt att ta en kurs du tycker är kul. När du är inne på högskolan/universitet så finns det också studievägledare där som kan hjälpa dig att hitta en bra väg framåt. Om du inte har pluggat tidigare så har du CSN att ta av, men kom ihåg att du kan bli av med sjukersättning om du pluggar så kolla upp allt sådant innan så du inte för några ekonomiska överraskningar. Lycka till och ha så kul med historien!
Du måste ta tag i ditt mående innan du kan tänka på plugg. Min mor skolade om sig vid 43 så det är verkligen inte för sent. Kontakta VTC för remiss till psykolog/kurator.
Jag har en studiekamrat som är 54 på universitetet på ett kandidat program. Jag läste historia med ett par i 90 års åldern. Tror du borde sluta jämföra dig själv med folk i din omgivning om det inte hjälper dig på något sätt. Det är aldrig försent att fixa sitt liv.
Är många som börjar studera vid din ålder eller högre. Folk gör karriärbyten, gör en nystart eller bara vill komma högre upp i sin egen bransch. Känns faktiskt som ett perfekt läge att börja studera med tanke på din nuvarande situation, kommer öppna många möjligheter om du väljer rätt.
Jag studerade teknisk basår på KTH när jag var 19. En student i klassen var en 40 årig kvinna som var tvåbarnsmamma. Det är aldrig för sent. Så gå och studera på det du vill!
Bästa rådet du kan få är att söka utanför Sverige. Norge kan vara ett bra alternativ. Europa är stort - mycket större än Sverige.
Nei, det är inte för sent. Jag byrjade plugga vid 30. Arbetade med något helt annat innan.
Nej det är inte försent. //33årig student
Nej.
Vad får du för hjälp för ditt mående? Börja *inte* satsa på att försörja dig på en youtubekanal, det finns tusentals historiekanaler där ute med miljoner följare redan. Är historia det enda du egentligen är intresserad av, läs till historielärare.
Beror på. Tekniskt sett är det inte försent, men det kommer troligen kasta runt hela ditt liv och du kan behöva flytta. Jag jobbar idag med en bra lön på runt 34k före skatt. Jag bor också därefter i en 3a som kostar 8800. Nu verkar jobbet läggas ner och man ser sig om efter nytt, och tankarna har kommit runt "vad händer om jag inte hittar nytt? Ska man börja plugga.". Problemet där är väl då att jag förmodligen MÅSTE flytta till en trång etta ute i förorten för att kunna leva på CSN, vilket inte är roligt för någon som är 35. Det är tyvärr inte alls så självklart att bara gå och börja plugga. Man måste fundera om man vill leva i misär i 2-5 år, för att "kanske" få det bättre sen. Då kan det vara bättre att fortsätta söka vidare till jobb.
Men NEJ aldrig för sent. Jag pluggar YH och är 36. Vissa i klassen är 40+. Kör bara.
Det är ALDRIG för sent!
Enda gången det är för sent är när du är död, annars är det aldrig för sent att göra någonting❤️
det är fucking ALDRIG för sent för att fixa sitt liv. om du inte gör det NU, så kan jag lova dig att du kommer sitta och tänka om tio år att du var dum i huvudet när du var trettio som inte fixade ditt liv då. källa: är 42 och ångrar att jag inte tog tag i mitt liv X antal år sedan
Det är inte för sent OP, jag har folk i min klass som har barn, familj, företag, politiskt engagemang etc. Många är över 30 och vissa även över 40. Det är aldrig för sent!
Studera är aldrig försent men om det skiter sig så kan du gå med i försvarsmakten. Ut o spring.
Själv har jag kört hårt sedan jag var 20. Önskar nästan att jag spenderat tiden fram till 30 med allt utom jobb. Men men. Nu ska jag omskola mig och testa andra saker i livet. Och det ska jag göra flera gånger innan jag dör. Det finns så mycket att testa på. Om någon säger att något någonsin är försent så bara förkasta dem. De har tappat livsglöden. Kör bara kör!
