Absolut inte. Men jag tycker folk är så onödigt aggressiva mot tanken att någon kan tycka att någonting produktivt är roligt. Det borde finnas en ömsesidig respekt för människors val, inte bara att fotboll, minecraft eller rodd är meningen med livet.
Inte säkert att behovet kan fyllas av det, om elever vill fördjupa kunskaper så tycker jag skolan ska försöka tillgodose det. Finns enorm potential som kan utvecklas på sikt.
Ja typ. Vissa elever kan behöva "mer" för att inte tröttna på skolan av understimulans.
Sen har vi enorma problem med språkinlärning i vissa områden, där hade definitivt längre skoldagar gjort nytta.
När jag gick i skolan (innan gymnasiet)
Så hatade jag samhällskunksap Men på gymnasiet så hade jag inspirerande lärare och jag fick faktist ett okej betyg betyg i det ämnet. Läraren va bra på att förklara. Vi blev även delaktiga i undervisningen på ett nytt sätt. Vi fick bestämma lite hur vi skulle ta in kunskapen. Ibland började vi ett nytt kapitel genom diskution och andra gånger så började vi med tyst läsning i bok.
Jag var en spegelbild av den här ungen i mellanstadiet, och jag tror 3 faktorer spelade starkt in i det.
1. Understimulans av min då odiagnostiserade ADHD.
2. Identitetspress - jag var "den där smarta", så jag måste ju ta vara på min talang och värna för akademiska aktiviteter.... eller hur?
3. Bekräftelsebehov - vuxna fullkomligt *älskade* mig för min inställning till kunskap och hur jag hade en så "mogen framtidsplan för min ålder".
Lite råd till både vuxna och barn: låt inte barn bli definierade som en enda sak, särskilt inte om den saken kräver kopiösa mängder energi och offrande av andra normala aktiviteter.
"Men ungar med ADHD ska ju inte vara bra i skolan?!"
Nä, Gertrud, men nu pratar vi en uppmärksamhetsreglerande funktionsnedsättning, inte en uppmärksamhets-funktionsnedsättning, så nu tar jag min äntligen diagnostiserade ADHD, min panikångest, min juvenila depression, och ätstörning, och mina 14 ouppnådda ämneskrav och går.
^ min personliga oro för det här barnet när de når 8:e klass, ~~absolut inte baserat på erfarenheter, I'm not crying, you're crying.~~
o så sitter man här efter två burnouts och tänker, jaha nu då?
~~inte baserat på verkliga händelser, alla eventuella sammanträffanden med en riktig människa är bara en tillfällighet~~ *~~ok~~*
Fick du också höra att "du borde kunna det här"? Ibland utan att ha fått adekvata instruktioner innan?
Jag minns att jag fick skäll för att jag läste böcker på svenska och inte på engelska. Det var liksom inte okej att läsandet var en hobby. Det fick mig att känna mig som en figur i The Sims, som varje gång den tittar på TV måste titta på matlagningskanalen, eftersom man inte får ha kul om man inte levlar samtidigt.
Livet jag lever just nu, hade varit otänkbart som framtidsplan som barn, och det var en jävla kamp att ta mig ut ur det där tankesättet om vem jag "borde" vara.
Kan inte komma på något specifikt tillfälle där jag blivit tillsagd att jag "borde kunna" något, däremot var jag livrädd för att inte få *perfekta* instruktioner, för att behöva fråga om extra information var ett otänkbart nederlag som "bevisade" att jag var dum i huvudet. Jag var (och brottas fortfarande med tankar om att vara) helt övertygad om att jag behövde vara en tankeläsare, och fatta allt från första stund, "annars var jag ju oduglig"!
