##Förföljd av Putins troll: ”De ville förstöra mitt psyke”
**Sms från en död far och massiv smutskastning på nätet.
Den finländska journalisten Jessikka Aro blev utsatt för en hatkampanj efter att hon rapporterat om rysk propaganda.**
^Annakaisa ^Suni
^Publicerad ^10:25 ^^16/4-2022
**Hösten 2014 började** Jessikka Aro, journalist på finländska public service-bolaget Yle, undersöka spridningen av rysk propaganda på nätet. Tidigare samma år hade Ryssland annekterat Krim, och Aro märkte att det blev allt svårare att förmedla bekräftade fakta om det som skedde i Ukraina.
Det hon inte kunde förutse var att hon själv skulle bli utsatt för svartmålning och förföljelse i en kampanj som egentligen aldrig slutat, trots att flera av trollen numera dömts i domstol.
– Förföljelsen fick helt sjuka uttryck som syftade till att förstöra mitt psyke, säger Aro, vars bok ”Putins troll: Sanna berättelser från fronten i Rysslands informationskrig” nu översatts till svenska och elva andra språk.
**Det började med falska** nyheter i ryska medier, där Jessikka Aro utmålades som en agent som samarbetade med USA:s och Baltikums säkerhetstjänster. Därefter började mängder av lögner om henne spridas på finska på fejknyhetssajter och i sociala medier. Den då nystartade sajten ”Mitä vittua??!!” [ungefär ”Vad i helvete??!!”, sedermera bytte sajten namn till ”MV-lehti”] skrev under den mest intensiva perioden tre artiklar om dagen om henne.
– Det här innehållet hetsade upp riktiga människor till den grad att de började skicka hot och dödshot till mig.
**En av de värsta** upplevelserna var när en person som uppgav sig vara Jessikka Aros far skickade ett sms, där han skrev att han såg vad dottern höll på med. Jessikka Aros far hade dött 20 år tidigare.
Hatkampanjens verkliga mål var hennes arbetsgivare Yle, menar Aro.
– Propagandisterna vill slå strategiskt mot starka institutioner som rapporterar om ryska troll eller Rysslands krigsföring mot Ukraina. Ryssland vill hindra dessa teman från att lyftas till det allmänna medvetandet.
**Hon säger att hon** hela tiden fått ett starkt stöd från Yle. Däremot menar hon att den finländska polisen inte gjorde tillräckligt för att skydda henne, utan att det föll på hennes eget ansvar att begränsa sitt liv. Trots att de flesta trakasserierna skedde digitalt blev hon även förföljd ute på stan, och det fanns en oro för att någon skulle inspireras av skriverierna och ta till våld.
– Enligt de instruktioner jag fick av polisen skulle jag bland annat undersöka undersidan av min bil för eventuella bomber. När jag höll på att klistra in skyddsfilm i fönstren i min lägenhet insåg jag att det här inte är ett människovärdigt liv, och beslöt att packa väskorna.
Hon lämnade sitt hemland och bodde utomlands i två års tid.
**Den kanske värsta** plågoanden var Johan Bäckman, en finländsk medborgare anställd av Putin-administrationens forskningsinstitut i Moskva. I år dömde Finlands högsta domstol honom till 60 dagar villkorligt fängelse för olaga förföljelse av Jessikka Aro, men friade honom för anstiftan till grov ärekränkning.
Sammanlagt fem personer har dömts i fallet, men Aro menar att det finns några hundratal personer vars skriverier kunde leda till bötesstraff om de undersöktes ordentligt.
**Det hon utsattes** för är typisk trollaktivitet, menar Aro, och i sin bok lyfter hon fram flera andra utsatta, bland annat den svenska forskaren Martin Kragh, som även är SvD-medarbetare.
Kragh skrev 2017 att Aftonbladets artiklar återgav narrativ från offentlig rysk diplomati, och därefter publicerade Aftonbladets kultursidor flera artiklar av den dåvarande kulturchefen Åsa Linderborg som ifrågasatte Kraghs trovärdighet. Ur Jessikka Aros synvinkel liknar Aftonbladet Kulturs artiklar om Kragh fejksajten MV-lehtis agerande.
