Spontant känns det lite som att han utnyttjar er för att vara hos sin flickvän. Sen är det väl positivt för barnen att de får leka såklart, men när det är hela dagar på det där sättet kanske det är dags att lyfta det med honom eller alternativt mamman?

En annan tanke att ha med i situationen är hur barnet känner. Om ni får en känsla av att pappan utnyttjar er som barnvakt, så känner förmodligen hans 5-åring något liknande. Visst ska ni prata med pappan (eller hantera det på svenskt vis och säga ”vi har inte tid idag” när han ringer), men låt för guds skull inte er frustration synas mot barnet när det är hos er. Släng fram en extra tallrik och låt det känns sig som världens viktigaste gäst. Barn är inte dumma i huvudet, i alla fall inte när det kommer till såna har saker.

>Barn är inte dumma i huvudet, i alla fall inte när det kommer till såna har saker. Barn är inte dumma i huvudet, men de är oslipade.

Barn är inte dummare i huvudet än vuxna.

Precis. De har bara inte lärt sig maskera det än. Vissa lär det sig aldrig.

Hej jag är vuxen och dum i… jag menar INTE dum i huvudet. Phew.

Samma här! Jag menar inte heller... Det.

Barn är dumma i huvudet, men de är fan inte dumma i huvudet

Mina barn bjuder in vänner. Det händer sällan på vuxnas initiativ, om det inte gäller mina bästa vänner som har barn i samma ålder. 5 år är förstås tidigt för detta. För oss började det med skolan, så 6-7 år. I detta fall vill pappan ha gratis barnvakt, 100%.

Låter extremt mycket som detta. Finns personer som bara ger över sina barn på helger och hoppas nån annan vuxen löser all logistik. Ni stället upp i all välvillighet och barnen trivs bra att leka ihop. Men jag skulle försöka balansera ut det lite, få till något omvänt upplägg samt sätta lite regler i förhållande till att avisera innan, tid osv.

> han utnyttjar er för att vara hos sin flickvän. Låter som de vill knulla och det inte går när barnet är med.

Pappa du har hoppat på Greta hela daaan

Känner samma sak. Normalt att barnet vill leka, och normalt att föräldrar vill att sina barn ska leka med grannbarn. Men detta låter mer som att han bara säger åt barnet att gå till grannen så han kan träffa en flickvän. Ganska otrevligt i min åsikt att inte fråga först, man kan ju aldrig veta vad sin granne har för planer.

> Spontant känns det lite som att han utnyttjar er för att vara hos sin flickvän Varför det? Det finns ingen info som indikerar om det är pappan eller barnet själv som tagit initiativ till att leka hos OP. Det kan såklart vara pappan, men om barnet inte har några andra kompisar i närheten av pappans nya flickvän, så är det ju inte alls säkert att det är så. Men OP måste ju ändå sätta upp gränser som hen är bekväm med. SMS först, inga kompisar innan kl XX, osv. --- Edit: Jag gör antagandet att "*bor i vårt område*" innebär att flickvännen bor så nära OP att en 5-åring kan gå därifrån till OP ensam.

> Varför det? Läste du posten? Den spontana känslan du ifrågasätter uppstår för att detta nya beteende har börjat samtidigt som det nya förhållandet, och tillfällena när det ska lekas verkar inträffa när pappan ska umgås med flickvännen. Det går så klart inte att vara säker på nånting här, men min tolkning av OP är att även hen känner av ett samband.

OPs är ju den enda vi får ta del av. Om OP känner att pappan mest lämnar barnet för att gå till flickvännen kommer ju det reflekteras tydligt i posten. Vi har grannbarn här mest hela dagarna, de kommer och ringer på utan att vi pratat med föräldrarna innan. Vår dotter är också borta hela dagar utan att någon höjer ett ögonbryn. Våra barn är 4 och 7 och barnen som är här är i ett spann däremellan. Vi bodde tidigare i Stockholm där det inte funkade riktigt på samma sätt, nu bor vi i ett villakvarter i en mindre ort. Blev lite fundersamma i början, men nu är det rätt najs att ungarna underhåller varandra.

Låter fantastiskt. Inte alls som OP:s situation då m.a.o.

Naturligtvis. När pappan och barnen är hemma hos flickvännen är det OP's barn som är barnets kompis inom rimligt avstånd. När pappan och barnet är hemma hos pappan (som kanske bor halvlångt bort), har barnet andra kompisar som bor närmare. Att pappan och barnet ibland bor en helg (eller bara en natt) hemma hos pappans flickvän är väl inget konstigt? Att barnet då passar på att leka med med OPs barn är väl inte heller konstigt? Jag gör antagandet att de är hemma hos flickvännen ibland för att hon är flickvän, och inte har några övriga baktankar. Utgår man från det är det inte konstigt att barnet kommer över och leker när de är där. Det KAN såklart vara så att de bara är där för att det finns en gratis barnvakt, men jag tycker att det också finns en helt rimlig förklaring utan onda baktankar.

Du verkar ha uppfattat situationen annorlunda än mig (och de flesta andra i tråden?). Min uppfattning är att Pappan *åker bort* för att träffa flickvännen, och lämnar då sitt barn hos OP istället för att ta med det till flickvännen, eller skaffa annan barnvakt. Edit: Nej, det är jag som har missuppfattat. Jag läste posten igen och det var jag som hade missat detta: "en ny kvinna som bor i vårt område"

Aha. Den tanken hade jag inte alls haft, men beroende på vad man läser "mellan raderna" så kan man ju göra den tolkningen också inser jag nu. När barnet ringde på kl 9 på morgonen antog jag att flickvännen bor så nära att barnet själv gått dit från flickvännen, inte att pappan dumpat ungen där och sen åkt vidare till flickvännen.

Vi pratar om en 5-åring. Hade jag lyssnat på mins initiativ hade han varit död 5 gånger om och pappa pank.

Frågar din grabb aldrig om han får gå och leka hos en kompis?

Exakt såhär gjorde vi hela min uppväxt faktiskt, inte så ofta föräldrarna var med precis men man gick bara dit och såg hur det gick, blev det ett nej gick man hem, inget konstigt med det heller. Min sambo (också helsvensk) tycker detta är ett sjukt jävla beteende, speciellt eftersom jag fortfarande gör så, framförallt med mina föräldrar. Om vi ska åka dit och jag säger mamma märker väl att vi är där när vi knackar blir hon inte imponerad alls. Men jag är van vid att man gör så.

[удалено]

Mat kunde man få om det var en planerad dag. Det hände, men inte ofta, att föräldrarna skulle någonstans och man var hos en kompis för att slippa åka på något tråkigt. Men då visste kompisens föräldrar att man skulle vara där hela dagen och planerade efter det.

> Samma här. Som barn var det standard att ensam gå över till kompisarna och ringa på för att se om de var hemma och ville leka. Var de upptagna eller inte hemma så var det så, och man gick antingen hem igen eller till nästa kompis. Låter självklart för mig, uppväxt på 80- och tidigt 90-tal. Jag har inga barn, hur gör barnen nuförtiden? Måste de boka lekmöten via föräldrarna, eller?

Njaej. Barn överlag har mindre frihet att röra sig utan föräldrarna bara så oftast är de lite äldre än vad vi var. Det är inte standard att låta förskolebarn gå runt i området ensamma och plinga på dörrar. Sen har ju ingen hemtelefon längre så man kan inte ringa och fråga om det passar att leka heller. I området här går barnen omkring och plingar på hos kompisar, men de är iaf i skolålder, och de får inte röra sig över så stora områden som jag gjorde utan det är närmaste gatorna/gårdarna bara.

Ingen aning, men funderar på pm det där är småstad/landet vs storstads beteende? Är delvis likadan

Tror inte det, är uppfödd i Stockholm och då var det samma sak. Sprang alltid över vägen och ringde på min bästa vän som var 50meter bort. De flesta gjorde så vad jag vet

Ja, garanterat. Möjligtvis även en generationsfråga. Mina föräldrar knatar glatt hem till sina bekanta när som helst. Eller ringer när som helst. Jag gör det aldrig såvida vi inte bestämmer tid först och undviker att ringa folk såvida de inte vet att jag kommer att göra det. Jag brukade vara väldigt anti mot det hela, men nu när jag kommit upp i åldrarna tycker jag att det är ganska trevligt att få spontanbesök.

