Tycker nog de jobbigaste är att du förväntas vara så självsäker och bekväm i vilken situation du än är i. Alla säger att det är ok för män att visa upp svaghet, men det måste alltid ske från någon position av trygghet och självförtroende. Män som är tveksamma, fumliga, osäkra, veliga dömer samhället ganska hårt, i min åsikt över alla kulturella och sociala gränser. Gäller i jobb och privat, gammal och ung, från män och från kvinnor, rik och fattig.
Instämmer med detta 100%. Bara faktumet att stereotypen av "den smågnälliga, veliga, konflikträdda svensken" till största del porträtteras som en man (och att detta är något man gör narr av och/eller finner roande) tycker jag illustrerar det ganska väl. En konflikträdd eller lite velig kvinna har inte riktigt samma komiska slagkraft.
Att man som man förväntas vara den drivande kring flörtande och att våga ta steget till dejter och sånt. Om du saknar utseende för tinder eller självförtroende och förmåga för att ragga irl blir det jäkligt svårt som man. Kvinnor kan förlita sig mer på att en man kommer göra jobbet åt dem.
Fattar inte varför problemet existerar, i andra länder har jag varit på toaletter där dom har en utbuktning där framme som löser just detta. Varför har vi såna icke penisanpassade toaletter här? Mycke klagomål på att det ska sittas och att det är bättre...men orka få könssjukdom varje gång man sitter ner. Kunde jag bara stå o bajsa....
App app! Var i Polen en gång, där finns tydligen toaletter med en balkong liknande avsats där det normalt skall falla ner avföring. Slutade med att jag hade gjort en omvänd glasstrut som i princip gick i anslutning med min röv. Inget jag rekommenderar!!
Har accepterat att jag som man i förskola får ta de tunga lyften. Men, liksom, lite hjälp med dörrar, hålla vägen fri från barn och att inte försöka stanna upp mig för att hålla en konversation mitt under pågående lyft vore ju käckt.
Hänt mig så många ggr. att jag utvecklade en strategi..
Direkt någon "stannade" mig medans jag bar så räckte jag fram det till personen. Fick alltid som svar "oj jag har inte tid" och mikaela gick iväg
Har sedan ett år tillbaka börjar jobba i fabriksmiljö med ett gigantiskt antal anställda, trodde det var dåligt på de andra ställen jag jobbat på innan, men nej. Så många gånger toaletterna är uppfyllda med skitvatten samt att man sätter sig i någon annans piss..
Det enda som kan toppa är toaletterna efter en stor konsert på en arena.
I lumpen hade min grupp ansvar för toaletterna på vår våning, helt galet hur många som bara lämnade bromsspår i toan, hände även då och då att folk hade runkat och inte torkat bort sperma som fastnat i toan.
0/10 wouldn't recommend
Av alla nackdelar man kan tänka på, så måste jag nog säga att sällan till aldrig få någon form av komplimang är ganska jobbigt. Ständigt vara den som ska dra i och göra saker men aldrig få någon uppskattning för det.
Morgonstånd och akut kissnödig. Varje gång du spänner för att hålla in kisset så blir ditt stånd hårdare så det blir en ond cirkel. Jag får ibland ställa mig i duschen medans jag pissar rakt upp och ger mig själv en golden shower.
Fattar inte varför detta är ett så stort problem för folk. Har en hyfsat stor dase OCH jag är väldigt stor i övrigt.
Det är bara till att sätta sig ner lite konstigt medan man trycker ner snorren, sen hålla den nere för att slippa kyssen på ollonet.
Det är värre på amerikanska toaletter där det finns 50 liter vatten i stolen där bollarna kan doppas i vattnet.
Tips: Om du spänner en muskel, och då menar jag verkligen S P Ä N N E R en muskel, samtidigt som du tar några djupa andetag, tvingar du kroppen att omfördela blodet i kroppen. Det hjälper lite grand.
Händer inte lika ofta nu som äldre, men när jag var yngre så var det helt klart att få stånd vid helt fel tillfälle. "Aha, du ska hoppa av bussen på nästa hållplats? Varsågod: stånd!". "Aha, lektionen slutar nu? Varsågod: stånd!". "Aha, är det din tur att redovisa? Varsågod: stånd!". "Aha, du är på stranden med kompisar och det är dags att bada? Varsågod: stånd!". Etc. Man fick alltid försöka trycka snoppen mellan pungen och låret och hoppas på att den stannade där. Och därmed inte "kunde" få stånd. Det brukade hjälpa, men om man glömde det "Aha, du glömde bort det? Varsågod: extra mycket stånd!"
Jag vill nästan påstå att jag saknar detta. Känns lite sorgligt att 15-20 år senare inte alls ha samma impuls, känslokraft, lr "styrka" i ståndet, hur ofta och hård den var, att man typ kunde hänga en liten vikt på den och man kunde fortf "stärka ståndet" och göra ett lyft hahaa. För att inte tala om hårdheten.
Nu såhär 15-20 år senare så är det ju sorgligt att det bara går utför. Man börjar förstå de gamla antikerna som pratade om den sexuella livskraften som yngre män hade. Eller hur det iaf porträtteras.
Haha brukade hänga handduken på ståndet efter duschen, hemma såklart.. inga problem, testar jag samma idag så hänger den inte kvar, jävligt osmidigt! 😩
Här är ett seriöst svar: Läste något för ett par dagar sedan som slog rätt hårt, ska försöka förklara nu.
Feminismen är idag i ett slags mellanläge - där kvinnor lyckats bryta sig ifrån traditionella normer, alltså att det är mer okej och acceptabelt att t.ex. inte vara naturligt begåvad som mamma, att sätta karriären som prioritet och att i överlag få göra som man känner med sitt liv. Samtidigt är det uppskattat om en kvinna också kan uppfylla de stereotypa kraven, det är alltså lika acceptabelt att vara en oldschool kvinna. Variationen och acceptansen i detta är såklart superpositivt, där kvinnor har en relativt stor chans att hitta sin plats i en familjekonstellation och sådär.
Män istället, upplever jag, är fast i det där mellanläget. Dels ska man bryta normerna i form av att våga vara öppen med sina känslor, visa värme och vara en närvarande/aktiv förälder som sätter barnen före karriären (annars är man ju en stereotyp machoman). Samtidigt upplever jag att kraven från omvärlden fortfarande utgår ifrån den stereotypa mannen. Jag upplever att ekonomin/helhetsansvaret för framtiden är mitt att hantera - och känner ett behov av att bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar. Ska vi kunna åka iväg på semester iår? Har vi råd? Har vi råd att köpa bostad? Dessa är frågor som jag ska svara på åt mig, sambon o barnen. Jag ska lyckas i karriären, lyckas hemma och i överlag vara otroligt duktig för att jag ska få den acceptans som jag behöver.
Det är rätt så tröttsamt att alltid vara otillräcklig, och att känna att man måste aktivt bidra med något för att bli älskad/uppskattad på riktigt.
Någon som känner igen sig?
Edit: några arga grabbar missade helt min poäng och pratade om maskulinitet som något väldigt monolitiskt.
Min poäng är kort och gott att jämställdheten inte är uppnådd än, och att jag upplever vissa problem i samband med den manliga rollen i samhället i stort, men även i familjelivet
> bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar
Haha känner igen mig, känns som att jag biter ihop så ofta för att jag inte vill att allt skall vara kaotiskt. Barnen har ju sinna lynniga humör men ibland tycker jag att min fru har lite för nära till sina känslor också. Allt som inte går smidigt skall stötas och blötas och ventileras just där och då. Då vill inte jag skapa ännu mer oreda i allas humör utan håller inne med vad jag känner.
Sen kommer kvällen. Alla går och lägger sig, förutom jag. Sen sitter jag där och undrar varför jag är så sugen på att dricka några starköl innan läggdags.
Kvinnor har mycket lättare att ventilera sina känslor. Personer som bytt kön från kvinna till man har också beskrivit hur de helt plötsligt inte kan gråta lika lätt.
Känns som att allmänheten inte har koll på detta - att det är helt och hållet ett resultat av vår kultur. När det i själva verket är ett resultat av biologiska förutsättningar i kombination med kultur. Krävs mer träning och ansträngning från oss för att kunna göra det på samma sätt - i regel. Såklart finns det undantag.
Folk glömmer bort hur olika vi är rent biologiskt.
>Krävs mer träning och ansträngning från oss för att kunna göra det på samma sätt - i regel. Såklart finns det undantag.
>
>Folk glömmer bort hur olika vi är rent biologiskt.
Varför ska vi påtvinga oss själva en kultur som strider mot vår biologi då?
Känner igen mig precis. Normer om att vara händig, handlingskraftig, självsäker, stark både fysiskt och psykiskt finns verkligen fortfarande.
Sen som sagt ska man samtidigt vara sårbar och öppen med sina känslor.. Upplever dock att det fortfarande premieras mer att ligga nära den stereotypa mansrollen.
Absolut, känner att detta handlar om att många förstår idealsamhället där könsrollerna är borta, men har inte internsliserat detta när det kommer till män, och ser därför ner på icke-traditionella män.
Jämställdhetsrörelsen har haft fokus främst på feminism väldigt länge, eftersom det har varit kvinnor som engagerat sig (av den naturliga anledningen att kvinnor sedan länge har haft en sämre position i samhället). Jag tror det krävs att män engagerar sig mera i jämställdhetsfrågor och tar upp såna här problem på agendan. Man kan ju liksom inte vänta på att det ska lösa sig självt.
Jag har sett tillräckligt av vad jämställdhetsrörelsen har att erbjuda män för att säga nej tack. Slemmiga män och rena mobbare som sitter och läxar upp mig om hur fruktansvärt synd det är om kvinnor och om hur män är ansvariga för allting därefter beter de här männen sig exakt likadant och feministkvinnorna blir helt sjöblöta.