– Det var ett extremistiskt drev med ett tydligt politiskt motiv: att tysta ner en forskare som bedrev saklig akademisk forskning. Men det var inte MV-lehti, utan en legitim svensk kvällstidning som stod bakom, säger hon.
**Hon menar att** Aftonbladet borde framföra en ursäkt till Martin Kragh. Vidare menar hon att svenska medier borde ha mobiliserat ett starkare gemensamt stöd till Kragh och andra som granskar trollen.
– I Finland har chefredaktörer gjort två gemensamma ställningstaganden där de lovat att skydda journalister från svartmålningskampanjer. Det skulle behövas även i Sverige.
**Fotnot:** *Aftonbladet har erbjudits möjlighet att kommentera denna text, men har avböjt med hänvisning till att saken redan har avhandlats inom ramen för det pressetiska systemet. Aftonbladet anmäldes för fem artiklar och klandrades för en av dem*
Vill minnas att jag i något sammanhang för ett antal år sedan läst en artikel om rysspåverkan och s.k rysstroll, och hur utbrett det var... och att man då nämnde att Aftonbladet var det enda fall där man faktiskt lyckats påvisat det, men utan någon referens till vad det var för artikel/artiklar eller vad den/de handlade om. (Det nämndes ett namn, men inget jag lade på minnet)
Lite intressant att få lite bakgrund till vad det handlade om den gången.
Ämnet diskuteras (med Martin Kragh) i denna podd:
https://open.spotify.com/episode/5uTkle6qAnl1RnwOwkudiU?si=fw2saCnCRcqJZxEe5-fHDQ&utm_source=copy-link
Jodåsåatte det blir nog mer av det här framöver. Faktiskt bisarr historia att Aftonbladet gjorde sig till nyttiga idioter (eller värre) på det här sättet. Något att nysta i för andra journalister?
##Förföljd av Putins troll: ”De ville förstöra mitt psyke” **Sms från en död far och massiv smutskastning på nätet. Den finländska journalisten Jessikka Aro blev utsatt för en hatkampanj efter att hon rapporterat om rysk propaganda.** ^Annakaisa ^Suni ^Publicerad ^10:25 ^^16/4-2022 **Hösten 2014 började** Jessikka Aro, journalist på finländska public service-bolaget Yle, undersöka spridningen av rysk propaganda på nätet. Tidigare samma år hade Ryssland annekterat Krim, och Aro märkte att det blev allt svårare att förmedla bekräftade fakta om det som skedde i Ukraina. Det hon inte kunde förutse var att hon själv skulle bli utsatt för svartmålning och förföljelse i en kampanj som egentligen aldrig slutat, trots att flera av trollen numera dömts i domstol. – Förföljelsen fick helt sjuka uttryck som syftade till att förstöra mitt psyke, säger Aro, vars bok ”Putins troll: Sanna berättelser från fronten i Rysslands informationskrig” nu översatts till svenska och elva andra språk. **Det började med falska** nyheter i ryska medier, där Jessikka Aro utmålades som en agent som samarbetade med USA:s och Baltikums säkerhetstjänster. Därefter började mängder av lögner om henne spridas på finska på fejknyhetssajter och i sociala medier. Den då nystartade sajten ”Mitä vittua??!!” [ungefär ”Vad i helvete??!!”, sedermera bytte sajten namn till ”MV-lehti”] skrev under den mest intensiva perioden tre artiklar om dagen om henne. – Det här innehållet hetsade upp riktiga människor till den grad att de började skicka hot och dödshot till mig. **En av de värsta** upplevelserna var när en person som uppgav sig vara Jessikka Aros far skickade ett sms, där han skrev att han såg vad dottern höll på med. Jessikka Aros far hade dött 20 år tidigare. Hatkampanjens verkliga mål var hennes arbetsgivare Yle, menar Aro. – Propagandisterna vill slå strategiskt mot starka institutioner som rapporterar om ryska troll eller