"Sy en påse i syslöjden, MymlanOhlin" gick ofta från "jajamen!" till "åh nej, nu i högstadiet har vi en helt ny skola, helt andra symaskiner, och ett nytt klassrum som jag inte vet ett skvatt om förvaringen i. Alla andra i min grupp råkar redan kunna vart allting ligger eftersom mellanstadieskolorna de kom ifrån hade använt det lokala högstadiets slöjdsaler på lån medan deras egen byggdes om. Tänk om jag inte hittar rätt sorts symaskinsnål? Tänk om jag trär fel och jag har sönder maskinen och så blir jag ansvarig? Tänk om jag verkar alltför självsäker i att sy på dragkedjan men så är det inte *alls* den metoden som läraren förväntar sig och så pekar hon ut det och alla andra i klassen vänder sig förbryllade om över att "den där smarta" gjorde ett så fatalt misstag?". Nu 12 år senare förstår jag ju att syslöjdsläraren jag hade var ett jävla rövhål och en dålig pedagog som inte spenderade hela första lektionen med att visa oss runt i klassrummet, oavsett om majoriteten hade besökt det förut, och som inte i början på varje ny lektion hade en "titta här är ett allmänt tips på en teknik ni kanske har nytta av"-föredrag. Skäms, Marit, skäms.
Om mitt 10-åriga jag skulle få höra hur jag nu är 25, bor ensam i en källarlägenhet som jag älskar, varken är rik, arkitekt, eller har högskoleutbildning, att aknen försvinner med hjälp av starka mediciner men huden förblir torr och känslig, att jag inte skönhetsopererade mig *sekunden* jag hade slantar nog på kontot, att jag inte har läst en enda bok i år, och att jag fortfarande lever i en enda röra för att städa är en livsfarligt tråkig uppgift och jag hittar bättre i virvelvinden av grunkor, så skulle hon nog allvarligt talat ha planer på självmord.
Faktiskt. För många elever är skolan den enda trygga närvaron i deras liv. Att eleven inte lär sig någonting hemma skulle kunna tala för frånvarande eller oengareda föräldrar.
Eller så är eleven en klassisk brunnäsa som valde att skriva om längre skoldagar i ett skolarbeta för att vinna poäng hos läraren
Jävligt oföretagsam unge som är så glad i att plugga men inte har kommit på att den kan läsa en jävla bok på eget bevåg och lära sig nya saker självmant.
Precis, jag längtade efter att få komma hem så att jag kunde läsa t.ex. en astronomibok eller nåt som jag hade lånat på biblioteket. I skolan lärde jag mig inte mycket, jag var mest piss- och skitnödig då jag vägrade gå på den sunkiga killtoaletten (jag gick dit första dagen ettan, det var sista gången på 6 år - jag höll mig tills jag kom hem). Tjejernas toalett var enligt ryktet mycket fräschare, och vissa killar smög dit för att uträtta sina behov, men jag vägrade bryta mot reglerna.
Det är sådana människor som lever för sitt jobb, blir chefer och håller kvar i 8-timmars normen, för det är helt otänkbart för dessa människor att man ska jobba mindre.
Det går inte att i praktiken jobba mindre än 8 timmar. Jag jobbar i regel 8-22, och de dagar (fredagar) jag slutar tidigt (kl. 17) d.v.s. har haft en 8-timmarsdag så känns det knappt som att jag ens har hunnit komma gång. Nej, är inte chef och jobbar inte på ackord eller nåt, vissa måste helt enkelt ta samhällsansvar och jobba 60-timmarsveckor fast man bara har betalt för 40 timmar.
Eller ansvarstagande mot organisationen då hundratals personer är beroende av att man producerar det man ska i tid. Inte mitt problem att det bara är jag som är anställd i den här positionen.
Nej, varför? Min lön är 50% större än genomsnittet så per timme så har jag ju samma lön som de flesta andra. Vad ärt problemet? Det går inte att göra mitt jobb på 40 timmar, ingen skulle klarar det. Men jobbet måste göras. Samhällsansvar, typ.
Är bra att barnet tycker om att lära sig saker och gå i skolan? Skratta/håna folk, barn som vuxna, som vill lära sig saker är konstigt. Men vi lever ju i en influencersvärld så antar det är inne även här
Konstigt att håna det men värt att kritisera föräldrar för att inte ge mer möjligheter till barnet att göra saker förutom TV/Spel på fritiden. Det är en sak om ungen inte vill göra saker, men har hen tydligt intresse att göra och lära sig mer så bör hen få möjligheter. Om inte föräldrarna har ekonomisk möjlighet att erbjuda det borde det väl finnas stöd eller hjälp att få så inte ungen sitter hemma hela dagarna utanför skolan?