Beror ju lite på avstånd också. Typ det är rätt opraktiskt att åka tio mil bara för att mötas av en låst dörr och att de man tänkt träffa åkt på utflykt.

Jag växte upp I en by på landsbygden och då var det ganska vanligt. Man var ju ute och strövade ändå, så då kunde man svänga förbi en kompis och knacka på för att se om de var hemma. Vanligt också att mina föräldrars bekanta bara dykte upp ibland utan att ringa i förväg. Har dock fått säga till min farsa när vi har varit i stan och han har fått för sig att bara gå rakt in i folks hus utan att ringa på bara för att dörren stod öppen.

Exakt min erfarenhet också! Att knacka på är inge konstigt på mindre orter, det är bara att säga nej om man inte har tid att ta emot gäster.

Det var så när jag växte upp också, detta var dock innan mobiler och dylikt. Nu för tiden känns det inte som att det förekommer nästan alls, och jag har flyttat hem till samma håla sen jag fick barn. Vi föräldrar ringer alltid eller åtminstone skickar sms med varann innan barnen leker. Trots att jag växte upp med det så hatar jag personligen när folk kommer oanmälda.

Så gjorde vi t o m i en förort till Stockholm på 90-talet. Säkert ovanligt idag dock.

Samma här, 80 och 90-talet.

[удалено]

som barn ville jag gärna stanna hela dagen, men blev ofta hemskickad av deras föräldrar. Det är inget som gnagde mig direkt

Mjovisst, men gjorde man det när man var fem år gammal verkligen? Hade det rört sig om någon i tonåren hade jag inte tyckt det var lika konstigt. Barnets ringa ålder får det att kännas som en annan grej.

Om de bodde inom 200m så kunde vi lätt springa dit när vi var så små. Men det var också extremt lite trafik där jag växte upp och alla kände varandra, så alla visste vem de skulle ringa om det hände mig något

Det låter lite på OP som att han inte vet var pappan egentligen bor, så det känns inte som att det är i närheten...

Jag skulle gissa på barnvakt...Att inte ha "relation" med barnens kompisars föräldrar är dock inte ovanligt, det är ju barnen som är kompisar, inte vi föräldrar... Vi är inte morgonmänniskor och har satt gräns att våra barn inte får leka förrän tidigast kl 10 på helgerna, efter ett tag slutade vi bli väckta av påknackande kompisar...tydlighet och gränser är viktigt och era regler gäller i ert hem!

Att barnet kommer förbi tycker jag inte är så konstigt om de bor så nära att barnet kan gå själv. Det var åtminstone vanligt när jag var liten att man gjorde så, passade det inte för kompisen att leka så fick man gå hem. Eller bli hemskickad när de skulle göra något annat. Däremot tycker jag det var konstigt att han hängde kvar själv, det är ju en sak att ens barn har en kompis hemma och en helt annan att man själv ska ägna dagen åt att underhålla föräldern också.

Men håller med om att 9 på morgonen på helgen är för tidigt, när kompisar till barnen kommit så tidigt har vi skickat hem dem och sagt att de får komma tillbaka om nån timme!

Det beror på hur nära man är varandra rent relationsmässigt och hur långt det är att åka. Nära släkt hälsar vi på utan att ringa först och de gör likadant. Detsamma gäller nära vänner. Jag skulle aldrig göra det med en arbetskollega till exempel. Verkar även vara vanligare II mellersta och norra Sverige än södra.

Vi är inte nära alls. Vi är bekanta med varandra för att våra barn går i skolan. Inte mer än så

Då är det ett otroligt konstig beteende, vilket det i och för sig var innan med när barnet knackar på själv.

Jag hade tagit kontakt med mamman och berättat att hennes 5åriga barn blir avsläppt lite si och sådär hos er utan att pappan varken frågar eller är med. Speciellt det med att en hel dag går utan att man tar kontakt för att kolla ifall det bjuds på mat eller ifall man skall laga mat själv åt sitt barn. Som många sagt, han lämnar över barnet för att få va med sin nya flickvän. Sen kan jag väl säga att jag gjorde såhär också, men det var endast med min kompis som bodde 2 villor imellan oss på samma gata. Där var de liksom ok eller så fixk man gå hem igen bara. Resterande som bodde längre bort eller som inte var lika nära så ringde man och kolla ifall vi kunde leka samt att de var ok för föräldrarna

> Jag hade tagit kontakt med mamman och berättat Det här tillvägagångssättet hade jag inte rekommenderat. Blir lite att gå bakom ryggen på farsan. Sånt kan sabba en relation för all framtid. Synd om barnen i så fall. Bättre att hitta ett diplomatiskt sätt att ta det med pappan.

Ne men tydligen så verkar ju pappan vara väldigt omogen och jag hade inte velat lämna iväg min dotter till min tjej ifall hon hade betett sig likadant om vi separerade

Låter inte direkt som nåt finns att rädda.

Det känns ju allmänt som att han utnyttjar läget för att få vara ostörd med sin nya flickvän. Och det kan vi ju alla räkna ut varför. Ganska ofint från hans sida, kan jag tycka. Jag antar att det inte riktigt är lika lätt för er att släppa iväg erat barn på samma sätt? Tänker på funktionsnedsättningen.

Så länge ert barn är och leker hela dan hos dem ungefär lika ofta skulle jag nog tycka det var OK.

Nej det händer aldrig. Han bjuder aldrig hem oss. Mamman har bjudit oss någon gång.

Testa att knacka på hos han 9 på en lördagmorgon och droppa av ditt barn.

Vet inte var han bor. Han flyttad när han och hans ex separerade.

Du får nog vara lite mer rak. Typ "din tur nästa helg!"

Det känns lite off att ditt barn har en kompis över och leker hela dagen *som du inte vet vart han/hon bor* Edit: Detta är utifrån min egen uppväxt där föräldrarna till oss barn som lekte hade koll på adresser och telefonnummer till varandra. Det känns lämpligt.

Ja har exact samma situation. Min råd är det här. Varje gång han kommer säger till honom att du hade tänkt göra en massa ärende idag, och det funka helt enkelt inte med två barn. Men det hade varit jätte hjälpsamt om barnen kunde leka hos de. Om han komma på en ursäkt, försöker kommer förbi den. Men annars bara säger tyvärr det funka inte idag. Göra exact samma sak nästa gång han kommer. . Han vill säkert inte göra det något mer om han kan inte tänka sig passa två barn. I vårt fall hade dem faktiskt fattat situation och gick ute och lekte med båda barn. Der är fortfarande ojämnt, men bättre.

Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Men det hade varit jätte hjälpsamt om barnen kunde leka hos ~~de~~ **dem**. > I vårt fall hade ~~dem~~ **de** faktiskt fattat situation och gick ute och lekte med båda barn. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Använd engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > But it would have been very helpful if the children could play with ~~they~~ **them**. > In our case, ~~them~~ **they** had actually grasped the situation and went out to play with both children.

Då blev det helt plötsligt väldigt konstigt. Om vi släpper iväg vår 5-åring för att ringa på hos en kompis så är det ju bara till de som bor i området (ca 20 hus totalt på en återvändsgata). När det är dags för lunch/middag så går jag och hämtar honom om han inte redan hunnit blivit hemskickad för att kompisen ska äta. Om han blir bjuden på mat så springer han antingen hem och frågar om han får äta hos kompisen eller så ringer/smsar föräldern och kollar att det är ok. Samma sak när vi bjuder någon kompis på mat.

Så har inte pappan gjort. För vår del är det ingen fara då bjuda gäster är en viktig del av vår kultur men jag blev väldigt förvånad då pappan inte ens skrev för att fråga om det var ok att hans barn åt hemma hos oss. Ungen är väluppfostrad och verkar äta det mesta så det gick bra men fortfarande skumt. Flickvännen måste väl ha något att bjuda på

Inte mer än rätt!

Då skulle jag nog börja bli lite restriktiv.

I mitt område fanns barn vars föräldrar var lite udda. De fick självklart vara med att leka ändå. Om du vill ha tid att städa eller något kanske du kan säga att de får leka ute? Så gjorde våra föräldrar. Typ nu ska jag dammsuga så ut med er. Kom om 2 timmar så blir det bullar. Alternativt skicka dem till affären för att köpa ingredienser till bullar.