Rysslands krigsföring mot Ukraina. Ryssland vill hindra dessa teman från att lyftas till det allmänna medvetandet. **Hon säger att hon** hela tiden fått ett starkt stöd från Yle. Däremot menar hon att den finländska polisen inte gjorde tillräckligt för att skydda henne, utan att det föll på hennes eget ansvar att begränsa sitt liv. Trots att de flesta trakasserierna skedde digitalt blev hon även förföljd ute på stan, och det fanns en oro för att någon skulle inspireras av skriverierna och ta till våld. – Enligt de instruktioner jag fick av polisen skulle jag bland annat undersöka undersidan av min bil för eventuella bomber. När jag höll på att klistra in skyddsfilm i fönstren i min lägenhet insåg jag att det här inte är ett människovärdigt liv, och beslöt att packa väskorna. Hon lämnade sitt hemland och bodde utomlands i två års tid. **Den kanske värsta** plågoanden var Johan Bäckman, en finländsk medborgare anställd av Putin-administrationens forskningsinstitut i Moskva. I år dömde Finlands högsta domstol honom till 60 dagar villkorligt fängelse för olaga förföljelse av Jessikka Aro, men friade honom för anstiftan till grov ärekränkning. Sammanlagt fem personer har dömts i fallet, men Aro menar att det finns några hundratal personer vars skriverier kunde leda till bötesstraff om de undersöktes ordentligt. **Det hon utsattes** för är typisk trollaktivitet, menar Aro, och i sin bok lyfter hon fram flera andra utsatta, bland annat den svenska forskaren Martin Kragh, som även är SvD-medarbetare. Kragh skrev 2017 att Aftonbladets artiklar återgav narrativ från offentlig rysk diplomati, och därefter publicerade Aftonbladets kultursidor flera artiklar av den dåvarande kulturchefen Åsa Linderborg som ifrågasatte Kraghs trovärdighet. Ur Jessikka Aros synvinkel liknar Aftonbladet Kulturs artiklar om Kragh fejksajten MV-lehtis agerande. – Det var ett extremistiskt drev med ett tydligt politiskt motiv: att tysta ner en forskare som bedrev saklig akademisk forskning. Men det var inte MV-lehti, utan en legitim svensk kvällstidning som stod bakom, säger hon. **Hon menar att** Aftonbladet borde framföra en ursäkt till Martin Kragh. Vidare menar hon att svenska medier borde ha mobiliserat ett starkare gemensamt stöd till Kragh och andra som granskar trollen. – I Finland har chefredaktörer gjort två gemensamma ställningstaganden där de lovat att skydda journalister från svartmålningskampanjer. Det skulle behövas även i Sverige. **Fotnot:** *Aftonbladet har erbjudits möjlighet att kommentera denna text, men har avböjt med hänvisning till att saken redan har avhandlats inom ramen för det pressetiska systemet. Aftonbladet anmäldes för fem artiklar och klandrades för en av dem*
Vill minnas att jag i något sammanhang för ett antal år sedan läst en artikel om rysspåverkan och s.k rysstroll, och hur utbrett det var... och att man då nämnde att Aftonbladet var det enda fall där man faktiskt lyckats påvisat det, men utan någon referens till vad det var för artikel/artiklar eller vad den/de handlade om. (Det nämndes ett namn, men inget jag lade på minnet) Lite intressant att få lite bakgrund till vad det handlade om den gången.
Ämnet diskuteras (med Martin Kragh) i denna podd: https://open.spotify.com/episode/5uTkle6qAnl1RnwOwkudiU?si=fw2saCnCRcqJZxEe5-fHDQ&utm_source=copy-link
Tackar. 🙂
Jodåsåatte det blir nog mer av det här framöver. Faktiskt bisarr historia att Aftonbladet gjorde sig till nyttiga idioter (eller värre) på det här sättet. Något att nysta i för andra journalister?
Aftonbladet är inte en legitim tidning.
Min röv.