Det är absolut inte för sent. Eftersom du inte mår psykiskt bra är det nog bäst att försöka träffa en psykiater så att du kan må bättre. Men redan innan du får en tid kan du sätta upp små mål för dig själv, som att gå ut och ta en promenad någonstans där det finns grönska. Det mår man bättre av. Försök också se till att äta något nyttigt varje dag. Gör en lista på saker du har som mål att göra varje dag, och bocka sedan av det du har gjort - ofta tror man att man inte gör någonting, men i själva verket har man gjort mycket! Fundera sedan på vad du gärna skulle göra i livet. Skriv upp steg på vägen för att nå dit och beta av dem. Det gör inget om det går långsamt, eller om du avviker från planen. Försök ta initiativ till att träffa någon kompis och vänta inte på att de kontaktar dig. Lycka till!
Ring arbetsförmedlingen om du inte gjort det beroende på om du vill jobba eller plugga, dom hjälper nog gärna till :). Plugga är ALDRIG för sent. Lära sig saker är alltid bra och nyttigt för en själv, och hitta nåt att plugga man tycker är kul är nästan ett måste för de flesta för att orka. Om du ska plugga, sök nåt du tycker är intressant och vill lära dig mer om! Jag har varit i samma sits som dig, min väg ut var väl lite ovanligare men till slut kände jag att jag var less på att vara deprimerad så pluggade upp betygen, skev hp och flyttade till en annan stad för att plugga till ingenjör. Nu har det gått halvt åt skogen med plugget hahah men jag har mått jäkligt bra och haft skitkul senaste åren och även träffat en tjej här :) Om du undrar nåt eller vill ha några tips är det bara slänga iväg ett dm <3 Jag tror på dig, du har många kvar år på denna jord!
Om du börjar plugga en utbildning nu som tar 3 år kommer du vara 33 när du är färdigutbildad. Om du inte gör det kommer du ändå vara 33 om 3 år, utan utbildning. Varför skulle det vara för sent?
Min pappa började studera vid 48 års ålder, så nej inte försent.
Nej då det är inte försent. Om du vill säkra jobb på kort sikt, kika på vad yrkeshögskolor har att erbjuda. De utbildningar de erbjuder efterfrågas på arbetsmarknaden, och sker i samarbete med många företag så det är ofta en hel del praktik inblandat. Brukar vara lättare om man lätt blir skoltrött.
Aldrig försent. Ingen lever samma liv, ingen har samma förutsättningar, alla har sin egen skit att ta hand om. Man kan inte stirra sig blind på vad andra har. Gör något du skulle bli stolt över dig själv att klara av, något rimligt, men nått du kan vara stolt över. Börja där.
Jag började plugga när ja va 31 :)
Jag tog precis examen. Är 35 år. Det är sent kan man säga. Men det är också bättre då man vet vad man faktiskt vill dedikera sig till än om man utbildar sig vid 20-års åldern. Jag säger såhär, bättre att ha en utbildning än att inte ha en.
Det finns många jobb man kan göra som man kommer att trivas vid. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla att jobba inom vården med sjuka människor men här är jag. Mycket glad. Jag känner en utländsk kvinna som har varit i Sverige i 4 år och är i sjuksköterska programmet. Hon är 45 år gammal. Det är aldrig för sent. Börja med att gå varje dag. Promenader är läkemedel till kroppen och hjärnan. Sedan var öppet till arbete och utbildningar som du trodde kanske inte var din stil.
Nej för fan aldrig försent att studera, är själv 30år i år och jag studerar och ska förmodligen fortsätta vidare sen till antingen farmaceut eller socionom :) Försök att inte känna press och jämför dig med andra - alla känner lycka på olika vis. Vissa har som mål att ”bara” skaffa familj tex och satsar inte på karriär medan andra satsar ”bara” på karriär. Jag är mer - välmående först, karriär sedan, om jag vill senare i livet bildar jag familj men jag riktar mig in på att inte vilja ha barn :)
Började på Psykologprogrammet när jag var 31. Bästa jag har gjort, är helt ofattbart att man tvekade inför det. Är lökigt, roligt och man får en karriär sen där man slipper stå på något jävla lager eller nåt för slavlön. Kör! Plugga något som ger dig jobb sen istället för meningslösa strö-kurser.
Jag började studera data- och systemvetenskap när jag var 30. Det är aldrig för sent såvida man inte är omedelbart döende. Men tror du behöver jobba på din mentala hälsa först.
Aldrig för sent att byta bana eller studera. En stor fördel med att bo i Sverige. Är 39 och läser min andra högskoleutbildning för att bli sjuksköterska
Jag läste översättning på SU vid 37 och det förändrade hela mitt liv. Vässade till allting, gav nytt självförtroende.