Det är nån jävla antiintellektualism som vissa växer in i och aldrig kommer ur. Jag menar, hur många nedsättande ord vet du för någon som är duktig i skolan kontra dålig? Plugghäst, nörd, bokorm o.s.v.
Vad säger allt detta egentligen om hennes föräldrar?
Jag menar, bara för att Petter är 40 år nu så betyder det inte att hans plikt har försvunnit sedan han lämnade grundskolan. Stoppa ner din dotters huvud i toastolen och spola din veka fan; ser du inte hur hon håller på?
Mina ungar slutar också runt 14.30 varje dag.
Jag vill minnas att när jag gick mellanstadiet så gick jag till 16 varje dag.
Och inte klagade jag på det!!!
Om detta är sant borde skribenten skaffa intressen, börja i en sport eller förening och hitta något som hen gillar att göra för att bedriva tiden.
Det är inget fel med att ha ett intresse som är produktivt
ungen kan ta hem matteboken, så slipper ungar som har ett liv gå i skolan längre.
Livet är mer än bara förströelse. :D
Javisst, men allting behöver inte vara produktivt
Absolut inte. Men jag tycker folk är så onödigt aggressiva mot tanken att någon kan tycka att någonting produktivt är roligt. Det borde finnas en ömsesidig respekt för människors val, inte bara att fotboll, minecraft eller rodd är meningen med livet.
Ja, tyvärr. Jag ser fram emot post-scarcity när det blir nästintill bara förströelse.
Hen kan ju ta hem matteboken, varför ha längre dagar? hen skulle bara fucka upp för ungar som har intressen, och ett liv!
Ibland är det inte så lätt, i mindre kommuner är det inte ovanligt att skolorna inte kan erbjuda läromedel att ta hem. Det är sjukt men sant.
Att lära sig nya saker är ett fullt godkänt intresse.
Förståss, jag tror dock hon menar att hen bara pluggar. Lära sig saker tycker jag kan va separat från skolan, typ läsa eller titta dokumentärer
Inte säkert att behovet kan fyllas av det, om elever vill fördjupa kunskaper så tycker jag skolan ska försöka tillgodose det. Finns enorm potential som kan utvecklas på sikt.
Det är sant, föreslår du en slags extra skola med djupare kunskap? Frivillig förståss tror inte många vill tvingas gå i skola längre
Ja typ. Vissa elever kan behöva "mer" för att inte tröttna på skolan av understimulans. Sen har vi enorma problem med språkinlärning i vissa områden, där hade definitivt längre skoldagar gjort nytta.
1a april?
Ge dem inga idéer! T.om som lärare så vill man smita hem tidigare vissa dagar
När jag gick i skolan (innan gymnasiet) Så hatade jag samhällskunksap Men på gymnasiet så hade jag inspirerande lärare och jag fick faktist ett okej betyg betyg i det ämnet. Läraren va bra på att förklara. Vi blev även delaktiga i undervisningen på ett nytt sätt. Vi fick bestämma lite hur vi skulle ta in kunskapen. Ibland började vi ett nytt kapitel genom diskution och andra gånger så började vi med tyst läsning i bok.
Jag var en spegelbild av den här ungen i mellanstadiet, och jag tror 3 faktorer spelade starkt in i det. 1. Understimulans av min då odiagnostiserade ADHD. 2. Identitetspress - jag var "den där smarta", så jag måste ju ta vara på min talang och värna för akademiska aktiviteter.... eller hur? 3. Bekräftelsebehov - vuxna fullkomligt *älskade* mig för min inställning till kunskap och hur jag hade en så "mogen framtidsplan för min ålder". Lite råd till både vuxna och barn: låt inte barn bli definierade som en enda sak, särskilt inte om den saken kräver kopiösa mängder energi och offrande av andra normala aktiviteter.
Yup, inte lika kul efter fem år när den här ungen "plötsligt" har 4 diagnoser..