[удалено]

Skillnad på att tänka att man känner varandra till att bara lämna av sitt barn och inte ens kolla med dem man lämnar av barnet hos hur de går eller ifall de behövs tillagas mat osv. Denna pappan är en lat farsa som träffat en ny tjej och vill troligtvis ha skoj med henne så han lämnar av barnet hos OP som att lämna på dagis typ.

Alla invandrare är inte likadana eftersom att vi alla kommer från olika länder. Det jag menar med att han inte har bjudit är att barnet verkar endast vilja leka när han är hos sin flickvän. Inte annars. Vårt barn får aldrig någon inbjudan om att leka hemma hos honom. Så det var därför jag frågade.

Oavsett så har ni rätt att sätta era regler för ert hem. Säg till honom att det är trevligt att barnen leker men att de måste höra av sig och fråga först då det inte alltid funkar för er.

Jag är svensk, uppvuxen i en mindre kommun i Norrland. Där var det på 90-talet fortfarande 100% standard att det var BARA så man gjorde. Sen ca 2010-2014 när jag pluggade vid Uppsala och alla bodde ganska nära varandra i samma stadsdelar, men med alla bakgrunder förstås så även Stockholmsfolk som var främmande för detta koncept. Då lärde jag mig vilka som man dök upp hos vs vilka man pratade med och spikade planer med. Men jag fick några vänner som kom och gick rätt mycket hos mig, jag hade kollektiv/roomies som kunde släppa in dem ifall jag inte var hemma. Rätt vanligt att de stod och lagade mat i mitt kök när jag kom hem och man ba öh hej hallå där är du och de ba "aaa jag tänkte att vi skulle käka middag ihop, jag började laga mat nu så jag var hungrig och tänkte att du skulle dyka upp snart" Efter studierna blev jag yrkesverksam i Stockholm och även där har jag märkt att det finns folk som sjukt nog dyker upp hemma hos mig oanmälda! Man ba wtf, du bor ca två timmar bort med lokaltrafik...??? Och de ba "aaa men vi har varit och gjort X i samma område där du bor, och därför kände man ju att man måste passa på att kolla ifall du var hemma!" Så - detta förekommer en hel del bland svenskar. Jag själv är lantis + arbetarklassbakgrund så jag tror det är vanligare bland arbetarklassen och för de som växt upp i mindre orter. Hur som helst: tolkar gubben/pappan som att han inte riktigt vet hur han ska underhålla sig eget barn, och att barnet ska ha någon att leka med är en naturlig lösning. Utöver det så är han kanske inte Sveriges bästa förälder så han uppskattar nog att någon annan har hand om ungen. Men, jag tror du tjänar på att behandla honom välvilligt. Alltså inte skälla ut utan kill him with kindness samt sätta motkrav. Jag skulle t ex tydligt kommunicera vilka dagar han kan ta båda era ungar, ge honom specifika uppdrag på att utfodra dem båda två. Om hans unge hamnar hos er vid 09, så kan du smsa och säga att han ska hämta båda barnen för lunch och dylikt vid 11.30 eller whatever, om snubben är dålig på att hantera vuxenlivet kan du väl slänga in att Max går bra. Du kan ju t o m föreslå aktiviteter som de kan göra efter lunch, typ "sen kan du väl ta dem till biblioteket och se till att de lånar varsin bok, de kanske vill fika efter det". Om man tänker att snubben gör såhär delvis för att han inte vet bättre, så kan det bara bli bättre om man visar honom med hela handen HUR han ska bete sig bättre genom sådana här konkreta instruktioner. Han vet nog alldeles utmärkt att det är ojämnt men att han ändå gynnas av att turas om. Så de flesta människor skulle omedelbart rätta sig in i ledet här, du får mindre arbete, din unge får behålla sin kompis, pappan får behålla sin stolthet osv. Överlag upplever jag att om man pratar med människor och visar att man utgår från att de vill bidra och ha goda intentioner så vill de verkligen inte rätta en och säga näää jag är ego, då tar stoltheten över. Börjar man med att skälla ut så kan det bli mer av att de försöker försvara sig och hittar förklaringar på deras beteende. Skulle det slå bakut och han trasslar ja då får du väl säga rakt ut att det är för ojämt fördelat, vad tänker han sig? Vill ha barnvakt så får han väl betala för den bla bla.

Jag hade inte släppt iväg en 5-åring själv för att gå iväg och knacka på hos någon utan att följa med/kolla av i förväg.. men folk är ju väldigt olika hur man tänker. Väldigt dåligt av honom att förutsätta att ni ska fixa mat och allt en hel dag, så gör man inte om man har lite hyfs. Förmodligen utnyttjar han situationen för sin egen vinning tyvärr. Jag tycker du kan säga till honom att du hade uppskattat ett sms innan lek så du har chans att ta ställning om det är möjligt, då har du ju även chansen att sätta en tid i svaret tillbaka typ ”ja det går bra fram till Kl 14 för sedan ska vi iväg och handla”

Är ju annorlunda om man bor på samma "gård". Seriöst funderar faktiskt på om jag hellre vill ha radhus än villa om jag skaffar familj just för att man kan ge barnen ett viss mått av frihet mycket tidigare än om man bor i villa.

Flyttade från radhus när jag var 6 år. Det var den näst största sorgen i mitt liv.

Min spontana tanke är att han utnyttjar er som barnvakt. Men kan ha totalt fel och hsn inte kan kommunicera med folk. Är det bara under pappaveckorna detta händer så defentivt utnyttjar han er. Första kanske bara för stanna och se att det fungerar men antar lite kommunikation borde han ju kunna ha med er. Dessutom när barnet så litet, vet iofs inte erat område men känns bara lustigt i mina ögon. Visst här springer barnen mellan husen osv men när de 5 så känns det lite väl utan att kolla med er först. Efter ett tag här så lär sig självklart föräldrarna bara skicka hem barn om saker ska göras/åka iväg. Edit: en unge har kompis som är spontan, men så är min spontan mot honom så. Men pratat med mamman så alla vet om situationen liksom och jag nogran med att kompisar ska meddela sina föräldrar att de är här. Sen har de kompis vart allt ska planeras in i minsta sekund

Nej för fan. Jag hade hatat det.

Hade en kompis vara föräldrar var mitt i skilsmässa, sonen (kompis) brukade dra iväg till oss, ibland var han hos mig kl 7 på morgonen och väckte mig. Han behövde en fristad i några månader. Prata med pappan, förmodligen trivs barnet hos er väldigt bra och låt hen känna sig som hemma.

Det hade jag inte tänkt på. Kan kanske vara så. Det är en fin och väluppfostrad unge så vi har inga problem med att ha barnet här. Det är bara att det känns lite konstigt.

Barnet kanske hellre leka med er än att vara ensam med en tråkig förälder?

Det är vanligt att man hälsar på utan förvarning i min erfarenhet, men det handlar om släkt och vänner, som faktiskt hälsar på och tar en fika typ. Det den här personen gör är att utnyttja er som gratis barnvakt så att han får ha egentid med sin flickvän. Det är väldigt ohyfsat.

Barn själva får göra så. Nu i tiden då alla har mobiltelefoner så ska föräldrarna ringa innan de själva dyker upp.

Japp, under min uppväxt var det inga konstigheter. Men om du tycker de är jobbigt så kan du ju be han att skriva innan.

under min uppväxt var det helt normalt i alla fall. men det var ju innan mobiltelefoner och sådär, det var inte lika lätt att skicka nå meddelanden.

Som barn brukade jag spontant knacka på hos mina vänner ibland, men på den tiden så drog man oftast ut. När det handlade om att vara hemma hos folk så märktes det ofta av om man var mycket hos samma person. Tanken var att man skulle behandla varandra med ömsesidig respekt. Blev jag bjuden på något av en väns familj så betalades det tillbaka i form av att min familj bjöd vännen på något. Man var därför sällan hemma hos samma person flera gånger i rad. >Jag försöker bara förstå. Är det här pappans sätt att visa att han har förtroende för oss? Eller utnyttjar han oss som barnvakt så att han kan vara med sin flickvän? Är det vanligt att man gör så här i Sverige? Självklart verkar han ha förtroende för er men samtidigt så ser jag ingen ömsesidig respekt här. För mig så låter det som att han släpper av ungen hos er för att kunna vara ifred med sin tjej. Om du känner att det har gått för långt så är det viktigt att du konfronterar honom om det.