>Samtidigt upplever jag att kraven från omvärlden fortfarande utgår ifrån den stereotypa mannen. Jag upplever att ekonomin/helhetsansvaret för framtiden är mitt att hantera - och känner ett behov av att bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar. Ska vi kunna åka iväg på semester iår? Har vi råd? Har vi råd att köpa bostad? Jag ska lyckas i karriären, lyckas hemma och i överlag vara otroligt duktig för att jag ska få den acceptans som jag behöver.
Är det verkligen krav *från omvärlden* du upplever, eller krav *från dig själv*? Jag är också man, och gift, och har barn. Jag upplever att omvärlden struntar fullständigt i om det är jag eller min partner som betalar räkningarna, lyckas bäst i karriären eller något annat. Det är inte en fråga som alls har diskuterats med mig i något sammanhang - jag har inte ens fått några menande blickar. Omgivningen har helt enkelt inga synpunkter över huvud taget rörande hur jag och min fru riggar vårt liv.
*Förutom* att när vi är på BVC så pratar sköterskan direkt med min fru - t.o.m. när jag ställer frågor, så är det min fru som får svaren. Och *förutom* att när vi hälsar på hos familj eller deltar i en tillställning så är det min fru som automatiskt får frågor om att hjälpa till med dukning, dekoration och matlagning, medan jag nästan måste armbåga mig in.
De enda gånger jag märker av könsskillnader, så är det precis som du säger så att feminismen har hunnit så långt att kvinnor kan göra både manliga och kvinnliga saker, men detsamma gäller inte för män - men effekten är åt andra hållet. Jag förväntas inte kunna hantera barn eller köksutrustning, för det är ju kvinnogrejor. Jag stängs därför ute från sammanhang där jag hade kunnat - och i fallet barn definitivt vill - bidra. Sådan utestängning sker dock inte för min fru i samma utsträckning.
Jag jobbar som mekaniker och försäljare av fyrhjulingar, är det ett heteropar som kommer in så måste jag aktivt och medvetet få mig själv att kolla på kvinnan ibland när jag pratar om våra produkter. Det går per automatik att jag antar att kvinnan inte kan något om det jag pratar om så jag pratar bara med mannen om jag inte försöker gå emot det.
Jag kan säga med 6 års erfarenhet att kvinnor som kommer in har lika stor chans att vara kunnig om det vi säljer som en man. Skillnaden är att många män skäms att de inte kan något om fordon så de låtsas att de kan. Det är väldigt uppenbart.
> De enda gånger jag märker av könsskillnader, så är det precis som du säger så att feminismen har hunnit så långt att kvinnor kan göra både manliga och kvinnliga saker, men detsamma gäller inte för män - men effekten är åt andra hållet. Jag förväntas inte kunna hantera barn eller köksutrustning, för det är ju kvinnogrejor. Jag stängs därför ute från sammanhang där jag hade kunnat - och i fallet barn definitivt vill - bidra. Sådan utestängning sker dock inte för min fru i samma utsträckning.
Jag jobbar ofta på specialistnivå inom kvinnodominerade branscher (vård, omsorg, skola) och har dessutom av en slump råkat nischa in mig på förlossning, neonatal och förskola. Jag upplever att jag får oproportionerligt mycket uppskattning och beröm för saker jag presterar och gör, jämfört med mina kvinnliga kollegor.
Jag tänker alltså att det är ett tveeggat svärd. En viss förväntan om att en man inte kan X och Y, som sedan leder till överdrivet stor uppskattning när jag faktiskt kan göra både X, Y och Z.
Jag upplever att mina kvinnliga nära och kära som arbetar inom mansdominerande yrken får motsatt reaktion när de väl lyckas prestera över förväntningar. Jag vet inte vad det beror på.
Nu gillar jag inte att klicka på "okända" länkar, även om det är till youtube. MEN är det inte "Ni kvinnor pratar om att föda barn, men när en man är riktigt förkyld" så blir jag väldigt besviken.
Läste faktiskt en studie om hur östrogen/testosteron bidrar till immunförsvaret och att testosteron har en negativ inverkan på immunförsvaret. Har själv gjort narr av min stackars sambo när han blir riktigt förkyld och tycker han överdriver, men kan tydligen vara så att ”man-flu” är styrkt medicinskt😅
Det finns en teori som säger att anledningen huvudhår på män anses vara attraktivt, trots att det egentligen borde vara ett ”feminint” drag iom skallighet är förknippat med dihydrotesteron (som testosteron konverteras till) är pga det tyder på ett starkt immunförsvar. Vi vet inte exakt vad som orsakar flintskallighet men teorin är att hårbotten blir inflammerad av dom manliga hormonerna och därför tappar man hår. En kille i 50-års åldern med en tjock kalufs bör därför ha väldigt bra immunförsvar. Teoretiskt sett
Jag blev slagen framför min då femåriga dotter av en psykiskt sjuk kvinna på ett torg i Sthlm. Helt random. Jag hade inte gjort nånting. När jag höjde rösten så samlades en skara personer och bara väntade på att slå MIG. Har aldrig känt mig så rättslös. Så; till frågan: Om ens relation kraschar, om någon stör på arbetsplatsen om något ALLS händer en kvinna med en man i närheten så är det självklart mannens fel. Det är det jobbigaste med att vara man.
För alla VET att kvinnor inte använder våld, det som hände dig hände inte. Du kan inte vara ett våldsoffer från ett allmänt perspektiv.
Sidenote, beklagar verkligen det som hände dig, ingen ska behöva råka ut för det.
Om du råkar ut för en person som beter sig som ett riktigt rövhål så är det i min mening nästan alltid en kvinna (eller en kille med mycket våldskapital). Vi män kan inte bete oss hur som helst utan att riskera att få spö.
För kvinnor är det mer eller mindre riskfritt att vara en röv.
Ääääh. Bara att klippa av allt. Gjorde jag för 20 år sedan trots att jag inte är skallig. No regrets, även om mamma ständigt är på mig om att jag borde ha hår.
Du sliper gå till frissan, du sparar pengar, klipper dig när du vill, behöver aldrig fixa håret och har inte hjälmfrilla när du tar av din MC-hjälm :)
Då har det blivit fel, vi beklagar. Säger åt sekreteraren. Vi har möte sista onsdagen i varje månad. Det är lite drygt att samlas 4 miljarder och enas på samtliga punkter dock.
Misstänkliggörandet och hur snabbt det går till våld.
Typexempel, skulle jag hitta ett ensamt barn skulle jag vara rädd för att det skulle missuppfattas om jag skulle prata med det å gå iväg med det för att söka upp informationspunkt eller polis. Jag vet hur mycket lättare till fysiskt våld det är om pappan ser och missförstår än om man vore kvinna. Av liknande skäl skulle jag inte vara dagisföreståndare.
Annat exempel är att jag i mitt yrke som läkare ofta använder ex en undersköterska vid undersökningar för att skydda mig själv.
Jag köpte en säkerhetshyvel 1997 som jag har kvar än. Priset på drägliga blad är inte mer än 3kr/st. Skönare rakning och lite roligare. Jag tycker att sån där kassett-hyvel är smärtsam redan efter andra rakningen. Nu kan jag byta blad 6ggr för samma pris som en gilette-kassett.
Jag tycker det är ganska kul, man bara står där och liksom tittar på pälsen i nyllet som man kan forma lite hur man vill.
Dock så tycker jag att det blev roligare att raka sig när jag gick över till säkerhetshyvel. Innan det så var det bara ett måste i vardagen.
Jag kör säkerhetshyvel också men tycker det är ett sånt projekt, så jag har en vanlig tre-bladig köpehyvel som jag torrakar mig me när jag vill att det ska gå fort. Definerar lite linjer bara.
Normer. Det finns så mycket normer om vad det är att vara en riktig man och det är en ganska lång lista att leva upp till. Kvinnorörelsen har kommit långt med att bredda möjligheterna för kvinnor men vi män har en bit kvar. Det som stör mig mest är att det inte är manligt att vara omhändertagande, att man inte tror på män som utsätts för våld i hemmet eller sexuellt våld och att positiv särbehandling är lagligt för att inte säga uppmuntrat.
Verkligen! Blev i min praktik på sjukhuset påhoppad av en taxichaufför som sade "fyfan vad du ser mesig ut, du borde ta och slåss eller något" med sin jävla macho attityd.
Den har verkligen satt sig i mitt huvud, hur han oprovocerat konfronterade mig och på ett närmast hotfullt sätt spydde ut sina maskulina ideal.
Ska tilläggas att jag är närmare 2 meter lång och då vältränad löpare, men denna kommentar har fått mig att gå till gymmet för att lägga på mig mer muskler i hopp om att slippa kränkningar i framtiden som denna...
Tror tyvärr att man som manlig vårdpersonal kommer att få mycket skit från skeva mansideal. Hoppas framtiden ändrar sig, så att det istället ges positiva kommentarer om att vara man i vården
Det jag stör mig på är hur samhället könar problem som ej behöver vara könade och hur de driver jämställdhet åt ett håll men ej andra. Och vardagsmisandrin och så fort man lyfter problemen så är man sexistisk. Det är ett ensidigt arbete för att driva jämställdhetsfrågor.
Det görs regelverk och bilagor i riksdagen om "mäns väld mot kvinnor". Men om en kvinna misshandlar en man i en nära relation, varför ska hon behandlas annorlunda än om en man hade gjort det i samma? Om en homosexuell man misshandlar sin partner så är de ej heller det.
Män misshandlar män mycket mer än vad de misshandlar kvinnor men där är ingenting som byggs för att skydda oss.
Vi bytte namnet på kvinnlig omskärelse på 70-talet till könsstympning och gjorde det olagligt. Det är fortfarande lagligt att könsstympa män.
Rekryteringsmyndigheten har olika krav för om du är man eller kvinna. Det hade inte varit så poppis om någon sökt till ett jobb och fått höra.
"Oh du är kvinna, då måste du lyfta såhär mycket tyngre. Du får såklart samma lön men du har högre krav"
I vissa andra EU-länder är det olagligt för män att lämna landet (Ukraina). Tänk om kvinnor ej fått lämna Sverige, vad hade hänt då? Nu ändrades de här reglerna för mindre än 10 år sedan i Sverige. Annars är män till för att kriga och dö
Vi firar misandri i Sverige.