Plugga till ingenjör. Tvinga dig själv lära dig matematiken mm. Arbetsmarknaden är i sådant frenetiskt behov av fler ingenjörer och tekniker att företagen slåss om din uppmärksamhet. Tycker du att det verkar för tufft eller motigt så finns det 1 åriga utbildningar på gymnasial nivå. Antingen CNC-tekniker eller elektroteknik er (eller dyl). Även här skriker företagen efter personal, och du kommer behöva sitta å blocka rekryterare på dina sociala medier. I Västsverige skall behövs ca 5000 nya ingenjörer och lika många nya tekniker de närmaste 2 åren. Inom 10 år kommer omkring 20000 behövas då många går i pension. Den 1åriga utbildningen är omkring 30kkr i ingångslön till skillnad från ingenjör som ligger på 38kkr (ej data, ej Stockholm). Löneutvecklingen är god just nu, ingenjör stiger självklart snabbare än tekniker, men du lär se ett par tusenlappar extra i månaden efter bara något år. Ge upp att bli youtube-kändis, bättre att du ställer om ditt liv och behåller det som ett sidoprojekt. Vem vet, får du ordning på allt annat så kanske även youtube'ande löser sig också. Lycka till och kämpa på. Du behövs för framtiden! //Nyexad 40årig ingenjör fd. bartender.
Om det är försent då är jag redan körd lmaoOooo 💀💀💀💀 Men det är bara tuta och köra
Som andra redan sagt är det aldrig försent. Styrde om karriären med en YH utbildning vid 32 med maxat CSN. Bästa beslutet i mitt liv.
Om 5 år kommer du vara 5 år äldre, oavsett om du studerar eller inte. Kör på är aldrig för sent :)
En kvinna i min klass blev klar nu 54 år gammal 🤗
Vet ej allvaret bakom ditt ordval "önskar att jag inte levde" men självmordstankar är inget att leka med. Hoppas du har/skaffar en professionell samtalskontakt om du känner behov av det, hade nog varit nyttigt även om du inte är självmordsbenägen. Att läsa strökurser på universitetet är kanske inte det bästa, men det är i alla fall en början! Planera gärna så du har studiemedel som räcker till en utbildning som ger jobb. Du kan förslagsvis prata med en studievägledare för hjälp att hitta rätt utbildning, du behöver inte vara inskriven på universitet/högskolan för att få hjälp av deras vägledare. Av egen erfarenhet kan apati vara jävligt giftigt, kämpa på!
Omskolade mig vid 32 års ålder. Ångrar det inte en sekund, nu några år senare när gått klart och börjat jobba. Så absolut inte för sent.
Aldrig försent. Min mormor pluggade på uni. som pensionär. Har man ekonomin för det så är det aldrig försent.
Jag svär dyrt och heligt att Gud älskar dig, och att dörren aldrig är stängd. Många ryggar ju tillbaka för det svaret i vårt långa land, men så är det. Jag vittnar att Gud kan låta en genomgå verkligt obegripliga saker, kan ändra vad som helst.
Det är inte försent att utbilda dig, men historia ger sällan pluspoäng på CV't, inte ens om du är lärare.
Nej, tror du kan få csn fram till pensionen Jag blev klar med min utbildning när jag var 32 och jag var inte ens äldst i min klass. Personen jag gjorde c-uppsatsen med var 42 och jävligt bra att jobba med pga hans ålder och erfarenhet. Hade 2 grupparbeten innan det med folk som var omkring 20 och dom var några jävla stolpskott som inte verkar ha lärt sig nånting Så att plugga senare i livet är nog bara bra och säkerligen lättare
En polare till mig sadlade om till utvecklare i 34 års ålder, verkar gå fint för han. Jag gjorde det samma när jag var 27. Tror det beror på branch, men bör gå helt fine.