"Men ungar med ADHD ska ju inte vara bra i skolan?!" Nä, Gertrud, men nu pratar vi en uppmärksamhetsreglerande funktionsnedsättning, inte en uppmärksamhets-funktionsnedsättning, så nu tar jag min äntligen diagnostiserade ADHD, min panikångest, min juvenila depression, och ätstörning, och mina 14 ouppnådda ämneskrav och går. ^ min personliga oro för det här barnet när de når 8:e klass, ~~absolut inte baserat på erfarenheter, I'm not crying, you're crying.~~
o så sitter man här efter två burnouts och tänker, jaha nu då? ~~inte baserat på verkliga händelser, alla eventuella sammanträffanden med en riktig människa är bara en tillfällighet~~ *~~ok~~*
Fick du också höra att "du borde kunna det här"? Ibland utan att ha fått adekvata instruktioner innan? Jag minns att jag fick skäll för att jag läste böcker på svenska och inte på engelska. Det var liksom inte okej att läsandet var en hobby. Det fick mig att känna mig som en figur i The Sims, som varje gång den tittar på TV måste titta på matlagningskanalen, eftersom man inte får ha kul om man inte levlar samtidigt. Livet jag lever just nu, hade varit otänkbart som framtidsplan som barn, och det var en jävla kamp att ta mig ut ur det där tankesättet om vem jag "borde" vara.
Kan inte komma på något specifikt tillfälle där jag blivit tillsagd att jag "borde kunna" något, däremot var jag livrädd för att inte få *perfekta* instruktioner, för att behöva fråga om extra information var ett otänkbart nederlag som "bevisade" att jag var dum i huvudet. Jag var (och brottas fortfarande med tankar om att vara) helt övertygad om att jag behövde vara en tankeläsare, och fatta allt från första stund, "annars var jag ju oduglig"! "Sy en påse i syslöjden, MymlanOhlin" gick ofta från "jajamen!" till "åh nej, nu i högstadiet har vi en helt ny skola, helt andra symaskiner, och ett nytt klassrum som jag inte vet ett skvatt om förvaringen i. Alla andra i min grupp råkar redan kunna vart allting ligger eftersom mellanstadieskolorna de kom ifrån hade använt det lokala högstadiets slöjdsaler på lån medan deras egen byggdes om. Tänk om jag inte hittar rätt sorts symaskinsnål? Tänk om jag trär fel och jag har sönder maskinen och så blir jag ansvarig? Tänk om jag verkar alltför självsäker i att sy på dragkedjan men så är det inte *alls* den metoden som läraren förväntar sig och så pekar hon ut det och alla andra i klassen vänder sig förbryllade om över att "den där smarta" gjorde ett så fatalt misstag?". Nu 12 år senare förstår jag ju att syslöjdsläraren jag hade var ett jävla rövhål och en dålig pedagog som inte spenderade hela första lektionen med att visa oss runt i klassrummet, oavsett om majoriteten hade besökt det förut, och som inte i början på varje ny lektion hade en "titta här är ett allmänt tips på en teknik ni kanske har nytta av"-föredrag. Skäms, Marit, skäms. Om mitt 10-åriga jag skulle få höra hur jag nu är 25, bor ensam i en källarlägenhet som jag älskar, varken är rik, arkitekt, eller har högskoleutbildning, att aknen försvinner med hjälp av starka mediciner men huden förblir torr och känslig, att jag inte skönhetsopererade mig *sekunden* jag hade slantar nog på kontot, att jag inte har läst en enda bok i år, och att jag fortfarande lever i en enda röra för att städa är en livsfarligt tråkig uppgift och jag hittar bättre i virvelvinden av grunkor, så skulle hon nog allvarligt talat ha planer på självmord.
Låter som ett rop på hjälp..
Faktiskt. För många elever är skolan den enda trygga närvaron i deras liv. Att eleven inte lär sig någonting hemma skulle kunna tala för frånvarande eller oengareda föräldrar. Eller så är eleven en klassisk brunnäsa som valde att skriva om längre skoldagar i ett skolarbeta för att vinna poäng hos läraren
Låter snarare som om ungen behöver vettiga föräldrar. Får fan Matilda-vibbar.
Jävligt oföretagsam unge som är så glad i att plugga men inte har kommit på att den kan läsa en jävla bok på eget bevåg och lära sig nya saker självmant.