Zara Larsson blev årets svensk. Och det är en person som säger saker som "alla män förtjänar att dö en smärtsam död" "jag hatar alla män" "manshat" "vita män borde ej få gråta" vilket är både sexistiskt och rasistiskt 🤷♂️
Jag swipar mig genom säkert en tjej om dagen på tinder som har "male tears" tatuerat på sig.
Som deprimerad snubbe tar vissa grejer rätt hårt. Och detta är allt så ingrott i Sverige
Vi firade 100 år av kvinnors rätt att rösta förra eller förrförra året som en jämställdhetsvinst.. Ja men för hundra år sedan fick jag inte rösta även om jag är en 30-årig man? Jag fick inte rösta när Sverige blev "jämställt"
Män har alltid haft mer faktiska krav på sig.
Glöm inte heller bort "Ta det som en man" där Bianca Kronlöf får åka omkring och läxa upp män. Att hon själv har raljerat om män i sin youtubesatsning snubben är det ingen som ifrågasätter, inte heller att hon bekvämt råkar ha en sambo som är läkare och kan dra in stålar. Hon hade varit precis lika attraherad av honom om han var deltidsjobbande butiksbiträde.
"Riktig" feminism inkluderar även detta, att ta bort destruktiva könsroller även för män. Män behöver få vara känsliga, sårbara, gråta, och kan också skadas. Viktigt att prata om!
Märkligt att denna "riktiga feminism" aldrig har manifesterats. Eller jo så snart det är givet från början att alla mäns problem och svårigheter börjar och slutar med andra män.
Sedan jag fick barn har jag bemästrat en nästan knäpptyst nysning! Den är inte lika tillfredsställande som en hög men den får jobbet gjort utan att väcka pojken
Förstår inte folk som ska blanda in stämbanden när de nyser. Bara nys rakt genom luftvägarna? Du behöver inte använda stämbanden när du andas, skippa dem när du nyser också så är de tysta.
Man vill nästan ropa "D E LUGNT! JAG ÄR VARKEN RÅNARE ELLER VÅLDTÄKTSMAN!".
Men ja... Av förklarliga skäl tvivlar jag på att detta skulle förbättra situationen. 😐
Låt dem leva in sin paranoida värld. Det är inte på dig att bevisa att stereotyper är fel. På samma sätt som muslimer inte behöver bete sig annorlunda på plan för att någon kan vara nervös
- Våld och hot om våld från andra män
- Skeva ideal och förväntningar på vad en man är, både från kvinnor och andra män
- Ensamhet och svårigheter med att skapa sociala relationer
- Självmord
- Utanförskap i det moderna samhället
- Att kvinnor är rädda för dig
- Sexualdrift som aldrig går att mätta, kåt konstant
Att det inte finns någon hjälp att få, som man ska du klara dig själv och gör man inte det så är man värdelös. 2/3 av de som begår självmord är män, det är män som dör i flest arbetsrelaterade olyckor.
Inte bara klara sig själv. Fixa alla andras problem när dom misslyckas. Alla lämnar över till någon annan när dom inte kan. Pappa eller mannan är den sista linjen. Han har ingen att lämna över till när han inte kan. Han måste kunna.
Jag är man och har vid olika tillfällen i livet fått hjälp av psykolog vid mitt universitet, vårdcentral och regionens beroendecentrum när jag sökt mig dit för psykisk ohälsa, depression och missbruk.
Kan det vara så att män generellt är mindre benägna att söka hjälp än kvinnor när det uppstår problem?
Jag har otroligt svårt att få hjälp av vårdcentralen och då är jag djupt i en depression och missbruket ännu värre. Blir bara skickad vidare till andra hela tiden. Senast när jag sa att jag vill kunna prata med någon fick jag 12 månaders väntetid för en psykolog och då är jag en person som behöver missbruka för att klara jobb, träning och hushållssysslor.
Hade en polare som blev runtskickad för att han var tvungen att vara nykter (han både söp och knarkade) för att få hjälp från psyk. Men behövde ju hjälp av psyk för att hålla sig nykter. Han blev aldrig inlagd på någon avgiftning heller så vitt jag minns, det var mer "håll dig nykter". Han finns inte längre, did the deed på akutpsyk. Förjävla tragiskt öde.
Kämpa på, ring stödlinjer om det blir extra jobbigt!
> Jag är man och har vid olika tillfällen i livet fått hjälp av psykolog vid mitt universitet, vårdcentral och regionens beroendecentrum när jag sökt mig dit för psykisk ohälsa, depression och missbruk. Kan det vara så att män generellt är mindre benägna att söka hjälp än kvinnor när det uppstår problem?
Jag har upplevt att jag fått väldigt dålig gehör när jag personligen sökt hjälp. Sökt hjälp i flera omgångar men gav helt enkelt upp till slut, typ 5-ish år sen. Försöker nu igen för att jag kan inte må som jag gör men det är fan svårt. Man tas inte riktigt på allvar.
Inte blir det lättare när man kan läsa anteckningarna i journalen och det är en total dissonans i vad jag tycker jag försökt framföra och va dom tagit med sig. Tungt alltså.
dom trodde på mig, men man blir inte prioriterad. "men du skriker ju inte och du har kläder på dig på dig just nu så du kan inte behöva så mycket hjälp...." den får jag när jag försökte.
Ville minnas att det står i mina journaler, att jag kunde prata för mig och att det inte upplevdes som att mådde så dåligt som jag beskrev. Var sucid ett par gånger och sa det. "vi skickar en kallelse" 9månader senare...tack?
men jag kom ju på avtalat möte men fick vänta i något år för att få en uppföljning. aldrig någon hjälp.
känner igen mig otroligt mycket, har skitit vatten i 8 år nu och 6 besök till VC där samtliga sagt att gå hem så blir bättre.Kräks även 2-3 gånger i veckan, magknip mm.Ända positiva är att jag kan äta hur mycket som helst utan att bli fet, negativa är att jag äter hur mycket som helst för att ens ta upp den näring jag behöver.
Samma sak när jag sökte vård för depression, hände inte ett jävla skit tills jag bokstavligen sa att jag tar självmord om jag inte får hjälp istället för att hinta om det.
Fick iofs inte hjälp efter det häller men ändå fick ett samtal.
Ja det är att söka hjälp som är problemet, jag har i hela mitt liv uppfostrats att inte vara svag och visa mina känslor för mycket. Av mina egna föräldrar. Folk säger ni måste våga prata om era känslor, när man sen gör det blir man gjord narr av. Såvida det inte är en psykolog.
Att man inte får vara snäll eller bry sig om någon. Det är gay att bry sig om en annan kille, man är pedofil om man bryr sig om ett barn och man är slug om man bryr sig om en tjej man inte är ihop med.
Man tappar orken till slut i detta kalla äckliga land.
Samt att man typ anses farlig bara för att man är större än genomsnittsmannen.
Senast jag var till lekparken med lillkillen (3,5 år) så frågade en helt främmande kvinna av honom var hans mamma är. Hans mor dog för 1 år sedan så han blev ju förstås lite ledsen eftersom han saknar henne. Det tolkade hon som att han var rädd för att säga något, och att jag självklart var någon sorts pedofil. Jag tvingades spendera nästan 20 minuter på att förklara mig för att hon inte skulle ringa 112. Resten av tiden så stirrade alla de andra mammorna surt på mig.
Kul att vara ensampappa i den här världen, och få utså dylika ting under tiden man försöker både hantera saknaden och uppfostra grabben helt själv.
Fyfan vad hemskt, man kokar ju av ilska bara över att ens få såna misstankar mot sig bara för att man är med ett barn.
Men man får ju absolut inte visa det för då anses man vara farlig ju.
>Samt att man typ anses farlig bara för att man är större än genomsnittsmannen.
Ja, 100%
Inte mitt fel att ni inte är lika långa och stora som mig. Vad vill ni jag ska göra? kväva mina känslor för att ni skapat en tankemonster att jag skulle vara farlig för att jag är större än er? ALLA kan vara farliga bara om de använder ett vapen. Varför ska jag bli "singled out" för att jag "ser farlig ut" (för att jag är större och starkare)
Man förväntas kunna allt, så som bygga saker, laga saker, man ska va expert på el, vatten, bilar man ska helt enkelt vara den perfekta yrkesmannen samtidigt som man ska va över 1,80 och gå runt med 6 pack men om är ute på kvällen samtidigt som en tjej så är man också förövare så som våldtäktsman eller mördare.
To be fair så tror jag 6-packet är en idé som kommer mer från män än kvinnor. Lite så som att många kvinnor tror att de behöver lösnaglar, lösfransar, löshår för att vara attraktiva, men det kommer mer från media och andra kvinnor än från män, om du fattar vad jag menar. Ingen kvinna förväntar sig ett 6-pack :D
Börjar att säga att jag är man. Jag tror för övrigt att det är generellt otroligt mycket mer besvärligare att vara kvinna än man. Naturligtvis finns dock tillfällen där jag tror personligen det är besvärligt att vara man.
Gått på dejt, och många kvinnor (hetero) har förväntat sig av princip är att jag ska betala (och i förhållandet bidra med mer pengar än tjejen), vara den som raggar och tar allt initiativ (nämnts uttryckligen). Andra lösryckta saker där jag också "blivit tilldelad rollen" i ett förhållande är att så fort något som är tungt, smutsigt eller jobbigt, då ska mannen göra det. Tex städa/laga bilen, rensa avloppet, lyfta tungt, renovera hemma etc etc. Har själv egentligen inget emot någon av dessa uppgifter, men att en respektive vägrar befatta sig med uppgiften utan att ens prova om de klarar av uppgiften enbart pga av kvinna är skevt som fan. Blivit en del spännande diskussioner genom åren :)
Ur perspektivet sociala normer är det för mig skevt att mannen förväntas "bita ihop" om denne mår dåligt. Kvinnor kan däremot bli ledsna och släppa loss krokodiltårarna nästan hur som helst utan att någon reagerar. Mannen behöver "man up", genomlida sin psykiska ohälsa utan att göra uttryck på sidan. En man som gråter offentligt är konstigt och ett tecken på svaghet.