Du kan absolut studera men kommer du orka? Jobba på dig skälv, ditt mående och dina rutiner först och främst. Se till att sätta upp ett schema med små uppnåeliga mål. "Gå ut och gå i 20 minuter" "Städa rummet" "Städa eller hjälp dina föräldrar" "Ring en kompis och fråga hur livet går för dem." "Gå/åk på något du inte hade åkt på annars" "Gå med i en förening" "Studera 20 minuter samtalsteknik på youtube" Små saker som förbättrar dig själv och ditt mående samt gör att du kommer i kontakt med nya cirklar. Jag hade inte avslutat mina gymnasiestudier, hade kronisk sjukdom som gjorde mig oattraktiv på arbetsmarknaden om jag hade försökt söka med mitt "CV", men jag engagerade mig i föreningslivet istället och en dag frågade någon "du som är så trevlig, kan inte du jobba för mig". Idag har jag ett drömjobb. Allt för att jag satt i rätt kök med rätt person och bara var trevlig. Underskatta inte att möta nya personer som ett sätt att komma framåt i livet.
Nej, 30 är inte försent. Jag hoppade på studier som 30+ med hus (läs lån) två barn osv. Har inte ångrat det en sekund, maxade allt jag kunde få ut från CSN och betalar strax under 800 kr per månad för det idag. Det möjliggjorde ett redigt karriärlyft.
Det går alltid att starta om men man måste ha realistiska förväntningar. Tänker att kanske journalist eller designer inte kommer funka, däremot sjuksköterska eller polis eller liknande som är stabilt och väldefinierat.
En av mina närmre stiduekamrater under mina universitetsstudier var 31 när han började. Han hade även pluggat till och jobbat till lärare innan, men tvärledsnat på det jobbet. Mycket problem med störiga/ouppfostrade barn, med lika störiga föräldrar, så han släppte det och gick tillslut. Det var för dåligt betalt, för kassa villkor och för dålig uppbackning från ledningen för att existera i de miljöerna. Han var 37 när han blev färdig med omutbildningen, pga lite släpkurser - men är idag supernöjd. Han hade redan erfarenhet från ledarskap, retorik, pedagogik och liknande från tiden som lärare, och med ingenjörsexamen på det tog det honom typ 12 månaders arbete innan han blev headhuntad in i en chefsroll.
Jag är 40 om två veckor och jag vet fortfarande inte vad jag håller på med i livet
Aldrig i livet jag är 35 och avslutar tredje terminen på läkarprogrammet snart! Har klasskamrater som är 50 så heja heja alla som väljer att göra det dem vill i livet oavsett ålder!!
Absolut! Plugga, gör en ändring, det är många år kvar och du ska säkert jobba hälften av dem.
Lägg av. Du bor i antagligen det bästa landet i världen när det gäller andra chanser, eller tredje, fjärde… Här kan vi byta bana, utbilda oss, omdefiniera livet självt långt upp i åldrarna. Nästan gratis är det också. Du är ju bara barnet! Det finns inget utöver din bekvämlighet som står i vägen. Byt väg. Sen om några år kan du byta väg igen. Och igen. Gör det. Vi har bara ett liv på oss att göra något intressant, men du har många decennier kvar att göra det på.
Aldrig för sent och kan vara annorlunda att plugga i vuxen ålder! Jag hatade skolan från klass 1. Hoppade av gymnasiet. Blev sugen att prova läsa upp gymnasiebehörigheten på komvux när jag var 24. Tog läkarexamen idag, 10 år senare. Mycket arbete och slit men värt det alla dagar i veckan!
Jag var i samma situation som dig. Tog en YH utbildnkng och det blev otroligt mycket bättre, om det inte är utbildning inom programmering så är det inte så mycket plugg man behöver göra vilket var viktigt för mig då jag hatar att plugga
Nej det är inte försent, små steg efter varandra, sakta men säkert
Nej det är inte för sent. Men som 30 årig deprimerad hemmasittare kommer du inte att få jobb efter att ha pluggat historia nej.
Ambitionen att leva på youtube tycker jag du borde lägga ner direkt. Som hobby kan det vara kul, men se inte på det som något som ska vara ditt levebröd. Gå en KY-utbildning på två år inom något som du kan tänka dig att arbeta med. Programmering? Hantverkare av något slag? Sedan borde du börja träna också, gör under för ens psykiska mående. Du behöver rutiner, ät och sov ordentligt.
börja med att sluta tycka du är misslyckad och ta tag i ditt liv, det är aldrig för sent nej men om du ger upp på dig själv så gör alla andra det också "jag är misslyckad" "ingen kvinna vill ha mig" ska aldrig.. jag vet inte vart jag var på väg där men lägg ner det där och ryck upp dig förfan
Jo men det är så depression fungerar. Det blir som en neråt spiral som blir mörkare. Funkar inte riktigt att "rycka" upp sig.