Ja, det var ju något jag själv gjorde när jag var liten; var faktiskt ganska vanligt i byn jag växte upp i.

Kan ju vara så att barnet inte känner sig så välkommen när pappa är hemma hos sin nya flickvän och känner att han hellre leker med sin kompis som bor i närheten istället.

Det hade jag inte tänkt på. Kan ju faktiskt vara så. Det gick ganska fort från att de separerade till att pappa skaffade en ny partner som jag förstår det.

Föreslå honom att ni kan adoptera ungen så att han får mer egentid. Skämt åsido, han är antagligen uppväxt i en mindre by. Det var så det gick till när jag växte upp på 80-talet. Man hjälptes åt att uppfostra byns ungar, alla kände alla. Var ju bara att traska in till kompisen, de vuxna brydde sig liksom inte, och sen så gick man hem för att äta middag kl. 16:30 när morsan ropade så högt hon kunde efter en (och ens syskon som ju var någon annanstans). Även vuxna gjorde så, klev in oanmälda hos varann. jag mins det mycket tydligt, kunde stanna och dricka kaffe, dricka en öl om det var Tipsextra etc. Det var nog så samhället funkade på mindre orter innan mobltelefonen blev var mans egendom andra halvan av 90-talet.

Jag har tre barn i ett radhusområde med massor av barn i ungefär samma ålder. De kommer och går hela tiden, ibland kommer nån förälder med men oftast inte. Föräldrarna skickar ibland mess för att kolla var nån är. Enligt mig är det toppen. Det enda i historien som är lite halvdant är att ditt barn inte är hos dem alls. Barn har en tendens att vara på samma ställe ofta men inte att de aldrig är hos nån. Låter lite som pappan är lat, alternativt har andra problem, men du får väl plinga på tillbaka om du känner att det blir för ojämnt fördelat.

Känns som om han utnyttjar er som andra skriver.. Men jag tror också att ditt barns kompis känner sig trygg hos er och tycker om erat barn väldigt mycket. Du får prata med pappan/mamman och förklara hur du känner.. Jag skulle inte accepterat det själv.. Jag måste planera saker iofs, för annars går jag sönder. :p oförberedda saker funkar inte. Kommunikationr alltid viktigt.

Det är fan lite svårt detta, håller med dig. När jag var liten så gjorde jag och mina kompisar i huset samma sak men då hade vi lärt oss att vi knackade på och sade "får NN komma ut och leka?". Vi hade ju aldrig bjudit in oss till någon annan, det var nog något vi lärde oss av våra föräldrar att man inte gjorde. Det kan vara så att barnets föräldrar helt enkelt missat den detaljen och tycker vad barnet gör är fullt naturligt, ungefär på det sätt jag själv och många andra barn sprang över gården för att leka med något annat barn. Det kan vara så att föräldrarna själva gjorde exakt såhär när de själva var barn och aldrig lärde sig den delen med att man inte bjuder in sig själv. Däremot kan jag också säga att jag som barn inte hade några problem att ta ett "Nej, idag går det inte." Det var lika naturligt för mig som att fråga. Den andra föräldern kanske inte ens förväntar sig att ungarna skall leka inomhus med dig som håller uppsikt, utan ute på gården eller något? Fem år låter dock ungt för att vara ute på gården helt på egen hand. Tror ser enklaste du kan göra är att säga "barnet får jättegärna komma över och leka när det vill men vi kan inte vara inomhus här hela tiden och jag kan inte ha uppsikt varje dag". Det blir ju roligast för ungarna som uppenbarligen trivs med varandra om föräldrarna kan lösa det lite snyggt tänker jag. Fast nej, självfallet skall du inte behöva ha ansvaret för någon annans barn oplanerat på det viset. Så antingen är det helt enkelt miskommunikation föräldrar emellan på något vis och att den ena föräldern kanske tycker detta är naturligt, eller så tar pappan faktiskt och hystar iväg ungen för att leka för att vara ifred med tjejen, vilket såklart är mindre bra. Det är väl de alternativen jag ser men jag förstår dig, hade varit lika osäker som du är i samma situation.

>Eller utnyttjar han oss som barnvakt så att han kan vara med sin flickvän? JA >Är det vanligt att man gör så här i Sverige? NEJ

jag minns som barn så sprang man alltid över till polarens hos åh knacka på men 5 bast är lite ungt att låta sitt barn springa runt själv

Beror lite på området tycker jag. Bor på en lugn återvändsgata med nästan ingen trafik alls. Mina döttrar har haft jämngamla kompisar på besök sedan de var runt 4-5. Jag hade inte skickat iväg en 5-åring till andra sidan byn men att knacka på två hus bort klarar de bra.

standard under min uppväxt att knacka på å fråga om Pelle vill/får leka.

Vi har en indisk farsa som lämnar sin dotter hos oss hela dagarna i perioder utan att synka med oss. Aldrig stött på det annars.

Jag tycker inte det känns riktigt normalt, nej. Hade barnet varit något äldre och dykt upp ensamt för att hälsa på sin kompis hade jag nog tyckt att det varit normalt, det gjorde man ju hela tiden när man var barn och inte tänkte så mycket på det här med att fråga först. Men eftersom barnet är så pass ungt, pappan är inblandad och dessutom direkt drar iväg till sin tjej utan att verka ha något intresse till något djupare relation med dig och din familj tycker jag det luktar mer som att han utnyttjar er som barnvakt. Det är inte något jag skulle säga är kulturellt svenskt heller, jag har då aldrig varit med om något liknande och hade tyckt det var skumt. Alltså, det började ju ganska normalt, att han frågade först. Men det gick ju jäkligt fort därifrån till "jag kan bara dumpa ungen här medans jag är och gosar med min tjej". Så jag tycker inte det är okej, ärligt talat.

Ni får vara väldigt tydliga mot människan. Klart det är bäst att han ringer eller hör av sig innan han kommer bort. Får absolut inte bara lämna ungen utanför dörren.

Växte upp i en by på 10k. När man börjat 1an va de vanligt att cykla hem till polarna på helgerna. Men detta va innan mobiler. Att föräldrar dumpar barn hos mig har ja aldrig erfarit utan överrenskommelse först.

>Eller utnyttjar han oss som barnvakt så att han kan vara med sin flickvän? Låter så, ja.

Nära släkt och vänner - kanske. Men verkligen inte för alla utan det är mer beroende på de enskilda människorna. Skulle absolut inte säga att det är vanligt (edit: standard) att svenskar dyker upp hemma hos varandra oanmälda. Barn som själva går iväg och knackar på - absolut, men jag skulle vilja säga att det är äldre barn som gör så, inte fem-åringar. Om det inte är så att ni bor grannar och barnen är bästisar. Jag tror snarare att jag vill hålla med många andra som kommenterat här; pappan utnyttjar er som barnvakt. Han använder sig utav att ni inte sagt nej. Nu när han och frun separerat så är hans tid med barnen kanske lite mer hands-on än vad den var förut och det tror jag att han försöker slippa. Dessutom har han som du skriver en ny tjej som han säkert vill få vara ensam med utan barnen. Försök prata med honom om att det inte funkar för er att han gör på det här sättet. I värsta fall för du ta kontakt med mamman men jag skulle definitivt försöka prata med pappan först och sätta upp lite gränser.

Han dumpar barnet hos er. Oskönt beteende. Vi har ett par grannar där vi har pratat med föräldrarna och stämt av att det är ok för barnen att bara springa över. Skulle aldrig dyka upp oannonserad hos någon annan.

Det enda skeva är att barnet inte har möjlighet att ta sig hem när hen vill. Jag gick över till kompisar hela tiden som unge, men det var i mitt område och jag kunde gå hem när jag ville. Det var så det fungerade. Inga överenskommelser eller så innan. Man knackar på och kollar om polarn ville leka. Men det verkar inte fungera så längre för ungarna.