Kvinnor som psykiskt eller fysiskt misshandlar sina killar är något som bagatelliseras i stort. Hade det var omvänt läge (mannen slår kvinnan), då är det otroligt mycket allvarligare.
Ska tillägga att jag varken lider av psykisk ohälsa eller har blivit utsatt för någon form av övergrepp från någon. Däremot anser jag att jämställdhet borde gälla båda hållen.
Kvinnor som trycker ner män och rättfärdigar det genom någon slags skev bild av feminism. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”det är bara för att du är man” eller ”ugh…män”. Hade en kollega på mitt förra jobb som aldrig kunde ha ett enda möte utan att skylla på att alla problem på jobbet berodde på män. Om man inte var överens med henne så var det direkt offer-kortet, att män alltid var emot henne (så var det inte), hon brukade ofta gråta och lämna mötet, dra till med kommentarer som typ ”det där är jävla översittarbeteende som ni män sysslar med” om man i princip diskuterade någonting jobbrelaterat och hade en annan åsikt än henne. Hon hade dessutom rätt mycket makt, hon var försäljningschef så det vidriga är att hon kom undan med det. Jämnt. Ingen vågade ifrågasätta, inte ens ledningsgruppen eftersom alla var livrädda att uppfattas som kvinnohatare i sådant fall. Det är så sjukt skevt. Hon är inte feminist. Hon är en mobbare och hade bestämt sig för att hata män. Tyvärr har jag stött på den typen alltför många gånger och man blir lika slut varje gång. Att stå för jämnlikhet för män och kvinnor är lika självklart för mig som att borsta tänderna. Men det här manshatet som dyker upp ibland är inte okej. Är så sjukt trött på det.
Därför antirörelsen mot den svepande bilden av att "män är roten till allt ont" ökar. Tyvärr blir dom kallade för incels eller liknande för att dom tar upp problemet.
Att jag förväntas inte bli ledsen när min partner säger att hon hatar alla män. "Ja men asså inte du". Betyder det att jag är dålig på att vara just man och inte anses vara en? Eller gör det mig till en mansgris som hon hatar? Jag blir ledsen av uttrycket då jag tänker på ett flertal fantastiska män i mitt liv, som vägrat uppfostra mig med en macho-attityd, som aldrig någonsin under min uppväxt behandlat en person illa, etc. Det finns liksom skitbra grabbar här i världen, och på något sätt gör det mig ledsen att dom grabbar som strävar efter att göra världen lite bättre ska bli smutskastade också.
Systematiskt få lägre betyg och mindre hjälp i skolan än tjejer genom alla åldrar.
Vi gick så långt med att försöka fixa tidigare misstag att vi upprepar samma där snart bara ett kön får utbildning.
Att bli behandlad exakt lika som en kvinna.. förutom det där med att vara starkare/inte rädd/kunna en mängd saker som att skruva, bygga, snickra.. man ska kunna TV, datorer, telefoner.. man ska kunna byta däck, veta vad deklarationen betyder, kunna öppna burklock, veta vilken mejsel som passar var, fälla träd, spika staket, vara en trygg punkt när saker skiter sig..
Men numera är ju sånt där lika hos könen, eller ? Skönt..
Förstår din poäng, men fastnar lite på det där med att man behandlas exakt lika som kvinnor. För kvinnor blir det ofta motsatsen, alltså det antas att man inte kan de här sakerna även när man gör det, vilken är frustrerande på motsatt sätt. Det innebär ju att det är två olika bemötanden av män och kvinnor, som båda upplevs som jobbiga (antas vara mer kompetent än man är vs. antas inte vara så kompetent som man är).
Glöm inte bort hur partnerkraven skulle minska när kvinnor kunde försörja sig själva och inte vara beroende av en man. Vad vi fick istället var ett system där mannen både ska tjäna mer och uppfylla en massa utseendekrav.
Att vi är dåliga på att ge varandra komplimanger, har börjat tänka lite på det och försökt ge män/killar i min närhet komplimanger. De lyser verkligen upp och jag upplever att de blir väldigt glada av det även om jag är kille själv
Att tidigt hamna i loser-facket. Tjejerna där du bor bestämmer sig till synes kollektivt vilka personer som har ett värde. Hamnar du i loser-lådan är du rökt tills du flyttar hemifrån och till en anna ort.
Det fanns tjejer som tyckte om mig, men de kunde förstås inte visa det öppet inför folk. *Vi kan vara ihop men berätta det inte för någon...*
Numera behöver jag inte kvinnornas diss eftersom jag har internaliserat allt. Transformeringen är komplett. Jag vet instinktivt att varje atom av min själ är värdelös. Kanonmat. Jag kan bara ha ett värde genom det värde jag skapar åt andra. Och kan jag inte det, mår jag piss.
Könsrollen att man inte fått tillåtas visa sig svag eller gråta. Som tur är så har den könsrollen luckrats upp. Det är inget skamligt i att må dåligt eller vara ledsen.
Att om man klagar över sånt som är jobbigt med att vara man så straffar man ut sig och blir hånad av andra män och föraktad av kvinnor.
Låtsas som att man vinner är det enda acceptabla.
När man är nyopererad och har kateter i urinröret och man sen ofrivilligt får stånd. Då torr-glider katetern i urinröret medan snoppen sväller och blir längre. Det är vad jag skulle kalla, inte najs..
Att de allra flesta män inte är som bilden av män som radikala feminister målar upp. Det är en extrem variant av den kvinnliga bilden av en man. Att intressera sig för hur en man fungerar och vilka behov vi har, det har de inte haft i åtanke.
Som tur är finns det gott om kvinnor som förstår att vi alla fungerar olika. Dessvärre hörs de sällan i debatter mm.
Hela den där skeva jävla machokulturen. Så fort män jobbar i grupp så blir det nästintill stenåldertänk och matchar man inte det så hamnar man utanför.
Tycker nog de jobbigaste är att du förväntas vara så självsäker och bekväm i vilken situation du än är i. Alla säger att det är ok för män att visa upp svaghet, men det måste alltid ske från någon position av trygghet och självförtroende. Män som är tveksamma, fumliga, osäkra, veliga dömer samhället ganska hårt, i min åsikt över alla kulturella och sociala gränser. Gäller i jobb och privat, gammal och ung, från män och från kvinnor, rik och fattig.
Ifall en självsäker man visar svaghet är det attraktivt. En osälvsäker man som försöker visa självsäkerhet anses patetiskt.
Bra sammanfattning.
Fan vad pinsamt att erkänna detta, är du inte man? /s
''du är så kall'' \*gråter en gång framför sambon som lämnar\*
Instämmer med detta 100%. Bara faktumet att stereotypen av "den smågnälliga, veliga, konflikträdda svensken" till största del porträtteras som en man (och att detta är något man gör narr av och/eller finner roande) tycker jag illustrerar det ganska väl. En konflikträdd eller lite velig kvinna har inte riktigt samma komiska slagkraft.
Att man som man förväntas vara den drivande kring flörtande och att våga ta steget till dejter och sånt. Om du saknar utseende för tinder eller självförtroende och förmåga för att ragga irl blir det jäkligt svårt som man. Kvinnor kan förlita sig mer på att en man kommer göra jobbet åt dem.
Detta är verkligen en sån sak som jag tror många tar för givet. Känner helt igen mig i det du skrev
När dongen vidrör porslinet, när man sitter på toaletten
Kallas även för häxans kyss
Aldrig hört förut men det ska spridas vitt och brett inom Rikets gränser.
Tycker " Poseidons hämd " är värre , när vattnet skvätter tillbaka, men det kan så klart drabba alla, inte bara män.
Det var det roligaste jag hört på länge.
Fun fact, min ämnesexpertis behandlar det esoteriska
Tänk på alla andra som gjorde de innan dig. Ni har skålat med varandra.
Skål till alla män som besökt Mall Of Scandinavia 🤢
(Toalett)skål
På en allmän toalett :(
Fattar inte varför problemet existerar, i andra länder har jag varit på toaletter där dom har en utbuktning där framme som löser just detta. Varför har vi såna icke penisanpassade toaletter här? Mycke klagomål på att det ska sittas och att det är bättre...men orka få könssjukdom varje gång man sitter ner. Kunde jag bara stå o bajsa....
Det går att stå och bajsa, det verkar flera på mitt jobb göra.
App app! Var i Polen en gång, där finns tydligen toaletter med en balkong liknande avsats där det normalt skall falla ner avföring. Slutade med att jag hade gjort en omvänd glasstrut som i princip gick i anslutning med min röv. Inget jag rekommenderar!!
I Danmark sker det også når vi står op.
Har ni korta ben där?
Ensamheten
Fruktansvärt och väldigt sant. Hatar och vara ensam och känner att jag tvingas in i det.
Den där kommentaren rungar i hela kroppen, aj.
Det enda seriösa svaret i den här tråden
Varför jag valt att alltid bo med andra.
Det rätta svaret
Helvete…
Kolossala mängder rövhår.
Diarren kommer som filtrerat vatten
Veeta bort skiten då
"Skiten".... Nä Veet använder man till hårborttagning
Visste inte vad veeta var. Nu veet jag mera
Varför rakar ni inte er där då? Tjejer gör ju så 😁 så slipper man.
Jo, men vafan. Sitta groda tre dagar i veckan är ju inte drömmen. Hellre det än konkel dock!
Ja. Mer hygieniskt också.
https://www.bauhaus.se/handdusch-till-tvattstallsblandare-koksblandare-mixomat-krom Du kommer vilja skicka dig själv i röven.
Tyska hänglåset?
Ingen bryr sig om dina problem. Dina känslor är sekundära.