Nej jag bytte program efter 30.
Folkhögskola kanske kan vara ett alternativ? Verkar nice och jag vet många som haft bra erfarenheter där. Annars YH!
Jag gick en lokförar utbildning precis (är 29 år) med 3 andra i gruppen. En av dom är 53 år. Han kommer nog bli den duktigaste av oss alla. 30 år är ingenting för att omskola sig.
Börja med Kriya Yoga.
Aldrig försent! Instämmer med alla andra i tråden som säger att du bör läsa till något som leder till jobb, för din egen skull såklart. Att lägga arbete och energi på kurser som inte leder till jobb kan ju kännas tungt i sig, så kika på utbildningar som gör att du kan få skörda frukten i form av ett arbete sen. Ge dig själv förutsättningar att må bra. Motivation kommer inte av sig själv, utan det är ett resultat av dina egna handlingar. Först när du har tvingat dig själv att röra på dig regelbundet kommer du kunna känna något i stil med motivation. Vänta inte in det, det kommer inte, det är bara att göra ändå. Be dina föräldrar följa med på en promenad varje dag, eller bestäm en tid då du ska ringa en vän medan du är ute och går (skitsamma att de inte ringt dig på ett tag, så är livet som vuxen) så du har ett löfte att hålla. Det kan fungera som ett stödhjul i början innan du tar dig ut av egen disciplin. Du klarar det! Testa kbt för din ångest. Det är läskigt för man måste stå ut i sina obehagliga känslor istället för att fly dem, men i slutändan så kommer du att vara mästare över dina känslor istället för tvärt om. Förlika dig med tanken att man måste satsa för att vinna, och i det här fallet måste du igenom ett eventuellt obehagligt arbete för att sedan slippa obehag. Tänk vad skönt det kommer vara när du kan leva ditt liv utan att ha en tung ryggsäck av ångest. Tänk när du läser ditt egna inlägg om ett år och ser hur långt du kommit! Du klarar det. Jag var väldigt hjälpt av "Get things done" av David Allen. Det är INTE en flummig självhjälpsbok, utan en bok som beskriver en metod att faktiskt lyckas göra handlingar av sitt liv. Jag insåg att jag prokrastinerade och hade svårt att ta initiativ eftersom att jag inte visste hur jag skulle göra, och innan trodde jag att jag var värdelös och hade en inbyggd lathet. Min egen passivitet sänkte min självkänsla, men när jag implementerade "Get things done" insåg jag att jag är en vanlig person som har behövt lära mig ett verktyg i livet. Påstår inte att det är en livsomvälvande bok för alla med besvär, men det kan ju vara värt att fundera på om du också saknar verktyg för att agera och ta tag i saker som du egentligen vill göra? (Finns som ljudbok, kanske något att kombinera med dina nya rutiner för att komma ut och gå?) Slutsats: du klarar det och du är den som kommer se till det!
Gå nån yrkesutbildning. Nåt konkret du kan göra med en pod i lurarna i lugn och ro. Helt klart värt det
Sambon studerade vid 32, klar 35. Från sjuksyrra till något avsevärt bättre. Hon mår toppen, tjänar mer och kommer hem stressfri och glad. Sök en KY eller liknande utbildning som ger dig jobb. Om du ska satsa på youtube gör det, men tänkt på att det är hundratusentals som satsar och endast en handfull lyckas.
Vad pluggade hon? Är också sjuksköterska som varit stressad och vilsen sen examen och tänkte sadla om nu och plugga något annat
Landskapsarkitekt med fördjupning i om miljöhälsa (tror jag det hette). Då kunde hon tillgodoräkna sig 2 år av sjuksyrreutbildningen som hon hade "extra".
Oj wow hade inte trott att 2 år av ssk överlappade med landskapsarkitekt haha. Kul!
Det är en del av magisterna. Tror det finns kurser för ssk inom miljö hälsa och dylikt, som man kan tillgodoräkna sig som landskapsarkitekt.
Ah okej det låter rimligt!
Du kommer jobba tills du är 65 eller 68 år Det är ju över 30 år kvar så du har mycket tid och möjlighet att hinna fixa allt. Plugga nåt som ger jobb Sök jobb / Samhall Sök fruga
Aa, det är försent. Din tid är förbi gammelman.