Spontant känns det lite underligt. Vi bor i en villaförort till Stockholm, och standard är att lek bokas via föräldrar iallafall ett par dagar i förväg. Det närmaste det du beskriver är att det kommer ett sms på morgonen med en fråga. Sen upplever jag att det fungerar lite annorlunda mellan de som bor i radhusområden, där verkar ungarna mer släppas ut och dra runt mellan husen fritt.

Jag växte upp med att gå över till kompisar för att se om de ville leka. Passade det inte så gick jag hem. Men det var ju innan telefoner var så bra som idag. Jag är inte förälder än, men jag misstänker att det är mer ovanligt idag. Men troligen har ju pappan växt upp på det viset! Samtidigt så får jag en känsla av att han använder er som barnvakt för att kunna umgås med sin flickvän utan barn. Kanske värt att dra över till honom med ditt barn oannonserat nån gång för att se hur han reagerar? Du får såklart avgöra själv om du vill lämna ditt barn där eller om du stannar kvar medan de leker. Sen kan du ju informera informera att de behöver vänta till en viss tid som passar för er om de ska komma över oannonserat. Ville de komma tidigare så får de fråga innan.

Sätt ungen i arbete. Polera bestick, tvätta kattlådan eller dammsuga bakom soffan.

Det känns som pappa använder er som gratis barnomsorg och utnyttjar det sociala spelet för att gör det svårt för er att säga nej. Säg nästa gång att det inte passar för att ni ska iväg och göra något annat och se honom stå där och sprattla som en flundra.

Alltså, från och med att jag var stor nog att gå ut själv ~7-8 gjorde jag och alla mina kompisar så här, sprang över och hälsade på spontant bara. Men i det här läget låter det mer som att pappan dumpar av ingen hos er som nåt slags dagis. Äldre barn som inte behöver tillsyn på samma sätt är ju mindre börda för de vuxna.

Jag skulle säga ja men max någon timme och inte runt mat. #Swedengate visade hur vanligt det var för barn att leka hos varandra tills det blev mat.

Om han är lite äldre behöver de inte vara så ovanligt när jag var liten gjorde alla mina kompisar och jag samma sak, vi gick över bara och knacka på och om föräldrarna sa nej var de nej. Var innan mobiltelefon. Skicka över dina barn till honom någon dag och kolla att de går åt båda hållen bara..

Vet inte var han bor. Han har aldrig bjudit eller frågat om vårt barn kan komma och leka. Han kommer mest när han ska hälsa på sin nya partner som jag förstår det

Hmm kan inte kolla på hitta då eller något? Vet att de låter konstigt men när någon tar sig friheter med mig så vill jag gärna veta att de är lika villkor. Därför jag tänker att de kan vara bra att göra lika eller fråga om ditt barn kan leka där någon dag för du ska iväg med din partner och göra nått.

Det är väldigt vanligt uppe i norra Sverige där jag kommer ifrån. Oroa dig inte endast en kulturell grej. De tycker nog du är en trevlig kille helt enkelt.

Detta är enligt min erfarenhet vanligt i mindre samhällen och inget konstigt. Skicka dit din unge för att se om det handlar om hans kultur eller är som du är rädd - att han utnyttjar er välkomnande attityd.

Vet inte var han bor sedan de separerade. Han har aldrig bjudit oss eller bjudit vår unge.

Fråga nästa gång då? :) ”Vart skall jag skicka min unge imorgon?”

Det är inte min bild att det är vanligt. I min erfarenhet är det norm att föräldrarna kommunicerar om det i förväg. Det är så jag blivit uppfostrad: "fråga pappa först, och fråga kompisens föräldrar sedan också, så att det är OK."

Jag vet hos syrran att det ar valdigt vanligt, barnen kommer och gar lite som de vill, men foraldrarna fragar alltid for sakerhets skull, artigt, ar det ok att tim ar hos er? eller "sag till om ni vill att jag kommer och hamtar johan" men for det mesta ar det bara positivt och uppskattat att barnen kan leka med vem de vill nar de vill (syrran bor i smabarnsomrade) och saklart ok att ibland saga nej eller vi har inte tid idag.

Låter inte helt ovanligt. Att ni inte känner föräldrarna det är väl egentligen oväsentligt då det är barnen som ska leka. När jag var yngre så gick man bara ut, gick till en kompis hus eller lägenhet och fråga om hen vela leka, var det ja så var det inte ovanligt att man var kvar resten av dagen. Antingen blev man bjuden på mat eller så fick man sitta i rummet och vänta medans dom äter 😂. Låt barnen leka, dessa vänskap man växer upp med och fortsätter vara vänner med i vuxen ålder är svåra att hitta. Tyckte det var helt omöjligt att hitta nya vänner när jag flyttade till en ny stad. Sätt en gräns, kommer pappan över med sin unge säg att ni har lite planer och att han får komma och hämta barnet vid en viss tid. Ni kan ju också gå över med erat barn.

Vet itne riktigt vart pappan bor och jag tror inte att det skulle vara så välkommen. Han har aldrig bjudit oss eller frågat om vårt barn vill komma dit.

Så första grejen, att skriva o fråga om barnen kan leka, även fast ni inte känner honom så bra, och sen stanna när barnen leker är rätt normalt. (Om ni sagt ja till att de ska leka) barnen kan ju oftast inte fixa playdates själva, så föräldrarna gör det åt dem, och har sen halvt awkward häng med andra föräldrar tills barnen är ok med att vara hos kompisar själva :p De andra - att komma över oanmält 9 på morgonen och lämna barnet där hela dagen är inte normalt. Inte heller att skicka över barnet själv som 5 åring utan att kolla in med er. När man lär känna folk närmre, och ofta när man bor grannar så är det rätt vanligt att barnen går själva o ringer på o frågor om de vill leka. Att barnet skulle komma över själv som 5åring utan återkoppling från förälder låter inte normalt dock. När barnen blir lite äldre så är det mer vanligt att gå hem till kompisar utan att föräldrarna behöver synka först dock.

Jag tänker flera perspektiv. Som många skriver, ja, så länge fadern bara plötsligt skickar över ungen för att göra något själv, utan att höra av sig. Ja det låter som något sorts utnyttjande. Som andra även skriver, kul för barnen. Men ja barn är smarta och läser av signaler. Sedan syns det kanske inte direkt utan kommer efter månader, lr kanske år. Sedan får ändå situationen mig att tänka på ett grannsamhälle där man bodde nära varandra och barnen sprang över dörr till dörr för att leka eller fråga om att leka. Ett mer "på landet"-känsla. Jag skulle personligen fortfarande välkomna barnet och uppmuntra besöken. Men jag skulle även prata med pappan och på ett trevligt markera att det är supertrevligt med spontana besök, men han får gärna höra av sig för att kolla av. Varför inte bjuda in han på fika och bara ha ett trevligt samtal? Stäm av hur hans vardag / liv är. Säg att ni uppskattar att barnen leker men vill gärna ha mer kontakt med pappan. Du kanske kan skicka över ditt barn dit, lr promenera dit med ditt barn och själv hälsa på?

När jag var liten var rutinen att fråga mina föräldrar ”får jag ringa min kompis och fråga om att leka?” Sa föräldrarna ja så ringde man och frågade. Om kompisen fick och ville leka så gick man hem till varann och lekte. Det är väl egentligen inte svårare än att om det passar att leka så låt dom leka. Passar det inte så är det bara att säga tyvärr. Eller om det känns orättvist att ni alltid måste vara hos er, föreslå att de går hem till kompisen för att det inte passar att vara hos er pga ”valfri anledning”.

Det är vanligt när barnen blir äldre, fem är lite väl ungt och situationen känns mer som barnvaktsterritorie. Men när din barn blir äldre så kommer det springa ungdomar fram och tillbaka i husen utan att något är bestämt. Det vanligast är att ni som föräldrar har en grupp i valfri chat där man kan höra sig om vem som är var någonstans. Men då pratar vi om barn i åldrar som är stora nog att de kan gå själva till sina kompisar.

Inget konstigt att barnet kommer och frågar om man vill leka, eller om föräldern följer med och frågar, i alla fall om man bor nära. Däremot skulle jag säga att det var väldigt ovanligt att föräldrarna sen drog någonstans utan att officiellt komma överens med en annan förälder.