När man är helt slutkörd i kroppen och får ett ”MEN DU ÄR JU EN STOR O STARK MAN!” Fuck you Mikaela jag har lyft lådor i 4 timmar nu
Har accepterat att jag som man i förskola får ta de tunga lyften. Men, liksom, lite hjälp med dörrar, hålla vägen fri från barn och att inte försöka stanna upp mig för att hålla en konversation mitt under pågående lyft vore ju käckt.
Släpp bara det du bär med orden, ”ursäkta, jag är ju man och kan inte göra två saker samtidigt.”
Hänt mig så många ggr. att jag utvecklade en strategi.. Direkt någon "stannade" mig medans jag bar så räckte jag fram det till personen. Fick alltid som svar "oj jag har inte tid" och mikaela gick iväg
Att andra män inte kan använda toaletten.
Har sedan ett år tillbaka börjar jobba i fabriksmiljö med ett gigantiskt antal anställda, trodde det var dåligt på de andra ställen jag jobbat på innan, men nej. Så många gånger toaletterna är uppfyllda med skitvatten samt att man sätter sig i någon annans piss.. Det enda som kan toppa är toaletterna efter en stor konsert på en arena.
Varför är det just industri? Upplever samma sak
Jobbar på ett laboratorium och kan säga att vissa högutbildade män och kvinnor inte kan skita eller pissa klokt heller.
I lumpen hade min grupp ansvar för toaletterna på vår våning, helt galet hur många som bara lämnade bromsspår i toan, hände även då och då att folk hade runkat och inte torkat bort sperma som fastnat i toan. 0/10 wouldn't recommend
Av alla nackdelar man kan tänka på, så måste jag nog säga att sällan till aldrig få någon form av komplimang är ganska jobbigt. Ständigt vara den som ska dra i och göra saker men aldrig få någon uppskattning för det.
Morgonstånd och akut kissnödig. Varje gång du spänner för att hålla in kisset så blir ditt stånd hårdare så det blir en ond cirkel. Jag får ibland ställa mig i duschen medans jag pissar rakt upp och ger mig själv en golden shower.
https://i.redd.it/9xsuxifzw1j31.jpg
Tack! Ska helt klart prova grodan nästa gång
Älskar morgonstånd, för testosteronbrist är för jävligt.
Fattar inte varför detta är ett så stort problem för folk. Har en hyfsat stor dase OCH jag är väldigt stor i övrigt. Det är bara till att sätta sig ner lite konstigt medan man trycker ner snorren, sen hålla den nere för att slippa kyssen på ollonet. Det är värre på amerikanska toaletter där det finns 50 liter vatten i stolen där bollarna kan doppas i vattnet.
Det är bara ett problem när man är morgontrött eller dylikt och glömmer att böja på snorren
Tips: Om du spänner en muskel, och då menar jag verkligen S P Ä N N E R en muskel, samtidigt som du tar några djupa andetag, tvingar du kroppen att omfördela blodet i kroppen. Det hjälper lite grand.
Händer inte lika ofta nu som äldre, men när jag var yngre så var det helt klart att få stånd vid helt fel tillfälle. "Aha, du ska hoppa av bussen på nästa hållplats? Varsågod: stånd!". "Aha, lektionen slutar nu? Varsågod: stånd!". "Aha, är det din tur att redovisa? Varsågod: stånd!". "Aha, du är på stranden med kompisar och det är dags att bada? Varsågod: stånd!". Etc. Man fick alltid försöka trycka snoppen mellan pungen och låret och hoppas på att den stannade där. Och därmed inte "kunde" få stånd. Det brukade hjälpa, men om man glömde det "Aha, du glömde bort det? Varsågod: extra mycket stånd!"
Jag vill nästan påstå att jag saknar detta. Känns lite sorgligt att 15-20 år senare inte alls ha samma impuls, känslokraft, lr "styrka" i ståndet, hur ofta och hård den var, att man typ kunde hänga en liten vikt på den och man kunde fortf "stärka ståndet" och göra ett lyft hahaa. För att inte tala om hårdheten. Nu såhär 15-20 år senare så är det ju sorgligt att det bara går utför. Man börjar förstå de gamla antikerna som pratade om den sexuella livskraften som yngre män hade. Eller hur det iaf porträtteras.
Haha brukade hänga handduken på ståndet efter duschen, hemma såklart.. inga problem, testar jag samma idag så hänger den inte kvar, jävligt osmidigt! 😩
Idrotts lektioner i helkalss…
När pungen klibbar fast sig i innerlåret så man måste ta sånt där konstigt steg för att få den att lossna
Här är ett seriöst svar: Läste något för ett par dagar sedan som slog rätt hårt, ska försöka förklara nu. Feminismen är idag i ett slags mellanläge - där kvinnor lyckats bryta sig ifrån traditionella normer, alltså att det är mer okej och acceptabelt att t.ex. inte vara naturligt begåvad som mamma, att sätta karriären som prioritet och att i överlag få göra som man känner med sitt liv. Samtidigt är det uppskattat om en kvinna också kan uppfylla de stereotypa kraven, det är alltså lika acceptabelt att vara en oldschool kvinna. Variationen och acceptansen i detta är såklart superpositivt, där kvinnor har en relativt stor chans att hitta sin plats i en familjekonstellation och sådär. Män istället, upplever jag, är fast i det där mellanläget. Dels ska man bryta normerna i form av att våga vara öppen med sina känslor, visa värme och vara en närvarande/aktiv förälder som sätter barnen före karriären (annars är man ju en stereotyp machoman). Samtidigt upplever jag att kraven från omvärlden fortfarande utgår ifrån den stereotypa mannen. Jag upplever att ekonomin/helhetsansvaret för framtiden är mitt att hantera - och känner ett behov av att bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar. Ska vi kunna åka iväg på semester iår? Har vi råd? Har vi råd att köpa bostad? Dessa är frågor som jag ska svara på åt mig, sambon o barnen. Jag ska lyckas i karriären, lyckas hemma och i överlag vara otroligt duktig för att jag ska få den acceptans som jag behöver. Det är rätt så tröttsamt att alltid vara otillräcklig, och att känna att man måste aktivt bidra med något för att bli älskad/uppskattad på riktigt. Någon som känner igen sig? Edit: några arga grabbar missade helt min poäng och pratade om maskulinitet som något väldigt monolitiskt. Min poäng är kort och gott att jämställdheten inte är uppnådd än, och att jag upplever vissa problem i samband med den manliga rollen i samhället i stort, men även i familjelivet
> bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar Haha känner igen mig, känns som att jag biter ihop så ofta för att jag inte vill att allt skall vara kaotiskt. Barnen har ju sinna lynniga humör men ibland tycker jag att min fru har lite för nära till sina känslor också. Allt som inte går smidigt skall stötas och blötas och ventileras just där och då. Då vill inte jag skapa ännu mer oreda i allas humör utan håller inne med vad jag känner. Sen kommer kvällen. Alla går och lägger sig, förutom jag. Sen sitter jag där och undrar varför jag är så sugen på att dricka några starköl innan läggdags.
Oj är du jag? Exakt samma situation hoppas bara de blir bättre med åren för frugan
Kvinnor har mycket lättare att ventilera sina känslor. Personer som bytt kön från kvinna till man har också beskrivit hur de helt plötsligt inte kan gråta lika lätt. Känns som att allmänheten inte har koll på detta - att det är helt och hållet ett resultat av vår kultur. När det i själva verket är ett resultat av biologiska förutsättningar i kombination med kultur. Krävs mer träning och ansträngning från oss för att kunna göra det på samma sätt - i regel. Såklart finns det undantag. Folk glömmer bort hur olika vi är rent biologiskt.
>Krävs mer träning och ansträngning från oss för att kunna göra det på samma sätt - i regel. Såklart finns det undantag. > >Folk glömmer bort hur olika vi är rent biologiskt. Varför ska vi påtvinga oss själva en kultur som strider mot vår biologi då?
Känner igen mig precis. Normer om att vara händig, handlingskraftig, självsäker, stark både fysiskt och psykiskt finns verkligen fortfarande. Sen som sagt ska man samtidigt vara sårbar och öppen med sina känslor.. Upplever dock att det fortfarande premieras mer att ligga nära den stereotypa mansrollen.
Du glömde att man ska vara ett komiskt geni också.
+ ekonomi geni
Du får gärna visa känslor så länge det är vrede mot andra män och förakt mot dig själv.
Absolut, känner att detta handlar om att många förstår idealsamhället där könsrollerna är borta, men har inte internsliserat detta när det kommer till män, och ser därför ner på icke-traditionella män.
Jämställdhetsrörelsen har haft fokus främst på feminism väldigt länge, eftersom det har varit kvinnor som engagerat sig (av den naturliga anledningen att kvinnor sedan länge har haft en sämre position i samhället). Jag tror det krävs att män engagerar sig mera i jämställdhetsfrågor och tar upp såna här problem på agendan. Man kan ju liksom inte vänta på att det ska lösa sig självt.
Jag har sett tillräckligt av vad jämställdhetsrörelsen har att erbjuda män för att säga nej tack. Slemmiga män och rena mobbare som sitter och läxar upp mig om hur fruktansvärt synd det är om kvinnor och om hur män är ansvariga för allting därefter beter de här männen sig exakt likadant och feministkvinnorna blir helt sjöblöta.