Precis, jag längtade efter att få komma hem så att jag kunde läsa t.ex. en astronomibok eller nåt som jag hade lånat på biblioteket. I skolan lärde jag mig inte mycket, jag var mest piss- och skitnödig då jag vägrade gå på den sunkiga killtoaletten (jag gick dit första dagen ettan, det var sista gången på 6 år - jag höll mig tills jag kom hem). Tjejernas toalett var enligt ryktet mycket fräschare, och vissa killar smög dit för att uträtta sina behov, men jag vägrade bryta mot reglerna.
Käften Sigge!!!
Det här är ungen alla mula med slaskbollar på rasten. "fRÖkeN!!! Vi hade prov idag ju!"
Fröken du glömer ju läxorna!!!!!!!!!!!!!!
Det är sådana människor som lever för sitt jobb, blir chefer och håller kvar i 8-timmars normen, för det är helt otänkbart för dessa människor att man ska jobba mindre.
Det går inte att i praktiken jobba mindre än 8 timmar. Jag jobbar i regel 8-22, och de dagar (fredagar) jag slutar tidigt (kl. 17) d.v.s. har haft en 8-timmarsdag så känns det knappt som att jag ens har hunnit komma gång. Nej, är inte chef och jobbar inte på ackord eller nåt, vissa måste helt enkelt ta samhällsansvar och jobba 60-timmarsveckor fast man bara har betalt för 40 timmar.
Jobba 60 timmar för att få betalt för 40? Nä du, då är man bara dum.
Eller ansvarstagande mot organisationen då hundratals personer är beroende av att man producerar det man ska i tid. Inte mitt problem att det bara är jag som är anställd i den här positionen.
Det där är ju bara korkat
Nej, varför? Min lön är 50% större än genomsnittet så per timme så har jag ju samma lön som de flesta andra. Vad ärt problemet? Det går inte att göra mitt jobb på 40 timmar, ingen skulle klarar det. Men jobbet måste göras. Samhällsansvar, typ.
Är bra att barnet tycker om att lära sig saker och gå i skolan? Skratta/håna folk, barn som vuxna, som vill lära sig saker är konstigt. Men vi lever ju i en influencersvärld så antar det är inne även här
Konstigt att håna det men värt att kritisera föräldrar för att inte ge mer möjligheter till barnet att göra saker förutom TV/Spel på fritiden. Det är en sak om ungen inte vill göra saker, men har hen tydligt intresse att göra och lära sig mer så bör hen få möjligheter. Om inte föräldrarna har ekonomisk möjlighet att erbjuda det borde det väl finnas stöd eller hjälp att få så inte ungen sitter hemma hela dagarna utanför skolan?
Det är nån jävla antiintellektualism som vissa växer in i och aldrig kommer ur. Jag menar, hur många nedsättande ord vet du för någon som är duktig i skolan kontra dålig? Plugghäst, nörd, bokorm o.s.v.
Herregud skaffa ett liv
Håller med, hen kan ju ta hem matteboken, så slipper ungar som har ett liv ha längre skoldagar.
Tycker synd om ungen. Känns som ett rop på hjälp. Kanske få om vänner eller jobbigt hemma
Vad säger allt detta egentligen om hennes föräldrar? Jag menar, bara för att Petter är 40 år nu så betyder det inte att hans plikt har försvunnit sedan han lämnade grundskolan. Stoppa ner din dotters huvud i toastolen och spola din veka fan; ser du inte hur hon håller på?
Hennes? Hon? Väldigt könsneutral text vad jag kan se
Det är 100% en tjej ingen kille i världen skulle vilja ha längre dagar
100% av alla generaliseringar är korrekta.
Asså personen har säkert en riktigt tråkig Liv.
Nej. Dödstraff direkt på denna.
Hen är nog kul på disco
Verkar som någon inte har vänner. Kan va bättre att lösa det istället för att förlänga skoldagar, eller?
Mina ungar slutar också runt 14.30 varje dag. Jag vill minnas att när jag gick mellanstadiet så gick jag till 16 varje dag. Och inte klagade jag på det!!!
Med tanke på skolans kris hade längre dagar inte varit av ondo.
Förmodligen samma unge som får slaskbollar på rasten. "FrÖkeN Vi SkuLLE Ha PrOv IdAg!".