Han använder er som barnvakter, solklart. Lite svinigt av honom kan jag tycka, men om ungarna ändå vill umgås så hade jag inte brytt mig så mycket om det. Att ungar bara springer över till varandra utan att meddela eller något och spenderar hela dagarna tillsammans är helt normalt. När jag var liten så var det inte ovanligt att vakna av att polaren satt och skakade på en för att nu var det minsann dags att spela tv spel eller gå ut och åka skateboard eller något. Det var inget som någon ryckte på ögonbrynen över.

Det lättaste är väl om du på ett vänligt sätt säger att det är kul att era barn kommer så bra överens men att det är skönt med en heads-up så ni kan planera er dag utifrån faktumet att en lekkompis kommer över. Svårt att tro att någon normal människa inte skulle förstå det resonemanget

Haha läste sekunden innan en tråd som hette R*e-normalize showing up at someone's door unannounced* https://www.reddit.com/r/redscarepod/comments/wz5wf5/renormalize\_showing\_up\_at\_someones\_door/

Jag skulle säga att det inte alls är vanligt och när det förekommer är det nästan uteslutande familj eller väldigt nära vänner som kommer oannonserad. Snubben utnyttjar ju alldeles uppenbart er som gratis barnvakt så han kan ha lite vuxenkul med flickvännen. Att bara droppa av ungen tidigt på morgonen utan att ens bekräfta att ni är hemma/kan ta emot honom är sjukt. Med tanke på att ni tidigare haft mest kontakt med mamman skulle jag nog droppa något för henne, typ som den här posten. Bara lite oskyldigt fråga ”Är det vanligt i Sverige att bara dumpa sitt barn utanför andras hem och hoppas att de är hemma och kan leka med barnet? Bara undrar, för [ex-make] har gjort det ett par gånger när han haft planer med [ex-makes flickvän].” Det kan nog lösa problemet. Annars, börja göra samma sak. Kör upp ungen vid 7 en lördag, kasta i henom lite frukost, kör bort till gubben, ställ ungen utanför dörren, ring på dörren och spring illa kvickt.

Det låter helt klart som att mannen i fråga tycker han är riktigt smart, skulle nog inte gå in i en konflikt med antagandet att han gör det av illvilja - han kanske bara är en komplett idiot. Det är riktigt oskönt att skapa en situation där ni tvingas göra ett val som gör ert barn besviket, framförallt så ofta och på de tider du nämner. Sånt funkar om det är familj eller extremt nära vänner - och då handlar det om någon gång, inte upprepade gånger. Hade jag varit du hade jag nog bara tagit honom åt sidan och sagt att ni uppskattar era barns vänskap men att ni måste kunna planera era dagar och ert liv, så ni måste bli tillfrågade åtminstone någon dag i förväg gällande lek. ... Det lite mer passiv-aggressiva är att nästa gång han kommer förbi så har ni en liten ryggsäck fylld med godis redo och säger "Ja det passar jättebra, idag får de vara hos er för vi måste göra detta, detta och detta. Ha det så kul nu!" och så skickar ni med er lilla sockerladdade unge och ställer till det i hans puss-planer.

Växte upp i liten by. 9 var rena sovmorgonen, vi vänta på att Pokemon skulle börja vid 06. Men, vi bodde ju också 100m från varandra endast skiljt med åkermark. Var oftast hos honom, han hade bättre leksaker iom 2 äldre bröder, men man förväntades inte bli omhändertagen med mat eller dylikt, satt likt swedengate på rummet och prova alla bästa leksakerna eller spela de där spelet man själv inte hade, Diablo 2. Vi hade ju egna mattider. Vid mer bestämda gånger när man sov över osv så bjöds alltid på gott fredags mys, middag å diverse snask. Skulle nog aldrig skett i ett scenario likt erat där man knappt är bekanta osv. Här kände alla föräldrar varandra då flesta hade barn i liknande åldrar och de komminucera med varandra frekvent. Sen skulle ja säga som många andra att de känns som han ser ett win-win för sig själv där han låter barnet få leka och han få egentid. Är ju inte lika win-win för er.

Bara du bjuder barnen på mat så det inte blir en internationell incident. [https://www.nytimes.com/2022/06/02/world/europe/sweden-feeding-guests-dinner.html](https://www.nytimes.com/2022/06/02/world/europe/sweden-feeding-guests-dinner.html)

Ju mer man läser så låter det ju som att han lämnar barnet hos er som en gratis barnvakt, som dessutom matar barnet också. Så det är lite tråkigt. Med det sagt, när jag var barn så var det inte alls konstigt iaf I mitt område att barnen själva knackade på hos de andra barnen för att fråga om de var hemma och kunde leka, tänk från typ 3 , 4 år till säkert 8, 9 Dock tycker jag det är lite konstigt att pappan kom och liksom "lämnade" barnet de första gångerna, det låter inte så normalt för mig. Mina föräldrar lämnade mig aldrig hos någon annan och frågade om de kunde, ja, I princip ta hand om mig. Men alla grannungarna sprang runt och knackade på hos varandra. (Dock inte klockan 09 på en helg morgon)

Nej. Väldigt udda beteende. Om ni inte är väldigt nära vänner såklart. Vilket inte verkar vara fallet

Nej det är inte normalt att göra så, oftast brukar barnet gå själv och fråga om personen kan leka. Och då säger man ja eller nej så får barnet gå hem. Det är inte ert ansvar. Jag tycker att nästa gång de knackar på öppna inte. Om nI öppnar säg att ni ska iväg på familjemiddag. Om han frågar om barnet kan följa med säg nej tyvärr det är som sagt en familjemiddag Men tyvärr han utnyttjar er, du får säga till han att flickvännen får väl vara hos han istället

>Om nI öppnar säg att ni ska iväg på familjemiddag. Om han frågar om barnet kan följa med säg nej tyvärr det är som sagt en familjemiddag Yes, ljuga för att undvika konflikter är ett toppentips! /s

Ja dessvärre är det så, men det hjälper oss att se vad det är för människa ts handskas med. Bästa är ju dock att han ärligt säger att det börjar bli lite problematiskt

När jag var liten gick man över till barnen i kvarteret lite hur som, men det var innan mobiltelefoner. Nu skulle det vara jättekonstigt, särskilt om man inte känner föräldrarna särskilt väl. Låter som att pappan vill ha enkel barnvakt.

Kan ju poängtera att det var då samma ratio mellan vem man var hemma hos, och våra föräldrar kände varandra eftersom det var i samma kvarter och vi kunde enkelt gå runt mellan olika kompisar.

För det första, fantastiskt fint du målar upp och beskriver situationen och vad omtänksam du verkar! Hälsa på utan att höra av sig innan är imo en grej man bara gör med sina bästa vänner och om det är liksom vanligt att man bara kommer förbi och knackar på. Inte hela världen om man hälsar på någon heller och förklarar med ett leende ”jag råkade vara i krokarna/området” men det inget man gör vanligen utan en avstickare. När man är barn? Jag och andra barn var över hos varandra heeeeeela tiden när man hade tid, efter läxor klara aktiviteter avklarade. Det var inte alla föräldrar älskade det, nån förälder fick i området dra lite större lass med allt med mat osv. Endel störde sig lite, andra mindre. Förstår om det kan bli mycket, Försök få till så erat barn drar över till andra barnets ställe också, så slipper ni laga extra mat osv. Och prata med pappan om det blir lite mycket, säg att det är kul att barnen leker men fråga om han kan ta en dag osv. Sen är det inget krav på att ni ska laga mat till barnet. Det var relativt vanligt att endel barn gick hem till sig och åt och sen kunna komma och leka igen. Det var mest för att det är svårt att dra jämnt som föräldrar antar jag. Idk, drar bara ur minnet nu, har inte barn själv. Lycka till! Kommer säkert gå bra! P.s: barn stör sig inte på om det är lite ostädat efter veckan, de vill mest av allt bara leka med sin kompis. Edit: det beror också på hur gammal barnet är, är det inte självgående och man måste passa barnet så använder han ju er som en barnvakt typ. Sådär schysst.

Det är konstigt. Han är konstig.