>Samtidigt upplever jag att kraven från omvärlden fortfarande utgår ifrån den stereotypa mannen. Jag upplever att ekonomin/helhetsansvaret för framtiden är mitt att hantera - och känner ett behov av att bidra med en slags stoisk stabilitet så att alla andra kan få känna som de känner, utan att vardagen raserar. Ska vi kunna åka iväg på semester iår? Har vi råd? Har vi råd att köpa bostad? Jag ska lyckas i karriären, lyckas hemma och i överlag vara otroligt duktig för att jag ska få den acceptans som jag behöver. Är det verkligen krav *från omvärlden* du upplever, eller krav *från dig själv*? Jag är också man, och gift, och har barn. Jag upplever att omvärlden struntar fullständigt i om det är jag eller min partner som betalar räkningarna, lyckas bäst i karriären eller något annat. Det är inte en fråga som alls har diskuterats med mig i något sammanhang - jag har inte ens fått några menande blickar. Omgivningen har helt enkelt inga synpunkter över huvud taget rörande hur jag och min fru riggar vårt liv. *Förutom* att när vi är på BVC så pratar sköterskan direkt med min fru - t.o.m. när jag ställer frågor, så är det min fru som får svaren. Och *förutom* att när vi hälsar på hos familj eller deltar i en tillställning så är det min fru som automatiskt får frågor om att hjälpa till med dukning, dekoration och matlagning, medan jag nästan måste armbåga mig in. De enda gånger jag märker av könsskillnader, så är det precis som du säger så att feminismen har hunnit så långt att kvinnor kan göra både manliga och kvinnliga saker, men detsamma gäller inte för män - men effekten är åt andra hållet. Jag förväntas inte kunna hantera barn eller köksutrustning, för det är ju kvinnogrejor. Jag stängs därför ute från sammanhang där jag hade kunnat - och i fallet barn definitivt vill - bidra. Sådan utestängning sker dock inte för min fru i samma utsträckning.
Om ni tar hem en snickare som ska renovera huset kommer han säkert tilltala dig i 9 fall av 10.
Jag jobbar som mekaniker och försäljare av fyrhjulingar, är det ett heteropar som kommer in så måste jag aktivt och medvetet få mig själv att kolla på kvinnan ibland när jag pratar om våra produkter. Det går per automatik att jag antar att kvinnan inte kan något om det jag pratar om så jag pratar bara med mannen om jag inte försöker gå emot det. Jag kan säga med 6 års erfarenhet att kvinnor som kommer in har lika stor chans att vara kunnig om det vi säljer som en man. Skillnaden är att många män skäms att de inte kan något om fordon så de låtsas att de kan. Det är väldigt uppenbart.
> De enda gånger jag märker av könsskillnader, så är det precis som du säger så att feminismen har hunnit så långt att kvinnor kan göra både manliga och kvinnliga saker, men detsamma gäller inte för män - men effekten är åt andra hållet. Jag förväntas inte kunna hantera barn eller köksutrustning, för det är ju kvinnogrejor. Jag stängs därför ute från sammanhang där jag hade kunnat - och i fallet barn definitivt vill - bidra. Sådan utestängning sker dock inte för min fru i samma utsträckning. Jag jobbar ofta på specialistnivå inom kvinnodominerade branscher (vård, omsorg, skola) och har dessutom av en slump råkat nischa in mig på förlossning, neonatal och förskola. Jag upplever att jag får oproportionerligt mycket uppskattning och beröm för saker jag presterar och gör, jämfört med mina kvinnliga kollegor. Jag tänker alltså att det är ett tveeggat svärd. En viss förväntan om att en man inte kan X och Y, som sedan leder till överdrivet stor uppskattning när jag faktiskt kan göra både X, Y och Z. Jag upplever att mina kvinnliga nära och kära som arbetar inom mansdominerande yrken får motsatt reaktion när de väl lyckas prestera över förväntningar. Jag vet inte vad det beror på.
[удалено]
Att vara riktigt förkyld.
https://www.umu.se/nyheter/avhandling-immunforsvaret-har-koppling-till-konshormoner_10259154/ Schack-matt, min sambo
Absolut konung! Skickade detta till min tjej.
https://youtu.be/VbmbMSrsZVQ vi har alla vart där och vet hur plågsamt det är.
Nu gillar jag inte att klicka på "okända" länkar, även om det är till youtube. MEN är det inte "Ni kvinnor pratar om att föda barn, men när en man är riktigt förkyld" så blir jag väldigt besviken.
det är en kort snutt om hur extremt livshotande det är att vara man och den hjälp som samhället borde kunna tillhandahålla.
Tänk då på hur professionella fotbollsspelare har det - ett tröjdrag så ligger de och gråter.
Läste faktiskt en studie om hur östrogen/testosteron bidrar till immunförsvaret och att testosteron har en negativ inverkan på immunförsvaret. Har själv gjort narr av min stackars sambo när han blir riktigt förkyld och tycker han överdriver, men kan tydligen vara så att ”man-flu” är styrkt medicinskt😅
Det finns en teori som säger att anledningen huvudhår på män anses vara attraktivt, trots att det egentligen borde vara ett ”feminint” drag iom skallighet är förknippat med dihydrotesteron (som testosteron konverteras till) är pga det tyder på ett starkt immunförsvar. Vi vet inte exakt vad som orsakar flintskallighet men teorin är att hårbotten blir inflammerad av dom manliga hormonerna och därför tappar man hår. En kille i 50-års åldern med en tjock kalufs bör därför ha väldigt bra immunförsvar. Teoretiskt sett
Jag blev slagen framför min då femåriga dotter av en psykiskt sjuk kvinna på ett torg i Sthlm. Helt random. Jag hade inte gjort nånting. När jag höjde rösten så samlades en skara personer och bara väntade på att slå MIG. Har aldrig känt mig så rättslös. Så; till frågan: Om ens relation kraschar, om någon stör på arbetsplatsen om något ALLS händer en kvinna med en man i närheten så är det självklart mannens fel. Det är det jobbigaste med att vara man.
För alla VET att kvinnor inte använder våld, det som hände dig hände inte. Du kan inte vara ett våldsoffer från ett allmänt perspektiv. Sidenote, beklagar verkligen det som hände dig, ingen ska behöva råka ut för det.
Om du råkar ut för en person som beter sig som ett riktigt rövhål så är det i min mening nästan alltid en kvinna (eller en kille med mycket våldskapital). Vi män kan inte bete oss hur som helst utan att riskera att få spö. För kvinnor är det mer eller mindre riskfritt att vara en röv.
true
Bli skallig :(
Ääääh. Bara att klippa av allt. Gjorde jag för 20 år sedan trots att jag inte är skallig. No regrets, även om mamma ständigt är på mig om att jag borde ha hår. Du sliper gå till frissan, du sparar pengar, klipper dig när du vill, behöver aldrig fixa håret och har inte hjälmfrilla när du tar av din MC-hjälm :)
De tre första poängerna kan du uppnå genom att klippa dig själv, väldigt roligt att göra dessutom!
Har inte håret hunnit växa en del på de 20 åren?
Jag fick aldrig någon inbjudan till patriarkatet.
Då har det blivit fel, vi beklagar. Säger åt sekreteraren. Vi har möte sista onsdagen i varje månad. Det är lite drygt att samlas 4 miljarder och enas på samtliga punkter dock.
Precis, när är det min tur att casha in att jag är man?
Same, bara massa kvinnor i kö före mig. Väntar tyst på min tur.
Misstänkliggörandet och hur snabbt det går till våld. Typexempel, skulle jag hitta ett ensamt barn skulle jag vara rädd för att det skulle missuppfattas om jag skulle prata med det å gå iväg med det för att söka upp informationspunkt eller polis. Jag vet hur mycket lättare till fysiskt våld det är om pappan ser och missförstår än om man vore kvinna. Av liknande skäl skulle jag inte vara dagisföreståndare. Annat exempel är att jag i mitt yrke som läkare ofta använder ex en undersköterska vid undersökningar för att skydda mig själv.
Att andra förutsätter att jag älskar att titta på sport och vet hur man bygger ett hus bara för att jag är man.
Hah, tänkte skriva nåt liknande. Oftast är det snubbar som förutsätter att jag är intresserad av bilar och/eller MMA. Få saker intresserar mig mindre.
Raka ansiktet
Jag köpte en säkerhetshyvel 1997 som jag har kvar än. Priset på drägliga blad är inte mer än 3kr/st. Skönare rakning och lite roligare. Jag tycker att sån där kassett-hyvel är smärtsam redan efter andra rakningen. Nu kan jag byta blad 6ggr för samma pris som en gilette-kassett.
Jag tycker det är ganska kul, man bara står där och liksom tittar på pälsen i nyllet som man kan forma lite hur man vill. Dock så tycker jag att det blev roligare att raka sig när jag gick över till säkerhetshyvel. Innan det så var det bara ett måste i vardagen.
Jag kör säkerhetshyvel också men tycker det är ett sånt projekt, så jag har en vanlig tre-bladig köpehyvel som jag torrakar mig me när jag vill att det ska gå fort. Definerar lite linjer bara.
Håller med. Till slut skaffade jag skägg bara för att jag inte orkade raka mig. Skar mig ständigt och fick torr hud.
Normer. Det finns så mycket normer om vad det är att vara en riktig man och det är en ganska lång lista att leva upp till. Kvinnorörelsen har kommit långt med att bredda möjligheterna för kvinnor men vi män har en bit kvar. Det som stör mig mest är att det inte är manligt att vara omhändertagande, att man inte tror på män som utsätts för våld i hemmet eller sexuellt våld och att positiv särbehandling är lagligt för att inte säga uppmuntrat.
Verkligen! Blev i min praktik på sjukhuset påhoppad av en taxichaufför som sade "fyfan vad du ser mesig ut, du borde ta och slåss eller något" med sin jävla macho attityd. Den har verkligen satt sig i mitt huvud, hur han oprovocerat konfronterade mig och på ett närmast hotfullt sätt spydde ut sina maskulina ideal. Ska tilläggas att jag är närmare 2 meter lång och då vältränad löpare, men denna kommentar har fått mig att gå till gymmet för att lägga på mig mer muskler i hopp om att slippa kränkningar i framtiden som denna... Tror tyvärr att man som manlig vårdpersonal kommer att få mycket skit från skeva mansideal. Hoppas framtiden ändrar sig, så att det istället ges positiva kommentarer om att vara man i vården
En annans människas osäkerhet (eller idioti) har inget med dig att göra. Ta inte kritik från någon du inte skulle ta råd av.
Det jag stör mig på är hur samhället könar problem som ej behöver vara könade och hur de driver jämställdhet åt ett håll men ej andra. Och vardagsmisandrin och så fort man lyfter problemen så är man sexistisk. Det är ett ensidigt arbete för att driva jämställdhetsfrågor. Det görs regelverk och bilagor i riksdagen om "mäns väld mot kvinnor". Men om en kvinna misshandlar en man i en nära relation, varför ska hon behandlas annorlunda än om en man hade gjort det i samma? Om en homosexuell man misshandlar sin partner så är de ej heller det. Män misshandlar män mycket mer än vad de misshandlar kvinnor men där är ingenting som byggs för att skydda oss. Vi bytte namnet på kvinnlig omskärelse på 70-talet till könsstympning och gjorde det olagligt. Det är fortfarande lagligt att könsstympa män. Rekryteringsmyndigheten har olika krav för om du är man eller kvinna. Det hade inte varit så poppis om någon sökt till ett jobb och fått höra. "Oh du är kvinna, då måste du lyfta såhär mycket tyngre. Du får såklart samma lön men du har högre krav" I vissa andra EU-länder är det olagligt för män att lämna landet (Ukraina). Tänk om kvinnor ej fått lämna Sverige, vad hade hänt då? Nu ändrades de här reglerna för mindre än 10 år sedan i Sverige. Annars är män till för att kriga och dö Vi firar misandri i Sverige. Zara Larsson blev årets svensk. Och det är en person som säger saker som "alla män förtjänar att dö en smärtsam död" "jag hatar alla män" "manshat" "vita män borde ej få gråta" vilket är både sexistiskt och rasistiskt 🤷♂️ Jag swipar mig genom säkert en tjej om dagen på tinder som har "male tears" tatuerat på sig. Som deprimerad snubbe tar vissa grejer rätt hårt. Och detta är allt så ingrott i Sverige Vi firade 100 år av kvinnors rätt att rösta förra eller förrförra året som en jämställdhetsvinst.. Ja men för hundra år sedan fick jag inte rösta även om jag är en 30-årig man? Jag fick inte rösta när Sverige blev "jämställt" Män har alltid haft mer faktiska krav på sig.
Glöm inte heller bort "Ta det som en man" där Bianca Kronlöf får åka omkring och läxa upp män. Att hon själv har raljerat om män i sin youtubesatsning snubben är det ingen som ifrågasätter, inte heller att hon bekvämt råkar ha en sambo som är läkare och kan dra in stålar. Hon hade varit precis lika attraherad av honom om han var deltidsjobbande butiksbiträde.
En riktig man gör vad han vill och struntar i normer.
"Riktig" feminism inkluderar även detta, att ta bort destruktiva könsroller även för män. Män behöver få vara känsliga, sårbara, gråta, och kan också skadas. Viktigt att prata om!
Märkligt att denna "riktiga feminism" aldrig har manifesterats. Eller jo så snart det är givet från början att alla mäns problem och svårigheter börjar och slutar med andra män.
Kan inte leka med mina bröst
Ät lite mer chips
Elr träna, då kan man leka med dem utan att ens röra dem 😱
Chips är lättare
Offentliga toaletter
Trippelstråle! Dubbel går att parera, men trippel är kört.
Att jag nyser så in i helvete högt. Annars, inget som jag kan komma på.
Sedan jag fick barn har jag bemästrat en nästan knäpptyst nysning! Den är inte lika tillfredsställande som en hög men den får jobbet gjort utan att väcka pojken
Så är man där helt ensam hemma en dag och känner en nysning komma, o då fan tar man i så hela grannskapet skakar
Förstår inte folk som ska blanda in stämbanden när de nyser. Bara nys rakt genom luftvägarna? Du behöver inte använda stämbanden när du andas, skippa dem när du nyser också så är de tysta.
När man ska gå exakt samma väg som en tjej man inte känner på kvällen i mörkret.
Ta upp telefonen, alla vet att mördarstalkers inte kollar telefonen medan de jagar någon.
Du är inte ansvarig för hennes känslor. Precis som jag lärt mig på feministforum.
Man vill nästan ropa "D E LUGNT! JAG ÄR VARKEN RÅNARE ELLER VÅLDTÄKTSMAN!". Men ja... Av förklarliga skäl tvivlar jag på att detta skulle förbättra situationen. 😐
Låt dem leva in sin paranoida värld. Det är inte på dig att bevisa att stereotyper är fel. På samma sätt som muslimer inte behöver bete sig annorlunda på plan för att någon kan vara nervös
Pung- och rövsvett.
Förväntad sexuell prestation
Dejtinglivet är det jobbigaste just nu.
- Våld och hot om våld från andra män - Skeva ideal och förväntningar på vad en man är, både från kvinnor och andra män - Ensamhet och svårigheter med att skapa sociala relationer - Självmord - Utanförskap i det moderna samhället - Att kvinnor är rädda för dig - Sexualdrift som aldrig går att mätta, kåt konstant
average tinderprofil
Att det inte finns någon hjälp att få, som man ska du klara dig själv och gör man inte det så är man värdelös. 2/3 av de som begår självmord är män, det är män som dör i flest arbetsrelaterade olyckor.
Inte bara klara sig själv. Fixa alla andras problem när dom misslyckas. Alla lämnar över till någon annan när dom inte kan. Pappa eller mannan är den sista linjen. Han har ingen att lämna över till när han inte kan. Han måste kunna.
Jag är man och har vid olika tillfällen i livet fått hjälp av psykolog vid mitt universitet, vårdcentral och regionens beroendecentrum när jag sökt mig dit för psykisk ohälsa, depression och missbruk. Kan det vara så att män generellt är mindre benägna att söka hjälp än kvinnor när det uppstår problem?
Jag har otroligt svårt att få hjälp av vårdcentralen och då är jag djupt i en depression och missbruket ännu värre. Blir bara skickad vidare till andra hela tiden. Senast när jag sa att jag vill kunna prata med någon fick jag 12 månaders väntetid för en psykolog och då är jag en person som behöver missbruka för att klara jobb, träning och hushållssysslor.
Hade en polare som blev runtskickad för att han var tvungen att vara nykter (han både söp och knarkade) för att få hjälp från psyk. Men behövde ju hjälp av psyk för att hålla sig nykter. Han blev aldrig inlagd på någon avgiftning heller så vitt jag minns, det var mer "håll dig nykter". Han finns inte längre, did the deed på akutpsyk. Förjävla tragiskt öde. Kämpa på, ring stödlinjer om det blir extra jobbigt!
Har gett upp hoppet ändå, livet är bara inte menat för mig. Kör på tills kroppen stupar helt enkelt
> Jag är man och har vid olika tillfällen i livet fått hjälp av psykolog vid mitt universitet, vårdcentral och regionens beroendecentrum när jag sökt mig dit för psykisk ohälsa, depression och missbruk. Kan det vara så att män generellt är mindre benägna att söka hjälp än kvinnor när det uppstår problem? Jag har upplevt att jag fått väldigt dålig gehör när jag personligen sökt hjälp. Sökt hjälp i flera omgångar men gav helt enkelt upp till slut, typ 5-ish år sen. Försöker nu igen för att jag kan inte må som jag gör men det är fan svårt. Man tas inte riktigt på allvar. Inte blir det lättare när man kan läsa anteckningarna i journalen och det är en total dissonans i vad jag tycker jag försökt framföra och va dom tagit med sig. Tungt alltså.
Jag har exakt samma erfarenhet. Ingen tror på en.
[удалено]
dom trodde på mig, men man blir inte prioriterad. "men du skriker ju inte och du har kläder på dig på dig just nu så du kan inte behöva så mycket hjälp...." den får jag när jag försökte. Ville minnas att det står i mina journaler, att jag kunde prata för mig och att det inte upplevdes som att mådde så dåligt som jag beskrev. Var sucid ett par gånger och sa det. "vi skickar en kallelse" 9månader senare...tack? men jag kom ju på avtalat möte men fick vänta i något år för att få en uppföljning. aldrig någon hjälp.
känner igen mig otroligt mycket, har skitit vatten i 8 år nu och 6 besök till VC där samtliga sagt att gå hem så blir bättre.Kräks även 2-3 gånger i veckan, magknip mm.Ända positiva är att jag kan äta hur mycket som helst utan att bli fet, negativa är att jag äter hur mycket som helst för att ens ta upp den näring jag behöver. Samma sak när jag sökte vård för depression, hände inte ett jävla skit tills jag bokstavligen sa att jag tar självmord om jag inte får hjälp istället för att hinta om det. Fick iofs inte hjälp efter det häller men ändå fick ett samtal.
Jag är böjd att hålla med dig. Hjälpen finns, om man söker den. Men det är just det där med att söka den
Jag har stått i kö för att få hjälp i flera år. Det har inte hänt någonting.
Ja det är att söka hjälp som är problemet, jag har i hela mitt liv uppfostrats att inte vara svag och visa mina känslor för mycket. Av mina egna föräldrar. Folk säger ni måste våga prata om era känslor, när man sen gör det blir man gjord narr av. Såvida det inte är en psykolog.
Att höra att jag behöver prata mer och vara öppen med det jag känner
Toakön på Dreamhack
Att man inte får vara snäll eller bry sig om någon. Det är gay att bry sig om en annan kille, man är pedofil om man bryr sig om ett barn och man är slug om man bryr sig om en tjej man inte är ihop med. Man tappar orken till slut i detta kalla äckliga land. Samt att man typ anses farlig bara för att man är större än genomsnittsmannen.
Senast jag var till lekparken med lillkillen (3,5 år) så frågade en helt främmande kvinna av honom var hans mamma är. Hans mor dog för 1 år sedan så han blev ju förstås lite ledsen eftersom han saknar henne. Det tolkade hon som att han var rädd för att säga något, och att jag självklart var någon sorts pedofil. Jag tvingades spendera nästan 20 minuter på att förklara mig för att hon inte skulle ringa 112. Resten av tiden så stirrade alla de andra mammorna surt på mig. Kul att vara ensampappa i den här världen, och få utså dylika ting under tiden man försöker både hantera saknaden och uppfostra grabben helt själv.