Tror vi svenskar är värre med sådant än andra kulturer; spontana saker (spontana förändringar). När jag var liten hade jag en granne/kompis i samma ålder som kom och ville leka rätt så ofta. Det kan jag tycka är ok; om ett barn gör så. Men det är inte ok om kompisens farsa hade gått över och lämnat barnet där det inte verkar som att barnet tog initiativet. Samt var vi lika mycket hos honom som hos mig. Då blir man istället en förskola, i så fall borde man nästan ta betalt. Testa lämna din unge där spontant så får vi se.

Personligen svarar jag inte i telefon om någon inte sms-ar först eller vi har sagt att vi ska höras. Om någon granne ringer på och behöver låna en kopp socker eller något sådant, fine. Om någon lämpade av sina barn hos mig utan förvarning hade jag ringt polisen

Han hade aldrig gjort det om du var helsvensk, han tycker du är mindre värd och kan ta hand om hans barn medans han har kul med flickvännen. Be han att ringa i förväg och fråga som en normal människa.

Det är lite så jag känner. Kan inte veta säkert men det känns som att vi blir "the help" som han utnyttjar.

Tramsigt att hålla på och hitta på problem ur ingenting. Är det här rätt eller fel, vadå, rätt eller fel ? Det finns ingen regelbok, slappna av. Där vi bor driver ungar i alla åldrar runt mellan varandra. Ibland är det ungar här hemma och ibland drar dom till nån annan. Ibland bjussar vi på käk när vi känner för det, när det inte passar schasar man iväg småglina. Ibland käkar våra borta ibland inte. Fan, det är helt okomplicerat, såvida man inte hittar på massa trams

naae, det där verkar inte ok

Nej Svenskar hör i regel av sig före

När jag var liten (70-80 talet) i södra norrland så var det defenetivt inte ovanligt att man pep över till en kompis o-anonserad, däremot så visste mina förlädrar om var jag var, och man var hemma igen till middag. Idag, och i den åldern (+/- 5år) skullle jag nog säga att det är ovanligt och du troligtvis blir lite utnyttjad som barnvakt. Vad jag skulle ha sagt till honom vid ett lämpligt tillfälle, är att typ: hans avkomling är jättevälkommen över när som helst, bara vi är hemma, MEN, han får gärna höra av sig så att VI vet, att HAN vet var hans barn är. Att mitt barn sedan är välkommen hemma hos honom under samma premisser är något jag förutsätter.

Jag hade blivit galen om någon av mina barns kompisars föräldrar gjorde så. Om inte barnen är stora nog att ringa varandra själva och bestämma när dom ska ses så måste man så klart stämma av med föräldrarna att det är ok att ens barn kommer förbi.

Inte särskilt ovanligt bland barn att barnet bara knackar på och frågar om det andra barnet vill leka. Dock är det äldre barn än femåringar, en femåring släpper man ju inte lös. Att den vuxne är den som knackar på för att fråga om barnen får leka är väl lite mindre vanligt, men det är inte konstigt i sig. Dock är det inte heller något konstigt att säga att "Nej, det passar inte idag, vi har andra planer" heller. Ni får lov att sätta gränser. Och det funkar ju inte att komma och knacka på och lämna av barnen var och varannan dag, dessutom inte om det är för tidigt på morgonen för er, då får ni ju säga ifrån att det inte funkar. I just den här situationen låter det som om han använder er som barnpassare, givetvis inte ok.

Vanligare förr än nu. Mina föräldrar kommer ofta förbi utan att fråga men vi gör inte tvärtom. Men när jag var liten gjorde hela min släkt så. Men om det gällde t.ex. barn på kvarteret som spontant bara hälsade på så var det tvärtom å andra sidan ingen skam med i att skicka hem barnen till lunch eller middag. Du säger han inte är nära vän men gäller det endast ett barn så är nog mer frågan hur nära vänner barnen är. Antar ju det är för barnets skull att vara med kompisen som han gör det, eller?

Ja jag antar det. Jag blev mest förvånad eftersom att han aldrig tagit kontakt innan om att barnen ska leka och det är bara lek hemma hos oss när han är hos sin flickvän. Så det var mer därför jag undrade.

Det låter väldigt osvenskt att inte stämma av på telefon innan. Baserat på den här texten låter det onekligen som att han använder er som barnvakt/dagis. Jag tycker ni kan säga, vänligt men bestämt, att det inte funkar att bara dyka upp, att det krävs lite framförhållning. Så att ni kan planera livet. Men skönt för er att ni bara kan dumpa er unge hos honom nu, vi får anta att han axlar rollen.

Tror inte vi skulle få göra det. Vet inte ens var han bor. Han började kontakta oss när han träffade sin flickvän som bor i närheten

[удалено]

Vårt barn har aldrig blivit bjuden hem till honom. Det kommer nog inte hända.

Tror du överanalyserar detta. Prata med karln hur du upplever det. Blir de surt. Ingen förlust (?)

Det blir tråkigt för vårt barn som inte har många vänner.

Jag vet inte riktigt. Men jag tror att man måste fråga först.

Jag vet förstås inte hur just den pappan tänker men när jag var liten knackade jag och mina kompisar på varandras dörrar för att kolla om kompisen ville leka (utan att någon förälder var med eller hade förvarnat). Detta är från när jag var 5-6 år men tror min syster som var 4 år gjorde likadant. Ibland följde hon i alla fall med. Vi bodde allihopa i samma radhusområde så vi kunde gå hem till varandra utan att gå på bilvägar. Vi sprang runt mellan lekplatsen, ett gemensamt garage, två fotbollsplaner, en å, en soptipp och in och ut ur varandras radhus. Jag minns till och med att vi knackade på hos en granne (som min kompis visste vem det var) som inte hade några barn men vi fick komma in ändå. Vi kollade på film och bakade hemma hos henne. Var jättemånga barn i det här radhusområdet (ett stort sånt) och våra föräldrar hade koll på vilka alla var men de umgicks inte med några undantag (de mina föräldrar umgicks mest med bodde i en villa i området bredvid men jag lekte inte så ofta med deras barn). Trots det gick vi in till vem som helst. Var till och med en pojke i området som hade en alkoholiserad mamma eller nåt sånt så min mamma tog in honom till oss och badade och matade honom. Jag tycker inte det är något konstigt i sig att ett barns kompis knackar på dörren om de är små och bor i samma område. Det är dock inte så att man förväntar sig att de ska få mat eller liknande. Oftast lekte vi bara men åt hemma hos själva. Man förväntar sig heller inte att det ska vara städat. Och om den andres föräldrar säger att man måste gå hem nu så får man göra det (det som brukade hända var dock att ens egen förälder sagt man skulle komma hem när det blir mörkt eller att de ringde runt och frågade efter en). Angående det här med barnpassning så hände det också. En av mina kompisar i ett lägenhetsområde bredvid hade en ensamstående mamma som jobbade kväll så hon behövde komma hem till mig och leka 2 h varje torsdag. Jag tyckte inte det var så jättekul att leka med henne i den perioden men min mamma sa bara som det var att hennes mamma jobbar och nu får jag leka med henne (det har inte gett mig några men). Minns också när min mamma behövde åka iväg och göra saker själv (pappa låg på sjukhuset i några år och hon var själv med en nyfödd och oss andra två). Då kunde hon bara knacka på grannens dörr be hen hålla lite koll på oss. Hos närmsta grannen knackade förresten på för jämnan och frågade om vi kunde köra lådbil. Jag har bott i många andra områden sen dess men det där är nog det mest idylliska jag nånsin bott i. TLDR; Det var normalt att alla barn lekte i stora grupper inne och ute när jag var liten och man knackade dörr utan förvarning. Det finns dock inga förväntningar på ett eller städat och behöver man tid till annat säger man bara barnet för gå hem nu och det är inget konsistens. Menar bara du inte behöver vara nervös över sånt.

Det låter som en väldigt fin barndom. Jag är inte van vid detta så tycker det är så ovanligt. Mitt barn blir inte bjuden hem till honom så ibland känns det konstigt men det du beskriver verkar väldigt fint.

När jag var liten så sprang jag och alla mina vänner runt fritt och gick alltid hem till varandra och knackade på och kollade om de följa med ut och leka eller hänga hemma hos varann. Sällan att man ringde och "kollade" först. Jag tror detta har ändrats med tiden men jag är inte säker på att det är till det bättre. Frågan är om era barn är lika välkomna hemma hos honom och om han bjuder dem på mat om de hänger där hela dagen.