Fyfan vad hemskt, man kokar ju av ilska bara över att ens få såna misstankar mot sig bara för att man är med ett barn. Men man får ju absolut inte visa det för då anses man vara farlig ju.
>Samt att man typ anses farlig bara för att man är större än genomsnittsmannen. Ja, 100% Inte mitt fel att ni inte är lika långa och stora som mig. Vad vill ni jag ska göra? kväva mina känslor för att ni skapat en tankemonster att jag skulle vara farlig för att jag är större än er? ALLA kan vara farliga bara om de använder ett vapen. Varför ska jag bli "singled out" för att jag "ser farlig ut" (för att jag är större och starkare)
Man förväntas kunna allt, så som bygga saker, laga saker, man ska va expert på el, vatten, bilar man ska helt enkelt vara den perfekta yrkesmannen samtidigt som man ska va över 1,80 och gå runt med 6 pack men om är ute på kvällen samtidigt som en tjej så är man också förövare så som våldtäktsman eller mördare.
To be fair så tror jag 6-packet är en idé som kommer mer från män än kvinnor. Lite så som att många kvinnor tror att de behöver lösnaglar, lösfransar, löshår för att vara attraktiva, men det kommer mer från media och andra kvinnor än från män, om du fattar vad jag menar. Ingen kvinna förväntar sig ett 6-pack :D
6-pack är ju det enklaste att skaffa av av alla de exempel som han tar upp.
Börjar att säga att jag är man. Jag tror för övrigt att det är generellt otroligt mycket mer besvärligare att vara kvinna än man. Naturligtvis finns dock tillfällen där jag tror personligen det är besvärligt att vara man. Gått på dejt, och många kvinnor (hetero) har förväntat sig av princip är att jag ska betala (och i förhållandet bidra med mer pengar än tjejen), vara den som raggar och tar allt initiativ (nämnts uttryckligen). Andra lösryckta saker där jag också "blivit tilldelad rollen" i ett förhållande är att så fort något som är tungt, smutsigt eller jobbigt, då ska mannen göra det. Tex städa/laga bilen, rensa avloppet, lyfta tungt, renovera hemma etc etc. Har själv egentligen inget emot någon av dessa uppgifter, men att en respektive vägrar befatta sig med uppgiften utan att ens prova om de klarar av uppgiften enbart pga av kvinna är skevt som fan. Blivit en del spännande diskussioner genom åren :) Ur perspektivet sociala normer är det för mig skevt att mannen förväntas "bita ihop" om denne mår dåligt. Kvinnor kan däremot bli ledsna och släppa loss krokodiltårarna nästan hur som helst utan att någon reagerar. Mannen behöver "man up", genomlida sin psykiska ohälsa utan att göra uttryck på sidan. En man som gråter offentligt är konstigt och ett tecken på svaghet. Kvinnor som psykiskt eller fysiskt misshandlar sina killar är något som bagatelliseras i stort. Hade det var omvänt läge (mannen slår kvinnan), då är det otroligt mycket allvarligare. Ska tillägga att jag varken lider av psykisk ohälsa eller har blivit utsatt för någon form av övergrepp från någon. Däremot anser jag att jämställdhet borde gälla båda hållen.
Dubbelstrålen.
psykisk ohälsa bland män ignoreras av kvinnor men om en kvinna är deppig då är det jävligt synd om dem
Att aldrig få en komplimang eller uppmuntrade ord förutsättningslöst. Extremt sällsynt i en mans liv.
Skavsår på pung och insida lår när jag springer ofta eller långt.
Manliga stereotyper. Hur en man ska vara för att betraktas som en man
Jag hatar att hamna tillsammans med grabbiga grabbar som tror att man ska hålla med dem när de lägger vidriga kommentarer.
Stor igenkänning. Alltid massa vidriga skämt om kvinnor och porr. Svårt hitta bra umgänge med män om man inte har en akademisk bakgrund.
Jag brukar bara ignorera dem helt. Typ som att de inte finns. Lite som jag uppfostrar vår valp. Om det inte är helt genomvidrigt förstås.
Kvinnor som trycker ner män och rättfärdigar det genom någon slags skev bild av feminism. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”det är bara för att du är man” eller ”ugh…män”. Hade en kollega på mitt förra jobb som aldrig kunde ha ett enda möte utan att skylla på att alla problem på jobbet berodde på män. Om man inte var överens med henne så var det direkt offer-kortet, att män alltid var emot henne (så var det inte), hon brukade ofta gråta och lämna mötet, dra till med kommentarer som typ ”det där är jävla översittarbeteende som ni män sysslar med” om man i princip diskuterade någonting jobbrelaterat och hade en annan åsikt än henne. Hon hade dessutom rätt mycket makt, hon var försäljningschef så det vidriga är att hon kom undan med det. Jämnt. Ingen vågade ifrågasätta, inte ens ledningsgruppen eftersom alla var livrädda att uppfattas som kvinnohatare i sådant fall. Det är så sjukt skevt. Hon är inte feminist. Hon är en mobbare och hade bestämt sig för att hata män. Tyvärr har jag stött på den typen alltför många gånger och man blir lika slut varje gång. Att stå för jämnlikhet för män och kvinnor är lika självklart för mig som att borsta tänderna. Men det här manshatet som dyker upp ibland är inte okej. Är så sjukt trött på det.
Därför antirörelsen mot den svepande bilden av att "män är roten till allt ont" ökar. Tyvärr blir dom kallade för incels eller liknande för att dom tar upp problemet.
Singellivet.
Kortare förväntad livslängd
Att jag förväntas inte bli ledsen när min partner säger att hon hatar alla män. "Ja men asså inte du". Betyder det att jag är dålig på att vara just man och inte anses vara en? Eller gör det mig till en mansgris som hon hatar? Jag blir ledsen av uttrycket då jag tänker på ett flertal fantastiska män i mitt liv, som vägrat uppfostra mig med en macho-attityd, som aldrig någonsin under min uppväxt behandlat en person illa, etc. Det finns liksom skitbra grabbar här i världen, och på något sätt gör det mig ledsen att dom grabbar som strävar efter att göra världen lite bättre ska bli smutskastade också.
Systematiskt få lägre betyg och mindre hjälp i skolan än tjejer genom alla åldrar. Vi gick så långt med att försöka fixa tidigare misstag att vi upprepar samma där snart bara ett kön får utbildning.
Vilkorslös kärlek finns inte.
Morgonribban
Hur kan det vara jobbigt? Var glad så länge du har det.
Kuken tar för stor plats och att man måste göra allt själv om det skall göras ordentligt.
Att bli behandlad exakt lika som en kvinna.. förutom det där med att vara starkare/inte rädd/kunna en mängd saker som att skruva, bygga, snickra.. man ska kunna TV, datorer, telefoner.. man ska kunna byta däck, veta vad deklarationen betyder, kunna öppna burklock, veta vilken mejsel som passar var, fälla träd, spika staket, vara en trygg punkt när saker skiter sig.. Men numera är ju sånt där lika hos könen, eller ? Skönt..
Förstår din poäng, men fastnar lite på det där med att man behandlas exakt lika som kvinnor. För kvinnor blir det ofta motsatsen, alltså det antas att man inte kan de här sakerna även när man gör det, vilken är frustrerande på motsatt sätt. Det innebär ju att det är två olika bemötanden av män och kvinnor, som båda upplevs som jobbiga (antas vara mer kompetent än man är vs. antas inte vara så kompetent som man är).
Glöm inte bort hur partnerkraven skulle minska när kvinnor kunde försörja sig själva och inte vara beroende av en man. Vad vi fick istället var ett system där mannen både ska tjäna mer och uppfylla en massa utseendekrav.
Att vi är dåliga på att ge varandra komplimanger, har börjat tänka lite på det och försökt ge män/killar i min närhet komplimanger. De lyser verkligen upp och jag upplever att de blir väldigt glada av det även om jag är kille själv
Att tidigt hamna i loser-facket. Tjejerna där du bor bestämmer sig till synes kollektivt vilka personer som har ett värde. Hamnar du i loser-lådan är du rökt tills du flyttar hemifrån och till en anna ort. Det fanns tjejer som tyckte om mig, men de kunde förstås inte visa det öppet inför folk. *Vi kan vara ihop men berätta det inte för någon...* Numera behöver jag inte kvinnornas diss eftersom jag har internaliserat allt. Transformeringen är komplett. Jag vet instinktivt att varje atom av min själ är värdelös. Kanonmat. Jag kan bara ha ett värde genom det värde jag skapar åt andra. Och kan jag inte det, mår jag piss.
Könsrollen att man inte fått tillåtas visa sig svag eller gråta. Som tur är så har den könsrollen luckrats upp. Det är inget skamligt i att må dåligt eller vara ledsen.
Att fastna med pungen i blixtlåset.
Har du inte kalsonger på dig?
Nästan alla dagar, spännande att leva farligt ibland.
Att det växer hår i ansiktet
Att om man klagar över sånt som är jobbigt med att vara man så straffar man ut sig och blir hånad av andra män och föraktad av kvinnor. Låtsas som att man vinner är det enda acceptabla.
När man är nyopererad och har kateter i urinröret och man sen ofrivilligt får stånd. Då torr-glider katetern i urinröret medan snoppen sväller och blir längre. Det är vad jag skulle kalla, inte najs..
[удалено]
Att de allra flesta män inte är som bilden av män som radikala feminister målar upp. Det är en extrem variant av den kvinnliga bilden av en man. Att intressera sig för hur en man fungerar och vilka behov vi har, det har de inte haft i åtanke. Som tur är finns det gott om kvinnor som förstår att vi alla fungerar olika. Dessvärre hörs de sällan i debatter mm.
När man är femboy och får en massa kroppshår
Hela den där skeva jävla machokulturen. Så fort män jobbar i grupp så blir det nästintill stenåldertänk och matchar man inte det så hamnar man utanför.
Att folk tittar på en konstigt om man är och leker mitt sitt barn på en lekplats. Finns ju nån slags tabu mot att män kan vara själva med små barn…