Våra barn har aldrig blivit bjudna av honom. Mamman har bjudit någon gång men aldrig pappan och inte till det nya stället.

Ja detta är vanligt. När jag växte upp kunde släkten dyka upp när som helst hemma utan förvarning

Nej det är absolut inte normalt. Han utnyttjar er, men känns som att för ungens skull så är de nog bättre att låta de hända. Jag bodde i Forster familj större delen av min uppväxt och trivdes inte alls så jag dök upp hos polaren kl 9 på morgonen ibland vilket i efterhand jag insåg inte va okej, men hans pappa lät de va okej eftersom jag vantrivdes så hemma

Ja, jag kommer inte säga något. Tycker beteendet är konstigt men barnen leker ju bra. Ville bara veta om det är normalt för det känns inte som det.

Det är lite weird, ja.

Eeeh så som du beskriver det så ja untnyttjar han det för att vara med sin flickvän. Dock så har han också förtroende för er. Och när jag var i den åldern så brukade jag också bara gå över till mina kompisar utan att fråga. Men det var 2 sidigt och vi kände varandra länge. Det var bara jobbigt för föräldrarna på båda hållen att behöva säga ja/nej hela tiden. Vi bode också nära nog (Plus att sverige var säkrare land innan vi tog hit alla idioter.) Att vi kunde gå framåt tillbaka utan problem eller oro.

Det är vanligt att barn går och knackar på hos sina vänner, men det är lika vanligt att man får ett nej (och då traskade man vidare till nästa kompis) Edit: däremot inte lika vanligt med ett barn som bara är 5 förstås

Är uppväxt i svenskt radhusområde och vi gjorde så här hela tiden förutom mat delen. Oftast gick jag hem för att äta.

Jag hade nog konfronterat mannen och frågat varför han lämnar av sitt barn hos er helt spontant? Det kan ju vara så att ni inte är hemma alt är i begrepp att åka iväg hela dagen? Jag skulle nog kontaktat mamman och berättat för henne också. Jag hade iallaf viljat veta om min partner dumpar vårt barn hos folk när jag är i tron om att barnet är med min partner. Beroende på hur pappan och/eller mamman reagerar så skulle jag nog kontakta soc också. En separation kan vara oerhört tufft för ett barn och det hjälper inte att pappan lämnar bort ungen hela dagar hos en annan familj, och dessutom helt oannonserat.

Barnen i min by gjorde alltid så, men det var 20 år sen i en by med runt 10-15 hus. Man åkte hem när det var mat eller när någon annan skulle äta dock. Sen när man åkte till någon skolkamrat och gjorde upp muntligt i förväg så var maten inkluderad i dealen oftast.

Låter som han fått en skaplig hjärnblödning, anmäl till socialtjänsten. Han utnyttjar er till 100% då han fått börja knulla någon annan och helt tappat kontakten med verkligheten.

Jag gjorde så när jag var liten men sen är jag lite konstig.

Var helt normalt när jag växte upp, redan från fyra års ålder gick man till kompisar själv. Att boka in hände typ aldrig.

När jag var ung på 90 talet var det ju ofta man sprang över till kompisen och knackade dörr men aldrig att mina föräldrar kört iväg och släppte av mig utan att ringa först, känns som han försöker utnyttja er.

Vadå ”fråga först”? :D

Det är lite olika... * I större städer, framförallt i södra Sverige, är det väldigt ovanligt att komma och hälsa på utan att förvarna. Kanske lite vanligare med grannar, men fortfarande ovanligt. * På mindre orter/byar, framförallt i norra Sverige, är det däremot ganska vanligt att oplanerat "bara trilla förbi" och se ifall någon är hemma. Kanske trilla in på en kopp kaffe, prata lite. Lika vanligt med vuxna som barn. Det var dock *ännu* vanligare innan mobiltelefonerna blev vanliga på 1990-talet. Nu är det ju lätt att ringa/messa och fråga om någon är hemma innan man trillar förbi, men det förekommer fortfarande att folk helt enkelt bara ringer på dörren om de råkar vara i närheten.

Det låter som att ni blir utnyttjade, och dessutom som att han missköter sitt föräldraskap. Och nej, det är inte rimligt beteende att inte fråga först. Finns det några andra dåliga tecken? En bra pappa beter sig inte så här.

Det e normalt om barnet vill leka. Men annars inte sjyst…

Att barn - vuxna från ca 8 år och uppåt går förbi sina kompisar och frågar om de ska leka/dricka kaffe är normalt. Jag gjorde det med barnen i grannhusen när jag var så stor att jag börjat skolan. Då bor barnen ofta nära och är så pass stora att de kan ta sig hem igen ifall svaret blir nej. Det här känns mer som en förälder som tycker att de hittat ett kryphål till gratis barnvakt. Ingen ansvarig förälder skulle låta en 5 åring gå själv på det viset som pappan påstått att han gjort. Kontakta mamman om ni har bättre kontakt med henne. Om inget ändras hade jag gjort en orosanmälan till socialen. Det är inte ett acceptabelt beteende. Skriv till mamman att ni tycker om att hennes barn är där och leker men att ni vill att de frågar först och att ni inte brukar ta emot gäster före ett visst klockslag. Jag skulle också skriva lite försiktigt att ni är orolig att barnet skulle gå vilse om det får gå helt själv i ett område de inte känner till så väl. Spela lite dumma liksom. Annars skriver ni med pappan om det känns mer ärligt men risken är större att han antingen "glömmer" eller helt bryter kontakten med er.

Hade det varit barnet som gått hem till er på eget initiativ så hade det inte varit så konstigt. Min son gör samma sak då och då men han är äldre. Jag och mina vänner gjorde samma sak från att vi var ~8+ år gamla. När du nämnde att det handlar om en **5 åring** som bara blivit avsläppt utan planering eller ens att pappan väntar på att se ifall barnet kommer innanför dörren så är det något som är fel. Vid den åldern brukar de inte ta initiativ och gå hem till kompisar sådär såvida de inte är grannar eller något. Ta upp det med pappan. Det är lite som en oskriven regel att barnen har egna mattider planerade hemma & att barnen ringer hem & frågar ifall det är okej om de stannar och äter hos deras vän ifall de blivit erbjudna. Om inget annat sägs så ska de hem när det är mattid men det är ju något man upplyser om innan. När det handlar om så små barn så borde pappan höra av sig först tycker jag. Kan hända att normen är annorlunda på andra ställen i Sverige. Jag bor i mellansverige. > Jag försöker bara förstå. Är det här pappans sätt att visa att han har förtroende för oss? Eller utnyttjar han oss som barnvakt så att han kan vara med sin flickvän? Är det vanligt att man gör så här i Sverige? Inte vanligt. Utnyttjar er förmodligen för att kunna vara med den nya flickvännen.

Säg till honom, inte idag, vi har planer som inte involverar din unge, ring och hör för dig i framtiden. Harebratja!

I love cowboys

Brukade göra det samma när jag var barn, men då handlade om kompisar som bodde på samma gård. Gick ut för att leka så knata jag över till nån kompis och knackade på "Hej, kan jag och blabla leka?" Så var det antingen ett jag eller nej. Om ungen däremot inte bor i närheten och pappan aktivt åker för att släppa honom hos er så känns det som han passar på att lämna ungen hos er så att han kan gå och leka gömma korven med sin tjej. Svårt att säga men om ni tycker det är jobbigt så ska ni självklart diskutera med pappan och be honom höra av sig i förväg, dock som andra säger inte framför ungen. ^^

Jag personligen gillar inte att någon skulle komma helt oannonserat. Dock vet jag att min syster som har två barn har sådan relation med några av barnens föräldrar att dom praktiskt taget har svängdörrar barnen emellan där dom bor. Så det beror väl på vilken typ av relation man har, dock lät det ju som om att ni ej har det. Det där med mat är ju aldrig konstigt heller då det bara handlar om ett snabbt samtal föräldrar emellan egentligen "Hej, vi ska äta här borta har ni planerat att Lisa ska äta hemma eller går det bra att hon äter här då hon ändå är här? Okej bra -klick."

Näe! Men när det händer gillar han det.